Inte många skoterspår att vandra på men en fyrhjuling hade kört ute på isen, i alla fall en bit. En ensam pimplare syntes längre bort, men närmare oss låg en övergiven gädda som någon lämnat vid ett gammalt överskottat pimpelhål.
Annars var snön orörd långt bort mot horisonten på denna smala havsvik mellan Karlsborg och ön Storklyvan.
Det är skönt att låta ögonen blicka långt ut mot vita världen och bara fantisera vad som är bortom, vad som kan visa sig om vi vandrar vidare utan något speciellt mål. Björkarna växer nog på någon liten holme, tror jag, som inte känner kartan till detta område mer än vad vi läste på informationstavlan vid båtplatserna.
Det är ännu inte för sent för snökonst och detta blir dagens bidrag.
Som en rynkad drapering i ett tyg som ska sys till en klänning. Det hade synts tydligare om jag kunnat sväva lite och ta fotot uppifrån.
Jag är så nöjd idag då jag för ca en timme sen blev färdig med omplantering av alla mina växter. Nu är också de redo för kommande vår. Jag gläder mig också åt mitt (långsamma) tillfrisknande. Jag tror på att tiden läker alla sår och det jag märker idag är att jag klarade av att ha radion på hela tiden jag arbetade med jorden och växterna. Radio Umeå, 102,3 som spelar gamla godingar från 60-70-tal.
Tidigare år klarade jag kanske bara en eller två låtar innan jag måste stänga av och ännu före det tänkte jag inte ens tanken att jag skulle kunna lyssna på musik. Däremot när jag var frisk hade jag nästan alltid radion på och lyssnade på olika sorters men mest populärmusik, på jobbet, hemma, ute med andra, dvs jag var som de flesta.
I och med att jag insjuknade klarade jag inte alls att lyssna på musik, kanske den påminde mig så smärtsamt om allt som varit. Kanske musiken nådde känslor jag inte ville känna, inte orkade ta emot just då. Därför är det så skönt att märka att mitt gamla jag sakta kommer tillbaka och finner glädje i musik ännu en gång.
Min pappa, som i yngre dagar spelade i ett danskapell med sin bror, reagerade liknande. Han spelade dragspel och brodern fiol, och de uppträdde och spelade på danser runt om i trakten på 30-talet. Men så dog brodern tragiskt i en vägolycka och pappa slutade efter det helt att spela.
Detta hände långt innan jag föddes men när jag som är yngst i syskonskaran var sju gav han mig ett dragspel. Det var ett så vackert instrument med röd pärlemorinfattning som såg ut som marmor, pianotangenter på ena sidan och knappar på den andra. Jag hade tyvärr inte min fars talang eller intresse att lära mig spela ordentligt, men ett tag var det roligt att frambringa några valser med enhandsfattning, med två händer på tangenterna gick det inte alls. Några år senare tog tio i topp-lyssnandet över och dragspel blev bara såå töntigt. Förlåt, pappa!
Nog kan det vara så att arvet påverkar min känslighet för musik. Både positivt och negativt.
Nu snöar det igen men jag tror snart att vintern måste ge sig så jag tappar inte humöret. Mars kan bli en underbar vårvintermånad med mycket sol och många tillfällen till friluftsutflykter. Från pudersnö till allt större lapphandskar ser jag genom fönstret. Både jag och katterna har varit ute och insupit ljuset tidigare så nu kan vi kan mysa inne medan världen utomhus blir ännu vitare.
Ha en skön helg!
1 kommentar(er)
