Kedjebrev
Så var det ett med stora vackra ord om kvinnokraft och även där önskningar som skulle skickas till tolv kvinnor som betytt mycket för mig. Jag bara inte orkar även om tanken är god, men jag tror inte på det, faktiskt, och ändå är jag en människa med stort barnasinne och mycket fantasi. Kanske inte igår, då blev jag istället rationell.
Som barn fick jag kedjebrev och jag minns hur roligt jag tyckte det var att skicka bokmärken, vykort, frimärken, recept men jag fick aldrig, säger aldrig ett enda brev, en enda gåva tillbaka. Tänk att skicka ett vykort till namnet överst på listan och sen sex brev till vänner och så få tillbaka en massa vykort några veckor senare. Jag väntade och väntade..
Ett litet ljus i mörkret från mig som ni inte behöver skicka vidare :).
Jag börjar gilla att november i år verkligen gör skäl för sitt rykte, flera dagars envist regn, lågt hängande grådystra moln, nästan inte en solglimt på hela månaden men ganska varmt ute. En vacker morgon hann jag ta detta foto men innan jag ätit frukost var solen borta igen.
Jag tror nämligen på någon slags jämvikt i vädret. September var jättefin med soliga, varma dagar, oktober var iskall med massor av nattfrost och så november. Därför hoppas jag på snö och några minusgrader i december så snön får ligga kvar. Snart dags att pynta advent, det ser jag fram emot.
Fult fototriss
Vattnet och tidens tand går hårt åt väggar och portar.
Detta är båtgarage, enligt gondoljären.
På den sista bilden gör muralmålningen porten snyggare, vilket inte förhöjer trissens värde denna vecka :).
Fler Fula Fototriss hittar ni här.
Fredag den trettonde!
En blogg som kom med bland de fem är Livet på Stenstugu som jag tycker är väl värd att besöka, en jättefin blogg. Den röstar jag på. Det finns fler bra bloggar också, bara kolla på Dax.se för att se alla finalister.
Lite färg kan väl behövas i novembers gråskala. Detta porträtt målade jag på kurs våren 1995, fick bara lite hjälp av konstnärsläraren med fingrarna, av ett foto i tidningen Rädda Barnen. Hon kommer nog från Bolivia eller annat sydamerikanskt land i närheten, men den hudfärg jag gav henne blev mörkare och för tankarna mer till ett afrikanskt ursprung. Konstnärlig frihet eller det bara blev så. Den här tavlan har jag hittills aldrig kunnat skiljas från, hon är speciell för mig.
Nu åker jag till staden beredd att möta dagens eventuella oturer :).
Väntan
Novembersolen har återuppstått och kastar sina låga strålar på oss vintersolsuktande daglediga. Jag har tagit säsongens första stavpromenad och måste nog ha varit arg när jag gick ut för oj, vad stavarna smällde i den knappt snötäckta asfalten. När jag kom hem var den ena drygt en dm kortare!
Ilskan kom sig av att en väninna igår nämnde att idag, den 11/11 var en bra dag för meditation. Just då reagerade jag inte speciellt, men idag när jag mindes mina egna meditationserfarenheter kände jag vreden komma. Jag lärde mig TM-tekniken redan i november 1986, gick in i det med hull och hår, 20 minuter två gånger per dag inuti rabblandes ett mantra, ett ord som enligt läraren inte betydde något.
Först var det så spännande, otroliga saker hände, men efter ett tag kom biverkningarna, gäspningar i mängd, ibland timmar i sträck, samt tinnitus och ett tryck över huvudet som jag än idag har kvar. Inte roligt alls. Mina vänner som lärde sig meditera samtidigt var inte så ambitiösa som jag utan hoppade över/glömde bort att meditera då och då, ibland långa tider och de fick inga besvär.
Jag som mediterade regelbundet, vilket var viktigt enligt kursledaren, råkade illa ut. Visserligen har tinnitus säkert andra orsaker också men besvären dök upp efter några års mediterande och huvudtrycket kom direkt när jag satte mig för att slappna av. Det gör det än idag, när jag sätter mig, när jag lägger mig, när jag ska köra bil, nu framför datorn och det finns ingen bot, vad jag har hört.
Nej, varför plåga sig med svåra minnen. Jag vet att många upplever sig bli hjälpta av att meditera men det finns även baksidor, vilket jag fick känna på.
