Så är vi då äntligen framme vid sista dagen på Wienresan, torsdagen den 12 maj. Gruppen träffas i lobbyn för att lämna in bagaget till förvaring, därefter går vi gemensamt till tunnelbanan för transportering till Schönbrunn. Vi har dåligt väder så paraplyerna blir använda när vi går mot slottet. En fin rosenhäck är det första som lockar mig att ta fram kameran.
Sen ser jag en mycket orädd korp på gräsmattan. De förde visst tur med sig så de är säkert väl omhändertagna och känner sig hemma på slottsområdet.
Sådana har vi vid min stuga också, men inte så här nära :).
Entrén är pampig även i gråmolnigt väder.
Stora guldfärgade fåglar med vingarna utbredda står på obelisker på var sida men de rymdes inte på bilden min.
Vi skulle inte få gå in i slottet förrän vid 11 ca och hade därför gott om tid att vandra runt i omgivningarna.
Där det lyser gult ska vi gå in senare men nu tittar jag på de fina fontänerna med sina livliga skulpturer.
Regnet gav sig tillfälligt som tur var och vi vandrade ut i trädgården, men först lite vällande folkmassor på väg till slottsvisningen.
Många är de!
Vackra är blåregnen.
Därinne i portalen vill många bli fotograferade. Sötast var dessa skrattande japaner/kineser ?? som smittade oss med sin glädje.
Med matchande lila schal till och med :).
Fin trädgårdsanläggning, bara en liten del av allt det stora.
Här lite mer lite längre bort från slottsgaveln.
En maffig skulptur lockade också.
Fullt med rosenbuskar var det. Vi njöt av doften och försökte fotografera skönheten hos dem.
Den här blev jag ganska nöjd med. Den röda är inte lika lätt men även den blev okej.
Väninnan S valde en buske att posera vid.
Snart var det dags att återvända till slottsentrén för att få komma in till slottet där vi inte alls fick fotografera, men vill ni se mer klicka då på Schönbrunn.
En sista exteriör innan vi gick in.
Ni ser de små pelaröppningarna längst till höger på bild. Därifrån kom vi efter att ha vistats bland växterna ett tag.
Miljöerna inne i slottet var helt fantastiska, rikedomar och överdåd, men absolut läckert att skåda. Vi fick varsin bandspelare med hörlurar och kunde gå i vår egen takt genom rummen. Sen en stund i shopen förstås för att inhandla några små souvenirer med guldkant.
Ute hade regnet kommit åter men ändå ville vi förevigas vid fina rosenhäcken.
Bilden är tagen av min väninna med sin nya Samsungmobil. Skärpan och färgåtergivningen är fantastisk men ändå föredrar jag min egen kameras bilder. Den där jag håller i handen. Svårt att förklara men det är något hårt i mobilbilden, kanske lite kornig eller vad tycker ni?
Vi tog tunnelbanan in till Karlsplatz där de spelade vackra wienervalser på den stora stationen med så många utgångar att vi gick fel två gånger. Det var dags för lunch och vädret lockade inte till någon lång promenad. Vi valde närbelägna Operabaren där de erbjöd oss svampragu som vegetariskt alternativ.
Så speciellt fräscht såg det inte ut på tallrikarna.
De stora runda sakerna var knödel vilka liksom växte i munnen, men ragun var okej, men inget grönt alls förutom klippt persilja. Till det lite lunchbubbel så här sista dagen. Lite spartansk inredning men vilket gemyt. Bakom min väninna säkert en pensionerad operasångare eller dirigent och mitt emot honom en lika åldrad primadonna i guldklädsel. Naturligtvis vet vi inte det men man kan ju fantisera. Min förkärlek för opera är väl sisådär och numera med min ljudkänslighet klarar jag inte att gå på någon föreställning.
Det var faktiskt väninnan ovan som lockade mig att lyssna på opera första gången. Hon arbetade på Norrlandsoperan i början av 80-talet som administratör och fick då biljetter till generalrepetitionerna. Hoffmans äventyr tror jag var den första föreställningen, sen följde många fler, även sådana jag betalade för innan jag drabbades av en allt svårare tinnitus och känslighet. Då tog det slut. Kanske Figaros bröllop var den sista. Jag minns slutet när scenen vattenfylldes så aktörernas skor och långa klänningar blev våta. Ja, det skulle vara så :)!
Här på baren hade de en stor tvskärm som hela tiden spelade små stycken ur kända operor på för mig lagom volym. Helt underbart medan vi avnjöt (nåja) vår lunch.
Bild i lampa får avsluta resan till Wien i våras, som tagit lång tid att blogga om. Vi hade några timmar innnan bussen till flyget gick så vi tog det bara lugnt, väntade i hotellbaren med andra resenärer. Sent kom vi fram till Arlanda där vi bokat en natt på Rest&Fly. Så gott jag sov i överslafen den natten, svalt, mörkt och tyst.
Idag, den 8 september, skiner solen och vinden är mild jämfört med gårdagens storm då det gällde att hålla i sig när kastvindarna tog över. Jag är på väg ut till stugan för att plocka undan lite. Så sakteliga vintrar jag den, men än kan man nog äta ute på baksidan om solen är med och vindarna svaga. Det är skönt att vi har så nära, då kan man göra lite då och då.
Jag önskar er alla ett skönt veckoslut!
1 kommentar(er)
