konstbarbro

Fototriss - Ljus

Kategori: Konst

Denna vecka är det tävling hos Fototriss och temat är ljus. Det ämnet ger stor frihet med massor av bilder att välja bland. Jag har valt tre bilder från gårdagens utflykt till en vän (NF) som bor så vackert vid en sjö nära Umeå. Priset i tävlingen är ett kamerastativ eller annan likvärdig vara från Coolstuff.

Ett vackert rum fyllt av konst på timrade väggar med ljus som flödar in från det lilla fönstret högst upp.

En ljuskvinna eller ljusbärare på bordet.

När solen äntligen visade sig denna molniga, men jättetrevliga, dag lyste dess strålar genom glaset och skapade en skog även inuti.

Fler bidrag på tävlingstemat hittar ni hos Fototriss.

Linnévandring

Kategori: Resor och utflykter

I torsdags, den 26 maj, gick den årliga vandringen från Jämteböle och Spöland till minne och ära av Linné som år 1732 besökte platsen och också övernattade där. Umeås New Friends hade den som en programpunkt och vi var några (alltför få) som passade på att följa med. Å andra sidan fick vi som var med en mycket härlig upplevelse.

Till skillnad från idag då regnet ännu blöter marken fast det slutat droppa uppifrån så lyste solen i torsdags kväll och vindarna var behagligt måttliga. I Jämteböle har jag aldrig varit mig veterligen (kul använda gamla uttryck:)). Min mor var från Tegsnäset så vi har passerat massor av gånger då vi hälsat på hos släktingarna men för mig var detta första gången jag besökte denna vackra by. På vägen dit passerade vi Snålltjärn som jag aldrig hört talas om men tycker är ett så roligt namn. Snåll, vad är det för något? Tror ni inte att jag då igår läste i evenemangsguiden om den fina badplatsen i Snålltjärn. Där ser man.

Vandringen från Jämteböle påbörjades kl 18 men då vi var sena från Umeå fick vi vandra på egen hand. Förseningen berodde till viss del på att vi såg en järpe spatsera lugnt med synlig huvudtofs på bygdegården. Till slut kom vi i alla fall fram till stigens början.

I försöker likna vandrarna på skylten:) och lyckas riktigt bra.

Lite konst fann vi också. En hög med kraftiga kedjor som jag absolut tycker skulle passa som installation på Umedalens Skulpturpark. Vad tycker ni andra?

Linnévägen är 7,7 km från Jämteböle till Spöland eller tvärtom men vi går bara 2,7 km till Trätmyran som är mötesplatsen mellan de två orterna. Från början letar vi orange färgklickar som ska markera leden enligt skyltar men inser snart att det nog bara är att gå vägen framåt helt utan skogsavstickare.

Den sista biten går rejält uppför och här stannar vi till lite andfådda innan vi når raststugan där folket har samlats. Spelmansmusik hörs bland skogens träd och det är så stämningsfullt.

Jag hade förväntat mig kanske lite dragspel och någon fiol men där fanns ett helt spelmanslag, nämligen Umebygdens spelmansgille som förgyllde kvällen med fin musik.

Lite stör bilen och plaststolarna men försök bortse från det. Notera ledarens vackra jacka, en sån skulle jag vilja ha:). Efter musikunderhållning och välkomsttal då även vi som kom utbyss ifrån blev nämnda (annars kände nog de flesta varandra) var det dags för grillning och fika.

I grillstugan var det fullt men mitt lilla foliepaket innehållande grovt korvbröd, ostskivor och en soja Chorizokorv med senap på rymdes på gallret.

Mina vänner flyttade helt sonika på en bänk så vi kunde sitta och få i alla fall lite solstrålar på oss.

Låånga är skuggorna som synes.

Tre grillstugor, bänkar och inte minst detta fräscha utedass har alla tillverkats av idéella krafter från byarna. Lägg märke till att det finns både en herr- och damsida. Det har jag aldrig förr sett på någon allmän toalett i naturen.

Jag blir så imponerad av de som gör mycket helt gratis som kommer oss andra besökare till del. De tillhör nog de flesta den äldre generationen och jag kan bara undra om de som kommer efter vill arbeta lika idéellt i vårt kommersialiserade samhälle?? Man kan alltid hoppas för det är ett fin och betydande insats de gör.

Medan vi fikade bjöds vi på fler gånglåtar och andra glada och mer vemodiga toner på denna vackra plats.

Längst upp i mitten något som påminner om Lapporten :) men nog bara är en brandgata.

Vi pratade Linné, kosläpp och byagemenskap med några Spölandskvinnor innan det var dags att bryta upp. De hade 5 km hem så en del passade på att få åka med i bilarna tillbaka. Vi däremot gick samma väg som vi kom och det blev en total vandring på drygt 5 km vilket var helt lagom för åtminstone mig som inte riktigt byggt upp min kondition än. Jag har inte kunnat börja sommarens orientering ännu men vi är på gång.

