konstbarbro

Tomtespring

Kategori: Festligt

Nu ska ni få en lätt överdos av tomtar så här alldeles i början av december. I söndags på självaste första advent anordnades för andra året i rad ett "Tomtespring" (min översättning) eller "Santa Run" som det annonserades om. Jag tycker det blir lite löjligt med alla engelska ord, som t.ex. Umeå Christmas Market istället för Umeå julmarknad, Black Friday, Sale m.m. 
Här pågår uppvärmning inne på gallerian Utopia. Inte så mycket rörelse som ni ser utan mest skanderande av peppande ramsor om att sprida glädje på stan samt lite dans senare.
 
Vårt Umegäng som träffades på prisbelönta restaurang Garaget på lördagskvällen, åt gott och hade trevligt skulle egentligen ha en utflykt till Hamptjärnsstugan dagen efter, men av olika anledningar var det så få som ville följa med att aktiviteten ställdes in. Det var snålblåst ute så lika bra var det, tyckte jag, och tog bussen ned till stan med kameran i högsta hugg för att föreviga tomtarna.
Mycket stjärnor var det inne på gallerian och mer julbelysning syns när man tittar upp mot taket.
Jag åkte rulltrappan upp till våning två, tog lite bilder, sen åkte jag ner, tog några bilder på vägen ner och till sist var jag nere bland alla röda.
Starten var vid gamla stadsbiblioteket som numera inrymmer turistbyrån och Systembolaget m.m.. Ett gäng glada renar, inte så röda, men tomtiga ändå, var redo.
Anar ni lilla svarta släden tomten har runt magen längst till höger på bild?
Starten går. Några små är med här också. Annars hade de ett eget tomtespring på 500 meter en timme tidigare. Det stora loppet är på 4 km. De börjar Rådhusesplanaden mot järnvägsstationen.
Visst lyser de upp den grå novemberdagen som ändå innehöll lite sol? Där framme svängde de och kom nästan samma väg tillbaka. Då hade jag hunnit koppla om kameran till att frysa rörelse men just dessa tog det väldigt lugnt så den inställningen gjorde nog ingen nytta.
Tjusigt skägg!
 
Någon ville ha en större utmaning och tog extra tyngder med sig.
Jag går på yoga varje torsdag och vi delar lokal med betydligt tyngre träning, hård dunkadunka musik, boxningshandskar och just kettlebells som killen bär. Just den gula väger 16 kg såg jag ikväll, så om det är likadana bär han alltså 32 kg extra. Inte illa! 
 
Sista anhalten sen löparna sprungit broarna över Umeälven till Teg och tillbaka var Renmarkstorget där det var målgång. Snögubben välkomnade de tävlande.
Speakern hejade fram löpare från Kina som troligtvis var dessa unga tomtenissar.
Glada kämpar de på. Sista tomtebilden i detta rödvita inlägg är av ett helt annat material, nämligen plast!
Mycket snö har vi inte även om det är lite vitt på gräsmattorna, men inne på gågatan finns varma slingor under stenplattorna så där har den redan smält bort. Jag önskar mer snö innan kylan kommer. Just nu ser jag några enstaka småflingor passera gatlyktan ute. Det lilla lär nog inte åstadkomma en skön vinterkänsla.
 
Fin adventsgran har vi i alla fall fått på vår gårdsplan. Så här såg det ut förra veckan när den var på gång.
Lite juligt har jag också fått inomhus efter tre dagars pyntande, byte av gardiner, dukar m.m. plus den städning som krävs samtidigt. Skönt att jag nästan är färdig :).
 
Ha en trevlig helg! Vi ska gå på Gammlia julmarknad på lördag och må gott bland all härlig julstämning.
 
 

Nordmalings kust

Kategori: Resor och utflykter

Jag fortsätter med besöket från juni hos väninnan som har stuga vid havet i Nordmaling. Inget supersommarväder men kanske ganska vanligt junivarierat. Här kan man se att det ljusnar lite lätt till höger.
Lite mer av tomten nedan.
Så härligt med havsluft och havsutsikt. Fågelliv var det också.
Två svärtor fick jag ändå hyfsat skarpa fast de flesta var långt borta (se nedan) och ingen tubkikare hade jag med. 
Stugan är en blandning av småstugor som fogats samman till en spännande helhet.
En halvsval junidag var det skönt att fika gott i inglasade uterummet.
 
Fåglarna har också en jättefin holk/byggnad.
Undrar var man kan köpa sådana? Månne hackspetten skulle kunna låta den vara ifred? De andra ger den sig på fast jag låtit sätta fast stålplattor runt ingångarna.
 
På andra sidan sundet ser man den stora vindkraftparken som uppförts på Nordmalingsberget.
När jag satt och spanade ut över havet såg jag plötsligt en stor fisk visa sig på ytan. Tre vita streck på sidan (gälarna) glimtade till och jag ropade upphetsat på A som var i köket. När hon kom var den förstås osynlig igen men plötsligt ser vi en fågel landa och stå liksom på vattnet en stund. Det var förstås på fiskens rygg den stod men ingen har kunnat förklara vad det var jag såg. Så stora fiskar brukar inte finnas där, möjligtvis några sälar. Men de har inga gälar att visa upp och den var större än en säl, tyckte jag. Så typiskt att A inte såg precis samma sak som jag, för nog tvivlade hon lite fast hon också såg fågeln landa.
 
Efter några droppar regn höll det upp igen och vi tog en promenad på klipporna i närheten.
Där fick jag också bra fotoavstånd till en storskrake.
En riktigt härlig dagsutflykt med väninnan. Vi har känt varandra länge, sen början på 80-talet, då vi möttes via gemensamma vänner ute på stan. Vi träffades då främst på NK, Nya Konditoriet i Umeå, för att lördagsfika med massor av andra umebor. Trångt och trivsamt, minst fyra personer var vi jämt vid bordet som man ofta fick köa för.
 
När vi båda drabbats av sjukdom och blivit s.k. dagslediga på 90-talet stötte vi ihop igen och började umgås så sakteliga. Först fika på NK som tidigare (men bara vi två och inte på lördagar), sen luncher på stan och numera även hemma hos varandra. Jag ska nämligen dit på glöggkalas på fredag. Trevligt!
 
Vi har haft riktigt milt två dagar, ca +5°, med regn den mesta tiden, så snön har i stort sett försvunnit. Enstaka smutsiga, ihopskottade snöhögsrester finns kvar men gång/cykelbanor och vägar är bara vilket är skönt. Det är jobbigt när det finns isfläckar kvar och sen snöar lite på dem. Då blir det farligt halkigt. En granne har redan halkat och brutit armen i vårt bostadsområde, ungefär som jag gjorde 2008, men då i februari. Hon har fått låna min varma jättehandske som jag köpte till mig själv för att täcka gipset och värma fingrarna som var bara.
 
