konstbarbro

Stugliv

Kategori: Djur och natur.

Jag har som kommit av mig med att blogga regelbundet nu, verkar det som, och så är det väl sommartid när jag mest bor i stugan där jag inte har någon dator. Idag är jag hemma en stund och tänker då bjuda på lite bilder från Kulla där stugan vår är belägen.
Jag börjar med min senaste bild, Kullasjön nattetid. Kl 4 igår natt var jag uppe och släppte in eller ut någon av katterna. Vi har haft flera underbart sköna dagar med värme långt in på senkvällarna, lite knott men knappt några mygg alls. Det har varit behagligt att arbeta i trädgården sent när tv:s programutbud varit dåligt, i alla fall för mig som inte ser på fotboll.
 
Jag fortsätter med vatten. Ett försiktigt besök av denna andmamma med hela tio ungar.
De kom aldrig tillräckligt nära för att jag skulle kunna mata dem (fast jag skaffat gammalt men fräscht bröd från Hissjö handel). Jag tror hon spanade in min Tusse som numera också vill smaka brödet jag brukar ge dem.
 
Mörtarna däremot tar gärna emot allt som går att äta. När de samlas vid bryggan kommer en betydligt större och försöker få sig ett skrovmål, storgäddan.
Den är inte jättestor men det finns en mindre också, därav namnet. Inte har den lätt att fånga sitt byte då mörtarna reagerar otroligt snabbt, har jag märkt.
 
I tisdags fick jag kärt besök av systerdottern med sambo och lilla M, min allra käraste lilla systerdotterdotter.
Jag vet inte om ni ser det men det är ett collage av två bilder för att få oss båda vuxna att se okej ut :). 
Jag tror hon trivs och även så pappa D som spanar bortåt.
 
Jag bjöd på matjesill med gräddfil, gräslök. färskpotatis och jordgubbar med glass efteråt. 
Skönt att sitta ute med inte alltför stark sol denna så varma tisdag den 26 juni. Molnig var förmiddagen men sen tog solen över allt mer. Lite senare kunde  A inte låta bli trots relativt svalt vatten utan simmade rakt ut i Kullasjön.
Visst var det kallt att stiga i men sen så härligt att simma runt en stund. 
Det märkte även jag som senare på kvällen också tog ett dopp. Men först lite mys med lilla älsklingen.
En bild bara på M försökte jag med men likt katterna mina ville hon undersöka kameran och kom allt närmare.
Såå söt hon är med lite busig blick i sina grönbrunblå ögon, en perfekt blandning av föräldrarnas olika ögonfärger! Hon kämpar för att komma allt högre upp, inte bara krypa utan även stå på sträckta ben är nu på gång.
 
Närmare än så kommer vi inte utan nu avslutar jag mitt inlägg utan att veta när nästa kommer. Det beror lite på vädret, är det fint lockar andra aktiviteter, vid regn och rusk kanske jag tar mig lite datortid.
 
Ha en skön sommar!
 
 

Grönskande Uppsala med slottet

Kategori: Nära och kära

Tja, rubriker är inte alltid lätt. Jag är fortfarande kvar den 5 maj i Uppsala då sommarvärmen fick oss att vara mest utomhus. Vi promenerade sakta mot centrum och jag njöt av grönt gräs, nyutslagna löv och sommarklädda studenter (gissar jag) . Ett mysigt hus vid en park, kanske en läroanstalt av något slag.
I parken före såg vi en samling studenter iklädda bl.a. tyllkjolar diggandes lite mysig musik från min tid, 70-80-tal. Vi gick vidare mot Botaniska trädgården, fastnade för lite färgglada tulpaner på vägen dit.
Väl framme var det så här fint, somriga gröna och blå färger och jag med barnvagn i trädskugga.
Jag skickade hem denna bild till vännen i Umeå så han fick sukta lite efter sommarvärme. Men det var inte så dåligt där heller förutom kallblåst. På söndagen när jag var hemma igen blev det betydligt varmare.
 
Fiket i huset mittemot var stängt men på andra sidan vägen där det kanske var mer botaniskt fanns ett annat café.
Än så länge mest jordfärgat men nu någon månad senare är det säkert mycket finare i blomstersängarna. Café Victoria heter fiket med en lång kö till kassan.
Länge stod jag i kö utomhus men när vi kom in genom dörrarna såg jag först ingenting pga ljuset ute, men sen upptäckte jag att det inte var så långt kvar.
En linnebit frestade. Tosca är jag också väldigt förtjust i men nu var det mat som gällde då det var lunchdags. Utomhus hade A med M i vagn valt en mysig plats.
Vilket gladde mig mycket som synes. Caféet bjöd på jättegott bröd som jag smakade innan maten kom. A träffade en bekant som också visade sig ha koppling till Umeå.
Äntligen kom vår färskpotatissallad, min med vegetariska röror och A:s med skinka (fast hon beställt lax). 
Jättegod var den och härligt mättande fast det ser ganska lite ut, märker jag nu :). Efter en skön stund i trädgårdsfiket strosade vi vidare mot slottet.
Lite närmare här en port som vi inte gick igenom, med barnvagn så förståeligt.
Istället gick vi runt slottet med fin utsikt över staden.
Domkyrkan med de två tornen ser man lite överallt.
Från slottets innergård ser man långt. Även jag ville fotas med denna vy.
Upp till klocktornet kunde man också gå men vi avstod då där var gott om trappor.
Så fint med sommarstrosande människor överallt och även de som slagit sig ned på en filt för att ha picknick i parken nedanför. Vi hade tid att ta hänsyn till då jag skulle hem samma dag men jag var jättenöjd att ha fått så mycket sommar på en dag.
 
Linné dök upp på en liten plätt på hemvägen.
Till Linnéträdgården gick vi dagen innan men aldrig in då nästan inget växte än. Då har jag kvar ett fint ställe att besöka senare :). 
 
M började vakna till och hade show i vagnen.
Charmtjej, inte sant? Även hemma fanns glädjen kvar
Hon har en härligt spjuveraktig blick, tycker jag.
 
Efter lätt middag tog jag bussen ner till stationen för att åka hem. Lite tidig var jag och hann ta några bilder.
En skulptur liknande denna har vi också här i Umeå, den är mer guldfärgad och står vid Strömpilen, samma konstnär. På bussresan till stationen såg jag att varje utecafé var fullsatt och så här såg det ut framför stationsbyggnaden.
Jag frågade en väktare om det var en speciell kväll, men hon svarade glatt att det bara var sommarvärmen som lockat ut alla.
 
Sista bilden innan jag klev på tåget kl 19.07 var cykelparkeringen som är gigantisk.
Här i Umeå har de försökt anlägga cykelparkeringar i anslutning till järnvägs- och busstation men bara enstaka cyklar står där. Vi är bortskämda med att kunna cykla ända till centrum och parkera nära Rådhustorget, men det är en hel del klagomål på folk som cyklar på gågator och trottoarer. I Uppsala fungerar det bättre med bara gående i absoluta centrum, upplever jag. Ju mer vår stad växer måste vi nog också klara av att lämna cykeln längre bort, det handlar ju bara om ca 100 m.
 
Ca 7 timmar tog tågresan. Jag läste en bok av Katarina Mazetti som utspelade sig i 70-talets Umeå, löste fyra Sudoku, åt ofta, pratade med stolsgrannen bredvid som också gillade fåglar som jag och halvsov sista biten från Härnösand ungefär. Min käre vän var snäll och hämtade mig på stationen kl 2 på natten för skjuts hem. Det uppskattade jag mycket.
 
Idag har vi äntligen fått en rejäl men tyvärr för kort regnskur. Det blev i alla fall blött på marken och pölar som ligger kvar nu några timmar senare. Blåmörka moln ger förhoppning om mer vått. Bara +12° och kylig vind gör att det är skönt att sitta inne och blogga klart om Uppsalaresan.
 
