Denna snörika vinter har gett fina tillfällen att vara ute i det vita landskapet. Men jag börjar med en fantastisk solnedgång den 27 februari kl 16.40.
Som om det brinner bakom bollpilen och rent ryker ur den. Det började faktiskt med en härlig regnbåge på andra sidan huset.
Jag såg hela bågen men kunde inte få den med på bild. På innergården fortsatte himlen brinna.
Jag blev lite vild och fotograferade som tusan :). Några lika fascinerade grannar passerade också och undrade om jag sett regnbågen. Det hade jag 😄!
Sakta mörknade det gula men fortfarande lika vackert. En bild till bjuder jag på.
Nu med allt mer rött på himlen.
Här flaggas det för snöbergen på Glassgränd.
Som gräddig marängsuisse, mmm!
Olles spår är välkända skidspår på vägen till Kulla som vi aldrig trott oss om att orka tidigare då de är mellan 5 och 11 km långa. Men nu skulle vi försöka då vinterskidföret var av bästa kvalitet. Fem km gick riktigt bra så dit ska vi fler gånger.
Nästan framme i mål. Forslunda vattenverk anas i bakgrunden. Skogen är inte märkvärdigt vacker med bara småtallar och få backar där vi åkte. En bild därifrån i alla fall.
Det har länge varit härligt rent vitt men nu börjar dagsmejan släppa fram smutsen allt mer, speciellt längs vägarna. Solen tar sig in i lägenheten alltmer och lilla katten hittar platser att njuta på.
Hon har hoppat upp på kattmöbeln den 26/2 där hon normalt aldrig ligger. Med alla sina leksaker under och bredvid verkar hon verkligen må.
Vips så har vi kommit till mars och vårvintern. Den 6 åkte jag och väninnan iväg till Holmsund för några timmar med frisk havsluft. Först en promenad vid golfbanan som fick sommarlängtan att ge sig till känna, sen ut på isen vid Djupsundet.
Eftersom vi såg många därute vågade vi gå på isen. Där var full aktivitet med pimplare och skoterförare.
Vi såg öppet vatten och undrade om skotrarna verkligen skulle köra där men de visste var det var säkert och dånade förbi oss.
Jag blundade men allt gick bra. Mannen som närmade sig berättade att det bara var flödesvatten och att isen under bar hur bra som helst.
Väninnan skickar en hälsning hon också, i blåsten. Pga den ville vi hitta ett bättre ställe att fika på och åkte till Karlsborg men även där blåste det om än från andra hållet. Till slut kom ett häftigt snöfall så vi var tvungna att fika i bilen. Lite snopet då dagen hittills bjudit på så fint väder, fast på bilden syns lite hotfulla blåmoln.
I dessa coronatider är det min särbo, väninnan S, systerdotter med dotter och min vänskapsklubb jag umgås med. Den 14 var det just en promenad till Bräntberget med de senare. Vi träffas bara utomhus, tar långa promenader och bänkar oss med avstånd för fika och trevliga samtal, mest varje helg. En av oss har haft coviden men det var kring jul då vi inte träffades på flera veckor. Inga bilder av dem just nu.
Lite senare samma dag kom A o M dit och vi gick en bit mot Mariehemsdammen för att mata änderna.
Många änder var det.
Lilla M hade kul och ville komma närmare.
Avstånd höll även de bevingade...
..trots M:s försök att locka dem.
Även vi har setts mest utomhus den senaste tiden, men idag ska jag få hämta på dagis igen. Jag är så tacksam för de stunder vi kan ses.
Här skriver jag bara och visar bilder på trevligheterna men däremellan är det långa stunder av ensamhet. Promenader tar jag när jag kan, men egentligen tycker jag det är trist att gå längre sträckor. Föredrar friare vandringar i skog och mark som vi gör när Skogsluffen börjar i maj. Yoga har jag varje onsdagkväll framför datorn via Zoom. Försöker hålla mig frisk på olika sätt, men nog längtar jag vårens värme och att få åka till stugan mer. Tur att det finns tv-serier att drömma sig bort med vintertid 😀. Nu hänger jag med i Doc Martin och Macleods döttrar på eftermiddagarna. Så fina miljöer i båda serierna vilket gör att lusten att resa växer.