Hoppas vi får se solen i morgon som de lovat. Jag har verkligen solabstinens så mörkt som det nu är. Hur har ni det?
 
 

Levar Hotell

Kategori: Resor och utflykter

Nu har gråväderstider återvänt i och med att snön regnar bort. Redan vid tvåtiden måste man tända lamporna inomhus. Då kan det vara skönt att återvända till en utflykt jag gjorde i somras, närmare bestämt den 16 juni. Med min väninna A som har rötterna i området åkte vi mot Nordmaling för att äta lunch på anrika Levar Hotell.
Jag tror mig ha varit där en gång för länge sen men jag minns ett helt annat hus som dessutom var gult, så något stämmer inte. Däremot har jag läst en bok skriven av en äldre kvinna om sitt liv och hon hade bl.a. arbetat på Levar Hotell. Tänk om jag kanske gjorde mig en inre bild av hotellet då och så tror man sig minnas att ha besökt platsen. Tror ni på det :)?
 
Anrikt är det verkligen, ända sen 1635 har hotellet funnits. Inredningen är fin och mysigt vilosam.
Fast vi hade inte tid att slå oss ned där utan det blev lunchbuffé direkt, hungriga som vi var.
Mycket gott grönt till mig och goda hemgjorda pannkakor som A har lagt för sig.
Det blev nog efterrätten det, ser jag, eftersom hon dricker kaffe till (eller te). 
 
Efter maten vilade vi en stund i hallen som också har läcker inredning.
Även toaletten var så tjusig att jag ville fotografera den...
..och ta en selfie bland kristallkronor.
Lockigt är håret då jag är nypermanentad sen bara drygt en vecka. Jag gör det bara en gång per år för att inte nöta så hårt på mitt spikraka, tunna, blonda hår.
 
Utomhus fanns det några fina små hus, kanske personalen bor där, eller ägarna?
Solen kom försiktigt fram men speciellt varmt var det inte. Fint ändå.
 
Vi stannade till i Nordmalings centrum där väninnan skulle köpa gott fikabröd på Näslunds konditori. Medan hon gjorde det gick jag runt lite och fann den fina kyrkan med sin läckra klockstapel.
Färden gick vidare ut mot havet, men innan vi kom dit ville A visa sin farmoders hus där hon hälsat på som liten.
Det var helt dolt från vägen av jättegranar och som ni ser är det forna så vackra huset på väg att växas över av syrener och annat grönt. Ingen bor där idag men det ägs av hennes släktingar. Jag föreslog att de skulle släppa lös Ernst Kirschsteiger att fixa till det.
 
En stor men lite mindre fin ladugård hörde också till.
En härlig gård och tomt men miljoner mygg kom farandes och jagade bort oss. Resten av turen får jag berätta om senare. 
 
En fin soluppgång vaknade jag till igår, den 16 november vid åttatiden.
Sen blev det mulet och snöblandat regn ungefär som idag.
 
Men mer är väl inte att vänta av november som är en månad bara att stå ut med tills julpyntningen och alla adventsljus lyser upp. Tills dess, ha det så gott!
 
 

Skottaren

Kategori: Min närmiljö

Igår var jag så redo att blogga men då gick det inte att komma in på internet under hela kvällen. Fel på servern, sa de när jag ringde supporten. Lite väl ofta det felet dyker upp numera, tyvärr. De hävdade att det är vår bostadsrättsförening som måste investera i en ny server. Då så, får väl se vad styrelsen beslutar.
 
Snön ska tydligen snart regna bort, enligt SMHI, så vi får passa på att vila i det vita mjuka vi nu har ett kort tag till. När jag tittade ut genom fönstret såg jag grannskapets sötaste skottare.
Lille Karl, 2 år ungefär, kämpar på. Och tar ett ordentligt tag..
... för att hiva iväg snön.
Jag har frågat föräldrarna om lov att publicera bilderna, bara så ni vet :).
 
Lite snökonst kanske kan passa. Lyktstolpens snömössa såg ut så här för några dagar sen när det snöat nästan oupphörligt flera dagar i sträck.
Någon dag senare satte sig de dunlätta flingorna något.
Ett helt nytt stuk på mössan. På innergården har vi en som mer liknar Daniel Boones pälsmössa.
Vet ej varför jag kom att tänka just på honom. Jag hade ett sällskapsspel i unga år med ett kort av honom just med den här typen av mössa med svans och i lördags var jag med mina vänner på spelafton hemma hos L - om nu den kopplingen kan fungera? I bakgrunden ser vi i alla fall att silverpilen har många löv kvar.
 
Idag har jag besökt en barndomsväninna och hennes mer än 90-åriga mor för att tillsammans minnas vår barndomsby Grisbackaänget (jag o G). Modern kom inflyttande dit med sin man på 40-talet som nygift. Det var jättetrevligt och så roligt att berikas av deras minnen som inte jag har.
Modern bor nu i Håkmark, en by ca en halvmil längre inåt landet.
Under en kort promenad strax före solnedgången tog jag några bilder av vårt fina vinterlandskap.
Det är en mycket större by än man anar när man kör stora vägen 363 mot Hissjö, Tavelsjö och Vindeln. Här har jag vikt av upp mot skogen där tidigare fanns både affär och skola, numera bara bygdegården som används om jag uppfattade det rätt. Däremot har det byggts många nya villor på senare år.
 
Mer spännande än så har jag inte att berätta idag. Storpolitiken kommenterar många andra så mycket bättre. Bara att vänta, se och hoppas att det inte blir så hemskt som man kan befara. I nybörjarkursen i bridge som jag deltagit i några gånger har vi ett bud som heter NT, no trumph betyder det, vilket jag också hade önskat, men så blev det inte!
 
Ha en trevlig helg och njut av snön så länge den nu ligger kvar för sen blir det mest mörker därute där snön tidigare lyste upp.
 
 

Höstvinter

Kategori:

Det bara snöar och snöar och har så gjort ända sen i tisdags kväll den 1 november. Jag blev faktiskt glad över den vita snön som gör världen så mycket ljusare. Dessutom hade jag precis hunnit med alla förberedelser; vinterdäcken sattes på dagen innan hos HB-Däck, jag fixade till på stugan och hämtade hem en del saker så sent som tisdag förmiddag, vinterkläder och skor hann jag ta fram (och bära ned sommardito till klädkammaren nere) samt att rabatterna hade fått ett skyddande täcke av både löv och granris. Så jag var helt redo :)!
 
