Vi är nu inne på lördagseftermiddagen och vi börjar bli hungriga. Vi passerar fina Piazza Erbe med en mäktig byggnad som ståtar med pampiga statyer högst upp.
Lejonet med vingar på pelaren fanns också i Venedig, på St. Markusplatsen.
En ruggig duva fångade mitt intresse. Fontäner och statyer börjar man nästan bli less på, eller:)?
Därför jag beskar bilden på den så duvan kom i centrum istället.
Dessa färgglada scarfar lockade till en granskning men vi stannade inte länge nog för att köpa något.
Mot floden, Adige heter den, och många fina broar finns i Verona att beundra. Här är en av de äldre, Ponte Pietra, sett från lunchrestaurangen.
Det började med att vi gick ut på bron och från den upptäckte vi en så läcker terass där folk satt och åt. Där ville vi också äta lunch så vi letade oss tillbaka genom att memorera husets färg. Restaurangingången var väldigt anonym, bara en smal dörr med en liten skylt utanpå. Vi hade tur som fann detta mysiga ställe som lämpligt nog hette Terazza.
Först satte vi oss närmast vattnet som strömmade så skönt susande förbi, men då kom en regnskur och blötte ner marmorbordet. Innan det hann blöta ner oss också flyttade vi längre in skyddad av stora parasoller. Ett glas rosa Prosecco förgyllde semesterkänslan och sen kom den färgglada maten fylld av goda smaker.
Vill ni ha parmesan, frågade servitrisen, och vi tackade ja. Då kom hon in med denna jätterivare och rev osten direkt över maten:).
God mat och fin utsikt. Sen fick vi också besök av Ingrid o Olle från Örebro som vi helt kort stött på på hotellet i morse.
De finns inte på bild ännu:).
Regnet hängde sen i luften men vi hade tur och hann in på Duomen innan nästa skur.
Där pågick faktiskt en påskmässa men kyrkan är så stor att man utan att störa kan tyst gå omkring och titta på målningar och annat konstnärligt.
Vi vandrade vidare mot floden Adige för att betrakta ännu en speciell bro.
Visst är utsikten läcker och så typiskt italiensk? Jag vill jämföra med Toscanas kullar men detta är längre norrut i en annan region som antingen heter Lombardiet eller Venetien.
Om ni minns mitt förra inlägg så var bussresan in till Verona strulig och hemresan blev inte bättre.
Dessa vackra träd stod vid busshållplatsen där vi väntade på en buss med en helt annan siffra än den vi åkt in med och ingen engelsktalande fanns att fråga. Vi steg på och åkte med dit vi trodde vi skulle men fick gå ca 45 minuter innan vi kom fram till hotellet. Molnen var hotfullt blåsvarta men vi slapp bli dyblöta som tur var.
Regnet kom senare under natten men då hade vi redan ätit en varm macka i hotellets bar och sen gått och lagt oss. Nästa morgon när vi vaknade lyste solen över bergen, vilket gav oss en helt ny utsikt då det tidigare inte varit så klart.
Så återstår endast en resedag kvar att blogga om och då åkte vi tillbaka till Gardasjön.
I Umeå-nuet regnar det kraftigt utanför mitt fönster och jag dricker tranbärsjuice och kamomillte. Ni som varit med om det förstår varför.
0 kommentar(er)
