Jag hoppar över juli tills vidare och börjar med en oplanerad familjeträff den första augusti. Min bror och hans sambo/särbo som tillhör riskgrupperna hade inte varit på besök i vår gemensamma stuga på hela sommaren. Jag ringde därför till dem för att höra om de ändå inte skulle komma förbi och då svarar de - Ja, vi är snart där!! Det visade sig att de just var på väg och bara hade några mil kvar till oss i Kulla.
De röda näckrosorna, som blommar så vackert varje år, är det brodern som planterat vid vår brygga.
Det var meningen att brorsdottern (en annan bror) med familj skulle komma till stugan den här lördagen och jag skulle åka hem, men nu valde jag att stanna. När de kom berättade han att det nu var 50 år sen han köpte stugan, 1970, och det ville han fira.
Här berättar han historien om hur det gick till, att året före då den varit till salu hann han inte med, men redan nästa år var stugan till salu igen, för 25 000. Då slog han till vilket vi alla i familjen uppskattade. Som 16-åring var jag ofta där, badade och rodde med kompisar, låg på luftmadrass och spanade på grannarnas tonårskillar (skämmis 😊 ). Då handlade det inte alls om jobb för min del, bara nöje.
1974 dog vår pappa och i den bouppteckningen överläts stugan till oss alla. Mamma fick hälften och vi barn var sin åttondel. Istället fick brodern pappas skogsskiften. Numera äger vi varsin tredjedel och brorsbarnen (B dog 2005) var sin sjättedel. Min syster sålde sin del till oss 1996 då mamma dog. Inte är det helt lätt att dela ägande men det fungerar i alla fall. Konflikter har förekommit, javisst, men inget som inte gick att lösa, ofta med kreativitet från min sida 😃. Numera är det rätt så lugnt, peppar peppar!
Här har brorsan hoppat i sjön men resten av oss stannat vid fikabordet.
Tuff 81-åring räds inte lite kyligt vatten. Han ville nämligen fira de 50 åren som stugägare genom att ta ett dopp.
Här ser han glad och nöjd ut. Då var det nog inte varmare än 17-18 grader i vattnet efter årets svala och regniga juli. Jag blev i alla fall inspirerad. När alla farit sin väg tog även jag ett dopp, men då fanns ingen som fotograferade.
På kvällen samma dag dök lite ovanliga moln upp. Vet ej vad man ska kalla dem?
Rynkmoln?
Några dagar senare var min kära katt lite extra glad och rullade glatt fram och tillbaka på bryggan.
Ena sidan och sen till andra sidan.
Jag blir så glad av att se henne må bra, min älskade lilla katt.
Den 5 och 6 hade jag besök av min bästa väninna. Vi åt kräftor, solade och mådde gott första dagen. Den andra var det lite mer mulet vilket passade bra då vi gav oss iväg för att kolla ett kantarellställe vi fann för två år sen. Första året fann vi bra med svamp, andra året fann vi ingenting. Men i år överträffades våra förväntningar och vi jublade över skörden.
Här är min halva.
Så härligt att sitta utomhus och rensa, men ni ser att blåmolnen hopades i bakgrunden.
Mest varje dag kommer vännen och fikar med mig men den här dagen var jag ensam, trodde jag ☺.
Istället kommer denna vacka vän och håller mig sällskap. Det grova rågbrödet var tydligen väldigt gott för nässelfjäril, trodde jag först. Men när jag tittade närmare stämde det inte. Sökte på Google med min bild och de föreslår en vinbärsfuks, mest vanlig i södra/mellersta Sverige enlig Wikipedia.
En naturbild till hinns med.
Fina spindelnät på lekstugan glänste i solen. Svårfotade men jag gjorde ett försök och det får duga.
Nu har jag flyttat hem, i förrgår kväll, och det känns helt okej. Än har jag mycket kvar innan jag fått till det som jag vill här hemma. Sakta men säkert betar jag av tvätt, disk, bärplockning här bakom och nu äntligen ett blogginlägg 🙂.
Må så gott och njut av det som återstår av sommaren!
1 kommentar(er)
