konstbarbro

Bemärkelsedag

Kategori: Festligt

Ett härligt gammalt ord man inte ofta hör idag. Storebror fyllde 75 år i fredags men för att vi alla skulle kunna samlas valde vi att hälsa på honom på lördagen. Tre bilar mer eller mindre fullsatta körde då söderut mot Örnsköldsvik och vidare för att fira sin bror, morbror, farbror och morfarsbror samt några till konstellationer som blir för besvärliga att beskriva.  
 
Vid entrén till vår grannstad syntes symbolen för Umeå Kulturhuvudstad 2014.
Örnsköldsvik firar kanske med oss. Jag åker bil med brorsonen och hans fru. Vid lunchtid kommer vi fram och blir varmt mottagna av brodern J-E med särbo L. Här är hon i köket med J
L hade förberett lunch men lite återstod att göra.
Gott ser det ut och gott var det. Värdparet bjuder till bords.
Ljuvlig kantarellsås med egenplockade gula kantareller, krämig potatisgratäng, mör tjälknöl och även säkert goda älgfärsbiffar som inte jag smakar. Däremot vågade jag mig på att ta några tunna skivor av tjälknölen fast jag egentligen inte äter kött. Det var väl gott men nog gillar jag sallad, sås och gratäng mycket mycket mer. Jag har blivit en riktig grönsaksmänniska :).
 
Efter lunch med "Ja må han leva.." och "Hipp hurra" var det dags för presentöppning. En tavla såg det ut som. Jag gissar att brodern trodde jag målat en olja till honom som jag gjort tidigare och var väl måttligt förväntansfull.
Men det var det inte:). Vi hade alla 10 gått ihop om ett fotografi som J-E  länge velat ha av mig som har originalet i min ägo.
Nu blev det istället så att vi anlitade en proffsfotograf att avbilda orginalet som är ett svartvitt handkolorerat flygfotografi från 1954, mitt födelseår. Det är alltså vårt barndomshem på Grisbackaänget där det idag bara är tråkiga industribyggnader. Jag tror nog att J-E blev riktigt glad även om han inte strålar på bild :).
 
Solen sken utanför och jag bara måste gå ut och föreviga hans hus, ranchen kallad.
Det ligger en dryg mil söder om Örnsköldsvik högt ovanför E4:an. Utsikten är jättefin om man nu bortser från europavägen. Från huset fönster ser man inte den.
En liten bagarstuga tillhör också gården. Om den används vet jag inte. Huset bredvid är vedbod och förråd.
De har nästan mer snö än vad vi har här uppe i Umeå-trakten och den natten hade de haft -25° ute vilket höll på att ställa till problem då L ställt tårtorna i uterummet. Det var inte meningen att de skulle frysa, men de var jättegoda ändå. Inte märkte vi något, vi som smakade av dem båda och njöt till te eller kaffe.
 
Liksom jag är brodern uppvuxen med katter och själv har han nu tre stycken. Den yngste som turligt nog blev räddad av honom då slarviga grannar (inte de nuvarande) inte hade koll heter Tiger.
Lite ängslig över uppmärksamheten hukar han under en stol men så småningom fick vi klappa. Här är det lilla A, yngst i familjen med sina 7 år, som är närmast.
Så sööt! Jag vill också ha en kattunge, men det skulle nog inte gå.
 
De äldre katterna gömde sig i källaren men Ferdinand gick att locka fram med maten jag hade med mig.
Morka till höger däremot lät mig inte komma nära. Henne hade jag verkligen velat kela med då hon faktiskt var min katt i drygt ett år. Hon är mamma till mina katter och även till F i förgrunden som tillhörde en annan kull samma år. Men sånt glömmer ju katter. 
 
En liten familjebild, jag, syrran som är 10 år äldre och hennes dotter, min systerdotter längst till höger.
I-M håller fast vid sin analoga kamera och tar ännu pappersbilder. 
 
Sen måste vi ju också försöka oss på en riktig familjebild när vi för en gångs skull är samlade. Lätt är det inte att få 11-12 personer att se bra ut samtidigt. Först tog jag några bilder där den här blev bäst.
Nästan alla ser glada ut i alla fall.
 
