Fototriss - Less is more
Kalas
Fototriss - Ränderna går aldrig ur
Lunch på Bokcafé
Tisdagsbrått
Annars skulle jag nog helst vilja göra som katten min. Kura ihop sig i något mjukt och glida iväg i drömmar.
Desirée vilar på lammskinnet jag fick i julklapp. Hon brydde sig först inte alls om det i några veckor. Sen fann jag henne klösande och bitande på pälsen men nu har hon alltså kommit till ro och finner skinnet behagligt mjukt att vila i.
Det blå benet som stör i fotot är min uppställda strykbräda som jag nyttjat flitigt då jag bytt från julgardiner till vintervanliga.
Vi var sju UMEGängare som såg Simon och ekarna på bio i lördags efter att vi fikat en stund på Café Station. Det verkade som om alla gillade filmen men jag var inte helt såld. Lite för tung där i slutet, speciellt musikmässigt. Jag märkte hur jag slappnade av när jag kom ut från bion. Vackert filmat och berörande, javisst, men också lite plottrig då så mycket skulle finnas med från boken. Historien skulle ha vunnit på att begränsas, tycker i alla fall jag.
Jag läste boken på 80-talet och var helt förälskad i alla Marianne Fredrikssons böcker då. Men nu vet jag inte och så ska det väl också vara, att man förändras, menar jag, och tycker om olika saker över tid.
En katt till. Lilla blyga Tusse i baljan! Fast han egentligen inte alls är liten, men kanske ändå lite blyg när det kommer besök:).
Tur att det finns lite kattbilder att tillgå när jag inte fotograferat på ett tag. Nu måste jag rusa till bussen.
Ut med julen, Hagadamen och en räv!
Både vemodigt och skönt att börja städa bort julsakerna men det känns helt rätt nu dagen före tjugondag Knut. Allt går inte som på räls så visst får jag lite spel ibland när det onnes. Irritationen och ilskan kommer inte ut på vanligt sätt utan det börjar susa extra mycket i huvudet (tinnitus) och så får jag en vallning som ju hör till min kvinnoålder och blir alldeles argvarm :).
Fina julkrubbans figurer ska ned i sin kartong och jag beundrar dem en sista gång.
Här är bara Maria med Jesusbarnet kvar samt åsnan och lillängeln som egentligen inte hör dit men ändå passar så bra, tycker jag. Jag letade många år efter en julkrubba innan jag fann dessa välgjorda figurer hos Fyrklövern som jag blev helt betagen i.
Mina girlanger har hängt utomhus på min gran och när jag hade plockat ned och skulle trassla ut dem kände jag en omisskänlig doft att kattpiss:(. Jag älskar katter men inte denna doft som var så stark att jag misstänker att en okastrerad katt varit på besök vid granen. 
Det blev till att tvätta först med såpa men det räckte inte och sen med starkare tvättmedel innan doften försvann. Nu hänger de rena och silverglittrande i mitt badrum.
Innan jag började bortplockningen firade jag med att bjuda en väninna på jullunch och riktigt frossa i rött och tomtar för att hålla januarideppen på avstånd. Här är A med vitt torrt Chablisvin i sitt tomteglas:).
Tomteparet i bakgrunden kommer också från Fyrklövern, nästan så jag gör reklam:).
Jag bjöd på Barbros morotsoppa med räkor efter smakbiten smördegsrullar med trattkantarellstuvning till det mousserande före. Soppan är inte mitt recept utan det är en annan Barbro som fått namnge den.
Faktiskt så god att jag bjudit på den flera gånger.
Sent igårkväll efter att jag sett tredje delen av den jättebra serien Brottsplats Edinburgh ville katterna ut. Normalt släpper jag inte ut dem så sent men när de nu visade intresse för frisk luft öppnade jag inglasningen och gick sen iväg för att borsta tänderna. Desirée kom snabbt inspringande då hon nog fann kylan för svår, -6° ca, men Tusse hade stoppat ut huvudet och var på väg ut.
