konstbarbro

Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Ute är det en riktigt grå dag med nästan nollgradigt och starka vindar som yr hit och dit i trädens grenar. Här inne är det mörkt så lamporna måste tändas fast klockan snart är halv elva på förmiddagen. Jag väljer att fortsätta blogga om vår dagsutflykt till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Enligt guiden tillhörde området det andra landsnamnet Herc...
 
Vi var ganska trötta efter en lång bussresa med bara ett stopp men valde ändå att följa med guiden till ett gammalt muslimskt hem som gjorts om till museum. När vi lämnat turiststråket med alla souvenirbutiker och restauranger blev det väldigt gråmurriga gränder.
In genom en oansenlig port till en fin innergård. Bišcevica Kuca, det sista ordet betyder huset, byggdes 1635.
Där växte ett dignande fruktträd och vi funderade på om det var persikor, nektariner eller??
Sharonfrukt visade det sig vara. Till höger ser man några med den mer mogna rödorange färgen. Faktiskt inte en frukt jag är speciellt förtjust i. Nektariner däremot gillar jag skarpt, hela sommaren äter jag massor av dem. Nu på vintern blir det apelsiner, clementiner och mandariner istället.
 
Inne i huset fick vi ta av oss skorna och gå uppför en smal brant trappa. Överallt låg det orientaliska (persiska?) mattor och borden var vackert snidade.
Även i taket vackert trä och en fin taklykta.
Vår guide, vars namn jag är så arg att jag inte lyckas komma på, visar här upp männens byxor.
Häftiga, inte sant? Det var inget om att Allah skulle kunna födas i dem som jag hört tidigare i mitt liv utan det fanns en annan, helt rimlig förklaring, till byxornas utseende, men inte kommer jag ihåg!!
 
Ut genom fönstren så fin utsikt.
Fin grönska som avspeglar sig i floden Neretva och härliga klippor att vila på eller fiska ifrån. När jag vände mig till vänster, såg man ända bort till tornet på den katolska kyrkan, byggt 1866, dit vi så småningom skulle återvända då bussen var parkerad i närheten.
Efter visning av det fina gamla huset skulle vi äntligen få äta lunch. Det var 28° varmt i skuggan och därför skönt att sitta utomhus skyddad från solen. Ja, nästan i alla fall.
Törstig var jag och drack flera småflaskor med mineralvatten förutom det vita vinet vi fick till vår lunch som inte var så märkvärdig att jag ens kommer ihåg vad vi åt. Gissar att jag fick någon fiskrätt. På den här resan var inte våra nyfunna väninnor med utan vi fick dela bord med ett par från Göteborg. Tycker om deras dialekt som låter så glad.
 
Utsikten var som en sagovy, och jag läser att hela gamla stan i Mostar är ett av Unescos Världsarv, inte bara den gamla bron. Visst kan man föreställa sig tappra riddare och sköna jungfrur långt därborta :)? Eller mera åt Tusen och en natt-hållet?
Jag vill naturligtvis bli förevigad på denna vackra plats.
Speciell kullrig stenbeläggning på gatorna, inte helt lätt att gå på fast jag hade sandaler. Med högklackat borde det vara helt omöjligt att inte vricka fötterna, tycker jag.
 
Efter den sköna pausen var vi redo att gå på egen hand och småtitta i affärerna.
Jag var fascinerad av det orientaliska men väninnan S som varit i Iran många gånger var inte så imponerad. 
Ändå hade hon tålamod när jag tittade runt för att hitta presenter till mina tre kattvakter och vännen därhemma.
 
Vi närmade oss nu den fantastiska gamla bron, Stari Most, som helt återställts sen den bombades sönder under Balkankriget på 90-talet.
Fina teserviser som jag inte köpte med hem.
 
Väldigt brant var den, ursprungligen byggt 1558. Här lyckades jag fota bron nästan helt utan fotgängare på vår sida åtminstone.
Lite närmare folksamlingen nu.
En fin bild på väninnan vill jag också ha med.
Då hade vi passerat brons puckel och var på väg nedåt mot andra sidan floden. 
 
Stort utbud av lavendelvaror. 
Lila är en vacker färg. I bakgrunden syns ett inramat foto av hur det såg ut under kriget. Allt går att sälja, även om jag inte skulle vilja ha ett sådant foto på min vägg. Jag är nog alldeles för känslig.
 
Många minareter såg vi när vi gick över den gamla världsberömda bron.
Guiden berättade om ett mandomsprov som innebär att unga män hoppar från den  höga bron 25 meter ner till floden som bara är 3-4 m djup. Antingen skulle de hoppa rakt ned och då skulle plasket vara så litet som möjligt. Eller så skulle de dyka och då skulle plasket vara så stort som möjligt vilket innebar att många försökte landa på bröstet men istället gjorde magplask. Ont!!
 
Här ser vi en man som sitter på  broräcket och gör sig redo för att hoppa. Han hade säkert tidigare hoppat för han hade bandagerat den ena ankeln.
Massor av människor hade samlats på klippan nedanför, en bild av den fanns i förra inlägget, och även en drönare flög runt för att föreviga, gissar jag. Vi fick inte se något hopp då vi inte hade tid att vänta. Sen fick vi veta att mannen ville ha 35 Euro för att hoppa, men vi såg aldrig någon gå och samla in pengar. En liten skylt så hade de säkert snabbt fått ihop summan. Å andra sidan är jag glad att inte bidra till risken att mannen skadar sig på detta dumdristiga uppdrag.
 
Tiden gick fort och det var bara att strosa tillbaka mot bussen och den långa bussfärden hem till Makarska. Vi tittade in i den katolska kyrkan som byggdes upp på nytt efter kriget. Utanpå var den färdig, granne med ett fransiscanerkloster, men inuti var det en byggarbetsplats med damm, bullrande maskiner och betong. Skönt var det att gå ut genom de stora dörrarna för att åter få andas frisk luft.
En sista minuten shopping hann vi med när vi besökte ett café för att låna damrummet. Jag köpte bl.a. en liten flaska valnötsnaps som vi tidigare fått smaka på vår stadsvandring för flera dagar sen.
 
Dagen efter var det dags för utflykt till Trogir och sen Split, men det återkommer jag till. Inlägget ovan tog mig lång tid även fast jag valt och bearbetat de flesta bilderna i förrgår. Ute blåstsnöar det pyttesmå pärlsnöflingor och dagsljuset är ynkligt grådaskigt så det känns okej att sitta inne. Tvätt, disk och sen en promenad till soprummet med det sorterade är vad som återstår innan bridgespel ikväll.
 
Ha en trevlig januarivecka. Hoppas vi får se solen snart igen för mörkret tar nu på krafterna, känner jag.
 

Januarifärg

Kategori: Umeå Stad

Bara ett snabbinlägg innan jag fortsätter med utflykten till Mostar om några dagar. Himlen brann så vackert idag att jag bara måste ta en bild Östpåstan där jag befann mig.
Länsstyrelsen anas till vänster men himlen brinner mot Umeälven till. Ger hopp om ljusare tider och det behövs verkligen. Så less jag är på mörkret nu, men än måste man stå ut innan det riktigt märks att dagarna blivit längre.
 
Mina små längtar nog också. När jag bjöd på lite grönt kom de snabbt och försåg sig med ett grässtrå eller två.
Idag när det faktiskt var plusgrader tog jag ut dem på en liten promenad men snabbt ville de ändå in fast jag tyckte att det var så behaglig temperatur utomhus. 
 
