konstbarbro

Stadsvandring i Umeå

Kategori: Umeå Stad

Lite lokalt kan jag också berätta om, inte bara Wienresan som räcker att blogga om många gånger till. I lördags anordnades en stadsvandring som guidades både av en konstnär, Johannes S., och en universitetslektor Katrin H-S. Solen sken och har så gjort sen dess så nu är sommaren här på riktigt.
 
På väg dit längs Rådhusesplanaden fotograferade jag en fin plantering.
Snart byts både tulpaner och penséer ut mot andra sommarblommor. Vilket jobb, men det blir fint för oss boende och besökare att vara ikring.
 
Jag närmar mig mötesplatsen.
Vi träffades vid Grön Eld, skulpturen som det debatteras flitigt om numera, hur den blivit förstörd av betongplattan runtom efter ombyggnaden av Järnvägstorget. 
Enligt guiden var det meningen att glasskulpturen skulle spegla sig i den svarta (!) stenen, men så blev det ju inte utan bara hemskt fult, tycker jag och många med mig.
 
Grön Eld av Vicke Lindstrand var väldigt populär och omtyckt när den placerades framför järnvägsstationen 1970, 9 m hög, då världens högsta skulptur av glas. Vacker är den fortfarande även om omgivningen inte ger den rättvisa.
Nu har i alla fall konstansvariga vaknat till liv efter att massor av insändare och debatter i sociala medier klagat på hur torget blev. De erkänner att det inte blev så bra och ska nu undersöka hur området kan förbättras. Den fina Sara Lidman-tunneln i närheten fick allt fokus och den blev verkligen lyckad. Jag har bloggat om den tidigare, klicka här om du vill veta mer om den.
 
En lite äldre kvinna som sa sig ha arbetat som guide nämnde att vi inte skulle säga tunnel utan kalla den Saras Tankegång. Smart och roligt namn, tyckte jag, men vår nuvarande guide uppskattade inte inlägget utan sa ganska surt att folk får väl kalla den vad dom vill och nu är det tunnel vi pratar om. Ungefär så. Trist reaktion!
 
Vi gick Rådhusesplanaden tillbaka mot Rådhustorget som snart ska byggas om det också. Suck!
Till vänster ser ni gamla Stadsbiblioteket som nog är saknat av många trots att även det nya är hyfsat bra om än inte lika omtyckt än. Nu håller Systembolaget, Turistinformationen m.fl. på att flytta in i lokalerna som blev tomma för något år sen.
 
Jag zoomar in bilden lite mer.
Då ser ni till vänster det nya kvarteret med gallerian Utopia och Comfort Hotel Winn närmast. Lite har väl det vita glasade schabraket krympt Rådhuset. Vi får se vad det nya torget gör med stämningen och platsen. Än har de inte börjat men snart blir även det en byggarbetsplats.
 
Vi avslutade vandringen på Renmarkstorget som har blivit uteserveringarnas torg och snart även ska vara matvagnarnas torg fick jag veta. Efter det gick vi fyra från UMeGänget till Kulturbageriet för att fika. Vi räknade ut att de flesta ville sitta utomhus så därför skulle det vara gott om plats på innetorget för oss. Det var det under glastaket som förbinder Stora Hotellet.
Inte så vackert kanske men väldigt mysigt att sitta uteinne. Även om solen värmer gott var det i lördags lite svalt i skuggan utomhus. Nu däremot, sen igår, är det ordentligt sommarvarmt så man gärna går barbent, barärmat och barfota! I alla fall så köpte jag mig en läcker räksallad och avslutade med te och jordnötschokladgobit. 
 
På väg därifrån efter trevligt umgänge och intressant guidning tog jag ytterligare några stadsbilder. Rådhusparken håller de på att bygga om, ska blir klar i höst, tror jag. Dessa spetsiga träd har jag inte sett förut så de är nog nyplanterade längs Storgatan på väg mot Handelsbankens fina hus.
90 ° vridning till vänster så ser man baksidan, eller kanske det är framsidan mot älven, av Rådhuset där restaurang Rex huserar numera.
Kul med lite sommarstad. 
 
