konstbarbro

Aprilligt

Kategori: Djur och natur.

Lika omväxlande och oberäkneligt som aprilvädret är inte mitt liv utan det har varit en ganska stillsam men ändå trevlig påskvecka. Påsk har för mig ofta varit en ensam helg då mina vänner brukat åka till sina respektive hemorter och de som har familj vill vara med dem. När min mor levde samlades även vår familj hemma hos henne i huset på Vallmovägen för påskmiddag och gemenskap, men sen hon fick sin stroke och 4 år senare dog har den traditionen försvunnit.
 
Därför var det desto roligare i år när brorsdottern med familj bjöd oss alla på påsklördagsmiddag hemma hos dem. Vi var de samma 8 personer som brukar ses till jul men i år blev det även påskgemenskap. Jag hoppas så att det kan blir en ny tradition. 
Bilder från festligheterna har jag inte men här är det två grönsiskor som kalasar. 
 
Jag hade också turen att bli bjuden på lunch långfredagen hos en väninna jag inte så ofta träffar vintertid. På sommaren spelar vi båda golf så då ses vi lite oftare på banan. Hon bjöd på läcker lättrökt röding med ljuvlig grön sparris och kryddig äggröra till. Så fräscht. Sen vågade vi oss på en fågelskådningsutflykt i kylan med de isiga vindarna. Länge stannade vi inte men fick se en hel del fågel ändå.
 
Järnsparven nedan fann jag på min balkong dagen efter, inte alls svår att fånga in. Tur jag hann före katterna. Den såg rejält medtagen ut så jag lade den i en plastburk på en tygbit med inte helt stängt lock över. Jag provade att ge den några sesamfrön vilket var allt jag hade hemma, men den rörde sig inte.
Antagligen var den rejält nedkyld då temperaturen på natten gått ned till -10° så först värmde jag den mellan mina händer en stund. Ögonen var då helt slutna men här har de öppnats som synes. Jag lät den vila drygt en timme, tittade till den emellanåt. Sen gick jag ut och plockade lite naturmaterial i en korg, grankvistar, löv och frön för att den skulle få känna igen sig mer. När jag skulle flytta över den dit flög den upp. Jag hade stängt in katterna i ett rum!! Som tur fick jag snabbt fatt i den då den flög in under ett skåp i köket. 
 
Den fick vila i sin nya korg tills temperaturen ute var över 0. Då bar jag ut korgen på balkongen, tog bort tallriken som låg över och svisch, flög den ut till friheten i träden många meter bort. Alltså till synes helt återställd. Lycka att kunna hjälpa till :). Men alla fåglar har haft det tufft denna mycket kyliga påskvecka med återkommande snöfall.
 
Så här såg det ut på dymmelonsdagen...
och dagen efter virvlade det också för fullt.
Jaja, april är april. Det kommer man aldrig ifrån. Inte heller besvikelsen att det är så!
 
Först idag har solen lyckats värma lite längre stunder men 2-3° plusgrader är inte mycket att hurra för. Våren är i alla fall på gång hur mycket än vintern försöker hålla sig kvar.
 
Förra lördagen den 8 april åkte jag ut med en väninna till Klabböle där det en tid har uppehållit sig en lappuggla enligt de fantastiskt fina bilder FB-gruppen "Fåglar i Västerbotten" har visat. Nu ville vi se den med egna ögon och gled sakta runt i byn utan att ha en aning om var den höll till just denna dag. Som tur var såg vi andra intresserade i bil och frågade oss fram. De pekade bara ut mot åkern och där gick den att se genom kikarögat.
Vi gick längre bort ned mot en åker för att ta lite bilder men..... Ser ni den bakifrån framför ladan sittandes på ett av de två träden närmast? Inte helt lätt att se men stjärten med dess vita kant syns och lite gråaktigt ovan. Vi mötte en betydligt proffsigare fotograf (jo, han jobbade på lokaltidningen) med ett långt teleobjektiv. 
 
Det är ändå roligt att försöka med min egen kamera och här syns den lite mer från sidan.
Nja, jag föreslår att ni googlar för att få se betydligt bättre bilder på den sällsynta gästen. Jag såg den i alla fall helt tydligt genom tubkikaren och den var sååå fin.
 
Landskapet i Klabböle tog jag också en bild på.
Visst skulle jag kunna investera i en bra systemkamera med teleobjektiv men jag saknar nog energin att släpa på den och ge motiven den tid som behövs för att få till riktigt bra bilder. Jag trivs med min lilla kamera med i alla fall 21 x zoom och är hyfsat nöjd med bilderna i alla fall. Ja, vad gäller fåglar skulle det naturligtvis bli betydligt bättre men jag är inte redo att ge mig på det ännu. På den tiden det var analogt hade jag en systemkamera i nästan 20 år men när den digitala eran tog över ville jag ha små kameror lätta att ta med överallt.
 
Hoppas ni också har haft en fin påskhelg. I morgon ska jag försöka mig på en bridgetävling igen, denna gång med normala 24 brickor och en riktig fikapaus. Ändå gruvar jag lite.... Först skjutsar jag vännen till flyget och sen laddar jag för dryga tre timmars bridgespelande från kl 12.
 
Önskar er en fin vecka!
 
 

Påskhälsning

Kategori: Katter

Det får bli ett kort inlägg med mina katter som i enstaka solsnuttar lyckas njuta mellan aprilsnöovädren och de isiga vindarna. Nu ikväll är det -8°. Burr! I år blev det en kall påsk.
Vi önskar er alla en Glad Påsk och längtar vårvärmen som snart ska komma :)!
 
 

Svansnön

Kategori: Djur och natur.

