konstbarbro

Kalas

Kategori: Festligt

Ja, alltså mitt när jag fyllde alldeles ojämnt för nästan en månad sen. Ikväll har jag varit på brorsdotterns kalas och fått se gamla superåttafilmer min bror tagit på 70-talet som förts över på dvd. Jätteroligt! Speciellt gott är det att få se min kära gamla pappa som jag miste redan när jag var 19 år. Jag minns hur mycket jag tyckte om honom och saknaden var stor.
 
Jag är sladdbarn och min far var hela 52 år när jag föddes. Äldre än 71 blev han inte utan gick bort i april 1974 efter en längre tids sjukdom. Jag tyckte om att få se honom frisk umgås med familjen på stugan som vi ännu har kvar. Nostalgi!
 
Dukat och klart inför kalaset!
Jag börjar alltid med bubbel, med eller utan alkohol i vardagsrummet med diverse små tilltugg. Då är det så rörigt med alla som kommer, paket som ska tas emot, ev. blommor som ska sättas i vas, servering och välkomstskål att det inte blir av att ta något kort.
 
Sen kokar jag kaffe/te och ställer fram mitt hembakta fika. Dumlekakor är alltid gott, ett säkert kort som också barnen gillar. Dessutom bananchokladmuffins, sega hallonrutor och bärtårta med egenplockade bär, förstås :).
 
Alla min syskonbarn med respektive och barn kom samt min egen vän/särbo Å.
Alla syns inte på denna bild men här kommer två till som min brorsdotter A skickat.
J, brorssonen, försöker se bister och respektvingivande ut, men man ser busglimten i ögonen :).
 
Oj, så skoj det var här.
Det är alltid roligt att träffas allihop men tiden går så fort. Efteråt undrar man vad vi egentligen pratade om, fast det är väl det som är att umgås med nära och kära.
 
Paret E är så fina tillsammans.
Mysiga, trevliga och ser bra ut gör dom också :).
 
Vi tog en liten promenad bakom husen.
Far och dotter gillar det gröna.
 
Och så en liten släktbild utanför lägenheten min innan de åker. Ja, tre har redan åkt.
Resväskan är lite kul. Den är min från 70- eller 80-tal, nu fylld med vykort, album m.m. från min mamma, brorsdotterns farmor som skötte henne mycket när hon var liten. Hon var nämligen bara tre år när hennes mamma gick bort i leukemi och min bror blev ensam med två små barn. Då var det tur med en duktig och kärleksfull farmor. I alla fall, det är jag som har samlat diverse minnen i resväskan med en förteckning på vilka hon hade kontakt med, släktförhållanden och annat som bara jag minns. 
 
De har haft den ett tag men trodde tydligen jag ville ha tillbaka den, men si det ville jag inte utan tyckte att den får följa med kommande generationer. Därför bar de iväg den igen.
 
Sen blev det tomt och jag var ensam med mina kära katter.
Lilla goa kissen har haft det jobbigt sen igår lunch. Hon började kräkas, eller det var mest kräkreflexer och ville till slut inte äta något, varken flytande eller fast. Jag kontaktade veterinär igår kväll men de bad mig avvakta över natten. Jag tvingade i henne vätska med en liten spruta men hon fortsatte hulka.
 
Idag tog jag katten till veterinären som sövde henne och hittade ett långt grässtrå (1 dm) som satt fast i strupen ända upp till näsan. Stackars liten, men nu är det borta. Jag kom hem med en groggy katt som sakta men säkert blev sig själv igen. Så glad jag blev när hon klarade av att äta torrfoder igen. Tårar i ögonen hade hon också. Inte vet jag om katter gråter eller om vätskan berodde på annat men visst blir man ledsen för hennes skull.
 
Det jobbiga är att jag ska resa bort nu några dagar och lämna dem ganska ensamma förutom kattvakterna som tittar till dem två ggr per dag. Jag hade velat få ta hand om henne så jag ser att hon är helt återställd innan jag far. Just nu ser jag att hon redan har piggnat till och hoppar som vanligt mellan möblerna så det kanske går bra. Bra aptit har hon också, likaså fungerar det på lådan. Ja, då ordnar det sig nog, men lite ängslig är jag allt. 
 
Bra minnas fina presentbordet. Den läckra chokladen är redan slut men champagnen är kvar.
Boken har jag snart läst ut. Rolig och lättläst är hon, Viveca Lärn.
 
Ha det så gott i veckan! Jag drar till Sardinien och hoppas på sol och värme.
 
