konstbarbro

Avresa

Kategori: Resor och utflykter

Jag börjar lite mjukt med resan till Costa Brava fast jag har kvar lite bilder från innan också, men de får vänta. Måndag den 14 oktober gav jag mig iväg på min femte resa som Natura MedPharma bjuder på. Hur går nu det till? Jag har kanske berättat lite om det förut men här kommer det igen. Först resan från Umeå till Stockholm som jag fick betala själv helt och hållet. Strax före elva var det tid för landning på Arlanda. Bara lite moln som synes och några plusgrader.
Jo, man (jag) får ett erbjudande från firman om hälsokostpreparat, ett provpaket för 39:50. Egentligen helt gratis men portot kostar. Klart att jag tackar ja till det när det dessutom erbjuds en resa till Costa Brava för nästan ingenting. Resebolaget heter Universal Tours och det jag måste betala för är flygplatsavgift på 658 Skr. Resten, flyg T/R Stockholm - Barcelona, transfer till och från flygplatsen, tre nätter på fyrstjärnigt hotell inkl frukost och faktiskt också en buffémiddag inkl vin o vatten, helt gratis. Det sista ett extraerbjudande vi inte visste om innan. Bra, eller hur?
På planet till Barcelona hade vi ett tag denna vackra utsikt, ett hav av moln  med spikrak horisont. Flygbolaget hette Air Explore och var tjeckiskt. Ingen mat erbjöds och så är det visst vanligt numera. Som tur är hade vi köpt en jätteräkmacka av landgångstyp på Arlanda, ätit halva där och tagit med andra halvan så vi klarade oss bra de dryga tre timmar som flygresan tog. Med lite rödvin och en kopp te till blev det riktigt gott.
 
Tre nätter är ju lite kort så vi hade betalat 690 Skr för att få stanna ytterligare en natt. Vi var då garanterade ett dubbelrum att dela med okänd person av samma kön. För att vi säkert skulle få dela rum, jag och väninnan S, ville de ha ytterligare 1749 Skr av oss var. Vi snålade och chansade att det skulle ordna sig ändå på något sätt. Osäkerheten var att vi faktiskt kunde få olika resedatum men vi höll tummarna.
 
I september blev vi uppringda var för sig då de erbjöd ytterligare en natt, tre middagar och en flamencoshow på Casino med avresa den 14 för totalt 1200 Skr. Klart att vi tackade ja för då visste vi ju att vi kom med på samma resa :). Sen var frågan vilket hotell vi skulle hamna på, tänk om det blev olika? Först 48 timmar innan skulle man kunna få reda på hotellets namn. Det blev Hotel Don Juan i Tossa de Mar för oss båda.
Snart framme till Barcelonas flygplats El Prat. Vi hamnade båda i samma grupp, åkte därifrån i samma buss men när de ropade upp rumsnumren visade det sig att hon skulle dela med en Anneli och jag med en Doris. Rummen låg precis bredvid varandra så vi hoppades att det skulle lösa sig ändå. Lite mankemang blev det men till slut hade vi övertalat damerna att de passade bättre ihop än med oss. Ganska mycket tur och slump men resultatet är ju det viktiga :).
 
Hotellet skulle vara fyrstjärnigt men det stämde inte riktigt. Tre hade nog passat bättre. Helt okej, men lite slitet, en toalett som spolade i evighet, ingen hårtork ( jag med mitt tunna hår klarar mig utan, men väninnan med sin tjocka man behöver en sådan), lite ofräscha filtar och annat smått och gott som saknades, men vi mådde toppen ändå. +20° när vi kom fram strax före åtta på kvällen är ju inte helt fel. 
 
Vi bjöds på middagsbuffé i jättematsal med hög pratvolym. Ingen höjdarmat direkt men det var skönt att få äta ordentligt en gång den dagen. Efterrätterna var läckra.
 
Nästa dag började med frukost i samma stora matsal och där fanns många godsaker, bl.a. chokladcroissanter som jag tog med mig att äta lite senare. Jag vet inte om man får göra så men jag gömde den i en servett och låtsades som om ingenting vilket gick så bra :). Sen blev det infomöte då de försökte sälja in turer för alla dagar. De flesta köper nog in sig på det paketet, vilket kostade 258 Euro för fyra heldagsturer. Vi valde bara en för hela 110 E. Där försöker de nog ta igen det de bjuder på. På min kanarieöresa kostade en heldagstur bara 47 E så visst är det lite skillnad. 
 