Dagens solnedgång över Glassgränd förstärkt med lite färg kan väl passa.
Vinterns altandekoration är som alla år en En :) med lite silvergirlangväxt.
Före min arga promenad,(en vän har sagt att det är bra att utsätta skelettet för stötar i min ålder, för då motverkas benskörhet :)) hann jag inhandla årets glögg, Blossa 09 med clementinsmak. Det ska bli roligt att smaka den efter första advent då tiden för glöggbjudningar är inne.
Ikväll ser jag fram emot ett besök i en konstnärs atelje och galleri med vänner.
Fototriss - Porträtt
Desirée, lilla damen, som nu är drygt 4 år.
Herr Tusse, lika gammal han, möjligtvis en timme äldre, i sin hängmatta.
Ännu en bild på Tusse, sen sommaren.
Fler porträttbilder hittar ni här.
Jag ska anta denna utmaning och se om jag kan fotografera människors porträtt, i så fall blir det ett inlägg senare.
Grå november
Igår kom äntligen artikeln i lokaltidningen VK och den var bra, nästan mer positiv än förväntat, även om bilden inte var smickrande för mig. Å andra sidan är det väl bara att acceptera rynkorna som breder ut sig med åren. Fast jag ser bättre ut framifrån än i profil, tycker jag själv i alla fall. Däremot blev det ingen större reaktion på besökare till bloggen, ca 15 fler än normalt bara, inte mycket att ropa hej för.
I morse lyste världen vit, nu några timmar senare grånar det allt eftersom snön blir regnblandad slask. Ute på innergården åker barn från annat område skrana och plastkälke nerför lilla kullen (det är bara vår gård som har bra backe), fast gräset blir allt mer synligt. Och bakom huset ser det ut så här.
Dagsljuset räcker inte till att göra snön vit på bilden, utan allt blir gråblått, tyvärr.
Inomhus är det lugnt, jag börjar hinna ifatt mig efter sommarens och höstens alla aktiviteter utomhus som gör att innearbetet blir liggande. Bara koka saft kvar, och göra ljus och... .
Katterna har tråkigt så jag köpte dem en tunnel att leka i och med.
Den måste först undersökas, innan bus och lek tar vid.
För några dagar sen tog jag den här bilden med hjälp av hög ISO. Den är visserligen oskarp men påminner om ett konstverk, tycker jag, lite som en ulltavla.
Ikväll är det dags att besöka en danslokal, många månader sen sist, med öronproppar och dansskor inhandlade på Myrorna för 50 spänn då de ju används så sällan. Med sällskap av vännerna i New Friends brukar det alltid bli en trevliga tillställningar, så det hoppas jag på.
Tillbakablick-november
Fjolårets november verkar ha varit en händelsefattig månad om man ser till de foton jag tagit. En vacker fullmåne, lite frost, det första kritvita snötäcket den 15 november och mera snö den 26 är vad jag har fotograferat utomhus.
Ute lockar allt mer sällan mina två katter, därför blir mitt görande inomhus betydligt mer intressant. Tusse följer mig ivrigt när jag går runt med vattenkannan i hopp om att, ja vaddå? Han avskyr att få vatten på sig, studsar hejvilt iväg om en förlupen vattendroppe hamnar på pälsen, men att slicka vatten från kranar, stuprör, små smutsiga pölar utomhus och troligtvis också vattenkannan är så lockande. Den aktiviteten går ganska bra att få hjälp med men..., ja ni ser ju själva.
Jag lägger alla papper i en låda som jag sorterar högst två gånger per år och i november var det dags, men jag fick inte hålla på länge förrän en viss kattherre ville annat :).
Fler tillbakablickar hittar ni på Bildbloggerian.
Venedigresan-dag 4
Utanför ett av hotellen fann vi denna passionerade staty; pga frisyrerna trodde vi först den visade lesbisk kärlek, men vid en ordentligare titt såg vi lövet och avsaknaden av byst på den ena.
En häftig åskskur tvingade oss in till affärsgatan där vi fann en butik som sålde Muranoglassmycken väldigt billigt, gick inte att motstå. Däremot hitttade vi vinflaskor med Hitler på etiketten i en mindre supermercado. Fruktansvärt, tyckte jag, köpte mig en nektarin och gick snabbt ut därifrån.
