Tillbaka till min Stockholmshelg. En god natts sömn, fräsch frukost med väninnan och hennes katt när solen sken in genom balkongfönstret med utsikt över en liten skog. Hon bor väldigt fint i Hemmesta ute på Värmdö på andra våningen med egen ingång precis som jag här i Umeå. Bostadsområdet med tvåvåningshus omgivet av skog påminner om mitt bostadsområde en del fast vi har gula trähus och de har röda tegelhus. Däremot bor det nog mer folk där för skogen korsades av stora vältrampade stigar och var mer parklik, dvs inte så skräpigt med nedfallna träd, kastade julgranar och hallonris som vi har här, på både gott och ont.
De hade städdag i området och vi gick ut med katten Tussen som sällskap.
Inte bara tegel, förråden har träväggar som synes.
Hennes katt är hela 15 år och trivs säkert jättebra i naturen runt husen.
Längre bort pågår knattefotboll, tror jag. De unga med föräldrar vandrade i horder genom skogen på förmiddagen.
Vi var de enda boende (ja, jag var bara besökande) som var ute och plockade skräp just då.
Mycket hjälp fick inte E av mig, jag bara pekade på skräpet och fotograferade. Forsythian blommar fint.
Bland träden hittade vi en svart plastsäck som vi sen hjälptes åt att fylla. Tussen bevakar det hela.
Solen värmde allt mer och det var skönt att vara ute. Vi tog sen bussen tillsammans med E:s syster till Värmdö Marknad där Plantagen låg. Efter lite plantinhandling och för min del en glass, 88:an, promenerade vi i vacker omgivning i trakterna.
En ny promenadväg även för systrarna W. Jag har faktiskt glömt ortsnamnen, något med Farsta... var det i alla fall. Vitsipporna blommar fint bland jätteekarna.
Här är vi, som på 70-talet och en bit in på 80 var bästa väninnor när E tidvis bodde i Umeå.
Hon kom från stora staden och lärde mig, en bonddotter från landet, en del om världen. Bl.a införde hon kräftfester, som var helt nytt för mig och många fler häruppe. Vi reste också en del tillsammans till soligare länder, vilket var härligt, roligt och även spännande (men inte alltid kul :)).
Men nu har vi alltså inte setts sen 1995, bara haft sporadisk telefonkontakt. Extra roligt att ses då, bara rackarns otur att jag fick en infektion som knäckte mig en del trots tablettkurering. Det var i alla fall härligt att vara ute i vårsolens sköna värme och med vattnet nära mår man riktigt bra. Vi närmade oss Gustavsberg och jag gissar att de fina tegelhusen hör till den numera nedlagda porslinsfabriken.
Så här kommer fler vattenbilder:). En läckert grönmålad båt!
..och en snygg blåvit.
Jag vill inte äga en båt då jag gissar att det är dyrt och mycket arbete med den, men det vore roligt att få följa med ut på böljan den blå vackra sommardagar då vinden inte är för stark.
Här blommar forsythian ännu vackrare än längre ut mot skärgården där E bor.
Visst är det vackert, med nästan spegelblankt vatten?
Så småningom kommer vi till målet för vandringen, ett av de berömda Delselius kaféer, nämligen det som heter Tornhuset. Visserligen sken solen och många satt ute, men det vågade inte jag som var krasslig utan vi valde platser inomhus.
Här sitter jag och väntar på min gratinerade surdegsmacka med mozzarella och tomat.
Ute såg det ut så här.
Härligt, eller hur, men vindarna var lite svala även där.
Lite fler bilder från lördagspromenaden kommer senare. Idag blir det café Victoria med väninnan A som varit i Turkiet en vecka och senare möte med snickaren på stugan. Men först en liten promenad med katterna. Det är ännu kyligt ute då vi nattetid har hela sex-sju minusgrader, men solen kämpar på så det blir allt behagligare.
0 kommentar(er)
