Barbro S

Gran Canaria Stora Ö-turen
Tillbaka till den 13 februari 2013 då jag följde med på den stora ö-turen runt Gran Canaria. Precis 8.50 utanför hotell Koka hämtades vi upp av bussen som skulle ta oss upp i bergen på slingriga vägar.
Långt därnere byar och gröna dalar medan vår buss klättrar uppåt vid lodrätta berggsidor och tutar hårt vid varje kurva för att förvarna eventuella mötande trafikanter.
Vår norska guide sa glatt åt oss att blunda om vi var rädda. "Det göör chaufföörn" la hon hurtigt till varpå alla skrattade. Utom möjligtvis de riktigt rädda. Jag kände mig i alla fall helt trygg med chaufförens kompetens och njöt av utsikten över Arteara och Fataga-dalen mot St Bartolome.
 
Där svängde vi av på en mindre väg mot vårt första stopp, Sancta Lucia. Den orten har ett vänskapsutbyte med Luleå som varje år skickar en lucia till den här byn, enligt Apollos guide.
Snabbt ilade jag in till restaurangen och kom som nr 2 i kön, beställde ett glas färskpressad apelsinjuice och drack den stående njutandes av utsikten. Några foton och ett toalettbesök hanns också med men mer var det inte. Synd att det alltid ska stressas.
Det utlovades besök i någon av dessa små byar i beskrivningen av öturen men av det blev intet. Kanske lite beroende på vädret, det som nu ser så härligt ut.
 
I takt med att bussen strävade uppåt kom molnen allt närmare och omgav oss snart som en dimma vilket begränsade utsikten, som ni förstår. Gran Canarias högsta punkt Roque Nublo såg vi inget av på väg mot Cruz de Tejeda där besök på marknad hägrade.
 
Väl framme där vräkte regnet ner och temperaturen hade sjunkit till + 10° så det stoppet blev en stor besvikelse. Alla vällde ur bussarna fort in under markiserna där vi bjöds på ett glas honungsrom och fick smaka lokala godsaker.
Mmm, gott var det och jag lät mig väl smaka innan jag sen köpte med mig en påse brända mandlar hem. Jag hade gärna handlat mer men i trängseln gick det inte att titta runt i lugn och ro. Snabbt gick jag vidare men kom inte så långt som synes.
Visst ser ni att regnet stänker upp från asfalten? Mycket tråkigt för det var säkert både en fin marknad och en fin by. Guiden berättade att på Gran Canaria finns det fyra klimatzoner och vi befann oss nu i den nordligaste, påminnande om klimatet i Canada. Där växte fina pinjetallar, marken var täckt av deras barr och skägglavar hängde på träden så jag hade gärna stigit av och vandrat runt men vädret... Vilket tjat om detta väder, inte sant :)? Och så fick vi ju inte gå av som vi ville heller.
 
Där uppe kunde det också snöa ibland, berättade hon, och då blev kanarierna som tokiga och vallfärdade upp till snön, tog den med sig hem för att förevisa sina grannar och vänner. Ja, hur det gick till vet jag inte men så sa hon.
 
Sen var det dags för lunch i Valleseco på en mysig restaurang.
Det gick väldigt smidigt trots att vi kom två fyllda bussar dit på en gång. Vi hade i bussen fått välja på tre förrätter, tre varmrätter och tre desserter. Jag valde sallad, kycklingfilé (jo, jag äter kyckling ibland) och glass, allt smakade mycket gott. Det bjöds vin och vatten till också. Allt detta för bara 10 €.
 
Vi placerades runt små bord och jag hade turen att hamna bredvid två kvinnor som jag pratat lite med tidigare under turen. Dessutom ett trevligt norskt par. Jag såg att hon också brukade handla hos Yves Rocher, för hon hade på sig fleecejackan som jag också fått från dem när jag handlat:). Som ni förstår var vännen inte med då han tidigare åkt denna tur flera gånger samt inte gillar bussfärd bland höga berg.
Högt var det här också och långt där nedanför klättrade husen i de små byarna.
Lite hisnande, inte sant?
 
Lunchstoppet tog ganska precis en timme och under den tiden skingrades molnen betydligt, men inte helt. Vi fortsatte sen färden vilket jag kommer att berätta om senare.
 
Ute skiner solen och sakta tinar snön bort men alltför sakta då det fortfarande är minusgrader på nätterna. Åh, vad jag längtar våren med ljumma vindar och forsande dagsmeja. Ha en fin vecka nu kära läsare. Nu verkar jag ha fått tillbaka alla läsare. Det är en annan historia om hur de försvann och kom tillbaka, kanske jag berättar någon gång, kanske jag bara glömmer det och går vidare:).
 
 
#1 - Anna-Lena

Så fint du skriver ... och vilka bilder! Funderar på om det kan bli halt väglag på de slingrande vägarna. Hu! :)

#2 - Barbro S

Tack Anna-Lena för berömmet. Gissar att ev snö tinar bort ganska snabbt eller som guiden sa: Den tinar inte bort, kanarierna tar med den hem :).