Jag vill förstås också vara med och då blev det till att anlita självutlösaren. På 10 sekunder skyndade jag mig att ta plats och då blev det så här.
Det får väl duga, eller hur?
 
J skulle iväg på fest samma kväll och min chaufför m fru skulle hälsa på egna vänner i trakten så det blev för mig att tidigt åka hem med J:s familj i röd bil. Brodern tog farväl i dörren till sitt fina gula hus.
Jag är inte säker men jag tror det är minst 20 år sen jag var där sist. Då levde vår mor och det var sommar och grönt. Man kanske kan hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång :).
 
På hemvägen var det först lite dramatiskt då vi skulle ut på E4:an. Innan hela familjen var bältad var det lite bök för oss tre i baksätet och uppmärksamheten kanske inte var på topp efter alla festligheter och godsaker, så J svängde helt sonika ut på fel körfält och det var mitträcken. Första gången jag sa till hörde han mig nog inte men andra gången jag påpekade det var han väldigt snabb att reagera och backade direkt tillbaka till säkerheten. Några gula lyktor var på väg mot oss i hög hastighet men riktigt  nära var de inte, som tur var. Jag fick lite rysningar när jag kom hem när jag tänkte på vad som kunde hänt men just då var det lugnt.
 
Helskinnade efter en trevlig dag kom vi alla hem. För mig till en lugn kväll med Stjärnor på slottet och katter som ville ha lite service efter att ha varit ensamma hela dagen.
 
 
 
 

Fototriss - Kontraster

Kategori: Resor och utflykter

Jag hade först tänkt hoppa över veckans fototriss då helgen har varit fullbokad av annat och idéerna inte infunnit sig på tänkbara motiv. Men så kommer jag på att jag har en del oanvända foton från Barcelona som skulle kunna passa.
 
T.ex. denna färgstarka unga tjej som kontrast till den blekt klädde, vanlige, medelålders mannen bredvid.
De gör det verkligen bra, de som står blickstilla i svåra positioner tills de får en slant av någon förbipasserande och då kan röra sig lite. På Ramblan i Barcelona finns många.
 
Mera färgstarkt och nyuppblåsta ballonger som kontrast till den grå medeltida katedralen bakom.
Till sist kanske man kan säga att den pampiga stationsbyggnaden kontrasterar mot motorcyklarna och vesporna framför som därför ser så små ut.
En triss från Barcelonabesöket den 18 oktober 2013.
 
Fler bidrag på samma tema hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

Mera konst

Kategori: Konst

Jag återvänder till Nationalmuseum i Barcelona den 18 oktober 2013. Vi fortsatte vår vandring bland konsten mot den allt mer moderna varianten in på 1900-talet. Vi börjar med en glasmålning kallad triptyk då den består av tre delar. Joaquim Mir är konstnärens namn. Den blå poolen (eller sjön?) kallar han tavlan som är målad 1911.
Sen blir det lite vackra kvinnomålningar men konstnärerna är män, tror jag i alla fall. Isidre Nonell skulle ju faktiskt kunna vara ett kvinnonamn, eller? Figur i vila heter den, gjord 1908, min mors födelseår.
Intressant penselföring är det. Visst får jag lust att måla mer och prova på denna teknik också, men det är något som håller mig tillbaka. Nästa oljemålning är av en helt annan stil, men också jättefin, tycker jag.
Tavlans titel är helt enkelt "Katalanska noies?. Jag gissar det betyder kvinnor el flickor. onstnären heter Joseph de Togores och tavlan är från 1921.
 
En riktigt arg kvinna tilltalar mig då jag själv nog bär på en hel del icke uttryckt ilska. 
Lite kul är den också, eller hur? De är målade av Juli Gonzales och kallas Montserrat cridant 1936 - 39. Crier på franska betyder skrika så det liknar katalanskan.
 
En triptyk till av modernare snitt med en vacker skulptur i förgrunden.
Den kallas begripligt nog "Klassisk trädgård", av Francesc Labarta 1911.
 
Sen kommer kändisarna. Först vår vän Dali...
..med lite fingerspikar. Mysko som alltid :). Ännu mer känd är väl Picasso med sin omisskänliga stil.
En av alla hans dambekanta, kanske? Både Dali och Picasso har ju egna museum i närheten, D i Figueres dit vi var på dagsutflykt och P i själva Barcelona så de representeras bara av en tavla var i Nationalmuséet.
 