Vi gick långsammare nu och hann stanna upp och titta oss omkring mer. Vackra stenar och detta fina älgtorn fångade vår uppmärksamhet. Inuti stod en övergiven Bullens korvburk:). Klicka på bilderna om du vill se dem lite större.

En liten avstickare till Busjön gjorde vi också längs en slingrande skogsstig ackompanjerad av fåglarnas sköna vårsång.

Solen började gå ner över den svarta tjärnen men så här mörkt hade det inte hunnit bli i verkligheten. Vi hade turen att få se både en lövsångare (säker för jag känner igen sången:) och en ärtsångare (osäker), den senare helt synlig i toppen av en stor björk.

Där hade avverkats en hel del och jag fann en vacker trädskiva som jag ville ta med hem utan att veta vad jag ska använda den till. Här är det I som hjälper mig att bära.

Solen går ned bak stock och gran, som ett glödande klot vilar den en stund på timmerhögen.

Då är vi nästan framme vid Linnévägens början. L:s röda BMW väntar på oss.

Solens strålar gör skylten extra färgglad, riktigt regnbågsvacker.

Vi stannar en stund till för att njuta av utsikten, fotografera lite och bara uppleva landsbygden. Jämteböle verkar vara långsträckt. Vi tyckte att vi passerade mest sommarstugor förutom bygdegården, men vi hade kanske inte riktigt kommit in i byn?





Vackra kvällsvyer över våtmarkerna. Det som glittrar kanske är älvorna på väg till sin dans eller något annat lika magiskt:).

Jämteböleån med en vilande kanadagås vid kanten. Två änder lyfte just när jag fotograferade, se plasket i vattnet.

Ett fågeltorn fanns i närheten och ett sådant kan vi inte motstå så det blev en kort promenad dit. Enstaka sjöfåglar anades, omöjliga att identifiera i skymningen men en bisamråtta som snabbt simmade förbi tog vi inte miste på.

Nu är klockan mer än 22 och i vänstra hörnet har älvorna redan börjat dansa över sjön. Det är dags att bege sig hemåt efter en mycket lyckad och givande kvällsutflykt i Linnés fotspår.

Lite av varje

Kategori: Djur och natur.

I helgen var det Kulturnatta på stan och vi var 13 NF:are som samlades och gick tillsammans för att uppleva det oändliga kulturutbudet på gator och torg. Tyvärr lät det om det mesta och öronpropparna blev nästan utslitna:). På vissa ställen hade jag också behövt sådana hörlurar som hantverkare använder för att skydda sin hörsel. Jag hade hoppats på att få besöka några stillsamma utställningar mellan konserterna men de hade stängt för dagen.

Trevligt är det förstås med folkliv och umgänge med vänner när vi åt på Harrys (god fiskplanka) och senare tog en kopp kaffe på Taj Mahal. Även Jonny Glas och Pontare lät bra om jag stod borta vid Stadsbiblioteket när scenen låg framför Rådhuset, likaså några uppträdanden från musikskoleelever utanför Frälsningsarmén (ingen koppling annars) som framförde egenkomponerad musik. Jättebra och behaglig volym i alla fall de två-tre låtar jag hörde.

I år tog jag inga bilder men om ni vill kan ni klicka här för att se fjolårets inlägg, en hel del påminde om varandra och sommarkvällen bjöd på lika bra väder båda åren.

Förra torsdagskvällen fick vi fågelskådare vara med på ringmärkning vid Västerfjärden och då fick jag se flera arter på nära håll som jag aldrig sett förut. Och en av dem fick jag också hålla i sen den var ringmärkt, vägd och vingmätt. Denna bild har jag lånat av en annan kursdeltagare och här är det ringmärkaren själv som håller i svarthättan.

Men sen fick jag hålla i den en stund och den vilade så fridfullt i mina händer att den första sekunderna inte märkte när jag släppte taget om dess små ben. Sen flög den iväg till friheten och jobbet med att skaffa partner (om det nu var en hanne) eller mat till ungarna om ... ja, ni förstår det som fåglarna gör nu på försommaren:).

Själv besökte jag stugan i fredags och invigde den nya bryggan med att äta lunch utomhus.

Så stor den känns och så skönt att vi nu har kommit någon meter längre ut på sjön vilket innebär fler soltimmar och kanske lättare för de som vill dyka i. Jag är mer en försiktig iklivare när badtemperaturen blir mer behaglig men kanske även jag kan våga mig på att i alla fall hoppa i om än inte dyka med huvudet före.

Igår permanentade jag mig och är nu lockig om än inte fin i håret. Man ska nämligen låta lockarna vara orörda i tre dygn innan man får tvätta och sen försöka forma till en frisyr. Jag ser alltså ganska rolig ut:). Eftersom jag ändå lovat bort mig på en sopplunch på Café Pilgatan ska jag linda in håret i en scarf och försöka se oberörd ut.