Ha en skön vecka ni som läser detta! 
 
 

Julmånad

Kategori: Festligt

Lite fester och sammankomster hör julmånaden till och här kommer några bilder från dessa. Jag börjar med ett litet glöggkalas för mig och väninnan. Vi brukar bjuda varandra hem till sig varannat år. I år var det min tur.
Två bilder sammanfogade till en. Den ena tagen utan blixt, den andra med. Förutom årets Blossaglögg, den gula flaskan, så smakade vi en Luciaflaska med chokladsmak. Så mycket av den smaken kände jag inte, men en god glögg var det.
 
Julaftonen på Grubbe började som vanligt också med glögg och fika. Dessutom fick vi en jättegod chokladmousse som var gjord på Mascarponeost.
Med hallon och minimashmallows. Mums! Efter Kalletimmen gick vi till garaget/chillroom. Det brukar vi göra efter maten men i år blev det före.
Ett mycket spännande rum med plats för många aktiviteter.
Musik, spel och lek.
Trummor, gitarr och keyboard finns där. Nu var det brorsdottersonen som spelade Star Wars Theme på den sistnämnda medan lillasyster gymnastiserade.
 
Här gör vi ingenting men det är bara för att jag också vill vara med på bild.
Jag provade på en tramp/trappmaskin men de bilderna blev suddiga, tyvärr. Rörde mig kanske för snabbt :).
 
Efter middagen med flera nya gröna rätter som speciellt jag gillar var det dags för julklappsutdelning. L tog på sig en tomteluva och plötsligt förändrades både hans röst och gångstil.
Jag myser i soffan i min juleröda outfit och några klappar bredvid.
Rött är en av mina favoritfärger och i december frossar jag i de röda klädesplaggen och smyckena. Jag fick många fina (och goda) julklappar, bl.a. ett nytt duschdraperi och badrumsmatta i ton så nu är det rummet uppiffat.
 
Familjens nya medlemmar måste jag hälsa på. Ute på tomten bor de, dvärgvädurerna, som kaninerna kallas. I blixtens sken ser ni att det har börjat snöa så smått. En vacker och vit jul fick vi i år och vintern fortsätter att vara så vacker, precis som en vinter ska vara.
Hoppsan och Leia tror jag de heter, om jag nu uppfattade rätt. Här matas en av dem.
Några dagar senare är det dags för min bjudning. I år var vi färre än vanligt då brorssonen oturligt nog var tvungen att ploga gator då det snöat ymnigt. Hans fru hann inte hem från Halland och systerdottern har flyttat till Uppsala.
En läcker saffransdoftande fisksoppa bjöd jag på, med hembakade rågbaguetter till. Glögg med goda smördegssnurror m.m. tilltugg före och gofika efteråt, bl.a. med saffransbrownies dekorerade med grädde och hallonsylt. Mmm, det vattnas i munnen när jag skriver detta. Kanske har jag någon kvar??
 
En liten nyckelringskoll hör ofta till när de kommer på besök. 
Jag har samlat sen jag var 12 år och har nu drygt 300 från hela världen. En liten detalj. Ser ni så omodern jag är, med telefonhylla och telefon som sitter fast i väggen? Jag sitter still i min soffa när jag pratar i telefonen. Är lite elöverkänslig och gillar därför inte att prata länge i mobiltelefon, men jag har en för korta meddelanden.
 
En dags vila och sen var det dags för nyårsaftonens firande. 
Nja, vi tog det lugnt, jag och vännen som jag tidigare berättat. 
Räkbakelsen från Stora Coop var jättegod, smakade smörgåstårta. 
Så den kan jag tänka mig att köpa igen.
 
Sötast på nyårsaftonen var lilla Malva, 1 månad ung. Hon gillar också rött :).
Den här bilden fick jag idag skickad från min systerdotter i Uppsala. Åh, vad jag längtar efter att få träffa henne på riktigt. Idag fick jag ockå tre försenade julkort. Så roligt! Nu har januari börjat med snö och idag även sol, men kyligt -13,5° nu strax efter kl 14 och solen börjar gå ned.
 
Jag önskar er en God fortsättning på nya året.
 
 
 

Nyårshälsning

Kategori: Umeå Stad

Ett gott slut och ett Gott Nytt År vill jag önska er alla läsare genom en stadsbild från min stad, Umeå.
Rådhusparken med Stora Hotellet till vänster och just Rådhuset som nu mest innehåller Restaurang Rex rakt fram till höger. Däremellan anas en del av Sparbankshuset där Swedbank nu huserar. I denna park brukar folk samlas för nyårsfirande med rejäla fyrverkerier. Jag och vännen har varit där för flera år sen. I år är de på Skeppsbron bredvid, en parkeringsplats som alla vi gamla umebor kallar Kajen, där scen byggs upp och samma firande som ovan erbjuds.
 
Jag och vännen samt katterna stannar på Ersboda i år. Vi har just ätit god hälleflundra med kantarellsås och före det en räkbakelse vi köpte färdig på Stora Coop tidigare idag. Efterrätten återstår. Vi tänker återvända till 80-talet och köra After Eight täckta päron med glass om en stund när vi inte är fullt så mätta längre.
 
Tusse har varit på utflykt så jag blev riktigt orolig ett tag när det började smälla tidigare ikväll, men är nu åter i trygghet här hemma så jag kan andas ut. 
 
Jag hoppas att ni har en skön nyårsafton med alldeles lagom firande. Lagom har ju blivit något vi i Sverige kan vara stolta över, läste jag för ett tag sen :).
 
 

På väg till Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Onsdagen den 18 oktober, vår femte dag på Kroatienresan, skulle vi åka till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Utflykten dagen innan hade inneburit bussresor på totalt nästan 6 timmar, men så länge skulle vi inte behöva sitta på buss den här dagen, hade guiden lovat. Det fanns nämligen ett alternativ, att stanna på hotellet och vara med på en halvdagsvandring i bergen. Våra vänner B och H valde den aktiviteten, men jag och S åkte redan kl 8 upp i bergen för att följa med till ett nytt land.
Att vi snabbt kom högt upp syns tydligare på nästa bild.
Bilderna tagna genom bussens fönster på färd kl 8.08. Åt andra hållet en blå gryning.
Lite magisk känsla, eller hur?
 
Ganska länge fick vi åka. Vårt första stopp var vid gränsen och här granskades passen ordentligt. Det tog betydligt längre tid än dagen innan. Vi såg en tysk buss som lämnade en back öl till gränsvakterna. Det var tydligen inte helt ovanligt, sa guiden, men vi kom vidare ändå.
 
Nästa paus var i Medjugorje där "svarta korset finns". Vi som ville fick följa med guiden när hon skulle gå dit, annars var det bara paus för toabesök och/eller titt i affärer. 
 I början på 80-talet hade några barn fått en uppenbarelse där, tror det var jungfru Maria som visat sig. Ingen trodde dem först men de vidhöll sin berättelse och så småningom blev de trodda och man uppförde en gigantisk Kristusstaty vid ett liggande svart kors. Sankt Jakobs kyrka på bild byggdes nära och platsen har blivit ett pilgrimsmål dit många vallfärdar. Där pågick en mässa när vi kom och jag gick in en kort stund. Smockfullt med folk en vanlig onsdag. Mässan påminde om en ekumenisk mässa som jag hört på tv, bl.a. från Lourdes, dit också många gör en pilgrimsvandring och söker helande i källan.
 
