Igår fick vi höra på Rapport att nu har vi sommar även här då det i fem dygn varit en medeltemperatur på minst +10°. Det märks verkligen då naturen formligen exploderat i grönt. Jag fotograferade däremot lite andra färger sommarens första dag, den 16 maj.
En nyckelpiga hade vänligheten att landa på en av blåsipporna som börjar vissna redan.
Årets första gör en alltid lika glad, den första humlan, fjärilen, sädesärlan m.m. som nu alla kommit sen en liten tid tillbaka.
I den andra rabatten börjar ormögat blomma och sprida sig. Blomman är så fin men växten tar över lite väl mycket i rabatten.
Tidiga lökar förgyller också. Dessa små stjärntulpaner tillsammans med pärlhyacint på grannens tomt.
Lite blågult att fira VM-segern med :). Jag som inte alls hänger med i fotboll, men segern har jag inte kunnat undgå att lägga märke till.
Jag avslutar dagens korta sommarhälsning med min gladrullande katt.
En slags poledance kanske man kan säga då lyktstolpen lockar till kråmande dans i gräset:). Nu börjar det ta sig med lilla nya grannkatten. Häromdagen möttes de nos mot nos utan att hon fräste som hon gjort tidigare så de kanske kan bli vänner i alla fall.
Må så gott och njut nu riktigt av dessa härliga sommardagar! Det ska jag göra. Snart är mina fönster rena och då åker jag till stugan för att fortsätta öppna upp inför kommande flytt.
Veckans nya tema är ätbart. Visst fanns det ätbara saker på Kulturnatta som vi firar här i Umeå men jag hade faktiskt lämnat kameran hemma. Det får bli lite arkivbilder.
På trädgårdsmässan i slutet av april fanns inte bara blommande växter och trädgårdsdekorationer utan också en del ätbart, som här vid grillen.
Lök, tomater, färska kryddor m.m. Fräscht och gott!
Detta ser åtminstone ätbart ut även om jag inte är helt säker på att det verkligen är så :).
Nog kan jag tänka mig att slå mig ned vid detta fint dukade bord och smaka en bit av tårtan.
Några veckor tidigare firade vi en väninna som fyllt jämt. Vi samlades hemma hos en annan väninna vars hund Amber ser ut att undra -"Finns det något ätbart till mig också"?
Och det gör det ju men jag vet inte om hon fick smaka eller om vi glupskt åt upp alla godsaker. Amber fick nog något gott hon också, men av mer hundigt slag:).
Nu lockar utelivet så det blir allt mindre tid vid datorn. Igår jobbade jag hårt i min lilla trädgård och lade på nyinköpt änglamarkjord på alla (nästan) rabatter och sen kom regnet och myllade ner den.
Små promenader med katterna blir det också. Sen vi fick en ny utekatt i området har mina småttingar blivit så försiktiga och behöver lite push för att ta sig ut. En piggelin svartvit hankatt som vill bekanta sig och leka med mina 7,5-åringar gör dem tyvärr lite nervösa. I alla fall, på väg till skogen passerar vi vårt dike där vitsipporna brer ut sig alltmer för varje år.
På nära håll är de ännu finare.
Idag har jag haft turen att bli bortbjuden till min väninna som bor ganska centralt. Hon bjöd på en ljuvligt orange Aperol Spritzer på sin terrass där solen värmde skönt. På "Playa Kungsan" satt vi länge och njöt, visserligen med jacka på (öppen), och tittade på de förbipasserande byggarbetarna i gula och orange plasthjälmar som gick till och från sina blå baracker. Vi gissade på fikarast, men en av dem rapade ljudligt just när han gick nedanför terrassstaketet, så det kanske var något annat?
Sen gick vi inomhus där jag bjöds på smakrik, jättegod trattkantarellpaj med spenat och Västerbottensost. Mycket att prata om har vi alltid och tiden gick fort, men vi hann också med en blåsig promenad längs älven där vitsipporna snart har blommat färdigt i södersluttningarna. Trevligt var det men så tungt att cykla först från Ersboda i hård motvind och sen tillbaka i jobbigt uppförslut. Jag har nyss börjat cykla för säsongen så min kondition är nog inte så bra ännu. Slockande helt slut i soffan när jag kom hem och fick sällskap vid fötterna av lilla söta Desirée.