Eller vad jag nu ska kalla detta inlägg, vars bilder jag nyss har fotograferat i Degernäs utanför Umeå.
Här fanns det i alla fall lite snö som passar rubriken, men den tinar bort ganska snabbt nu. Idag +10° nu på eftermiddagen plus värmen från solen som visar sig emellanåt.
 
Ett tranpar lyckades jag fånga på bild med 21x zoom. Fler fanns även om svannärvaron övervägde.
Efter att ha skådat på "limpan" ett tag fick jag ett tips av en kvinna att jag kunde komma fåglarna närmare längre bort in i byn. Så jag begav mig dit och stannade på en parkeringsficka.
Här ser man lite av byn också. Måste vara härligt att vara bybo så här års om man gillar fåglar, och förhoppningsvis inte retar sig på alla skådare.
En sångsvan till synes utan huvud och tre kanadagäss på åkern. Bilden nedan är lite suddig men jag gillar aktiviteten hos grågässen som ser ut att ryka ihop lite. 
Alltså jag gillar inte bråk men de flaxar så härligt med vingarna sina. Fort gick det över och de fortsatte lugnt beta sida vid sida.
Himlen så vackert blå över jordbrukslandskapet med sina vita besökare som små prickar här.
Hur de kan böja sina halsar!
Här kommer ett par på promenad. Se så graciöst de lyfter sina fötter, nästan lite danslikt och då kommer man ju osökt in på Svansjön :). En balett jag längtade så efter att få se och till slut kom den hit till Umeå för många år sen. Väl på plats visade det sig vara en modern variant som inte tilltalade mig alls. Jag blev så besviken då jag ville se den klassiska utan konstigheter. Än har jag bara sett den på tv.
 
Dessa två ovan som sakta gick efter varandra gav mig ändå en lite dansant upplevelse. Här är den sista innan den också försvann bakom grenarna. Visst är den fin? 
Nu fick jag till slut ihop lite bilder till bloggen. Den senaste veckan har inte gett mig något tillfälle att fotografera. Som jag har nämnt har jag gått bridgekurs och i lördags vågade jag mig äntligen på att vara med i en tävling. Först en massa rundor kortspel och sen lite gott i form av tacos med tillbehör lockade mig. Jag spelade med K som provat på att tävla några gånger innan men för mig var det första gången.
 
Jag hade gruvat mig för att orka med 24 brickor (rundor,spel) men tänkte att med en fikapaus i mitten ska det väl gå. På plats visade det sig att vi skulle spela 30 brickor utan fikapaus. Som tur var upptäckte jag inte det förrän 12 var spelade, men jag blev upprörd ändå. Vi spelade från kl 13 till 17.20 ca med bara några minuters paus efter varje 3 brickor. Då hann jag äta en apelsin som jag turligt nog tagit med, gå på toaletten, ta en nypa frisk luft och även fixa en kopp te att ta med till bordet. Alltså inte på en paus utan på fyra korta. Från början var vi sist färdiga så då hann man inte alls vila innan det var dags för att möta ett nytt par vid ett nytt bord men sen lättade det något.
 
Efter spelet blev det tacobuffé med mycket gott. Jag som inte äter köttfärs fick lax och mangosalsa till tacoskalen. Dessutom fanns många fler läckra sallader att fylla på med. Det tog ca en timme att äta, dricka ett glas vin och prata med bordsgrannarna. Sen gick jag hela vägen hem vilket inte var meningen men jag missade bussen med ca 30 sekunder och hade alls ingen ork att springa för att hinna med. 45 minuter tog det innan jag kom hem kl 19. Då bara sjönk jag ned i soffan framför tv:n med katterna resten av kvällen. Sen gick det inte att somna heller då hjärnan var på högvarv.
 
Vad är det för vits med att totalt ta ut sig, tänker jag ilsket? De som är vana tänker väl inte så men jag som har begränsad ork pga mina stresskador från förr blev inte glad. Som väntat var jag helt knäckt när jag väl kom hem och det tog nästan tre dygn innan jag hämtat mig helt. Men då tycker jag det är roligt att spela igen. Jag är taggad att lära mig mer.
 
Vi kom sist fast jag tyckte att det gick hyfsat under spelets gång. Jag/vi kunde inget om poängräkningen visade det sig (det gör en dator, men vi ska knappa in resultaten). Det har aldrig ingått i kursen heller. Så det är mycket mer att lära sig och det gillar jag faktiskt. Lite utmaning är bra men 30 brickor ger jag mig inte på än på mycket länge. Ikväll blir det vanlig träning och det känns skönt.
 
Svanar och bridge handlade det om idag :). Vad gör ni läsare då? Skriv gärna en kommentar, du får vara anonym om du vill.
 
 

Strandväg

Kategori: Umeå Stad

Det här är fortsättningen på utflykten förra söndagen. Efter gott fika gick vi ut på kajen bland solande människor och en bit österut. De här hängande sofforna byggdes ifjol och hade något med att tjejer skulle känna sig trygga i offentliga miljöer, tror jag. En del av Årstidernas park.
Fint, tycker jag. De blir säkert populära när värmen kommer. I bakgrunden Strandgatan med sina mestadels fina hus, men det ni ser längst till höger, den vita kuben, har nyligen tillkommit och den stör med sin modernitet bland de gamla sirliga trähusen. Där bor en stadens store son, grundare av Balticgruppen som äger en hel del fastigheter i stan, bl.a. en stor del av det nya kulturhuset. Kanske därför han fick bygglov att uppföra ett bostadshus helt i sin egen stil. Ja, alltså arkitektritat.
 