Fulla av intryck och mätta på konst gick vi åter ut i den vackra höstdagen som kändes somrig och skön. Vi tog trapporna ned. De första täcktes av grönska så det var lite dunkelt. Där mötte oss en rad unga kvinnor med listor som de ville ha vår namnteckning på. Det stod att de ville påverka myndigheterna att ordna en hiss för handikappade. Det tyckte vi var behjärtansvärt så vi skrev snällt på var sin lista.
 
Jag fyllde bara i mina initialer, BS, och landet jag kom ifrån. Längre ut på raden stod att man kunde ge ett belopp som gåva. Ja, naturligtvis, det borde vi begripit. På min lista hade folk före mig gett ganska låga summor så jag gjorde likadant och lämnade 2 Euro. Flickan strök min arm och sa att jag var så god. Lite underligt kändes det. Sen ville hon ha min legitimation. Nej, svarade jag ganska bestämt och tittade på min kompis. Då hade hon omringats av en hel hög flickor/kvinnor (17-20 år ca) som ville ha hennes legitimation. "Ge dem inget och stäng väskan", sa jag och fick hennes uppmärksamhet. När vi försökte gå gick de på oss, tjatade och såg fruktansvärt sårade ut.
 
När vi kommit ifrån dem visade det sig att på hennes lista hade folk gett mer så hon blev av med 10 Euro. Det var nog knappast någon insamling, mer ett avancerat tiggeri. Vad de skulle ha leget till vet jag inte, kanske ett sätt att få möjlighet att rycka börsen eller så har man ju hört talas om kapade identiteter. Nåväl, det gick hyfsat bra, men visst blev vi upprörda av att ha blivit lurade, mest min kompis.
 
Då blev vi lite gladare när vi längre ner såg att där pågick en filminspelning.
Många var vi som hängde över räcket och följde inspelningen en stund.
Vi gissade att det var kvinnan i blått längst till höger som var huvudpersonen. Det skulle nog vara roligt att få vara statist någon gång. Huvudroll är ju inte att tänka på :). Idag blev jag förresten intervjuad av VK utanför Coop Östra Ersboda så snart kommer min nuna i tidningen som en bland flera tyckare. Jag vågade mig faktiskt på att cykla dit då det bara var -4,5° men vinden bet ordentligt i kinderna på vägen hem.
 
Snart är bara några timmar kvar av min resa till Costa Brava men minst ett, kanske två inlägg till blir det nog ändå då jag har många bilder.
 
Jag önskar er alla en trevlig helg!
 
 
 
 
 

Snövackert

Kategori: Min närmiljö

Jag sitter helt lugnt och redigerar bilder till nästa inlägg om konsten i Barcelona när plötsligt hela världen därute ljusnar. Det känns som om det är första gången i år som solen verkligen lyser. Det blir så otroligt fint med blå himmel och kritvit dunsnö. Snabbt är jag påklädd och går ut med kameran. Det är - 13°.
Kvar sitter de oätliga äpplena på grannens träd. 
Närbild på snöstjärnekluster som täcker ölandstokens grenar.
 
Innergårdens bollpilar är nu snöbollpilar :).
På andra sidan gården ståtar grannen L:s perenner med nya vackra snömössor.
Tänk att det är massor av snöstjärnor som hakar fast i varandra och bildar alla möjliga former tills vind och ev "blia" förstör. Blia är bondska för plusgrader som tinar snö, om ni nu inte visste det :).
 
Sen lagar jag potatisbullar med sojafilé till lunch, äter den i lugn och ro innan jag åter tar på mig ytterkläderna för en längre promenad. Då har solen försvunnit och dimma börjar fördunkla dagen. Ca 35 minuter är jag ute ändå för att få lite frisk luft och lätt motion. Jag känner verkligen hur mycket jag längtar efter solljus och kommande solvärme. Januari är en tung månad, men det är bara att stå ut och njuta av glimtarna som idag.
 