Storsnöhögen försvinner sakta, alltför sakta, tyvärr, och lämnar efter sig skräp och grus i mängder. Jag plockar rent med jämna mellanrum då jag inte gillar skräpig natur. Men denna ljuvliga lilla blomma kämpar sig upp ur gruset och gör tillvaron så mycket ljusare.
Det finns hopp , det finns kraft till försköning och nu har de lovat fina, allt varmare, dagar framöver så jag ser fram emot ännu mera utevistelse. Kanske lite golf i morgon om jag har tur och väninnan från golfkursen kan komma loss.
I helgen beställde jag bloggböcker och nu har jag lyckats få tillbaka min egen headerbild. Jag är så nöjd att det gick så lätt att få till det, hade gruvat en hel del.
Ha en skön fortsättning på veckan med mycket sol och härlig vårvärme :)!
Nu är det dags för tävling igen i Fototriss. Temat denna vecka är grönt vilket gör att det finns många olika motiv att välja bland. Priset är flera övernattningar på ett fint vandrarhem i Gamla Stan, Castanea, http://castaneavandrarhem.se/ och det vore riktigt roligt att få åka dit.
Men jag måste erkänna att min första reaktion var lite negativ. Här i norr har det inte grönskat så mycket och om en vecka hade temat passat så mycket bättre osv. Så här kände jag mig
och fotograferade denna som i alla fall är lite grön men egentligen mest blå. Bilden är inte med i trissen.
Efter en stund ryckte jag upp mig och gick ut med kameran redo. Hade hoppats på sol men den kommer först nu i detta ögonblick :). Lite spirar i alla fall i min omgivning. Här är svartvinbärsbuskens blad.
Det regnade igår som synes.
Häggen är det enda träd vars löv börjar bli synliga och med blixt blev bilden lite bättre, märkte jag.
Grå himmel som synes.
Min tredje bild är någon slags mossa vars namn jag glömt fast jag kunde dem alla 1979 när jag läste biologi :).
Sen några år tillbaka har jag besvärats av en skarp smärta i höger öra då och då, men aldrig lyckats komma på vad orsaken skulle vara. När jag sökt hjälp på vårdcentralen har jag förstås inte haft värken som vanligtvis varar några timmar med varierande intensitet, så inte har jag fått någon hjälp därifrån. Någon enstaka gång har jag varit tvungen att ta en värktablett för att jag inte stått ut, men vanligtvis har jag bara varit i stillhet och försökt slappna av tills det gått över.
Häromdagen tänkte jag på att det faktiskt var väldigt länge sen jag hade ont i örat. Det ska man aldrig göra för igår kväll kom den igen, en skarp, brännande smärta. Jag kände först en kylande känsla och visste att nu är den på gång och sen bröt det ut ordentligt, men då la jag mig i sängen, höll huvudet så stilla som möjligt och läste ut boken på nattduksbordet. Till slut började jag gäspa och det är ett säkert tecken att spänningar släpper så sakta gick värken över. Varför skriver jag nu detta? Jo, jag kom på vad som har orsakat det hela.
Jag har ända sen datorer och senare mobiltelefoner kom varit elkänslig. Inte elöverkänslig som en del kan drabbas av och bli riktigt sjuka. Jag har istället känt värme och sveda i huden och blivit röd av strålningen tidigt vilket gjort att jag har kunnat undvika sjukdomen. Jag sitter aldrig länge framför datorn, jag pratar helst i min fasta telefon men på sommaren när jag flyttar ut till stugan finns bara mobilen att ha kontakt med. Nu under vinterhalvåret har jag inte pratat mycket i mobiltelefon men just igår ringde en väninna (från golfkursen) och det samtalet blev 25 minuter långt. Jag kände att örat blev varmt efter ett tag men trodde inte vi skulle prata så länge. I så fall hade jag ju kopplat in handsfree även om jag också kan reagera på den.
Tusse uppjagad av grannens hund på mitt brotak får lätta upp texten :).
I alla fall är jag helt säker på att det är mobiltelefonens strålning som orsakar öronvärken så jag måste bli lite försiktigare och inte ha så långa samtal. Det är skönt att förstå orsaken till det onda, men jobbigt förstås att undvika den när nu allt fler i min omgivning bara har mobil och därför ringer på min istället för på den fasta telefonen som jag gärna pratar länge i :).