Då uppfattade jag en rörelse på gångbanan, tänkte det var en stor katt, och skyndade mig att hejda Tusse för jag vill gärna undvika kattbråk. Men det var en räv på utflykt i bostadsområdet som nosade sig fram bland andra fyrbenta släktingars lämningar (tror jag, det såg ut så). Jag blev så häpen att jag lutade mig ut och upprepade -En räv, en räääv! Lite dumt för det hörde den förstås och tittade rakt upp på mig en stund innan den raskt flydde ner i diket och vidare in i skogen. Men så spännande:)!
Sen blev jag rädd för en räv är ju farlig för katterna, antar jag, om de inte kan fly upp i träd eller liknande, så inatt fick de inte gå ut alls. Märkligt nog ville de inte det heller. Annars brukar Tusse ta en tur vid tre-fyratiden om det inte är för kallt eller snöoväder. Så inatt har jag sovit gott när jag nu väl kunde somna efter att upphetsningen lagt sig.
I söndags besökte jag Haga där jag bodde för snart sju år sen. Genom den stadsdelen rinner en liten bäck.
Den kallas Djupbäcken fast den inte alls är djup mer än när snösmältning och hällregn råder.
Mitt mål med denna kamerapromenad var Damen som året runt förskönar Hagadammen med sin närvaro.
Konstnären heter Arvi Tynys och verket har namnet Sittande kvinna. När skulpturen gjordes har jag inte lyckats få fram, före 1959 i alla fall då den finska konstnären dog.
Jag är så glad att snön gett henne lite skydd så hon slipper frysa, både mössa och sjal runt axlarna har hon fått.
Om sommaren simmar gräsänder och knipor runt henne och hon får se de små ungarna växa upp från dunbollar till små kopior av sina föräldrar. Bänkar och fina blomsterplanteringar finns också i omgivningarna i lilla parken mittemot OKQ8. Det är bättre att minnas henne som Hagadamen så kan man glömma otäckingen med det motsatta könet som nog är betydligt mer känd i landet.
Jag bodde där då, när han var i ropet, och fick faktiskt besök av polisen i min lägenhet på Gustav Garvares gata 9 B. De gjorde förfrågningar hos alla som bodde i trakterna men tyvärr hade jag inget att bidra med då jag på den tiden aldrig var uppe på nätterna och såg vad som eventuellt försigick utomhus. Min utsikt var annars bra från tredje våningen ut över Sandaparken med sitt dagis och gatorna runt omkring men inga katter fanns då som kunde väcka mig på nätterna.
Det var allt från idag. Nu ska jag iväg och äta lunch med min käraste. I morgon händer mer, bl.a. blir det bio och fika med UMEGänget. Hoppas att ni får en lika trevlig helg!
Vita mönster
I helgen har jag spelat bowling med UMEGänget och sen ätit stoor pizza på Restaurang Mix på Mariedal. Jag blev själv förvånad att jag fick i mig hela men det är klart att två serier bowling tar på krafterna:). Jag blev sist som sist (vi bowlade) fast jag hittade ett tillräckligt lätt klot. Egentligen nästan för lätt men hellre det än tvärtom.
Fotona, fotonen??, äh, bilderna tog jag på en promenad på Ersbodaängarna i fredags. Snön som är allt annat än vit i det svaga januariljuset uppvisar olika mönster eller som här spår från en ensam vandrare.
Jag fantiserar om att det är en räv eller annat vilt djur men troligast är kanske ändå att det är en hund som fått gå fritt.
Mera fantasi kan behövas om man ska kunna lista ut vad som kan dölja sig under detta snötäcke.
Ett jättestort fågelhuvud med lång näbb eller vad tror du?
Vinden gör också fina mönster på snötäcket.
Lätta linjer eller som på nästa bild, stora vågor.
Här kan fantasin få ännu mera inspiration om man känner för det, snödjur, monster, smurfar eller:)?
De skriver i tidningen om särbegåvade barn och jag var nog ett sådant i mina tidiga skolår. I alla fall hade jag väldigt lätt för att lära mig läsa, matematik, språk m.m. upp till nian. Hemma brydde sig ingen om det utan nästan tvärtom då det i bondefamilj var nästan fult att vara för duktig. Man skulle inte förhäva sig eller vara märkvärdig utan det viktiga var att göra rätt för sig.