Igår var jag och systerdottern på Bildmuséet och besökte där en utställning som jag varmt rekommenderar. En stor kub i rumsformat av speglar är uppbyggt på sjätte våningen. En anställd står utanför och ser till att bara en person i taget kan kliva in genom spegeldörren. Man får ta av sig skorna och lösa saker som kan tappas.
 
När jag steg in tappade jag däremot nästan andan av förundran. Speglar i alla riktningar gör att man ser sig själv i en grönaktig rymd oändligt upprepad åt alla håll. Helt fantastiskt! I mitten sitter en gunga och sakta går jag dit och sätter mig. Det var lite läbbigt att gå på ett golv som såg ut att sträcka sig massor av våningar ned men att gunga kändes bara härligt. Riktigt narcissistiskt att få se sig själv ur alla vinklar och att verkligen få möta sig själv utan störande omgivning. Det är konstnärens mening, enligt en artikel i VK. Thilo Frank heter han. Har du möjlighet, gå dit och upplev själv!
 
Sen gick vi in till centrum och åt en jättegod lunch på Rosegarden som ligger i nya Utopiagallerian. Buffé med läckra sushibitar av många varianter och sen flera asiatiska varmrätter att välja bland. Naturligtvis äter man lite för mycket, men sushin var ljuvligt god. Och ikväll blir det tårta hos brorsonen som fyller halvjämt.
 
Den här bilden tog jag förra veckan när det var fullmåne strax före kl 17. Jag längtar till när dagsljuset räcker ända till dess.
Lyftkranarna från äldreboendet tävlar med fullmånen om starkaste ljuskälla.
 
 
 

Fototriss - Närgånget

Kategori: Katter

Fototrissen är tillbaka efter juluppehållet med årets första tema "Närgånget". Min första tanke är att bli närgången med mina kära sambos och även om de inte blir överlyckliga att jag kommer nära med kameran så ställer de faktiskt upp.
 
Tusse sitter snällt på kattmöbeln tills jag fotograferat färdigt och sen får han godis.
Jag har också beskurit bilden en del för att få det ännu mera närgånget. 
 
Desirée är inte lika lättfotograferad framifrån så henne överraskar jag i sömnen men vaken är hon nu vilande på sin fleecefiltklädda kartong vid varmt element. Hennes högra öra hamnade närgånget i fokus. Det ser inte alls bond- (hus-)kattsaktigt ut, men en vanligt sådan är hon.  I det vänstra är hon märkt med gröna siffror och bokstäver sen 2006.
Äntligen har vi snö här uppe i Umeå sen en dryg vecka tillbaka. Även idag (lördag) faller sakta små stjärnflingor från himlen samtidigt som solens strålar blekt lyser på dem. Något speciellt bra makro har jag inte men lite närgånget kan flingorna iakttas.
De glittrar lite silvrigt i solen och visst kan ni se enstaka stjärnformationer?
 
Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

Katalansk konst

Kategori: Konst

Från den äldsta avdelningen på Nationalmuseum i Barcelona passerade vi mellanavdelningen (15-1600-tal) ganska fort  mot den modernaste avdelningen för katalansk konst, från 1700-talet och framåt. Där fanns mycket att se och fotografera, och det gjorde vi:). Jag skrev en del om pelare i förra Barcelonainlägget så det passar väl bra att jag börjar med en pelar (-flicka trodde jag, men det är nog en -)...pojke som håller i den om man ser till ben- och armmuskler.
Vacker marmor i alla fall. Så småningon kom jag på att fotografera skylten med info om verket också så nu vet jag att den här skulpturen heter Kleopatras död och är gjord av Damia Campeny Estrany 1804.
Jag är så fascinerad av skulptörens skicklighet att återge detaljer som tygets svepning eller spetsar på klädedräkten hos Elisa Masriera nedan. Rossend Nobas heter han (el hon?) som 1884 gjort henne så fin.
En kopia av henne skulle jag gärna ha i mitt eget hem. Hon ser härligt rofylld och harmonisk ut.
 
Lite mera fart är det hos Maria Cristina de Habsburg till häst, en tuff och bestämd dam med getingmidja avbildad av Josep Reynés 1891.
Så len hästens skinn ser ut, får lust att stryka och klappa den. Samtidigt verkar hästen lite otålig och man kanske bör hålla sig på avstånd för säkerhets skull.
 