Till höger ser ni en del av ett insvept hus. Mer av det nedan till vänster. Det fina tegelhuset är Borgmästarvillan från 1892. 
Till vänster om dem det gamla varmbadhuset som skulle renoveras. Jag har läst i tidningen att det inre skulle rivas men det yttre skulle bevaras, dock målas om i sin ljusa originalfärg. Den har varit rödmålad länge. Så läser jag i tidningen en debattartikel av någon i föreningen för byggnadskultur, att utsidan är riven trots avsaknad av rivningslov. Jag och vännen kollar bakom de vita skynkena och visst stämmer det. Bara stengrunden finns kvar. Tråkigt även om tanken är att bygga upp fasaden som den såg ut tidigare. Mannen i den vita kuben jag nämnde tidigare äger företaget, eller har upplåtit det till sönerna, som håller i rivning och uppbyggnad. Inte helt lätt att förstå, kanske, hur allt hänger ihop.
 
Vi bara gick förbi, vi, och reflekterade lite. Direkt till höger om huset ovan ligger Stadskyrkan lite upphöjd på en kulle.
Såå fin med vårsnö runt omkring.
 
En stund hos vännen östpåstan innan jag återvände hem till mina kära småttingar som väntade på mig högst upp på trappan.
Desirée lite avvaktande innan hon blir härligt kelig och Tusse lite mer osäker och funderande i sin blick. Han luktar alltid ordentligt på min hand som för att ta reda på var jag varit innan jag får klappa honom. Hon bryr sig inte om dofterna utan vill bara kela lite. Tusse vill alltid vara nära, lite för mycket när jag ska sova, annars är det så gott med närkontakt. Jag älskar dem så, mina små.
 
När jag hälsat och gett dem mat blir de så nöjda, antingen rusar de runt och busar så mattorna korvar sig eller så lägger de sig till ro som här.
Numera ger de sig också ut på små äventyr när lite av marken tinat fram. Den första krokusen vid solväggen slog ut i söndags.
Idag såg jag också några snödroppar titta upp, men med dessa kyliga nätter går det långsamt framåt. Längst ut till kusten, på Holmön t.ex., hade meteorologiskt vår uppmätts, men inte här i Umeå än så länge.
 
Trots det värmer solen skönt, bara man har lä, och vårkänslorna spirar. Lite fågelskådning hägrar men jag ska också våga mig på en bridgetävling med efterföljande tacos på lördag. Min allra första bridgetävling nu när jag har gått kurs i 5-6 månader, varje måndagkväll. Håll tummarna :)!! På lördag har de lovat regn och snöblandat så det blir helt okej att vara inomhus med andra kortspelare.
 
Önskar er en skön helg!
 
 

Gran, is och frusna fåglar

Kategori: Miljö, friluftsliv

I söndags lyckade jag få med mig mannen i mitt liv på ännu en isig promenad. Vi tog bilen till Älvtået (som hade stängt, men vi lånade parkeringen) och promenerade sen ner mot älven vid Gran, som en gång i tiden, 1700-talet, huserat ett landhövdingsboställe. Det berättas mer om det på en informationstavla vid lilla Häradsvägen längst till vänster. 
En åker som snart blir sjö ett tag innan den blir åker igen.
 
Jag nästan tvingade honom att ta med broddar då jag anade att det kunde vara halt men att det var fullt så halkigt hade jag inte kunnat gissa.
Utan broddar hade jag inte gått där, men vi mötte några tappra som försökte. Någon hade också kört en bil ner till handikapparkeringen närmare älven. Skulle inte vilja köra uppför på denna helt osandade isväg.
 
Jag hade hört att det skulle finnas sångsvanar där men många var de inte.
Fyra Kanadagäss kom promenerande från en annan vak mot de sex svanarna. Tre av dem syns ovan. Solen sken men oj, vad de såg ut att frysa.
Hoppas de klarar sig. Fler och fler fåglar kommer hit för att rasta innan de flyger vidare norrut för att häcka läser jag i Facebook-gruppen "Fåglar i Västerbotten" där många visar fina bilder. Senast igår en vacker trana i närheten av IKEA på Söderslätt.
 
Här ett annat öppet stråk i Umeälven men inga fåglar syns till.
Många båtar vilar i väntan på. Som ni ser var det huva på då vindarna stundtals ven iskallt, men....
...jag njöt ändå en stund i solen.
Vill alltid stanna längre men...vi är olika.
 
Den fina restaurangen Älvtået ska visst inte ha sommarcafé i år utan bara kvällsöppen restaurangverksamhet.
Synd, för det är ett jättefint ställe att besöka efter en cykeltur eller vandring längs Strandpromenaden vidare Häradsvägen mot Grubbe.
 
Vi åkte sen in till stan för att ta ett fika på trivsamma Kulturbageriet. En jättegod ostmacka på eget bröd, med absolut den rätta sega tuggkänslan, till en kopp te. Även idag värmer solen så skönt men jag väntar på en hantverkare som ska titta på mina fönsterbrädor som jag vill byta ut. Senare blir det After Work med en väninna, fd arbetskamrat från Dragonen.
 
Ha en trevlig helg!
 
 

Katt i kartong

Kategori: Djur och natur.

Solen skiner och jag vill ut och njuta men det är ganska svalt då natten varit kylig, närmare -10°, så det är ingen brådska. Jag hinner ge er några bilder och sen avnjuta lite andlighet med gudstjänsten på tv innan jag tar mig ut.
 
Bild enligt rubrik.
Alla nya kartonger ska undersökas, oftast av syrran Desirée, men här är det för ovanlighetens skull storebror Tusse som tog plats. Själv fick jag en efterlängtad kartong igår från IKEA, ett tvättställsunderskåp som jag väntat på sen i slutet av januari, men när jag öppnade den var ena hörnet på skåpöverdelen skadad. Vilken besvikelse! Sen när jag ringde företaget visade det sig att varan var slut överallt och inte väntades in den närmsta tiden. Ska bege mig till stadens IKEA i morgon och höra om det går att lösa på något sätt.
 