I fredags golfade jag för första gången i år. Nej, det gick inte alls bra. Jag är väldigt dålig på att träna, vill bara spela direkt på banorna som då hade provisoriska teen och greener. Men första gången!! Hoppas det går bättre i morgon då vi är tre som ska gå en runda. Orienterade gjorde vi i söndags tills väninnan oturligt nog fick punktering på sin cykel. Jo, området I20 är sånt att det passar att cykla mellan kontrollerna ibland, man bara går en bit in i skogen till kontrollerna. 
 
Igår var jag också i stugan och jobbade på så att jag blev heltrött. Dessutom oljade jag in altanen på kvällen vilket var superjobbigt. Idag, däremot, tar jag det lugnt, suck! Det mest ansträngande är just nu att få ihop det här inlägget, faktiskt :). Men nu är också det snart klart och jag får sätta mig ute i skuggan med en kopp te och en pocketbok. Det är nästan + 28° i skuggan på min altan med bara svaga vindar och en tydlig doft av olja.
 
Hoppas ni har det lika gott i sommarvärmen!
 
 

Besök på Spanska Ridskolan

Kategori: Resor och utflykter

Dag två på vår resa i Wien började med god frukost i en slamrig matsal med alla möjlig språk talandes runt omkring vårt bord. Kl 9.15 tog bussen oss till centrum, Albertinaplatsen igen, varifrån vi gick i samlad trupp till Josefsplatsen (se statyn nedan) och Spanska Hovridskolan för att se på deras morgonträning.
Vår guide fixade biljetter medan vi såg oss omkring. Fina lyktor i taket vid biljettkassan.
Kl 10 släpptes vi in. Endast tusen sittplatser fanns men vi stod långt fram i kön så det var inga problem. Snabbt fylldes salen av intresserade.
Man fick inte fotografera men det visste jag inte när jag tog mina två första bilder.
Min väninna gick längre bort för att kolla om där fanns bättre platser och hon blev tillsagd av en vakt att det var förbjudet att fotografera. Men det var ju så fint. Kunde man inte fått ta bilder de första, säg 10 minuterna, och sen lägga bort kamerorna, tyckte jag, men sa inget förstås.
 
Så vi tjuvtog lite bilder. Snabbt fram med kameran, klick och snabbt bort. Ingen blixt förstås och inget ljud heller för det har jag kopplat bort. Men bra blev de inte.
Här syns en av de två kvinnliga tränarna på sin vackra vita Lipizzanerhäst, importerade från Spanien redan på 1500-talet av en regent. Vet ni att de föds bruna eller svarta och blir vita först efter flera år, 10 tror jag det var? Orkesterplatserna är nog fyllda när de har sina riktiga uppvisningar med hopp och annat speciellt. Nu gick de mest omkring, tränade lite sidostepp, lite hög benföring och annat som säkert inte alls är så lätt. Hela tiden spelades Wienervalser, musik som jag älskar när volymen är lagom hög och det var den. Bara korta avbrott för information på tyska och engelska. 
 
När jag var yngre såg jag en serie om Straussfamiljen och den vackra musiken Johann dy och dä komponerade. Jag bara älskade valserna och kunde se mig själv sväva runt i vackra salar. Lite av den känslan kom tillbaka och jag blev faktiskt rörd. Pga min ljudkänslighet har jag nästan aldrig stora musikupplevelser numera men där fick jag njuta ett tag.
 
Genom en öppning i stenstaketet (fel ord, hittar inte det rätta, muren?) tog jag några suddiga bilder. 
Det här var min favoritryttare. Så stilig med perfekt hållning. De var fem hästar inne i salen samtidigt. Efter ca en timme byttes de ut, även några av ryttarna.
 