På kyrkans baksida får man en uppfattning om hur mycket folk det kan vara när mässan hålls utomhus.
Vi följde vår guide som var katolskt troende. Många av oss var skeptiska men respekterade naturligtvis hennes tro. Jag själv är troende men protestantismen är inte så full av uppenbarelser och helgon/helgonplatser som den katolska. Kristusstatyn var gigantisk och korset som hänvisades till uppfattade jag först inte, men det ligger på marken bakom med en urgröpning som om den skulle ta emot vatten.
Som ni ser gick människor fram och rörde vid statyns ben nedanför knät. Det gjorde jag och väninnan också, men inget hände. Sen såg jag att vi gjorde fel, man skulle stå där en stund tills en droppe vatten sipprade fram och ta emot vätskan i en servett eller liknande. Sen kanske man skulle hålla servetten mot den kroppsdel där man ville bli helad. Det sista är jag inte säker på.
 
Guiden berättade att det inte fanns någon rimlig förklaring att droppar vätte Kristus ben. Hon sa att forskare granskat det hela och kommit fram till att vätskan liknande mänskliga tårar. Jag undrar varför de utformat det liggande korset som en skål om de inte visste att där skulle komma vätska. Hmm, jag är nog lite skeptisk och så gillar jag inte att statyn gjordes så stor. Jag vill förknippa Jesus med ödmjukhet och enkelhet.
 
Samtidigt imponeras jag av att det i nutid kan locka så många. Lourdes och Santiago de Compostela har jag betydligt mer respekt för och skulle gärna besöka. De platserna har funnits länge och det finns dokumenterat att många blivit hjälpta. Medugorje är en nyhet för mig. Tro är viktigt och jag vill absolut inte nedvärdera dem som söker sig dit.
 
På vägen dit fanns vackra målningar med religiösa motiv.
När jag gick närmare såg jag att det är mosaiker.
Väldigt fina, tycker jag.
 
Nåväl, vår färd mot Mostar fortsatte och guiden berättade mycket om Balkankriget på 90-talet och om sina egna erfarenheter av den tiden. Väldigt starkt och berörande att lyssna till. 
Slingriga vägar förde oss ned mot dalen där staden är belägen. När vi gick av bussen kom vår lokalguide, en norsk kvinna som entusiastiskt berättade hur staden byggts upp igen efter allt som kriget förstört. Vi hade tidigare hört att i Mostar såg det ut som om kriget hade slutat igår, men det stämde då rakt inte. Kulhål i fasaderna syntes, men man kan nog inte riktigt ta in hur de orsakats. Jag hade förväntat mig fler byggnader likt denna...
...som vår guide faktiskt aldrig nämnde eller stannade vid, men detta var den enda ruin vi såg. Jag är alls inte ledsen för det utan glad över att de lyckats återuppbygga t.ex. den gamla staden så fint.
Massor med souvenirbutiker dock, här av mer orientalisk prägel än i Dubrovnik. Jag tittade ut över muren till höger där det såg ut så här.
En varm dag var det, upp till 28 grader i skuggan. Under sommaren kunde det vara så hett som 40-50° i skuggan och då gick det inte att gå ut mitt på dagen utan man fick göra sina ärenden tidig morgon och kväll, sa guiden. Mostars turistsäsong är april-maj och september-oktober, berättade hon vars namn jag tyvärr glömt. Hennes ursprung var Bosnien-Hercegovina och där levde hon idag med sin mor och sina barn (ev man?). Hur hon kunde klara sig på sin guidelön under denna korta turistsäsong var en gåta, men hon sa sig göra det. Arbetslösheten var så hög som 40% i landet. Med reservation för att jag kan ha uppfattat fel, men det tror jag inte.
 
Vi fick följa med till en moské som sas vara i bruk men även tillrättalagd för att visa turister.
Fint var också taket.
Vid det laget var jag så trött och hungrig att jag lyssnade mycket selektivt. Bussresan hade förresten tagit ännu längre tid än gårdagens, men jag ångrar inte att jag följde med. Vi gick vidare till och över bron i Mostar som är berömd och ett världsarv, men den visar jag en annan gång. Här är i alla fall floden som rinner under.
Neretva heter den härligt smaragdgröna floden. Nu åter till nuet:
 
I morgon är det julafton och jag önskar er alla en God Jul genom mina små vänner.
 
Jag firar som vanligt med mina brorsbarn och deras familjer. Idag har jag bakat en läcker grönkålspaj med valnötter som ska vara till den gravade laxen som jag också bidrar med. En fänkålssallad ska jag också göra i morgon bitti. 
 
Ha en skön julhelg!
 
 

Dubrovnik, fortsättning

Kategori: Resor och utflykter

Vårt fina snöfall övergick till regn och plusgrader, tyvärr, men än finns gott om snö kvar, bara vägarna som blir så slaskiga och halkiga när det fryser på igen. Nu känns det bra att återvända till den dag vi var på tur till Dubrovnik.
 
Efter en kort stund vid hamnen utanför murarna gick vi in igen och besökte ännu en kyrka, St Blaise.
Inuti fastnade jag för den fina nunneskulpturen.
Hon påminner om Maria i Sound of Music, inte sant? Snart springer hon upp mot bergen och börjar sjunga :).
 
Fina portaler har jag fotograferat men inte lyckats lista ut vilken byggnad det är.
Jag kollar stadkartan vi fick och jo, det måste vara stadshuset, City Hall och en teater ser jag nu.
Vi var på väg till lunchen och då lyssnar man nog lite mindre uppmärksamt. I en smal men fin gränd var det reserverat för vår lilla grupp.
 
Här lånar jag en bild från en av väninnorna.
Ni förstår att det var en varm och skön dag när det gick att sitta så lättklädd i en skuggig gränd. Här kommer en bild på fotografen också, H från Stockholm till höger om min väninna S.
Så nu fick alla fyra vara med. Lunchen var jättegod, jag fick en fin fiskfilé och till det ett riktigt gott glas vitt vin.
 
Efter lunchen hade vi fri tid några timmar, men den tiden kändes ändå alldeles för kort. Jag och S hittade varsin korallaffär där vi inhandlade det vi inte lyckades finna på Sardinien där det också fanns massor av korallsmycken i affärerna, till mycket bra priser. Sen strosade vi bara runt lite spontant. 
 
Den här platsen hade något att göra med Spanska trappan i Rom.
Om det var samma skapare eller bara påminde om den vet jag inte, mycket mindre än den i Rom var den i alla fall om jag kom ihåg rätt. Jag var i Rom 1992 och vandrade då uppför och nedför den berömda Spanska trappan ett par gånger.
 
Den här gick vi bara uppför och hamnade då lite utanför turiststråken.
Här bor alltså vanliga människor som hänger tvätt så fint utanför sina hus. Vi såg också äldre svartklädda kvinnor som satt och broderade dukar, massor med magra men troligtvis inte svältande katter som strök omkring. En del av dem hade faktiskt band runt halsen så de hörde till någon människa. Vår guide hade berättat att förr bodde det 6000 personer innanför murarna men numera bara 600. Många lägenheter hade köpts upp av rika utlänningar som bara hälsade på sporadiskt. Staden blir mindre levande på det viset, när det mest är besökare och turister som vi.
 