Bild nr 2 visar en vacker koltrast som satt i häggen strax utanför mitt sovrumsfönster en morgon.
Jag fick veta av en kännare att så här gul näbb har bara äldre fåglar. Gissar att det är en stammis här på Glassgränd då jag sett koltrast övervintra de senaste tre åren i alla fall.
 
Nu närmar sig skådaretider för mig men tyvärr är inte vännen intresserad och knappt några väninnor heller, i alla fall inte de som är lediga annat än helger. För det är så mycket roligare att få dela ett intresse med någon och även att fika utomhus. Åker jag ensam blir det ingen matpaus utan bara lite skådning. Visserligen finns det nästan alltid mer kunniga att prata med på plats men det är inte samma sak som med vänner.
 
Jag har fått tips om att många sångsvanar har kommit och också sett dem på en snöklädd åker långt bort. Tycker lite synd om dem när de kommer så här tidigt innan det finns öppna åkrar och öppet vatten till dem. Ja, älven bjuder visst på öppet vatten på vissa ställen. Solen värmer skönt men nätterna är otäckt kyliga för fåglarna som måste vara utomhus. Kännare säger att de är härdade och klarar sig, men nog kunde de vänta en till två veckor ytterligare innan flyget norrut, tycker jag :).
 
Ha det så gott!
 
 
 

Promenad på isen

Kategori: Miljö, friluftsliv

Vilken sportlovsvecka det måste ha varit för de som har sånt och vilket underbart väder för oss andra daglediga. Förra veckan blev det skidor söndag, tisdag och söndag igen samt en stunds vandring på havsisen vid Ljumviken med vännen min förra måndagen.
Han har bott i de trakterna både i barndomen och senare så han blev kanske lite vemodig över alla minnen. Solen gassade i alla fall och det var härligt njutbart att gå på isen då blåsten lämnat bara ett tunt snölager plus att det fanns skoterspår att vandra i också.
Röken bolmade från Holmsunds hamn/industriområde eller kanske den kom ända från Obbolafabriken. Förr i tiden stank det ofta från massafabriken, sulfit eller sulfat. Man sa att "det luktar obbola" men numera är det sällan man förnimmer någon doft alls från de trakterna.
Isen gör lite konst runt en uppstickande sten eller så blir det mjuka former som nedan.
Vindkraftverken orkade knappt röra sig så vindstilla var det. Lite snabbare eller rättare sagt mycket snabbare var dessa två tjejer med skoter och skidor.
Här anar man inte farten men ni skulle varit med när de svischade förbi oss längre ut mot havet. En rasande fart att åka skidor på. Jag tänkte bara på vad som kunde hänt om något hinder stoppat skidorna. Sån är jag, oroar mig för allt möjligt jag ser, ett tydligt arv från min mor som var ängslig att jag och mina syskon skulle göra illa oss. Ibland lite väl irriterande! Här gick allt som geschwint i alla fall och de såg ut att njuta fartens tjusning.
 
Så småningom tog vi oss upp på stugvägen och gick förbi alla mer eller mindre tjusiga villor/stugor tills vi kom till en mindre skogsstig.
Vintervackert, inte sant?
 
Vi valde en lite mer upptrampad stig genom skogen. Där hittade jag en lockande skylt men fick inte med mig mannen i mitt liv.
Jag ville utforska men han hade redan varit där!! Solens strålar strilade fint genom träden.
Jag hade kunnat gå mycket långsammare för att riktigt få fylla lungorna med den friska luften men...vi var ju två som var ute.
För mig var det bara en skön utflykt men vännen ser lite dyster ut. Kanske sorg över tid som svunnit?
Vindstilla var det som sagt, här är beviset!
Vi åkte vidare till det relativt nyöppnade Skärgårdscaféet där de gjorde oss varsin räkmacka medan vi väntade. Jättegoda!
 
Tisdagens skidtur ägde rum på Mariehemsängarna i strålande solsken med efterföljande fika i Bräntbergsbacken och igår följde systerdottern med till Kulla för en skidtur på sjön. Den blev tuff då inget skidspår fanns att tillgå så vi fick ploga/kliva framåt själva. Snön var plusgradsmoddig och vi sjönk ned ganska mycket vilket känns i benen idag.
Här syns vårt spår. Jag visar upp huvudbonaden av någon anledning, kanske för att jag inte iddes plocka upp stavarna då vi nu tog en vilopaus. Bilden är tagen av AS, min systerdotter.
 
Inte förrän vid kom över till den större Piparbölesjön fanns det fina spår att åka efter. Då gled jag iväg riktigt snabbt en stund vilket också känns i lårmusklerna men det var verkligen en njutning att få sträcka ut sina rörelser ordentligt.
 
Tyvärr hade jag glömt apelsinen i ryggsäcken som vi lämnat vid stugan. En sådan paus hade gjort gott. Men då blev vi desto gladare när vi kom åter och så småningom fick slå oss ned vid härbret för lunchmackepaus.
A ljublar och jag vill inte vara sämre.
Så härligt kan det vara i naturen. Jag hann hem och vila en kort stund innan det var dags för mitt yogapass men efter det var jag helt slut. Jag orkade bara se "Mästarna mästare" innan soffan och senare sängen tog över.
 
Idag hade vi lite härlig sol på förmiddagen när jag tog en promenad till Coop Forum för att skicka iväg ett paket. Där mötte jag en kvinna som jag så väl kände igen men inte mindes namnet på eller vem hon var. Jag chansade och tog kontakt, frågade om hon möjligtvis hade bott i Grisbackaänget. Och det hade hon :)! Så roligt med en pratstund om barndomsbyn och de som bott där. Ett värdefullt tips fick jag om en annan person som var mycket intresserad av byns historia som jag kan ta kontakt med. 
 
Ikväll fortsätter bridgekursen och jag hoppas mer fastnar så det blir lite lättare.
 