En bild av badorten mot havet, lägg märke till ödsligheten. På kvällarna var det betydligt fler människor på gator, barer och restauranger, vilket kändes bra. När vi skulle äta lunch sista dagen var tyvärr vår favoritpizzeria stängd och vi tvingades besöka ett annat ställe. Helt okej mat, men jobbig hiphop/house/technomusik som jag bad dem att stänga av, vilket servitören nickade till men ändå glömde. Trots god gnochi med räkor blev det minimal dricks för honom, i alla fall från mig.
På väg till flygplatsen passerade vi vacker italiensk landsbygd. I bakgrunden syntes snöklädda berg, Dolomiterna. Jag fotograferade ivrigt genom smutsigt bussfönster och några bilder blev okej, men den mäktiga synen av snöklädda toppas anas knappt, tyvärr.
Efter lite dramatik vid incheckningen, de hade bl.a. ingen plats till min kompis, kom vi fram till gaten och fick hämta oss en stund. Genom fönstret såg jag då denna söta växt, tror det är vindruvor, som hade kämpat sig upp och frodades bland allt det hårda.
Flyget var 50 minuter försenat och eftersom mitt anslutningsflyg skulle gå 70 minuter efter normal ankomsttid så trodde jag att det var kört, att jag skulle vara tvungen att övernatta på Arlanda, men jag hann med minsta möjliga marginal. Det var säkert medvind för piloten körde in 30 minuter. Jag fick springa på otränade, stumma ben och hade turen att redan samma kväll få komma hem till mina kära med alla härliga upplevelser från Venedig.
Efter bara tre dagar hemma kom ett nytt erbjudande att få följa med NaturaMed till Toscana nästa vår, men det blir en helt annan historia :).
Fruktigt Fototriss
Vet ni vad det är? Jo, en potatisblomma.
Vindruvor, även flytande, är fruktiga.
Jag började samla nyckelringar när jag var tolv och min motorcrosstävlande broder kom hem från Frankrike med tre stycken och sa att där i Frankrike har man väggar fulla med sådana här. Det var inte dessa tre utan något mer specifikt för landet han kom ifrån (bl.a. ett Eiffeltorn). De här tre plastfrukterna är gåvor från mina nära på 60-talet, så de är ändå riktigt gamla.
Mer fruktiga bilder hittar ni här.
Bloggtävling
Tänk vad som kan hända bara för att man surfar runt lite. Heléna, som håller i Fototriss, skrev att hon är med i juryn som ska utse den bästa (roligaste, fyndigaste m.m. otroliga superlativer) 50plusbloggaren och hänvisade till en tävling som Dax.se arrangerar. Jag är 50+, klick, klick och så vips hade jag anmält mig till tävlingen. Kul att vara med, tänkte jag, kanske fler som hittar till min blogg, men så glömde jag det.
I förrgår fick jag ett mail från Västerbottens Kuriren, vår lokaltidning, och igår hade jag besök av en fotograf och en reporter för att intervjua mig om blogg och tävling. Dessutom var ytterligare en bloggare med, en fantastiskt duktig tecknare som tur nog tävlar i en annan kategori. Vi behöver inte konkurrera. Strålande tider, heter hans blogg.
Hur ska jag illustrera detta tävlingsprat? Det får bli med hjälp av katterna.
Kom an, jag är redo, tycker jag att Tusse uttrycker.
Eller med Desirées mera ödmjuka inställning underifrån.
Till veckan kommer i alla fall en artikel om oss båda lite äldre bloggare i Umeå-trakten och om tävlingen som börjar med att fem finalister utses i varje kategori den 9 november. Därefter avgörs resultatet genom röstning till den 22. Chansen eller risken att vinna, beroende på hur man ser det, är väl inte så stor för min del. I samma kategori ingår nämligen också Bodil Malmstens blogg Finistère, hur många läsare har inte hon? Men det är jättekul med den uppmärksamhet jag hittills fått och efter artikeln lär det väl bli några till som tittar in här.
Idag ska jag åka till mina kära föräldrars grav och tända ljus, även min brors viloplats ska få ett besök, alla på Backens Kyrkogård. Sen ska jag köpa godis, redo för eventuella oknytt som ringer på dörren ikväll och imorgon. Att Halloween kommer så nära minnesdagen tycker jag egentligen inte om, men det är väl bara att acceptera.
