Norrsken, tänkte jag, vackra Aurora borealis, som jag vet kan synas i alla möjliga färger men som jag själv mest sett i grönt. Men det såg inte alls ut så, fast natten var mulen och det kanske påverkade utseendet. Vi gick och la oss igen, men ljudet fortsatte, blandat med mina egna ljud i skallen som ökar vid stress och spänning, tinnitus. Som jag funderade.
I höstas var vi på en föreläsning om norrskenet och fick bl.a. lära oss att det inte alls skapades något ljud i samband med detta ljusfenomen. Men jag och många fler minns att vi hört ett knastrande ljud samtidigt som vi sett norrsken.
Det är väl som med forskarna som kom fram till att rent fysiskt kan inte humlan flyga (fast det visste den ju inte så den flög ändå :)). Några år senare gjordes nya upptäckter som visade att humlan faktiskt ändå kunde flyga och det hade den ju vetat hela tiden, och vi också, vi som inte forskar, hi hi hi. Kanske norrskenet ändå hörs, menar jag, fast forskarna har inte kommit på det än på vetenskaplig väg.
Strax efter två gick jag i alla fall upp och tog detta foto genom fönstret. -10° ute så jag kände inte för att klä på mig och gå ut.
Sen somnade jag men vid fem när Tusse ville ut (fast det ville han inte när han upptäckte hur kallt det var) hördes samma ljud fast ljuset mattats av. Kl sju var ljudet mycket starkare och då började jag undra om det möjligtvis kunde vara ett vägarbete som pågår vid E4:an. Ja, något svar har jag inte, mycket rör sig i huvudet en halvvaken natt.
Söndagen var underbar med värmande februarisol och gnistrande vit snö på Nydalasjön där jag tog årets första skidtur med en väninna. Visserligen var spåren delvis dåliga då flödesvatten och is bredde ut sig men ändå, bara så ljuvligt att få vara ute.
Inte värmde solen så mycket och visst fanns det svalkande vind men en liten fikastund vid stranden kunde vi unna oss. K fick till och med fjutt på lite magra grenar så en liten brasa fick vi också njuta av till te och mackor (hembakt mjukt tunnbröd, måste skryta lite). Det var i höstas jag bakade med New Friends men lite finns ännu kvar i frysen.
När jag kom hem såg jag detta underbara häng och så snart jag parkerat bilen rusade jag ut med kameran.
Det är helt otroligt så länge snön hänger kvar och det skapas hela tiden nya former av nysnö och sol.
Jag håller på att sortera fjolårets bilder och är nu färdig med april. Det är härligt att se så mycket fint denna normalgrå månad kan bjuda på, de första spirande växterna och solen som lockar oss, djur och människor, utomhus. Jag längtar våren.
1 kommentar(er)
