konstbarbro

Nyårshälsning

Kategori: Umeå Stad

Ett gott slut och ett Gott Nytt År vill jag önska er alla läsare genom en stadsbild från min stad, Umeå.
Rådhusparken med Stora Hotellet till vänster och just Rådhuset som nu mest innehåller Restaurang Rex rakt fram till höger. Däremellan anas en del av Sparbankshuset där Swedbank nu huserar. I denna park brukar folk samlas för nyårsfirande med rejäla fyrverkerier. Jag och vännen har varit där för flera år sen. I år är de på Skeppsbron bredvid, en parkeringsplats som alla vi gamla umebor kallar Kajen, där scen byggs upp och samma firande som ovan erbjuds.
 
Jag och vännen samt katterna stannar på Ersboda i år. Vi har just ätit god hälleflundra med kantarellsås och före det en räkbakelse vi köpte färdig på Stora Coop tidigare idag. Efterrätten återstår. Vi tänker återvända till 80-talet och köra After Eight täckta päron med glass om en stund när vi inte är fullt så mätta längre.
 
Tusse har varit på utflykt så jag blev riktigt orolig ett tag när det började smälla tidigare ikväll, men är nu åter i trygghet här hemma så jag kan andas ut. 
 
Jag hoppas att ni har en skön nyårsafton med alldeles lagom firande. Lagom har ju blivit något vi i Sverige kan vara stolta över, läste jag för ett tag sen :).
 
 

På väg till Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Onsdagen den 18 oktober, vår femte dag på Kroatienresan, skulle vi åka till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Utflykten dagen innan hade inneburit bussresor på totalt nästan 6 timmar, men så länge skulle vi inte behöva sitta på buss den här dagen, hade guiden lovat. Det fanns nämligen ett alternativ, att stanna på hotellet och vara med på en halvdagsvandring i bergen. Våra vänner B och H valde den aktiviteten, men jag och S åkte redan kl 8 upp i bergen för att följa med till ett nytt land.
Att vi snabbt kom högt upp syns tydligare på nästa bild.
Bilderna tagna genom bussens fönster på färd kl 8.08. Åt andra hållet en blå gryning.
Lite magisk känsla, eller hur?
 
Ganska länge fick vi åka. Vårt första stopp var vid gränsen och här granskades passen ordentligt. Det tog betydligt längre tid än dagen innan. Vi såg en tysk buss som lämnade en back öl till gränsvakterna. Det var tydligen inte helt ovanligt, sa guiden, men vi kom vidare ändå.
 
Nästa paus var i Medjugorje där "svarta korset finns". Vi som ville fick följa med guiden när hon skulle gå dit, annars var det bara paus för toabesök och/eller titt i affärer. 
 I början på 80-talet hade några barn fått en uppenbarelse där, tror det var jungfru Maria som visat sig. Ingen trodde dem först men de vidhöll sin berättelse och så småningom blev de trodda och man uppförde en gigantisk Kristusstaty vid ett liggande svart kors. Sankt Jakobs kyrka på bild byggdes nära och platsen har blivit ett pilgrimsmål dit många vallfärdar. Där pågick en mässa när vi kom och jag gick in en kort stund. Smockfullt med folk en vanlig onsdag. Mässan påminde om en ekumenisk mässa som jag hört på tv, bl.a. från Lourdes, dit också många gör en pilgrimsvandring och söker helande i källan.
 
På kyrkans baksida får man en uppfattning om hur mycket folk det kan vara när mässan hålls utomhus.
Vi följde vår guide som var katolskt troende. Många av oss var skeptiska men respekterade naturligtvis hennes tro. Jag själv är troende men protestantismen är inte så full av uppenbarelser och helgon/helgonplatser som den katolska. Kristusstatyn var gigantisk och korset som hänvisades till uppfattade jag först inte, men det ligger på marken bakom med en urgröpning som om den skulle ta emot vatten.
Som ni ser gick människor fram och rörde vid statyns ben nedanför knät. Det gjorde jag och väninnan också, men inget hände. Sen såg jag att vi gjorde fel, man skulle stå där en stund tills en droppe vatten sipprade fram och ta emot vätskan i en servett eller liknande. Sen kanske man skulle hålla servetten mot den kroppsdel där man ville bli helad. Det sista är jag inte säker på.
 
Guiden berättade att det inte fanns någon rimlig förklaring att droppar vätte Kristus ben. Hon sa att forskare granskat det hela och kommit fram till att vätskan liknande mänskliga tårar. Jag undrar varför de utformat det liggande korset som en skål om de inte visste att där skulle komma vätska. Hmm, jag är nog lite skeptisk och så gillar jag inte att statyn gjordes så stor. Jag vill förknippa Jesus med ödmjukhet och enkelhet.
 
Samtidigt imponeras jag av att det i nutid kan locka så många. Lourdes och Santiago de Compostela har jag betydligt mer respekt för och skulle gärna besöka. De platserna har funnits länge och det finns dokumenterat att många blivit hjälpta. Medugorje är en nyhet för mig. Tro är viktigt och jag vill absolut inte nedvärdera dem som söker sig dit.
 