Dunlätta flingor dalar ned utanför mitt fönster och gården blir allt vitare. Den 3 november tog jag detta foto..
..på vår innergård som då bara hade ett tunt snötäcke. Den kvällen var det däremot halt så bussarna, i alla fall den jag skulle med, var försenade. Som tur var hade jag tagit till lite tid och hann till mitt yogapass ändå. Sen dess har det stilla småsnöat eller storsnöat med lapphandskar blåsande nästan vertikalt mest hela tiden. Lite mer vitt igår som synes.
Barnen blir förtjust och kommer runt omkring ifrån för att glida nerför backarna. Det är verkligen ovanligt med så här mycket snö redan. Normalt har vi alltid några snöfall i slutet av oktober eller senare men den snön brukar tina bort inom några dagar.
Nu ligger den kvar och fylls på till synes oändligt. Gärna går inte katten ut men här måste Tusse kolla avloppet för jag antar att det låter lite kul där nere.
 
Tidig vinter möter höst.
Lite fint, visst?
Paradisäpplen verkar ratas av sidensvansar och andra fåglar. Märkligt, för visst är de ätliga?
 
Min ros har blommat länge men nu är det nog slut med det.
Lite mer vanlig syn är frökapslar med snö. De vissnar ju aldrig.
Önskar jag kunde renodla bakgrunden för en lugnare bild på huvudmotivet men tyvärr kan jag inte det med mitt nuvarande redigeringsprogram Picasa som jag för övrigt är väldigt nöjd med.
 
Påven talar på tv:n och nu kommer vacker körsång och förgyller morgonen. Lillkatten (Desirée) rusar runt och småmorrar mysigt medan mattor och lekmöss far åt alla håll. Jag bara måste ta lite bilder från nuet också. Visst ser ni hur det snöar?
Lite närmare min björkspirea täckt av mjuk snö.
Det orange som anas högst upp är förstås en pumpa. Fler har jag vid dörren tillsammans med en fin lykta. Ändå kom bara ett monster och hälsade på förra helgen, en ung flicka med storebror som skydd en bit bort. Lite besviken är jag som ändå laddat med godis. Jag tycker att vi har allt fler barn i området men ändå minskar besöken från tidigare års Halloween. 
Den här helgen då vi minns våra kära bortgångna och tänder ljus på gravarna är jag glad att jag slipper "bus eller godis" barn men förra helgen t.o.m den 31 oktober som är rätta Halloweendagen var de välkomna. Nu måste jag äta upp godiset själv, rackarns! 
 
En fin helg önskar jag er alla!
 
  

Höstglöd

Kategori: Blommor

Jag har haft så många långa inlägg som kräver en hel del förberedelsearbete så nu ska det bli skönt med ett kort spontaninlägg om inget speciellt, bara lite färgglada höstbilder.
En aroniabuske har grannen, lite längre bort finns en, till och med flera, aroniahäckar vars blad prytt gräsmattorna ett tag. Det här vackert röda lövet plockade jag upp redan i början av oktober, nu har de flesta bleknat.
 
I höst har de rivit våra gamla garage och bygger nu nya som om ca två veckor ska vara klara att tas i bruk. Under tiden har vi fått ställa våra bilar på Plantagens stora parkering här i närheten. Där upptäckte jag dessa fina rönnar den 1 oktober.
Inte är det här någon vanlig rönn även om de också kan få röda löv. På fler ställen har jag sett dem i höst och de verkar behålla löven länge. Jättefina tycker jag der är, men jag vet inte vad sorten heter.
 
Mängder av sidensvansar har svirrat runt området i flera dagar och ätit sig mätta på hägg- och rönnbär.
Fotografera dem är svårt då de rör sig så snabbt. Vips har hela flocken dragit vidare innan jag ens hunnit få upp kameran. Men här lyckades jag då de faktiskt satt stilla en stund i grannens hägg som står strax bakom min balkong.
Lite ovanlig vinkel, inte sant? Vackra är de verkligen. Undrar hur de livnär sig hela vintern då de kalasar på mängder av bär redan nu? Jag har börjat mata småfåglarna med jordnötter på framsidan och en bit bakom balkongen har jag hängt en kokosnöt med diverse godsaker. Den första köpte jag på Rusta men när den var tom gjorde jag en egen fett- och fröblandning som snart är slut den också. Där är hittills bara talgoxe, blåmes och pilfink men ifjol hade jag också besök av en större hackspett.
 
Löss har invaderat min Hibiscus i sommar och höst. Jag har kämpat med såpvatten och ihjälklämning av de små gröna och bruna som lämnar söta spår efter sig. Till slut lyckades jag och igår hade två blommor slagit ut.
Kanske lite mer blekröda än de som blommar vår och sommar men jag blir lika glad ändå.
Nu hoppas jag verkligen att lössen har gett upp men jag får kolla den ett tag till.
 
Idag har solen äntligen lyst hela dagen och jag har varit ute ca tre timmar i dess strålande ljus. Med två väninnor gick jag en golfrunda som vi antar är årets sista. Lugnt på banan, lite frost här och där men hyfsat bra utom just på de provisoriska greenerna var det. De ordinarie får inte beträdas när det är frost. En härligt solig, avslappnad runda som kändes så bra efter all gråtid vi haft.
 
När jag kom hem fick jag besök av vännen min som köpt fisk till kvällens middag. En god sås bestående av grädde, buljong, lök, mangold och räkor förgyllde torsken och de egenodlade potatisarna. Mina sista då jag bara satt 5 stycken i pallkragar på stugan.
 
Igår var jag med Umegänget på After Work på Operabaren, en ny restaurang på Norrlandsoperan. Gott var det, speciellt för köttätarna som fick både oxfilé och kalvfärsbiffar, men jag fick varken skaldjur eller fisk. Även om det vegetariska var väldigt gott så saknade jag lite räkor och lax, men nu har jag kompenserat för det :).
 
Önskar en trevlig fortsättning på helgen!
 
 
 
 

Gunnels glas

Kategori: Konst

Äntligen har jag kommit fram till min barndomsväninna, Gunnel Sahlins, glasutställning på Västerbottens Museum.
Muséet på Gammlia som har denna fina symbol på tegelväggen. Vernissagen var söndag den 2 oktober och då var jag där med väninnan S och trängdes med massor av andra för att lyssna på invigningen, höra Gunnels eget tal om sin konstutövning och se allt vackert glas hon åstadkommit. Senare på kvällen var jag bjuden på mingel med vin och gott tilltugg för ett mindre sällskap men ändå ganska många av hennes vänner, släkt och bekanta. Jag är inte direkt bekväm i sådana sammanhang, många var runt Gunnel som jag kände bäst och jag försökte inte ens tränga in mig där då vi faktiskt hade setts på en lunch några dagar tidigare. Däremot satte jag mig med några av hennes syskon och syskonbarn vilket blev en jättetrevlig upplevelse. Så avslappnat och roligt att prata barndomsminnen och annat som dök upp.
 