Fototriss - Platta

Kategori: Allmänt

Helena på Fototriss har låtit maken välja tema kommande vecka och det blev Platta som ju går att tolka på flera sätt som tur är. Jag hade fotograferat en fin pärlplatta jag fått av en väninnas dotter men bilden blev suddig och jag iddes inte ta en till. Fotografera är alltid roligt men inte att föra över bilderna på datorn.

Min triss innehåller två plattor och en med verbet platta (till). När jag renoverade badrummet för några år sen valde jag en dekorationsrad bland de i övrigt diskreta kakelplattorna och här är en sådan platta.

En gammal LP-platta med Elvislåtar kanske duger?

Fast jag har en relativt nyinförskaffad skivspelare så är det alltför sällan jag lyssnar till mina gamla LP-skivor. Jag vet faktiskt inte varför det är så. Nu har jag hört att det finns ännu nyare skivspelare med USB-minne där man kan föra över låtarna till datorn. Det skulle vara bra för att kunna använda musiken när jag gör bildspel.

Sen var jag tvungen att gå till bildarkivet för bild nr tre och fann då denna med tre par händer som är i full färd med att platta ut/till degämnena som sen skulle kavlas och gräddas till goda tunnbröd.

Full fart som synes. Och bröden blev jättegoda:), både hårda och mjuka kakor.

Andras bidrag på temat hittar ni här.

Ugglemärkning

Kategori: Djur och natur.

Igår kväll avslutades ugglekursen med riktiga närmöten med pärlugglor. Vi fick följa med  uggleforskaren Jonas från holk till holk för ringmärkning och kontroll. Fint väder var det men ganska kyligt, bara +5°, så alla var vi ganska välklädda från topp till tå förutom kvällens kursledare som här tittar in i holk nr 1 en dryg mil från centrum.

Klockan var ca 21 och alla vi nio kursdeltagare väntade spänt på vad J skulle finna. Tyvärr så var just denna holk övergiven. Där fanns fyra-fem ägg men ingen som ruvade dem sen lång tid tillbaka.

Färgen är inte helt rätt, i verkligheten skiftade de mer i ljusblått men blixten bleker nog. Lite förstämning spred sig men vi tog nya tag och åkte vidare till nästa holk i Holmsundstrakten nära vattnet. Om det nu var hav eller sjö vet jag inte säkert.

Där fanns mor uggla och fem nästan nyfödda ungar, knappt två veckor trodde J att de var.

Här har mamman hämtats ned från boet, som synes är pärlugglan en liten art, bara ca 25 cm, men absolut jättesööt:). Den kunde vrida huvudet hela 270°, det såg häftigt ut.

Försiktigt lyftes ungarna ur boet för ringmärkning och ev notering av andra data.

De såg så ynkliga ut, har knappt fjädrar på kroppen och kan inte direkt kallas söta, tycker jag. Men nog vädjar de till ens känslor. Oj, vad jag ville beskydda dem. Länge (upplevde nervösa jag) fick de ligga i mossan medan vår ledare besvarade allas frågor (och de var många) innan han tog itu med att ringmärka och sen återbörda dem till boet, tillsammans med modern som väntade i en påse:).

Jag höll mest andan för jag var så inninordens rädd att de bara skulle dö, så svaga och eländiga såg de ut i mina amatöriga ögon. Därför uppfattade jag nog inte mycket av vad han berättade. Jag försökte med lite lugnande förnuftstankar intala mig tillit till vår kunnige forskare men oron var stark. Sånt rår man faktiskt inte för:).

Ändå kunde jag naturligtvis inte låta bli att fotografera och det gick väldigt snabbt att J satte ringarna på de små ugglebenen. Som ni ser var vi många som tog bilder.

Trots nervositeten  blev bilderna ändå hyfsat fina, tycker jag. Vilken tur att batteriet höll.  Kameran signalerade direkt att batteriet var i det närmaste slut varje gång jag tog ett foto, men på något mysko vis räckte det hela kvällen.

Som tur var för vid tredje holken fick vi verkligen vår belöning. Stora, jämfört med småttingarna ovan, fantastiskt fina pärluggleungar några km bort vid en annan sjö. Ingen vuxen var i holken men sju ungar, faktiskt redan ringmärkta, och vi fick möta tre av dem.

Har ni sett något sötare? Många var vi som ville klappa och den var såå len och dunmjuk.

De andra två hade vi i en håv och även de blev klappade och fotograferade som riktiga kändisar. Rena paparazzistämningen:), men alla fick vi våra bilder utan protester. Lugnt betraktade de oss med klara ögon så fulla av visdom. Man förstår uttrycket "klok som en uggla" för de ser verkligen ut att iaktta och begrunda sin omgivning utan nervositet. Bara ett skarpt knäppande från näbben när man kom för nära eller gjorde någon häftig rörelse.

Visst ser han ut att tänka som rumpnissarna i Ronja Rövardotter "Voffo, voffo, voffo gör di på dette viset?

Och så vill jag vara med också:).

Jag med unge nr 1 samt vår varmblodige uggleforskare med häftig skäggprydnad.

