I flera dagar har det varit stiltje när det gäller att komma på något att skriva om. Varje gång jag försökt formulera mig har där bara varit tomhet och tystnad i min vanligtvis så pratglada hjärna. Visst har det hänt saker i veckan att berätta om men inte förrän nu har det lossnat.
Vi besökte ett gratis genrep på Sångkrafts julkonsert i onsdags, men för mig var det tyvärr en plåga. En trist skolsal, väldigt stor kör som kom nära där vi satt på obekväma skolstolar, för hög volym ibland för min tinnituskänsliga hörsel och så jättehuvudtrycket som drabbar ofta då jag ska sitta still och vara tyst. Det händer hemma också när jag sitter framför TV:n men då kan jag lindra på olika sätt, vilket inte går något vidare i en offentlig lokal.
Kören sjöng dock väldigt vackert; jag tyckte speciellt mycket om en keltisk sång från 1500-talet. Sen att de flesta stycken de framförde var okända för mig när man har förväntat sig julstämning gjorde mig lite besviken. Efter en timmes sång bjöds på glögg och pepparkakor och trevligt snack med mina NewFriends-vänner vilket blev en bra avrundning fast det bara var halvlek. De som stannade kvar kanske fick höra fler kända sånger.
Så här ser det ut hos mig idag (får hoppas att det inte blir det som är temat för Fototriss på söndag).
Kl halv nio och månen fortfarande uppe (men inte på bild). Lite speglingar från min odiskade disk på diskbänken :) syns då bilden är tagen genom fönstret.
När jag cyklade till Coop Nära på Östra Ersboda för att handla fann jag några fotomotiv på vägen.
En vanlig avloppsbrunn kan dra blickarna till sig.
Björkarna som kantar cykelbanan över Ersbodaängarna har gott om häxkvast, visst är det en slags parasit eller sjukdom? Tilll höger ett litet kolonilottsområde där grönt frodas på sensommaren.
Till vänster en björkdunge som får mig att tänka på mitt ovanliga efternamn. 
En avlägsen släkting har släktforskat och kommit fram till att vårt namn valdes av en fiskares son som flyttade någon mil inåt land och tog tjänst som dräng. Jag föreställer mig att han då såg en grupp av träd i form av en fisk som han antog som sitt nya efternamn. Jag heter inte Fisklund :), men något liknande och alla vi som heter så är släkt sen början på 1800-talet då Per Persson bytte namn och 1826 gifte sig med sin Maja Greta, skaffade ett hemman och påbörjade vår släkt.
Så kan tankarna gå på cykelturen till affären. Ha en trevlig helg.
2 kommentar(er)