Man kunde titta ut genom den tjocka muren. Där nere såg vi en restaurang som man gärna besökt en annan dag, om vi nu hade bott i Dubrovnik några nätter. Det gör jag gärna nästa gång jag reser dit.
Vi gick som sagt runt, valde på måfå en smal gränd med många trappsteg att ta oss ner till centrum igen. Här kollar de andra kartan för att se hur vi gått.
Vattnet var drickbart och gott så H smakade gärna.
På vår väg såg jag ännu en gränd med matställe värt att besöka. Så mysigt!
Tiden gick fort, som sagt, och vi gick ut genom stadsporten mot vår buss. Även där fanns katter som här där den solar så fint vid olikfärgade små cyklamen.
Trefärgad eller sköldpaddsfärgad som det heter i kattutställningar. Min Desirée är också en sådan. Det lär bara vara honor som får denna fina teckning.
 
Nära bussen denna lite läbbiga staty. Jag gissar att det ska föreställa några grekiska gudar.
Hemresan var lång och vi var trötta, men den fantastiska solnedgången närmare Makarska väckte intresset och jag kastade mig över till andra sidan bussen för att kunna ta en bild. 
Det var så mycket vackrare än bilden visar men ni kan ändå ana, hoppas jag. Nästa dag var det en utflykt till Mostar som jag snart återkommer till.
 
Nu är julkorten postade, lägenheten färdigpyntad och jag har bakat även idag, lite smördegssnurror som är en av mina specialiteter. Så enkelt att göra och så goda. Igår fick jag en stunds julefrid när jag lyssnade på Luciamorgon (kl 18) som jag hoppas återkommer nu när det mesta är gjort. Hoppas ni också får känna den sköna känslan om så bara för en kort stund.
 
 

Lite hemifrån

Kategori: Min närmiljö

Istället för att fortsätta med Dubrovnik så gör jag ett nedslag här hemma istället. Vintern kom med stormsteg igår och jag hann ta en mysbild innan plusgraderna tog över och det blev regn.
Min utejulgran är nu åter grön och våt, men än är det vitt kvar på marken fast gångbanorna blivit slaskfärgade. Tråkigt, men det är bara att gilla läget. Förra veckan hade vi supermåne, extra stor, även om jag inte vet om det riktigt syns på min bild från den 4 december, min namnsdag!
Klockan var 6.45. Så arla morgon stiger jag inte upp, men blir ofta väckt av mina kära katter.
 
Den första denna månad fick jag celebert besök på min fågelmatning, en gråspett.
En sådan har jag bara sett en gång förut, då på stugan, men här på Glassgränd var det första gången. Den stannade riktigt länge också så jag hann ta flera bilder. Tyvärr var ljuset begränsat, en molnig dag, men man ser ju att den grå egentligen är grön, visst?
 
Igår när snön yrde var det fullt på mina matningar. Här är en talgoxe på mitt förrådstak som väntar på sin tur.
Här är den som hade tur och fick sig lite jordnötter.
Ingen vidare kvalitet på bilderna men lite roligt att visa ändå, tycker jag.
 
I förrgår fick jag besök av A då jag bjöd på glöggkalas.
Hon hade cyklat i blåsten, därav lite rödblommig, men så fin ändå. Mycket gott bjöd jag på och vi testade både årets Blossaglögg med indiskt tema och en ekologisk med mer traditionell smak. Goda båda två.
 
Det mest fantastiska som hänt mig den senaste tiden är vår nya familjemedlem. Min kära systerdotter A fick en dotter på Uppsala BB den 30 november. Här är en bild när hon är några dagar ung som pappa D skickat till mig.
M vilar i sitt babynest som är mitt bidrag till babyutrustningen. Picasa som är mitt bildbehandlingsprogram vägrar ta emot denna bild så jag har inte kunnat beskära den alls. Lite fnas på kinden är vanligt på nyfödda, men med babyolja läker det fort, om ni undrar. Jag längtar tills jag får träffa henne. Jag gissar det blir efter jul.
 
Adventpyntat har jag gjort i veckan men tomtarna får vänta tills efter helgen. I morgon ska vi äta julbord på Strömbäcks folkhögskola, 10 personer från UMeGänget. Hoppas bara att vägarna inte är så halkiga som idag då det regnar. Plusgraderna ska visst hålla i sig. Sen på söndag är det Gammlia julmarknad, också ett trevligt arrangemang som jag brukar gästa mest varje år. Tyvärr känner jag lite rossel i halsen men jag håller tummarna att det inte blir värre, i alla fall inte före måndag. 
 
Ha en trevlig 2:a advent!
 
 

Tur till Dubrovnik

Kategori: Resor och utflykter

Tisdag den 17/10 var det dags för utflykt till Dubrovnik. Upp före sju för att hinna äta frukost och åtta iväg med bussen. Tidig morgonutsikt från vår balkong.
Molnen liksom vilar på bergskammarna. Längre fram på dagen fanns inte tillstymmelse till moln. Först en lång bussresa med bara några korta pauser. Den första för att fotografera lite annorlunda natur, en speciell dal där mycket kunde odlas med hjälp av dessa kanaler.
Sen var det dags att shoppa lite, frivilligt förstås.
Även där gick det bra att fotografera, som synes. Jag köpte mig en förpackning med läckra karamelliserade mandlar som är slut för länge sen. Vi fick provsmaka före.
Väninnorna funderade längre, men S köpte en stor burk honung i alla fall. Sen åkte vi vidare med utsikt längs Kroatiens vackra kustlinje.
En smal remsa tillhör Bosnien-Hercegovina och då fick vi visa våra pass, men det gick snabbt. Ett kort stopp vid en restaurang för toalettbesök bl.a. Där fanns också en affär men jag nöjde mig med ett glas färskpressad apelsinjuice. 
 
Många dunkar flöt på vattnet och vi undrade så vad det var.
Till slut berättade guiden att det var musselodlingar.
 
Efter 3 timmars färd närmade vi oss äntligen Dubrovnik. Bussen stannade till vid en utsiktspunkt så vi fick se hur vacker staden är.
Slingrande vägar nedåt och så var vi framme. Bussen stannade strax utanför stadsmuren. När man gick ut mot vattnet kunde man se ett av försvarsfästningarna, Fort Lovrijenac.
Sen gick vi direkt till den gamla staden och ...
..in genom stadsmuren. Många turister var det och vi fick hålla utkik efter den lilla svenska flaggan som vår guide Silvana bar. Vi samlades strax innanför men det var inte helt lätt att höra allt då fint klädda trubadurer spelade sin musik just där. Ändå hade vi whispers, en dosa med hörlurar, vilket fungerar jättebra i folkmassor.
Duvor var det gott om och de lyckades nästan pricka en i gruppen som stannat för nära deras pelare.
Man kunde gå upp till muren och vandra runt gamla staden på det viset men för mig kändes det för varmt fast S ville gärna. 
Här är trappan upp. Vi fortsatte att följa med på stadsrundturen med vår guide. Många andra grupper var det också så rejält trångt på den stora gatan Stradun.
In genom porten till vänster till St Saviours Church. På kroatiska "Crkva svetog Spasa". 4 konsonanter!! Jo, men det går faktiskt att uttala första ordet, fast lätt är det inte.
Fin interiör med många vackra pelardekorationer. Här är en av dem.
Ut till solen igen, solen som värmde så skönt.
Framåt vi sakta gick, mot klocktornet. Smala gränder kantade gatan, säkert mysiga att gå in i om tid funnits.
Vad tycks om trapporna? Bra träning, inte sant?
 