Venedig - dag 3
Jag gjorde nya bekantskaper och vi tog oss in till stan trots gårdagens osäkerhet. Biljetten som vi så fruktlöst jagat visade sig finnas i hotellreceptionen. Ankomsten till Venedig var ännu vackrare när solen sken på husen.
Ungefär i mitten ser ni de jättelika blå reklamaffischer som täckte Suckarnas Bro. Den syntes inte men en del av Suckarnas gång fick vi se (undrar om bron och gången kan vara samma sak?). Antagligen var det renovering på gång.
Målet idag var gondolfärden som jag längtat efter och efter vissa besvärligheter lyckades vi fyra sammanstråla och med vår stilige gonoljärs hjälp stiga ner i den rangliga men vackra gondolen.
Han var inte bara snygg, mannen med svartvitrandig tröja, utan en riktigt bra guide. På rullande italienskengelsk dialekt berättade han om byggnader, gränder, lite om vardag i Venedig, dess historia och visade bl.a. på Casanovas och Marco Polos hus. Fascinerande var när han med mörk, djup röst ropade "Oi" inför varje kanalhörn där risken fanns att kollidera med andra gondoler.
Han berättade med märkbar stolthet att gondolen som var 12 m lång var hela 30 år gammal och att hans far haft den före honom. Vi var också imponerade över gondoljärernas skicklighet, med bara centimeter tillgodo lyckades de framföra fordonen utan att ta i varken väggar eller varandra, aldrig hördes ett skrap. Nedanstående bild visar hur trångt det ofta var.
När vi vek av från den livliga Canal Grande blev det så härligt tyst, det enda som hördes var kamerornas eviga klickanden. Nästa gång, ja, jag vill återvända till Venedig, ska jag åka gondol utan att ta bilder, bara njuta av färden ännu mer.
Känn stillheten!
Ibland blev det stockning och jag räknade till minst 9 gondoler i rad i en smal kanal och dessutom möten. Vår gondoljär gled upp bredvid den framförvarande och med trevligt småprat tog han sig förbi dem alla utan att någon protesterade. Jag tror det var då en annan gondoljär längre fram började sjunga så vackert i den fina akustiken. Mitt leende sträcker sig från öra till öra :) vid minnet.
Efter gondolfärden letade vi upp ett glasstånd och lyckan var fullständig. När vi sen kom till Marcusplatsen höll solen på att gå ned och fick då guldsmyckningarna på Marcuskyrkan att lysa magiskt.
Vi lyssnade på en av uteserveringarnas orkestrar som spelade Straussvalser (tror jag) men tvärt tystnade. Då halades flaggorna och när det var klart ljöd en signal och så började alla spela igen i den ljumma Venedigkvällen.
Fototriss - Rosa
Med anledning av Rosa Bandet-kampanjen vill Helena denna vecka att vi ska fotografera på temat rosa och om vi vill stödja kampanjen.
Ute skvätter det lite regn bland naturens höstbrunmurriga färger och inomhus har jag märkligt nog brist på rosa ting. En enstaka engelsk pelargon gör ingen triss. Så då måste (:)) jag hålla mig kvar i Venedig ett tag till.
Duvorna på Markusplatsen var inte så många men tittade man upp en bit såg man dem.
Vilken tur att lyktorna var svagt rosafärgade.
Vackra hus fanns det gott om och dessa skiftar väl ändå i rosa, eller hur?
Gondoljären pekade på en och sa att den byggdes för 500 år sedan och sen pekade han på den bredvid som byggdes för "bara" 300 år sen för att visa på skillnader i arkitektur. Nu minns jag inte vilken ålder just detta hus, som låg vid Canal Grande nära Rialtobron, hade.
Nästa byggnad som påminner om den ovan ligger däremot vid lagunen inte så långt från Marcusplatsen när vi kom med båt från Punta Sabbiani.
Fler bilder med rosa tema hittar ni här.
Venedig - dag 2
Nu känns det bra att återvända till Venedigresans andra dag. Mina nyfunna vänner åkte tidigt till Venedig och överraskades av åska, blixt och kraftigt hällregn med ordentlig fotblöta. Själv tog jag det lugnt på morgonen, gick de 50 m till havet och gled ned i de ljumma vågorna. Jag var alldeles ensam förutom några förbipasserande joggare på den milslånga stranden.