 
 

Superblodmånen

Kategori: Allmänt

Once in a lifetime. Så resonerade i alla fall jag, även om det är 30 år (?) mellan gångerna, och satte klockan på halv fem natten mot måndag för att få se den omtalade röda månen. Redan klockan fyra väcktes jag av katterna och tog den första bilden på fri hand kl 4.05 med 21 x zoom.
Om det är min ostadighet som gör vingarna på sidan om den vet jag inte men på kommande bilder finns de inte med.
 
Himlen var stjärnklar och månen syntes så tydligt mittemot mitt fönster. Det var gott om tid att hämta upp stativet som jag mest använt till tubkikaren de senaste åren. Lite pyssel var det att sätta fast kameran i mörkret för jag ville inte förstöra nattstämningen, men sen fotograferade jag för fullt.
4.23 var den som rödast och då hade jag hittat ett program som möjliggjorde zoom upp till 105 ggr. Så mycket använde jag mig inte av då det blev alldeles för ostadigt. Jag fotade från köksfönstret men gick även ut på cykelbanan mitt i natten för att se om bilderna blev bättre där, men det blev de inte. En dörr hörde jag öppnas och stängas i närheten så någon annan rörde sig också i nattmörkret.
4.51 kunde man ana den liggande mångubben. Då hade jag upptäckt ytterligare en funktion hos min lilla kamera, manuell slutartid. Jag satte den på max, 16 sekunder och växlade bländare mellan 5.6 och 8. 1987-88 gick jag flera fotokurser, hade då en manuell analog kamera, men idag har jag tyvärr glömt bländarens funktion då jag nu har en helautomatisk digitalkamera med i alla fall en hel del funktioner jag inte utforskat än :).
 
Jag unnade mig att lägga ner huvudet en stund men somnade inte. En halvtimme senare kollade jag ut på himlen igen. Nästa bild är tagen 5.26 då jorden minskar sin skugga över månen och solstrålarna når fram så sakteliga.
Jorden läggger sig mellan solen och månen och täcker den senare med sin skugga nästan två timmar. Samtidigt står månen så nära jorden just nu att den kallas supermåne och det blodröda kommer av solljuset som ändå lyckas ta sig fram. Läckert! 
Här kommer alltmer av solljuset till månen som reflekterar det till oss kl 5.40. Då börjar det ljusna ute och på den sista bilden kl 6.00 är den ännu delvis förmörkade månen på väg att försvinna bakom husen.
Tusse har varit ute men lilla Desirée har hållit mig sällskap hela tiden, svansat runt mina fötter och ibland också varit i vägen, men hon är min lilla go'katt ändå. Här spanar hon på något helt annat än månen, något mera marknära, troligtvis en fågel eller kanske en morgontidig granne.
Då gick jag och lade mig och fick sova ända till kl nio innan telefonen ringde.
 
Olika tidsangivelser har jag läst i tidningar och på nätet. Redan 2019 ska vi kunna se en blodmåne igen men det ska dröja 18 år tills nästa superstora blodmåne. Då kan det vara mulet. Samtidigt stod det att det var 30 år sen sist den visade sig ?? Strunt samma. Nu har jag sett den på nära håll och även lyckats föreviga denna vackra superblodmåne.
 
Snart ska jag ut och resa igen!! Hinner nog med ett blogginlägg till. Ha det så gott i veckan !
 
 
 

Höstlikt

Kategori: Miljö, friluftsliv

Trots att vi är i slutet av september och löven har börjat gulna och även falla av i blåsten så har vi ännu inte höst enligt meteorologerna. Mysko! Det ska visst vara under +10° i en vecka innan de kallar det höst. Fototriss handlade om siffror idag och några sådana aktuella bilder har jag inte så jag hoppar trissen denna vecka.
Visar istället några bilder från veckan som varit. En fin kvällshimmel t.ex.
 
Jag hade heller ingen tid att ge mig ut och leta sådana motiv. Istället blev det att hämta vännen på flyget på förmiddagen och sen till H för en golfrunda. Vi kom till Holmsunds golfklubb vid tolvtiden. Solen sken och massor med golfsugna människor stod på kö för att ge sig ut på banorna. Jag lade min rosa boll i rännan, tio före på niohålsbanan. Väninnan gick iväg för att slå en hink bollar på rangen och jag valde att se över mina klubbor och rensa golfbagen från sparat skräp.
Ett kul moln!
 
Fort gick det inte så vi valde att gå korthålsbanan medan vi väntade. Fem hål hann vi innan vi såg att folksamlingen glesnat och skyndade oss tillbaka till röd banas startområde. Då var min rosa boll först och vi gick ut efter en treboll. Vädret var helt underbart idag med go' höstsol och milda vindar och bara lite blött här och där i gräset. Tyvärr slog jag bort min fina rosa golfboll redan på första hålet så det blev att byta till vanlig vit.
Påfågelsöga på fjärilsblomster.
 
