Förr i tiden, från 30 - 60-talet fanns det massor av caféer i Umeå. Det var väl ett av de få nöjen som förunnades alla. Min mamma arbetade bl.a. på Wallers Café innan hon gifte sig på 30-talet, min syrra arbetade på Hvegholms på Haga på 60-talet (hon bar hem kartonger av krossade bakverk till oss därhemma, mums :) ) och jag arbetade indirekt på Konditori Mekka på 80-90-tal.
Mekka tillhörde Blå Aveny-koncernen där jag var personalchef och jag hjälpte till med scheman och andra personalfrågor, hade en och annan förhandling men inte fick jag ta hem förstörda bakverk som min syster. Däremot hade vi som arbetade på huvudkontoret alltid väldigt gott fikabröd.
Några av dessa kaffeställen finns kvar i dag och i lördags besökte vi New Friends ett av dem,
Nybro Konditori på Teg. Vi gör vårt program tre månader i taget och oturligt nog var detta den kallaste dagen på länge, -23.5°, när jag for hemifrån. Jag var orolig att vi skulle bli för få men kylan avskräckte inte utan vi blev en bra grupp på sju personer.
Vackra Stora Hotellet som faktiskt också ingick i vår koncern lyser så fint i solskenet mitt emot kajen där vi väntade in våra kamrater.
Därifrån har jag både bra och dåliga minnen från min arbetsföra tid. Suck, de dåliga kommer först, men det går jag inte in på nu. Visst är byggnaden pampig?
Efter en kort vandring längs Strandpromenaden går vi upp på Gamla Bron som numera är till för bara gående och cykel/kanske också moped?, men som innan Tegsbron invigdes 1949 var den enda bron över Umeälven. Utsikten mot den senare bron denna kyliga dag visar att värmeverket på Ålidhem går för fullt.
Ca 20 minuter senare går vi röd- eller svartklädda sista biten uppför en liten backe..
..till Nybro Konditori på Tegsborg, som lilla torget på Teg kallas.
När jag var liten fanns nedanför backen ett grönområde med minigolf. Jag har fina minnen från utflykter dit med mina föräldrar, grönt gräs att springa fritt på, fina gröna träd som gav skugga, färgglada minigolfbanor, glada människor och sist men inte minst gott fika :).
Så skönt att komma in i värmen igen. Inredningen har till stor del bevarats från 50-talet även om just i år soffor och stolar fått en ny klädsel. I entrén möts man av en blandning av gammalt och nytt.
Tapeten ger ett psykedelisk intryck om man betraktar den för länge. Bättre då att styra sin blick på allt gott som erbjuds oss fikasugna besökare. 
Mycket att välja på ...
..men ändå ganska utplockat i disken. Det märks att caféet blivit ett populärt lördagsnöje.
Själv valde jag en ostmacka på grovt bröd och så provade jag för första gången en jordgubbsmacaron med chokladtryffelfyllning. Mmm, den var god :). Nybryggt te till förstås, någon kaffedrickare är jag inte.
Jag tycker inte direkt att stället är vackert men den gamla inredningen ger en speciell atmosfär som gör att man trivs. Några detaljer som t.ex. lampetterna är fina, men väggen de hänger på ser ut som tråkigt fanér.
Kul är att de förklätt sladden till en stjälk med löv. Träet ser finare ut på bild, ser jag nu, än vad jag tyckte när jag tog kortet.
De gamla caféborden är väl ganska mysiga?
Stolen som syns i bakgrunden var förut blå med röd klädsel och jag är ganska säker att de kom från tavernan på Esso Motor Hotel som också låg (ligger, heter Scandic idag) på Teg. Där arbetade jag (i reception och på kontor) 1973-1977. Kul med gamla mestadels roliga minnen från början på min yrkeskarriär som tog slut så fort efter ca 20 år. På Esso hade jag så mycket kul och bra erfarenheter men jag ville vidare och det var senare på Blå stressen blev ohanterlig och jag fick mina arbetsskador.
Tillbaka till nuet där B hade en så läcker jacka/kofta i mysmjukt material som hon själv skapat och sytt. Hon är mycket duktig på sånt.
När vi gick därifrån hade vi värmts upp så pass att vi upplevde uteluften som mycket varmare. Det spekulerades om att temperaturen stigit minst 10 grader men när jag kom hem visade den fortfarande på -23. Där ser man hur en vistelse bland goda vänner i mysig miljö kan höja temperaturen :).
0 kommentar(er)