På vägen dit fanns vackra målningar med religiösa motiv.
När jag gick närmare såg jag att det är mosaiker.
Väldigt fina, tycker jag.
 
Nåväl, vår färd mot Mostar fortsatte och guiden berättade mycket om Balkankriget på 90-talet och om sina egna erfarenheter av den tiden. Väldigt starkt och berörande att lyssna till. 
Slingriga vägar förde oss ned mot dalen där staden är belägen. När vi gick av bussen kom vår lokalguide, en norsk kvinna som entusiastiskt berättade hur staden byggts upp igen efter allt som kriget förstört. Vi hade tidigare hört att i Mostar såg det ut som om kriget hade slutat igår, men det stämde då rakt inte. Kulhål i fasaderna syntes, men man kan nog inte riktigt ta in hur de orsakats. Jag hade förväntat mig fler byggnader likt denna...
...som vår guide faktiskt aldrig nämnde eller stannade vid, men detta var den enda ruin vi såg. Jag är alls inte ledsen för det utan glad över att de lyckats återuppbygga t.ex. den gamla staden så fint.
Massor med souvenirbutiker dock, här av mer orientalisk prägel än i Dubrovnik. Jag tittade ut över muren till höger där det såg ut så här.
En varm dag var det, upp till 28 grader i skuggan. Under sommaren kunde det vara så hett som 40-50° i skuggan och då gick det inte att gå ut mitt på dagen utan man fick göra sina ärenden tidig morgon och kväll, sa guiden. Mostars turistsäsong är april-maj och september-oktober, berättade hon vars namn jag tyvärr glömt. Hennes ursprung var Bosnien-Hercegovina och där levde hon idag med sin mor och sina barn (ev man?). Hur hon kunde klara sig på sin guidelön under denna korta turistsäsong var en gåta, men hon sa sig göra det. Arbetslösheten var så hög som 40% i landet. Med reservation för att jag kan ha uppfattat fel, men det tror jag inte.
 
Vi fick följa med till en moské som sas vara i bruk men även tillrättalagd för att visa turister.
Fint var också taket.
Vid det laget var jag så trött och hungrig att jag lyssnade mycket selektivt. Bussresan hade förresten tagit ännu längre tid än gårdagens, men jag ångrar inte att jag följde med. Vi gick vidare till och över bron i Mostar som är berömd och ett världsarv, men den visar jag en annan gång. Här är i alla fall floden som rinner under.
Neretva heter den härligt smaragdgröna floden. Nu åter till nuet:
 
I morgon är det julafton och jag önskar er alla en God Jul genom mina små vänner.
 
Jag firar som vanligt med mina brorsbarn och deras familjer. Idag har jag bakat en läcker grönkålspaj med valnötter som ska vara till den gravade laxen som jag också bidrar med. En fänkålssallad ska jag också göra i morgon bitti. 
 
Ha en skön julhelg!
 
 

Dubrovnik, fortsättning

Kategori: Resor och utflykter

Vårt fina snöfall övergick till regn och plusgrader, tyvärr, men än finns gott om snö kvar, bara vägarna som blir så slaskiga och halkiga när det fryser på igen. Nu känns det bra att återvända till den dag vi var på tur till Dubrovnik.
 
Efter en kort stund vid hamnen utanför murarna gick vi in igen och besökte ännu en kyrka, St Blaise.
Inuti fastnade jag för den fina nunneskulpturen.
Hon påminner om Maria i Sound of Music, inte sant? Snart springer hon upp mot bergen och börjar sjunga :).
 
Fina portaler har jag fotograferat men inte lyckats lista ut vilken byggnad det är.
Jag kollar stadkartan vi fick och jo, det måste vara stadshuset, City Hall och en teater ser jag nu.
Vi var på väg till lunchen och då lyssnar man nog lite mindre uppmärksamt. I en smal men fin gränd var det reserverat för vår lilla grupp.
 
Här lånar jag en bild från en av väninnorna.
Ni förstår att det var en varm och skön dag när det gick att sitta så lättklädd i en skuggig gränd. Här kommer en bild på fotografen också, H från Stockholm till höger om min väninna S.
Så nu fick alla fyra vara med. Lunchen var jättegod, jag fick en fin fiskfilé och till det ett riktigt gott glas vitt vin.
 
Efter lunchen hade vi fri tid några timmar, men den tiden kändes ändå alldeles för kort. Jag och S hittade varsin korallaffär där vi inhandlade det vi inte lyckades finna på Sardinien där det också fanns massor av korallsmycken i affärerna, till mycket bra priser. Sen strosade vi bara runt lite spontant. 
 
Den här platsen hade något att göra med Spanska trappan i Rom.
Om det var samma skapare eller bara påminde om den vet jag inte, mycket mindre än den i Rom var den i alla fall om jag kom ihåg rätt. Jag var i Rom 1992 och vandrade då uppför och nedför den berömda Spanska trappan ett par gånger.
 