En lika vacker fjäril nästan i alla fall, en Amiral, följde oss en bra stund. Den landade bl.a. på min hand och nosade med sin långa snabel på min hud. Tråkigt att jag inte hade kameran med. Annars tycker jag det är ont om fågelliv denna höst. Vi såg bara några gräsänder när vi svängde in mot klubben.
Halvmåne har det varit några nätter men snart är månen full. På måndag ska den bli röd pga partiell månförmörkelse. Det vill jag gärna se, men då måste man vara vaken vid fyratiden på natten.
Regnat har det gjort i veckan vilket här syns på mitt fönster. Bilden är från i onsdags då det var skönt att vara inomhus. Annars har jag nu svårt att vara inne några längre stunder på dagarna utan vill bara ut i naturen. Tur då att jag har den så nära.
Katterna spanar. Jag tar med mig dem som sällskap och går runt i omgivningarnas sly och skog, hittar vilda vinbär att stoppa i munnen. Hallon finns det några enstaka kvar men de smakar inte så gott numera. En buske med svarta vinbär har gett massor men mognat så sent. Den växer mitt bland hallonriset, ingen sköter om den och ändå ger den så bra med bär varje år. Det verkar som att det bara är jag som plockar av den och det tackar jag för :). 
 
Ja, det blir mitt något spretiga inlägg idag. Golfrundan gick bra men inte fick jag så många poäng som jag ville.
 
Ha en skön helg, det som nu är kvar!
 
 
 
 

Fler kräftfester

Kategori: Festligt

Vid tre tillfällen åt jag kräftor i augusti och naturligtvis har jag några bilder att visa på de två senare. Varje år sen ca 20 år tillbaka har jag och två väninnor sen Dragonen-tiden träffats på sensommaren för att äta kräftor m.m. Oftast är vi på min stuga men några gånger har vi varit hos K på Grubbe också.
Kräftgubben har varit med många gånger och börjar gå lite sönder, tyvärr, men funkar än. Välkomstdrinken tog vi på baksidan där solen värmde gott strax efter 17.
Rosa bubbel bjöd jag på, med goda oliver. K hade med läckra tilltugg också förutom förrätten som bestod av tortillasnittar med lax resp getost. Mycket smarrigt! De var så många att jag hade några kvar till kommande dagar också :).
 
Vädret den 14 augusti var fint med sol och ljumma vindar. Jag hade badat tidigare så jag iddes inte blöta mig igen när väninnorna kom, men K som gillar lilla Kullasjön hoppade i medan vi andra vilade på bryggan.
Skönt var det säkert men det hade vi också :).
Halv sju var det inte någon sol kvar på bryggan men en stund ute gick bra innan vi gick in i kära uterummet för att ta oss an de röda godingarna. Här har vi en äkta färsk svensk kräfta äntligen.
Visst är den söt, lilla smörgåsen till vänster? Innehåller självklart smör, eller ja, Norrmejeriers Norrgott i alla fall. Jag fann den på loppis för några år sen och gillar den skarpt. Skålen är min sen 70-talet. Inte tycker jag den är vacker men använder den ändå. Och 70-talsporslin är säkert i ropet numera.
Sen gick vi över till de mer svårknäckta klorna hos de kinesiska frysta, men de smakade gott de också. H bjöd sen på supergod creme brulée med knäckig yta. Vi gör alltid så att vi delar på uppgifterna. Enklare och mer spännande då vi inte vet vad som bjuds på. 
 
När väninnorna åkte hem efter 22 var det riktigt kolmörkt ute i skogen och jag började känna en svag längtan hem till vanliga lägenheten bland mer folk. Morgnarna däremot var hur sköna som helst.
Klockan var halv sju och älvorna hade inte riktigt dansat färdigt. Vi ser grannens mysiga fikaflotte som de ljudlöst kan åka omkring med då den går på el.
 
Det gick ändå bra att sova de kommande två nätterna och sen kom vännen min på besök för nästa kräftätning. Lite solning på bryggan och så kom änderna och ville få sin andra portion bröd för dagen.
Fantastiskt att hela familjen fick växa upp. Nu är det inte så lätt att se vem som är moder resp barn, eller hur?
Jo, hon längst bak som har koll på ungarna är lite större, men stor skillnad är det inte.
Slörpdags. Goda de här också inköpta hos Liedl för en billig penning. Krondillen doftar så gott och är lite vacker också, bakom mitt öra.
Rackarns, jag glömde sminka mig. Då ser man lite trött ut i ögonen, tycker jag. I alla fall jag som har vita, nästan genomskinliga strån. Ibland tycker jag det är lite fånigt att lägga ut bilder på sig själv så här, men som jag förklarat tidigare fungerar bloggen både som album och trivseldagbok. Från början lade jag inte alls ut bilder på mig själv på bloggen men sakta men säkert har modet och lusten att vara med på bild ökat. Jag tänker inte längre på hur offentlig man egentligen är här på nätet. Men jag anger aldrig namnet vid bilden i alla fall. 
 