Skön hibiscus med tre klockor samtidigt.
Nu ska jag beställa en bloggbok, alltså göra bok av min blogg som jag haft sen januari 2009. Den är ju både dagbok och album så jag vill gärna ha den kvar i pappersformat också. Tänk om något skulle hända på nätet och allt jag gjort bara försvann. Nej, det vill jag inte riskera. Men då måste jag byta tema, alltså utseende på bloggen tillfälligt så nu försvinner min fina headerbild ett tag. Jag har fått noggranna instruktioner så jag hoppas det går bra, annars blir det lite struligt.
En regnig dag som denna passar bra för olika inomhusaktiviteter. Sen ska jag baka om jag orkar och hinner något mer. Önska mig lycka till för jag gruvar lite med alla dessa koder och klickningar.
Idag har vi haft en ljuvlig vårdag då jag har blivit riktigt rosa i ansiktet av all sol :). Efter lite trädgårdsarbete och skräpplockning i skogen och på allmänningen bakom tog jag bilen till stugan.
Där blev jag förvånad att så pass mycket snö tinat bort. Bara någon enstaka smutsig snösträng vid bron och närmare vägen fanns kvar förutom en lite större upplogad snöhög. Torra växtdelar i rabatterna kunde jag ta bort och sprida ut lite fjolårsjord över det som komma skall. Skönast var att fika te och bananchokladkaka i solen vid härbret och tänka på sommarens kommande njutningar.
Värre var det i förrgår då jag och väninnan for till havet för en härlig (hoppades vi) utflykt med fågelskådning m.m. Vi började i Lillskärsudden men där stormade det hur otrevligt som helst. Bara att åka vidare och leta lä. Det visade sig vara närmast omöjligt så i Sörmjöle gav vi upp och gick ned till stranden med våra ryggsäckar.
En snöhög på sanden och vind som piskade bort tanken på picknickpaus vid vattnet. Vi såg en dunge med träd och sökte oss dit för att få lite lä.
Det fungerade sisådär. Något bättre blev det och den medhavda matsäcken inmundigades av oss två påpälsade majmänniskor. Här är S, ordentligt inhuvad.
Solglasögonen är på men speciellt soligt var det då inte heller :). Någon lång lunchpaus blev det inte men frisk havsluft fick vi i alla fall. För att sen få skåda lite fågel också stannade vi till i Storavan och riggade upp tubkikaren. Vitkindade gäss är ju lite ovanligt, dem såg vi och så de mer vanliga kanadagässen, grågäss, krickor, bläsand, svanar, tranor m.m. Dvärgmås är också kul att se och höra, de låter så gulligt.
Några vadare också, men om det var en gluttsnäppa eller en grönbena kunde vi inte avgöra. Rovfåglar lyckas jag nästan aldrig se på egen hand. Då måste det till ett tränat öga som pekar ut dem för mig och också talar om vilken sort det är.
Molnen hade följt oss hela utflykten men när vi närmade oss Umeå stad blev himlen allt blåare så vi borde kanske stannat hemma ändå. Igår eller idag hade det säkert varit en betydligt skönare upplevelse men... ibland har man inte tur. Och i morgon ska det regna. Jag tror det regnar mest varje torsdag sen fågelskådningarna började för fyra veckor sen. Den första regnade bort, den andra var fin, den tredje hade vi tur så det slutade regna strax före samlingen vid Ålidhems Centrum och nu i morgon ser det ut att bli blött igen.
Men vårtecknen kommer ändå. Blåsipporna har tittat upp i min rabatt, tre små söta än så länge. Vitsipporna i diket bakom har slagit ut, blåmesen bygger bo i den nyuppsatta holken, en humla surrade förbi och på stugan plaskar fisken så det blir ringar på vattenytan :).
Ha en trevlig Kristi Himmelsfärdsdag med eller utan regn!
Veckans fototriss vill se bilder på kyrkor, både från ut- och insida. Jag håller mig kvar i min egen stad och visar inte helt aktuella bilder på två av våra kyrkobyggnader.
