Efter den goda lunchen åkte vi vidare mot Teror, en större ort, inte bara en liten bergsby som de andra vi passerat. Här närmar vi oss Teror. Bilden tagen från bussen.
Där hade en gång i tiden, år 1481, Jungfru Maria uppenbarat sig i en pinjetall. Efter detta vallfärdade troende hit för att tillbe henne och orten blev viktigt för katolska pilgrimer.
Guiden samlade oss under ett träd med vackra hängande rosa blommor. Där stod vi i skydd för ett lätt duggregn. Visst påminner den lite om en hortensia?
Efter att hon berättat bl.a. att pinjeträdet sen länge varit dött men att man på orten byggt upp en kyrka runt madonnan fick vi hela 20 minuter på oss att vandra runt på egen hand. Så inninordens stressigt!
Snabbt löste jag entré till kyrkan, 1,50 E, där vi möttes av denna fina tavla på madonnan.
Men den rätta madonnan att tillbe fanns en trappa upp. Jag hade förväntat mig en madonnaskulptur av pinjeträ så jag blev lite besviken när det glittrade runt henne på detta vis.
Mexikanskt guld och silver omgav henne. Ganska så pråligt, tycker jag, och inte speciellt fint men jag är ju bara en pragmatiskt nordbo. Vad förstår väl jag om gamla katolska traditioner :). Många var de som blivit bönhörda och givit tillbaka gåvor som tack. Dessa gåvor fanns i montrar längs väggarna, bl.a. denna med fina klädesplagg.
Berömda fotbollslag hade också lämnat troféer. Troligtvis hade vunnit efter att ha bett till madonnan.
Efter kyrkobesöket rusade jag iväg över torget där det enligt guiden skulle finnas caféer som gärna lånade ut sin toalett till oss behövande turister.
Det var söndag och nästan folktomt samt trist väder. Annars hade jag gärna suttit ned en stund, köpt mig en cappuccino med något sött till och njutit av att bara vara. Men sånt ska visst inte bussturister hinna med.
Jag hann gå runt hörnet och titta mig omkring lite men ville också få en stund och titta på lokala souvenirer. En liten butik låg i närheten av kyrkan. Där fanns mycket fint. Jag provade ett vackert armband med små ljusgröna stenar men plötsligt gick bandet sönder och stenarna spreds över butiksgolvet. -"Det gör ingenting, sa vänlig expedit på bruten engelska, men shoppinglusten kom liksom av sig och jag bara gick direkt till bussen. Som tur var visade det sig då det var dags för avfärd.
Nästa stopp var en bananplantage och botanisk trädgård i Aruca, ägd av en markisinna. Härliga bananstockar fulla av frukt syntes överallt.
Men det är ingen frukt, upplyste oss vår guide. Bananer växer på örter, inte träd, och är egentligen ett bär. Så fick vi då veta det:)! Om jag kommer att använda ordet bär om bananer är däremot tveksamt. Sen visade hon också hur frukt, förlåt bärembryot ser ut.
Då växer de neråt som väl är det logiska men när solen börjar lysa och värma vänder bananerna uppåt som vi såg på bilden ovan. Det tar 15 månader för växten att växa upp och ge bananer som aldrig får mogna på träden utan plockas medan de är gröna.
Ett träd som dignade av frukt var detta, fullt av avokados.
Så avokado är egentligen en frukt då den växer på träd, men själv ser jag på den som en grönsak. Så oupplyst är jag, och många med mig, tror jag :).
Den botaniska trädgården var vackert lummig, som synes.
Där hade säkert varit skönt att lugnt vandra omkring.
Men efter föredraget om bananerna fick vi återigen bara 20 minuter på oss och leddes mot en byggnad där vi skulle få avsmaka många olika sorters likörer och annat gott.
Jag ångade iväg och köpte mig en cappuccino direkt, smakade sen på några av likörerna. En av dem var läcker, nämligen drakblodslikören, så den köpte jag med mig hem. Den kom från det sällsynta drakblodsträdets sav som är svagt ljusröd. På baksidan av huset stod ett sådant träd, så stort att jag inte fick med hela på bild.
Där spatserade en vacker påfågel med magnifika stjärtfjädrar.
Dess blå hals är också så fin. En helt underbart vacker färg, tycker jag.
Bara ånga vidare tillbaka till bussen. De röda blommorn som vi såg lite överallt växande på träd var faktiskt julstjärnor.
Inte den vanliga sorten vi brukar ha i fönstren till jul om jag minns rätt men det finns säkert otaliga sorter av den blomman också.
Bussen väntade och tog oss snabbt tillbaka till våra respektive hotell vid kusten.
När jag bokade turen uppgavs att vi skulle vara tillbaka vid 17-tiden men redan kl 16 klev jag av vid hotell Koka ca 300 m från vårt eget hotell. Turen var fantastisk men tänk om vi fått strosa omkring i lugn och ro vid varje stopp. Två timmar längre tur hade gjort upplevelsen så mycket bättre. Och så kanske lite bättre väder:), men jag är så nöjd att fått se lite mer av ön Gran Canaria.
1 kommentar(er)