Nu är systerdottern med familj här uppe för att bl.a. fira dop i Bygdeå Kyrka på söndag. Där döptes och konfirmerades hon också för 35 resp 20 år sen. Efter det planerar jag att flytta ut till stugan någon dag kommande vecka, beroende på vädret.
 
Önskar er en fin helg! 
 
 

Promenader i Uppsala

Kategori: Nära och kära

Ute vill jag vara då växterna önskar skötsel och vädret är gott, men vinden är än lite sval så jag försöker blogga en stund nu på förmiddagen. Från sista Uppsalabesöket finns många bilder kvar. Fredag den 4 maj var lite sval och mulen, ungefär som hemma i Umeå  men blommade gjorde det mycket mer.
Lite ljusare rosa eller nästan vita blommor. Undrar om det också är körsbärsträd?
Stolt moder med sovande liten baby.
 
Lite knalligare rosa blom fanns i en liten park framför det fina blå huset jag visat tidigare.
Där hittade vi en nedfallen eller nedriven blommande kvist som jag tog upp.
Lillan sover så sött omedveten om att jag kommit. Jag satte blommorna i ett glas vatten och knopparna slog ut så fint till frukost dagen efter.
 
Vi såg också andra blommande träd. 
Jag vet inte men gissar att det kan vara en magnolia. Någon som vet? Den gula nedan är väl forsythia?
Så fin den också fast det bara är en buske och inget träd. Den växer inte här uppe i umetrakten.
 
När vi kom fram till lägenheten efter vår blomsterpromenad blev det tid till lite skoj.
En ljuvlig liten tjej nära till glädje, men också andra känslor emellanåt. Av någon anledning blir det inte då jag fotograferar :).
 
Nästa dag, lördagen den 5 maj, bjöd på härligt sommarväder så vi tog en tidig promenad i villakvarteren där det bl.a. fanns en Norrlandsgata.
Fina hus fanns det gott om.
Stora och pampiga, inte små en och 1,5-plansvillor som här uppe i norr. Det ovan är förstås en av de större.
Ett läckert hus i funkisstil (tror jag).
 
En med fint smidda grindar.
Blommande träd överallt gladde mig så.
Här kantar vitblommande träd en hel gata.
Lite små än så länge men det blir säkert jättefint om några år när de vuxit till sig.
 
Efter promenaden tog vi itu med att städa den fina balkongen. Här visar vi vår glädje när vi var klara.
Tre generationer fast inte i rakt led då jag är moster och mormoster, inte mamma och mormor. Men vad gör väl det när vi trivs så bra tillsammans. Blåblommiga kläder har vi alla tre också, helt oplanerat och omedvetet.
 
Apropå blomster så vill jag visa en bild från min stad som nu för första året har fått blommande äppelträd på det ombyggda Rådhustorget.
Tyvärr motljus så inte den bästa bilden. Framför står statyn Standing Man som så här års verkar lite för påklädd. Bland träden finns också många små fontäner som jag kanske kan fotografera en annan gång.
 
En golfrunda kanske det blir idag efter att jag plockat nässlor för att göra fint gödslande nässelvatten till växterna. I torsdags var jag och vännen på Umeå Golfklubb i Holmsund för årets första golfrunda. Lugnt och skönt var det, inte stressigt alls då inga andra golfspelare kom efter oss. Solen sken och vindarna var milda. I fredags hade vi + 27°. Då badade jag två gånger i vår lilla Kullasjö som bjöd på nästan 20-gradigt vatten. Vilken underbar början på sommaren 2018. Hoppas den fortsätter så men med lite avbrott för behövligt regn.
 
Ha en skön söndag och veckan som kommer! 
 
 

Uppsala i maj

Kategori: Resor och utflykter

Nej, jag har inte slutat blogga även om det var längesen jag gjorde ett inlägg. Vi har ju ett fantastiskt vårväder som nu sen 11 maj övergått i sommarväder. I tidningen läser jag att vi fått meteorologisk sommar redan den 11 maj i år jämfört med den 6 juni i fjol. Medel är visst kring den 25 maj. Jag vill alltså inte sitta inne och blogga nu när ute är så underbart. Strax ska jag och väninnan ge oss ut på årets andra orienteringsrunda. Den första gick inte så bra och jag gjorde illa höger fot, men den har läkt otroligt bra och med lite lindning ska det förhoppningsvis fungera idag. Vi har valt Gammlia där det är relativt enkelt att ta kontroller då det finns stigar överallt.
 
Men nu till Uppsala dit jag åkte den 4-5 maj igen för att besöka min systerdotter och hennes goa lilla flicka M. Efter att de mött mig på centralstationen letade vi direkt någonstans att äta en lätt lunch och hamnade här.
Vi stannade inte vid glassbaren utan längre in fanns mer matiga saker. En räkmacka blev det för min del. När vi gick ut frestade dessa men vi stod emot.
Mmm!
 
Ute var det vårfint på torget, så härligt för mig att se som kommit från mer gråbrun vårvinter här i norr.
Nu har vi i Umeå också fått blomstervackert på torg och i parker, men inte då i början av maj. Jag har länge längtat efter att få se körsbärsblommorna blomma, speciellt i Kungsträdgården förstås som jag ännu inte sett, men även i Uppsala fanns det blommande träd.
Mer körsbärsblommor kommer senare men nu måste jag fixa matsäcken och cykla iväg till Skogsbrynet där vi ska träffas om en dryg halvtimme. Just idag har vi inte supervarmt som det var i veckan med tre dagar +24-26 ° i skuggan. När man ska orientera i skogen ( i promenadtakt, vi springer inte) räcker det bra med 13-15° som det är nu på förmiddagen.
 
Ha det så skönt i sommarvärmen! 
 
 

Sigrid Hjertén på Waldemarsudde

Kategori: Konst

Ute lyser solen och då vill jag bara ut, men +7° efter en kylig natt är inte så skönt som det ser ut. En stunds bloggande kan jag unna mig istället. Lördag den 17mars var jag i Stockholm hos min väninna som bor ute på Värmdö. 
Här står hon vid busshållsplatsen i Hemmesta i väntan på fordonet som ska ta oss in till centrum. Vi fortsätter sen med buss mot Djurgården och går den sista biten mot vårt mål, Waldemarsudde.
Blå himmel, söta molntussar och ett par minusgrader som solen snart värmer upp över noll.
Därute i det öppna vattnet simmar enstaka sothönor och vanliga gräsänder.
 
Prins Eugéns Waldemarsudde avtecknar sig en bit fram.
Som jag har längtat att få besöka denna plats men aldrig har det blivit av förrän nu och jag känner mig så förväntansfull och nöjd. 
 
Riktigt vintrigt Stockholm i mars. 
Massor med folk trängs i kapprum, butik och galleri men det går ändå bra att se och njuta av Sigrid Hjerténs underbart färgstarka målningar.
Hyfsat luftigt är det i stora salen. Man fick fotografera utan blixt. Här är en fin byst av konstnären gjord av en av hennes vänner, tror jag.
Visst är hon fin?
 
En av de mer kända målningarna är hennes självporträtt från 1914 med lilla sonen i bakgrunden.
Så härligt med en alldeles egen stil. Jag fascineras över hur hon avbildar människorna runt sig, ja, sig själv också, och att hon verkligen vågar brassa på med färg.
Livat och glatt, till höger Maskeradbalen 1916 och nedan På teatern 1915.
Senare i livet blev hon sjuk och hamnade i perioder på Beckomberga sjukhus. Även där (eller efter det) målade hon många fascinerande tavlor, t. ex. denna fina Fasantupp och julstjärna från 1936.
Hon dog tragiskt på sjukhuset efter en misslyckad lobotomi 1948, läser jag på en informationstavla. Men åh, så många fina tavlor hon efterlämnade.
 