Jag googlade på mitt eget namn en gång och då kom det upp bilder på mig, Barbro S..., men det var inte alls bilder på mig. Förstår inte hur kopplingen går till, ibland var det människor, ibland helt andra saker men min nuna fanns inte där. Så skönt:)!
Fullmåne över Glassgränd den 28 augusti.
 
Efter det sällskapet sov jag bara en enda natt till ensam på stugan med mina katter medan båda närmaste grannarna redan flyttat därifrån. Sen var det skönt att återkomma till bostadsområdet Ersboda även om jag alla fina dagar längtar tillbaka till stugan. Ja, inte nu i slutet av september. Nu har det gått över och jag trivs där jag är. T.ex. denna regniga dag då jag tagit det lugnt, småpysslat inomhus och sett en småmysig västern på ettan, med Katherine Hepburn och John Wayne. När de skjuter som mest stänger jag av ljudet. Bra knapp det där, mute!
Det blommar fortfarande fint på stugan när jag hälsar på för att sakta vintra, bära in möbler m.m. Denna trefärgade Verbena köpte jag billigt oblommande. Den tog tid på sig men blev till slut riktigt fin.
 
Snart bara ett gammalt inlägg kvar innan jag hunnit ifatt mig. Jag väntar på ett godkännande av en släkting innan jag vet om jag får använda ett foto. 
 
Ha en trevlig vecka!
 
 

Fototriss - sällskap

Kategori: Djur och natur.

Ämnet för denna veckas trissutmaning är Sällskap. Just idag när jag varit ensam på stugan med diverse höstaktiviteter, bl.a. rensat lilla BIO-boxen (vårt avlopp), tagit upp pumpen och snyggat upp bland blommorna. Inga grannar syntes till, enstaka bilar passerade utan att stanna. Men så hördes en bekant hälsning från sjön. Ett högt "Kvack" och jag blev så glad för lite sällskap en stund.
Som tur var hade jag Lingongrova kvar att mata den med. Då kom också sjöns inneboende eller vad man nu ska kalla mörtarna som också ville ha mat.
Svårfotat sällskap då de rör sig så snabbt i kamp om brödsmulorna som anden lämnar.
 
Jaha, då var det bara tredje bilden kvar. Kanske dessa fina näckrosor som ännu blommar kan kallas sällskap en dag som denna:)?
Vattnet måste hålla en behaglig temperatur än eftersom de trivs så mycket att tre blommar samtidigt. Eller så vill de bara ha sällskap!!
 
Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.
 
 

Mer Mickelbo gård

Kategori: Djur och natur.

Det finns så många härliga djur på Mickelbo gård som vi besökte i början av augusti att jag vill visa några fler bilder därifrån. Alpackan kan man bara inte få nog av:).
Snygg frisyr, inte sant? Mjuka som gosedjur var de också med sin fantastiskt värmande ull. Lilla ungen verkade njuta av att bli kliad.
Fler som njuter av beröring fanns också. Här är ett litet Linderödsvin som visst är den ursprungliga grisrasen i Sverige.
Lite mer avskilt hittade vi en sugga som ammade sina riktigt små kultingar. Födda bara någon dag innan.
Snabbt ta en bild för att inte störa, och sen lämna henne i fred med småttingarna.
 
Kamelerna hade fått sig en baby i år också, men i juni så den var ganska stor nu.
Pappan är mäkta stolt!
De har två kameler till men de måste vara i en annan hage då de inte varit snälla med kamelbabyn.
 
Längre bort mot skogen hittar vi en riktigt gammal jak, över 30 år.
Tjurig och envis var han också då han tagit sig över till fel hage och inte ville följa matte som lockade med gott bröd. Kolla hur olika stora hornen är. Ägaren hade en förklaring men tror ni jag minns den nu. Så mycket intressant information man får och så rinner den bara av en. Numera förevigas ju det mesta på bild. När kommer inspelningsapparaten, liten, behändig och lätthanterlig för att spara orden, ljuden? Fast det kanske inte alls skulle bli bra om man tänker efter? Jag vet att man kan filma med ljud men det är lite krångligt.
 