Kameran hade jag inte med då utan jag gick dit i lugn och ro några dagar senare när eftermiddagssolens strålar letade sig in bland glasföremålen...
... och gav upphov till fina skuggor och speglingar. Till och med fotografen kan anas i det gröna :). 
 
Så här såg det ut när jag steg in i den stora utställningssalen.
Härliga färger och former på podier och en spännande vägg fylld av Gunnels processande när hon skapar sina alster m.m. kuriosa. Gå och se själv om du/ni befinner er i Umeå. Utställningen är kvar till i januari 2017. Om du inte kan det får du här lite mer information.
Vi är alltså barndomskamrater, föddes med två månaders mellanrum år 1954 i byn Grisbackaänget ca tre km utanför Umeå centrum. Ja, själva födseln skedde väl på Umeå BB, antar jag. Vi växte upp, lekte tillsammans, gick i samma klass första året i Grisbacka skola dit vi cyklade Ängsvägen några km. Sen förflyttades vi till Hissjö skola en mil bort längs väg 363 för klasserna 2 - 6. Då gällde skolbuss på morgonen och taxi hem på eftermiddagen tillsammans med elever från Tjälamark och Lantbruksskolan (numera Forslundagymnasiet).
Härligt lysande gröna färger i dessa vackra vaser. Jag skulle gärna ha en i mitt hem men med katter och kanske för övermöblerat skulle det nog inte fungera. En mindre vas av Gunnel har jag i säkerhet (för katterna) i mitt vitrinskåp. Den köpte jag 2004 ca när hon hade en mindre utställning på Presenta. När jag skulle sälja min lägenhet på Gustav Garvares gata stylade jag med den :).
 
Kolla in lekfullheten i dessa färgglada former ur serien Latin Love.
Nog ser man kopplingen till samba och andra danser, eller vad tycker ni?
Ränder gillar hon också.
Jag minns Gunnel som riktigt liten, kanske 5-8 år, med en svartvit randig jumper på sig som jag associerar en del av dessa vaser till. Vet inte om hon gör det :).
 
Högstadiet gick vi på Grubbeskolan, betydligt närmare hem, även då i samma klass alla tre år. Jag flyttade från byn redan 1968 och vi fick båda nya vänner. Första året i gymnasiet gick vi också tillsammans i humanistisk linje, men sen skildes våra vägar åt. I nästan 20 år hade vi ingen kontakt alls men hur det nu var kom det sig att jag hälsade på henne i Åfors där hon bodde och arbetade i atelje åt Kosta Boda.
Hon hade då lanserat serien Frutteria som fanns att köpa på Presenta här i stan. Det är inte de som syns på bilden ovan. Dessa kallas Puppis som lanserades kring 1986. Det var nog då jag hälsade på henne i den lilla röda stugan med kattlucka. Jag hade besökt en väninna som studerade i Borås och var på väg till Öland för att umgås med några väninnor från Skåne som bl.a var bra på fågelskådning. När jag planerade den resan kom jag på att Gunnel bodde på vägen emellan dessa orter och bokade in en träff.
 
Jätteroligt var det att ses efter så många år. Jag fick bl.a. följa med in i glashyttan och se på en del av hennes arbete. Efter det har vi hållit kontakten även om det ibland gått många år emellan besöken.
Jag gillar speglingar och hur solen lyser upp glaset.
I söndags var jag där med min systerdotter. Då var det helmulet utanför vilket fick glasets färg att anta en annan ton, men även det var fint.
Den här vasen, t.ex. lyste på annat sätt, men det får ni iaktta själva om ni vill för jag hade ingen kamera med sist. På väg dit fick jag förresten dela A:s Pokemonletande på Gammliaområdet. Kul!
 
En bild till bjuder jag på. Många foton tog jag men det får räcka så här.
Även mattan har hon designat liksom en del textil åt Katja of Sweden. Jag träffade en annan barndomskompis från byn, I, och hon berättade att hon utan att veta om det hade porslin från Ikea som visade sig vara designat av Gunnel.
 
Vår by, Grisbackaänget var lång med hus på båda sidor om 70-vägen mot Tavelsjö o Vindeln. I början från stan räknat bodde Gunnel med sin stora familj (sju syskon är de). De hade en liten pool utomhus och gymnastiksal i källaren. Gissa om det var kul att besöka henne! Några gårdar längre fram bodde I, sen B också i vår ålder men jag bodde på andra sidan vägen ännu längre bort där vår bondgård låg på den plats Bilfrakt finns idag. Jag tror att Gunnel och de andra också tyckte det var roligt att besöka oss, ladugården med djuren, bagarstugan varifrån det doftade gott emellanåt och vindarna med sina spännande skrymslen. Lite Bullerbykänsla hade vi allt, speciellt nu när man tittar på det med vuxen blick när många år gått.
 
Jag hoppas att vi snart får ses igen, diskutera barndomsminnen, konst och annat i våra respektive liv. Gå och se Gunnels utställning om du har möjlighet, man blir glad av den. På muséet visas också Britta Nordströms fina film om Gunnel, "Jag skulle vilja vara en pion".
 
Veckan börjar grått men förhoppningsvis lyckas solen tränga igenom snart. Ikväll ska vi ha vår årliga födelsedagsmiddag, jag och en annan barndomsväninna, C, som jag känt sen första klass. 
 
 

Krogberget i Kvarnfors

Kategori: Miljö, friluftsliv

Som ni vet orienterar jag och min väninna S varje år sen 2009. Från maj till och med september letar vi kontroller i skogarna runt Umeå. Vi har fyra olika kartor, alltid Gammlia och Nydala, ofta I20/regementet, ofta Kulla eller Umåker men i år fick vi besöka ett nytt område, Kvarnfors, som ligger efter väg 363 bortanför Hissjö. Jätteroligt att få upptäcka en ny skog, en ny å och nya bergsknallar. En fantastisk trevlig bekantskap var Krogberget där vi letade kontroller en av våra sista orienteringsdagar i år.
Se så stark jag är :)! Det stod inget namn på kartan utan jag har googlat tills jag hittade bergets namn och att där skulle finnas flera grottor. En av dem var skyltad.
Fårstugan där getare och boskap brukade söka skydd, står det bl.a. på skylten. Några fler grottor hittade vi inte men antydan till dem fanns. Här gymnastiserar väninnan tufft.
Jag tyckte det var tufft för jag kände ett visst obehag att gå in under klippan, som om den skulle få för sig att falla ned på mig just då. Dessa två bilder kommer från väninnan S:s mobilkamera den dagen men de resterande är mina från lördag den 1 oktober då jag tog med UMeGänget till platsen som jag blev så betuttad i.
Här vandrar vi långsamt uppåt, hyfsat brant var det. Efter en stund möttes vi av detta budskap.
Fyra frivilliga ville agera troll för en stund. Några andra såg vi inte till!!
En rostig stege lutad mot bergväggen kände vi inte för att använda men vi såg faktiskt bergsklättrare vara där och öva på branterna, men inte med stege. Flera små öppningar syntes men vi lockades inte att krypa in och undersöka dem vidare. Det stod på skylten att det skulle finnas små rum innanför.
Då var det roligare att vända blicken utåt mot den fina utsikten.
Inget som minner om mänsklig närvaro fast bara någon kilometer bort från byn Kvarnfors befinner vi oss. Långt bort lite till höger anas en mast av något slag, 3G, 4G eller en TV-mast??
 
