Barbro S

Januarilugn
Nu börjar den närma sig, januarideppen. Det är som min kära Benjaminfikus, den håller ut tills mörkret är som störst, sen tänker man (jag, inte fikusen) att nu vänder det och så ..Visserligen gör det ju det och dagarna blir sakta längre. Vi har idag 30 minuter mera ljus än den 22 december, men det räcker liksom inte och så börjar fikusen släppa en massa blad.  Det bara rasar gula blad av min ståtliga planta just nu.

men än är den ganska fin, min gröna växt som jag haft sen 70-80-talet.

Den orkar liksom inte hålla ut längre och lite så känns det även för mig. Över jul och nyår är det inga problem för då händer så mycket roligt och än är helgerna och julpyntet kvar men snart.... Då gäller det att hitta på något kul så inte tillvaron blir för dyster eller... Man kanske ska unna sig det helt och hållet, krypa ner i den grå trista känslan att allt är meningslöst, hopplöst och absolut gräsligt tråååkigt :) Se, jag blev glad av att bara skriva det.

Lite dystervacker natur denna snöiga dag då solen inte lyser upp alls, som om inte den heller orkar stiga upp.

För mig är det mina kära katter som orsakar min ovilja att stiga upp tidigt. Inte helt för jag har av någon anledning svårt att somna numera. Fast jag lägger mig halv elva - elva så somnar jag sällan före ett. Så intressanta är mina tankar inte att lyssna på; det blir mest tomgång som irriterar och blir jag arg går det ju ännu sämre att slappna av tillräckligt för att somna. Men så sover jag några timmar och vaknar av att det är väldigt trångt för mina ben. Vad kan det bero på:)?

Detta foto tog jag igår natt kl 01.54 efter att jag försynt klivit upp och krupit ned i bädden bredvid. Tusse är minst en halv meter när han sträcker på sig och sängen är 90 cm så ... :( Tur jag har en dubbelsäng:). Sen väcker de mig vid halv fyra-halv fem då de vill ha mat, uppmärksamhet och Tusse vill ut fast egentligen vill han inte ut då det är för kallt, men det måste han komma på själv. Det räcker inte att jag vet det.

Och så fortsätter natten med sömn korta stunder, alltmer pigga katter och alltmer irriterad matte så inte är det underligt att jag sover lite extra på morgonen nu när det ändå är så mörkt och trist ute. En morgon fick jag ett SMS kl 7 just när jag lyckats somna om. Suck!!! Varför skickar man ett SMS den tiden till mig? Något svar på det har jag inte lyckats klura ut.

Denna bild kanske får oss att se fram emot varmare tider. Grannens kvarglömda solstol med många lager snö på.

Fast jag undrar om tyget håller till nästa säsong av denna hårdhänta vinterbehandling?

På söndag har jag förresten matlagsmiddag för nio kvinnor. Vi brukar bjuda varandra på soppa och efterrätt på dessa träffar. Nu är det alltså min tur och det håller mig uppe. Och på torsdag är det tjugondedag Knut och då åker julgrejorna ut. Jag brukar inte ha julgransplundring för så mycket barnasinne har jag inte kvar. Dessutom äter jag lite godis mest varje dag, även om det mest är nyttig choklad. Nja, det är visst den mörka som är nyttig, lite ljus nötchoklad slinker nog också ned:).
 
När julen är bortplockad brukar det kännas lite extra dystert och då kommer nog de tunga tankarna men om solen visar sig lite mer kanske jag klarar denna januari också. Man borde boka en resa utomlands denna tid för att få behövlig påfyllnad av värme och ljus. Jag får fundera på det tills nästa år:). Blev ni deprimerade nu, har jag smittat er eller har ni hittat lösningar på problemet? Dela gärna med er av det som kommentarer till detta inlägg.