När vi tittat oss mätta var det dags för lunch som vi tänkt inta även den i samma hus, men där var långa köer, trångt och fullt vid varje bord så vi gav upp och gick ut. Alldeles i närheten fanns ett mindre café i en grönmålad stuga och där fann vi till slut en plats. Våfflor åt väninnan men jag som var mer hungrig valde en härlig jätteräkmacka.
Lite dragigt då det hela tiden kom och gick en massa folk men det var ett riktigt mysigt ställe som också visade sig höra till Waldemarsudde. Utomhus fanns några bord, varav ett faktiskt omgavs av sittande människor men vi valde att stå upp.
En härlig dag med kära väninnan jag känt sen 1975 då hon kom som praktikant till Esso Motor Hotel där jag arbetade som receptionist. Jättekompisar blev vi de år hon bodde här uppe. Sen hade vi mer sporadisk kontakt när hon flyttade åter till Stockholm efter att också arbetat några år som guide i Bulgarien resp Fuerteventura (där jag besökte henne 1987).
 
Så lätt var det att åka runt i staden med någon som känner till, vet var man ska stiga på resp kliva av, var det finns förvaringsboxar m.m. Då kan jag riktigt slappna av och det behöver jag verkligen.
 
Ute tinar det för fullt så snöhögarna blir allt smutsigare av svartgrått grus. Idag såg jag tussilago vid vägen, första blåsippeknoppen i min egen rabatt och massor av bergfinkar som hittade mat på baksidan. En av dem fastnade på bild. 
Vacker teckning har denna fågel med mindre fint läte. Gäddfräs är visst ett gammalt namn på den utifrån hur den låter.
 
Mina kära katter skickar en vårhälsning till er alla.
SMHI har nu konstaterat att våren kom hit till oss i Umeå den 14 april. Ha det så gott!
  
 

Vårdag

Kategori:

Ja, jag vet. Nu har jag verkligen halkat efter med bloggandet och än har jag inte riktigt fått tid nog. Ikväll gör jag bara ett snabbinlägg med foton från den ljuvlig vårdag vi haft idag med temperaturer upp till +16° i skuggan och bara lite kylande vind. Den kände jag och vännen när vi en stund stod och skådade fåglar i Degernäs. Äntligen hade sångsvanarna, kanadagässen, skrattmåsarna, enstaka gräsänder och grågäss en liten sjö istället för att de de senaste dagarna bara haft snö och is att vila på. En pilgrimsfalk fick vi också skåda på snöåkern. Solen sken så skönt när vi satte oss ned för lite te och hembakt gobröd.
 
Inga bilder har jag därifrån, bara lite ljuvliga småkrokusar från min egen uteplats.
Min kära katter njuter också utomhus nu när solen värmer så snöhögarna decimeras ordentligt. Snart har snön tinat bort från taken.
Desirée och nedan Tusse på nästan samma plats.
Mer blir det inte idag. 
 
Ha det så gott!
 
 

Uppsala en dag till

Kategori: Resor och utflykter

Solen sken vackert när jag vaknade upp efter en god natts sömn hos mina släktingar. Inga katter som väckt mig ideligen med önskningar om mat, utegång eller bara uppmärksamhet. Inte ens en baby som skrikit, fast det fanns en knappt fyra månaders tjej i rummet intill. Utsikten från deras lägenhet var denna.
De fyrkantiga stenarna till höger skulle föreställa ett tangentbord och det ser man ju när man vet det :). Efter frukost tog vi en promenad i omgivningarna med lilla fröken i barnvagn. Ett märkligt hus dök upp.
Det huserade visst en massa företag däri men skulle visst förändras på något vis, ev rivas.
Roligt för mig att få styra barnvagn, så längesen sist. Flerfärgade hus är helt okej fast jag föredrar mer natur som på bilden nedan då vi går längs Fyrisån.
Tiden gick så fort. Handla lite och gå hem för att laga lunch, en god soppa. Lite mys och minilek med lilla M innan det snart var dags för nästa promenad då jag fick sällskap tillbaka till stationen för vidare färd mot huvudstaden. Först lite Uppsalamiljöer.
Fina Vindhemskyrkan dit A o M går på öppen förskola. Läckra träd till höger kantade vägen. Är det pilar??
Närmare centrum en kunglig bro med fin utsikt. Rådhuset nedan så vitt och fint.
Som kontrast nya Åhléns med tidstypisk spegelfasad.
Jag gillar speglingarna men ändå föredrar jag ett vackert stenhus som det till vänster. Ganska snart var vi framme vid centralstationen. Utanför står en spännande skulptur.
Jag fick hjälp att handla biljett i automat, hitta rätt perrong och sen kram och hejdå till mina älsklingsflickor. Visst klarar jag sådant själv men så mycket tryggare man känner sig när någon är med. Kaxigt tryckte jag på pensionärsknappen fast jag inte är 65 än, men jag har ju ett intyg från Försäkringskassan eftersom jag har sjukersättning. När jag satt på tåget upptäckte jag att intyget gått ut två månader tidigare. Jag blev ängslig att få böta, men konduktören tittade inte alls på mina framräckta papper. Pust! Nu är det förnyat. Senare i Stockholm missade jag den rabatten på SL, men hellre det än att vara nervös för att bli upptäckt.
 
Jag skulle träffa min väninna som jag känt sen 1975 och som jobbar i centrala stan. En liten rundvandring på hennes arbetsplats fick jag och därifrån är utsikten som nedan.
Vi gick ut för att leta oss ett café och hamnade till slut på Café Rang efter att ha gått igenom Hötorgshallen där alla platser var upptagna. En god kopp te till mig med läcker nötkaka till samt en pyttekopp Kaffe Macchiato till E som hon inte blev nöjd med. Skönt med en paus i alla fall innan vi tog oss vidare till Slussen och bussarna ut mot Värmdö där hon bor. Det var fredag den 16 mars.
 
I nuet vräker snön ned och täcker över de få ytor som för några timmar sen var bara från snö efter att solen strålat dagsmeja några timmar (men sen frös allt på nätterna igen). Mycket trist men sådan är aprilmånaden. Igår hade vi i alla fall en superfin dag med klarblå himmel och solsken som värmde där vi åkte säsongens sista skidtur på Mariehemsängarna, jag och H, som hade nya skidor. Måste nog skaffa nya jag också för det gick betydligt trögare för mig de ca 2,8 km vi åkte. Ganska isiga var motvindarna men vi höll oss varma utan problem. När det var dags för fika fann vi en plats i lä. Solen gassade så mina kinder är fortfarande lite röda fast jag hade smort mig med solskyddsfaktor 20.
 
Senare på kvällen deltog jag i min tredje riktiga bridgetävling. Roligt men en stor belastning för min så lättuttröttade hjärna. Jag märker i alla fall att jag är mindre nervös numera så träningskvällarna på måndagar har gett resultat.
 
Fin fullmåne var det förresten 31 mars.
 
Ha en skön efterpåskvecka!
 
 
 

Uppsalabesök

Kategori: Resor och utflykter

Oj, det blev ett långt blogguppehåll för mig efter min lilla tripp söderut. Den 15 mars åkte jag till Uppsala för att hälsa på min systerdotter och hennes lilla flicka som då var 3,5 månader. De kom och mötte mig vid centralstationen och vi tog en liten promenad i fina Uppsala.
Ungefär samma väder som hemma, men betydligt mindre snö, förstås. I vagnen låg M och snusade gott.
Efter ett besök i Polarn o Pyrets butik sökte vi oss mot ett café. A hade fått tips om Bibliotekscaféet, att det var bra för föräldrar med babysar. Först en känd utsikt från Uppsala som jag sist besökte 1991, då i ett jobbärende.
Vy från en bro över Fyrisån. Caféet var verkligen mysigt med små rum att trivas i. Vi hann bara äta lite av våra matiga mackor innan lillan vaknade.
Men hon var så nöjd och vi fick i oss lunchen utan problem. Minisemlor hade de också som jag köpte med att avnjuta senare på dagen.
 
