Barbro S

På väg till Mostar
Onsdagen den 18 oktober, vår femte dag på Kroatienresan, skulle vi åka till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Utflykten dagen innan hade inneburit bussresor på totalt nästan 6 timmar, men så länge skulle vi inte behöva sitta på buss den här dagen, hade guiden lovat. Det fanns nämligen ett alternativ, att stanna på hotellet och vara med på en halvdagsvandring i bergen. Våra vänner B och H valde den aktiviteten, men jag och S åkte redan kl 8 upp i bergen för att följa med till ett nytt land.
Att vi snabbt kom högt upp syns tydligare på nästa bild.
Bilderna tagna genom bussens fönster på färd kl 8.08. Åt andra hållet en blå gryning.
Lite magisk känsla, eller hur?
 
Ganska länge fick vi åka. Vårt första stopp var vid gränsen och här granskades passen ordentligt. Det tog betydligt längre tid än dagen innan. Vi såg en tysk buss som lämnade en back öl till gränsvakterna. Det var tydligen inte helt ovanligt, sa guiden, men vi kom vidare ändå.
 
Nästa paus var i Medjugorje där "svarta korset finns". Vi som ville fick följa med guiden när hon skulle gå dit, annars var det bara paus för toabesök och/eller titt i affärer. 
 I början på 80-talet hade några barn fått en uppenbarelse där, tror det var jungfru Maria som visat sig. Ingen trodde dem först men de vidhöll sin berättelse och så småningom blev de trodda och man uppförde en gigantisk Kristusstaty vid ett liggande svart kors. Sankt Jakobs kyrka på bild byggdes nära och platsen har blivit ett pilgrimsmål dit många vallfärdar. Där pågick en mässa när vi kom och jag gick in en kort stund. Smockfullt med folk en vanlig onsdag. Mässan påminde om en ekumenisk mässa som jag hört på tv, bl.a. från Lourdes, dit också många gör en pilgrimsvandring och söker helande i källan.
 
På kyrkans baksida får man en uppfattning om hur mycket folk det kan vara när mässan hålls utomhus.
Vi följde vår guide som var katolskt troende. Många av oss var skeptiska men respekterade naturligtvis hennes tro. Jag själv är troende men protestantismen är inte så full av uppenbarelser och helgon/helgonplatser som den katolska. Kristusstatyn var gigantisk och korset som hänvisades till uppfattade jag först inte, men det ligger på marken bakom med en urgröpning som om den skulle ta emot vatten.
Som ni ser gick människor fram och rörde vid statyns ben nedanför knät. Det gjorde jag och väninnan också, men inget hände. Sen såg jag att vi gjorde fel, man skulle stå där en stund tills en droppe vatten sipprade fram och ta emot vätskan i en servett eller liknande. Sen kanske man skulle hålla servetten mot den kroppsdel där man ville bli helad. Det sista är jag inte säker på.
 
Guiden berättade att det inte fanns någon rimlig förklaring att droppar vätte Kristus ben. Hon sa att forskare granskat det hela och kommit fram till att vätskan liknande mänskliga tårar. Jag undrar varför de utformat det liggande korset som en skål om de inte visste att där skulle komma vätska. Hmm, jag är nog lite skeptisk och så gillar jag inte att statyn gjordes så stor. Jag vill förknippa Jesus med ödmjukhet och enkelhet.
 
Samtidigt imponeras jag av att det i nutid kan locka så många. Lourdes och Santiago de Compostela har jag betydligt mer respekt för och skulle gärna besöka. De platserna har funnits länge och det finns dokumenterat att många blivit hjälpta. Medugorje är en nyhet för mig. Tro är viktigt och jag vill absolut inte nedvärdera dem som söker sig dit.
 
På vägen dit fanns vackra målningar med religiösa motiv.
När jag gick närmare såg jag att det är mosaiker.
Väldigt fina, tycker jag.
 
Nåväl, vår färd mot Mostar fortsatte och guiden berättade mycket om Balkankriget på 90-talet och om sina egna erfarenheter av den tiden. Väldigt starkt och berörande att lyssna till. 
Slingriga vägar förde oss ned mot dalen där staden är belägen. När vi gick av bussen kom vår lokalguide, en norsk kvinna som entusiastiskt berättade hur staden byggts upp igen efter allt som kriget förstört. Vi hade tidigare hört att i Mostar såg det ut som om kriget hade slutat igår, men det stämde då rakt inte. Kulhål i fasaderna syntes, men man kan nog inte riktigt ta in hur de orsakats. Jag hade förväntat mig fler byggnader likt denna...
...som vår guide faktiskt aldrig nämnde eller stannade vid, men detta var den enda ruin vi såg. Jag är alls inte ledsen för det utan glad över att de lyckats återuppbygga t.ex. den gamla staden så fint.
Massor med souvenirbutiker dock, här av mer orientalisk prägel än i Dubrovnik. Jag tittade ut över muren till höger där det såg ut så här.
En varm dag var det, upp till 28 grader i skuggan. Under sommaren kunde det vara så hett som 40-50° i skuggan och då gick det inte att gå ut mitt på dagen utan man fick göra sina ärenden tidig morgon och kväll, sa guiden. Mostars turistsäsong är april-maj och september-oktober, berättade hon vars namn jag tyvärr glömt. Hennes ursprung var Bosnien-Hercegovina och där levde hon idag med sin mor och sina barn (ev man?). Hur hon kunde klara sig på sin guidelön under denna korta turistsäsong var en gåta, men hon sa sig göra det. Arbetslösheten var så hög som 40% i landet. Med reservation för att jag kan ha uppfattat fel, men det tror jag inte.
 
Vi fick följa med till en moské som sas vara i bruk men även tillrättalagd för att visa turister.
Fint var också taket.
Vid det laget var jag så trött och hungrig att jag lyssnade mycket selektivt. Bussresan hade förresten tagit ännu längre tid än gårdagens, men jag ångrar inte att jag följde med. Vi gick vidare till och över bron i Mostar som är berömd och ett världsarv, men den visar jag en annan gång. Här är i alla fall floden som rinner under.
Neretva heter den härligt smaragdgröna floden. Nu åter till nuet:
 
I morgon är det julafton och jag önskar er alla en God Jul genom mina små vänner.
 
Jag firar som vanligt med mina brorsbarn och deras familjer. Idag har jag bakat en läcker grönkålspaj med valnötter som ska vara till den gravade laxen som jag också bidrar med. En fänkålssallad ska jag också göra i morgon bitti. 
 
Ha en skön julhelg!
 
 
#1 - Lena i Wales

Härligt att få följa med dej till ett, för mej, mycket okänt land och stad. Har hört mycket om det under några år, men inte då så positivt.
Hoppas du haft en underbar jul!