Once in a lifetime. Så resonerade i alla fall jag, även om det är 30 år (?) mellan gångerna, och satte klockan på halv fem natten mot måndag för att få se den omtalade röda månen. Redan klockan fyra väcktes jag av katterna och tog den första bilden på fri hand kl 4.05 med 21 x zoom.
Om det är min ostadighet som gör vingarna på sidan om den vet jag inte men på kommande bilder finns de inte med.
Himlen var stjärnklar och månen syntes så tydligt mittemot mitt fönster. Det var gott om tid att hämta upp stativet som jag mest använt till tubkikaren de senaste åren. Lite pyssel var det att sätta fast kameran i mörkret för jag ville inte förstöra nattstämningen, men sen fotograferade jag för fullt.
4.23 var den som rödast och då hade jag hittat ett program som möjliggjorde zoom upp till 105 ggr. Så mycket använde jag mig inte av då det blev alldeles för ostadigt. Jag fotade från köksfönstret men gick även ut på cykelbanan mitt i natten för att se om bilderna blev bättre där, men det blev de inte. En dörr hörde jag öppnas och stängas i närheten så någon annan rörde sig också i nattmörkret.
4.51 kunde man ana den liggande mångubben. Då hade jag upptäckt ytterligare en funktion hos min lilla kamera, manuell slutartid. Jag satte den på max, 16 sekunder och växlade bländare mellan 5.6 och 8. 1987-88 gick jag flera fotokurser, hade då en manuell analog kamera, men idag har jag tyvärr glömt bländarens funktion då jag nu har en helautomatisk digitalkamera med i alla fall en hel del funktioner jag inte utforskat än :).
Jag unnade mig att lägga ner huvudet en stund men somnade inte. En halvtimme senare kollade jag ut på himlen igen. Nästa bild är tagen 5.26 då jorden minskar sin skugga över månen och solstrålarna når fram så sakteliga.
Jorden läggger sig mellan solen och månen och täcker den senare med sin skugga nästan två timmar. Samtidigt står månen så nära jorden just nu att den kallas supermåne och det blodröda kommer av solljuset som ändå lyckas ta sig fram. Läckert!
Här kommer alltmer av solljuset till månen som reflekterar det till oss kl 5.40. Då börjar det ljusna ute och på den sista bilden kl 6.00 är den ännu delvis förmörkade månen på väg att försvinna bakom husen.
Tusse har varit ute men lilla Desirée har hållit mig sällskap hela tiden, svansat runt mina fötter och ibland också varit i vägen, men hon är min lilla go'katt ändå. Här spanar hon på något helt annat än månen, något mera marknära, troligtvis en fågel eller kanske en morgontidig granne.
Då gick jag och lade mig och fick sova ända till kl nio innan telefonen ringde.
Olika tidsangivelser har jag läst i tidningar och på nätet. Redan 2019 ska vi kunna se en blodmåne igen men det ska dröja 18 år tills nästa superstora blodmåne. Då kan det vara mulet. Samtidigt stod det att det var 30 år sen sist den visade sig ?? Strunt samma. Nu har jag sett den på nära håll och även lyckats föreviga denna vackra superblodmåne.
Snart ska jag ut och resa igen!! Hinner nog med ett blogginlägg till. Ha det så gott i veckan !
1 kommentar(er)
