Äntligen har jag kommit fram till min barndomsväninna, Gunnel Sahlins, glasutställning på Västerbottens Museum.
Muséet på Gammlia som har denna fina symbol på tegelväggen. Vernissagen var söndag den 2 oktober och då var jag där med väninnan S och trängdes med massor av andra för att lyssna på invigningen, höra Gunnels eget tal om sin konstutövning och se allt vackert glas hon åstadkommit. Senare på kvällen var jag bjuden på mingel med vin och gott tilltugg för ett mindre sällskap men ändå ganska många av hennes vänner, släkt och bekanta. Jag är inte direkt bekväm i sådana sammanhang, många var runt Gunnel som jag kände bäst och jag försökte inte ens tränga in mig där då vi faktiskt hade setts på en lunch några dagar tidigare. Däremot satte jag mig med några av hennes syskon och syskonbarn vilket blev en jättetrevlig upplevelse. Så avslappnat och roligt att prata barndomsminnen och annat som dök upp.
Kameran hade jag inte med då utan jag gick dit i lugn och ro några dagar senare när eftermiddagssolens strålar letade sig in bland glasföremålen...
... och gav upphov till fina skuggor och speglingar. Till och med fotografen kan anas i det gröna :).
Så här såg det ut när jag steg in i den stora utställningssalen.
Härliga färger och former på podier och en spännande vägg fylld av Gunnels processande när hon skapar sina alster m.m. kuriosa. Gå och se själv om du/ni befinner er i Umeå. Utställningen är kvar till i januari 2017. Om du inte kan det får du här lite mer information.
Vi är alltså barndomskamrater, föddes med två månaders mellanrum år 1954 i byn Grisbackaänget ca tre km utanför Umeå centrum. Ja, själva födseln skedde väl på Umeå BB, antar jag. Vi växte upp, lekte tillsammans, gick i samma klass första året i Grisbacka skola dit vi cyklade Ängsvägen några km. Sen förflyttades vi till Hissjö skola en mil bort längs väg 363 för klasserna 2 - 6. Då gällde skolbuss på morgonen och taxi hem på eftermiddagen tillsammans med elever från Tjälamark och Lantbruksskolan (numera Forslundagymnasiet).
Härligt lysande gröna färger i dessa vackra vaser. Jag skulle gärna ha en i mitt hem men med katter och kanske för övermöblerat skulle det nog inte fungera. En mindre vas av Gunnel har jag i säkerhet (för katterna) i mitt vitrinskåp. Den köpte jag 2004 ca när hon hade en mindre utställning på Presenta. När jag skulle sälja min lägenhet på Gustav Garvares gata stylade jag med den :).
Kolla in lekfullheten i dessa färgglada former ur serien Latin Love.
Nog ser man kopplingen till samba och andra danser, eller vad tycker ni?
Ränder gillar hon också.
Jag minns Gunnel som riktigt liten, kanske 5-8 år, med en svartvit randig jumper på sig som jag associerar en del av dessa vaser till. Vet inte om hon gör det :).
Högstadiet gick vi på Grubbeskolan, betydligt närmare hem, även då i samma klass alla tre år. Jag flyttade från byn redan 1968 och vi fick båda nya vänner. Första året i gymnasiet gick vi också tillsammans i humanistisk linje, men sen skildes våra vägar åt. I nästan 20 år hade vi ingen kontakt alls men hur det nu var kom det sig att jag hälsade på henne i Åfors där hon bodde och arbetade i atelje åt Kosta Boda.
Hon hade då lanserat serien Frutteria som fanns att köpa på Presenta här i stan. Det är inte de som syns på bilden ovan. Dessa kallas Puppis som lanserades kring 1986. Det var nog då jag hälsade på henne i den lilla röda stugan med kattlucka. Jag hade besökt en väninna som studerade i Borås och var på väg till Öland för att umgås med några väninnor från Skåne som bl.a var bra på fågelskådning. När jag planerade den resan kom jag på att Gunnel bodde på vägen emellan dessa orter och bokade in en träff.
Jätteroligt var det att ses efter så många år. Jag fick bl.a. följa med in i glashyttan och se på en del av hennes arbete. Efter det har vi hållit kontakten även om det ibland gått många år emellan besöken.
Jag gillar speglingar och hur solen lyser upp glaset.
I söndags var jag där med min systerdotter. Då var det helmulet utanför vilket fick glasets färg att anta en annan ton, men även det var fint.
Den här vasen, t.ex. lyste på annat sätt, men det får ni iaktta själva om ni vill för jag hade ingen kamera med sist. På väg dit fick jag förresten dela A:s Pokemonletande på Gammliaområdet. Kul!
En bild till bjuder jag på. Många foton tog jag men det får räcka så här.
Även mattan har hon designat liksom en del textil åt Katja of Sweden. Jag träffade en annan barndomskompis från byn, I, och hon berättade att hon utan att veta om det hade porslin från Ikea som visade sig vara designat av Gunnel.
Vår by, Grisbackaänget var lång med hus på båda sidor om 70-vägen mot Tavelsjö o Vindeln. I början från stan räknat bodde Gunnel med sin stora familj (sju syskon är de). De hade en liten pool utomhus och gymnastiksal i källaren. Gissa om det var kul att besöka henne! Några gårdar längre fram bodde I, sen B också i vår ålder men jag bodde på andra sidan vägen ännu längre bort där vår bondgård låg på den plats Bilfrakt finns idag. Jag tror att Gunnel och de andra också tyckte det var roligt att besöka oss, ladugården med djuren, bagarstugan varifrån det doftade gott emellanåt och vindarna med sina spännande skrymslen. Lite Bullerbykänsla hade vi allt, speciellt nu när man tittar på det med vuxen blick när många år gått.
Jag hoppas att vi snart får ses igen, diskutera barndomsminnen, konst och annat i våra respektive liv. Gå och se Gunnels utställning om du har möjlighet, man blir glad av den. På muséet visas också Britta Nordströms fina film om Gunnel, "Jag skulle vilja vara en pion".
Veckan börjar grått men förhoppningsvis lyckas solen tränga igenom snart. Ikväll ska vi ha vår årliga födelsedagsmiddag, jag och en annan barndomsväninna, C, som jag känt sen första klass.
2 kommentar(er)