Föräldrarna uppskattade väl att det gick bra i skolan men någon stimulans fick jag inte alls. Inte heller från lärarna utan jag fick ofta sitta av tiden då jag var så mycket snabbare än de andra. Enligt artikeln kunde man bli aggressivt utagerande eller börja dagdrömma. Såsom varande snäll flicka valde jag förstås dagdrömmeriet. Jag minns alla tråkiga stunder då jag satt och tittade ut genom fönstret och lät tankarna vandra.
I gymnasiet blev jag alltmer slö och oengagerad vilket faktiskt fick som följd att betygen sjönk. Där råkade jag också på konkurrens från andra duktigare elever men det stimulerade mig inte utan då gav jag hellre upp. Det gick ändå hyfsat fast det skulle ha kunnat gå ännu bättre, tror jag, om jag fått stimulans och inspiration att lära mer tidigare under min skolgång då jag hade lusten och energin till det.
Här gör jag en lååång skugga på gångbanan.
Man kanske tycker att jag som vuxen skulle kunna göra något åt det nu när jag blivit medveten om problemet, men det är som att jag nu saknar kraft och motivation. Vill göra något men vet inte vad. Tänk om det dök upp ett område som kunde väcka mitt engagemang, såå roligt det skulle vara.
Ärligt talat så börjar jag bli less på att blogga. Fotografera har jag alltid tyckt om sen jag fick min första kamera i nioårsåldern men mina omgivningar är väl ganska väldokumenterade nu efter snart fyra år med digitalkamera och tre år med min blogg. Igår, den 9 januari 2012, var det exakt tre år sen mitt första blogginlägg. Lite stolt kan jag kanske vara över att jag hållit på så länge och allt fler läsare har jag fått även om kommentarerna är få, nästan obefintliga utom från andra bloggare.
Jag behöver ett nytt intresse men jag kommer inte på något som jag vill veta mer om. I VK såg jag en annons om teckning nybörjare för seniorer på dagtid, kanske något för mig?
Fåglar fortsätter att fascinera även de mest vanliga. Oturligt nog vände skatan på huvudet just när bilden skapades fast den i sökaren hade så fin profil.
Nu ska jag tvätta håret innan jag åker till mitt kära syskonbarn som snart ska lämna staden då hon fått jobb och bostad i Uppsala.
För lite tid!
Det är riktigt fint på Ersbodaängarna även denna vinter.
Ha det så trevligt tills vi ses igen. Det ska förhoppningsvis inte dröja så länge:).
Snön faller..
Ute på gården står bollpilarna och där fann jag motiv nr 2 på väg till soprummet med mina kartonger.
Barnen älskar att klänga och klättra i de träden på kullen. Om jag bara vågade, men jag är ju så vuxen:).
Jag går in och stryker en julduk och några klädesplagg, blir arg på Haléns som tagit 55 kr i frakt när jag returnerade en tröja som knappt vägde mer än ett brevporto. Nja, kanske två men det blir inte 55!! Läser Bil & Bostad och drömmer om att flytta till ett hus, radhus eller liknande med liten tomt, men finner inget ställe med bra läge. Nästan jämt när jag tittar på mäklarnas annonser inser jag hur bra jag redan bor, men ibland önskar jag mer.
Nu har jag ju fått en ateljéplats dessutom dit jag flyttat mitt staffli m.m. Så jag har verkligen inget att klaga på. Igår var jag där och packade upp allt men upptäckte tyvärr att jag glömt oljefärgerna hemma. De ligger i en skokartong som stod gömd på en hylla i klädkammaren. Min lust att måla var ändå så stor så jag tog lite gouachefärger och svepte lite med penseln över duken bara för att få känna hur det kändes. Skönt!! Det ska målas över sen:).
Men idag far jag ingenstans i snöovädret. Bara några steg ut på gården vid tretiden då det såg ut så här.
Lite småmysigt, eller hur? Strax därefter gled det in två polisbilar på gården men deras ärende har jag ingen aning om. Lite kan jag gissa då de varit här förut, men två??
Denna röda krabat åt vi glupskt upp i gratinerad form på nyårsaftonen. Nu när jag tittar på den tycker jag nästan synd om stackarn. Vilket öde!
