I hotellets reception fick vi en busstidtabell och uppgift om att bussarna gick från köpcentret, bara 5 minuter bort. Efter ganska mycket stress med att gå fort, gå fel, fråga italienare på engelska och få svar på modersmålet, vilket vi alltså inte begrep, kom vi fram till busshållplatsen för sent, trodde vi, men där satt en annan tidtabell som sa att bussen skulle komma om 25 minuter. Stor utandningssuck men också en hel del irritation.
Sen läste vi att biljett redan skulle vara inköpt innan man steg på bussen vilket receptionen sagt att det inte behövdes. En ung italienska förbarmade sig över oss och följde med till köpcentret, visade oss rätt och köpte själv en biljett!! Till slut satt vi på bussen, men äventyret var inte över än. En kort tjuvåkning med lokalbuss nr 11 i två hållplatser tog oss rätt, vår italienska följde med. Så rar och hjälpsam hon var, en riktig ängel:)!
Piazza Bra med Palazzo någonting i bakgrunden, där kände vi oss hemma. Fullt med folkliv och lite gatukonstnärer som här, där de lät sig fotograferas med turister.
Arenan som är äldre än Colosseum i Rom lockade till ett besök. Kön var lång men det gick fort att komma in och för 6 Euro fick vi strosa fritt. Ja, nästan, en hel del var avstängt för många reparationer pågick, tyvärr.
Inuti såg den ut så här. Bilden gör den inte riktigt rättvisa för vi upplevde verkligen arenan väldigt stor och mycket hög.
Nästan varje kväll framfördes olika operor. Det hade varit speciellt att få uppleva en sådan föreställning.
Där uppe sitter jag och pustar ut för trappstegen var höga och mina benmuskler värkte flera dagar efter den klättringen. Dessutom kände jag faktiskt av lite höjdrädsla vilket jag inte gjort förut (förutom i Pisa för två år sen). Läbbigt men en mäktig upplevelse. Den här bilden kan kanske förmedla höjden på byggnaden.
Man fick bra utsikt över torget där utecaféer lockade till besök någon annan gång.
Nu gick vi istället in till cellerna och gångarna där säkert mycket kusligt utspelat sig i forna tider.
Jag borde varit klädd i mantel eller långklänning med lämplig huvudbonad för att riktigt fömedla känslan i dessa ruggiga gångar.
Ut i fria luften mot nästa mål, Julias balkong. På italienska kallas hon Giulietta och både hon och Romeo ska ju ha funnits i verkligheten, sägs det, men hur mycket av historien Shakespeare har hittat på förtäljs inte.
Där trängdes turisterna så upp på balkongen gick vi inte men skådade sevärdheterna runt omkring. Som denna port där älskande par låst fast sina hänglås för att få tur i kärlek och bevara sina relationer.
Eller klottra sina namn på denna vägg i porten in till huset.
En annan speciellt tradition som guiden tidigare berättat om var att man skulle ta på Giuliettas vänstra bröst och på så vis få ett långt och lyckligt liv:)!
Det var roligare att fotografera denna lilla flicka än en karl som höll hennes bröst. Ser ni att det är alldeles blankslitet?
På väg därifrån såg vi denna roliga papperskorg.
Sådana skulle väl piffa upp stadsbilden lite, om man undantar plastsäcken som sticker ut?
Mer Verona kommer sen! Första Maj-solen lockar till utomhusvistelse även om vindarna är obehagligt kyliga. Jag har dragit på mig en infektion och måste vara lite försiktig.
1 kommentar(er)