En holländsk kvinna som bodde i Australien (vi pratade med henne senare, hon hade varit i Östersund) ställde sig bredvid oss mot pelaren och tog fram en stor surfplatta för att fotografera. Inte så smart! Snart kom en kvinnlig vakt och sa till. Jag såg ingenting men väninnan viskade till mig för jag hade också kameran framme men nere vid knäna :). Gissa om jag kände mig skyldig fast jag inte fick någon tillsägelse. Vakten bara stod kvar bakom oss med korslagda armar. Jag såg henne aldrig men kände närvaron. 
 
När vi skulle gå skyndade vi oss att ta en sista bild. Visst är det en vacker sal? 
Just då var det hästtomt. Nerför trapporna till entrén där dessa bilder på eleganta hopp visades.
Tänk att få se dem i verkligheten! Träningen började kl 7 varje dag men publiken fick bara närvara mellan 10 och tolv. Uppvisningarna var betydligt mera sällan. 
 
Här är jag vid ryttaren (ingen riddare) på den vita hingsten!!
Solen sken fortfarande när vi kom ut till vår fria eftermiddag. Vi började med att gå runt hörnet till ridskolans shop där jag förstås inhandlade något, en nyckelring för sådana samlar jag på och en kylskåpsmagnet med fotot bakom mig ovan. 
 
Vid en annan ingång till Hofburgkvarteret hittade vi fint klädda försäljare av konsertbiljetter.
Men det hade vi inte tid med. Vänligt poserade han ändå med väninnan.
 
Klockan närmade sig tolv och vi började leta efter ett riktigt wienercafé - nästa inlägg.
 
Ute regnar det för fullt, tredje dagen i rad och värst idag. Jag har bakat blåbärsmuffins och ska plantera om några kaktusar inomhus för ute i trädgården går det ju inte att vara. Inte heller på golfbanan dit vi tänkt oss i veckan, men det ser lite mörkt ut. Kanske på fredag, hoppas hoppas! Vi vill ju komma igång!
 
Ha en trevlig fortsättning på veckan!
 
 

Stadsrundturen, det sista

Kategori: Resor och utflykter

Vi fortsatte att vandra omkring i Wien med vår guide Ulla Dieden från JÖRNS Resor. Klockan närmade sig 17 men solen värmde än. Någon tid att sitta på ett utecafé fanns inte men man kan alltid fotografera ett.
Eller ett vackert hus med en lockande caféskylt.
Just detta såg vi faktiskt inte igen men ett riktigt wienerkafé fick ett besök nästa resedag.
 
Nu blir det lite detaljer, inte bara vackra pampiga byggnader. Vi gick in i denna smyckade port. Jag gissar att det var något som hörde till Hofburgpalatset, kanske i närheten av Burgkapellet där Wiener Sängerknaben sjunger varje söndag.
Sirlig grindkonst.
Många starka kvinnor såg vi i staden. 
Oftast brukar det vara manlige Atlas som bär upp klotet men här ser vi kvinnokraft!
 
Här också vid en port på ett annat hus, inte palatset.
Imponerande, även hur skulptören lyckas förmedla tygernas fall och draperingar i klädedräkten. Ännu en skulptur ville jag ta en bild på även om det var svårt i detta gytter av människor och figurer vid fontänen.
Mytologisk strid, gissar jag, svulstigt men ändå läckert!
 
Vi avslutade promenaden vid Albertinas Platz dit bussen så småningom kom för att skjutsa oss åter till hotellet.
Kan den långa damen vara Albertina, tro? Och vem är hon? 
 
Någon timme fick vi för att packa upp och göra oss i ordning för middagen. Inget märkvärdigt för det var inget superfint hotell utan bara med en jättestor matsal uppdelad i flera rum som tur var. Ljudvolymen var tillräckligt hög ändå för känsliga mig.
 
Jag hade berättat att jag inte åt kött och fick löfte om fisk, men när huvudrätten kom var det bara två, visserligen goda men ändå, potatisbakelser med sallad. Förrätten åt jag samma som de andra, tomatsoppa dekorerad med gräslök, ingen höjdare och efterrätten äppelkaka (jag hade önskat Apfelstrudel). Ja, det dög och jag blev ändå mätt. Vi hade trevligt sällskap av ett par från Huddinge men det var svårt att göra sin röst hörd och lyssna till de andra då sorlet blev allt högre.
 