God var den i alla fall:). Och snart är det helg igen, pust, men en glad sådan, för vi har ju ändå trevligt denna annars så gråmörka tid.
Trevligt trettondagsafton önskar jag er.
Snö och katter
Ibland måste man bara få ta sig ledigt och det har jag gjort vad avser fotograferandet nu några dagar.Vi hade en jättetrevlig nyårsfest med nya UmeGänget, 20 pers på Kylgränd, då jag inte alls tog några kort. Ja, jag hade faktiskt lämnat kameran hemma:).
Och idag snöar det för fullt och är så grått att dagsljuset försvinner snabbt. Så här ser det ut ungefär...
..men denna bild är tagen den 26 november ifjol och det var nog nästan lite mer snö då än vi har idag om jag jämför taken.
Temperaturen håller sig kring nollstrecket så det blir ganska tungt att skotta. Inte i morse då det faktiskt var kallsnö men nu när jag ska ut för tredje gången och rensa min entré. Jag mår bäst av att ta lite i taget och tycker det är ganska skönt att vara utomhus.
Det tycker inte mina katter som hållit sig inomhus hela dagen. För några dagar sen ville Tusse i alla fall kolla läget.
Tusse, inte Bambi, på is:).
Lilla damen föredrog fönstret från insidan av lägenheten...
..fast solen lyste på fönsterkarmen. Där uppe har Desirée koll på skator och småfåglar som passerar eller på matte som är ute och sopar eller surrar med en granne eller kollar posten.
Mest vanligt i vinter är nog vilande på filten.
Den här bilden tog jag utan blixt med hög ISO vilket gör den lite kornig men visst är färgerna varma och härliga?
Jag är egentligen lite trött på att blogga så ofta som jag gör lite beroende på jobbigt huvudtryck och siiiisande tinnitus. Kanske tar jag en paus, men dyker det upp något speciellt blir det nog roligt igen.
Konstbarbro håller på att väckas upp. Jag har nämligen gått med i en konstnärsgrupp som har en atelje tillsammans på Haga. Det är ca 10 kvinnor av vilka jag hittills bara träffat två som utgör gruppen Atelje Plikt. Ett namn som förpliktar eller:).
Idag har jag fått tillgång till ateljen och varit där med mitt staffli, en banankartong och en liten väska med mina målargrejor. Det ska bli roligt att packa upp det som varit nedpackat sen maj 2006 då jag flyttade hit på Ersboda och lämnade mitt målarrum i källaren på Haga. Och sen får jag se om jag finner inspirationen att börja om med skapandet i olja. De andra är proffsigare då de har gått konstskolor och någon är bildlärare så jag kommer kanske att få inspiration av dem. Jag som är den mesta amatören i gänget.
Det blir en ny spännande konstbörjan på det nya året 2012:).
Årsavslut
Igår gick min årliga släktmiddag av stapeln och det blev som alltid riktigt trevligt att träffas, äta gott (Smålandsglögg o alk.fritt alternativ med Västerbottensostskorpor och glöggtryffel, laxpaj till huvudrätt och sist hallonglass med bär och kiwi) och snacka loss. Några av oss hann också med en liten spelstund.
Glädjen är stor när jag hittar ytterligare ett par. Bara lilla A som vann förra omgången ser lite tveksam ut. Memory var ett favoritspel när jag var liten och det är alltid roligt att upptäcka att minnet ännu hänger med:).
Idag har jag och vännen tagit en liten tur ut till havet där isen inte lagt sig denna plusgradiga vinter, men några isväxter har ändå naturen skapat.
Stugan stod kvar där den skulle, båten likaså och efter en kort kompletteringstur till Konsum i Holmsund (vi ska äta gratinerad hummer i morgon:)) åkte vi ut till båthamnen i Karlsborg där himlen började skifta i rosa vid tvåtiden.
Nu har jag ansträngt hjärnan med korsord så jag har faktiskt inte ordet till denna rödvita ring. Det är helt tomt i skallen när jag försöker komma på vad den kallas. Läbbigt! Men efter lite vila dyker säkert rätt begrepp upp i mitt medvetande, men då är nog denna blogg redan publicerad.
