Jag blev helt enkelt ormmättad och hur vackra och fascinerande jag än tycker att de är så finns där också en instinktiv känsla av obehag och vilja att fly som jag inte kan bortse från. Ändå måste jag fixa till bilderna för att kunna visa dem här på bloggen. Så visst är människan en komplicerad varelse.
Där fanns också söta små apor, en del silkesapor, gröna, svarta med vit örontofs men de satt aldrig stilla så det blev inga bilder att visa alls, vilket jag gärna hade gjort. Men en söt pälsis kommer senare så ge inte upp om ni har svårt för ormar.
Den här gröne vännen påminner mig direkt om ormen Kaa i Djungelboken där den ligger ihopringlad i trädet redo att hypnotisera sitt offer. Ssss!
Denna gula skapelse ser lite farlig ut trots att nosen ser ut att vara klädd med flagad mandel som är så gott på tårtsidor :).
Och så en vit med svarta rutor, blir rena modereportaget i ormklädsel :).
Som ormavslutning visar jag en Rutpyton med tungan spelande. Vad tycks om blicken han ger oss, lömsk eller bara charmig? Just denna orm var väldigt rolig att filma då den rörde sig så graciöst i buren, slingrade runt grenar, lyfte på framkroppen och kom mot glaset utan att kännas hotfull, faktiskt. Tyvärr kan jag inte visa film här på bloggen.
Då går vi mjukt över till semlorna. Tropikhuset ligger nämligen granne med Nisses Konditori där de enligt en undersökning i Västerbottens Kuriren ifjol hade stans godaste semlor. Naturligtvis måste vi alla åtta smaka var sin semla.
Helt okej, den smälte i munnen och försvann snabbt från fatet, men jag hade förväntat mig något ännu godare.
Tur då att det visade sig finnas en Semla till i källaren och här ser ni mig med den.
Ödlan, varanen (?, så dålig jag är på att minnas artnamnen) syns lite dåligt till höger, strax ovanför namnskylten.
Förutom silkesaporna som var riktigt roliga att titta på så var detta klippmarsvin absolut sötast.
Nu lämnar jag definitivt ormbetraktelserna och övergår till mina egna betydligt mjukare, gosigare vänner som sen ca 4,5 år finns i mitt hem.
Ha en skön vecka! Visst rekommenderar jag er att besöka Tropikhuset om ni har vägarna förbi, men i alla fall jag skulle minska på fotograferandet och istället lugnare unna mig att läsa på informationsskyltarna om de olika djur som burarna innehåller, även om man då inte hinner med att titta på alla ormar.
Det skulle jag ha mått bättre av, tror jag. Jag fick inga mardrömmar utan drömde bara att jag tagit med alldeles för många ormar hem, i kartonger och burar, och undrade hur i hela friden jag skulle kunna ta hand om alla dessa. Problemet löstes i drömmen som tur var!
3 kommentar(er)