Så skönt att gå och lägga sig sen, sova länge och gott utan att bli väckt av små tassar och lurviga pälsar som gärna delar säng med mig här hemma. 
 
Dagen efter började med ett besök i Spanska Ridskolan.
 
 
 
 
 

Stadspromenad i Wien

Kategori: Resor och utflykter

Efter rundturen i Wien per buss var det dags att fortsätta till fots. Med whispers i våra öron där guidens röst hördes mer eller mindre tydligt vandrade vi genom centrala delar av Wien. Ibland sprakade det ordentligt men då gällde det att gå lite närmare guiden så blev utsändningen bättre. En fiffig uppfinning, whispers, som jag inte stött på förut. Vi var 47 personer som följde lilla Ulla i illgrön skinnjacka som hon hade köpt enkom för att synas bättre. 
 
Som jag skrev i förra inlägget började vi på Schwedensplatz där de bl.a. har ett urmakeri som ni ser.
I ett vackert hus!
 
Hästdroskor fanns det gott om och många väntade utanför Stefansdomen.
Trött kusk och häst med avfallssäck. Smart! Lite vaknare är de på nästa bild.
Även här är kusken trött, ser jag, men det är en annan som engagerar sig för hästarnas välbefinnande, gissar jag.
 
Den gigantiska kyrkan var svårfotograferad. Här är i alla fall ett av tornen som faktiskt påminner om Gaudis Sagrada Familia i Barcelona. Bara tornet, i övrigt uppvisar kyrkorna inga likheter.
Först när vi gått runt kyrkan och jag tagit massor av dåliga bilder får jag chans att fotografera Stefansdomen bättre.
Där pågick kommers på Stefansplatsen, mycket folk var i rörelse denna måndagseftermiddag och en fin karusell lockade.
Ja, jag bara tittade förstås :). Vi fortsatte gå förbi exklusiva affärer på breda gator medan guiden berättade om Wiens historia. Denna pampiga pelare kallades för pestpelare då den uppfördes till Guds ära för att blidka och be om sjukdomens upphörande.
Pampig och svulstig men jag gillar ju det guldiga. Se så vackra byggnader som kantar gatorna. De flesta har uppförts på slutet av artonhundratalet då Wien hade sin storhetstid. 
 
Ännu en kyrka passerade vi, på en tvärgata.
Lite närmare porten smög jag.
Passerande fotbollssupportrar?
 
Även affärsbyggnaderna var rikt dekorerade. En vacker kvinna i hörnet.
Jag har kapat hennes fötter för där fanns en ful trafikskylt som störde motivet.
 
Så småningom kom vi fram till Michaelsplatsen där en av ingångarna till Hofburg slottskvarteret syntes.
Vackert och pampigt fast någon hade visst tyckt väldigt illa om kupolen när den byggdes, enligt guiden. Mer än så kommer jag inte ihåg. Man har fullt upp att följa med, ta in alla synintryck, välja fotomotiv, prata med kompisen och även lyssna men mycket är det inte som fastnar tyvärr. Det kanske inte gör så mycket för det är ju givande just när vi går där och upplever staden. 
 
Några fler bilder återstår den första dagen men nu ska jag iväg på en UMeGänget-träff hos två av deltagarna som bjuder på promenad och fika hemma hos dem på Haga. Det har droppat lite men ser torrare ut så jag ska ta cykeln dit och hoppas att håret inte är spikrakt av fukten när jag kommer fram. Det är nytvättat nu med rullar som ger mig lite form och volym till mitt tunna ljusblonda hår som nu på äldre dar börjat mörkna, men inte gråna än.
 
Ha en skön fortsättning på helgen!
 
 
 
 

Resans början och Hundertwasserhaus

Kategori: Resor och utflykter

Måndag den 9 maj åkte vi med Norwegian kl 7 till Arlanda för att 9.45 åka vidare till Wien med Jörns Resor. Lite snävt tilltaget var det men vi hade tur och hann checka in i god tid. På resan träffade vi fyra andra resenärer från Umeåtrakten men de hade valt att åka kvällen innan och övernatta.
 
