Tänk att jag inte ledsnar på denna vinters skönhet. Jag känner fortfarande förundran när jag tittar ut och allt är gnistrande vackert. Igår morse, t.ex, gjorde solen från den klarblå himlen och lite nyfallen dunfjädersnö mig helt hänförd. Måste ut och fota igen, fast kallt var det, lite beroende på att jag hade så bråttom att jag inte tog på mig täckbyxorna.
Ser ni skatan som solar längst upp i storbjörkens topp?
Man ser att det är snö och inte frost eftersom grenen är bar på undersidan.
Undrar vad eskimåerna kallar denna snö? Jag såg en film nyligen där en alaskabo rabblade upp flera ord för olika sorters snö, nanouk eller något sådant.
Ja, nu har jag varit på TV och jag är jättenöjd med inslaget där vi var några NF-vänner som åt middag tillsammans. De hade klippt ihop det så bra, bättre än jag kunnat föreställa mig. Som när jag lät Erland lukta på den färska kvisten dragon som jag tagit med hemifrån, det såg så fint ut. Eget beröm luktar illa, viskar en liten röst från fordom inuti, men det struntar jag i. Jag berömmer ju egentligen inte mig själv utan filmfolket som lyckades framställa oss alla tre i bra dager.
Även bilderna från dansen såg härliga ut. Själv syntes jag inte på dansbanan i Täfteå men mina vänner dansade flitigt på dansgolvet. Jag syntes inte av det enkla skälet att jag faktiskt aldrig besökte danslogen i somras. Där lurades de lite i programmet men vad gör det. Jag gillar i alla fall att dansa.
Vinterbuskar i februarisol.
Igår kväll startade ugglekursen. Vi fördes ner i universitetets KBC-hus källare genom kulvertar fulla av stora och många rör och sladdar långt bort till ett djurmuseum. Det var ett rum fullt med uppstoppade fåglar och andra djur samt burkar innehållande diverse insekter och annat mindre trevligt. En riktigt gammal samling, en del av ugglorna hade stoppats upp redan på 1860-talet.
Vi fick lära oss 10 olika ugglearter genom att se på dem uppstoppade samt lyssna på lätet hos sju eller åtta av dem. Inte helt lätt, men pärluggla tror jag att jag ska lyckas känna igen både utseendemässigt och lätet. De kommande kursträffarna ska vi tillbringa utomhus, letandes ugglor att mest lyssna på men förhoppningsvis också kunna se lite av. Spännande!
Och så vänder jag hemåt igen. Längst till vänster är min ingång och fönstren på övervåningen är mina.
Idag har jag ätit lunch på stan med en väninna. Vi testade ett nytt ställe, "Taco Direct" i UP2-gallerian, som var riktigt trevligt med både god mat (lite spicy) och fönsterbord med utsikt över Renmarkstorget. Väl hemkommen känner jag mig rosslig i halsen och tittar i spegeln. Alldeles för rött! Kan vara en förkylning på ingående men har jag tur ger den vika efter att jag tagit en blåbärstablett (nytt tips från min systerdotter) eller ätit vitlök (gammal beprövad kur).
Annars blir det att bädda ner sig med näsdukar och en god bok. Som tur är har jag hunnit handla och fylla matförråden för kylskåpet var oroväckande tomt i morse. Helgen är ganska obokad, bara en snöskulpturpromenad på lördag och den ska jag väl klara av, förkyld eller inte.
Jag önskar er alla en fin vinterhelg. De har lovat mildare fr. o. m. i morgon och det ser jag fram emot. Katterna också:).
0 kommentar(er)