Efter en skön paus fortsatte vi vår promenad i Uppsala. En fin järnbro lockade till ett foto.
På andra sidan kom gräsänderna i massor mot oss i tron att vi hade bröd, men vi hade inget att ge dem, tråkigt nog.
Men mat fick de av andra, såg vi, så det var lugnt. På vägen mot systerdottern med familjs lägenhet såg vi detta vackra blå hus.
En liten detaljstudie.
Mycket vackert! Sådana hus saknar jag i vår, Umeås, stadsbild. Vi hade några men de revs på 60-talet.
 
Snart kom vi fram till det område som mäklarna kallar Norra Luthagen, men som har namnet Stabby på bussen. En lagom lång, behaglig promenad från Uppsala centrum. Det var ändå skönt att komma in, packa upp lite, ta på sig mysbyxorna och möta lilla M på golvet.
Mycket roligt att reagera på. T.ex. mammas hår :).
Babblare kallas figuren till höger har jag nu lärt mig. Till slut vågade jag ta upp henne i min famn.
Så mysigt att få vara tillsammans en stund. Resten av dagen och kvällen flöt på med familjeliv. Så roligt och annorlunda för mig som mest lever ensam, även om jag har mysigt med mina katter. Så jag klagar inte, talar bara om att jag trivdes lite extra. A:s sambo, M:s pappa D kom hem och vi hade det så gott.
 
Lite mer om Uppsala kommer senare. Kanske blir det tid över att blogga i påsk. Jag har haft så inninordens mycket att göra med gamla bilder som jag hoppas muséet vill överta så inte min barndomsby Grisbackaänget helt glöms bort nu när inget spår av den längre finns kvar. Apropå spår så var det just Botniabanans tillkomst som orsakade att de sista husen revs. Det är ett tungt arbete att göra urval, skriva info och scanna bilder, inte minst känslomässigt då jag så saknar mina föräldrar som kunnat berätta så mycket mer än lilla jag, som bara var 13 år då vi flyttade därifrån. Men nu har jag paus från det arbetet ett tag. Såå skönt!
 
En Glad Påsk önskar jag er alla!
 
 

Landsbygdstur, Kroatien

Kategori: Resor och utflykter

Äntligen har jag kommit till sista dagen på vår Kroatienresa i oktober i fjol. Alltså bloggandet och bildvisandet. Fredag den 20 oktober 2017 skulle vi på landsbytur som de kallade det att åka ut på landet och besöka en bondgård, trodde vi. En gård var det i alla fall och på landet som utlovat. Först stannade vi till vid en mäktig ravin, Cetina river canyon, ett naturfenomen som förevigats med en egen skylt.
Översätta kan jag inte. Platsen var inte helt lätt att fotografera i morgonljuset, men jag gjorde ett försök.
Lite inzoomning också så syns vattnet bättre, den lilla ån som rinner ner till staden Omis och på vägen växer till en mycket vattenrik flod med spännande passager för forsränning och liknande.
Halv tio var vi framme på gården i Radovici . Bobo, vår värd för dagen, berättade om kroatisk landsbygd och historia om gården samt drog en del töntiga skämt om att han hade två fruar. Vi skrattade vänligt som sig bör.  
Ett glas grappa bjöds vi på och den här gick ned lättare då den smakade lite bättre än grappan vi fick på båtturen i början av veckan. Den som vi hällde ut i havet, de flesta av oss.
 
Lilla vovven med sitt söta underbett tog förstås en del uppmärksamhet.
Det var första dagen med lite moln. Visserligen tunna slöjor men det kändes en aning svalare. Som tur var kom solen fram senare och vi fick ännu en sommardag i oktober.
På tunnbordet ett fat med kvitten, en frukt jag aldrig smakat. Läckra chilis odlade de också i kruka.
Medan denna dam som inte var hans fru trots Bobos små skämt jobbade med att laga en läcker pirogliknande sak...
..kunde vi titta runt på de olika miljöerna på gården. 
"Excursion to the past" kallade värden utflykten. Vi hade förväntat oss en nutida bondgård då landsbygdsturen utlovades men det här var mer av ett gårdsmuseum med en pratsam och glad gårdsguide/värd.
En av matplatserna. Vi skyndade oss att ta plats mer i solen då värmen inte helt kommit till dagen. 
 
Efter kavling lade hon på massor av mangold och vitlök.
Sen behövdes ett lager deg till och en träskiva för att klara transporten till en  eldstuga.
Det var fascinerande att följa hennes arbete. Lite extra då man började bli hungrig.
Hon lade pirogen på en bädd av mest askgrå men lite glödande aska. Eller om hon sopade undan den först, verkar mer troligt. Sen bredde hon ut tidningar ovanpå och tände eld på dem.
En annan stuga bjöd på denna interiör. Tror det var någon som rest till Amerika och senare återvänt. Minns så dåligt.
 
Den omgivande landsbygden såg vi inte så mycket av, men utsikten från gården var fin.
Nu till sista momentet innan rätten var färdig. Bobo gjorde det viktigaste, enligt honom själv, penslade på olivoljan.
Lite för mycket enligt oss som sen fick smaka, men jättegott var det.
Till det lite ost, oliver och gott rött vin. Stämningen höjdes. Medan huvudrätten förbereddes fick de som ville följa med på en liten promenad. 
Söt minicyklamen växte vilt längs stigen. En blyg åsna fick jag också syn på.
Hunden gjorde oss uppmärksamma på en liten sköldpadda som låg vid stigen, men den tror vi var utplacerad. Värden lyfte upp den till en låda där det fanns fler av samma sort. Lätt att rymma från var den inte.
 
När vi satt oss till bords bjöds det också på underhållning i form av gammal kroatisk sång.
Gnisslande instrument med entonig sång bestående av många verser, som ett skillingtryck, gissar jag, då den innehöll en sorglig historia om kärlek och död. Bobo visade också traditionella dräkter.
De andra fick kött men jag erbjöds polenta med tillbehör.
Lite väl mycket för mig, men aubergine var jättegod. Stämningen var hög, kanske dels beroende på vinet som aldrig tog slut, eller så hade vi bara jätteroligt ändå.
Våra härliga väninnor som vi mötte på resan och som förgyllde varje dag.
Vi som känt varandra sen 13-14-årsåldern har också kul ihop. Under måltiden bjöds på sång och musik av grannar eller bekanta till Bobo.
Vår fina guide Silvana sjöng med. Som helhet en trivsam dag med goda intryck från gammal lantlig miljö i Dalmatien. På vår väg till bussen fick jag också se en liten mysig katt som fick mig att tänka på mina små därhemma som jag inte träffat på en hel vecka.
Ett kort besök på stranden hanns med och likaså ett dopp för tre av oss. Ljuset blir fint i den nedåtgående solen.
Villka härliga minnen denna helt igenom fantastiska resa gav oss. Två missar upplevde vi på hela veckan. En pytteliten var missförståndet med efterrätten i Split som tog bort viktig tid för eget upptäckande av staden. Den andra var sista kvällens middag.
 
Storslaget av hotellet var att de skulle bjuda oss på en serverad trerättersmiddag (tidigare hade det varit buffé). Därför skulle vi sitta i en mindre lokal, så mysig och fin. Tyvärr var ljudnivån förskräcklig pga tegelväggar och frånvaro av dämpande textilier. Vi som alltid hade haft så trevligt tillsammans när vi åt fick nu skrika till varandra för att höras. På så vis dör samtalet och vi åt mest i tystnad eller sa något till bordskamraten som satt närmast. Jag fick springa upp på hotellrummet efter öronproppar för att stå ut så den middagen var en besvikelse hur god maten än var. 
 
Men i övrigt rekommenderar jag verkligen denna vecka i Kroatien med Krores. Vi var alla supernöjda och med det underbara vädret i oktober också räcker inte orden till.
 
Ute lyser nu solen på det nyfallna (igår) kritvita snötäcket som traktorn kämpar med att ploga undan.
 
Ha en skön marsvecka! 
 
