Så var det ett med stora vackra ord om kvinnokraft och även där önskningar som skulle skickas till tolv kvinnor som betytt mycket för mig. Jag bara inte orkar även om tanken är god, men jag tror inte på det, faktiskt, och ändå är jag en människa med stort barnasinne och mycket fantasi. Kanske inte igår, då blev jag istället rationell.
Som barn fick jag kedjebrev och jag minns hur roligt jag tyckte det var att skicka bokmärken, vykort, frimärken, recept men jag fick aldrig, säger aldrig ett enda brev, en enda gåva tillbaka. Tänk att skicka ett vykort till namnet överst på listan och sen sex brev till vänner och så få tillbaka en massa vykort några veckor senare. Jag väntade och väntade..
Ett litet ljus i mörkret från mig som ni inte behöver skicka vidare :).
Jag börjar gilla att november i år verkligen gör skäl för sitt rykte, flera dagars envist regn, lågt hängande grådystra moln, nästan inte en solglimt på hela månaden men ganska varmt ute. En vacker morgon hann jag ta detta foto men innan jag ätit frukost var solen borta igen.
Jag tror nämligen på någon slags jämvikt i vädret. September var jättefin med soliga, varma dagar, oktober var iskall med massor av nattfrost och så november. Därför hoppas jag på snö och några minusgrader i december så snön får ligga kvar. Snart dags att pynta advent, det ser jag fram emot.
2 kommentar(er)