Vi bestämde oss för att åka in själva till Barcelona samma tisdag med bussen som gick 10.40. 1 timme och 20 minuter tog bussresan, först på slingriga bergsvägar och sen bekväm motorväg direkt till storstaden. Utanför bussstationen i Tossa stod denna läckra rondellskulptur.
En jättebläckfisk, en brottningsmatch, slingerväxter? Ja, man kan se lite av varje i den och det tycker jag är spännande.
 
I Barcelona klev vi av på busstation Nord och gick direkt till Sagrada Familia.
Glad att äntligen vara framme vid denna mäktiga, helt fantastiska skapelse av Gaudi vill jag förevigas. Då hade temperaturen ökat till + 24°.
Folk, troligtvis turister, vimlade och kön var lång. En värdinna trodde det skulle ta 45 minuter att komma in i kyrkan men det gick betydligt fortare och var riktigt trevligt med alla olika språk som talades runt omkring oss.
 
Mer om det senare.
 
 
 
 

Säsongens sista golfrunda

Kategori: Miljö, friluftsliv

I år har jag varit riktigt flitig på golfbanan, nästan varje vecka har jag gått en runda. Däremot har jag knappt tränat alls på rangen eller med chip och puttning som jag borde, som jag ofta sagt att jag ska..., men det har liksom inte blivit av. När man väl är på golfbanan vill man liksom ta sig en tur runt :).
 
Vi håller oss kvar den fantastiskt fina brittsommardagen 7 oktober 2013. Jag och min golfväninnna sen nybörjarkursen börjar med en räkmacka på Nisses. Efteråt hade väl varit mest logiskt men då konditoriet inte har öppet så länge passade det bättre att börja där.
Fina V redo att smaka smörgåsen jag gjort så mycket reklam för. En räkmacka tog hon också med till maken och sen var de slut. Vi hade tur!
 
Efter att vi avnjutit våra räkor med tillbehör och en trevlig pratstund var det dags att plocka fram golfbagarna och ge sig ut på banan.
Se vilket fint väder vi hade, bara svaga vindar och temperatur mellan 16-18° plus det solen värmde. Jag är redo för rundan och välklädd men det blev till att ta av sig ett lager tröja ganska snart.
 
Här är en av puttinggreenerna jag inte så ofta besökt i år.
Det var inte många spelare ute så vi kunde välja mellan de tre banorna, röd, gul och blå. Blå bana blev det och den börjar med ett till synes enkelt hål som varken jag och eller V brukar lyckas med.
Men nu ska det väl ändå gå bra och det gjorde det så till vida att varken diket eller dammen fick någon ny boll:).
 
Hål två är längre och även där finns en besvärlig damm. Mycket gående blir det.
Som ni förstår hade vi support och stöd med oss, tillika fotograf.
Här vandrar de iväg V och Å som pga ont i knäet avstår från att spela.
Det är så skönt med en kunnig person med som vi nybörjare kan få fråga om råd.
 
Dags att svinga drivern. 
Jag tycker det är lättare när man får pegga upp som på green men på fairway är det inte tillåtet.
Ja, för det mesta träffar jag i alla fall men osäker är jag och tyvärr blir det luftslag emellanåt. Det känns så förargligt när man tar i allt man kan och så ligger bollrackarn kvar medan man själv vrids runt.
 
När det går bra kan man se så här nöjd ut :).
Vacker natur omges vi av och ibland måste jag bara stanna och ta en bild.
Kaveldun heter de fina cigarrliknande stråna. Nu på hösten syns bara enstaka sjöfåglar men på våren vimlar de i dammarna.
 
Här är det dags för en putt. Flagghållaren verkar inte riktigt tro på träff, eller?
Puttarna kan jag ibland lyckas med, alltså få i bollen på en putt. Då är jag riktigt nöjd, men på något konstigt vis lyckas jag sällan med putten när jag gjort bra ifrån mig på fairway och tvärtom så poängen blir alltför låga.
 
Solen sjunker och sakta blir det dunklare bland träden. Vid halv fem är vi framme vid sista hålet. Bollen ska ligga still på peg vilket oftast är lätt men inte när man är trött som jag alltid är på slutet av en niohålsrunda.
 
Den här greenen är hård, en matta istället för naturligt gräs och därför är det svårare att få rätt höjd på bollen. Jag lyckades i alla fall och slog iväg bollen precis till kanten på green.
 