Yngre hanar fanns längre upp mot skogen. När vi började fotografera kom de snabbt närmare.
Nästan lite hotfullt! De var nog snälla och lugna egentligen. Ändå skulle jag inte gå frivilligt in till dem.
 
Stora fåglar fanns det också. Dessa kallas Hjälmpärlhöns.
Välgödda ser de ut med fina pärlor i fjäderdräkten.
 
En vacker kalkon fjädrade upp sig.
Roliga djur det finns :). 
 
Lite ledsen ser lilla åsnebarnet ut.
Men så kanske åsnor ska se ut. Jag tänkter på deppige Ior hos Nalle Puh?
 
I frihet fick en del gå också. Ifjol när vi besökte stället var det en liten gris som sprang överallt. Nu kom en rad ankor på promenad.
Visst ser ni kaninen längre fram. Mycket roligt för barn fanns det. Mindre djur att klappa, marsvin m.m., men som ni förstår roade även vi vuxna oss under dagen. Här säger jag hejdå till alpackorna.
Lite svalt var det denna dag, den 9 augusti, bara 15-16° men sen kom goa sommarvärmen även till oss i norr. Alpackorna och lamorna med sin varma ull trivdes säkert bättre i svalkan.
 
Tidigare inlägg finns här och fjolårets här.
 
Ute vräker regnet ner sen igår vid tvåtiden. Jag hade tur och hann plocka in trädgårdsmöbler och annat från stugan innan det bröt ut. Så nu finns tid att blogga och mysa inomhus även om jag inte har brasa här hemma som vi har i stugan. Men där är det redan rått och kallt, oisolerad som den är. I somras var det gott att tända en brasa i öppna spisen, dricka te och titta lite på någon gammal serie på dvd när regnet stod som spön i backen ganska ofta i juli.
 
Nu är regnet välkommet då vi haft fina septemberdagar länge. Kanske svampen får sig en knuff uppåt också.
 
Ha en skön helg alla läsare!
 
 

Augustiträff

Kategori: Festligt

Jag fortsätter med sommarbilder jag inte hunnit med. Vi är nu tillbaka till den 6 augusti och finsommaren har inte riktigt kommit igång men det är skönt ute ändå. Speciellt för orientering då det inte bör vara för varmt. I år har de placerat två kontroller inom kort promenadavstånd från min stuga behändigt nog:). Vi tar dem och 7 andra denna dag med ett skönt lunchstopp. Inte så farligt med mygg på dessa torra tallhedar som tur är. Det är inga problem när man går men när man sätter sig ned är det inte så kul med surrande besökare.
 
Efter motionspasset var det gott att ta sig en drink, favoriten sen Italienresorna Aperol Spritzer, med lite goda tilltugg.
Katterna kommer förväntansfulla på godsaker. 
Visst, det är ju fest så en liten räka kan de få. Det är skönt med sol, men vid 17-tiden är det dags att flyttta inomhus eller i alla fall halvvägs, till uterummet.
Som är pyntat och redo för årets första kräftfest. 
Jag håller upp de färska vi köpt som vi naturligtvis börjar med. Det blev en liten miss och inte svenska men de turkiska var också goda. Mildare i smaken och med så mycket tunnare skal än de kinesiska frysta som tyvärr hade en dyig smak i lagen. De gick inte att sörpla men stjärtarna var helt okej på bröd med lite limeaioli till.
Väninnan är redo med plasthandskar på. Lite små är de allt fast de skulle vara stora. Då ska det visst stå jumbo på paketet.
Med glädje och entusiasm tar vi oss an de röda klorna och stjärtarna. En snaps var får vi och sjunger lite roliga visor till också.
 
Väninnan poserar i sin zebraprickiga outfit framför lugn kvällsjö.
Nästa morgon lyser solen från klarblå himmel och vi får en härlig stund på bryggan med frukostfil, sol och senare bad.
Brun blir jag aldrig men man kan ana en liten färg av sommarsol nedanför halsen min. Dessutom får jag fräknar men de syns inte här. Jag gillar dem även om man blev retad som liten av en del elaka kompisar, men fräknar ger en ju lite färg i ansiktet i alla fall. Och Pippi Långstrump hade sådana!!
 
Badbilderna har jag redan visat, i inlägget Hopp och plask.
Ute skiner solen idag, + 16 är det redan men så mycket varmare lär det nog inte bli då det också blåser lite svalt. I torsdags målade jag kattrappan med vit kvalitetsfärg. Den skulle torka på 8 timmar men nattfukten förstörde och helt har jag inte lyckats hålla katterna borta från trappan. En morgon såg jag oroväckande många vitaktiga spår av små kattassar på parkettgolvet. Som tur gick de att torka bort med varmt vatten. Lite oroar jag mig för att katterna ska slicka i sig också, men de verkar lika pigga som vanligt.
 