Det öppna vattnet lockar också sångsvanar som ännu stannar kvar här uppe med sina gråfjädrade ungar. De vita trekanterna bakom är också svanar men de dök visst unisont ner i vattnet precis när jag knäppte fotot.
Nu har det i alla fall blivit kallt ute, -8°, och katterna vilar fridfullt inomhus på var sin filt. Tvättmaskinen centrifugdundrar och middagen gjord av rester är snart klar. Ikväll myser jag framför På Spåret och sen Downton Abbeys julspecial med lite chokladgodis. Skönt få ta det lugnt ikväll så jag orkar med morgondagens alla trevligheter.
Nu önskar jag er alla, kära läsare, ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År.
Julfirande
Mitt på julaftonsdagen sken solen som idag även om det blåste mindre och var någon grad kallare, idag +3°. Jag tog några steg utomhus med mina katter och fotograferade bl.a. vårt fina dike.
Sen dess har det regnat flera gånger och mer snö har försvunnit.
Solen ligger lågt men lyckas ändå ge långa skuggor på grannens förråd.
Före kl två ger jag mig iväg med bilen och kassar med klappar och gravlax i till Grubbevägen där min brorsdotter med familj bor och där vi de senaste åren firat jul tillsammans med hennes svärföräldrar och brorssonen med fru.
Först ett glas glögg som välkomstdrink och sen bjuder L på go'fika till Kalle Anka med vänner som verkar tilltala stor som liten.
A med barnen L och A. Lite fånigt är det med bara initialer men jag började med det en gång när någon inte ville ståta med sitt namn och nu fortsätter jag av bara farten.
Här är barnens farfar N-Å som tidigare jular inte lyckats fastna på foto men här kommer han i egen hög person:).
Närbild på fina julslipsen har jag också.
Enligt N-Å används den bara en gång per år. Jättefin, inte sant?
L hade förutom vanliga kakor och bullar gjort en delikat saffranspannacotta med pepparkaksströssel. Mmmmgott!
De serverades i jättesöta små moccakoppar från förr.
Efter den traditionella TV-titten mellan kl 15 och 16 började vi så sakteliga förbereda middagen. Lite senare sitter jag till bords mellan värdparet.
Barnen äter ju snabbare än oss äldre så de försvann från bordet en stund men kom strax tillbaka för att framföra en julkonsert:).
Agnes på sång och Lukas på egenformad papperstrumpet eller hade han fått den av en kompis, tro?Jätteduktiga var de som så fint gav extra stämning till julmiddagen.
I väntan på tomten kollades klapparna in lite extra, de som redan låg under granen. Här är det färgstämda familjen som visar upp några av dem.
Det största kom från självaste tomten, stod det på paketet till L som håller i det. Mycket nyfiken var han:).
Min brorsson hade jättekul, vi andra också, när han ideligen lurade barnen med knackningar och dörrklocka att tomten kommer men bara skoj var det. Till slut dök den riktige i alla fall upp med knotig käpp och säcken på ryggen och uttalade den klassiska frågan: -Finns det några snälla barn här?
Tänk att det är så roligt:). Man liksom lever med i barnens förväntningar och spänning.
Den här tomten ville bli tackad med handslag men lite försiktigt var A.
-Det var ingen riktig tomte sa barnen besviket när han gått för skägget var löst och visst påminde han lite om Kalles pappa?? De vuxna försökte förklara och jag tror nog barnen vill tro på tomten ett tag till även om just denna var en falsking, bara en medhjälpare till den riktige. Bättre skägg nästa år, tomten!!
När tomten gått delas klapparna ut av A med hjälp av barnen, speciellt L som nu lärt sig läsa. Här läser fru A upp sitt julklappsrim till maken J.
Själv fick jag många paket i år, bl.a ett fint konstverk var av barnen, en massa väldoftande krämer och annat till bad, kropp och naglar, god choklad samt lammskinnet som jag önskat mig. För att inte tala om den jättejättefina snidade pennan som jag ville ha men inte trodde jag skulle få:).
Här dignar jag under paketmängden omgiven av Pippi Långstrump och brorsonen som det bara ryms en liten del av. Klart jag är nöjd:)!