Jag börjar med vår fina Backens Kyrka som brunnit flera gånger men byggts upp igen i originalstil. Där är jag döpt och konfirmerad, där har jag upplevt bröllop och begravningar (i kapellet) och där trivs jag även om besöken är mycket sällsynta, tyvärr.
Nästa bild är däremot från Umeå Stadskyrkas interiör.
Höga torn är inte lätta att fotografera inuti men man kanske ändå får en känsla av rymd och storhet?
Målade kyrkfönster är så vackra och jag fascineras av deras skönhet men lyckas sällan få någon bra återgivning på bild. Här är i alla fall ett av dem, också från stadskyrkan.
Betydligt vackrare fönster med mer spännande målningar har jag sett men dessa är rogivande på något skönt sätt, tycker jag.
Ersboda är fantastiskt men jag har alltid saknat vattendrag här. På Mariehem har de både bäck och damm, på Haga likaså men lite mindre, på Teg är det nära till älven osv. men här är bara ängar och skog förutom husen förstås. I normala fall, ja, men i år har vi faktiskt fått en liten sjö i vårt gula bostadsområde.
Bilden är tagen från Vasslevägen, bussgatan från Snipgränd. Ett gräsandpar har flyttat in men tyvärr var de inte här när jag fotograferade. Idag såg jag fyra änder flyga därifrån så de kanske blir fler. Däremot är det ju osäkert hur länge denna sjö består.
Ett enda litet isflak flyter omkring bland träden.
Varför det har blivit så här funderar jag på. I höstas röjdes ett ganska stort område från sly och små träd som tidigare nog sugit upp det smältande vattnet. En liten ö omgiven av ett smalt vattendike har alltid funnits inne i skogen men inget jämförbart med denna lilla sjö. Kommunen skulle undersöka om marken var bra att bygga ett seniorboende på och tog markprover. De fann att det var vått fyra meter ned i jorden så de valde som tur var att flytta seniorboendet närmare centrum och längre bort från oss boende på Glass- och Snipgränd. Kanske röjandet och provtagningarna rubbade någon balans??
En annan teori hörde jag på MittiNaturen häromdagen. De sa att marken var mättad med vatten redan i höstas och därför sjunker inte smältvattnet undan. Möjligtvis finns också tjäle kvar även om mätningarna vid Forslundagymnasiet visade att tjälen försvann redan i slutet på april.
Från mitt håll ser det ut så här. När jag går skogspromenad med katterna brukar vi komma mycket längre in i skogen. Idag har det börjat sjunka undan så smått. Kanske tjälen är borta. Bara sen igår är det nu möjligt att gå ytterligare några meter till utan att plurra.
Här ser ni min balkong med kattrappan ungefär i mitten av bilden.
Denna hemska snöhög tinar alldeles för långsamt. Ifjol låg den kvar ända till 29 maj! Jag hoppas verkligen slippa se snö så länge i år. Traktorn lägger hela områdets snö just bakom våra balkonger och uteplatser. Jag tycker den borde kunna spridas lite här och där istället för att samla allt på ett ställe. Då skulle den ju tina bort mycket fortare.
Igår var det förresten ett riktigt aprilväder med hagel- och regnskurar blandat med sol.
Lite dramatiskt på Glassgränd en eftermiddag i början av maj 2013. Idag har solen värmt betydligt skönare även om kalla vindar som alltid stör på våren. Jag har rensat bort gammalt visset i rabatterna och förberett för växandet som komma skall. Här och där spirar grönt och det är gott att vänta på :).
Förra gången jag besökte stadens trädgårdsmässa för ca 4 år sen var jag inte alls imponerad men mässan i lördags var riktigt rolig att besöka. Stort, varierat och spännande utbud att gå runt och inspireras av. Vi var fem från UMeGänget som träffades vid 12-tiden utanför Nolia. Lång var kön men det gick fort, en ständig ström av in- och utgående besökare.
De flesta hade något i händerna, t.ex. kärlekspelargoner från Smultronstället som här, när de gick från mässan. Pelargonernas röda färg var egentligen mycket vackrare, mörkt mättad röd, men just varmrött klarar inte mina kameror av att återge rätt. Det har jag märkt många gånger.
Mycket läckra var citronträden i stor kruka fulla av gröna och gula citroner i olika storlekar som bars ut ur Nolia av hoppfulla köpare, säkert med uppvärmda uterum som väntade. 399 kr kostade den växten på Granngården. Tänk om jag hade haft ett uterum, då hade jag också köpt en sådan eller varför inte ett olivträd.