Många turister ger ju också många souvenirsförsäljare och annat som ska tilltala oss besökare. Vår guide var ledsen över att de små hantverksbutikerna var på väg att försvinna och att stora kedjor som t.ex. Candy Store breder ut sig. Jag håller verkligen med henne. Det stämmer inte i denna historiska miljö. De borde inte släppas in i gamla stans kärna, men vad göra? En annan sak som inte alls hör hemma där är dessa papegojor som man väl fick betala för att bli fotograferade med.
Här har jag lånat min väninnas bild då jag inte tog någon egen.
 
Vi gick in i Sponza palatset med historiska arkiv, till rummet med bilder över alla (?) dödade män under kriget. Det fanns krigsbilder och annat också, men jag började må så dåligt över det hemska som förmedlades att jag kände mig svimfärdig och gick ut. Vatten, salt och sött gjorde att jag återfick min inre balans ganska fort. Sånt har jag alltid med mig på resa för jag vet aldrig när denna yrsel/obalans kan sätta in. Jag blev blek men annars tror jag inte att omgivningen märkte något.
 
Då var det skönt att gå ut genom stadsmuren till en öppnare plats en liten stund.
Djupa andetag av havsluft blandat med utsikt över bergen gjorde gott. Så min ansiktsfärg gick tillbaka till ljust rosa med fräknar vilket är den jag uppnår i solen :).
 
Mer om Dubrovnik kommer senare.
 
Jag vill också sälla mig till den stora kören #Metoo som nu hörs över landet. Det är fantastiskt att dessa övergrepp och trakasserier äntligen kommer ut i ljuset och inte längre behöver tolereras. I dagens tidning är det tre skolflickor i en ort utanför Umeå som sagt ifrån och skrivit ett brev till sin rektor om vad som pågår på deras skola. Heja! Mina berättelser kanske kommer senare, kanske inte alls, men jag är med!
 
Dagen utanför är vitgrå molnig och snart ska mer snö komma. Jag hoppas minusgraderna håller i sig så snön får ligga kvar och göra världen lite mjukare.
 
Ha en skön vecka!
 
 

Konstpromenad o resan från Brac

Kategori: Konst

När vi promenerade till Gyllene Hornet på ön Brac passerade vi flera olika typer av skulpturer. Promenadvägen var så fin, kantades av stora pinjeträd på båda sidor och lite konst här och där. Vad sägs om en liten delfin...
..eller vad det nu kan föreställa?
 
Nästa lockade oss att vara med i.
Vad den föreställer vet jag inte men rolig och läcker är den. Likaså lilla åsnan med tre av oss bakom.
En fin madonna med Jesusbarnet-skulptur kom sen. 
När vi kom åter till båten var det dags för lunch..
.. med grillad makrill, vin och vatten.
Jättegott och härligt att få sitta ute. Båten stod stilla en stund, sen gled den sakta iväg. Vi stornjöt av färden hem som kanske också blev extra trevlig pga rödvinet som fylldes på i våra små plastmuggar :).
Här lämnar vi hamnen i Bol.
Bergen bakom byn/staden är mäktiga, säkert trevliga att vandra i också om man haft mer tid.
 
Här och där såg man små vinodlingar. De var bra på att ta vara på all mark som gick att odla.
På bilden nedan fiskas det, i en båt så vackert röd mot det stora blå.
Summa summarum ännu en härlig dag i Kroatien.
 
Här hemma snöar det nu för fullt med några minusgrader så snön är lätt och luftig. Inte tungt alls att skotta.
Den här bilden tog jag för två dagar sen så det är ännu vitare nu. Fint! Nu hoppas jag bara att vintern får vara vit ända fram till jul och att vi slipper slasket som december tyvärr brukar bjuda på numera.
 
Nä, skottningen har inte varit ansträngande. Däremot har jag slitit med att kånka upp ett datorbord för trapporna (med hjälp av vännen) som jag köpte på Myrorna för 100:-. Jag har en stationär dator och behöver speciellt avstånd till skärmen för att inte få besvär av strålningen. Med skärmen en bit bort kan jag sitta drygt en timme framför datorn utan att bli röd i huden och irriterad i ögonen. Det har jag ordnat genom att sätta skärmen på nedersta hyllplanet i en Stringhylla och så detta lilla datorbord med utdragbar skiva för tangentbordet och musen framför. Jag har funderat länge på hur jag skulle ordna det sen jag slängde iväg mitt stora hörnbordschabrak i våras, men nu är det äntligen löst. Härligt! 
 
Ikväll ska jag och en väninna på Annas Motorklubb där det bjuds på små tilltugg, dryck, föreläsning om något intressant och mingel. Tjejkväll arrangerar Motorcentralen varje höst. Det brukar vara ca 300 kvinnor i olika åldrar där och minst hälften av oss har köpt en bil hos dem, WV, Skoda eller Audi. Jag köpte en Golf där 2012, årsmodell 2009.
 
Ha en trevlig vecka!
 
 

Båttur till Brac

Kategori: Resor och utflykter

Kroatienveckan fortsätter med första utflykten; på måndagen den 16/10 (faktiskt min mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt hela 109 år om hon hade varit kvar i livet) åkte vi båt ut till ön Brac. Det ska vara ett litet v över c:et och uttalas Bratj, alltså som ett tjeljud på slutet. Vi gick i samlad trupp till hamnen där båten Vruja väntade på oss.
Vid niotiden var vi på väg ut från hamnen och passerade halvön med mannen vi besökt kvällen innan, St Peter med nyckeln högt däruppe.
Vädret var suveränt som ni ser och vi njöt sittandes ute vid fören.
S med B o H i båtens för. Ni kan ana ön till höger. Det såg inte alls långt ut men färden tog mer än 2 timmar, ja, nästan 2,5 pga dimman som försenade oss.
 
Nästan direkt bjöd båtens ägare på en liten mugg grappa, men många var vi som lät havet smaka sen vi själva sippat försiktigt på den starka spriten. Inte gott alls, speciellt inte denna arla timme. En del karlar blev nästan arga att vi inte istället gav drycken till dem.
 
Dimman slog till när vi närmade oss ön.
Vi misströstade ett tag om vädret men efter att ha glidit sakta och försiktigt en längre stund tog blåhimlen över och sken på oss resten av dagen.
Så glada blev vi då :) och strax var det dags att kliva av i lilla staden Bol.
En liten hamn och i bakgrunden anas en del av stadsmuren.
In genom portarna gick vi aldrig utan hittade några trappor upp till en liten marknad med bara några få stånd. Hungern gjorde att vi köpte med oss lite frukter som smakade jättebra. På vägen tillbaka återkom vi till dem som så snällt rabatterat frukten då vi hade för stora sedlar. Jag köpte bl.a. olivolja som skulle vara speciellt god från denna ö. Ni ser Kroatiens flagga i bakgrunden.
 
