Barbro S

Novemberpromenad
Det har känts som att en höstdepression har varit på väg men sen igår drabbades jag av halsont och har nu jobbig torrhosta och en "vackert" rostig röst.Det kanske var förkylningen jag kände. Vem vet! Jag förstår ju att det är gråvädret som gör dagarna så mörka och extra korta, men den här tiden är tung, tycker jag.
 
Just idag skiner solen och det gjorde den för en vecka sen också. Då cyklade jag till en väninna på Mariedal. Från deras bostad gick vi sen in i och genom Gammliaskogen, en jätteskön promenad på halkfria stigar. Vi hade fika med och sökte oss en hyfsat varm plats på friluftsområdet Gammlia. Trappan framför ett gammalt utedass (som inte används) såg solig ut och vi slog oss ned.
Det passerade enstaka flanerare som min väninna råkade känna lite och pratade med. Det gäller inte dessa hundägare som kom senare. 
 
Vi satt i en innergård med fina gamla byggnader som flyttats dit från olika ställen runt Umeå.
Den lilla till höger används bl. a. som bagarstuga när det är olika evenemang på området. Lite mer till höger en märklig portbyggnad.
När det är julmarknad här om några veckor brukar det var trångt med människor där. Det är marknadsstånd på båda sidor om porten och en härlig julstämning, helst med snö förstås, men numera har vi mindre av den varan i början av december. Den här dagen, den 12 november var det i all fall lite vitt av nattfrost. 
Kamerakvinnans skugga får vara med när det kommer besök av fina hundar.
Så söt liten vän men mat fick han inte av oss, däremot lite klappar och skönt kliande i pälsen. Vi fick ett riktigt trevligt samtal om lite av varje, bl.a. fåglar som är ett av mina stora intressen. När de däremot började prata om sina sjukdomar ville jag helst gå därifrån. När jag blev sjuk arbetade jag som personalchef på ett mindre företag vilket gjorde att jag hade hand om alla typer av personalfrågor. Till min hjälp hade jag endast en lönekontorist. Övriga personalfrågor var mitt ansvar. Någon mentor hade jag inte. Åh, vad jag borde ha haft det!
 
Vi var anslutna till en företagshälsovård men ändå!! När jag fick min tjänst trodde nog många att jag skulle lösa allt  när till och med sköterskan därifrån hänvisade folk till mig istället för att ta hand om deras behov av att prata av sig. Jag var arbetsvillig, entusiastisk och trodde på många av de lösningar vi lärt oss i utbildningen men ganska snart insåg jag att så enkelt var det inte. Jag ville ju hjälpa men orkade inte lyssna på allt elände som arbetsledare (vissa) gnällde om nästan varje dag. Mina praktiska råd struntades i så det tog mycket kraft av mig.
 
 
Sakta men säkert blev jag utmattad av just den delen av mitt arbete. Något stöd av min chef hade jag inte, snarare tvärtom. Så småningom kände jag mig som en slasktratt för andras problem och blev allt mer uppgiven. Sen blev det kaos och företaget gick i konkurs innan jag hann förstå vidden av min utbrändhet som var ett ord som inte användes ofta då redan i början av nittiotalet. I alla fall har jag idag fortfarande svårt att lyssna medkännande på sjukdomar och arbetsproblem.
 
Om jag vore stark nog att börja prata om mina egna besvär kanske men det är just det jag inte är. Så tur då att väninnan var med och kunde stå för medkänslan och sen berätta om sina krämpor. Nä, usch så ointressant! Men det tycker jag bara för att jag är så dålig på att ta plats med mina. Nu gör jag det här i bloggen istället men här får jag tyvärr inte uppleva medkänsla. Om inte någon lämnar en vänlig kommentar, förstås :)!
 
Denna sköna novemberdag fortsatte i alla fall med en lika lång promenad tillbaka genom den fina Gammliaskogen. En frostig myr lockade till lite foton.
Rejält påpälsad för att inte frysa när vi satt still och fikade. Jag ska nog ta mig en liten nypa luft idag också men gå lugnt så jag inte börjar hosta. 
 
Taket är vitt, fullt av frost och en skata kom just men stannade inte länge nog för ett foto. Jag har också en påse jordnötter hängande ute som lockar till sig talgoxar och blåmesar till glädje för mig och min lilla katt som tittar ut genom fönstret.
 
Ha det så gott!
 
 
#1 - Lena i Wales

Ser riktigt vinterlikt ut! Skillnad till här i Spanien!
Vilken jobbig arbetssituation du måste ha haft. Inte konstigt att du blev utbränd.