konstbarbro

Besök på Volksoper

Kategori: Resor och utflykter

Nu återvänder jag till minnet av tisdagskvällen den 10 maj i Wien. Vi skulle åka tillsammans till Volksoper för en föreställning. Kl 17.45 samlades vi i hotellobbyn för att följa med vår guide Ulla till tunnelbanan. Man fick ta sig till operan på eget sätt om man ville men det kände enklast att hon fick visa oss. På väg till tunnelbanestationen nära ser man att det är rusningstrafik i staden.
Okej, kanske inte så mycket men det rusas till höger i alla fall :).
 
Några tågbyten blev det så det var skönt med ledare. En kvinna bosatt i staden visade sig vara svenska och sa att hon gärna pratade med oss ett tag för att få träna språket sitt. Hon var ursprungligen från Malmö men hade bott mer än 20 år utomlands. Kul med spontana möten. En söt hund hade hon också med.
 
När vi kom fram var det bara en liten bit till operan. Inte så långt till andra storstäder också, ser man på skyltarna mot tunnelbanestationen.
Inne i Volksoper var det inte helt lätt att fotografera men några bilder blev det i alla fall. Här är trappan upp till balkonger m.m. men dit upp skulle vi inte.
Guiden hade inte lyckats få platser bredvid varandra utan det var fem där, fyra där osv så vi hann bli oroliga att inte få sitta tillsammans, jag och S, men det löste sig till det bästa. Först fina taket.
Vi skulle få se Sound of Music och den musikalen bara älskar jag, alltså filmen med Julie Andrews som jag sett många gånger. Nu första gången live med österrikiska artister. Här är huvudrollsinnehavaren Maria.
Vi hade turen att få sitta på andra raden där vi kunde se ner på orkesterdiket men mest upp på scenen förstås.
Svårfotograferat, som sagt. Jag skyndade mig att ta bilder innan det blivit så mycket folk. Helt fullt blev det sen både uppe och nere.
 
Balkongerna till vänster där det blev lite dramatik senare i föreställningen*.
Till höger om oss satt två personer med omisskännlig norrländsk dialekt. Jag undrade var de kom ifrån och det visade sig vara nära. De bodde i Vännäs och arbetade i Umeå. Kul!
 
Lampan ovan våra huvuden var fin.
Så var det äntligen dags för föreställningen att börja och då fick man förstås inte fotografera mer, och det ville jag absolut inte heller.
Det var såå bra, de sjöng fantastiskt vackert, agerade jättebra, även barnen von Trapp och jag bara njöt. Emellanåt när bastuban tog i var jag tvungen att ha öronproppar, men annars klarade jag ljudnivån. Jag kom ihåg lite skoltyska så det mesta förstod jag men det fanns även en display med text ovanför scenen med översättning till engelska dit jag tittade ibland.
 
*Dramatiken jag nämnde var att i slutet av deras föreställning, ni vet när familjen von Trapp uppträder på scen inför en publik fylld av många nazister. Plötsligt fanns de mitt i bland oss också, på balkongen till vänster några höjdare i uniform med röda hakkorsbindeln på armen och nära oss en soldat med plåthjälm på och även där hakkorset på armen. De gjorde nazisthälsningen när de belystes av strålkastare medan de sjöng Deutschland uber alles. Man riktigt rös och kände helt klart obehaget fast det bara var föreställning. Mäktigt otäckt!
 
Men de försvann som tur så vi kunde koncentrera oss på scenen igen. Allt gick ju bra för familjen som ni säkert vet och de emigrerade så småningom till Amerika där Maria skrev några böcker om deras liv som så småningom blev film.
 
Åh, vilken upplevelse! Jag var liksom småsalig när det var över. Jo, en paus mitt i var det också då vi unnade oss ett glas mousserande vin. Sen var det bara att återsamlas och gå till bussen som väntade utanför. Sista bilden har jag tagit genom bussfönstret.
Äntligen är tisdagen färdigbloggad om. Morgondagen, alltså i Wien, innehåller en båttur på Donau.
 