En stadsgata. Som alltid vill man stanna längre. Tänk att få gå där någon kväll, sitta på uteservering och titta på folk.
Troligtvis lider turistsäsongen mot sitt slut för det var ganska tomt som ni ser. Mer vacker bougainvillea.
Brac är en ganska stor ö med många orter på andra sidan av ön. Dess högsta punkt är 778m öh. Det finns vilda hästar på öns inland. Flygplatsen ligger ganska nära Bol så jag gissar att det är den huvudsakliga turistorten. Guiden berättade om naturfenomenet Gyllene Hornet några kilometer bort. Dit ville vi naturligtvis gå och efter att ha fått mig en strut med en läcker kula pecannötglass infann sig energin.
Här har vi gått en bit och tittar tillbaka mot staden. Det var lätt att gå då gatan övergick till en promenadväg kantad av små skulpturer och konst, bilder som jag ska visa nästa inlägg i veckan. Nedan en vy där hornet kan anas.
Det Gyllene Hornet hade uppkommit av att havet strömmar från två olika håll och sköljer upp småsten där de möts så att stranden bildar liksom ett horn som blir allt större med tiden. Gyllene, nja, stenarna var lite mer beige än de vita stenarna på de vanliga stränderna, men jag vet inte alls om det är så namnet uppkommit.
Här närmar vi oss hornets spets där B ska bada. Jag hade inte tagit med badkläderna men doppar i alla fall fötterna i det klara vattnet.
Lyckligt omedveten om vattenskotrarna som närmade sig i en rasande fart.
 
B var förberedd och snart låg hon i badet och njöt.
Åh, jag ångrade att jag inte kunde glida i vattnet jag också. Så härligt såg det ut och ser ut, tycker ni inte?
 
Efter en kort stund måste vi vandra tillbaka till båten där det snart skulle serveras lunch.
Mer om det senare.
 
Här  i norr halkas det i minusgraderna utomhus även om man får glädjas åt de få timmarna med lågt solljus nu i november. Mest inne blir det för katterna och mig. En ny Stringhylla har jag kämpat med att få upp de senaste dagarna på min gipsvägg. Igår blev det klart så nu är jag nöjd.
 
Ha en trevlig vecka!
 

Kvällspromenad på halvö i Makarska

Kategori: Resor och utflykter

Andra dagen på vår resa var fri frånsett stadsvandringen jag berättat om i förra inlägget. På hotellmiddagen kvällen innan träffade vi två jättetrevliga kvinnor som vi trivdes så bra med att vi fortsatte att umgås med dem hela veckan.
 
Efter lite vila och strandvistelse bestämde vi att ses ca halv fem för att utforska halvön i närheten av vårt hotell. Vi vandrade strandpromenaden bortåt där den övergick till en liten uppförsbacke. 
H är på väg mot S och B som blev lite bleka av den nedåtgående solen, vilket inte minst syns på våra skuggor.
 
Lite längre bort blev utsikten tillbaka denna.
Makarskarivieran består av ca 6 mil stränder i fem olika byar. Vår hette kanske Veliko Brdo för det var orten som kom upp på väninnans mobil eller så bodde vi i staden Makarska, eller kanske både och??
 
När vi närmade oss halvön såg vi detta speciella boende på en brygga. Lite asiatisk stil, visst? Ja, förutom båten och vattenskotern som anas.
Längst ut på halvöns spets stod en fyr som jag visat i tidigare inlägg, men ända dit gick vi inte utan vände upp mot märkliga kalkstensklippor.
Vi vet inte säkert hur de har formats men vår guide sa att det var vinden mestadels. Jag hade hellre trott på vågorna men så långt upp gick väl inte de? Hade kanske gjort tidigare århundraden.
Vad tror ni? Det är förresten jätteskönt att sträcka ut sina armar som jag gör på bilden. Det tog ett tag innan det började kännas naturligt för många år sen när jag provade på en massa olika kroppsterapier och finn dig själv-kurser, men nu gillar jag det. T.ex. när jag åker buss och ska kliva av är det gott att ta tag i stolparna på båda sidor om utgången, dels för att vara stabil när bussen bromsar in, men också för att det känns bra för musklerna och mig :).
 
Här är en agavekaktusblomma, ganska rejält stor. När kaktusen väl har blommat ut så dör den.
En stickigare kaktusvariant lite längre fram.
Röda små kaktusfrukter som Baloo åt utan problem i Djungelboken, men som Mowgli stack sig på.
 
En av flera båtar som var på väg in till hamnen.
Vi hade blivit förvarnade att det skulle finnas nakenbadare på halvön så vi behövde inte bli chockade eller känna att vi gått fel när vi såg dem på små klippor nedanför nära vattnet. Vi gick bara lugnt vidare till ett litet kapell.
St Peters kyrka renoverad till som den såg ut på 1700-talet då den byggts över den ursprungliga kyrkan från medeltiden, stod det på den röda skylten.
 
Här kommer St Peter himself hållande i stadens nyckel högt ovanför oss.
Jag hade köpt ett vykort tidigare på dagen där statyn var svart...men det var den ju inte alls. Det vykortet skickade jag inte!
 
Därifrån fick vi en fin kvällsvy över Makarska hamn och stad.
En båt liknande den högra skulle vi åka med nästa dag då det var båttur till ön Brac. Nu vandrade vi långsamt hemåt och njöt av kvällslugnet. Väninnan fotade denna affisch.
Riktigt så motionsbenägna var vi inte. Visst ser det hurtigt ut? Säkert nyttigt också men inte lockande där vi gick och tänkte på den läckra middagsbuffén på hotellet.
 
En jättesöt katt kom i vår väg.
Då tänkte jag förstås på mina små därhemma, men längtade hem gjorde jag då alls inte :).
 
Här hemma lite slöjtäckt sol idag, ca +1, nu ikväll redan minusgrader. Jag har köpt Stringhyllor men naturligtvis blev det fel mått så jag måste tillbaka till MIO och byta gavlarna. Ofta blir det så, tycker jag, att det småstrular när man ska göra ändringar i hemmet, men till slut brukar det ordna sig om man tar det lugnt. 
 
Ha en skön novembervecka!
 
 
 

Stadsvandring i Makarska

Kategori: Resor och utflykter

Andra dagen på vår resa i Kroatien var vår egen förutom en stadsvandring kl 10. Vi unnade oss en sovmorgon och njöt sen av den goda frukostbuffén med alla läckerheter. Tyvärr är jag dålig på att äta mycket på morgonen så jag smakade inte så mycket.
 
Utsikten från balkongen var fantastisk. Här halv nio på morgonen.
Ett morgondopp hade förstås inte varit helt fel men eftersom jag har lätt att få urinvägsinfektion och kände av lite från badet dagen innan så hoppade jag över det, hur lockande det än var. Istället åt jag lingon för att förebygga besvär och det fungerade så resten av veckan kunde jag bada utan problem :).
 
Kl 10 samlades vi i receptionen för att möta vår guide Marija som skulle vandra med oss i Makarska. Lite ilsket mummel i leden hördes från de äldre som hade svårt att gå, framför allt i trappor, när hon drog iväg med oss piggare just nedför trapporna till strandpromenaden, men när hon fått veta missnöjet anpassade hon sig och tempot blev lägre.
 
