Några minuter senare dök det upp en okänd vitbrun katt bland hallonsnåren utomhus och käre Tusse rusade ut för att tala om att det minsann är hans revir. Jag höll andan, hade ännu inte klätt mig, och det gick bra, de bara satt och glodde på varandra och ylade litegrann på kattvis. Inget bråk som tur var. Spänning som slutar lyckligt är alltid berikande.
Lilla jägaren ivrigt kurrande, inte still en sekund när hon är kelglad.
Dessutom har jag fått ett brev av mitt lilla fadderbarn i Etiopien. Egentligen från fadern för hon är för liten för att skriva. De skickade med ett foto där hon och pappan står utanför sitt blå stenhus med lite grönt runtomkring. Såg riktigt fint ut men enkelt förstås. Jag blir så glad av den hälsningen.
Jag hinner med idag, tar hand om en massa småsaker som legat och gnagt, det är alltid tillfredsställande. Skönt att få bära ut stora tomat- samt squashkrukor och bli av med dem, få lite rymd mår jag gott av också. Jag har insett att squash ska inte odlas i kruka utan på friland. Den fick massor med squashfrukter men ack, så pyttesmå, dock väldigt goda ändå. En bild på den sista innan plantan blev till kompost.
Och så en puss till alla som vill ha bara för att jag mår så bra idag.
Pussmun heter denna växt som följt mig i många år, flitigt blommande.
Det har regnat en stund idag vilket inte gör något denna torra höst men nu lyser solen igen. När jag var ute i morse satt en liten fågel bland buskarna och skvätte - lät som när två små stenar slår ihop, med röd haka, måste väl vara en buskskvätta, eller hur, fast rödhake passar kanske också in? Samlar på att få syn på för mig nya fågelarter, så nu blev jag glad igen. Känner mig nästan som Pollyanna, boken jag läste som elvaåring. Den fick jag för att jag sålt ett visst antal Svenska Journalen i vår lilla by, Grisbackaänget.