Här hemma i nutid blir det idag ett trevligt besök av en väninna. Lite kaos i morse då kyl/frysen verkar ha slutat fungera men efter samtal med reparatören finns det hopp om att det går att fixa. Solen skiner nu så kanske det blir årets första dopp också. Väninnan som kommer är modigare än jag och även grannarna som har badat mycket redan, men själv har jag hittills bara vadat upp över knäna. 
 
Ha en fortsatt skön vecka!
 
 

Midsommar m.m.

Kategori: Miljö, friluftsliv

Lite tid återstår innan jag ska cykla iväg till Nydala för midsommarträff med vännen och UMeGänget. Dagen började med dimmor så man inte såg sjön men sakta gled de iväg och solen kunde stråla ostört över vännen och mig som åt matjesill, färskpotatis och annat som hör midsommar till.
Å väljer potatisar. Den är ju så ljuvligt god den här tiden. Vi avslutade med svenska jordgubbar och lite glass.
Detta var innan jag åkte hem för att tvätta håret bl.a., men relativt nypermanentad som jag är ser frisyren inte bättre ut egentligen. Kanske lite nu när jag duschat :). Första gången jag smakade de svenska i år. Härlig sommarsmak.
 
Vädret har varit hit och dit i veckan. Mycket regnande och ganska ihållande vissa tider, men jag har ändå hunnit med att plantera de blommor jag köpt och en massa annat. Så lätt det är när man kan gå ut när som helst på dag och kväll, verkligen ta tillvara de timmar som erbjuder uppehåll.
Här är nog mitt i regnet eller när det är på gång att ge sig tisdag den 21. Dagen efter blev fin och då var jag och H ute på golfbanan bland massor spelsugna golfare så kö blev det. Jo, det blev lite drama innan jag kom iväg från stugan. Desirée hade funnit en svart orm (huggorm?) som hon var nyfiken på. Den stod upp redo att anfalla och väste som bara den. Jag blev så rädd att den skulle bita henne så jag lyfte henne och då klöste hon mig rejält på vänster arm. Blodig blev jag, men ett plåster räckte och Desivon förstås. Ormen gled ner i vattnet när jag försökte få tag på den och sen dess har jag inte sett den. Sist vi hade orm på stugtomten var på 70-talet och då var det snok. Usch, vill inte ha fler besök av den, ganska stor var den också, åtminstone lång.
 
Igår natt vaknade jag vid halv tre av en så vacker soluppgång.
Roliga moln var det också på dagen.
Just dessa gav inget regn men det hade vi ändå fått så det räckte innan.
 
Med detta korta inlägg önskar jag er alla en Glad Midsommar!
 

Kraftutflykt

Kategori: Resor och utflykter

Det händer väl inte så mycket i juni så jag kan i lugn och ro avsluta berättelsen om Wienresan, tänkte jag, men det händer visst saker hela tiden. Förra söndagen den 12 juni åkte jag med 6 andra ur UMeGänget till Brännlands Värdshus för lunch. Hotfulla moln och enstaka stänk på bilrutan men inte mer än så.
De flesta tog dagens lunch som var hemgjorda korvar. Det såg inte gott ut men var det enligt alla. Jag och B valde istället laxfärsbiffar med färskpotatis. Jättegott, speciellt gillar jag smaken av de små tunnskaliga potatisarna nu. Så mycket folk var det inte men några fler sällskap än vad som syns på bilden i alla fall.
 
Efter att vi ätit oss mätta åkte vi till Stornorrfors för att skåda laxtrappan, ja helst ville vi se laxarna hoppa förstås. Men den kom vi aldrig fram till då grindarna var låsta. Vi fick beundra forsen istället. 
Här går vi ned mot älven från parkeringen.
 