Den här lilla doftviolen med arrangemang hade jag verkligen tänkt köpa. Den var mycket prisvärd och växten är en perenn. Ändå äger jag ingen sådan just nu. Varför då? Ja, jag vet inte riktigt, bangade i sista minuten av någon underlig anledning. Man är sån ibland, visst :)?
Blå Eld är en härlig butik som finns i Tavelsjö. De har massor av fina dekorationer för trädgård, balkong och uterum. Klicka här om du vill se ett av mina besök där.
Visst är hon och den vacker? Eller varför inte roliga pinnar med keramikfigurer som man inte alls behöver men kan bli väldigt glad av :).
Annat kan bara bli för mycket. Här är det Ica Maxi som övermöblerat sin utställningsplats. Allt har nog med grillning att göra men...
Lite vackrare är detta arrangemang med ett hjärta av kärlekspelargoner.
Fint, men jag associerar lite till begravning, faktiskt.
Fler vill ha-objekt fanns lite överallt. Tänk om jag hade en trädgård där sådana här möbler skulle passa.
Snygga, ja, men kanske inte så sköna om jag tänker efter.
Det fanns olika dekorerade balkonginredningar vi kunde få rösta på för att vinna trädgårdsböcker. Den roligaste var "farfars balkong" full av nostalgi.
Kul var att tidningen VK var från 1948 men på bordet låg en mobiltelefon???
Lite exotiska ringblommor!
Det var visst "brudens balkong" den fanns på, bara att välja efter tycke och smak :).
Och sen en barnvagn full av blomster.
Vad porträttfotona gjorde där uppfattade jag däremot inte. Fin fåtölj till höger.
Som avslutning amaryllis, en blomma jag förknippar med jul. Men det är klart, den är lika vacker nu.
Och så riktiga tantblomman tagetes, som många avskyr. Jag tycker de är helt okej. Min bror kommer alltid med olika sorter till stugan där de trivs i strandad båt och rabatt. Sen är de visst också nyttiga i samplantering med grönsaker då de håller borta de otrevliga nematoderna.
Jag önskar er alla en fin Valborgsmässoafton. Hoppas regnet håller sig borta när vi ska ut och besöka majbrasorna. En glimt av sol ute just nu ger hopp.
Trissutmaningen är tillbaka med det härligt mångtolkningsbara temat "Öppen". Helena vill också att vi uppmärksammar Cancerfondens arbete, kanske blir månadsgivare eller lägger in en bild på alladrabbas.se. I min familj har vi också drabbats men det berättar jag om en annan gång.
Idag (läs lördag) har jag varit på Trädgårdsmässa och väljer därför tre bilder därifrån. Mer om mässan kommer i ett senare inlägg då jag har fler bilder att visa.
Först öppen i betydelsen redo att ta emot, i detta fall vatten, då denna söta figur (groda?) faktiskt är en vattenkanna :).
Inbjudande som en öppen famn tycker jag den här fåtöljen är. Vill gärna sjunka ner i den en stund, men kanske inte titta på den för länge. Prickarna börjar röra på sig...
En öppen porslinsfågel som bjuder in andra fåglar på frömåltid, gissar jag. En fågelholk kan det väl knappast vara?
Söt, inte alltför dyr, men funktionen tvivlar jag lite på. Nåväl, öppen är den i alla fall :).
Vår sista semesterdag tog vi bussen över bergen till Puerto de Mogán, som enligt reklamen kallas Gran Canarias Venedig. I resekatalogen hade jag fastnat för den orten och ville boka resan dit, men vännen ville inte och det är jag tacksam för idag. En dag räckte. Inget fel på den dagen men en hel vecka hade jag nog inte stått ut. Vi hann bara kliva av bussen så sköljde marknadsstånden över oss i mängd. Jag hade turen att finna ett fint smycke i musselskal redan i början, men snabbt blev jag less för de slutade aldrig. Vi gick och gick och gick bland alla varor som bjöds ut till oss turister.
Det pratades om en gammal stadsdel men den fann vi aldrig, eller så kanske vi redan var där utan att veta om det :). Till slut kom där en strandservering så vi fick slå oss ned och svalka med lite färskpressad apelsinjuice eller annan lika läskande dryck. Så här såg Puerto Mogans strand ut därifrån.