Önskar er en fin vecka!
 

Skidutflykt

Kategori: Miljö, friluftsliv

Äntligen visar vintern sin absolut vackraste sida. Igår blev det dags för årets första skidtur. Som ni förstår är jag ingen inbiten skidåkare utan för mig är totalupplevelsen det viktigaste. Väninnan K, som tog mig med på Umeälvens is långt från det öppna jag visade sist, åker skidor ofta men jag nöjer mig med några gånger per år då dagarna är som finast.
Jag tog bilen till ICA Maxi vid Strömpilen där jag mötte väninnan som kom gående över gångbron från Gimonäs. Solen sken sina allra ljuvligaste marsstrålar vilket gjorde att det ser ut som om jag blundar när jag i själva verket bara kisar. Natten hade varit rejält kall, ca -14°, så isen kändes helt säker. Några riktigt bra spår hittade vi inte utan gled i promenadtakt sakta framåt på nedtrampade skoterspår njutandes av sol, klarblå himmel och kritvit snö.
 
Lite träkonst eller vad det nu är.
I bakgrunden båthus för Gimonäs båtklubb (tror jag).
 
K vilar lite när jag vill ta foto.
Hennes anorak är så snygg. Den ser man tydligare när hon fortsätter mot litet hus.
Den var så liten för att vara en bastuflotte men vad annars kan det vara?
 
Där stannade vi en stund för den obligatoriska apelsinpausen.
Härligt när solen värmer så istappar bildas.
På andra sidan älven fanns det mer preparerade spår läste jag i dagens tidning. Man ser att de åker snabbare där.
Mycket folk var det inte ute och bara två skotrar som körde så långt borta att ljudet inte alls störde. Många kanske satt inomhus och hejade på Vasaloppsåkarna. 
 
Vi åkte inte ända fram mot järnvägsbron över Storsandskär utan vände åter mot vackra Kolbäcksbron istället.
Fika på balkongen hos K hägrade. Vi satt på mjuka, varma fårskinn och njöt av grönt te och (makens) hembakade surdegsmackor tills kylan gjorde sig påmind. Solen värmer massor men egentligen är det minusgrader hela dagen vilket gör att det är perfekt skidväder.
 
Även idag  har jag varit ute i solen på is, men de bilderna kommer senare.
 
Hoppas att ni också har eller haft fina soldagar utomhus.
 
 

Öppen älv

Kategori: Miljö, friluftsliv

Nja, att en liten del av Umeälven är öppen upptäckte jag i lördags. Jag var bjuden på födelsedagskalas på eftermiddagen men ville hinna vara ute i solen också, denna jättefina vårvinterdag den 25 februari. Utanför mitt fönster låg snön mjuk och fin.
Men lite mer natur än så ville jag uppleva så jag tog bilen och parkerade vid Backens kyrkogård och gick sen ner mot älven.
Den vackra kyrkan, ursprungligen från 1500-talet men nedbrunnen och uppförd igen betydligt närmare nutid, där jag både är döpt, konfirmerad och nej, gifte mig gjorde jag ju aldrig :(.
 
Efter kyrkogårdens stigar blev det till att plumsa lite. Skoterspår och något upptrampat fanns men helt promenadlätt var det inte. Jag ville komma ner till älven men vågade inte gå nedför slänten bara för att slippa träden i förgrunden.
Så småningom plumsade jag ned till spåren ni ser lite närmare vattnet i alla fall.
Åt andra hållet uppströms ändå mera öppet vatten i Umeälven.
Solen som man ändå älskar extra mycket så här års gör fenomen på bilden som synes.
 
Lite mer detaljerade bilder.
Stenar med grädde påminner mig om att det idag är fettisdag och dags att äta en semla. Jag är ingen stor semmelfantast, tål grädde lite dåligt och tycker mandelmassan oftast är för söt, men det är klart att jag idag ska smaka en med väninnan, kanske två senare ikväll om vännen också vill ha en.
Inte skulle jag våga mig ut på isen när det ser ut så här men mittemot stod en liten människa. Ja, den var säkert fullstor men på avstånd såg hen så liten ut precis vid iskanten. Vet inte om det var fiske på gång eller något annat som lockat personen att gå så nära älvens strömmande vatten.
 
På vägen upp mot kyrkan igen glänste gånglyktan så fint i solen. Jag tror inte jag lyckades fånga det helt men himlablåfärgen gillar jag.
Efter denna sköna stund i vårvintersolen var det dags för födelsedagskalas.
Stolen närmast är förresten ända från mitt barndomshem. Den var min plats denna dag :).
 
Jag glömde förstås att fota tills vi ätit upp både smarriga tårtan och läckra bakverken. Vi i släkten samlas alla bara till jul och födelsedagar förutom något enstaka stugbesök på sommaren så jag uppskattar verkligen en stunds gemenskap och samvaro. Nu dröjer det tyvärr ända tills i juni innan det bjuds till kalas igen.
 
Utanför fönstret pilade fåglar fram och tillbaka för att äta av fågelgodiset i granen men tror ni att någon av dem fastnade på bild? Inte här i alla fall.
Lilla huset ni ser som idag är förråd har en gång innehållit fängelseceller om jag minns det rätt. Usch, jag börjar glömma sånt där som jag vetat så säkert förut.
 
Här fångade jag i alla fall en talgoxe på marken med huvudet dolt bakom grangrenarna.
Katt finns det också i hushållet, en Biffen med samma mamma som mina men ur en fyra månader tidigare kull.
Tror Desirée också har samma pappa då de liknar varandra. Lite misstänksam tittar han på mig men står i alla fall still en stund.
 