 
 

Årets första

Kategori: Miljö, friluftsliv

Jajamän, det blev av. I söndags tog vi med skidorna till Strömpilen och gled ned på isen för årets första skidtur. Solen sken, ca 8-9 minusgrader och medvind till en början.
Vita vidder med massor av spår, inga direkta skidspår men det gick fint ändå. Vi är på Umeälven och det är ön Storsandskär till höger. Långt fram till vänster i bild anas järnvägsbron som kom till när Botniabanan byggdes för några år sen, var det tio??
 
Solen lyste härligt stark. Vi njöt när vi långsamt provade glidet på våra skidor.
Säkert glada frispringande hundar som gjort dessa spår, fast det kan förstås ha varit vilda djur också.
 
Skönt var det också när det var dags för en apelsinpaus.
En liten stuga vid älvkanten gav lä och väninnan mår gott.
Lite värre blev det på återfärden då isvindar gav motstånd, inte så mycket, men mest kyla. 
 
Jag är redo omedveten om att huva behövds.
När vi närmar oss Kolbäcksbron är det inte långt kvar tills vi kan kliva in i hyfsat varm bil som stått i solen och därmed inte kallnat så mycket. 
Fika gjorde vi däremot inne i husvärmen.
 
Igår, fredag den 3 mars, gav vi oss ut på årets andra skidtur, till Mariehemsängarna. Där fanns det fina preparerade spår för både klassisk och skateåkning. Lite uppför och lite nedför gav också bra motion då mina vallningsfria skidor glider så dåligt nedåt att jag glatt stakar på. Solen sken ljuvligt hela tiden med bara någon enstaka minusgrad och alls inga isvindar. Däremot kom molnen fram just när vi skulle fika på en bänk vid Bräntbergets sluttning. Gott var det ändå. 
 
Idag virvlar det små lapphandskar ganska glest men alls ingen sol. Vi har haft en underbart solig vecka så jag är ändå riktigt nöjd. En eller två skidturer till så kommer jag sen att önska dagsmeja och långsamt borttinande snö, men inte förrän när mer än halva mars varit. Nu är det ju inte jag som bestämmer men önska kan man ändå :).
 
I eftermiddag blir det bowling med gänget och sen middag på restaurang Mix, tror jag. Ha det så gott i vintervädret som lär finnas i stora delar av landet just nu och även söderut i andra länder i Mellaneuropa.
 
 

Februari, snörik och kall samt kattliv

Kategori: Katter

Denna snörika och kalla vinter hör inte till vanligheterna den senaste tiden men i år har vi en s.k. riktig vinter och då menar jag som den var förr innan slaskdecember och grön juletid blev allt vanligare.
Snötillgången på Glassgränd fotograferat från mitt fönster den 14 februari. Sen dess har det inte snöat mer än bara virvlat omkring lite flingor.
  
Nu när solen också börjar värma något lite mer kan man njuta av all det vackra vintervita...om det nu inte vore för att det då  blev så inninordens kallt. I en veckas tid har vi haft mer än -20° på nätter, kvällar och morgnar. Som mest har min termometer visat -25,9° en natt. Solen orkar inte värma mer än till -10-12, kanske ner till -8 en kort stund och blåser det då det allra minsta blir det inte behagligt att vara ute någon längre stund.
Lite virvelsnö bildar en stetsonhatt på lyktstolpen utanför vardagsrumsfönstret. Den 7 mötte jag denna fina lilla solbelysta tall på promenaden över Ersbodaängarna.
Några veckor senare var det lite ljusare och mera snö bakom husen.
Mot det forna dagiset som sen länge är ombyggt till vanliga lägenheter. Fotat den 20. Då besökte jag också lasarettet men det visade sig att jag var där en vecka för tidigt!!! Ajdå, börjar jag bli virrig?! Njöt av lite konst istället och tog den här bilden utanför Södra entrén.
Läcker, tycker jag, och lite extra fin med snötopping. Katter har jag också utlovat i rubriken och här kommer några sådana.
En vanlig tisdagskväll med en god bok och två mysiga katter. De sover mest nu, helt försvarligt, men ibland rusar Tusse ut en kort stund när det är mindre kallt än -10° ungefär.
 
Desirée däremot håller sig mest inne. Någon enstaka stund har jag lockat ut henne när solen värmer lite extra, men fort springer hon in.
Lilla kattflickan min har tråkigt och väntar på varmare tider. Ändå kan hon få ryck och rusa omkring som ett jehu nedför och uppför trappan i rasande fart. Det piggar upp mig också. När Tusse är med och de jagar varandra är jag däremot lite ängslig att inredningen ska gå sönder, men hittills har det gått bra. Idag gick faktiskt en liten klocka i bitar, men den gick att sätta ihop igen. Någon enstaka kruka fälls ibland ned från fönstret så jag får sopa jord. Värre än så är det inte. Peppar, peppar. Dukarna är fästa med dubbelhäftande tejp för säkerhets skull. 
 
En dag var jag på NUS (vårt universitetssjukhus) för provtagning i ett projekt jag är med i. De kollade halsartärerna med ultraljud. Dit tog jag buss men tillbaka till centrum valde jag att promenera. På Öbacka strand där de byggt så många höghus rinner denna fina bäck som inte fryser och därför lockar många gräsänder.
Jag har hört talas om att det också ska finnas en strömstare men den såg jag aldrig tisdag den 6 februari.
Mulet var det mest hela februari så ljuset räckte inte till fast det var mitt på dagen jag fotograferade Umeälven. Ön ser man längst till höger och en liten svart prick som är en människa som gick över älven.
 
Senare när solen kommit till oss i norr gick även jag ut på älven mitt i centrum.
Utsikt över de fina husen längs Strandgatan, Hantverkshuset det röda närmast. Jag fotograferar lite med min mobil numera fast den inte har så bra kamera, men den är ju med mig jämt.
 
Åt andra hållet ser man nyförvärvet Väven sen 2014, som enligt min åsikt inte passar in i sin omgivning utan svulstigt tar över vackra Stora Hotellet, t.ex.
Väven som innehåller Stadsbiblioteket, Kulturbageriet, caféet Fika, Folkets Bio m.m. är i alla fall fint och trivsamt inuti.
 
En tredje kort utflykt var den 17, en söndag, till Holmsund då vännen skulle besöka sonen. Hela familjen återfanns i pulkabacken med en fantastisk skapelse, en kälke gjord av en blå soptunna med skidor under, som de glatt åkte nerför backen i. Det var visst någon tävling om häftigaste åkdon. Jag gissar att de vann. 
 
Jag ville kolla om strömstaren fanns i bäcken nära och fick mig en promenad längs den.
Någon fågel hittade jag inte men en härlig snösten som gjorde mig så sugen på semla.
Ser god och gräddig ut, inte sant?
 
Åter till min närmiljö som bjuder på snöiga motiv. Det blir lite mera levande med djur, inte sant.
En ensam hund på promenad. Om ni kikar genom pilens grenar anas ägaren. Det här är den 7/2 och nedan kommer en katt på vift en vecka senare, den 14.
Grannens lilla Diesel är ute och går. Han plumsar vidare i snön för att komma upp till terassen.
Spår som sedan min Tusse lockades att gå ibland innan kylan slog till. Diesel är ofta ensam ute lite för långa stunder i kylan, men jag vet att det finns grannar som tar hand om honom när ägaren glömmer släppa in lilla söta katten. Jag känner starkt för katter som ni säkert vet.
 
Jo, en tur till har jag också gjort. De kommer inte i ordning utan detta är lördag den 10 februari då jag besökte stugan vår. Alla taken var då skottade men jag tog några tag till på två små tak då jag visste att mer snö var att vänta.
Så mjuk var snön att jag sjönk ner djupt för varje steg. Riktigt bra motion blev det :).
 
En liten vandring längs stugvägen gav mig en fin vy att fotografera.
Pipasbölesjön är detta.
 