Mitt i allt kom ugglefar och satte sig i trädet att betrakta oss. En av kursdeltagarna hade riktig proffsfotoutrustning och tog massor med fina bilder. Utan blixt kom han så nära att man såg att ugglan i trädet höll en stor sork i klorna. Den ville förstås in och mata sina ungar.

Men först måste jag bara få hålla:). Det bara blev så att jag sträckte fram min mockahandskebeklädda hand när J tog upp ungarna ur håven och en klev över i min hand. Först var det lite ostadigt och den flaxade med vingarna så jag var rädd den skulle falla ned i vegetationen under men ungen tog ett stadigt grepp runt mitt pekfinger och satt sen så fint.

Visst ser min blick lite stirrig ut men det är ju spänningen förstår ni väl:). En härlig känsla att få hålla en liten uggla i sin hand.

Jag ljuger, det var inte mitt fel att inte ugglepappan fick komma in till sina små. Först skulle J montera en fälla för att fånga också denne. Fällan skulle vittjas senare samma natt och då skulle också sorkarna tas ur holken för att undersökas angående ev sorkpest (tror jag det var). Som kompensation fick ugglefamiljen annan mat.

En fantastisk avslutning på en spännande kurs. Nu kommer jag på att jag sett en stor liknande holk inte långt från vår stuga. Kanske där finns en uggla av någon sort? Som ni förstår var jag lätt hög av kvällens upplevelser och det finns kvar lite av den känslan när jag nu skriver detta. Once in a lifetime! Härligt att få komma så nära ugglorna.

Gaudis park

Kategori: Resor och utflykter

Den tredje dagen i Barcelona fick vi äntligen åka turistbuss efter att ha gått en längre stund( se förra Barcelonainlägget) och då begav vi oss till Gaudis egen park, Parc Güell. Från busshållsplatsen var det en rejäl uppförsbacke i flera kvarter. Tufft i värmen men målet en fascinerande plats.
 
Till vänster ser ni en BarcelonaFC fotbollssupporter. Den kvällen var det match så många tröjor såg vi.

Överallt dessa läckra mosaikskulpturer.

Här kunde man svalka sina händer med drakvatten. Mera drake strax framför och jag lyckades få en bild utan mängder av människor vilket inte var helt lätt denna soliga söndag. Kanske poliserna jagat bort dem:)?

Uppåt gick trappstegen och jag var redan såå promenadtrött. Så skönt med Gaudis mosaikbänk runt hela denna öppna plats där man kunde vila sina ben och på vägen upp en vacker bougainvillea.


Jag gick en liten runda upp i grönskan men gav snabbt upp då hjärtklappning och brist på vätska gjorde mig yr. Det var bara att uppsöka skugga och vända tillbaka till sköna bänken. De andra gick runt lite mer, bl.a. finns Gaudis egen bostad på området och säkert mycket mer också som jag missade.

Husen är så roliga, som om de skulle hört till en saga.

Det till höger inrymde en butik där vi trängdes ett tag med köpsugna turister. Jag kom ut med några vykort och ett par riktigt fina örhängen.

Denna grotta tror jag är naturlig men med Gaudi vet man ju aldrig. Där inne var det lite svalare.

Efter några timmar i parken var vi ordentligt hungriga men just där fanns inget lämpligt matställe. Det blev att vänta på bussen, åka rundturen tillbaka till stadens mer centrala delar och där hoppa av för att leta lunchrestaurang.

Som tur var fanns ett perfekt ställe i närheten med ett bra urval på tapas. Vi fick gå inomhus och där välja olika smårätter genom att peka på det vi tyckte såg gott ut. Jag tror att vi alla gjorde bra val, jag var i alla fall jättenöjd med mina tapas. Till det var vi några som drack Sangria, läskande gott. Efter våra strapatser var nog den lunchen den bästa. Klockan var redan 16 så vi var inne på spanska mattider.

Innan resan tänkte jag på de konstiga mattiderna som beskrevs i guideboken, att äta middag vid tiotiden på kvällen eller senare men det gick hur bra som helst. Vi kom direkt in i deras rytm utan några som helst problem. En banan och apelsin i väskan skadade förstås inte samt givetvis vatten.

Fototriss - Många

Kategori: Resor och utflykter

Temat Många är kanske inte så svårt att få till. Min första tanke var denna bild på vårblomman Scilla som jag tog i min brorssons trädgård för mindre än en vecka sen. Många blommor är det!

I onsdags var vi ute på egen fågelskådning, dvs utan ornitolog att fråga men som tur var passerade en kunnig person som kunde visa oss på härligt röda myrspovar. Några sådana finns inte på bilden utan istället många stenar vid lågvatten på Lillskärsudden söder om Umeå.

Men den roligaste bilden att visa är en löpartävling på 10 km som utgick från parken utanför vårt hotell i Barcelona. Det bara vällde in grönvästade löpare och denna bild tog jag när de närmade sig mål, många var de:).