Inte förrän idag är det helt torrt på hela trappan. Suck, det har varit jobbigt att släppa ut dem genom dörren nere och hålla koll på när de vill in. Trots att jag fällt upp den del av trappan som är längst ner har min käre Tusse kastat sig ut, hängt sig fast och tagit sig upp på den övre delen för att komma in. Att han var så vig kunde jag inte ana. De är ju ändå 10 år som jag nämnt, vilket motsvarar 58 år hos oss människor. 
Den här bilden tog jag igår när de kvällsslappade på soffan. Myskissarna mina som jag älskar så mycket!
 
Igår fick jag mycket gjort, strök bort klädhögen, klippte ned kaprifolen utan att skada de längsta slingrorna, klippte också björkspirean lite och rensade fint i rabatten.
Henry W blommar än, högt upp på ett årsskott.
 
På kvällen gick jag ut med de små i skogen och fann i alla fall 1,5 dl hallon, fortfarande goda. Det är lite svårt att gå ned i varv nu, känner jag. Jag hade tänkt åka till stugan idag och rensa lite inför vinterstängningen, men brodern är i trakterna och det är enklast att låta honom vara där ensam. Så vad ska jag göra då??
 
Jag har någon sorts jobbstress i mig kvar ända sen min tid som receptionist. Då visste man aldrig när ruschen skulle sätta in och försökte därför hålla undan och vara förberedd på alla sätt. Ibland kom fullt med gäster som ville checka in samtidigt som telefonväxeln exploderade av ut- och inkommande samtal. Jag jobbade 1973-75 med en gammaldags trådväxel då alla samtal kopplades manuellt.
 
Dessutom hade vi en liten kiosk där kunderna fick handla genom lucka. Någon avlösning för lunch och middag fanns inte så även den fick vi äta på plats medan vi tog hand om det som skulle skötas eftersom. Oojj, jag blir stressad bara av att skriva det fast det var roligt med rusch också när det flöt på. Jag var snabb i huvud och händer, lite långsammare i fötterna men på begränsad yta gick det bra. Och så var jag ung, energisk och tyckte det var så roligt att jobba.
 
Vad vill jag nu säga med detta? Jo, att oron i mig finns att något ska hända och då måste jag vara beredd och alert samt ha gjort bort andra måsten. Fast det stämmer ju inte alls om jag tänker efter. Det bara sitter i kroppen min och känns så. Därför avslutar jag nu med en bild på något gott som jag åt efter att vi hittat dessa i skogen på en av våra orienteringsrundor.
Egenodlad persilja och gahkku, samernas sega, jättegoda tunnbröd plus det viktigaste, de få gula kantarellerna som visat sig på ett oväntat och ett väntat ställe i Nydalaskogen.
 
Ha en skön vecka! Snart är det väl meteorologisk höst även i Umeå, men redan känns det i luften utomhus.
 
 
 

Fototriss - Uppåt

Kategori: Konst

Dagen började dimmigt med massor av fukt och har sen varit gråmulet tråkig. Jag har varit lat och inte gått ut med kameran idag, tyvärr. Det får bli lite arkivbilder till trissen istället.
 
Vid IKSU:s klättervägg tittar man uppåt eller strävar klättrande uppåt väggarna.
Jag och väninnan provade och det var roligt men mer än en gång blev det inte :).
 
Umedalens skulpturpark bjuder på många spännande konstverk och detta kanske kan passa för temat.
Själv kan han inte stiga upp men inuti honom växer trädet uppåt mot högre höjder.
 
Så här ser hela konstverket ut.
Uppåt växer träden inom bokstavsfigurerna i brons. Jag vet inte vad verket heter men jag får en känsla av att konstnären ger oss uppmaningen "-Väx upp ! ". Vad tror du?
 
Lite uppåt i alla fall från mig :). Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.
 
 

Sommarfest

Kategori: Festligt

Som jag berättat många gånger är jag med i en vänskapsklubb som hittar på olika aktiviteter året om. I söndags vandrade vi t.ex. en del av Tavelsjöleden i härligt sensommarväder. Åtta personer gick åtta relativt lätta kilometer i varierande skogsmiljö. Två fikapauser hann vi med under dagen men inga bilder tog jag.
 