Tiden går fort och inte har jag haft tråkigt fast det inte händer så mycket. En långpromenad per dag försöker jag hinna med för att få ljus och luft. Två förmiddagars golfträning inomhus och idag även en skidtur som jag kanske visar bilder från senare är lite motion jag får förutom den så viktiga yogaträningen varje vecka. Vila behövs också. Det är så mysigt när jag lägger mig en halvtimme-timme i soffan. Genast kommer båda katterna och parkerar sig på mig med ljudliga kurr. Här hann Tusse hoppa ner då vännen trasslade lite med kameran.
När jag får besök hoppar (!) jag också upp och är social, men först ett foto.
 
Oj, så många bilder det blev idag men så är det också längesen jag bloggade om nuet. Önskar er alla härliga dagar nu när vintern är så fin och snön ligger kvar vit och vacker.
 
 

Split, ett kort besök

Kategori: Resor och utflykter

Jag gick och blev förkyld i helgen. Redan förra veckan hade jag valt och redigerat bilderna men mer blev det inte. Idag mår jag lite bättre, men det känns som att jag har bomull i skallen, lite luddig alltså. Jag gör ändå ett försök att blogga om våra timmar i Split den 19 oktober 2017.
 
Efter att ha vandrat i Trogir och förundrats över den fina platsen hade jag inte så stora förväntingar på Split men det var också en fascinerande plats. Vår guide Silvana visar här en bild på en rekonstruktion av Diocletanius palats som det såg ut på sin storhetstid. 
Palatset började byggas 284 e Kr. Det tog 11 år att bygga. Diocletanius var en grym romersk kejsare som använde kristna slavar till att bygga sitt palats och många kristna mördades. .
 
Här ser ni en del av muren som är kvar även om andra hus liksom byggts in i den.
Vi gick in genom murarna som var ordentligt tjocka. Där rymdes idag massor med småaffärer som ville få oss att handla.
Nu gick det undan för vår del då vi tagit för god tid på oss i Trogir. Mäktigt var det när vi kom ut genom murarna.
I folkvimlet lade vi märke till två män utklädda till romerska krigare, men de vände sig bort när vi ville ta kort av dem. Vi gissade att de ville ha betalt men då kunde de väl talat om det, genom en liten skylt eller ett kort som de sträckte fram. I stället rusade H fram och så tog jag snabbt ett foto av henne bredvid dem.
Också ett exempel på att de inte var så bra på försäljning där. Stiliga var de i alla fall.
 
Högt ovan Peristil (gatans namns? stod på kartan) sträckte sig klocktornet.
Här kunde man gå in i och kanske upp i det.
Katedralen, ett romerskt mausoleum. Utanför fanns till och med tomten bredvid en variant på sfinxen.
Hela kvarteret var en märklig blandning av gammalt och nytt. Bredvid resterna av palatset fanns moderna bankpalats (!) eller helt vanliga hotell och hyreshus.
Mycket speciellt att vandra runt bland. Som vanligt dras jag till mysiga caféer.
Men nehej, ännu var det en stund tills lunchdags och den guidade turen pågick.
Jag har inte så mycket mer att berätta utan fortsätter bara att visa några bilder från vår promenad i Splits gamla stad. Ett torg.
En port och smala gränder.
Ut genom muren på andra sidan gick vi en stund för att beundra eller förskräckas över en mäktig stenman.
 
En bit bort framför Strossmayerov park stod en gigantisk staty av ... Inte var det Diocletanius för honom och hans grymhet ville de inte hylla, utan en kyrkans man av hög dignitet. Efter lite googlande hittade jag honom, biskopen Gregorius av Nin
Respektingivande och minst sagt skrämmande. Kolla närmare på hans fingrar.
Men han var en stor man som kämpade för det kroatiska språket läser jag i Wikipedia. Den här bilden har väninnan S tagit och hon hann också med att fotografera två utklädda män som inte alls verkar ha något emot att hamna på bild utan avgift.
Sen vi mött dessa olika män gick vi åter in genom muren till den gamla staden.
Guiden skulle visa oss en fiskmarknad men de hade avslutat dagens affärer och kvar var bara lukten av fisk samt några som städade och skurade golven. Ut kom vi till ett annat palats. Tyvärr har jag glömt vad det användes till, kanske en skola??
Hungrig var jag och kanske även lite trött på alla intryck men samtidigt njöt jag av alla vackra och spännande miljöer. 
 
Varken vackert eller spännande men lite rolig var denna fontän.
I muren hand med snopp och vatten ända till tratten :)! Det hade något med kommunismen att göra och var nog delvis en protest, men..... Ni får åka dit och ta reda på det. I sommar kommer de ju att ha direktflyg från Umeå till Split.
 
Äntligen var det dags för lunch. Guiden följde med oss dit innan hon tog sig en stund ledigt från vår grupp.
Vår servitör fick springa upp och nerför trappan många gånger då köket låg därnere.
 
Här sitter vi alla vid samma bord förutom den äldre man som tog fotot och hans fru som fyllde hela 90 år under resan. Det var meningen att även hon skulle varit med på bild men maken valde motivet.
En fiskrätt skulle jag få och det som kom var detta.
Jag äter bläckfisk men inte ser det gott ut, eller hur? Jag åt ändå en hel del av de grillade bläckfiskarna men så mycket smak har de inte.
 
Köttätarna fick varsin maffig tallrik med fylld med massor av kött i olika varianter.
Men sen inträffade en fadäs, tyvärr. Det blev ett missförstånd när servitören skulle fråga vilken efterrätt vi ville ha, pancakes eller semifreddo (fick vi veta sen). De längst in som blev tillfrågade hörde nog inte vad han sa och tyvärr upprepade han inte alternativen utan frågade vad vi ville ha. Då började några säga fruktsallad och/eller glass vilket spred sig då vi andra aldrig hade hört några alternativ.
 
Vi fick vänta jättelänge och det var inte kul då vi ville ha tid att promerera lite själva i Split. Jag var ned på damrummet och hörde kokerskan argt diskutera med servitören, men förstod förstås inte ett ord. Till slut kom där fruktsallad på burk!!!
De hade säkert skickat ut någon att köpa en burk fruktsallad. Så synd, för semifreddo hade jag gärna smakat. Stackars kökspersonalen som förberett efterrätten, inte underligt hon var arg. Vad det var vi missade fick vi veta först när vi mötte guiden igen. 
 
Sen blev det lite bråttom. En bild på en fontän i parken hanns med.
Snabbt rusade vi genom marknaden efter vad har jag glömt. Jag hann köpa lite lavendel till mina kattvakter innan en stund paus vid hamnen där vår buss väntade för hemfärd.
Vi kom hem i tid för att hinna med ett ljuvligt dopp i havet nedanför hotellet. Sen var det dags för Dalmatinsk afton med kroatiska specialiteter och servispersonal klädda i lokala dräkter. Då var kameran lämnad uppe på hotellet.
 
Nu återstår bara en dag kvar av vår resa till Kroatien. En landsbygdstur var skönt efter tre intensiva dagar med  fantastiska städer, Dubrovnik, Mostar (Bosnien-Hercegovina), Trogir och Split.
 
Nu börjar jag längta sol så vi kan komma oss ut på skidor, väninnan och jag. Stugan besökte jag i lördags. Där var snön så mjuk att jag sjönk långt ner, ända upp till ljumsken. Tyvärr fanns det inga skidspår på sjön och med så mjuk snö blir det för jobbigt att spåra nytt, så det får nog bli Mariehemsängarna med sina fina, mestadels flacka spår. Men först måste förkylningen gå över. Att det är mulet idag gör alls ingenting :).
 
Ha en skön vintervecka!
 