Det ser väl hyfsat trevligt ut men ack så trångt, bara en liten trekant till strand jämfört med den kilometerlånga vid Playa del Ingles.
Deras marina är fin men det är väl alltid marinor?
Här är de små fiskebåtarna till skillnad från de större, mer lyxiga båtarna nedan.
Visst är det vackert och det var inga problem att finna sådana vyer, men åt andra hållet såg vi bara marknadsstånd ända ut på piren.
Fiskerestaurangerna var berömda för sin goda mat, enligt guideboken, så vi valde en där det var fullt :). Efter en stunds väntan blev det äntligen ett bord ledigt på baksidan. Snabbt slog vi oss ned och lika snabbt kom det bröd och tre kalla såser på bordet.
Det var röd och grön mojosås samt aioli, den vita. Jättegoda att doppa brödet i. Jag kommer inte ihåg vad fiskrätten hette som vi beställde, men den skulle innehålla lite av varje, fisk och skaldjur.
Inte var den direkt vacker men mycket var det med vanlig kokt potatis till. Skålen var superhet så det lät "frääs" när vännens finger nuddade vid den.
Jätteräkor inlindade i vit fisk, kanske flundra, med rökt lax i mitten samt några musslor därtill. Jätteräkor ska man ju inte äta då de förstör miljön när de odlas, har jag läst. Jag upplevde att alla räkor där nere var jättestora så det var inte lätt att välja bort dem. Kanske de har egna som inte förstör för miljön. Man kan ju alltid hoppas :)
Färsk fisk var ett signum för restaurangen, nära låg fiskebåtarna och disken där de förvarades i is.
När vi mätta och belåtna gick vidare hittade vi faktiskt en mysigare del av Puerto Mogan, där jag gärna hade suttit ned en stund, men då var det lite för sent.
På stora ö-turen träffade jag ett norsk par som bodde i Puerto Rico. Dem stötte jag på nu igen och de berättade att det var så "koscheli" att åka buss en väg och färja tillbaka.
Jag undrar hur det skulle vara med genomskinlig glasbotten, säkert läckert men också lite läbbigt, tror jag:)?
Det blev bara ett dopp i havet på vår resa till Gran Canaria då Atlanten sades vara kall och det blåste för mycket flera av dagarna. Men det måste ju testas. Visst var hotellpoolen skön att simma lugnt i men inget går upp mot äkta vågor i havet. Jag hade fått ett tips om att det var lugnast nära pirerna så vi sökte oss dit. Andra badande visade att det var möjligt och inte alls för kallt.
Jag fick gå i själv för vännen ville inte ens känna på vattentemperaturen. Jag måste medge att det var ganska så kallt när jag sakta gick allt längre ut. Men efter några simtag bland vågorna blev det snabbt jätteskönt och där hade jag kunnat ligga hur länge som helst, kändes det som.
Här är jag bland vågorna, den lilla figuren närmast. Det gällde att parera eller följa med i vågorna för att inte bli helt översköljd. Det gick bra ganska länge, men så plötsligt var jag under vågens vatten och kom upp med en rejält salt smak i munnen. Då var det dags att gå upp på land, sätta på sig torra kläder och promenera hem till hotellet.
Vi lämnade dricks till städerskan vissa dagar och då fanns det en liten svan på toaletten :).
Nästan synd att rulla ut den men det gjorde vi förstås ändå.
Mera fåglar men lite mer levande sådana:). I nuet den 24 april har jag varit ute på fågelskådning med väninnan S. Vi besökte först Bergöbron och senare Degernäslimpan som den kallas, skådeplatsen. På det första stället hade vi turen att Umeås meste ornitolog Christer Olsson dök upp med en skolklass. Han såg rovfåglar överallt. Alla hann vi inte få i kikarsiktet men en brun kärrhök, en äldre havsörn och en ormvråk samt sittande tornfalkar lyckades vi få syn på. Det är betydligt fler än vad vi skulle ha klarat av på egen hand.