Den 15 vågade vi oss på ännu en skidtur, ute vid stugan. Först ner på Kullasjön där vi fick spåra oss fram själva, delvis på skoterspår, men över på Piparbölesjön hittade vi ett fint spår som vi följde. Vi mötte en kvinna som berättade att det var hennes man som skidat före. Spåret var hela 4 km runt på isen.
Så långt åkte inte vi men skidorna gled lätt så vi hade kunnat åka längre. Nu när plusgraderna kommer törs jag inte ge mig ut på isar längre. Kanske skidsäsongen är över nu.
Ljuvliga stunder utomhus men som ni ser har inte solen varit med så mycket. Apelsin på isen men fikat tog vi vid stugan senare.
Ekorrarna har lämnat spår över hela stugtomten. Här till vänster om vårt plumsande mot härbret som är bästa fikaplatsen.
Ett litet vårtecken är katten Maja från radhusområdet som börjat patrullera hos oss på dagarna igen.
Desirée spanar intresserat men springer inte efter henne än. Som årsrik men ännu pigg dam börjar hon ta det allt lugnare. Maja är betydligt yngre men har ändå respekt för min kära katt.
Tisdag den 16 åkte vi ut till havet, jag och min särbo, och då var vinden måttlig vid Holmsunds uthamn.
Ett stort fartyg gled ut till havs. När den passerat hörde vi faktiskt måsarna skrika, vilket är för mig ovanligt tidigt.
Den dagen sken solen äntligen, bara tunna molntussar mjukade upp motljuset.
Tyvärr bara min enkla mobilkamera som jag sällan fotograferar med, men det var så fint att jag inte kunde låta bli.
På andra sidan piren var betydligt mer is kvar.
Närmare land ännu mer ismosaik.
En rolig aktivitet hittade jag i dagstidningen VK, digital ostprovning. Man köper en kasse med sju utvalda ostar på butiken Gårdshem för två (i vårt fall) och sitter sen hemma framför datorn varifrån provningen leds. Jag bjöd först på ett glas bubbel och lite tilltugg för någon riktigt middag ville vi inte äta innan.
Sen bytte vi till arbetsrummet dit jag flyttat upp ett utebord från förrådet.
Det är en bild på två män som pratar ost men i kameran blev det bara ljus på skärmen.
Kex, äpple och vin bidrog vi med själva, men jag åt bara ett enda kex. Ostarna var så goda ändå att mer inte behövdes. Det fina var att det bara var ostar från mellersta och övre Norrland. Alla var jättegoda. Lite marmelad piffade upp en ganska stark ädelost, Smaragden, som kanske var den jag inte ville äta så mycket av.
En rolig bekantskap var den rökta ostflätan som anas närmast på kexen. Man drog ut en fläta och tuggade på något plastlikt som smakade starkt rökt, inte som ost, mer som kött. Jag fick barndomsminnen av när jag tuggade fläsksvål, tunna bitar som mamma skurit av det rökta fläsket som jag alls inte tyckte om förutom den sega svålen som dög som tuggummi.
Godast var rödvinsmarinerade Ronja, mildast gräddiga Rosa men vi gillade även Gullrun som motsvarade parmesan och Rustik, en mildare ädelost än Smaragd. En dryg timmes trevligt snack där vi också kunde ge återkoppling via chat, vilket vi gjorde några gånger. De kommer att ha nya ostprovningar varje månad via Youtube. Rekommenderas!
Jag avslutar med en bild på ännu ett fascinerande himlaspel, den 20 februari 18.10, alltså vårdagsjämningen då dag och natt ska vara ungefär lika långa.
Idag har plusgraderna tvärökat, nu strax före kl 11 hela +7° och veckan ska visst fortsätta så. Lite grönt kan anas vid varma solväggar men än inget som gror.
Jag önskar er en skön vårvintertid!
1 kommentar(er)