Människor besöker i alla fall denna plats ofta inser man när vi upptäckte en relativt nybyggd grillstuga med tillhörande vedförråd.
Lite blåsigt var det denna dag men några av oss (herrarna) gjorde upp eld utomhus och satt där i blåsten medan resten av oss, kvinnor samt hund, gick på en promenad.
Sixten var så nyfiken och ivrig att han gnällde när vi rörde oss för sakta. Det gick naturligtvis inte att släppa honom fri i detta grott- och klipplandskap. Riskera att han försvann ville vi inte, framför allt inte L som lånat honom av sin fysiskt mindre rörliga granne.
Vilka härliga klippgubbar vi fick se. Verkligen ett märkligt landskap som inlandsisen skapat för minst 10 000 år sen.
Här ser jag en strandad jätteval med gapet mot mig. Vad ser ni?
 
Vi tog oss uppför branterna till den mer plana toppen där faktiskt en av kontrollerna fanns kvar även om tiden för VK/IFK:s Skogsluff var över.
Fint landskap även där med små pölar/gölar.
Man kan undra om det ändå inte finns lite mystiska väsen på denna urskogsaktiga plats när man ser dimfiguren på bilden nedan?
Visst ser ni den där i mitten? Vad kan det vara???
 
Sen hittade vi oss en mysig fikaplats i lä och lockade till oss herrarna från deras mer blåsiga plats. Någon gruppbild lyckades jag inte med då det är två i gänget som inte vill vara med på bild. Jag känner inte att jag vill be dem flytta på sig, det vore lite otrevligt, så ni får nöja er med delar av oss när vi senare efter en lyckad utflykt vandrar hemåt.
Namnet Krogberget kommer sig av att det en gång i tiden, för länge sen, ska ha funnits en vägkrog där i närheten (eller på berget?).
 
Det är så roligt att vara ute i naturen. Nu har väninnan rest utomlands några veckor och vännen min föredrar stadens larm så jag får nöja mig med en kort sväng till stugan ibland eller som i tisdags, en härlig golfrunda då solen sken gott. Sen dess har vi mest haft mulet, så också idag, då vi istället besökt Avion och sen ätit lunch på Ikea.
 
Jag, som aldrig haft en smartphone, utan klarat mig alldeles utmärkt med en Nokia i flera år, har nu fått en enkel Samsung Young 2 att lära mig på. Några selfies går det inte att ta med den kameran,  inte heller finns blixt, men ljudet är utmärkt vid telefonsamtal och i sms:en kan jag nu se de emojis som vänner skickar. Förut blev det bara små fyrkanter som jag fick gissa att de var smileys.
 
Däremot kan jag hittills bara skicka små gröna grodor som smileys till dem. Det kunde jag göra med Nokian också men däremot inte skicka eller ta emot mms som nu går alldeles utmärkt. Jättekul att jag fått den att fungera (den jag fick den av gillade den inte alls) och än så länge är jag nöjd och behöver inte mer än så. Vad gäller surf så gör jag det helst här vid min stationära dator.
 
Önskar er en bra vecka!
 
 

Stig Lindberg-vandring

Kategori: Konst

Umeå har äntligen insett att Stig Lindberg som föddes i Umeå 1916 är värd att fästa uppmärksamheten på nu när det är 100 år sen hans födelse. Vi missade det när vi firade Kulturhuvudstadsåret 2014 (nästan, en mindre utställning ordnades visst privat). Jag valde att delta i en stadsvandring för att titta på hans konst och få veta lite mer om hans tid här i Umeå innan han flyttade söderut och så småningom kom till Gustavsberg där han började sin offentliga konstbana.
 
Vi samlades på Väven, massor av intresserade och nyfikna, för att sen vandra vidare till Mimerskolan där Stig gått i realskola.
Där huserar numera Elite Hotell Mimer som öppnade så sent som i år. Den pampiga byggnaden färdigställdes år 1900 och har hyst många av Umeås elever genom tiderna, bl.a. har Lars Widding skrivit om den. Stig Lindberg var visst ingen flitig elev utan visade mer kreativitet och var visst också lite av en lustigkurre, berättade guiden. Det gick ju väldigt bra för honom ändå, vet vi ju idag :).
 
Vandringen fortsatte mot gamla Stadsbiblioteket öst på stan där det i entrén finns detta konstverk av Stig L, uppfört 1962....
...vars titel är Folkvisan. Jag minns den här väggen så tydligt från mina unga år då jag besökte biblioteket ofta och läste alla barnböcker jag kunde komma över. Det var lite jobbigt att jag blev begränsad och inte fick låna fler än 7 böcker per gång. De läste jag ut på nolltid så snabbt var jag tillbaka. Idag huserar företaget Deloitte där.
 
Tillbaka till centrum gick vi. Trots byggnationerna som just nu pågår på torget kunde vi komma hyfsat nära den här frisen som syns på väggen till gamla Domushuset. Den är också uppförd 1962.
Fönstren under tillhörde då Domusrestaurangen så symbolerna ovan föreställer ett glas, några gafflar m.m lite mer svårdefinierat åt restauranghållet. Tyvärr hänger julbelysningen kvar året om som ni ser. När Domus lades ner blev det en galleria i huset som först kallades Victoriagallerian, numera MVG, vilket betyder mer Victoriagallerian!! Det är sällan man tittar upp på väggen fast man/jag passerar där så ofta, men nu kanske jag har frisen i tankarna någon gång när jag flanerar på gågatan. Jag tycker den är så fin och verkligen pryder fasaden.
 
