Barbro S

Pragrundtur forts.
In kom vi på borggården i samlad trupp. Där tornade den pampiga Sankt Veitsdomen upp sig.
Inte direkt lättfotograferad men ni får en känsla av storleken och strävan mot himmelen, eller hur? In vi gick och även där en känsla av storhet, pompa och ståt. Så ska det väl vara vid kungliga slottet.
Guiden berättade en massa intressant, bl.a. att vi svenskar varit dit och stulit en del. Under 30-åriga kriget hade vi bl.a. som krigsbyte tagit den berömda silverbibeln därifrån. Då fick vi skämmas lite :(, vi två svenskar som var med i gruppen.
 
Ut på gården gick vi igen och beundrade byggnaderna runt omkring.
Många bilder tog jag men minns inte vad de föreställer. Här är det nog de gyllene målningarna ovan porten jag beundrat mest. Lite längre fram såg jag en plats jag gärna velat stanna upp på...
..Utecaféet. Tänk att få sitta ned en stund och smälta all information medan man fick sig en skön fikapaus. Men nehej, det var bara att vandra vidare. 6 timmar skulle turen ta och av den gick man ca 4 vilket kändes i benen dagen efter.
 
Vi kom ut till en terass med magnifik utsikt över staden.
Tittar man lite mer åt höger ser man nästa dags utflyktsmål, då på egen hand, med det lilla Eiffeltornet längst upp till höger på bild. Ja, det är samma monsieur Eiffel som är arkitekten men detta är bara 1 tredjedel så högt.
Huset i förgrunden tyckte jag hade läcker arkitektur, men jag vet inget mer om det. Just till tornet tog vi oss inte men en annan del av Petinparken besökte vi. Mer om det senare.
 
Efter vandringen runt slottsområdet högt uppe och den korta utsiktsstunden blev det av att promenera nerför.
Ner och ner och ner tills vi kom till ett torg med en fin staty.
Den var uppförd som kompensation för något dåligt man gjort och för att motverka mer dåligheter, tror jag. Minnet är lite vagt. Jag gillar speciellt triangeln längst upp. Gissar att den står för den gudomliga treenigheten.
 
En speciell sak guiden ville visa var kyrkan med Baby Jesus.
Fyra minuter fick vi på oss att titta in. Vår bild av Jesusbarnet i sin krubba är vi ju vana att se i olika varianter men denna kitschiga bild av Jesusbarnet upplevde jag som mycket märklig.
I mitten ser ni som en trekant av vitt tyg. Det är klänningen som omger dockan som ska föreställa Jesusbarnet. De byter ofta klänning, berättade guiden. Märkligt, som sagt! Så olika från vår bild av Jesu födelse i fattig familj, i ett enkelt stall. 
 
Vidare gick vi till ett helt annat turistmål, nämligen John Lennon-muren. Det var en graffitivägg för Prags hippies men John Lennon har aldrig varit där.
 Den ursprungliga målningen gjordes av en mexikansk konststuderande efter kommunismens fall men har sen dess förändrats av otaliga nya graffitimålare. Där var riktigt mysigt då trubaduren som sjöng John Lennons låtar var mycket bra. Härlig stämning.
 
Vidare mot floden Vltava gick vi för att gå ombord på båten som skulle ge oss en flodtur på ca en timme. Vi såg fram emot att få sitta ned och vila våra trötta fötter en stund. På vägen dit passerade vi en mindre bro full av lås som hoppfulla älskande sätter fast på alla våra turistmål idag.
Med jämna mellanrum måste broräckena rensas för annars blir det för tungt och olyckor kan ske. Låstillverkarna måste gnugga sina händer åt denna nyromantiska handling. Jag vet inte hur länge det har pågått men de senare åren jag har rest, nu snart tio, har de i alla fall funnits i Florens, Venedig m.fl. berömda platser.
 
Äntligen lyser solen här hemma i Umeå efter en vecka med otaliga regnskurar, moln och riktigt kyliga och blåsiga dagar. Vi ska ut på en golfrunda i eftermiddag som jag ser fram emot nu när hotet om regn verkar vara över. Peppar, peppar! Roligt uttryck.
 
Ha en skön septemberhelg ni som läser min blogg. Kommentarer är alltid välkomna, det vet ni väl!