Ute snöar det stilla och har gjort så sen igår eftermiddag. Speciellt mycket är det inte vilket gör det lättskottat även om nu minusgraderna förbytts till över 0°. Tyvärr har de lovat två dagars plusgrader vilket förstör det vackra mjuka som så gärna fått ligga kvar till senare delen av mars om jag fått bestämma. När solen nu börjar värma och dagarna är allt längre är vintern så vacker innan det börjar tina och bli smutsbrunt. Vårvinter är en härlig tid här uppe och jag gör gärna utflykter i naturen med matsäck och vänner fina dagar. Men jag får inte bestämma så det kan bli vilket väder som helst. Bara gilla läget!
 
Min egen solkatt får avsluta.
Visst ser man lite likhet?
 
Önskar er en fin fettisdag och bra fortsättning på veckan!
 
 

Snöredovisning

Kategori: Min närmiljö

Oj, så spännande, vilket är ironi, men det är vad jag har att komma med idag då vi väntar på ett rejält snöfall under morgondagen. 
 
Jag börjar med himlen som fortfarande fascinerar mig. Egentligen solnedgången den 13 januari.
Vacker himmel över Glassgränd med de gula husen.
Det finns ett område med röda hus och ett annat med gröna hus också med samma adress, men jag gillar att bo bland de gula :).
 
Mycket snö är det inte som ni ser då det tinat ordentligt flera dagar. Den fjortonde fick vi i alla fall lite påspädning vilket jag ville föreviga.
Lite ljusare blev det på vår bakgården när gråisfläckarna täcktes. 
 
Några dagar senare, den 19, kom det mer snö och världen blev då svartvit.
Ganska stor förändring, inte sant? Nu finns det hopp om skidåkning i år också. Det gäller bara att finna ett datum då både jag och systerdottern har tid.
 
Ännu vackrare var det nästa dag då solen behagade skina.
Tallarna ser ut som att de bär grädde på sina barriga grenar.
På framsidan är det oätliga äppelträdet som får finaste grenarna.
Inte ens sidensvansarna gillar dessa småäpplen även fast de kan fylla trädet med sin närvaro och sitt svirrande läte.
 
Denna amaryllis fick jag av min brorsdotter några dagar efter jul. Två stänglar med tio klockor kom först men sen kom en tredje stängel med fyra nya klockor. Här är en av dem i närbild.
Nu är den också bortvissnad och istället ståtar en fin bukett röda rosor jag fick av vännen på Alla Hjärtans dag. Vi hade sagt att vi skulle strunta i gåvor i år, men för säkerhets skull köpte jag en fin blåglänsande pralinask och det var ju tur när han kom med både rosor, en vällagrad ost och läcker fikon/dadel/aprikosmarmelad :).
 
Ja, det var det det. Veckorna rullar på med bridge, yoga, träffar med UMeGänget och allt det vardagliga. I morgon får jag besök av en väninna som jag brukar resa med. Nu var det längesen (Wien i maj ifjol). Jag hoppas att vi kan hitta någon resa vi båda vill göra och planera in den snart.
 
Ha en fortsatt bra vecka.
 
 

Snöskulpturer i Umeå

Kategori: Konst

Här kommer bilder på alla snöskulpturer som var med i årets tävling i Umeå. Ett antal stora kuber fulla av rejält packad snö ställdes ut längs Rådhusesplanaden förra veckan. På fredag kväll började de olika lagen forma till sina bidrag som sedan visas upp på lördagen. Jag gissar att de får jobba hårt hela natten, vissa mer än andra. I år var det flera minusgrader vilket gjorde snön behaglig att jobba med, men tyvärr kom plusgraderna redan på söndagkväll. På måndag och tisdag hade vi upp till +8° så igår när jag besökte Gamla Bibliotekscaféet fanns det bara kvar någon blöt snöfläck av de fina skulpturerna.
 
Här är de däremot nygjorda. Årets tema är Ålder, Visdom och Respekt. Den första från Rådhustorget räknat hade titeln "Simma lugnt".
Det är kanske inte helt lätt att se men det föreställer en trött sköldpadda som tar flythjälp av ett oljefat medan en människa slöar på dess rygg. Tolkningen är fri :).
 
Nästa skulptur med namnet "Oundvikligt" visar en ålderstrappa med bl.a. ett krypande spädbarn längst ner och en äldre person med käpp högre upp. Ugglan på toppen med utbredda vingar är väl symbolen för visdom. 
Skaparna putsade och putsade. Tänk dig vilket jobb att ur jättekuben av snö forma en så skir skulptur!
 
När solen lyser över verket blir det ännu finare. Denna titel var lång men hade med något av orden mind och making, så jag kallar den helt enkelt "Mindmaking"
Jag gillar den här och den fick också tredje pris.
 
Ett litet brobygge...
och stora troll vid en eld. Jag minns alltså inte titlarna.
Mot järnvägsstationen går vi och möter då ugglemor med ungar i solsken..
..med en skuggig baksida. Lite svårfotograferad var just denna.
De ulliga uggelungarna påminner mig om när jag fick hålla i en sådan, pärluggla var det. Klicka här om du vill se det.
 
Ett troll till mötte vi på vår snökonstvandring. 
Ett lite mera kungligt sådant vilande i sin tron. Jag har blurrat ansiktet på mannen bredvid för han har ju inte bett att få vara med på fotot.
 
Till sist kommer vi fram till Yoda som i sin StarWarsvisdom åker elmotorcykel. Titeln är "Go Green like me you must".
Laget Apelsin som vunnit de senaste åren har gjort denna. De vann i år också, både juryns och publikens pris.
 
Vi är nu framme vid Rådhusesplanadens slut och vår vackra järnvägsstationsbyggnad.
Vicke Lindstrands glasskulptur "Grön Eld" framför är så fin men har stympats lite vid senaste ombyggnationen av järnvägstorget. Kommunen har kritiserats mycket för det och har nu lovat att göra bättre.
 