En trivsam julafton är snart till ända och julefriden lägger sig över nejden. Dags för ett fika till och sen spelet som jag redan bloggat om. God Fortsättning till er alla!
Julspel
Solen lyser från blå himmel och det är 4,5 plusgrader ute annandag jul, en mycket ovanlig kombination i december men ändå ganska härligt:). Tyvärr blåser det massor men snart ska jag klä på mig för att ta en promenad och få lite låg sol på nosen om möjligt.
Vi hade ett traditionellt julfirande, syskonbarnen med familjer och jag som väl också hör till familjen såsom varande faster och gammelfaster. Tomten och annat får vänta med att bli bloggade om. Idag börjar jag från slutet med bilder från julspelet. Ifjol var det dart i garaget som också är inrett som "chillroom" men i år var det ishockeyspel som kampen handlade om.
Här är det familjemästarna J och J som kämpar om segern. Vilken som vann? J förstås:)! Äsch, jag tror det var min brorsson, mannen utan hjälm.
Jag fick tillfälle att möta dem båda...och förlorade så klart, men jag gav dem i alla fall en match med lite besvärligt försvar. 
Jag upptäckte att jag är bättre på försvarsspel än på anfall. När jag hade pucken fick jag sällan iväg den dit jag ville, men någon gång blev det mål ändå. Kul är det:)!
L fick pingisracketar i julklapp och ville förstås testa dessa. Farfar ställde upp och bollade men L ville hela tiden ha hårdare bollar. Här fick han äntligen en att returnera.
Det ser ut som om pingisbollen hamnat tre gånger på bilder, två gullysande vid racketen och en vit längst till höger. Hittar ni dem? Eller de gula kanske bara är en lampa i fönstret??
A däremot lockades inte av spelen. Hon är ännu för liten men däremot styrde hon stolt sin rosa barnvagn med den nya talande dockan i.
Också ett spel förresten, ett rollspel eller skådespel kan man kalla det, fast egentligen är ju allt bara en lek, eller hur? Och att leka är roligt ...och viktigt för all slags utveckling.
Mer om julen senare när jag fått min promenad och vill vara inomhus igen.
Ljus mörkerdag
Vid tiotiden smög sig solstrålarna upp över hustaken och lyste upp vår innergårds tre bollpilar.
Före det var mera jämngrått så skatan med sin svartvita uppenbarelse framträdde klart. Se så härligt uppburrad den är! I morse var det nämligen -10-11° så den behövde nog lite värme.
En liten experimentbild på områdets gula hus sett genom ett juldekorationsprisma bjuder jag också på.
Bilden blir upponed men jag har vänt fotot så ni ser husen rättvända längst upp. Längst ned blir det lite psykedeliskt:).
Denna vecka är det jag som har stått för bjudningarna. Igår hade jag besök av en väninna och ikväll har en annan varit här med sin dotter på litet glöggkalas. Vi har kommit fram till att Smålandsglöggen är den godaste av de glöggsorter vi provat men ikväll blev det Dufvenkrooks alkoholfria med blåbär och lingon. Inte så dum den heller.
Med Smålandsglöggen följde ett recept på tryffel som jag försökte mig på. Allt gick bra tills jag skulle ta fram spritsen. Totalt försvunnen, bara plastpåsen om ni förstår vad jag menar, fanns att uppbringa, resten puts väck. Då kom jag på att jag hade sparat en gammal förpackning knäckformar jag funnit hos min faster i mitten av nittiotalet, men som säkert är rejält gammal.
De första gick sönder men resten var fullt användbara till mina goda glöggtryfflar. Är det någon som har en aning om hur gammalt detta paket är? Kolla bara receptet med mått som kaffekopp, kkp, eller knivsudd.
"Tag grytan från elden", när uttryckte man sig så?
Av min väninna S fick jag igår så jättefina mörkröda rosor. Rött verkar kameran ha svårt att förmedla med rätt nyans, men de är vackra ändå, eller hur?
En annan blomma som är fin just nu är min miniamaryllis som faktiskt blev rätt stor.
Den slår ut en ny klocka för varje dag och jag njuter av att titta på den.