Med så tidig avgång kom vi förstås också tidigt till Wien där vår guide Ulla Dieden mötte oss och förde oss vidare in till Wiens centrum. Under bussturen tog jag några bilder. Här är inte Donau men väl en Donaukanal av många som hjälper till när floden riskerar översvämning.
Pool med hängmatta på husbåt, eller? Bussen stannade också utanför Stadsoperan så jag kunde ta en bild.
Där gick vi ofta förbi men aldrig in riktigt, bara på caféet.
 
Väl framme på Trend Hotel Ananas där vi skulle bo fyra nätter hade vi turen att få ställa in väskorna i rummet (alla rum var inte tillgängliga redan). Efter det hade vi ungefär en timme på oss att finna ett matställe för lunch. Vi fick tips om caféer i närheten men de hade ingen mat som passade mig. En skink/ost toast fanns och jag frågade vänligt om det gick att få den utan skinka, men se det gick inte alls. Jag föreslog att de bara skulle ta bort skinkskivan men bartendern bara sa nej och skakade på huvudet. 
 
Det var tur för då fann vi lite närmare en italiensk restaurang med mer varierad meny. Vi var inte så hungriga utan valde att dela en spenatpizza med sallad.
Inte så vanligt med ett stekt ägg i mitten men det var faktiskt gott. Ägaren erbjöd sig att fotografera oss och det gillar vi, men så föreslog han att vi skulle gå till ett annat rum som var finare. 
Fint var det verkligen inte utan fullt av kitsch och en salig blandning av dekorationer. Vi lät honom ta bilderna men sa sen att vi hade bråttom, vilket var sant, så vi slapp gå runt och beundra tingen i detta mysko rum.
 
Lagom mätta gick vi sen tillbaka till hotellet och steg på bussen som väntade utanför tillsammans med de andra 45 deltagarna på resan. Det var dags för stadsrundtur och guiden började berätta om staden medan vi tittade ut genom fönstret och beundrade allt fint vi åkte förbi. När bussen stannade vid rödljus var jag bara tvungen att ta en bild av ett blänkande glashus som fångade min uppmärksamhet.
Fast så märkvärdigt var det väl inte egentligen!
 
Första stopp var Hundertwasserhaus som jag hört talas om, nästan lika roligt som Gaudis byggnader i Barcelona, men bara nästan.
Fina annonspelare har de. Ni anar huset till vänster.
 
Lättfotograferat var det inte.
Alla möjliga färger och ingen ordning men så härligt roligt att se. Det byggdes 1983-85 och innehåller vanliga (!) lägenheter. En liten fontän vid entrén.
Mycket grönt växte runt och på huset.
Terasscaféet hade säkert varit roligt att besöka men till det fanns ingen tid. Däremot hann vi titta in i en affär med Hundertwassers namn.
Vackra pelare fanns det gott om.
Väninnan S gillar denna! Ni ser nedan att träden växer inomhus, men uppför trappan hann vi inte heller.
I en mer vanlig shop, den ovan var nog som en galleria, köpte jag mig en kylskåpsmagnet med bild av huset. Där fanns också affischer med huset från olika årstider, se fotot nedan.
Bäst att hålla tiden så bussen inte åker från oss. Väl tillbaka hann jag ta en liten gatubild med souvenirshop och café.
Vi åkte vidare, bl.a. till Schwedenplats då Sverige har haft en del med Wien att göra under historiens gång. Vår guide var jätteduktig på att berätta. Det var intressant att lyssna men mycket och ack så lite som fastnade när jag nu skulle vilja föra en del vidare. Ni får väl googla om intresse finns :).
 
Där gick vi i alla fall av bland bussar och spårvagnar för att sen fortsätta till fots. Mer om det senare.
 