På Renmarkstorget ståtar ett större konstverk, en kopparskulptur utan titel uppförd 1976. 
Förutom Stig L:s signatur står där också E.Ö vilken är medkonstnären som var specialist på ärgad plåt, berättade guiden. Från början var jag inte så förtjust i denna och fler Umemedborgare än mig klagade på färgen, men numera gillar jag den. Det är en fontän men kommunen snålar tydligen med vattnet så små strålar som det är. Det påtalade guiden också att det var ovanligt med höga vattenflöden, tråkigt nog. Tydligt känner man igen en fisk däruppe till höger och det visade sig att Stig Lindberg i unga år arbetat i fiskaffären en bit bort (längesen den slog igen nu).
 
I huset till vänster kallat centrumhuset fanns en innergård med en fin fontänskulptur av Stig men den monterades ned, flyttades i delat tillstånd, en del kom bort, resten uppfördes i Stadshuset. Det skrevs arga insändare om att skulpturen förstörts och nu är den nedmonterad i ett förråd, det som är kvar. Tyvärr, för den var fin och stod i Umeås första galleria fast det ordet inte användes då på 60-talet. Där fanns bl.a. Bäcklunds som sålde lite av varje, bl.a. köpte jag (eg. mina föräldrar) en Barbiedocka till mig 1965. Den har jag ännu kvar :).
 
På stadsvandringen fick jag lära mig något nytt, att i den lokalen också funnits ett till konstverk av Stig Lindberg, tavlor som sträckt sig upp vid trappan till Ringbaren, en mötesplats för många unga, ja, säkert alla möjliga umebor då. Det visade sig att det konstverket finns kvar på Hotell Scandic Plaza, höghuset ni ser i förra bilden.
Härligt sprakande färgglatt! Där avslutade guiden sin visning men nere på Väven fanns en tillfällig utställning av Stig Lindbergs mest kända alster i porslin m.m. Berså är väl den mest kända servisen, gissar jag. Tyvärr hade de plockat bort dem när jag kom med kameran några dagar senare.
 
Idag, tisdag, har vi tänkt gå en golfrunda. Bara +4° än och ingen sol fast de lovat en sådan. Det blir till att klä sig varmt. Har jag berättat att jag äntligen har lyckats sänka mitt handicap, från det högsta 54 som jag haft i flera år till 52? Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att komma ner till 36 vilket är mitt mål. Nu tvivlar jag skarpt att jag någonsin kommer dit men gläds desto mer över de två jag ändå lyckats med :).
 
Jag önskar er en fin oktobervecka!
 
 

Höststad

Kategori: Umeå Stad

I väntan på mer spännande inlägg som en Stig Lindberg-vandring i Umeå och en glasutställning av Gunnel Sahlin så visar jag en lövad stad. På väg mot Vänortsparken lyser lönnarna fint så här års.
Stadskyrkan anas till vänster. Lite närmare lyser löven ännu mer.
Det är vännen min som promenerar till höger. Vi är på väg för att fotografera (jag) Stig Lindbergs konst i staden, men den visar jag inte än.
 
Kan inte låta bli att visa en bild på ännu mer lönnmatta.
Efter att ha fotat på Domushuset, Renmarkstorget och inne på Plaza vänder vi åter.
Jag blev så fascinerad av höstlöven som ni förstår.
Mot himlen!
 
Vilka härliga höstdagar vi bjuds på i år. Jag bara njuter av det vackra färgspelet i naturen. Däremellan jobbar jag hårt med att täcka växterna med täckbark och stubbfräs samt fylla på komposten med allt som dött, inte bara mitt eget utan sånt som andra boende kastar i naturområdet bakom när de inte ids gå till containern på Snipgränd dit allt trädgårdsavfall ska lämnas. Jag plockar bort alla plastsnören som annars riskerar att hamna i husdjurens magar och känner mig lite nyttig en stund. Annars är det ju bara härligt att vara ute i den friska höstluften med katterna som sällskap.
 
Ha en fin fortsättning på veckan.
 
 
 
 
 

Skogsutflykt

Kategori: Miljö, friluftsliv

Lite oinspirerad är jag och så stor lust att blogga har jag inte för den utlovat regniga dagen är än så länge solig om än sval då natten varit kylig, men lite ska jag anstränga mig ändå :). För ca två veckor sen for jag och väninnan till broderns skog (han äger en smal del av den i alla fall) för att leta svamp. Då jag före älgjakten hittat massor av gula kantareller var det lite snopet att knappt hitta några denna gång. Plockade av någon annan förstås. Här har jag i alla fall funnit några få.
Men det var en fin dag att ta lite bilder medan vi letade.
Asplöv i olika färger. Vid avverkningen för många år sen lämnades några aspar som vuxit sig höga och helt eller delvis dött men de pryder sin plats på något sätt.
En tjusig schal till smala trädet. Är det det här som kallas vril och kan bli till vackra skålar i skickliga hantverkares händer?
 
Trattkantarellerna är på gång och några sådana plockade S i plastpåse. Isch, korg, tyg eller papperspåse är väl bättre men man tager vad man haver.
Jag har kvar så många torkade sen tidigare år så jag låter henne ta alla, hon som har större familj än jag också så de går åt.
 
Vi gick ända upp till bergsknallarna där vi brukar fika och där jag vissa år hittat lite gula men inte ens där fanns de. Men fint är det i höstsolen så vi kramade lite träd..
..och visade fina schalen från Keukenhof i Holland.
Sakta vandrade vi runt och hemåt. Lingon fanns det i massor men till att plocka dem fanns ingen ork.
Eller lust heller då jag redan har någon liter av dem hemma. Jag är ingen som gör lingonsylt och äter till allt utan jag brukar nöja mig med att baka bröd med lingon i. Här är också en riktigt stor, delvis övervuxen myrstack med lingonris.
Lingon är också bra som förebyggande mot urinvägsinfektion. Först var det tranbär man skulle äta men sen hörde jag att lingon var lika bra om än inte bättre så dem äter jag om jag känner att det är på gång. Jag har t.ex alltid med dem på resa och tar några varje morgon. Hittills har det fungerat bra.
 
Förra helgen var intensiv med bl.a. ett besök på VK:s storloppis. Där gjorde jag dessa fina fynd för 10, 30 resp 30 kronor.
Skålen är Majolika, flickorna skulle vara gjorda av någon Lynn (som jag inte hittat på Google) och lilla blomsterflickan är en Bourelius. Ja, inte så viktigt när man som jag tycker de är söta och passar i hemmet :).
 
Idag vaknade jag och mådde riktigt bra för en gångs skull men så högg det till i mellanryggen när jag stod vid tvättstället och böjde lite bakåt. Isch, må det gå över snart. Voltaren har jag smörjt in, men det är rörelse som gäller, känner jag. Så fort jag suttit stilla ett tag hugger det till igen, som nu t.ex.
 
Ha en fin helg!
 
 
 
 

Djurmöten

Kategori: Djur och natur.

