Barbro S

Höga Kusten-Mannaminne
Man ska inte dra ut på saker för länge, märker jag, för inspirationen kan börja tryta. Nu ska jag i alla fall avsluta Höga Kusten-resan med besöket på Mannaminne som är skapat av Anders Åberg. Man bör väl också nämna min namne, hans hustru Barbro som säkert också har stor del i detta fantastiska utflyktsmål.

Redan i början av 80-talet, kanske till och med 70, så besökte jag det vi då kallade café Mannaminne med en stor blå kaffekanna i trä som entrésymbol. Jag minns deras underbara bakverk, inte minst kladdkaka med vispgrädde, mmm, i en vacker byggnad men inte så mycket mer.

Kaffekannan är kvar men numera beigebrun, kanske för att caféets betydelse minskat. Nu finns där oräkneliga byggnader, fordon, samlingar, konst m.m. tillräckligt för flera dagars besök om man har den möjligheten. Vi fick i alla fall en timme på oss att gå runt och utforska platsen. Regnet strilade och himlen var grå men vi gladdes ändå åt allt som där erbjöds oss besökare.

Det första som fångade min blick var denna husgavel. Undrar vilket kinesiskt år vi befinner oss i nu?

På området finns också en kinesisk paviljong men dit hann jag aldrig. Konstigt:)!

Detta kan väl kallas ett båthus även om där inte inryms någon båt. Däremot är alla ytterväggar klädda som denna med skyltar från olika båtliv.

Och här är en av dem, kallad Tjädern, jättesöt, tycker jag, även om den kanske var finare en gång i tiden:).

Undrar vad denna lilla båt har använts till, kanske fånga räkor? Jag längtade efter skaldjur eller fisk, men se det fick jag inte, köttätarna kunde ju bli avundsjuka på mig (enligt NF:s grundare) så jag fick vackert nöja mig med vegetarisk kost. Och det gick ju bra det också:).


Inne i ett av muséerna fann jag denna målning/skulptur som tilltalade mitt sinne. Den påminner om skulpturen med husen som klättrar på varandra i ankomsthallen på Arlanda som herr Åberg naturligtvis också skapat.

Draken35 stod det på en skylt men Viggen nämndes också längre ned i samma text så ingen var säker på planets riktiga namn. Ett svenskt stridsflygplan är det i alla fall bland träden som börjar skifta så sakteliga i höstens vackra färger. Kontrasterna hårt och mjukt är effektfullt.

Mera fordon, kanske en liten rälsbuss lockar till kortare färder. Notera också de färgglada räfsorna till vänster på bilden.

Jag hade vandrat runt och fotograferat i godan ro då jag möter M som frågar om jag sett allt däruppe. Då höjer jag blicken och ser massor av byggnader som klättrar uppför berget och, det måste jag medge, en viss stresskänsla infann sig:).

Okej då, ett djupt andetag och så började jag klättra och kika in i många av husen däruppe. Snabbt gick det och nog kunde jag stannat till och begrundat en del av det jag såg men jag kände mig något mätt på intryck. Några bilder blev det:

Denna stod utanför ett Musikens hus, tror jag, minnet är kort.

Kameran åkte fram allt mer sällan men denna fina trähjort (rådjur?) tyckte jag mycket om.

Nästan tacksam att regnet började falla mer intensivt trampade jag stigarna och trapporna ned till restaurangen där gruppen samlades för en sista lunch tillsammans innan hemfärden till respektive ort påbörjades. Så roligt att träffas och umgås för en helg, New Friends är en härlig singelförening som för mycket gott med sig.

Så... nu ligger jag bara efter med två kortare höstuflykter som jag kanske ska blogga om, om tid finnes. Ute är kyligaste dagen denna vecka men det beror bara på att solen inte visat sig idag. Jag ska ut med ännu en väninna och leta svamp. Det går nog bra men fikastunden blir mindre trevlig när solen gömmer sig bakom gråvita moln som nu.

Önskar er alla en fin och händelserik helg.
#1 - Anna-Len

Händelserik, verkar bara vara förnamnet! Måste ha varit en toppdag!