Tavlor fanns det också och jag gillade den här som visar ett himmelskt drama. Konstnären heter Antoni Caba och tavlan är gjord 1882 men titeln är lång och spansk/katalansk så den översättningen fixar jag inte. Något med gudomlig triumf i alla fall.
Som motvikt visar jag en lugn och stilla jordemålning från 1800-talet i Katalonien.
Joaquin Vayreda har gjort den, tror jag. Jag missade att fota en skylt.
 
Mycket konst blir det och efter en stund är det skönt att gå ut och ta en glass, en cappuccino och lite fräsch färskpressad apelsinjuice för att pigga upp sig. Vi satte oss utomhus och tittade på duvor och folkliv. Väninnan tog en paus och skrev lite vykort medan jag gick iväg på en promenad i omgivningarna med kameran. Nationalmuseum ligger högt upp och man har en härlig utsikt över staden Barcelona som ligger mellan berg och hav.
Om man zoomar in lite ser man gyttret av tak och den berömda katedralen Sagrada Familia höja sig över mängden.
Efter konstpausen strosade vi långsamt tillbaka, fann lite fina lampor på vägen med speglingar att föreviga.
och så mig själv framför en rund öppning mot stora salen.
Märket på tröjan är ett klistermärke som visar att vi betalat vår entrébiljett. Vi hittade också shoppen där jag till min stora lycka fann ringen jag blivit så förtjust i när vi besökte La Pedrera. Då tog jag inte chansen och sen ångrade jag mig såå att jag inte köpt den. Jag fick som tur är en chans till och nu finns den i min ägo. Det kanske kommer en bild på den senare.
 
Men nu väljer jag att avsluta detta inlägg. Idag är det -13° ute, solen har visat sig och jag har varit på promenad i bitande kyla (det blåser litegrann) och fått möta lite milda, knappt kännbara solstrålar. Någon värme avger de inte än, men snart...:). Alla julsaker och all adventsbelysning är nu borttaget och nedpackat men två gardiner, inte fullt så juliga, får sitta kvar ett tag till. 
 
Så skönt att Umeå äntligen fått lite snö till SM-veckan, även om snökanonerna får jobba för fullt så spåren blir tillräckligt bra. Det ser i alla fall fint ut i skogen runt omkring med lite vitt på mark och grenar. Trots blå himmel med bara små rosa molntusser har det nu börjat snöa så smått igen. Roligt!
 
 
 

Tuffa kattdagar

Kategori: Katter

Första hela januariveckan kom äntligen vintern, visserligen inte förrän torsdag den 9 då temperaturen äntligen föll under nollstrecet. Sen kom den lätta kalla snön virvlande hela fredagen/idag. Mycket blir det inte på marken men vitt i alla fall och det gläder en ljussaknande själ som jag. Idag lyste lunchtimmen så underbart skönt efter denna långa gråtid med ljusbrist. Jättekallt blev det direkt, inte temperaturmässigt då det bara är -8° men med isande vind därtill blir köldupplevelsen stark den korta stund jag är ute och promenerar.
 
Veckan har annars handlat om kattlidande och när de små mår dåligt lider också matte. På onsdagmorgonen var Tusse ute någon timme och kom sen in och morgonsov med mig i sängen. Resten av dagen var han spak, bara låg på sitt favoritgömställe i klädkammaren nere och åt väldigt lite. På kvällen kom han upp och kröp ihop i mitt knä där jag satt i TV-soffan med Big Bang Theory, som är min nuvarande skrattsåpa. Desirée däremot mådde som vanligt den dagen och vi hade till och med varit ute på promenad en längre stund bakom husen.
Före anfallet!
 
Jag hade lite storrensning och packade två stora kassar med prylar jag sen gick med till Myrorna, en hel del porslinssaker och uddaglas från 80-talet bl.a. Jag kände mig rätt så nöjd att lyckas rensa bort så pass mycket. Jag är annars inte bra på sånt.
 