Bara en bild från en söt liten besökare för någon vecka sen.
Han kom rusande från kullarna på innergården och stannade till en liten stund så jag kunde zooma in från mitt fönster på andra våningen, innan han rusade vidare mot tryggare höga träd och skogsdungen.
 
När vi var på väg från vår orienteringstur mötte vi dessa på vägen genom Håkmark.
Bara att bromsa in och låta dem gå över så sakteliga.
Fotat av min väninna i stress genom bilrutan då minst två bilar bakom var otåliga och så småningom gled förbi oss vilket faktiskt fick fasanfamiljen att promenera över lite fortare. Fasaner finns egentligen inte så här långt norrut utan är utplanterade enligt vad jag har läst mig till. Likaså fick jag veta att den till vänster är melatiniserad, dvs har för mycket mörkt pigment.
 
Tiden räcker ännu inte till så detta blir allt för idag. Jag måste iväg till stugan för att rengöra avloppsbioboxen och ta upp pumpen innan vintern. De har lovat regn de kommande två dagarna och då kanske jag får tid och lust att skriva lite mer.
 
Ha det så gott!
 
 

Skånebesök

Kategori: Festligt

Nu är det dags att börja titta bakåt och ta itu med bilder från olika händelser i sommar jag inte hunnit att blogga om. Först vill jag bara berätta om vilka underbara septemberdagar vi äntligen fick. Speciellt idag och även igår kom sommarvärmen åter helt plötsligt. Fina soliga dagar var det hela förra veckan men då med kyliga vindar, men idag var det jätteskönt, på golfrundan och på min altan senare med god bok och kattsällskap.
 
Jag har varit lite avundsjuk på skåningarna och de andra söderut som haft supersommarvärme kring 25° medan vi fått nöja oss med 10 grader mindre. Det får mig osökt in på lördag den 27 augusti då jag fick besök av min kära väninna I med sin man F från Kävlinge i Skåne. 
Här är de på restaurang Garaget där vi träffades för en trevlig middag. Jag och I möttes i Provence 1984 då vi båda samt också I:s väninna A deltog i en Temaresa där vi vandrade i vackra Provence. Jag åkte på semester ensam det året, var i dålig form då jag bar på en besvärlig förkylning sen flera veckor men mötet med dessa jämnåriga kvinnor räddade resan för mig (de flesta andra var mycket äldre). Vi började umgås och träffades ömsom i Österlen, på Öland eller gjorde olika fjällvandringar norröver. Jättekul i flera år, men när F dök upp i hennes liv och så småningom barnen K och C slutade våra resor tillsammans.
 
Nu är det dottern som fört oss samman igen då hon valt att studera här uppe. Nu har vi setts tre gånger på några år efter det långa uppehållet sen 1990-91. Så roligt att ses och alltid trevligt, lättpratade som de är och positiva till det mesta. Garaget är en bra restaurang med god mat men den här gången var servicen lite si och så, tyvärr. De unga servitriserna pratade så infernaliskt fort att det var mycket svårt att höra vad de sa.
 
Vi valde olika fiskrätter, bl.a. fjällröding från Malgomaj. Mina vänner undrade var det låg och servitrisen klämmer fram att det är vid Tavelsjö !!! För er som inte är härifrån kan jag berätta att Tavelsjö är en liten by ca två mil från Umeå, medan Malgomaj ligger i närheten av Vilhelmina som är 40 mil inåt landet. Jag protesterade förstås, men då svarade tjejen att hon inte var härifrån och egentligen inte brydde sig heller. Hon var inte otrevlig men svaret var verkligen inte sympatiskt. Det fanns ett exempel till men det får räcka så här.
 
Huvudrätten var jättegod, vinet likaså och även efterrätten där vi alla tre valde olika. 
Jag gillar choklad och den här var verkligen chokladig, med bara lite hallonsås till.
Nästan i mastigaste laget... nehej då, inte alls :). Till det fick vi efter rekommendation av en kunnig servitris (som de andra till slut kallade på när vi bad om vintips) ett jättegott cremant, bubbelvin från Frankrike med lätt sötma och en speciell konjaksarom faktiskt om än bara 10% alkoholhalt. Jag brukar inte tycka om konjak men så här var det gott.
 
Nu till något helt annat. En liten lövsångare i grannens fuskäppelträd.
Jag hade tänkt ta med lite om årets kräftfester också men jag känner att inspirationen tryter så jag avslutar med en vacker himmel från den 28 augusti.
Så snyggt med molnen i solfjädersformat. Lite har jag förstärkt värmen i färgerna men bara lite.
 
Redan i morgon ska temperaturen återgå till mer normalt för årstiden men två dagars sensommar har vi i alla fall fått. Orientering är det som står på programmet i morgon och sen planeringscafé för UMeGänget senare på em/kvällen.
 
Ha en skön vecka!
 
 

Födelsedag för katter

Kategori: Katter

Jag gick och blev förkyld. I torsdags efter yogan bröt det ut ordentligt och jag fick ganska hög feber på fredag eftermiddag, 38,7, med ont i halsen och hosta, men bara lite nästäppa och rinnsnuva. Det extra jobbiga var att samtidigt fick jag ett tinnitusutbrott med extrahögt ljud och tätkänsla i höger öra. Hjärnan gick i spinn kan man säga och det var inte kul att lyssna på när jag helst bara ville ligga still och vila. Dessutom hade jag förstås lite träningsvärk efter yogan så varje gång jag hostade gjorde det ont i magmusklerna som jobbat hårt på yogapasset.
 
Så, nu har jag klagat färdigt! Sånt känns alltid bra. Sen har det förstås gått några dagar så febern är i stort sett borta, hostan lugnare, magmusklerna läkta men örat högsusar än.
 
Mina kära katters födelsedag inföll i fredags då jag mådde som sämst men några bilder tog jag dagen innan som visar deras solglädje, åtminstone Desirées.  
På min grannes uteplats mår de gott ibland då där är sol lite längre än hos mig. De fyllde hela 11 år och jag är så glad att ha dem hos mig.
Tusse rullar runt bara i sömnen när han mår riktigt bra, men lillflickan älskar att rulla sig utomhus varma sköna dagar. En till!
Tusse blev till sist så frustrerad över hennes rullande att han gick fram och nafsade på henne samtidigt som han utstötte ett irriterat gnäll, men inte brydde hon sig.
 
Härligt är det också med alla fjärilar som flyger omkring den här tiden. En Amiral hade jag visst besvär att fånga på bild, men till sist.. Här är den, visserligen upp och ned, just på en fjärilsblomma.
Massor av påfågelsöga har vi haft flygande omkring, sittande på väggar och staket förutom på alla blomster förstås.
Bärplockningen är över för min del. Lingon finns massor av i skogarna, även en hel del blåbär men jag nöjer mig nu med att stoppa dem i munnen. Jag ser att flera förbipasserande gör det också från min röda vinbärsbuske och det får de gärna. De räcker nog till fåglarna senare i höst när de är som mest sugna.
 