Jag gick runt med några medlemmar i UMeGänget och efter konstvandringen sökte vi oss till Café Kakmonstret för en god fika. Ett mycket mysigt ställe med gott bröd som jag gärna rekommenderar. Ett kort besök i gallerian Utopia blev det också. Konstverket i taket gillar jag jättemycket.
Här kan man snacka om WW-bubbla!
Konstnärens namn har jag glömt men han kommer från Jakarta, läste jag. Han har inte bara knycklat ihop en folkvagn om nu det skulle gå utan använt vissa originaldelar och skapat andra. Läckert!! Väninnan som var med hade aldrig sett det fast hon besökt Utopia många gånger. Ja, det gäller att titta uppåt ibland :).
 
Jag myste sen hos vännen Östpåstan några timmar innan jag återvände till snöskulpturerna för några kvällsbilder. Nu hade skaparna slutat putsa på denna.
Trollen med sin eld ger en annan stämning i mörker.
Utan blixt blir himlens färg en helt annan.
Statyn på Rosén glimtar till i bakgrunden. Ids inte berätta mer om honom. Om intresse finns kan ni alltid googla :).
 
Det blev ett riktigt långt inlägg om lördagens trevligheter. Nu har som sagt allt det snöfina tinat bort. Isigt är det på gångbanorna här ute men traktorn har i alla fall sandat en gång extra eftersom det inatt faktiskt var minusgrader och nu är nere på noll ungefär.
 
Broddar på nu när jag ska gå en längre promenad. Tyvärr har solen gömt sig bakom molnen medans jag har suttit här med min blogg.
 
Önskar er en bra vecka!
 
 
 

En snöskulptur i alla fall

Kategori: Konst

Just det! Igår gick jag runt med Umegänget och tittade på årets snöskulpturer. En av dem hinner jag lägga upp här innan jag åker iväg på min årliga träffa med H o K till IKSU Spa på Umedalen.
Laget Apelsin som brukar vinna juryns pris har i år gjort en Yoda på mc. Jag vet ej än om den fick även årets jurypris men många beundrade den välgjorda skulpturen igår.
 
Ha det så gott!  Jag återkommer med fler skulpturer om några dagar.
 
 

Kattmys

Kategori: Katter

Nej, inte händer det något speciellt att berätta om, men några kattbilder kan jag alltid bjuda på. Igår hade jag två väninnor på besök, vi spelade spel, Carcassone, fikade och pratade oss genom Melodifestivalen. Då höll sig katterna undan fast jag försökte locka med räkor, men kvällen innan fanns de hos mig.
Tusse ligger nära eller på som alltid, men mer självständiga Desirée väljer oftast en egen plats.
Här väckte jag henne när jag kom med kameran. Visst har hon fin päls ? Det gäller att fota snabbt för annars kniper hon oftast igen ögonen. Hon minns blixten fast det var jättelängesen jag använde den.
 
Ja, vi gissade att Ace Wilder skulle gå vidare och det gjorde hon ju. Men annars, inte är det min musik, direkt, få låtar som jag fastnar för. Sist var det nog Malena Ernmans vackra halvoperasång för flera år sen. Den tyckte jag väldigt mycket om, fast jag nu har glömt titeln.
 
Solnedgångsbilder kan man väl inte få för många av?
30 januari var det här. Nu är det dags för min promenad för att få frisk luft, lite motion och kanske några D-vitaminer av dagsljuset. Funkar det när molnen täcker himlen, tro?
 
Sen ska jag en stund till vännen på stan innan jag går till mitt yogapass på 1,5 timme.
 
Ha en skön söndag, kära läsare!
 
 
 

Cancer i familjen

Kategori: Allmänt

Lite lite pudersnö har fallit ned från himlen. Trots att det är alldeles för lite för att få bort halkan så gör det ändå världen lite ljusare. Så jag blev så glad över flingorna. Min syster har i lördags fallit i sitt hem och hamnat på lasarettet så där har jag varit idag på besök. Som tur var fick hon ingen fraktur men risken finns för hjärnskakning och hon klarar inte att gå med rullatorn som tidigare pga värk i knäet, berättade hon. Hon hålls alltså kvar för observation ett tag till men verkade i alla fall vid gott mod trots att hon är tvingad till att sitta stilla. Jag rullade iväg henne till matsalen för lunch så en liten tur fick hon. 
 
Jag är så glad att jag inte behöver vara på lasarettet mer, en deprimerande plats, känner jag, kanske pga tidigare minnen därifrån. Då kanske det passar bra att jag fortsätter på inlägget om min familjs erfarenhet av cancer. Jag hade hunnit till tiden efter operationen av min tumör i låret och hur jag sakta fick tillbaka förmågan att gå utan stöd. Det hör till saken att jag sen länge varit sjukskriven för utbrändhet och aldrig orkat några längre promenader så att jag nu gick lite saktare var för mig ingen större skillnad. Ortopeden, en utmärkt kirurg, visade däremot inget intresse för min sjukdom utan koncentrerade sig helt på benet som var opererat. 
Som tidigare, bilder utan koppling till texten. Här en liten fågelkonferens på taket.
 
Pga av att tumören var elakartad, en 3:a på en skala av fyra, ville de att jag både skulle strålas och få cellgiftsbehandling, men jag vägrade båda. Dels litade jag på min dröm (se förra inlägget) dels insåg jag att jag var helt ensam och absolut inte skulle orka gå igenom biverkningarna av cellgifter helt på egen hand. Jag intervjuade läkaren på onkologen och även ortopeden ovan om riskerna. Jag fick faktiskt fram att det bara var 50% chans att cellgifter m.m. skulle få bort cancern och då resonerade jag som så, att det då också var 50% chans att det skulle gå bra utan att jag gjorde något sådant. Vilket det också gjorde. I alla fall så har ingen tumör kommit tillbaka och nu har det gått snart 18 år sen den togs bort. 
Fina större hackspetten gillar min fågelmat.
 