Området är fint med grön växtlighet, fågelkvitter och ljudet av forsande vatten.
Tja, kanske lite finare åt andra hållet :).
Nehej, den här bilden var inte så fin heller men tre skuggladys får ni se i alla fall.
Så här ska det se ut. Bara laxarna som fattas. Ingen information fanns om öppettider eller annat så det var lite bristfälligt, tyckte vi. En mycket trevlig utflykt i alla fall då solen började lysa på oss och L som var värd bjöd på fika utomhus.
 
Vi avslutade med ett snabbt besök utanför själva kraftverket som surrade intensivt och oroväckande för strålningsängslig.
Rejäla krafter i omlopp.
 
Utanför kontoret en fin skulptur som jag gissar ska föreställa fallande vatten.
Fotat genom rutiga stängsel.
 
Nu har jag flyttat ut till stugan sen ungefär en vecka. Det började med 2,5 fina dagar och det var tur då jag hade målaren där.
Jag har ju kämpat med de övriga väggarna själv, en del per år då jag inte orkar så mycket. Det är tufft att skrapa dessa gamla timmerstockar med alla gropar, delvis murket och miljoner ojämnheter. Att måla timret är också en utmaning, men nu är det gjort när B-M som har egen firma målade gavlarna färdiga på nolltid. Såå skönt!
 
Första kvällen kom också syrran och systerdottern på besök, här den senare på bryggan.
Så fin hon är, nyklippt också!
 
En massa tjafs med katten Sixten som kommer från åretruntgrannar en bit bort gjorde dagarna stressiga men det ska jag inte belasta er med. Roligt är däremot att för första gången på ca 25 år (enligt grannen) har det kommit knipungar till sjön. 
Varje år har det varit flera kniphonor som lagt ägg men inga ungar har synts till. I år har vi bara en kniphona som fått två små ullbollar. Långt från bryggan är de, därav den suddiga bilden. De är inte alls "tama" eller intresserade av att tigga mat som gräsänderna utan ger sig av långt ut när jag kommer med kameran. En gräsandshona har börjat terra dem, hörde jag igår, vill kanske ha sjön för sig själv.
 
Efter de fina dagarna kom regnet och kvällsdimman. 
Bilden från i torsdags vid 22-tiden. Oj, vad det  har regnat, riktigt vräkt ned, men igår slutade det äntligen och sakta torkar det våta upp. Jag har köpt massor med sommarblommor och börjat plantera så smått. Men nu är jag hemma, tvättar hår och mig själv samt en maskin med sängkläder m.m. Ute molnigt och +14 bara så det är okej att hålla sig inomhus tills jag gjort det jag ska.
 
Ha en trevlig sommarvecka var ni än befinner er. Jag kommer hem lite då och då som vanligt på somrarna och visar lite bilder från livet mitt.
 
 
 
 

Naschmarkt

Kategori: Resor och utflykter

På vår väg hem mot hotellet passerade vi Naschmarkt där det dagligen pågick en matmarknad. Vi var hungriga men vi gick ändå igenom först då vi inte fann någon lockande restaurang direkt. Ostlandet såg läckert ut men vi gick aldrig in.
Grönsaker kan man aldrig få för många av.
Bara titta inte handla när man är på så kort besök som vi var.
Lite annat än mat fanns det också. Med vackra hus i bakgrunden som ni ser både ovan och nedan.
Jag zoomade in fasaden och så här fina är gulddekorationerna.
Min fascination för fina hus verkar vara oändlig så en bild till blir det.
Vrider man huvudet lite till vänster ser man att även tunnelbanestationen är ett mysigt hus.
Härifrån hade vi bara en station till vårt hotell Ananas, alltså gångavstånd. Vi vände åter genom marknaden och fick äntligen sätta oss ned och äta lunch.
Det ser gott ut men var konstigt nog ganska smaklöst. Vitlök skulle ingå i rätten men av den kändes ingenting. Det blev till att hälla soya på riset och krydda med det som fanns på bordet. Mätta blev vi i alla fall :).
 