Nu stundar lite lugnare kantarellplockning, några orienteringsdagar och bortplockning av sommargrejer från stugan. Ja, golfrundor också men just nu är jag för svag för någon sådan, känner jag, så det får vänta. Det var annars bara det jag fick avstå från i fredags när förkylningen tog över samt en utflykt med kompisgänget i söndags. Annars var det en bra helg att vara sjuk och inomhus, med dåligt väder, vila, se dålig tv, läsa lite håglöst och ta hand om sig själv.
 
Idag däremot lyser solen, tyvärr med lite kallblåst, men ute lockar mig. Vännen har skjutsat mig till Coop Forum för att fylla på förråden och det var skönt med bärhjälp, men sen har jag bara varit inomhus. Funderar på att ta sekatören med mig och se om den behövs någonstans eller så håller jag bara katterna sällskap ett tag. Önskar att det vore varmt nog att sätta sig ute med en kopp te och en bok, men vindarna tillåter nog inte det idag.
 
Det var allt för idag. Må så gott, kära läsare, och ha en fin vecka!
 
 

Schönbrunn

Kategori: Resor och utflykter

Så är vi då äntligen framme vid sista dagen på Wienresan, torsdagen den 12 maj. Gruppen träffas i lobbyn för att lämna in bagaget till förvaring, därefter går vi gemensamt till tunnelbanan för transportering till Schönbrunn. Vi har dåligt väder så paraplyerna blir använda när vi går mot slottet. En fin rosenhäck är det första som lockar mig att ta fram kameran.
Sen ser jag en mycket orädd korp på gräsmattan. De förde visst tur med sig så de är säkert väl omhändertagna och känner sig hemma på slottsområdet. 
Sådana har vi vid min stuga också, men inte så här nära :).
 
Entrén är pampig även i gråmolnigt väder.
Stora guldfärgade fåglar med vingarna utbredda står på obelisker på var sida men de rymdes inte på bilden min.
 
Vi skulle inte få gå in i slottet förrän vid 11 ca och hade därför gott om tid att vandra runt i omgivningarna.
Där det lyser gult ska vi gå in senare men nu tittar jag på de fina fontänerna med sina livliga skulpturer.
Regnet gav sig tillfälligt som tur var och vi vandrade ut i trädgården, men först lite vällande folkmassor på väg till slottsvisningen.
Många är de!
 
Vackra är blåregnen.
Därinne i portalen vill många bli fotograferade. Sötast var dessa skrattande japaner/kineser ?? som smittade oss med sin glädje.
Med matchande lila schal till och med :).
 
Fin trädgårdsanläggning, bara en liten del av allt det stora.
Här lite mer lite längre bort från slottsgaveln.
En maffig skulptur lockade också.
Fullt med rosenbuskar var det. Vi njöt av doften och försökte fotografera skönheten hos dem.
Den här blev jag ganska nöjd med. Den röda är inte lika lätt men även den blev okej.
Väninnan S valde en buske att posera vid.
Snart var det dags att återvända till slottsentrén för att få komma in till slottet där vi inte alls fick fotografera, men vill ni se mer klicka då på Schönbrunn.
 
En sista exteriör innan vi gick in.
Ni ser de små pelaröppningarna längst till höger på bild. Därifrån kom vi efter att ha vistats bland växterna ett tag.
 
Miljöerna inne i slottet var helt fantastiska, rikedomar och överdåd, men absolut läckert att skåda. Vi fick varsin bandspelare med hörlurar och kunde gå i vår egen takt genom rummen. Sen en stund i shopen förstås för att inhandla några små souvenirer med guldkant.
 
Ute hade regnet kommit åter men ändå ville vi förevigas vid fina rosenhäcken.
Bilden är tagen av min väninna med sin nya Samsungmobil. Skärpan och färgåtergivningen är fantastisk men ändå föredrar jag min egen kameras bilder. Den där jag håller i handen. Svårt att förklara men det är något hårt i mobilbilden, kanske lite kornig eller vad tycker ni?
 
Vi tog tunnelbanan in till Karlsplatz där de spelade vackra wienervalser på den stora stationen med så många utgångar att vi gick fel två gånger. Det var dags för lunch och vädret lockade inte till någon lång promenad. Vi valde närbelägna Operabaren där de erbjöd oss svampragu som vegetariskt alternativ.
 
Så speciellt fräscht såg det inte ut på tallrikarna.
De stora runda sakerna var knödel vilka liksom växte i munnen, men ragun var okej, men inget grönt alls förutom klippt persilja. Till det lite lunchbubbel så här sista dagen. Lite spartansk inredning men vilket gemyt. Bakom min väninna säkert en pensionerad operasångare eller dirigent och mitt emot honom en lika åldrad primadonna i guldklädsel. Naturligtvis vet vi inte det men man kan ju fantisera. Min förkärlek för opera är väl sisådär och numera med min ljudkänslighet klarar jag inte att gå på någon föreställning.
 
Det var faktiskt väninnan ovan som lockade mig att lyssna på opera första gången. Hon arbetade på Norrlandsoperan i början av 80-talet som administratör och fick då biljetter till generalrepetitionerna. Hoffmans äventyr tror jag var den första föreställningen, sen följde många fler, även sådana jag betalade för innan jag drabbades av en allt svårare tinnitus och känslighet. Då tog det slut. Kanske Figaros bröllop var den sista. Jag minns slutet när scenen vattenfylldes så aktörernas skor och långa klänningar blev våta. Ja, det skulle vara så :)!
 
Här på baren hade de en stor tvskärm som hela tiden spelade små stycken ur kända operor på för mig lagom volym. Helt underbart medan vi avnjöt (nåja) vår lunch.
Bild i lampa får avsluta resan till Wien i våras, som tagit lång tid att blogga om. Vi hade några timmar innnan bussen till flyget gick så vi tog det bara lugnt, väntade i hotellbaren med andra resenärer. Sent kom vi fram till Arlanda där vi bokat en natt på Rest&Fly. Så gott jag sov i överslafen den natten, svalt, mörkt och tyst.
 
Idag, den 8 september, skiner solen och vinden är mild jämfört med gårdagens storm då det gällde att hålla i sig när kastvindarna tog över. Jag är på väg ut till stugan för att plocka undan lite. Så sakteliga vintrar jag den, men än kan man nog äta ute på baksidan om solen är med och vindarna svaga. Det är skönt att vi har så nära, då kan man göra lite då och då.
 
Jag önskar er alla ett skönt veckoslut!