Däremot ville de kolla mig fyra gånger per år med magnetröntgen vilket också är en sorts strålning så jag gjorde bara några enstaka sådana kontroller, en per år ungefär i fem år, tror jag det var. Att ligga inuti detta stora magnetrör med hörlurar på och ändå höra smattrandet medan alla foton togs i ca 1,5 timmar per gång var ganska jobbigt, men jag fick i alla fall veta att allt var okej. 
 
Mitt liv förändrades åren 2005-8 sakta men säkert till det bättre. Med det också förmågan att gå mycket längre än de mest sjuka åren då jag promenerade så långsamt på Haga. Nu orkar jag orientera i skogen, alltså vandra i varierad terräng, inte springa, långa sträckor. Härligt, för jag älskar verkligen att vara ute i naturen.
Flera gånger när solen skiner har jag nu hört talgoxen vårsjunga. Så härligt!
 
Mycket sorgligare blir nästa historia om min 13 år äldre bror som 2003-4 fick en hjärntumör. Den upptäcktes efter att han oförklarligt fallit flera gånger. Han opererades före jul 2003 och vi firade delvis julafton uppe på lasarettet. Då mådde han hyfsat och var på gott humör. Han kom hem och blev frisk, som jag fick veta. Efteråt har jag förstått att han nog istället fick beskedet att han bara hade ett år kvar ungefär att leva. Han ville nog skydda mig eftersom jag inte mådde så bra själv. Sådana här tankar kommer efteråt när inga svar längre finns. Den sommaren var han lite speedad, tyckte jag, och hade väldigt bråttom bl.a. att måla stugan. Jag tyckte att han slarvade med skrapningen en del, men har förstått att han nog ville lämna något bra efter sig. Och kände stressen att hinna med, att blir färdig. 
En vacker amaryllis med hela 10 klockor jag fick av hans dotter i julas.
 
I februari 2005 ringde han mig och berättade att han skulle läggas in på lasarettet för att operera bort en ny tumör i hjärnan. Ett litet farväl även om vi träffades några gånger efter det. Operationen gick bra, tror jag, vet inte om de fick bort allt, men efteråt fick han bältros mitt i cellgiftsbehandlingen som de snabbt satte in trots att han var så dålig efter operationen. Varför fick han inte återhämta sig innan?? Jag hälsade på på lasarettet och minns hans funderingar om det var mobiltelefonen som orsakat tumören. Han fick också komma hem någon helg och då gick vi, hans fru och jag, ut med honom på rullstolspromenad i villaområdet där han bodde. Fortfarande var han optimistisk men orkade väldigt lite.
Blå timmen...
 
Sakta blev han sämre. Den 10 maj drog han sitt sista andetag och kom aldrig tillbaka igen. Vi var alla där då och fick ta farväl fast han inte var vid medvetande. Han blev bara 63 år, gick bort alldeles för tidigt, även om hans liv varit rikt på resor, upplevelser och umgänge. 
 
Det var min förhoppningsvis sista erfarenhet av cancer i familjen. Det önskar jag i alla fall, fast det vet man ju aldrig. En väninna har jag som klarade av sin bröstcancer och nu är helt frisk. Ja, cancer är vanligt och jag hoppas verkligen att forskarna hittar bättre botemedel än dessa plågsamma cellgiftsbehandlingar med jobbiga biverkningar flera år efteråt som är det som bjuds idag.
 
Januarihimlen är så vacker med sina långa solupp- och nedgångar då himlen hinner skifta färg flera gånger.
Den här bilden tog jag förrgår vid tretiden. Nu har vi ljust nästan ända tills kl 4 på eftermiddagarna. Det ger hopp och tillförsikt om vår även om det här i norr dröjer länge än innan det blir grönt. Först ska vi väl få ordentligt med snö, tycker jag, men prognosen lovar inget sådant.
 
Igår var jag och vännen på reseinformation om Provence och i morgon ska jag med väninnan och få detsamma om Champagne och Paris. Kanske det blir att boka någon av resorna i september. Det skulle vara roligt att få komma iväg. Flera nära bekanta har åkt eller ska åka till Kanarieöarna direkt härifrån Umeå. Jag skulle också behöva lite mera sol och värme, känner jag, men saknar ressällskap just nu.
 
Ha en skön vecka!
 
 

Fredagsmys

Kategori: Festligt

Snabbt fixar jag ett inlägg innan sängen kallar. Ikväll har jag haft besök av väninnan A som trevligt nog bjöd på middag hos mig som tack för en lunch jag bidrog till tidigare i år. Jag bistod med drink före med persikosmak och senare lite fryst chokladmandeltårta.
Kolla vilken läcker katt på tröja, eller läcker t-shirt med katt på :)! A är också en stor kattvän och har två lurviga perser i sitt hem med maken H.
 
Läcker fiskgratäng bjöd hon på ikväll med pressad potatis till. God, lättsmält mat som magen (och jag) gillar.
Lite fredagsmys att starta helgen med känns bra. Vi såg "På Spåret" tillsammans där jag faktiskt klarade Aten precis före Göran Hägglund :). Inte ofta det händer. Lysistrate kunde jag också men väninnan var mer bevandrad i ryska hockeyspelare, ett område där jag har noll kännedom.
 
Katterna gömmer sig tyvärr när jag får gäster för det mesta men kvällen innan myste de med mig i soffan då jag såg en väldigt bra film om judegettot i Warzawa. Ninas resa hette den, klart sevärd trots mer än två timmar i Svt2 ända till halv ett på natten då sluttexterna rullade ut.
Gott när de är sams, syskonen.
 
Ha en trevlig helg!