Julafton närmar sig med stormsteg. I morgon återstår att handla det sista innan helgen, bara mat, klapparna och klädinköpen är avklarade som tur är. Sen ska jag tända ett ljus på mina föräldrars grav, ett ljus som ska brinna hela helgen. Förr gjorde jag det på julaftonen men det är skönt att i lugn och ro få besöka graven dagen innan det stora julfirandet hemma hos mina syskonbarn med familjer.
Jag vill önska er alla en GOD JUL och en skön julhelg med gemenskap och glädje:).
Julbord på Garaget
Decembereftermiddagen är mörk redan före tre och stora blöta snöflingor dalar ner på den första svartklädda gästen som sakta går mot garagelängan som omvandlats till restaurang. Det är min vän och vips ansluter jag med färgglad röd kappa för vi är på väg att äta det välrenommerade julbordet på Restaurang Garaget.
Vår sittning börjar kl 15 men vi släpps inte in före utan får vänta i entrén tillsammans med ett annat sällskap tills personalen har förberett färdigt. Det är i alla fall varmt och under tak.
Vill du se en mer lockande bild av restaurangen, titta på mitt förra blogginlägg!
Vi börjar med sillbordet som ser inbjudande ut och plockar på oss av alla läckerheter. Jag gillar speciellt de små munsbitarna som ni ser i förgrunden.
Löjrom är en av mina favoriter som jag så sällan smakar. Här bjuds bara pyttelite men om jag förstorar bilden så ser det mer ut:).
Smarrigt, eller hur? Godast är faktiskt sillsalladen som ser anonymt grå ut men den smakar excellente, som det sägs hos Tjuren Ferdinand som snart ska visas på TV:).
Till detta julmust som räcker hela måltiden och mer därtill, märkligt nog.
Kanske drycken är magisk med tanke på den lilla stjärnan som är på väg ner i eller upp ur glaset?
Det kallskurna lämnar jag då det bara består av kött i olika former. Istället erbjuds jag att smaka en liten bit vegetarisk pastej och sylta. Bara lite, säger jag optimistiskt. In kommer denna träbricka med alltför stora portioner.
Det kanske inte ser mycket ut men jag är redan ganska mätt och tycker det är sånt slöseri då jag bara smakar pyttesmå bitar av först bovetepastejen som faktiskt påminner om kalvsylta i smaken. Mycket god, tycker jag, men kikärtspastejen bredvid är lite tristare smak på även om äppelmoset förhöjer en del. Rödbetssalladen gillar jag också.
Av det varma tar jag bara Janssons Frestelse och även om den är helt okej så har jag smakat mycket godare, bl.a. hos B på Dalstigen som bjöd mig på en överdådig julmiddag ifjol med en helt perfekt Jansson.
Tillbaka till restaurangen där det finns flera fina och roliga detaljer att fotografera.
De satsar mycket på ekologiska råvaror och det gillar jag. Också fint med röda tulpaner på borden.
Denna blomma hör normalt mer till tiden efter jul. När juldekorationerna packats undan och man vill påminnas om våren som ska komma då brukar jag köpa tulpaner som lyser upp i rummen. Fast det är faktiskt bra på offentlig lokal då både julstjärnor och hyacinter kan framkalla allergi hos känsliga.
Efter varmrätterna hänvisas till det vita skåpet. Osten orkar vi inte smaka på men godiset är det aldrig några problem att få ned:). Mittenhyllan gapar tom på denna bild men senare finns där fina små formar med läckerheter som jag lyckas upptäcka genom att titta på en annan gästs tallrik.
Lite knäck, mintöga, tryffel och så ljuvligt god glöggcreme brulée.
Liten men naggande god:). Vilken tur att jag inte missar den.
Även på dam/herrrummet finns roliga detaljer att fotografera, som denna fina och intressanta tapet.
Och så en liten inramad bild som finns i större upplaga vid bardisken. Mycket att läsa..
..och många ord är det:).
Välmående och mycket nöjda lämnar vi restaurangen för att åka bil hem denna mysiga söndagseftermiddag. Snön dalar fortfarande och fortsätter hela måndagen att blöta ner vår jord. Får jag önska så vill jag ha kallare och torrare snö som ger bästa julstämningen, men hellre blött och vitt än blött och gråbrunt:).