Där sitter vi då i lugn och ro framför tv-rutan, jag och Tusse.  Desirée sover i fåtöljen bredvid och plötsligt rusar hon upp och ur fåtöljen. Jag vet precis vad som är på gång, men det tar ändå ett tag att reagera.  Något vrål blev det inte denna gång men det small som tusan när hon rusade (eller delvis föll) nerför trappan i början av sitt epilepsianfall. Jag hinner upp henne i klädkammaren nere, håller fast hennes krampande kropp med utspärrade klor genom att huka över henne, stryker lugnt pälsen och säger "Såja, såja" tills anfallet är över.
 
Då vet hon inte vad som hänt och är rätt så förvirrad. Jag bär upp henne till sovrummet, släcker taklampan då ljus kan vara störande, och så får hon orientera sig ensam i det rummet. Efter en stund öppnar jag dörren till resten av lägenheten och till Tusse som ser frågande på. Ibland kan han gå på henne för det är visst djurinstinkt att stöta bort den som är svag, men den här gången är han lugn, kanske beroende på sin egen svaghet just den dagen. Jag tycker att hon återhämtade sig ganska bra på onsdagskvällen, men kommande dagar har hon inte varit sig själv.
Att hon är trött är helt naturligt då det blir en fruktansvärd anspänning på kroppen, men hon har så dålig aptit och vill inte äta vanlig mat. Även Tusse är spak och äter nästan ingenting. Jag får i dem yoghurt genom att de slickar av mina fingrar, hon äter också lite kesella och lite tonfisk i små små bitar. Kanske hon har gjort illa sig i munnen när hon epilepsituggar men hon vägrar också mjukmat. Det är så jobbigt att inte veta vad man ska göra för att lindra.
 
Idag ringer jag veterinären för Tusse som snart riskerar att bli uttorkad och får en tid på em för koll och vätskepåfyllning. Jag tillreder en specialdryck jag hittat i en kattbok: ljummet vatten med honung, bikarbonat och salt. Enligt veterinären är det en underdryck som skapades i Indien när det var koleraepidemi där och människorna inte fick behålla någon mat. Jag har små plastsprutor som jag fyller med en tesked vätska och sen sprutar in i munnen på mer eller mindre trilskande katt. Efter tredje sprutan hör jag att Tusses mage reagerar med ett kurr.
 
Det är en bra reaktion, tänker jag hoppfullt. Lite senare när jag gör räksallad till mig själv kommer båda och vill ha. Räkrom med vatten på fat ger jag dem. Mirakel! Tusse äter rent hela fatet och går sen på lådan och bajsar vitt??? Han måste ha fått i sig något giftigt. Jag blir i alla fall glad och avbeställer veterinärstiden.
 
Desirée däremot tittar bara på maten, smakar pyttelite så nu ger jag henne underdrycken istället, än så länge bara två teskedar. Tusse har piggnat till, ätit ett fat räkrom i vatten till, varit ute i kylan och fått i sig tre (!) torrfoder.
 
Ja, ni förstår att det är lite bök och att jag oroar mig, men förhoppningsvis piggnar även Desirée snart till. Det är så svårt när de inte kan berätta vad som är fel. Hon ber om mat som vanligt men när jag ger henne torrfoder som godis eller på vanliga fatet så tittar hon bara på den och går sen iväg. Yoghurt, den milda naturella går fortfarande bra.
 
Jag som har klagat lite på hennes vikt, att hon blivit lite rund nu i vinter, ångrar mig nu. Visserligen går hon ned men inte ville jag att det skulle vara på detta sätt.
 
Snart börjar På spåret denna förhoppningsvis fortsatt lugna fredagkväll. I morgon ska jag med UMeGänget på bio men vad vi ska se är än inte bestämt. Även om vi väljer olika filmer så fikar vi ihop om det är möjligt :). Jag har tagit bort ca hälften av julsakerna och det känns riktigt skönt. Belysningen får vara kvar några dagar till, precis som granen som ståtar ute på innergårdskullen med sina jullampor. Det ger en fin stämning.
 
Ha en skön helg!
 
 

Tillbaka till Barcelona

Kategori: Resor och utflykter

När allt som finns utanför är snöblandat regn, som inte ger ett vackert vitt täcke utan mest gråvitt slask, och mörker är det skönt att kunna återvända i ord och bild till Costa Brava-resan.  Fredagen den 18 oktober 2013 tog vi åter bussen de drygt åtta milen in till Barcelona. Vacker rondellkonst prydde vägen ut från grannbyn Lloret de Mar.
Bilden tagen genom bussfönstret så trafikmärket gick inte att undvika. Men ni kanske kan ana att vi tyckte det var fint.
 