Från början var det bara enstaka löpare som sprang förbi, de på bilden tillhörde inte täten. Det var så härligt att se hur löparna sakta fyllde hela gatan genom att fler och fler kom runt hörnet tills Via Laietana lyste ljusgrön så långt ögat kunde se. Klockan närmade sig 10 och temperaturen låg kring +30°.

Fler bidrag på temat Många hittar ni hos Fototriss.

Besök på gårdsbutik

Kategori: Resor och utflykter

Inte regnar det idag men det är åtminstone mulet så jag kan unna mig att blogga lite. Lite regn kom sent igår kväll och några droppar till idag men mer behövs. Jag var trädgårdsarbetare igår och fixade till några rabatter med egen kompostjord och så lite av Änglamarks fina planteringsjord på det innan jag släpade vattenkannor till baksidan av huset. Nya muskler har idag gett sig tillkänna:).

Nu tillbaka till i lördags då vi i New Friends hade en härlig utflyktsdag då vi bl.a. besökte Åbrånets gårdsbutik i Hörnsjö. Först ville vi äta lunch och I som kör mycket i sitt arbete tipsade om en fin rastplats några km från Gräsmyr mot Torrböle. Björkudden stod det på en skylt in till denna natursköna plats.

Man passerar bron som leder över den brusande Öreälven, parkerar vid skylten och går några steg neråt där bord och bänkar väntar. Grillplats och utedass finns också. Då var gräset blekt som synes men i veckan har det grönskat för fullt så nu är det nog en ännu vackrare plats.

Älven slingrar sig forsande runt udden och en liten drillsnäppa sjöng ivrigt så jag bara måste ta fram kikaren. Se här är jag minsann:).

Ser ni den snabelliknande grenen som hotar i bakgrunden? Själv var jag helt omedveten om den i mina försök att få syn på fågeln som snabbt flugit sin kos. Rödvingetrasten sjöng i alla fall för oss när vi vandrade runt lite på platsen.

Mätta och belåtna vände vi om, körde genom Gräsmyr och fortsatte 6 km till Hörnsjö, den sista biten på en smal kurvig landsväg som faktiskt gick rakt genom gården. Där möttes vi av dessa söta minilimousiner i en hage.

Arten heter faktiskt så och gården erbjuder limousinkött till försäljning. Jag som är vegetarian nöjde mig med att handla honung och en liten hjortronhutt (det stod hutt på kvittot men den innehöll ingen alkohol).

På gården fanns också höns och flera tuppar. Den vita ser ni säkert men längst ned till vänster anar ni något mörkt och det är faktiskt också en tupp. Den var bossen enligt gårdsfolket.

En liten limousinkalv till. I bakgrunden Hörneån som slingrar sig förbi gården som verkligen ligger naturskönt till. Landsbygd när den är som vackrast.

Hästen måste vi ju också hälsa på. B är först framme att sträcka fram handen.

Efter att vi botaniserat bland varorna i den lilla butiken och gjort av med lite pengar så var det dags för fikastund. En god sockerkaka gjord på dagsfärska ägg smakade ljuvligt och L testade också en smörgås med limousinskinka. Visst blåste det lite kallt men ändå ville vi sitta ute. En av husets tre hundar blev väldigt kärvänlig och hoppades nog på en smakbit men mycket smulor blev det inte över när det var så gott, tyvärr för hunden, inte för oss:).

Här hoppas den få något av R men jag tror det var L som förbarmade sig. Det är hennes macka som vilar halväten på bordet.

Vi fick också besöka ladugården i bakgrunden där 38 limousinkossor härbärgeras plus två tjurar. Den mindre heter Dexter, den större har ring i nosen och är en riktig bjässe som ju en tjur ska vara. När jag tittade på den nosade mig en ko i baken som sen gav mig en riktigt slick på handen när jag hälsade.

Barndomsminnen: ladugårdslukt, kossor och inte minst kalvar som slickade och sög på ens hand, tjurar att vara rädd för. Jag undrar varför för de stod ju i bås, men någon hade väl skrämt en förstås så dem kelade jag aldrig med. När jag var en liten flicka 0-12 år hade vi sju kor, en nordsvensk häst och massor av katter. Där fanns också höns och grisar i tidiga år men dem har jag inget minne av. Senare skaffade vi får som jag gillade att sköta om. Bl.a. fick jag ta hand om två lamm som tackan stötte bort och ge dem mat i nappflaska. Då var jag 9-10 år och tyckte det var helmysigt:). 

Likaså när hela flocken sprang bort ända till Västerslätt. Då ryckte jag ut med en burk full av kubbs som fåren älskade. Det var bara att slamra med dem så följde hela flocken med mig hem. En härlig känsla att vara fåraherde:). 1967-68 avvecklade vi jordbruket och flyttade till ett villaområde lite närmare staden.

De har förresten kosläpp i Hörnsjö lördagen den 21 maj. Gården och butiken är verkligen värd ett besök så det rekommenderar jag för er som inte bor så långt bort.

