När jag först såg den tänkte jag på pilfinkhona eller unge men nu är jag osäker. Säker är jag däremot på nästa art som i stort antal fyllde grandungen igår, stararna som inte är så vanliga längre.
Staren som här kalasar på mina röda vinbär. Det får de så gärna för jag har gott om dem och än finns de kvar.
Jag har faktiskt tänkt den tanken flera gånger i år att när jag var liten fick vi ju skydda våra vinbärsbuskar för alla fåglar som ville äta upp dem. Först i år, när jag har haft min buske i nästan nio år, kom fåglarna. Så roligt!
Snart ska jag ut och måla min kattrappa vit. Ut och ut, jag får hänga mig över balkongräcket för att nå så långt som möjligt. Varför har jag inte gjort detta när katterna bodde på stugan kan man ju undra, men det bara inte blev så i år. Jag tittar ut på förrådet och ser när fukten dunstat från taket att det börjar bli varmt nog.
Härliga höstdagar har vi. Igår orienterade vi i Nydalaskogen, klättrade över stock och sten, kämpade oss över mjuk myrmark så benen fick verkligen jobba hårt. Armarna och ryggen ansträngde jag istället på stugan i tisdags då jag så sakteliga börjar bära in trädgårdsmöbler m.m. I måndags spelade jag golf. Visst borde jag ta det lugnare med tanke på min diagnos, men snart kommer vintern då passiviteten får bre ut sig och mina ansträngda muskler får vila.
Mina kära katter har fyllt tio år vilket enligt en beräkningsmetod motsvarar 58 människoår.
På min grannes mer soliga entré låg de båda två så avslappnade när kalaset (mitt, inte deras:)) var avslutat i lördags, men innan jag hämtat kameran hade Tusse lämnat platsen. Kvar ligger kära Desirée och njuter.
Ha en skön fortsatt vecka!