Framme vid Barcelonas norra busstation vände vi oss till en turistinfodisk som bl.a. sålde biljetter till Nationalmuseum. Om vi köpte där skulle vi slippa stå i kö så det gjorde vi. Sen tog vi tunnelbanan direkt till Pl. Espanya, enkelt och snabbt. När vi kom upp ur tunneldunklet såg det ut så här.
Härligt blå himmel med bara lätta, vitulliga moln och en skön temperatur på ca +25°. Ett behagligt strosande i långsam takt uppåt mot Natinalmuseum för katalansk konst passade bra.
Många trappor och vackra fontäner kantade vägen dit och liksom alla andra turister ville jag bli förevigad vid en av dem.
Väninnan S likaså.
En stackars japan bad oss ta en bild av honom med I-fånen, alltså hans, och vi knäppte och knäppte men lätt var det inte. Jag tror han försökte föreviga sig själv till sist. Bara man nuddar vid knappen blir det ju bilder som inte riktigt var vad man tänkt sig. S har också en sådan men den har jag lyckats lära mig, i alla fall lite bättre. Själv har jag en riktigt kamera :).
 
Åt andra hållet mot torget stod en vacker rad av pelare.
När en annan väninna som jag numera nästan aldrig träffar studerade konst pratade hon mycket om pelare, joniska, doriska och korintiska om jag minns rätt. Vilken av dem bilden visar vet jag tyvärr inte men kanske någon av er läsare vet?
 
Några trappor senare var vi nästan uppe då denna vattenpelare plötsligt tvärflög upp i luften.
Kul att bli överraskad ibland :).
 
Längst upp massor av folk och duvor.
Ja, jag fokuserade mer på duvorna, som synes. Inte var det någon kö in till detta museum men lite rabatt hade vi också fått när vi förköpte entrébiljetterna. Vi började med avdelningen för riktigt gammal katalansk konst, sådant man räddat från kyrkruiner så långt tillbaka som från 12-1300-talet.
Inte förstår jag hur man gjort men jag imponeras av allt som kunnat bevaras, som om en hel vägg burits iväg till museet och där monterats upp??
 
Lite pelare av äldre sort.
Efter att ha gått runt i den avdelningen och nästan inte hittat ut..ja, vi fick be en vakt om hjälp... stannade vi till i muséets kupol, en mäktig pelarsal.
Mycket pelarsnack blev det :). Om man tittar uppåt ser man fantastiskt fina målningar inuti själva kupolen.
Visst vill man komma ännu lite närmare? Med hjälp av zoom-tekniken så går det :).
Jag tycker mycket om blåfärgen och att Kristus faktiskt inte sitter fast på korset helt utan ena armen är lös. Det ser ut som att änglarna hjälper honom loss från den hemska korsfästelsen. Det går ju inte att stå på golvet och böja nacken bakåt för att se på illustrationen någon längre stund. Tur då att man kan zooma i efterhand. Annars hade det troligen blivit både nackspärr och yrsel ganska snart.
 
Mer från muséet och resans sista dag kommer senare.
 
Nu har mina amaryllis snart blommat ut på sina andrastjälkar. Därför köpte jag idag en fin rosa krukros som ska ta deras plats. Jag hoppas bara att den lever ett tag och knopparna hinner slå ut. Ibland tycker jag att blommor man köper på vintern alltför snabbt dör, som en fin minicyklamen jag fick som nu är ett minne blott och en kruka jord att kasta.
 
Ha en fin trettondagshelg!
 
 
 

Vindutflykt samt Nyårsafton 2013

Kategori: Festligt

Jag behöver ha regelbundna utflykter till naturen för att må riktigt bra. Den 22 december åkte jag iväg med vännen för att komma iväg någonstans. Vi började med Stöcke där det enligt ryktet skulle finnas ett hus med massor av julbelysning. Dimman tätnade alltmer och om det berodde på den eller på alltför höga förväntningar så tyckte vi faktiskt inte att det var så märkvärdigt. Träden på tomten hade belysning i olika färger och det var fint men huset var inte så speciellt lysande, lite ljusslingor bara.
 