 

Trogir

Kategori: Resor och utflykter

Nu åter till Kroatienresan och utflykten till Trogir och Split den 19 oktober 2017. Trogir  var en helt okänd plats för de flesta av oss men blev en mycket trevlig ny bekantskap. Lika mysig som Dubrovnik, fast mycket mindre, och utan dess mängder av turister. Vi går in genom norra stadsporten. Den gamla staden ligger på en mindre ö mellan fastlandet och en större ö, läser jag på Wikipedia.
Ingen av de våra som jag minns. Guidad tur var det och vi följde vår guide Silvana tätt i hälarna. Äkta tvättsvampar dök upp till försäljning lite varstans.
Jag tänkte köpa med mig en men tiden liksom bara försvann så det blev inte av. 
Fina miljöer mötte vi och snabbt tog jag ett kort då promenaden höll ett högt tempo.
Blomstertrappa och nedan en vacker innergård.
Inte sätta sig och njuta fast man så lockades dit. Nehej, bara gå vidare och passera en läcker fiskdisk.
Ingen vidare bild genom plexiglaset men roliga fiskar däri.
 
Så kom vi då ut genom murarna till strandpromenaden.
Mycket båttrafik och många segelbåtar vilade i hamnen.
Solens strålar gassade skönt.
En bro jag gärna gått över för att se mer av Trogir.
Vatten lockar en alltid att fotografera men nu vänder jag åter blicken mot land. Vi stannade till vid en skola som dekorerats med kroatisk flaggslips.
Den svängda bänken närmast gillar jag också. På kartan står det angivet som ett palats, Lucic´.
 
I närheten låg ett kloster där de som bestämde sig att stanna aldrig fick komma ut igen.
Silvana berättade så bra men tror ni jag minns. Inget vanligt nunnekloster alltså utan dessa nunnor gick aldrig utanför sin byggnad så dem såg man aldrig vandra på gatorna. De hade säkert någon innergård där de odlade grönt, dessutom handarbetade de och skapade fina alster i olika material, tror jag mig komma ihåg. Sjukvård utövades också men då måste patienterna komma till dem.
 
Så var det då dags att gå in i gamla staden igen, genom den södra stadsporten.
Riktigt smala var en del gränder.
Här känner jag igen vår grupp. Vi kom ut till den allra finaste konsthörna.
Bara ett kort stopp då guiden i gröna tröjan och blå solglasögon berättade lite om konstnärerna.
Men ingen tid för närmare titt. De kanske hoppades att vi skulle återkomma och handla lite senare, eller så var det bara en fin miljö att visa upp.
 
Vi kom till en öppnare plats med kyrka och torg, St Johns square på engelska. Där bjöds på vacker kroatisk a capellasång av dessa fyra herrar.
Tyvärr blev ljudet förstärkt av stenväggarna så det gjorde ont i mina öron men av artighet ville jag inte hålla för öronen utan både led och njöt av sången. Efteråt kom de fram med sin cd men ingen av oss köpte. Jag såg hur ledsen en av dem blev och det gjorde ont i mig. Varför är man så snål? Jag tyckte sången var vacker men vi skulle vidare och ja... det bara blev så.
 
Vår guide betonade ofta att vi inte behövde köpa eller ge dricks. Det var som om turistKroatien inte ville vara som andra turistländer som ansågs så gåpåiga i försäljning m.m. Det är skönt att slippa, det håller jag med om, men här var de nästan lite för försynta upplevde jag emellanåt. Ett exempel till kommer i nästa inlägg då vi är i Split.
 
St Laurentius Kyrka var för stor och nära för att kunna fotas något vidare men kyrkoporten var pampig och rikt dekorerad.
Så många spännande detaljer att finna och fundera över. Väldigt vackert!
 
Efter vår runda fick vi ca en halvtimme att titta runt själva.
Tänk om vi kunnat slå oss ned just här, ser vi ut att tänka :).
Närbild på blomstren m.m. Jag hann i alla fall köpa mig ett stort glas färskpressad apelsinjuice för att få lite energi då det var länge till lunch.
 
Ganska snart gick vi ut genom porten som vi kommit in genom för en dryg timme sen.
Fina Trogir, ännu en plats jag gärna återvänder till. Fort gick tiden och nu ser det ut att vara bråttom att hinna till bussen.
Våra vänner kollar klockan och går med stora steg till lilla bron över kanalen och sen förbi alla restaurangen och alla spännande prylar som bjöds ut i olika marknadsstånd till vår bussparkering. Vi sänkte farten lite när vi såg vår guide lugnt sitta och dricka kaffe vid ett bord med några ur gruppen. Vi hann och vår lilla buss åkte vidare mot Split.
 
Ute är det vitt på marken och grått på himlen, bara -4°. Det blir skönt med en promenad till frissan Sussie på Saxarna Kylgränd bara några hundra meter härifrån som ska klippa mig kort igen. Nu ryker alla permanentlockar som hängt med ovanligt länge sen det gjordes i juni. En gång om året permanentar jag mig för att mitt tunna hår då får lite volym och känns tjockare samt blir mer lättskött då jag helt slipper rullarna.
 
Ha en fortsatt trevlig vecka nu då vi går in i februari, en månad som förhoppningsvis ska bjuda på mer sol än gråmörka januari som strax är slut.
 
 

En ny släkting

Kategori: Nära och kära

Ett riktigt snöoväder har vi idag, nu nollgradigt jämfört med de senaste riktigt kyliga dagarna med som mest - 19° en natt. Snöflingor i olika storlekar virvlar på snedden utanför mitt fönster då det blåser ordentligt. Traktorn har just varit här och plogat våra gångbanor rena. Även jag har varit ute en gång på morgonen för att styra ut den tunga snön. Fler gånger lär det bli.
 
I måndags fick jag besök av min allra nyaste släkting då min systerdotter kom upp från Uppsala med sin dotter M, ännu inte fyllda 2 månader. Det var -17° ute så jag mötte dem vid bilen och vi hjälptes åt att bära in lilla M som sov så sött.
Vid min första glimt av henne tyckte jag att hon liknade sin far så mycket, även om jag aldrig känt honom som liten. När jag nu tittar på fotot ser jag det inte lika tydligt, men det går att ana :). Ganska snart kom Desirée upp och nosade kring denna för henne helt nya varelse. Hon har aldrig träffat en så liten förut. 
Det gick bra tills M vaknade och gav upp ett litet skrik. Då tvärvände katten och sprang ner till klädkammaren och gömde sig. Innan de gick lockade jag fram henne så de fick titta på varandra en stund.
 
Nu frossar jag i babybilder.
Här ser ni lite mer av henne, ännu inte helt vaken. Så småningom piggnade hon till och vi ordnade en liten bädd på golvet bredvid där vi satt och åt lunch.
Västerbottensostgratinerade kantarellcrepes bjöd jag  modern på, men A, min kära systerdotter, fick inte äta i lugn och ro. Det var hon så van vid numera så det gick bra ändå. Det var en liten som behövde mat först.
Så småningom flyttade vi in till soffan där det blev lite mer bekvämt. Efter amning var det förstås dags för vila och ev rapning.
 A ser så lycklig ut. Jag tror att hon gillar att vara mamma.
 
En liten lekstund på soffan.
M tittar intresserat på skallran Paddington, försökte, men lyckades inte greppa den än. Snart så!
 
Tusse kom uppför trappan och tittade intresserat på M.
Eftersom han satt på golvet såg han nog mest hennes händer som viftade. Jag var lite ängslig att han skulle tro det var en ny leksak och komma farandes, men han gick fram så lugnt, ställde sig med frambenen uppe på filten och tittade.
 
Så kom då min stund. Att få hålla i den lilla var inte helt lätt men till slut gick det riktigt bra.
Först ser hon lite förvånad ut att möta sin leende mormoster eller om ni föredrar gammelmoster. Men sen trivdes vi riktigt bra ihop båda två.
Ett ljuvligt leende från en knappt två månaders baby, min senaste lilla släkting, så otroligt söt. A sa att jag var den första som fått ett leende av henne förutom föräldrarna förstås :). 
 