Tyvärr blåste det så hårt att fikastunderna inte blev någon njutning utan avklarades snabbt för att slippa frysa. I Degernäs växte massor av söta tussilago på slänten. Vi upptäckte även en stenfalk. Nej, inte själva den här gången heller utan det var en bredvidskådare som pekade ut den. Men svanarna, änderna, gässen, måsarna, tofsviporna m. har jag inga problem att identifiera. Massor av storspovar flög också förbi, gled graciöst nedåt och landade på åkern. Deras drillande ger mig sådan lyckokänsla och hopp om snar sommartid :).
Fototriss har uppehåll denna vecka då Helena har drabbats av lunginflammation. Så tråkigt för henne, hoppas hon blir frisk snart! Jag gör istället en alldeles egen triss med lite vårbilder.
Gårdagskvällens bankett med 90 gäster borde tröttat ut mig men här sitter jag nu kl 06 en söndagsmorgon och kan inte sova. Tinnitus är lite extra intensiv då ljudnivån var väldigt hög, som ni kanske förstår. Annars var det jättetrevligt, god mat och intressanta samtal med bordsgrannarna, lite roliga tal och dans till orkester efteråt. Helt utan öronproppar för jag ville delta i samtal och inte ha två orange plastploppar stickande ut ur öronen när jag nu klätt mig så fin i turkos långklänning. Så lite lida pin blev det och kommer nog att vara ett tag men det måste jag tyvärr stå ut med.
Fina vårdagar har vi nu och vid solväggen kan man njuta lite extra.
Krokusarna är så fina med sin matta av vita blomster.
Desirée kan inte koppla av helt då det passerar människor med hundar då och då på gång/cykelbanan alldeles bredvid. Här är det nog bara en människa utan hund för annars hade hon snabbt rusat iväg uppför kattrappan, men koll har hon.
Ute är ljuset så vackert morgonmjukt med himmel som sakta täcks av blågrå moln men ändå tror jag på fint väder idag. Vi i UMeGänget har en utflykt till Nydala inplanerad och jag hoppas kunna vara med där. Men jag känner av lite yrsel också nu, ska kanske försöka sova ett tag till.
När jag ser filmer från Sahara och andra öknar fascineras jag av skönheten i de rena linjerna, sandfärgat mot blå himmel. Jag har varit en gång på Fuerteventura, 1987, och då besökt sanddynerna på Playa Esmeralda, där jag fick uppleva skönheten på nära håll. Men nu på vår resa i februari hade jag ju de ökenliknande dynerna på Mas Palomas alldeles i närheten så dit måste jag bara:).
Här fick jag till en riktig ökenkänsla, eller hur? Annars var det ju fullt med spår av små (mer eller mindre) människofötter överallt i sanden för fler än jag ville vandra där.
Vi började med att gå strandpromenaden så långt det bara gick mot Mas Palomas.
Tidig förmiddag, ca +23° i skuggan, men ändå svalt nog för en vandring. Det hade blåst rejält två dagar innan så sanden hade väl virvlat iväg lite för mycket och behövde fixas till.
En traktor ser man nog knappast i den riktiga öknen :). Jag ville ju inte heller ha en traktor i hasorna så vi vandrade iväg en bit till innan jag tog av mig sandalerna och vandrade barfota ut i sanden.
Det ser inte långt ut men det är ganska jobbigt att gå i lös sand och det tog mig 20 minuter att nå stranden. Vännen avstod och valde fastare underlag. Här fotograferar vi varandra :).
Vackert åt alla håll. Gissa om jag fotograferade mycket! Jag valde att gå på sanddynekammarna för det mesta då jag inte vågade gå ned i dalarna av rädsla för att inte ta mig upp. Ibland måste jag upp på en kam och då var det lite småläbbigt. Ett steg och massor av sand rasade mot mig, även jag gled tillbaka. Bara att ta fart och vara snabbare än sandflödet neråt så gick det.
Se så olika färgerna på sanden blir beroende på åt vilket håll jag fotograferar.
Så fantastiska mjuka former som uppstår. Man vill bara gosa ner sig :). Neej, förståndigare än så är jag och går långsamt vidare, tittar bara tillbaka mot Playa del Ingles emellanåt, men nu ser jag inte vännen mer.
För det mesta var det bara skönt att gå där men lite höjdrädsla kände jag när jag måste passera på en smal kam med branter långt ned åt båda håll. Då blev det liksom att hålla andan lite.