I morgon är vi några som ska spana in Eurovison Song Contest och heja fram det bästa bidraget. Sveriges låt är tjatig men Eric Saade är söt och framför den bra. Visst är jag lite lokalpatriot men den är absolut ingen favorit. Att kritisera och kommentera artisterna och låtarna är ett nöje och till det ska vi dricka rosa oäkta champagne och äta gott.

Jag önskar er också en trevlig helg!

Njutartid

Kategori: Katter

I alla fall för vissa, t.ex. min lilla Desirée som vrider sig vällustigt i gräset på min grannes uteplats.

Tusse har istället fullt upp med att spana på sorkar och inspektera reviret. Sen kommer han in med jämna mellanrum och bara flyter ut på golvet som om han bara inte orkar ta ett enda steg till:).

Själv har jag fullt upp och det är därför jag bara vill meddela att jag helt enkelt inte hinner blogga det jag tänkt. I måndags ringde nämligen snickaren och nu är bryggjobbet på stugan påbörjat och ska snart vara klart. Jag var där igår för att bjuda på fika och se hur arbetet gick och jag ska dit idag också en stund. Alltid dyker det upp oklarheter och då är det bra att vara på plats för att kunna svara på frågorna.

En av snickarna har en jättefin stoor hund med sig, en Leonberger, vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg om jag nu ens hört det??

Som ni ser har det grönskat mindre på stugtomten. Det är alltid lite senare där men sjövattnet lyser blått och snart kan man njuta ännu mer och hoppa i från den nybyggda bryggan:).

Jag ser att de har lovat regn några dagar närmare helgen och då ska jag ta mig tid att blogga om gårdsbutiken och kanske också lite mera om Barcelona (räcker länge än:)) men nu måste jag annat. Det här inlägget skulle gå så fort men nähä, då trasslade bildprogrammet så nu har jag redan suttit alltför länge vid datorn.

Ha det så gott, kära läsare!

Fototriss - Drömma

Kategori: Konst

Veckans fototema är något så abstrakt som verbet "Drömma". För inte så länge sen hade vi temat Dröm och då illustrerade jag med tre bilder en dröm inför framtiden. Nu ska jag istället försöka mig på själva drömmandet. Dessa bilder från Barcelona har jag hoppats få användning för men hade då kanske tänkt temat Psykedelisk eller liknande, kanske helt enkelt speglar, men nu får de hjälpa mig visa denna veckans tema.

Att drömma kan vara hjärnans sätt att bearbeta saker och ofta händer mycket parallellt märker man inte minst när man ska försöka återberätta det man drömt om. Denna bild speglar många olika miljöer på en gång skildrade ur olika vinklar och inte alldeles lätt att få grepp om.

Den spännande arkitekturen och glasfasaderna lockade mitt fotosinne så här kommer en drömlik bild till.

Att drömma om hus sägs handla om den egna personligheten. Här lite ödslig, overklig och också lite mörker  i ena hörnet. Visst är det ofta så i drömmar att där finns en skuggsida? Gatlyktan stör men ni kanske inte såg den:).

Jag fortsätter på min inslagna linje och visar ännu en fasad med böljande drömsyner.

Nog hoppas jag få drömma om trevligare byggnader, som den lilla gårdsbutiken ute på landsbygden som vi besökte idag och som jag kommer att blogga om härnäst. Denna bild kanske passar bättre om temat är mardrömmar:)?

Fler bidrag på detta spännande tema hittar ni hos Fototriss.

Gaudis Barcelona

Kategori: Resor och utflykter

Nu har det gått lite för lång tid sen resan för att jag riktigt ska känna inspirationen men bilder på Gaudi måste jag bara visa. Antoni Gaudi är själva orsaken till att jag länge velat besöka Barcelona. Antingen jag har läst om hans skapelser i någon tidning eller sett något program på TV så blev jag helt fascinerad av de märkliga byggnader han åstadkommit.

På söndagen råkade vi ut för det enda missödet och ett ganska litet sådant. Vi hade bestämt oss för att åka en bussrundtur och stod i kö på Placa Catalunya för att köpa biljett. Kön var lång och när det kom en guideklädd kvinna och sa att vi också kunde köpa biljetter på bussen så följde vi hennes råd.

Sen när vi skulle leta reda på busshållsplatsen visade det sig att vi handlat av ett konkurrerande bolag med inte alls lika bra turer som det vi planerat. För att få komma till Sagrada Familia skulle vi först vara tvungna att åka buss genom en alltför stor del av staden så vi valde helt enkelt att promenera dit.

I början av promenaden såg vi på andra sidan gatan detta läckra hus, Casa Batlló, som just Gaudi är arkitekt till.

Hela huset ser ut som en karamell, tycker jag, helt underbart härligt:). De nedre balkongerna påminner väldigt mycket om de masker som vissa soldater bar i Star Wars och eftersom huset är byggt 1904-06 vet vi vem som inspirerat.