Den här gick vi bara uppför och hamnade då lite utanför turiststråken.
Här bor alltså vanliga människor som hänger tvätt så fint utanför sina hus. Vi såg också äldre svartklädda kvinnor som satt och broderade dukar, massor med magra men troligtvis inte svältande katter som strök omkring. En del av dem hade faktiskt band runt halsen så de hörde till någon människa. Vår guide hade berättat att förr bodde det 6000 personer innanför murarna men numera bara 600. Många lägenheter hade köpts upp av rika utlänningar som bara hälsade på sporadiskt. Staden blir mindre levande på det viset, när det mest är besökare och turister som vi.
 
Man kunde titta ut genom den tjocka muren. Där nere såg vi en restaurang som man gärna besökt en annan dag, om vi nu hade bott i Dubrovnik några nätter. Det gör jag gärna nästa gång jag reser dit.
Vi gick som sagt runt, valde på måfå en smal gränd med många trappsteg att ta oss ner till centrum igen. Här kollar de andra kartan för att se hur vi gått.
Vattnet var drickbart och gott så H smakade gärna.
På vår väg såg jag ännu en gränd med matställe värt att besöka. Så mysigt!
Tiden gick fort, som sagt, och vi gick ut genom stadsporten mot vår buss. Även där fanns katter som här där den solar så fint vid olikfärgade små cyklamen.
Trefärgad eller sköldpaddsfärgad som det heter i kattutställningar. Min Desirée är också en sådan. Det lär bara vara honor som får denna fina teckning.
 
Nära bussen denna lite läbbiga staty. Jag gissar att det ska föreställa några grekiska gudar.
Hemresan var lång och vi var trötta, men den fantastiska solnedgången närmare Makarska väckte intresset och jag kastade mig över till andra sidan bussen för att kunna ta en bild. 
Det var så mycket vackrare än bilden visar men ni kan ändå ana, hoppas jag. Nästa dag var det en utflykt till Mostar som jag snart återkommer till.
 
Nu är julkorten postade, lägenheten färdigpyntad och jag har bakat även idag, lite smördegssnurror som är en av mina specialiteter. Så enkelt att göra och så goda. Igår fick jag en stunds julefrid när jag lyssnade på Luciamorgon (kl 18) som jag hoppas återkommer nu när det mesta är gjort. Hoppas ni också får känna den sköna känslan om så bara för en kort stund.
 
 

Lite hemifrån

Kategori: Min närmiljö

Istället för att fortsätta med Dubrovnik så gör jag ett nedslag här hemma istället. Vintern kom med stormsteg igår och jag hann ta en mysbild innan plusgraderna tog över och det blev regn.
Min utejulgran är nu åter grön och våt, men än är det vitt kvar på marken fast gångbanorna blivit slaskfärgade. Tråkigt, men det är bara att gilla läget. Förra veckan hade vi supermåne, extra stor, även om jag inte vet om det riktigt syns på min bild från den 4 december, min namnsdag!
Klockan var 6.45. Så arla morgon stiger jag inte upp, men blir ofta väckt av mina kära katter.
 
Den första denna månad fick jag celebert besök på min fågelmatning, en gråspett.
En sådan har jag bara sett en gång förut, då på stugan, men här på Glassgränd var det första gången. Den stannade riktigt länge också så jag hann ta flera bilder. Tyvärr var ljuset begränsat, en molnig dag, men man ser ju att den grå egentligen är grön, visst?
 
Igår när snön yrde var det fullt på mina matningar. Här är en talgoxe på mitt förrådstak som väntar på sin tur.
Här är den som hade tur och fick sig lite jordnötter.
Ingen vidare kvalitet på bilderna men lite roligt att visa ändå, tycker jag.
 
I förrgår fick jag besök av A då jag bjöd på glöggkalas.
Hon hade cyklat i blåsten, därav lite rödblommig, men så fin ändå. Mycket gott bjöd jag på och vi testade både årets Blossaglögg med indiskt tema och en ekologisk med mer traditionell smak. Goda båda två.
 
Det mest fantastiska som hänt mig den senaste tiden är vår nya familjemedlem. Min kära systerdotter A fick en dotter på Uppsala BB den 30 november. Här är en bild när hon är några dagar ung som pappa D skickat till mig.
M vilar i sitt babynest som är mitt bidrag till babyutrustningen. Picasa som är mitt bildbehandlingsprogram vägrar ta emot denna bild så jag har inte kunnat beskära den alls. Lite fnas på kinden är vanligt på nyfödda, men med babyolja läker det fort, om ni undrar. Jag längtar tills jag får träffa henne. Jag gissar det blir efter jul.
 
Adventpyntat har jag gjort i veckan men tomtarna får vänta tills efter helgen. I morgon ska vi äta julbord på Strömbäcks folkhögskola, 10 personer från UMeGänget. Hoppas bara att vägarna inte är så halkiga som idag då det regnar. Plusgraderna ska visst hålla i sig. Sen på söndag är det Gammlia julmarknad, också ett trevligt arrangemang som jag brukar gästa mest varje år. Tyvärr känner jag lite rossel i halsen men jag håller tummarna att det inte blir värre, i alla fall inte före måndag. 
 
Ha en trevlig 2:a advent!