Sakta vandrade vi nya delar av marknaden och fann bl.a färgstarkt porslin.
Läckra, söta och roliga tekannor fanns också.
Koppen längst upp i mitten med en svart katt på har jag faktiskt hemma redan. Ja, inte just den där.. men en likadan :).
 
Tur att vi var mätta för vi frestades en hel del.
Mmmm!
 
Marknadsstånden tog slut men vi fortsatte längs Rechte Wienzeile och stötte på tre olika män att fotografera, speciella men inte så levande.
Först denne dykare som S ville komma nära. Sen gick vi faktiskt förbi hotellet utan att märka det. Kanske var det figuren nedan som lockade.
Svisch, så kastar han sig iväg mellan husen med hjälp av sin magiska tråd! Där och då upptäckte vi att hotellet redan hade passerats så det blev till att vända om. Så mötte vi då vår tredje och sista man på denna promenad, en lidande person full av guldpilar.
Undrar om det är Amors pilar som fastnat? Nej, det ser mer farligt ut än så.
 
Tillbaka på hotellrummet var det bara att vila en stund och sen fräscha upp sig inför kvällens evenemang, en föreställning på Volksoper.
 
Mer om det senare.
 
 
 

Shopping o konst i Wien

Kategori: Konst

Idag har det stormat så träden viker sig men bara regnat pyttelite. Ändå är det riktigt ruggigt ute när temperaturen innan kalla vindar bara är +10-12°. Då känns det bra att återvända till Wien där vi hade en ledig eftermiddag att spendera som vi ville. Efter det goda fikat flanerade vi runt i centrum och fönstershoppade mest men gick också in i några speciellt lockande affärer.
Det här var faktiskt redan på väg till caféet, en av flera affärer med pärlor i massor. Speciellt koraller och den blå lapis lazuli lockade vårt habegär men priserna avskräckte en hel del.
Jag köpte så billigt korallhalsband i Sardinien har jag nu förstått efteråt då jag hört priserna, både här i Umeå på en guldsmedsaffär och i butiken ovan. Synd, för jag skulle ha haft mig ett par örhängen också. Väninnan föll i alla fall för ett vackert brett armband med fina bärnstensplattor. Just detsamma som jag gillade men hon var först och två likadana fanns inte.
 
Ett annat anrikt café vi hört talas om var Café Demel som också visade sig ha en liten butik i anslutning.
Mycket frestande vackert gott var uppdukat. Tur att vi var mätta efter våra läckra bakelser från Café Central, men något lite blev ändå inköpt. Det ser ut som spettekaka ovan?? Någon som vet om det också är en österrikisk specialitet?
Vad väljer ni? Som ni ser är golvet fint och likaså taket var en skönhet.
Såå vackert!
 
Vi vandrade vidare längs gågator. Så skönt att gå där bilarna inte tar plats.
Ännu en stark kvinna till höger. Kupolen längst fram är så fin att den får en egen bild.
Kanske gatan heter Kohlmarkt. Tror det!
 
En innergård fick oss att gå in och där fanns ett alldeles underbart litet galleri för konstglas. Helt underbart vackra glasskulpturer fick oss att häpna. 
Kanske inte fotot ger den rättvisa, men vi njöt.
En av konstnärerna hette Andrej Jakab och jag tror att dessa är hans. Vi var först alldeles ensamma i galleriet men efter en stund kom ägaren. Han sa vänligt att vi inte fick fotografera verken, men då hade vi redan tagit några bilder. Vilken tur :).
Vill ha, vill ha men ingen av dessa stora skulpturer skulle passa i min enkla våning så det är lika bra att jag inte köpte någon. Dessutom gissar jag att de inte alls är i min prisklass.
 