Taket har fjäll som en drake och nästan böljar sig som dess svans. Grannhuset är också läckert och innehades av en chokladfabrikör läser jag i min lilla guidebok. Stadsdelen heter El Eixample och detta psykedeliska kvarter kallas Illa de la Discórdia vilket betyder Oenighetens kvarter. Kul va?

Ännu mer berömt är La Pedrera som jag fick kämpa med mina vänner för att få se. De ville till en tjurfäktningsarena istället. På lilla omvägen såg vi också husen ovan så det var det värt.

Man kunde stå i kö för att gå in i huset men det får bli nästa resa:). Även detta hus är fullt av roliga detaljer. Vad tycks om balkongerna?

Eller den mysko formen som sticker upp på taket? En mycket lekfullt skapande man, denna Gaudi. Tänk att släppa loss honom i Umeå så fick vi lite roliga hus i staden istället för de trista höghusklossar som nu är på gång. Ja, han dog ju redan 1926 men någon med liknande vilda idéer.

Sen gick vi och gick vi och ingen jättekatedral i sikte. Jag hade kollat kartan och det skulle bara vara att vandra raka vägen framåt men min kamrater litade tydligen inte helt på min kartkunskap så när det dök upp en liten skylt som visade att vi skulle vika av till höger så gjorde vi det och fick på så vis gå lite längre...:)!

Som belöning unnade vi oss ett cafébesök när vi nästan var framme. Mitt stora glas apelsinjuice smakade ljuvligt läskande gott.

Äntligen kom vi fram till La Sagrada Familia (den heliga familjen), den berömda ofullbordade katedralen som hållit på att byggas sen 1882 och ännu inte är klar vilket syns på byggställningarna.

Till höger ser ni också bussen vi sen åkte med till nästa sevärdhet. Byggnaden är svårfotograferad då den sträcker sig högt och breder ut sig över två kvarter men visst får ni lite känsla av dess grandiosa storhet?

Vi borde ha gått in har jag förstått så här efteråt då den är magnifik inuti men kön var lång och värmen och promenaden gjort oss trötta. Man får se denna korta resa som ett sätt att utforska Barcelona på ytan och sen åka dit igen med mera tid för djuplodning i alla fantastiska sevärdheter.

Många roliga torn fanns och här är några av de mer fruktiga:).

Det är förresten entréavgiften som bekostar det fortsatta byggandet. Nu har man försökt sig på att sätta ett slutdatum för byggandet, nämligen 2026 då det är 100 år sen Gaudi dog. Vi får se om det lyckas:).

Nu är det dags för lunch. Jag har bara värmt en Coop-pizza från frysen då jag haft fullt upp med att blogga:). Ha en trevlig helg!

Skärrad!

Kategori: Katter

Jag har nyss utsatts för en minichock och då vill man ju prata av sig på det där känslomässiga sättet och så har jag ingen att vända mig till just nu. Är lite för tidigt att ringa någon av vännerna och det tar ju alltid tid att förklara och så har de kanske något ännu viktigare att berätta före min grej. Jag hade verkligen hoppats på att få möta en granne och dela min skärrade känsla.

Vad har nu hänt? Mina katter har varit ute mycket inatt för jag lyckades inte få in dem normal tid, men då har de å andra sidan gjort nytta. Nu anar ni:)! När jag gick ut mot brevlådan såg jag något som fick mig att rycka till och ropa -"Iiiiih" på inandning som de gör i Kicksreklamen på TV. Där låg en jättesork, i alla fall den största jag sett på detta område. Bara att tänka sig att den bott så nära mig, huuh. Eftersom den låg på framsidan är den nog också fångad där och inte buren från skogsområdet på baksidan.

Praktisk som jag är rusar jag genast upp efter gummihandske, plastkasse och sen lyfter jag den i svansen, stor och tjock rackare men inte så lång svans och då är det ju en sork, inte en råtta. Sen iväg till soprummet och vill, vill, vill berätta för någon, få visa upp den och förfasas tillsammans med någon. Inte en människa i sikte. Jo, en riktigt gammal dam med rullator men henne vill jag ju inte skrämma upp så det får bli att prata med sig själv en stund och sen komma hit, ut på bloggen:)).

Antingen är det lilla blyga Desirée som fångat den men mest troligt är det väl store jägaren Tusse som här vänder ryggen till med svängande svans.

Eller så har de samarbetat. Desirée kan vara nog så tuff när det gäller men den där sorken var väldigt stor och hon är så nätt. Ja, vad vet  jag. Jag har sett hela vintern att de spanat på något genom altanbrädspringorna och det är kanske där den bott. Isch, att det känns så ruggigt att bara se den, vad löjlig man är:).

Något annat otrevligt som jag vill bli av med och också kommer att bli snart är den här..

..fula snöhögen.

Men nu vill jag avsluta med något vackert och det får bli min hibiscusblomma som slog ut igår.

