Från uttrarna gick vi in till mer tropiska trakter. En vacker sjöstjärna kom klättrande på glaset som skiljde oss åt.
Nedan ser man diverse havsdjur som jag trodde kallades havsanemoner, men det är tydligen något helt annat. Tror dessa kallas koralldjur men är inte helt säker.
I bassängen bredvid simmade färgglada småfiskar, såna som man kanske kan ha i akvarier hemma, säger jag som aldrig ägt ett sådant.
Jag bara gissar. Hela tiden kom man tillbaka till det största akvariet, det runda som vi mötte först.
Hajen närmar sig!! Till höger på botten låg en vitaktig mindre haj som verkade blyg eller skygg då den mest låg helt still.
Kan namnet vara leopardhaj, tro?
Maneter dansade läckert i mörkret. Ut kom vi till en torrare plats där pyttesmå grodor i sina färgstarka dräkter kröp/hoppade omkring bland gröna växter.
Söta, inte sant? Undrar om de är giftiga? Vi var nu en våning ner och kunde se vad som hände i den Antarktiska avdelningen under vattnet.
En pingvin kom till synes anfallande denna otäcka fick som faktiskt skyddade en annan fisk som låg under. Kanske det var en unge . Det otäcka hos fisken är ögat som man inte vet är öppet eller stängt, tycker jag. Pingvinen fösökte gång på gång men kom inte åt den. Naturdrama!
Några koralldjur i alla möjliga färger. Den turkosa/ljusblå som ligger på snedden ser ut som den vore virkad eller stickad av fluffigt garn som vänts inåt. Kanske det egentligen är växter som små koralldjur bor inuti. Någon som vet?
Sen kom en superläcker varelse jag aldrig någonsin sett förut. Inte en sjöhäst men lite liknande. Å andra sidan ser extremiteterna ut som små blad.
Mycket märklig men jättefin. Efter den lille söte kom giganterna, stora spindelkrabbor som långsamt dansade fram ur mörkret.
Närmare och närmare kom de, började klättra på glasfönstret till vår förtjusning.
En annan som vi fick närkontakt med var en läskig jättebläckfisk.
Röd med vita sugkoppar under de långa många armarna.
En randig, lite taggigt vacker fisk får mig att må bättre, men finast och roligast av alla var ändå en som inte fastnade i min kamera. Väninnan lyckades som tur var föreviga den gula.
Vad vi skrattade då vi båda associerade till en marsipantårta 😄. Bananstubbe tror jag den kallas. Med denna supersöta lilla fisk som avslutning på vår rundvandring i Lissabons jättehavsakvarium gick vi nöjda ut ur huset där mer vatten mötte oss.
Vi var då rejält hungriga och letade matrestaurang men lyckades inte finna något bra i Oceanariet. Jag hade läst att det skulle finnas 40-talet restauranger längs vattnet men det hade nog guidebokens författare fel om. Vi fick gå långt längs strandkanten innan vi fann en. Mer om det i nästa inlägg från Lissabon.
Mer snö har fallit både igår och förrgår med mjuka vita former som följd. Vinterkylan har också slagit till, just nu -14,5° och kallare ska det visst bli.
Ha en skön vintervecka!
1 kommentar(er)