V:s sista utslag. Hon valde bort drivern och tog en järnsjua istället då hålet är kort.
Men första bollen ville inte utan hamnade i ruffen, vackert gömd under den lilla granen.
Tur den lyser så vit och är lätt att hitta igen. Boll två hamnade där den skulle och vi kunde avsluta rundan med ett bra resultat på sista hålet i alla fall. En härlig dag och en härlig stund på banan. Kort sagt en fin säsongsavslutning:).
 
Inatt och igår kväll var det dimmigt, grått och blött men nu börjar solen lysa mellan molnen som spricker upp och världen därute lockar till ett besök. Det blir att ta med katterna på promenad innan dagens ärenden tas itu med. 
Jag får önska er en skön vecka!
 
 
 

Fototriss - En låt

Kategori: Resor och utflykter

En riktigt rolig utmaning denna vecka då Helena på Fototriss vill att vi ska välja en låt och åskådliggöra den med tre bilder. Plötsligt var min hjärna helt tom på låtar; jag som alltid går och nynnar på någon melodislinga. Jag satte på radion, vår lokala kanal Pop & Rock här i Umeå. Där spelades Supremes "You can't hurry love, en helt underbar låt från min tonårstid men inte har jag bilder till den idag. Sen kom "Dadumdobedo" eller nåt sånt vilket inte gjorde det enklare :).
 
Nehej, det blev att tänka till för att finna en låt med en titel där jag kan använda bilderna från resan till Costa Brava och Barcelona där jag nyss varit. Lite mer konkreta ord i titeln tilltalar mig.
 
Så här blev det: Först ett substantiv som visas på den här målningen från 11-1200-talet i Nationalmuseum med katalansk konst.
Ganska pampig, eller hur? 
 
Nästa bild ska bara visa en preposition som är nästa ord i titeln. Var befinner jag mig? Inte ens havet i Costa Brava vill jag ha med i (oj, den har redan varit med två gånger) svaret utan bara det lilla ordet som visar att jag inte är på utan ...  det stora blå?
Varmt och skönt var det tills jag blev uppmärksammad på att där också kunde finnas otäcka maneter. Då gick jag ganska snart upp ur vattnet men jag hade flutit omkring en hyfsat lång stund så jag klagar inte :).
 
Det sista ordet i titeln är en platsangivelse. Ett sådant fann vi i La Pedrera, Gaudis underbara hus, i visningslägenheten.
Bestämd form ska det vara. En låt av Eva Dahlgren bestående av dessa tre ord.
 
Har ni kommit på den? "Ängeln i rummet" från 1989, en låt jag tyckte mycket om. Den står sig fortfarande även om det var längesen just den cd:n spelades hos mig.
 
Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

En äkta brittsommardag

Kategori: Min närmiljö

Det här inlägget hade jag förberett innan datorn blev kaputt. Britts dag eller numera tydligen Birgittas dag den 7 oktober är ju den rätta dagen att kallas brittsommar. Många benämner det brittsommar så fort vi har en fin dag i september men i oktober ska det vara. Däremot är det mycket sällsynt att det är riktigt varmt så sent på hösten här uppe i norr. I år 2013 fick vi äntligen uppleva en sådan dag. Solen sken från klarblå himmel, vinden var mild och temperaturen uppe i minst + 15° hela dagen, ännu mer mitt på då solen värmde som mest. Höstfärgerna var så vackra och jag bara måste fotografera min närmiljö.
 
Jag börjar med lilla Desirée som har upptäckt något intressant nere på marken, troligtvis grannens lilla svartvita katt eller en spännande fågel, kanske.
Kanske är det gråsiskorna som samlats i grannens buske. 
De är faktiskt fotograferade någon dag tidigare så det är lite fusk :). Men visst är de söta med den lilla röda pannfläcken?
 
Nu ansluter sig Tusse och spaningsriktningen har vänt. Grannhusets aroniahäck lyser vackert orange och det gröngula trädet är en al, tror jag.
Jag går ut med kameran och tar några närbilder på den fina häcken.
Några bär finns också kvar trots sidensvansar och trastars genomsök av höstliga godsaker.
Bären sägs vara supernyttiga men goda är de inte att stoppa direkt i munnen. Beska och ooääck, alltså bara att spotta ut. Enligt grannen är det i alla fall gott att göra sylt på dem.
 