När den vissnar och det gör den fort ska jag klippa ner kvisten så växten får bli mindre tanig och finare buskig. En fantastisk blomma som jag fick av en vän för många många år sen och den ger mig sina vackra blommor att glädjas över mest hela året om.

Valborgsmässoafton

Kategori: Resor och utflykter

Årets Valborg med kylslagna vindar och ganska låga temperaturer i skuggan blev ändå en trevlig upplevelse då vi i New Friends valde att fira på Baggböle Herrgård. De har egentligen inte öppnat för säsongen utan hade bara specialöppet för Valborgsmässoaftonen.

Denna vackra herrgård byggdes 1846 och har länge ägts och drivits av Svenska Missionsförbundet. En gång hade jag en separatutställning på vinden några veckor sommaren 2003. Samtidigt ordnades musikaftnar och gudstjänst i samma lokaler så många såg mina tavlor. Ändå sålde jag bara två av dem men fick många positiva kommentarer i min gästbok:).

Sen några år ägs stället av en ny ung entreprenör med många goda idéer för hur platsen ska användas. Han berättade i lördags att det ska anordnas något liknande Wallmans salonger fr.o.m. oktober.

Vi var ett gäng på fem som träffades redan 16.30 för att äta middag i restaurangen och då var det tomt i lokalerna. Vid endast två bord förutom vårt satt det små sällskap.

Två rätter att välja på fanns det vid utegrillen och här kommer B med en av dem.

Jag kan inte minnas eller se på bilden vad hon har på tallriken men detta är vad jag valde.

Grillad lax med Västerbottensostpesto och bakad potatis. Gott men jag hade önskat peston i den varma potatisen och dessutom en sås, för det var lite torrt. Mera sallad fick vi senare när vi bad om det. Men nog blev jag mätt så varför klaga.

Till efterrätt erbjöds dessa läckra bakelser och då orkade jag bara dela en med B till en stor kopp grönt te.

Vid det laget hade de andra fem kommit och eftersom de hade med egen förtäring fick de sitta utomhus där det var så vacker utsikt över älven men något svalt. Vacker fågelsång ljöd i luften och jag tror det var rödhaken för den kvittrar så fint den här tiden, men säker är jag förstås inte.

Lite vatten var det i älven denna kväll. Vi såg några som var ute och vandrade på de torra klipporna som egentligen ska vara älvsbotten. Där låg vi ofta och solade när vi var unga eller hade mysig picknick i kvällssolens sken. Lite spänning för man visste att när som helst kunde sirenen ljuda att vattnet släpptes på och då hade man ca en kvart (eller lite mer) på sig att ta sig därifrån. 

Jag minns aldrig att det hände men en gång på slutet av 80-talet när vi hade picknick på bryggan eller vad man nu ska kalla stenfundamentet som går ut en bit ljöd skarpa sirener och vi kunde iaktta hur vattnet sakta fylldes på i älven. Skönt att då sitta i säkerhet.

Brasan tändes med hjälp av en man med bensindunk och den flammade dramatiskt upp. Efter en stund började även gräset runt omkring att brinna och små lågor slickade sig allt närmare publiken.  Tre coola män med plasträfsor dök upp och hur lugnt som helst begränsade de eldens framfart.

Sen var det då dags för körsång och en manskör som kallade sig Vraket samlades på terassen. Jag undrar om jag uppfattade namnet rätt då dessa män inte alls påminner om något sånt:).

Vacker och stämningsfyllda vårsånger klingade ut över nejden. De två som är ett måste, Vintern rasat och Sköna maj välkommen fanns naturligtvis med och det obligatoriska vårtalet, framfört av en man med kraftfull stämma så man faktiskt hörde vad som sades. Alltid ett plus, inte alltid så vanligt.

Efter det presenterade ägaren två unga kvinnor ur serveringspersonalen som faktiskt var mycket duktiga sångerskor. De hade var sitt solouppträdande. Den första hade deltagit i körslaget med Lisa Miskowsky och hennes vackra Himlen är oskyldigt blå kändes i hjärtat.

Temperaturen hade krupit ned till bara +5° och firandet på herrgården närmade sig sitt slut. Då var vi några tappra som gick nerför backen (och sen tillbaka uppför alla trappstegen, pust!) för att ta en titt på skulpturen i stenrummet.

Lite svårt att fotografera i mörkret. Den sitter där likt en mediterande Buddha omgiven av vatten men nu också tyvärr av skräp och virke som slängts dit samt klotter på väggarna vid ingången. Om man tittar närmare ser man att det inte alls är någon Buddha utan en vanlig kille som ser väldigt västerländsk ut. Det är helt enkelt konstnären som gjort en staty av sig själv, Fredrik Wretman heter han. Konstverket är en del av Konstvägen Sju älvar och uppfördes 1998.

Sen skönt att få åka bil hem och krypa in i lägenhetsvärmen igen. Mina två katter väntade på mig utomhus. Jag fattar inte varför de inte går in då det nu finns en kattlucka? En av många kattbeteendegåtor:).