Jag ville ut till havet och vi svängde in på vägen mot Själafjärden men den var full av blankis så det blev till att stanna försiktigt och backa tillbaka då vi inte ville hamna i diket. Mot Holmsund däremot lättade dimman sakta ju mer vi närmade oss. Istället såg vi ett rosaaktigt rökmoln bre ut sig men det visade sig vara Finlandsfärjan Wasa Express som värmde upp.
För många år sen trafikerade just den här färjan rutten Umeå-Vasa. Jag har åkt med den några gånger på 80-talet när ännu taxfree-försäljningen fanns kvar. När den togs bort dog också färjetrafiken mellan Umeå och Vasa ut. Jag åkte med min syster och hennes lilla flicka till Wasalandia med alla roliga karuseller och bodde på Hotell Waskia som låg alldeles vid vattnet. Det var härligt att bada och båtcykla där, minns jag.
 
RG-line har försökt  några år men inte förrän nu när den gamla färjan kom åter från andra resmål börjar det lossna litegrann. Mest är det finnar som åker hit, har jag läst. Vi svenskar är visst trögare men det kanske tar sig då de nu verkar satsa på olika aktiviteter och resepaket.
Sakta stävar den iväg mot finska skärgården. Lite rostig och eländig ser den ändå ut, tycker jag. Nog vore det roligt med en nyare färja där de kunde erbjuda läckert smörgåsbord, m.m. Fast jag minns nog att det som en gång var inte var så läckert jämt :).
 
Vi körde så långt det gick ut mot vattnet. Sen gick jag ut en stund i den friska luften. Härligt blåsigt var det och vindkraftverken jobbade för fullt.
Man kan se att isen är på väg att lägga sig, men med den senaste tidens regn kanske ingen is nu finns kvar.
Det är så tråkigt väder denna december och januari har inte börjat bättre. Den 23 var det i alla fall lite snö så jag förevigade min söta gårdstomte.
Likaså hade vi lite snö på nyårsaftonens morgon. Härlig blöt kramsnö och grannens lilla Stina, 2 år, passade på att göra en jättefin liten snökanin.
Lite hjälp hade hon nog av pappa J :).
 
I år blev det ett ännu stillsammare nyårsaftonsfirande än ifjol då vi i alla fall gick ut till centrum av staden vid tolvslaget för att se fyrverkeriearrangemanget. Nu valde vi att stanna hemma på Ersboda med katterna och beställde en trerättersmiddag från Karlavagen catering som de körde ut till oss strax före kl 18. Till förrätt var det en läcker skaldjurstårta som smakade helt fantastisk.
Ifjol skulle det vara äkta champagen men i år valde vi ett enklare bubbel. Visst påverkas man av reklamen och just detta märke, Rotari, hade förekommit en del på TV. Jag hade också läst om den i någon tidning, att den var bra och prisvärd. Det var den, smakade helt okej både till maten och sen till tolvslaget då vi skålade till Jan Malmsjö och smällarna utanför husen.   
Å i sin fina röda tröja inköpt hos Andreas på Grubbe. Till varmrätt fick han oxfilé och jag röding och till efterrätt några timmar senare bjöds en vit chokladpannacotta med limemarinerade hallon. Allt smakade mycket bra och kvällen blev lugn med lite västernfilm på TV och före det underbara "Grevinnan och betjänten".
 
Det smällde lite då och då hela kvällen utomhus men vid tolvslaget drog det förstås igång ordentligt. Vi gick från fönster till fönster och njöt av allt som glittrade och lyste på himlen. Tänkte lite på alla stackars hundar och inte minst fåglar som blir skräckslagna samt på luften som blir nedsmutsad. Ändå kan man glädas åt firandet. Mina kära katter tog det bra; Tusse var helt oberörd men lilla Desirée gömde sig under soffan när det smällde som värst.
 
Hoppas att ni också fick en fin nyårsafton, stillsam eller livat festlig. Ett Gott Nytt År till er alla! Nu är 2014 äntligen här och Umeå får sitt efterlängtade kulturhuvudstadsår. Nu ber vi bara om kyla och snö så invigningen blir så bra som det är tänkt.