Ute är gräskullen nu snart helgrön och bollpilarnas bladgrönska brer ut sig. Även om solen skiner så är vindarna ruskigt svala. Vi har i alla fall startat vår Skogslufforientering idag, jag och väninnan, och lyckats ta 9 kontroller på bara några timmar inklusive fikapaus. Då sjöng rödhaken och lövsångaren för oss. Jag börjar känna igen allt fler fågelläten vilket är roligt åtminstone för mig.
 
Ha en skön vårvecka!
 
 
 

Hemma från Wien

Kategori: Resor och utflykter

Fast vi kom från Wien redan igår, landade på Arlanda lite försenade ca 23.30 och fick sova skönt på Rest & Fly till kl nio idag innan vi tog flyget hem mitt på fredagen den trettonde är jag nu jättetrött som vanligt efter en härlig men intensiv resa. Så lång den meningen blev!
 
En fin bekantskap, den vackra staden Wien med sina ståtliga byggnader, många i jugendstil. Här är en av dem.
Solen sken på oss de första två dagarna och då blir allt så mycket finare, tycker jag. Jag bjuder också på lite bakelser från Café Central innan jag snart går och lägger mig.
Vilken väljer ni?
 
Ha det så gott så hörs vi snart igen!
 
 

Mer festligt

Kategori: Festligt

Sakta betar jag av det jag inte hunnit blogga om tidigare. Ute lyser solen och visst längtar jag ut, men någon timme till gör det bara skönare.
 
Vännen min, min karl, min särbo eller vad jag nu ska kalla honom, min partner sen snart 5 år, Å, fyllde år för ca två veckor sen. Inget jämnt för det var ifjol då han reste utomlands med sonen sin. I år skulle vi fira med hans andre sons familj som bor i Holmsund utanför Umeå. De kom och hämtade oss med finbil, en stor svart Buick från 1973.
Å bor i gamla fina kvarter öst på stan. Huset ni ser till höger kallas Wilhelm Peterson-Berger-huset då den kände kompositören har bott där. Huset på andra sidan hitåt sett är kvarteret Ripan som är kulturminnesskyddat. Där har författaren Lars Widding bott.  Å bor mittemellan i Hantverksföreningens hus som bara är rödmålat precis som de andra och därför passar in. Här kliver vi in och får åka ståndsmässigt till restaurangen.
 
Jag trivs:)!
Till restaurang Shanghai inte alls långt därifrån bär det av men vi skjutsas lite hit och dit så inte Å ska veta. Han låtsas förstå för att någon av oss ska försäga oss, men det sker inte.
 
Där bjuds rikligt med mat från buffé och som vanligt plockar jag på mig alldeles för mycket på en gång. Så här ser tallrik nr 2 ut då jag mer valt det jag verkligen ville ha.
Tänk om jag någon gång skulle komma ihåg att först granska buffén och sen ta för mig på tallriken!
 
Vi hade jättetrevligt och alla åt gott och mycket. Tyvärr var där lite för många småbarn som ledsna skrek och grinade. Mina känsliga tinnitusöron mår inte så bra av det. Det var behagligare att åka med på cruising runt i stan med finbilen deras. Det är roligt att glida runt med amerikansk rock på låg volym (för min skull) i sin egen stad.
 
Senare på kvällen tog jag bussen hem från Vasaplan där det såg ut såhär.
Det vackra gamla trähuset kallat Blå huset fick stå kvar när resten av kvarteret revs eller byggdes om. Hotell Comfort Winn är det höga längst bort. Fortfarande finns en lyftkran kvar då de bygger lägenheter längst upp.
Jag längtar tills lyftkranarna lämnar centrum men tvivlar på att de någonsin gör det då det verkar finnas en gränslös önskan att bygga på och förtäta i vår växande lilla stad som jag hörde ligger på tolfte plats i Sverige, vad avser invånarantalet.
 