Hon berättade att hon bott i Luleå i sju vintrar. Hennes svenska var jättebra, även om vokalerna å, ä och ö hoppade hit och dit i orden. Det ursäktade hon sig också för, tyckte vi hade många, jobbiga vokaler i svenskan. Det kanske vi har, inte minst för de slaviska språken med alla sina konsonanter staplade på varandra. En ö i Kroatien heter ju Krk, inga vokaler alls!!
 
Först fick vi en historielektion, sen stannade vi kort till vid denna park där deras första demokratiskt valda president, Tudjman, stod staty. Han var mycket omtyckt, enligt vår guide.
Snart hade vi kommit till stadens centrum och stannade vid stadhuset där många flaggor vajade, EU:s, Kroatiens, Dalmatiens (regionen) och Makarskas egen. Svårfotat så det blev en fågelbild istället.
Ett eget torn hade de, duvorna, kanske inte i stadshuset, men i närheten.
 
Turisterna hade fått en egen staty.
Monument of Tourist, stod det på skylten vid hamnen där många fina båtar låg förankrade.
 
Vackert ligger staden Makarska framför de mäktiga Biokovobergen.
Till torget vid kyrktornet ni ser till vänster vandrade vi. Här lite närmare.
Vacker a capellasång hördes genom den öppna kyrkdörren. Vi gick runt lite i gränderna också innan vi samlades på en restaurang där de skulle bjuda på dryck och snacks.
Marija gör i ordning snapsen som vi skulle få smaka. Där var grappa, den genomskinliga, samt valnöt som jag smakade och tyckte om. Dessutom fanns en med johannesbröd (urk!) och körsbärslikör som jag inte hann smaka på. Till det goda små bröd med räkor samt de små runda munkarna med russin i som också fanns på frukosten. De blev en favorit.
 
Efter avslutad guidning gick vi vidare med våra nyfunna vänner H och B från Stockholm resp Nyköping.
Här en bild som H skickat till mig. Själv tog jag denna på två glada damer i hatt.
Vi gick mot piren i tron att vi kunde komma över till halvön vi såg, där en omnämnd staty skulle finnas.
Innan vi hunnit så långt insåg vi som tur var att det inte gick att gå dit utan var öppet vatten långt emellan. Hur skulle annars båtarna tagit sig in och ut? 
 
Istället gick vi samma väg tillbaka och njöt av det fina vädret.
Lite senare på dagen stämde vi träff för att istället gå till halvön från andra hållet. Där fanns denna lilla fyr som vi såg från vår balkong.
Det återkommer jag till i nästa blogginlägg.
 
Nu är det snart middagsdags och alldeles mörkt ute fast klockan bara är drygt 17. Idag har vi i alla fall haft en härligt solig dag i Umeå, en av få denna höst. Sommartiden tog slut igår och då blir det alltid så mörkt innan man har vant sig vid den tideräkningen.
 
Önskar er en fin vecka!
 
 

Kroatienresan, del 1

Kategori: Resor och utflykter

Jag har nyss kommit hem från en vecka i Kroatien full av nya intryck och upplevelser. Eftersom jag ännu inte landat helt här hemma, fast två dagar har gått, blir det ett ganska kort inlägg idag.
 
Här i Umeå fick vi igår kväll första snöfallet som faktiskt låg kvar till morgonen, men det tinade som tur var bort ganska snabbt. Då kan jag minnas första intrycket från Makarska istället.
Vi anlände till hotellet vid lunchtid. Efter att ha etablerat oss på rummet, snabbpackat upp det som behövdes för en solig dag på stranden gick vi raskt ned dit. Man fick låna med sig en handduk från hotellet (mot deposition av 50 kuna) och sen vandrade vi ca 10 m rakt ned på den steniga stranden. 
 
Ganska snart låg jag i vattnet och njötflöt:).
Små runda stenar som rörde sig under fötterna när man gick upp och ned ur vattnet. Lite ansträngning men inte mycket utan mest bara skönt. En del ville ha badskor men jag är härdad efter alla barr och kottar jag klivit på i stugan. Salt måste vattnet ha varit för man flöt hur lätt som helst och djupt blev det fort, vilket jag inte förstod förrän jag försökte nå botten och den inte var där! Så kristallklart härligt vatten.
 
När vi blev hungriga följde vi strandpromenaden en bit bort till en trevlig restaurang och beställde något litet då det inte var så lång tid kvar innan stora buffémiddagen. För min del tre små bruschetta med räkor och ost. Jättegott!
 
Det här såg vi bl.a. på havet. En stor trut och en massa måsar på en flotte vilket jag förstås måste fota.
Annars var det ganska glest med fåglar i Kroatien, upplevde jag. Bara en massa duvor i städerna.
 
Jag avslutar med en kvällsvy från vår balkong på sjätte våningen. Åt ena hållet mäktiga berg, Biokovo.
Vyn åt andra hållet kommer från nästa morgon, söndag den 15/10. 
 
Nu raskt iväg till bridgespel. Ha det så gott!
 
 
 

Prag, tredje dagen

Kategori: Resor och utflykter

Fast jag känner mig stressad vill jag avsluta bloggandet om Pragresan i våras. Relativt nära vårt hotell var det en daglig marknad som vi aldrig hunnit besöka och även nu gick vi bara förbi efter att ha blivit frestade av dessa läckerheter.
Vår tredje dag valde vi att vandra på egen hand mot ett större parkområde för att leta en fin kyrka vi sett i vår guidebok. På vägen såg vi ett vackert dekorerat hus.
Visst ser ni att det står PRAHA runt fönstren? Solen sken skönt denna majdag och temperaturen närmade sig +26°, mycket behagligt. Vi kom till Nationalteatern, en byggnad med mycket guld på taket som vi sett tidigare från andra sidan floden. 
Framför den fascinerades vi av denna staty eller vad man nu ska kalla den. En variant på Gustav Klimts "Damen i guld". Om den nu heter så, ett porträtt på en dam som hette Adele ...
När vi kom närmare såg vi att hon var gjord av stickade och virkade lappar. Kul! Fina takdekorationer också på framsidan mot floden Vltava.
En tredje bro gick vi då över. Där var tyvärr ganska mycket trafik men fina dekorationer på olika "Arbetets hjältar".
Utsikt mot Karlsbron hade även därifrån.
När vi kom över på andra sidan, Mala Strana, Lillsidan, passerade vi några korsningar innan vi kom fram till grönområdet "Petrin Hill". En lite läbbig skulptur fångade vår uppmärksamhet.
Kommunismens offer eller något i den stilen var dess namn och männen ser ju verkligen skadade och lidande ut. Jaha, nu var vi nära Petrin Hill men var skulle vi gå?? Någon bra informationstavla fann vi inte utan chansade att hålla till vänster och följa en bred stig mot en vacker byggnad.
Härlig gräsmatta får mig att bli lite lyrisk. Kinsky Palace hette stället och där fick vi lite råd hur vi skulle gå vidare.
 
Först hälsade vi på en fin dam vid gaveln.
Rofylld bland blommorna. Sen blev det av att vandra uppåt på slingrande stigar utan skyltar om åt vilket håll vi skulle gå när stigen delade sig. En and måste jag förstås fotografera på vägen upp.
Många mötte vi, människor alltså, inte änder, som vi frågade om vägen men ingen kände till St Michaels Kyrka, så vi chansade och gick lite hit och dit. Så småningom mötte vi en propert klädd man som såg ut som en offentligt anställd tjänsteman. Han borde väl veta....Nehej, han var totalt helvirrig och hänvisade hela tiden till St Nicolaus Kyrka som låg långt därifrån. Två fanns det också som vi turister borde besöka, sa han, men att vi önskade se St Mikaels Kyrka brydde han sig inte om utan fortsatte upprepa den andra kyrkans namn tills vi vände och gick ifrån honom. Suck!!
 
