Barbro S

Vackervinter
Så härligt med våra årstidsväxlingar. Den mest dramatiska är väl denna när snön på några timmar gör världen helt ny. Igår slask och blask som sakta frös till. Idag vaknade jag till dessa vackra vyer utanför mitt boende.
Solen ser ut att ha flyttat in på min balkong.
 
Här bodde min granne som nyligen har lämnat denna värld. Vila i frid, kära G. När jag som nyinflyttad fick det väldigt besvärligt med katthatarna runtomkring fanns hon där som en god kraft. Också hon var kattägare, men hon hade sin Vilma i koppel, delvis pga av grannarnas hot, sa hon. Det var inte något för mina, då skälet att jag flyttat hit där det finns så mycket natur runt omkring var just att de skulle få vara ute på egen hand också.
Däremot blev vi goda vänner och höll ihop i mer än ett år. Saker hände och vi gick åt olika håll, men fann igen granngemenskapen de sista åren. Hon var alltid rar och trevlig att byta några ord med när vi stötte på varandra med och utan katt eller hund. Jo, hon skaffade en liten hund också, en kinesisk nakenhund med päls (!). Det finns sådana. Jättesöt var den. Jag hann faktiskt gå ut med den två gånger på slutet när hon inte orkade och var märkt av sin cancer. Den sista tiden vilade hon på hospice och jag läste idag att hon somnade in i torsdags, bara 58 år. Ledsen, saknar henne!
 
Det här är också äpplen från äppelträdet vid hennes entré.
Vackert isiga.
 
Min solmåne dekorerad med snö.
Alla gillar inte vintern. Desirée tittar uppgivet på mig när hon sett allt det vita kalla därute.
Åt andra hållet, mot baksidan, sitter Tusse och tycker nog samma sak.
Men hann har i alla fall sprungit ut och känt efter en liten stund. Henne fick jag bära ut i solen, sen sprang hon direkt in.
 
Jag tog en lång promenad och njöt av finvädret. Vackraste snörönnen fann jag på radhusområdet en bit bort.
På hemvägen upptäckte jag hur rosknopparna tyngdes ned på min egen rabatt.
Områdets gula hus gör sig fint i vinterskrud. Nu är färgen behagligt blekgul, nästan 10 år sen det målades (tror jag, bodde inte här då). Som nymålad kan färgen vara lite väl skrikig.
 
Idag har jag gjort ärenden åt min behövande syster och tänt ett ljus på familjegraven då jag kom på att det är pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 112 år. Tänk vad han skulle ha kunnat berätta om sin uppväxt och gamla tider om jag då varit intresserad. Men det är väl typiskt att det blir man inte förrän de som kan berätta redan är borta. Å andra sidan miste jag min far alldeles för tidigt. Jag var bara 19 år.
 
Lite sorgligt i bloggen idag. Kanske fullmånen påverkar känsligheten.
Jag vet inte med mig att jag är fullmånepåverkad. Men kanske!
 
Hoppas ni också har fått en fin vinterbörjan!
 
 
 
 
#1 - Freja

Skönt med en vänligt sinnan granne om de andra var/är sådana katthatare, sorgligt att hon dog så ung! Mina katter är innekatter, men får gå ut i koppel. Med snön vill de inte längre ut. När jag var liten och bodde på landet hade vi en katt som fick vara ute dagtid om han ville, men på vintern blev han innekatt av egen fri vilja. Mamma brukade slänga ut honom på bron ibland för att vädra ur hans päls, men han fick komma in efter bara någon minut. Han var långhårig och snön fastnade som klumpar i hans päls, så jag förstår att han hellre var inne...