Veckan har bjudit på sol och fint men också en mycket otrevligt upplevelse då min storebror har huggit bort 6-7 jättefina småtallar på stugan. Jag tyckte så mycket om dem för de gav lite insynsskydd mot vägen, skyddar också mot vägdamm och gör skogstomten finare. Det är inte första gången han hugger bort träd jag vill ha kvar fast han har egen skog, egen tomt där hemma i Ö-vikstrakten och bara besöker stugan några enstaka gånger per år. Visst borde han ha pratat med mig innan? Så hade jag kanske haft en chans att hejda honom, men jag tror att han ville göra mig illa för att, ja, för att? Jag är så ledsen och det tar ju många år innan det växer upp nya små. Jag hade inte tänkt att de skulle bli stora jättetallar utan skulle gallra dem när de blev för stora, men...
 
Så nu delar jag med mig av lite tråkigheter också. Men snart ska jag ut på resa, det blir gott.
 
Ha en skön helg!
 
 
 

Återseende

Kategori: Festligt

För drygt två veckor sen, den 15 april, fick jag återse en vän jag inte träffat på 8 år. Jag skriver inte gammal vän för egentligen känner vi knappt varandra, men den 24 maj 2008, då vi båda var lite tilltufsade möttes vi. Då var vi båda med i singelklubben New Friends (men från olika städer) som anordnade en Sverigeträff här i Umeå på Officersmässen. Jag hade varit med i föreningen ca ett halvår men inte lärt känna någon, av naturliga skäl då jag bara deltagit i enstaka träffar. När programmet för vintermånaderna kom hade jag prickat för massor av aktiviteter jag ville vara med på. Istället bröt jag armen och blev gipsad 6 veckor så stillhet var att föredra.
 
Men festen ville jag absolut gå på. Hade inte varit på fest (förutom lugna familjeträffar) sen 1992, inte dans heller men kände att nu var det dags. Jättefina lokaler, massor med folk, en hiskelig volym när alla pratade på och jag försökte smälta in, så fort jag såg ett känt ansikte gick jag dit och hängde på ev samtal. Ganska stelt var det för mig och jag slappnade nog inte av förrän vi satt till bords och jag fick en trevlig kvinna från Sundsvall att prata med. Mannen på andra sidan sa inte mycket, satt mest och gnuggade en fläck på sin kostym. 
 
Det är alltid roligt att bryta av med en bild fast den inte hör hit.
Igår, den 1 maj, kom dessa söta minikrokusar.
 
I alla fall, på andra sidan bordet ganska långt till höger satt en man som log så vackert mot mig. Jag log väl tillbaka ett tag, men sen blev jag osäker på om det var mig han tittade på så jag låtsades om annat. Men lite nyfiken blev jag. Vi presenterades per ort, oftast större grupper, men han var den enda från sin stad, Västerås, och hade kört motorcykel upp till oss. Tufft! 
 
Kvällen gick, borden bröts och folk samlades i bar, på dansgolv och i mindre grupper. Jag hade inte speciellt roligt, funderade faktiskt på att gå hem, men gjorde inte det som tur var. Han log fortfarande mot mig, den här långe mannen som såg alldeles för ung ut. Inte kunde han väl vara intresserad av mig, då 53 år?? Oftast stod han bland folk, pratade med många kvinnor, men tillfället kom då han satt alldeles ensam på en soffa i baren. Jag bara gick dit och satte mig bredvid, sa hej. - Så du kom ändå, sa han, och log glatt. 
 
Sen var kvällen räddad, vi pratade på, mest han som visade sin Iphone som han köpt i USA och som här var i stort sett helt okänd, i alla fall för mig. Vi dansade också en hel del. Det var så roligt att dansa, något jag inte gjort på 16 år. Bara att upptäcka att jag kunde följa!
 
Så mycket mer blev det inte, vi sågs en gång till då jag åkte ned till Sigtuna över en dag. En härlig dag då solen sken och det var 30° varmt. Då jag lämnade Umeå på morgonen var det bara +8°. Jag fick åka nercabbad sportbil, vi fikade och åt ute, tittade på båtar och änder, solade en stund i parken och hade mycket trevligt. Jag hade ju förälskat mig lite, men insåg rätt snart att vi inte alls passade ihop som par, så olika som vi var. Som vänner har vi däremot haft kontakt, första året lite på telefon, sen bara via Facebook.
 