Till slut fick vi kontakt med ett tyskt par som pekade neråt och se, där dök den upp, den fina lilla träkyrkan.
Dold bland grönskan framträdde den till sist med sin alldeles speciella byggnadsstil. Jättefin! Jag stannar inte upp och berättar mer om den då jag försöker hinna med hela dagen på ett enda blogginlägg nu då jag alldeles strax ska ut och resa igen.
 
Efter denna efterlängtade miljö var det skönt att gå nerför de slingrande stigarna till ett mysigt utecafé vid palatset för dryck och glass. Vi vandrade tillbaka till staden och floden där många trampade båtar denna fina sommardag.
Vad tycks om båtbilen? Läcker, eller hur? Förstår ni vilken mysig stad Prag är? Tänk om vi haft många dagar att spendera där. Då hade vi kanske unnat oss en picknick på ön och kanske en tramptur på floden :).
 
Istället vandrar vi vidare längs floden, passerar en park full av ungdomar och roliga skulpturer. En jättebaby ville många fotografera sig vid.
Vet inte om de gula pingvinerna räknas som konst men söta var de i alla fall.
Vi såg sladdar så de lyser säkert när det blir mörkt.
 
En mysig restaurang gick vi förbi på vår väg mot Vojanovy Garden.
Det blev faktiskt så att vi åt vår sista lunch där, tonfisksallad med en god öl till. Det var som att Prag krävde öl till maten. Mina försök till andra drycker gick inget vidare och en kall öl en varm dag smakar väldigt gott.
 
I den stora trädgården vilade mindre fräscha män på parkbänkar men de gjorde inte oss något utan vi gick vidare mot de skrik vi hörde. Som tur är kände jag igen påfåglarnas läten för det var just dem vi ville se.
Många var de som låg på gräsmattan eller satt i träden med sina magnifika stjärtfjädrar hängande. Tyvärr fick vi inte se någon med dem uppspärrade, men var ändå så nöjda.
En snygging satte sig på broräcket också.
 
Efter lunchen strosade vi tillbaka över Karlsbron och då var floden full av sommarlata människor på trampbåtfärd.
Den 18 maj 2017 var en fin dag som synes. Efter någon timmes vila hann jag besöka marknaden vid hotellet där jag köpte lite souvenirer till mina kattvakter och ett par fina konsthantverkörhängen till mig själv. Tyvärr har jag redan tappat det ena.
 
Vi gick ut igen efter 19. Då var det fortfarande +25°. Helt underbart. Vi satte oss med utsikt över torget där diverse gatukonstnärer härjade, bl.a. en svensk med otrolig energi och svada som engagerade folk att hjälpa honom upp på en mysko konstruktion med bl.a. en mikrougn högt upp. Det såg ganska farligt ut men till sist kom han upp efter mycket pladder och vandrande runt i den omgivande ringen av intresserade människor. Nog fick han jobba för de slantar han sen fick i sin keps. Inte direkt någon stor konst men roligt att se. 
 
Vi satt lugnt och drack en Aperol Sprits, sen grekisk sallad och mineralvatten!! Men vi måste ju bara smaka en Trdlo. Överallt fanns dessa stånd med läckra bakverk kallade trdl eller trdlo. Enligt guiden var de inte någon tjeckisk specialitet utan en ungersk, men vi hade i alla fall aldrig sett något liknande. Långt ned i ett tidigare inlägg om Prag hittar ni en bild över ett trdlostånd.
 
Till slut unnade jag mig en med chokladkräm inuti och den var jättegod. De såldes också med grädde eller glass och sylt till men så mycket orkade jag inte denna varma kväll. Just nu har jag ingen bild men kanhända min väninna har en så att jag kan fylla på med senare. Här kommer den :
 
Ha en skön helg! Solen har faktiskt lyst idag när jag stressar på för att hinna fixa allt innan resan :).
 
 

Pragrundtur sista timmarna

Kategori: Resor och utflykter

Efter flodturen och promenaden tillbaka till Stare Mesto, den gamla staden, var det äntligen dags för lunch. Klockan var då redan 15 så åtminstone jag var ordentligt hungrig. Vi skulle besöka en medeltida restaurang. På vägen dit visade guiden hur pragborna förr dekorerade sina hus genom att visa vem som bodde där. Här bodde troligen en fiskare, så tolkar jag figuren.
Så kom vi då fram till restaurangen och gick in i mörkret mot den smala trappan ner till underjorden.
Lite läbbig känsla när jag fotograferar med blixt men mysigt i den rätta belysningen. Som ni ser fick vi sitta på enkla träbänkar där vi serverades olika rätter, först en potatissoppa med svamp, sen hade vi valt pasta med spenat, en väldigt modern rätt som smakade jättebra. Många valde kött vilket blev mer traditionella rätter med deras specialpotatis, á la knödelaktigt. Såg inte gott ut, men var nog det, för jag hörde inga klagomål. Gott bröd och en öl till förstås! 
 
När vi gick ut uppför trappan efter någon timme tog jag en bild utan blixt.
Sen blev det till att kisa när vi kom ut i solskenet utanför.
 
Vi vandrade då mot de judiska kvarteren och passerade ett mysigt café som vi gärna besökt då vi inte fick  kaffe/te på maten.
Kafka hade bott på 14 olika ställen i Prag och där fanns museum, som här café eller en staty som minne.
 
Nedan en fin synagoga. Guiden berättade om alla pogromer judarna utsatts för, om gettot de tvingats leva i men också bättre tider.
Den judiska kyrkogården rymde tolv lager gravar på varandra. Så trångt var det i gettot så för att rymma att begrava alla var de tvungna att lägga gravarna ovanpå. Däruppe till vänster på bilden nedan ligger kyrkogården. Vi gick aldrig in men jag har sett en bild i guideboken hur tätt gravstenarna ligger. Klicka på länken ovan så får ni också se den.
Tröttare och tröttare blev vi men en bild till orkar vi med, på en skulptur av den käre Frans Kafka. Ja, en tolkning av hans litteratur i alla fall.
Läcker, tycker jag. I drygt sex timmar hade vi varit på vandrande fot med avbrott för en båttur och lunch. Det var skönt att återvända till hotellrummet, inta horisontalläge en stund innan dusch och ut för kvällmat senare. Då hade vi otur och hamnade på en stor uterestaurang vid torget med gapiga svenskar vid bordet intill samt dåligt vin som inte gick att byta ut samt ganska trist mat. Men dagen som helhet var en fantastisk upplevelse av staden Prag.
 
Nu ska jag snart ut och resa igen. Jag hade hoppas att jag skulle hunnit med att blogga färdigt om vårens Pragresa men det går nog inte. Får se hur flitig jag kan vara men något inlägg om vår tredje dag kanske ändå kan hinnas med. Ute regnar det för fullt men jag har hunnit med utearbetet både här hemma och på stugan (nästan) så det känns okej. Vi ska förhoppningsvis få möta solen söderut :).
 
Med hopp om en fin oktobervecka!