Igår var jag på Nya Konditoriet , NK, med en väninna och åt en jättegod, ovanlig macka till lunch. Brieost med rabarbermarmelad på, lite gröna örter och sallad i grovt bröd med en massa frön på. Mycket smarrigt och så roligt att få prata bort några timmar med en person som känner en väl. Läste någonstans att ju äldre man blir desto värdefullare är det med gamla vänner och jag börjar förstå det. Däremot är det roligt och stimulerande med nya vänner också, dock inte lika enkelt.
Jaha, var kommer arbetet in då? Pysselsättningen nu består av att göra sånt jag inte hunnit med tidigare så det är inte mycket att orda om. Jag tänkte få berätta en historia från mitt gamla arbetsliv. På 70-talet efter att jag gått ut gymnasiet fick jag arbete som receptionist på Esso Motor Hotel på Teg i Umeå. Jag har inga bra bilder från den tiden utan illustrerar med annat arbete, foton tagna i februari ifjol.
Detta hände sig i början av 1975, jag var 20 år och hade varit anställd i drygt ett halvår men var redan en ganska rutinerad receptionist, tyckte jag själv i alla fall. Jag hade arbetat mina pass under helgen och även måndag förmiddag till kl 15. En kollega hade blivit sjuk och ingen annan än själva källarmästaren fanns att ta över efter mig. Jag informerade honom om läget men som den store man han var lyssnade han inte på mig utan trodde sig veta bäst själv.
På tisdag kl 15 återvände jag för nästa arbetspass och möts då av en plågad arbetskamrat som förgäves försökt att ordna upp kaoset som källarmästaren i sin iver att få bra hotellbeläggning hade orsakat kvällen innan. Utan att bry sig om kryssbokningen som visade att det var fullt hade han gladeligen tagit emot alla bokningar och nu stod vi där med 16 rum för lite!!!
Hotellet hade bara 81 rum och alla hotell i staden var fullbokade, vilket min kollega hade kollat. Vad göra? Trots min ungdom hade jag vrede och mod att skälla ut DW, källarmästaren, när han visade sig. Det var bara tvunget för att få lätta på trycket. Han skyllde på att kryssbokningen inte brukade stämma, men jag informerade honom skarpt om att vi varje söndagkväll kollade den för att ha ordning inför veckan.
Sen var det bara att anstränga hjärnan allt som bara gick, be till Gud, hålla tummarna och söka lösningar allt eftersom kvällen gick. Jag arbetade ensam och det var fullt upp, inte minst med oron som gnagde inom mig. Lite fräck fick man också vara och bluffa en del, bl.a var fem norrmän bokade i enkelrum, men jag erbjöd dem glatt ett fyrbäddsrum med extrabädd som om det skulle vara så och de accepterade utan knot.
Knotade gjorde däremot någon som fick uppackningsrum, alltså ett ganska spartanskt rum utan TV med väggsäng att fälla ned, egentligen ämnat för utställare/försäljare men där fanns WC och dusch, så det var inget dåligt alternativ för bara en natt egentligen. Sen fick jag försöka övertala alla som reste tillsammans men hade bokat enkelrum att istället dela rum och det lyckades oftast.
Alla resurser sätts in!
När jag hade uttömt alla alternativ önskade jag så hett att några skulle komma för sent så jag kunde beklaga att rummen redan var uthyrda, minns ej om det hände. Jo, en man kom bara ca en halvtimme försent men då erbjöd jag honom att sova i dambastun. På den tiden var det mest herrar som var ute och reste så dambastun var helt oanvänd den kvällen och han tog tacksamt emot det. Jag bjöd nog också på middag i tavernan, tror jag, som kompensation. Så på något mystiskt vis gick det att lösa det kaos som ett inhopp av vår käre källarmästare orsakade, men jag har ganska svårt att andas normalt även idag när jag skriver om det. Det var en pärs, verkligen :).
Jaha, vad har brevbäraren med detta att göra då? Jo, han börjar också tidigt på morgonen :).
Mitt pass slutade 23 och sen började jag nästa morgon kl 7. Den förste jag tog emot för utcheckning var bastumannen som var så glad och nöjd, han hade haft tillgång till både bastu och pool. Visst hände det att vi hyrde ut både dambastu, kontor och gymnastiksal med extrabäddar i när det var stor efterfrågan på rum, men då var det till gäster som kom in spontant utan att ha bokat. De blev informerade om vad som gällde och fick naturligtvis lite rabatt.
Det var en rolig tid med otroligt mycket som hände varje dag och med underbara arbetskamrater. Källarmästaren hade mycket roligt åt mig dagarna efteråt för han sa att när jag skällde på honom hade mitt ansikte växlat mellan illrött och kritvitt, vilket han fann så fascinerande :).
0 kommentar(er)
