I alla fall så finns det ett hus jag tittade på i somras och det är fortfarande osålt. I torsdags tog jag med min systerdotter, som var på besök från Västervik där hon bor och arbetar idag, på en liten utflykt till den vackra Degersjön. Kanske heter den Bjennsjö eller Yttersjö? Alla tre byar ligger faktiskt runt denna stora sjö.
Här befinner vi oss nere vid badplatsen och tittar upp mot huset som är till salu. Det var en öppen visning i somras, en riktigt varm sommardag +27°, och jag var den enda som kom dit så jag fick mäklaren helt för mig själv. Ibland kan det vara jobbigt men det var faktiskt helt okej. Han behandlade mig väl som om jag var en seriös köpare fast jag egentligen mest var nyfiken:).
Ett jättestort hus med många fina rum, men tyvärr också mycket källare. Stor yta har jag egentligen inget emot men källare och pannrum skrämmer mig. Jag vill helst ha lättskött fjärrvärme och inga rum som kan bli mögliga och kräva dränering. Bara en liten jordkällare för sylt och bärförvaring vill jag ha. Garaget däremot hade gärna fått vara större. Jag fick en riktigt klaustofobisk känsla av att gå in där. Bara plats för en liten bil, inget annat och inga hyllor för förvaring på väggarna. Trist!
Andra drömmar har Ann som faktiskt har en stuga vid denna sjö, tillsammans med sin far. Hon vill skaffa en havskajak och glida omkring på vattnet. Det låter absolut jättehärligt. Jag skulle också vilja kunna paddla kajak. Paddla kan jag nog lära mig men hur tar man sig i och ur dem utan att ramla i vattnet??
Ann har i alla fall gått kurs där nere i Västervik så hon behärskar konsten, likaså konsten att välta, för det måste man vara beredd på och kunna ta sig upp igen. Nja, nöjer mig nog med att titta på när andra paddlar:).
Så härligt att ha en sjö och badplats så nära sitt hus, likaså en lång härlig brygga att vistas på.
Dagen var sval trots solens värmande strålar. Fikat hade vi redan gjort hemma, så vi tog bara en stilla promenad och beundrade omgivningarna. Isen höll på att lägga sig, inte på sjön än utan på de vattenfyllda dikena i närheten.
När vi sakta gick tillbaka till bilen såg utsikten ut så här.
Och så här upp mot det söta ljusblå huset som jag nog knappast kommer att flytta till, men man kan ju alltid drömma:).
I den plöjda åkern till vänster låg en lysande kritvit katt och bligade på oss. När vi närmade oss ylade den som katter brukar göra till varandra, gissar att den försvarade sitt revir och varnade när vi kom för nära. Jag ville ju bara ta en bild, men jag blev nog nervös av ylandet för den blev suddig.
Tomten på drömhuset var riktigt solig med en härlig utsikt över sjö och åkrar samt skog bakom. Den var anlagd i terasser och där fanns massor av möjligheter till att få en fin varierande trädgård. Det är nog idag den största anledningen till att jag vill bo i hus, alltså att få anlägga en trädgård.
Hela två mil från stan, visst älskar jag landet på sommaren och fina soliga dagar andra årstider, men när höst- och vintermörkret lägger sig, när vinden blåser hårt och ovädren drar förbi.. hmm! Då är nog en bostadsrätt i stadens förorter bäst.
0 kommentar(er)