Från i somras då vi träffades i min stuga däremot finns det några bilder att visa. Det var lördag den 18 juli med ostadigt väder. Vi hade länge varit osäkra på om vi skulle ställa in men valde till sist att genomföra festen. Sådan tur hade vi att solen sken på oss där vi samlades på min brygga för lite bubbel med tilltugg.
Fräscha jordgubbar, läckra snacksoliver och lite annat retade aptiten inför kommande brunch som delvis bekostades av föreningen.
H demonstrerar hur man tar en selfie, R ler i mjugg. Halloumi med chili blev en höjdare. Det har jag provat förut och vet att det brukar gillas.
 
Efter den sköna inledningen påbörjade vi en kubbcup på baksidan av stugan. Med sin ojämna skogstomt är det en utmaning att ställa upp pjäserna men det gick.
Överlägsen vinnare i första omgången då vi spelade två mot två blev O med okänd partner. Jag tog massor av bilder men först när jag fick tips av L att ställa in "frys händelse" på kameran blev de bra. Själv blev jag utslagen fort i en mot enkampen, tyvärr. 
 
De andra fick gå en tipspromenad med Barbrokunskap (samma som när jag fyllde år fjol) medan jag dukade fram buffén. Vi intog brunchen som jag och två andra kvinnor förberett, bl.a varmrökt lax med romröra, grillad kyckling i bitar, färskpotatissallad, melonsallad, bönröra m.m. läckerheter, i uterummet då molnen tätnat. Sen var det inte mer än rätt att männen fick diska och torka efteråt.
 
Regnet började anas i luften så vi skyndade oss att avsluta kubbspelet. Då blev kanske lite oväntat H slutlig vinnare. Fast helt oväntat är det inte, H brukar vara skicklig.
Det blev till att bänka sig i uterummet igen för kaffe/te och go'fika. En annan H hade förberett frågor à la på spåret om Umeå där vi verkligen fick gnugga geniknölarna. Lite för svårt var det men en utmaning som några i alla fall lyckades knäcka delvis. Våra vinnare fick varsin stor chokladkaka som snart gick laget runt. 
 
En mycket trevlig dag i vänners sällskap. Resten av dagen vräkte regnet ner och så här såg det ut dagen därpå.
Min tilltufsade sommaräng eller ogräsodling som brodern kallar den.
Nu i höst har de grävt för bredband och allt detta är blott en bred sandsträng, bara enstaka växter i kanten finns kvar. Lite synd är det allt men en del som även jag kallar ogräs försvann och det är väl inte helt fel.
 
Trevligt besök blev det på morgonen också då denna stora hackspett hälsade på.
En härlig, lite ruggig, spillkråkeunge, så söt!
 
Lite fler fågelbilder, alldeles nytagna. Denna lilla vän satt på lyktstolpen utanför mitt fönster och lät sig villigt fotograferas.
När jag först såg den tänkte jag på pilfinkhona eller unge men nu är jag osäker. Säker är jag däremot på nästa art som i stort antal fyllde grandungen igår, stararna som inte är så vanliga längre.
Staren som här kalasar på mina röda vinbär. Det får de så gärna för jag har gott om dem och än finns de kvar.
 
Jag har faktiskt tänkt den tanken flera gånger i år att när jag var liten fick vi ju skydda våra vinbärsbuskar för alla fåglar som ville äta upp dem. Först i år, när jag har haft min buske i nästan nio år, kom fåglarna. Så roligt!
 
Snart ska jag ut och måla min kattrappa vit. Ut och ut, jag får hänga mig över balkongräcket för att nå så långt som möjligt. Varför har jag inte gjort detta när katterna bodde på stugan kan man ju undra, men det bara inte blev så i  år. Jag tittar ut på förrådet och ser när fukten dunstat från taket att det börjar bli varmt nog.
 
Härliga höstdagar har vi. Igår orienterade vi i Nydalaskogen, klättrade över stock och sten, kämpade oss över mjuk myrmark så benen fick verkligen jobba hårt. Armarna och ryggen ansträngde jag istället på stugan i tisdags då jag så sakteliga börjar bära in trädgårdsmöbler m.m. I måndags spelade jag golf. Visst borde jag ta det lugnare med tanke på min diagnos, men snart kommer vintern då passiviteten får bre ut sig och mina ansträngda muskler får vila.
 
Mina kära katter har fyllt tio år vilket enligt en beräkningsmetod motsvarar 58 människoår. 
På min grannes mer soliga entré låg de båda två så avslappnade när kalaset (mitt, inte deras:)) var avslutat i lördags, men innan jag hämtat kameran hade Tusse lämnat platsen. Kvar ligger kära Desirée och njuter.
 
Ha en skön fortsatt vecka!
 