På eftermiddagen när solen började visa sig återförenades jag med vännerna på Peggy Guggenheimmuséet fullt av intressanta konstverk och skulpturer. Inomhus fanns många kända konstnärers verk, Miro, Chagall, Picasso och många, många fler, men jag fastnade för en för mig okänd italienares färgstarka tavla, han hette Umberto någonting. Klantigt av mig att inte minnas mer. I trädgården fotograferade jag i alla fall några spännande skulpturer.
Påminner om en säl, tycker jag, speciellt med droppar på.
Minns tyvärr inte konstnärens namn. Giacometti fanns representerad men hans skulpturer var så hiskeligt smala att de inte gjorde sig på bild.
Denna pampiga installation stod vid entrén och den blå färgforsen är rörlig, mycket fascinerande att titta på.
Efter museibesöket blev det lite strosande i gränder igen och så en massa båtåkande på jakt efter en speciell biljett som vi aldrig fann. Till slut kunde vi få vila vid Canal Grande och äta en god middag med utsikt över Rialtobron, fortfarande ljummet vid niotiden. Sen kom lite svala pustar, men fortfarande skönt utomhus.
På Marcusplatsen hade restaurangernas orkestrar börjat underhålla och vi stannade till en stund och njöt. Där kostar det tydligen 120 Skr att dricka en cappuccino så vi nöjde oss med att titta.
Fototriss - Rost
Ytterligare en skulptur hittade jag utanför Norrbyskärs Museum, i augusti.
I Umedalens Skulpturpark hittade jag det här loket.
Fler bilder på temat hittar ni på Fototriss.
Venedig - dag 1
Pga vissa förseningar nådde vi hotellet 04.30 den 9 oktober. Efter ca 2,5 timmars utmattningssömn var det dags för frukost och infomöte. Vi erbjöds köpa paket innehållande utflykter och middagar. Jag hade tänkt köpa det s.k. guldkortet eftersom jag aldrig varit där förut men hade turen att möta kvinnor som ville åka på egen hand, så jag hängde på och lärde mig kommunikationerna till och i Venedig.
Efter 45 minuters båtfärd närmade vi oss staden med alla vackra broar och byggnader. Dagen var lite mulen men ändå varm och med behaglig stadsvandrartemperatur.
Det här är den första bron vi gick över när vi stigit av båten och alltså den första kanalen jag fotograferade. Vi, det är jag och tre härliga kvinnor som möttes på hotellet. Sen har jag förstås tagit bilder av många fler kanaler, nästan lika vackra allihop.
Vi började med att strosa över St. Marcusplatsen som inte alls var så full av duvor som förväntat, in i de smala gränderna tills vi hittade en liten restaurang att äta lunch på. Vi satt ute under markis, såg folk fälla upp paraplyerna till skydd mot regnskurar som vänligt nog upphörde då vi fortsatte gå.
Vi beundrade gondoljärerna men valde att åka med Vaporettan, en slags lokalbåt. Linje ett gick längs Canal Grande och oförskräckta klev vi ut på vad vi trodde var båten som visserligen såg lite konstig ut men gungade på vågorna. Ingenstans att sitta, bara rep att hålla sig fast i kändes lite osäkert, och när skulle den gå? Varför stod vi stilla så länge?? Efter ett tag kom båten....vi stod faktiskt bara på hållplatsen (fniss, dumma turister).
Här ses den stora kanalen. Bilden tagen uppifrån Rialtobron vid 18-tiden.
Nere bland gränderna i närheten fann vi glassbarer som jag bara inte kunde motstå, italiensk gelato är den godaste glass jag vet.
Krämig, iskall, stora blaffor - inga små ynkliga kulor som vi får här, och ljuvliga smaker att välja bland. Smakade dock inte specialitén Casanovaglass.
På ön Murano utanför Venedig tillverkas Muranoglaset som är välkänt och överallt i affärerna visades smakprov på dessa färgstarka och storslagna glaskonstverk, ibland vackra, ibland svulstiga och bara för mycket. Bilden är tagen genom affärens skyltfönster och ger ett lite surrealistisk intryck, men paret och den blå modern-barnet är riktigt vackra, tycker jag. Gitarren är rätt läcker också.
Vi kom inte in i Markuskyrkan som stängde 17, men även utanpå fanns massor av konstverk att beundra och fotografera. Dagen avslutades med en supergod Mozzarella- Ricotta- spenatpizza på en lokal restaurang i Lido di Jesolo innan jag nöjd och belåten såg fram emot en hel natts sömn.