Nu kom han alltså på besök till Umeå för att heja på sonen som spelar fotboll och skulle möta ett Umeålag. Jag hämtade honom ( och tre andra okända) på flyget och sen sågs vi på Restaurang Invito för att äta middag. Här är nu P som jag endast träffat tre gånger i mitt liv men ändå känner att han är en god vän.
För oss båda har det blivit betydligt bättre än det var 2008 då vi sågs sist. Jag har min vän och särbo Å sen fem år tillbaka. P träffade sin nuvarande fru redan 2009 och de har ett gott liv tillsammans vilket inte minst syns på alla bilder på FB :).
 
Vi hade så trevligt och åt gott på den italienska restaurangen på Renmarkstorget, bara några steg från Plaza där han och alla andra supportrar bodde under helgen. Vi fick extra bra service av den litauiska servitrisen vars dialekt ingen av oss kände igen. Hon avslöjade först bara att hon hade en norsk pojkvän så vi tänkte att hon påverkats av det norska, men så enkelt var det inte.
 
Efter ett glas prosecco åt vi olika förrätter. Jag fick faktiskt bara en liten smakbit bestående av en fantastiskt god mozzarellaost med några cocktailtomater och grönt till vilket passade mig bra då jag ville spara mig till fiskvarmrätten. 
Rimmad skrei med tillbehör. Jag kan inte påstå att det är speciellt vackert då allt staplas på hög i stor djuptallrik, men gott var det. 
 
Till efterrätt beställde jag en Tiramisu.
God den också. Vi kom även i samspråk med bordsgrannarna då man där sitter ganska tätt. En man i min ålder, övre medelåldern?, och hans son som kanske inte haft så mycket att prata om då det visade sig att de lyssnat en hel del på vår konversation. Han var väl inte helt nykter heller eftersom han avslöjade att de hade konstaterat att vi inte var ett par och att jag bodde med mina två katter !! Inte gjorde det något utan vi pratade med dem en stund också innan vi tog en kort promenad i den relativt folktomma staden. 
 
Superkallt var det den kvällen, bara någon enstaka plusgrad och isande vindar, vilket kanske anas på P med täckjackehuvan på när han här poserar bredvid skulpturen Standing Man på Rådhustorget.
Så lugnt ute på gatorna var det nog inte kvällen därpå då 100-talet supportrar från VSK hade intagit stan, men då var inte jag med :).
 
Nyaste gallerian Utopia ger fina färger till kvällsbilden. 
Sen sa vi hejdå och jag tog bussen hem till katterna. På söndag efter matchen som VSK vann skjutsade jag åter P och de tre andra till flyget. Ett kärt och mycket roligt återseende var till ända.
 
Jag vet inte om jag har lyckats förmedla det men det var mötet med P 2008 som gav mig livslusten åter. Denna lilla känsla som väcktes då fick mig att ta flyget till Stockholm, jag som inte rest vare sig med tåg eller flyg sen 1995. Senare det året vågade jag mig på en utlandsresa med en väninna. Vi började orientera, skogsluffa, som vi gör varje sommar sen dess. Jag blev mer aktiv i singelklubben som idag är en vänskapsklubb då även vi icke singlar får vara med. Jag lärde känna trevlig människor där och vågade så småningom föreslå egna programpunkter som lockade folk. Mitt liv blev åter mer normalt och det sjuka tog inte kraft i tillvaron lika mycket som tidigare.
 
Det tackar jag P för och han var ändå bara sig själv, en positiv och trevlig kille på tillfälligt besök. Jag hoppas att även jag gjorde lite skillnad i hans liv. 
 
Ute lyser nu solen med bara små ulliga moln på himlen. Än är kullen utanför beigegrå med fläckar av vintergrus men häggens knoppar lyser allt grönare, likaså gräset på soliga ställen och i rabatten spirar små gröna bladtoppar. En underbar tid är här och nu ska jag ut och rensa lite i den lilla trädgård jag har.
 
En härlig vårvecka önskar jag er alla!