 

Fototriss - Stillhet

Kategori: Miljö, friluftsliv

Stilla har det verkligen inte varit runt mig idag som haft födelsedag. Först alla förberedelser och sen kom kära släkten och fyllde lägenheten med liv och lust. Men nu är det faktiskt stillhet som fototriss vill att vi ska visa med tre bilder.
 
Jag går till förra söndagen när jag besökte stugan vår. Efter en dramatisk åskknall från ingenstans och ett litet regn blev det stilla över sjön och jag tog några bilder. En liten regnbåge fyllde himlen som fortfarande bar mörka molnrester.
Sakta klarnade det och sjön blev spegelblank i stillhet.
Några löv har redan höstfärgats vid båten som ligger stilla i väntan på att dras upp inför vintervilan.
Långskuggan min anas också men det var förstås inte meningen :).
 
Fler trissares bidrag på temat Stillhet hittar ni här.
 
 

Restaurang Älvtået i kulturlandskap

Kategori: Festligt

Efter en skön dag med trädgårdsarbete här hemma, ogräsrensning och gräsklipp i litet format, samt lite bärplock nära, så unnar jag mig en stund vid bloggen min ikväll. Det är dags att så småningom beta av de utflykter och fester jag inte hunnit visa tidigare. Utan inbördes ordning kommer de så sakteliga.
 
Jag börjar med den andra augusti då vi i UMeGänget hade en cykelutflykt till nya restaurang Älvtået. Den ligger så fint vid gamla Häradsvägen som går genom kulturlandskapet nedanför Grubbe/Västerhiske. Jag tog bilen då jag då bodde i stugan och en cykeltur på 1,5 mil kändes för lång. Dessutom skulle jag ju golfa efteråt så bilen behövdes. Jag parkerade vid en byggarbetsplats i närheten och promenerade ner till restaurangen.
Vackert är det med ängarna runt omkring. Det har länge funnits ett hot om att de skulle förstöra detta vackra stadsnära landskap med en motorväg men nu ska nog det hotet vara avvärjt, som tur är.
Huset där restaurangen nu byggts har funnits länge men matstället är alldeles nyöppnat i sommar. Jag var först på plats och fixade ett /två bord åt oss strax innan de andra sex anlände per cykel. Vi gick in och beställde diverse godsaker och slog oss ned utomhus.
Kära väninnan hade precis som många andra beställt rabarberkakan. Men jag var hungrig och tog en macka med lax. Här serveras en likadan men inte till mig utan till H som ni inte får se, tyvärr.
Lite kan ni ana hans närvaro här till vänster där ni ser mig och S skratta gott åt O som lånat kameran och fotar för fullt.
Härligt fräscha blomsterarrangemang omgav oss.
Sommarvärmen hade inte riktigt kommit efter den långa, kalla och blöta inledningen på sommaren men skyddade av husen mådde vi riktigt gott utan att frysa. Alldeles vindstilla var skönt den dagen, senare blev det nog för varmt.
 
En av gänget visste att ladan bredvid var riktigt gammal så jag måste förstås föreviga den på bild. I närheten fanns en informationstavla om bostället Gran där bl.a. landshövdingar bott, men tyvärr nämdes inget om hur gammal denna lada skulle vara så jag vet inte.
Jag gick ned till älven för jag hörde sjöfåglar låta men väl där såg jag inga andra än måsar. Däremot la jag märke till vilket högt vattenstånd Umeälven hade. Snösmältningen i fjällen kom igång så sent i år.
På vägen tillbaka till min bil njöt jag av det vackra landskapet som får förbli orört.
Svensk sommarbild, eller hur? Umeå fick sina stadsrättigheter 1622 av Gustav II Adolf men före det var tanken att staden skulle anläggas i Backenområdet dit denna lilla väg går. Så Häradsvägen har anor tillbaka till 1500-talet. Den tanken svindlar, för mig i alla fall. Här har jag cyklat massor av gånger i min ungdom bara för att få en cykeltur, eller för att hälsa på brorsan som då levde och bodde på Backen, just på Häradsvägen 12, faktiskt, men det var/är ett villaområde. Här trivs jag och många fler som promenerar, joggar, cyklar eller bara är. Positivt är denna trevliga nya restaurang som öppnat i år och säkert lockar fler att upptäcka så fint här är.
 
Molnen täcker nu himlen men jag hoppas det blir uppehåll ett tag till då vi i morgon har tänkt oss ut i skogen för att leta svamp. I går var vi på orientering i Nydalaområdet och fann tio kontroller relativt lätt även om vi fick klättra och kliva över stock och sten en hel del. Dessutom fann vi ett alldeles ljuvligt hallonställe som vi inte kunde låta vara :).
 
En trevlig fortsättning på veckan önskar jag er.