Ytterligare en fotouppgift är att blicka tillbaka ett år en gång per månad. Jag håller mig kvar på resan till södra Spanien där jag var månadsskiftet september-oktober ifjol. Första dagen var det mulet och regnade några skurar, ganska häftiga på eftermiddagen, men sen klarnade det upp och Solkusten visade sig från sin bästa sida. De följande dagarna låg vi vid Medelhavet med brusande vågor. Den by (ganska stor) som vi bodde i hade en motorväg rakt igenom så det var aldrig tyst, ständigt oljud från livlig trafik, men när vi kom ner till stranden hördes inte motorvägen mer. Däremot slog stora vågor hela tiden mot stranden så det var inte tyst där heller men ett betydligt behagligare ljud. Och så ljuvligt det var i vattnet, ljummet och salt så jag aldrig ville gå upp. Tror det var en våg som knäckte mig, jag fick en kallsup samt svid i ögonen. Annars kanske jag låg kvar där än, vem vet.
Jag tycker att bilden är lite kul för det ser ut som att jag bara har ett huvud. Kroppen anas bara som ett streck.
Och nu får du mig att längta till Solkusten, var där med familjen v 43 ifjol - annars åker vi ofta på höstlovet. I år blir det inget Spanien - hur ska jag då klara vintern?
Konstbarbro blev jag 1994 då det företag jag arbetade på gick i konkurs. Arbetslöshet och sjukskrivning gav mig möjlighet att börja måla som jag så länge önskat. Sen hösten 2019 är jag en vanlig pensionär som lever med särbo och en underbar katt. I bloggen berättar jag om mina resor, naturupplevelser, min närmiljö och annat trivsamt.
Mina oljemålningar från förr är till salu. Klicka på MITT KONSTGALLERI under Länkar. Där finns alla tavlor samlade som jag nämnt i olika blogginlägg.