Det var dags att söka oss något att äta och likaså att vandra hemåt så vi tog fram kartan och valde närmaste vägen. Vi passerade Statsoperan som vi tidigare åkt buss förbi.
En jättestor illrosa kanin i plast kontrasterar ganska rejält mot den gamla fina byggnaden. Undrar vad den har för funktion?
Reklam för Dinner Club? Ingen aning.
 
Några kvarter bort stod en vacker kruka som också ville komma med på bild.
Fin mosaik men även där är djur lite malplacerade. Visst ser ni att det är sköldpaddor som bär upp den? Huset den står vid har en läcker guldboll på taket.
Och ja, jag har glömt vad det är för hus, kanske konsertlokal, kanske bibliotek, kanske museum? När vi gått över gatan som vi ju redan gjort var vi alldeles bredvid matmarknaden Naschmarkt vilket passade bra med tanke på lunchmiddagshungern som givit sig tillkänna.
 
Mer om det i nästa Wieninlägg. 
 

Wienerkafé

Kategori: Resor och utflykter

Ja, stavas det med c eller k när man är i Österrike? Vi får väl se om det syns på bilderna. Tisdag den 10 maj efter vårt besök på Spanska Hovridskolan gick vi ut för att leta café i Wien. Jag hade rekat tidigare och upptäckt ett på Herrengasse i närheten. 
 
Här närmar vi oss hörnet.
Jo, det är c, ser jag. Väninnan med fina håret syns i vimlet.
 
Lyktan på gaveln är fin.
Café Central ännu lite närmare.
Patisserie är väl inte alls österrikiska utan franskt men äh, vi bryr oss inte mer om det utan går in. Där möts vi av hovmästaren som frågar hur många vi är och vänligt följer oss till ett bord. Denne lite mer stillsamma man vid ingången välkomnar oss tyst.
Caféet är till synes fullt så vi hade tur som fick bord direkt. 
Vår kypare är nr 2 från vänster, mycket trevlig med charmigt leende och söta utstående öron som fick honom att se lite hobbitliknande ut.
 
Vi fick menyn med alla kaffesorter men bakelserna kunde vi gå och skåda vid disken.
Ååh, jag vill smaka alla! Men ingen av dessa blev det. Många finns det...
...men inte heller någon av de här läckerheterna valde vi utan..
...två av dessa, alltså en till oss var. Den röda med hallon i till mig och den ljusa till vänster om den till S.
Jag tog en specialitet för stället, kaffe med aprikoslikör i och grädde på som synes. S tog en Wiener Melange. Det var gott men smaken av aprikos kände jag inte, kanske bara en aning sötma. 
 
Vi hade bra utsikt över damen som förberedde bakelseserveringen. Där valde man sin bakelse, noterade numret, gick sen tillbaka till bordet och gjorde sin beställning när servitören kom.
Stammisarna beställde knappast via siffra utan de kunde nog namnet på sin favoritbakelse. Tänk att gå dit varje lördag och smaka en ny som vi gjorde här i Umeå när vi var unga och alltid träffades på NK, Nya Konditoriet, på lördagarna. Det är Umeås äldsta konditori, bara så ni vet :).
 
Café Central firar 140 årsjubileum ser vi på tårtan i mitten.
Så gammalt är inte vårt umeåkafé. Längst in fanns två stora porträtt av kungligheter, gissar jag.
Troligtvis Frans Josef med sin vackra gemål, Cissi som vi fick höra mer om på torsdagen då vi besökte slottet Schönbrunn.
 
Efter denna härliga stund i gemytligt wienercafé gick vi ut i staden för att kolla i skyltfönster och kanske shoppa lite.
 
Nu har temperaturen sjunkit här hemma, bara +12° är det ute minus kalla vindar men soligt i alla fall. Jag och väninnan S, ja, samma som på resan, ska ut och orientera i Gammliaskogen. Myggstiften är med även om jag hoppas att vindarna blåser iväg myggen. Värmen tidigare har gjort att massor av de stickande otrevligheterna har kläckts redo för jakt på oss varmblodiga.
 
Ha en skön helg!