Ute kom skymningen sakta men eftersom blåhimlen tittade fram en kort stund fanns ljuset kvar längre än jag upplevt tidigare i år. Här är klockan snart halv fyra.
Roligt moln till höger, ser ut som en droppe som är på väg att släppa. Dagens fina besök närmade sig sitt slut och lilla M somnade sött mot mammans axel.
Hon vaknade till lite när overallen togs på och när hon fästes i bilbarnstolen, men var ovanligt nöjd, sa A. Det var jag också att äntligen ha fått träffa henne jag längtat så efter. När A föddes var jag bara 28 år och ville gärna ha egna barn så jag engagerade mig mycket i min systers lilla flicka. Och nu är det hennes tur att föra släktet vidare för jag fick ju aldrig några egna barn. De bor långt söderut så vi kommer inte att träffas så ofta men då blir det desto roligare när det sker.
 
Några pilfinkar i häggen på baksidan får avsluta inlägget.
Idag blev det verkligen inte mycket gjort. Lite skottande och sopande av kattrappa och entré, en promenad till Coop för att hämta vev/solcellsradion jag beställt, en tupplur efter lunch och lite sitcoms att skratta åt. Jag unnar mig att ta det lugnt då jag har haft tre jobbiga nätter. Katterna har väckt mig ideligen och annat jobbigt har gjort att jag har haft svårt att somna. Sömnen har hela tiden störts och det tar på i längden. Sen saknar jag solen så otroligt. När jag diskade idag (jo, det gjorde jag ju också) blev det plötsligt ljusare ute. En liten öppning i gråmolnen lyste upp tillvaron för en kort, kort stund.
 
Nu har jag ju bloggat också och det känns alltid bra. Ha det gott, kära läsare!
 
 

Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Ute är det en riktigt grå dag med nästan nollgradigt och starka vindar som yr hit och dit i trädens grenar. Här inne är det mörkt så lamporna måste tändas fast klockan snart är halv elva på förmiddagen. Jag väljer att fortsätta blogga om vår dagsutflykt till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Enligt guiden tillhörde området det andra landsnamnet Herc...
 
Vi var ganska trötta efter en lång bussresa med bara ett stopp men valde ändå att följa med guiden till ett gammalt muslimskt hem som gjorts om till museum. När vi lämnat turiststråket med alla souvenirbutiker och restauranger blev det väldigt gråmurriga gränder.
In genom en oansenlig port till en fin innergård. Bišcevica Kuca, det sista ordet betyder huset, byggdes 1635.
Där växte ett dignande fruktträd och vi funderade på om det var persikor, nektariner eller??
Sharonfrukt visade det sig vara. Till höger ser man några med den mer mogna rödorange färgen. Faktiskt inte en frukt jag är speciellt förtjust i. Nektariner däremot gillar jag skarpt, hela sommaren äter jag massor av dem. Nu på vintern blir det apelsiner, clementiner och mandariner istället.
 
Inne i huset fick vi ta av oss skorna och gå uppför en smal brant trappa. Överallt låg det orientaliska (persiska?) mattor och borden var vackert snidade.
Även i taket vackert trä och en fin taklykta.
Vår guide, vars namn jag är så arg att jag inte lyckas komma på, visar här upp männens byxor.
Häftiga, inte sant? Det var inget om att Allah skulle kunna födas i dem som jag hört tidigare i mitt liv utan det fanns en annan, helt rimlig förklaring, till byxornas utseende, men inte kommer jag ihåg!!
 
Ut genom fönstren så fin utsikt.
Fin grönska som avspeglar sig i floden Neretva och härliga klippor att vila på eller fiska ifrån. När jag vände mig till vänster, såg man ända bort till tornet på den katolska kyrkan, byggt 1866, dit vi så småningom skulle återvända då bussen var parkerad i närheten.
Efter visning av det fina gamla huset skulle vi äntligen få äta lunch. Det var 28° varmt i skuggan och därför skönt att sitta utomhus skyddad från solen. Ja, nästan i alla fall.
Törstig var jag och drack flera småflaskor med mineralvatten förutom det vita vinet vi fick till vår lunch som inte var så märkvärdig att jag ens kommer ihåg vad vi åt. Gissar att jag fick någon fiskrätt. På den här resan var inte våra nyfunna väninnor med utan vi fick dela bord med ett par från Göteborg. Tycker om deras dialekt som låter så glad.
 
Utsikten var som en sagovy, och jag läser att hela gamla stan i Mostar är ett av Unescos Världsarv, inte bara den gamla bron. Visst kan man föreställa sig tappra riddare och sköna jungfrur långt därborta :)? Eller mera åt Tusen och en natt-hållet?
Jag vill naturligtvis bli förevigad på denna vackra plats.
Speciell kullrig stenbeläggning på gatorna, inte helt lätt att gå på fast jag hade sandaler. Med högklackat borde det vara helt omöjligt att inte vricka fötterna, tycker jag.
 
Efter den sköna pausen var vi redo att gå på egen hand och småtitta i affärerna.
Jag var fascinerad av det orientaliska men väninnan S som varit i Iran många gånger var inte så imponerad. 
Ändå hade hon tålamod när jag tittade runt för att hitta presenter till mina tre kattvakter och vännen därhemma.
 
Vi närmade oss nu den fantastiska gamla bron, Stari Most, som helt återställts sen den bombades sönder under Balkankriget på 90-talet.
Fina teserviser som jag inte köpte med hem.
 
Väldigt brant var den, ursprungligen byggt 1558. Här lyckades jag fota bron nästan helt utan fotgängare på vår sida åtminstone.
Lite närmare folksamlingen nu.
En fin bild på väninnan vill jag också ha med.
Då hade vi passerat brons puckel och var på väg nedåt mot andra sidan floden. 
 
Stort utbud av lavendelvaror. 
Lila är en vacker färg. I bakgrunden syns ett inramat foto av hur det såg ut under kriget. Allt går att sälja, även om jag inte skulle vilja ha ett sådant foto på min vägg. Jag är nog alldeles för känslig.
 
Många minareter såg vi när vi gick över den gamla världsberömda bron.
Guiden berättade om ett mandomsprov som innebär att unga män hoppar från den  höga bron 25 meter ner till floden som bara är 3-4 m djup. Antingen skulle de hoppa rakt ned och då skulle plasket vara så litet som möjligt. Eller så skulle de dyka och då skulle plasket vara så stort som möjligt vilket innebar att många försökte landa på bröstet men istället gjorde magplask. Ont!!
 
Här ser vi en man som sitter på  broräcket och gör sig redo för att hoppa. Han hade säkert tidigare hoppat för han hade bandagerat den ena ankeln.
Massor av människor hade samlats på klippan nedanför, en bild av den fanns i förra inlägget, och även en drönare flög runt för att föreviga, gissar jag. Vi fick inte se något hopp då vi inte hade tid att vänta. Sen fick vi veta att mannen ville ha 35 Euro för att hoppa, men vi såg aldrig någon gå och samla in pengar. En liten skylt så hade de säkert snabbt fått ihop summan. Å andra sidan är jag glad att inte bidra till risken att mannen skadar sig på detta dumdristiga uppdrag.
 
Tiden gick fort och det var bara att strosa tillbaka mot bussen och den långa bussfärden hem till Makarska. Vi tittade in i den katolska kyrkan som byggdes upp på nytt efter kriget. Utanpå var den färdig, granne med ett fransiscanerkloster, men inuti var det en byggarbetsplats med damm, bullrande maskiner och betong. Skönt var det att gå ut genom de stora dörrarna för att åter få andas frisk luft.
En sista minuten shopping hann vi med när vi besökte ett café för att låna damrummet. Jag köpte bl.a. en liten flaska valnötsnaps som vi tidigare fått smaka på vår stadsvandring för flera dagar sen.
 
Dagen efter var det dags för utflykt till Trogir och sen Split, men det återkommer jag till. Inlägget ovan tog mig lång tid även fast jag valt och bearbetat de flesta bilderna i förrgår. Ute blåstsnöar det pyttesmå pärlsnöflingor och dagsljuset är ynkligt grådaskigt så det känns okej att sitta inne. Tvätt, disk och sen en promenad till soprummet med det sorterade är vad som återstår innan bridgespel ikväll.
 
Ha en trevlig januarivecka. Hoppas vi får se solen snart igen för mörkret tar nu på krafterna, känner jag.