Där fanns enstaka andra vandrare men bara på långt håll. Vid stranden finns nakenbadet men jag hade tagit riktning så jag inte skulle hamna just där. Ändå såg jag en naken man komma vandrande mot mitt håll och spände mig av obehag ett tag. Inte ville jag möta honom på en smal sandbergskam. Han kände nog likadant för han valde en annan väg, som tur :).
Jag kom till slut ned till platt mark. Måste säga det var ganska skönt. Mot mig vällde tusentals förmiddagspigga vandrare. Senare hade det säkert blivit för hett att gå barfota i sanden men nu var det jätteskönt.
Många strandvandrare är det!
Jag strosade sen längs vattenbrynet tillbaka mot Playa del Ingles tills jag mötte vännen som kom från andra hållet.
Mina fötter blev så mjuka och fina av barfotavandring, peeling i sand och sköljning i salt vatten.
En behaglig och ofarlig ökenupplevelse som jag gärna gör om.
Jag hade förberett ett inlägg om ökenvandring i Mas Palomas men så kom jag på att jag glömt förra veckans skidutflykt med väninnorna. Snart kommer jag inte att vilja se snöbilder mer, åtminstone inte på ett halvår, så det är väl bäst att börja med det aktuellaste inlägget.
Jag och Sofie åkte till Bräntberget för att åka längdskidor ute på Mariehemsängarna. Slalombacken var i jättefint skick men endast en skoter kämpade sig uppför. Själv gav jag mina slalomskidor till returmarknaden för 7 år sen.
'
Längst ner i backen hade samlats ett större sällskap med funktionshindrade och deras assistenter. De körde sen om oss där vi skidade långsamt åtskilliga gånger på skoter med släp. De såg så lyckliga ut när de svepte runt i spåren. En härlig vårvinterdag den 11 april 2013 för oss daglediga.
Första backen var benen så darriga fast jag yogar varje vecka för att stärka muskler och balans, men sen gick det bra då det mest var flacka ängar, endast små kullar att glida nerför. Nästan!
Senare anslöt sig ytterligare en väninna som bor nära. Här kommer A med betydligt bättre kondition kämpande uppför seg backe.
Vi andra bilburna hade lämnat våra ryggsäckar i bilen. A fick uppgiften att föreviga oss två damer som inte så ofta står på skidor.
Bilden är tagen med Sofies mobil. Jag ser så lång ut men många centimeter är det inte som skiljer oss åt egentligen, måste varit lite lutning.
Vi åkte två varv, A minst tre, men stannade lite då och då. Här är det gräsänder vid lilla bäcken som lockar vår uppmärksamhet.
Ibland har de grönt huvud men här är det vackert blålila. Någon mat hade vi tyvärr inte med oss till dem.
En till paus måste man ju också ha, om inte så för att äta en apelsin i sol och snö.
Apelsinen håller jag i :). Det var verkligen jätteskönt ute men efter två varv ville benen inte mer så vi återvände till Bräntbergsbacken där det nu var lite mer aktivitet.
Utflykten avslutades med fika och intressant prat om allt möjligt vid raststugorna där vi placerade oss så vi fick så mycket sol som möjligt på ansikten och händer, de enda kroppsdelar som inte var täckta av kläder.
I veckan börjar fågelskådningen men tyvärr har de lovat regn på torsdagkväll när första samlingen äger rum. Hoppas de har fel! Det blir en liten promenad till älven idag i alla fall där jag tror det ska finnas lite sjöfågel att skåda medan vi fikar vår medhavda lunch.
Konstbarbro som gillar måleri, skrivande och foto har funnits sedan 1994. Tidigare gjorde jag karriär inom hotell-o restaurangbranschen. Jag är utbildad personalvetare och arbetade som personalchef på ett större lokalt företag inom branschen. Företaget gick i konkurs och jag hade fått bestående arbetsskador. Jag gillar mycket att vara ute i naturen, kolla in fåglar, blommor, plocka bär och svamp (skogsbarbro). Är medlem i vänskapsklubben UmeGänget. Har två ljuvliga katter, Tusse o Desirée.
Mina oljemålningar är till salu. Klicka på MITT KONSTGALLERI under Länkar. Där finns alla tavlor samlade som jag nämnt i olika blogginlägg.
'