Mittemot min entré finns dessa fina äpplen som är helt oätliga. Jag tror till och med fåglarna ratar dem, men vackra är de en blåhimmelsdag som denna.
Min rabatt var då fortfarande fin så jag visar ännu en bild på den:).
Nu efter flera frostnätter är all blomsterprakt borta. Rosorna är kvar men har mörknat i färgen och hänger höstledset.
 
Lilla katten stannar alltid till vid grästuvan och tar sig ett strå eller två.
Nehej, här ser ni inte grästuvan men den finns två steg framåt. 
 
 
Något senare samma dag är jag på väg till årets sista golfrunda. Vid garaget där jag väntar på att bli hämtad står dessa höstvackra träd.
Kameran fick följa med till golfbanan så det blir fler bilder därifrån så småningom. Inte så dumt med dessa färgsprakande bilder en gråmulen dimmig dag som denna, eller hur? Det har i alla fall slutat regna. Jag skulle vilja gå på stan och titta in i Utopia som invigs idag. Jag ska inte handla något men det vore kul att titta i alla fall och mingla lite bland folket. Får se om jag får med mig någon väninna. 
 
Ha en skön helg!
 
 
 

Datorhaveri

Kategori: Resor och utflykter

Hej, kära läsare. Så roligt att se att ni ännu är kvar fast jag bara försvann för två veckor sen. Jag har nämligen lidit av att min dator är långsam en längre tid och när det poppade upp en annons som erbjöd att fixa till det så nappade jag helt utan att höra varningsklockor ringa. Jag installerade programmet, betalade drygt 400 för det, och satte sen igång att rensa bland mina filer. Ja, alltså lät programmet härja vilt i min hårddisk. Plötsligt hade jag ingen internetanslutning längre! Fast jag försökte enligt konstens alla regler att återställa och få igång drivrutinerna så var det kört. Jag ringde supporten och vi försökte många gånger med systemåterställning m.m. men inget hjälpte. Det var bara att bära med sig hårddisken till PL-data här på Ersboda och lämna den där.
 
Det hände några dagar innan jag skulle åka utomlands till Costa Brava och där behövde jag ingen dator. Trodde att den skulle vara återställd tills jag kom hem men inte förrän nu i eftermiddag fick jag hämta hem min kära dator med nytt nätverkskort. Jag har dessutom installerat ett arbetsminne så nu ska den bli snabbare också, vilket inte märks än i alla fall. Måste ge det lite tid.
 
Vi har haft ljuvliga dagar i Costa Brava, jag och väninnan S som följde med på min femte Natura Med bjudresa. Orten vi bodde i låg 8 mil norr om Barcelona, en fin by (men mycket större) vid havet som hette Tossa de Mar. Den andra dagen gick vi ned till stranden och där såg det ut så här vid tiotiden.
Det blir förstås mer om resan så småningom men jag tänkte börja med det jag inte hann innan jag åkte. Och det i morgon för jag har också lyckats dra på mig en förkylning. Den bröt turligt nog ut först ordentligt på hemresedagen så jag hade fina friska dagar på resmålet. Men nu behöver jag ta det lugnt så det inte blir värre.
 
Hoppas ni har haft det bra och inte längtar efter snö sådär otroligt mycket. Igårkväll fick vi ju se hur världen blev helvit här i Umetrakten, men sen höjdes temperaturen och allt regnade bort innan morgonen. Inte gör det mig något om snön dröjer några veckor till. Fast den gör ju världen ljusare, vilket märktes tydligt inatt.
 

Skogskatt

Kategori: Djur och natur.

Nej, jag har ingen norsk skogskatt, bara en vanlig huskatt som gillar att gå med mig på promenader i skogen. Några fototrissare har saknat bilder på katten i min triss så här kommer de som blev hyfsade där lilla Desirée är med.
När jag sätter mig på huk med kameran kommer hon nästan alltid rusande mot mig istället för att posera där hon är så därför är hon lite suddig :).
 
Här sitter hon faktiskt stilla men då ser hon inte heller att jag fotograferar. Visst ser ni katten? Längst ner till vänster  mot en stam.
Min andra katt, brodern Tusse, går på egen spaning i skogen och behöver inte mig som följeslagare men D vill ha mig med. Om jag måste iväg och lämnar henne en stund i skogen så stannar hon tyvärr kvar och tar sig inte hem för egen maskin utan jag måste hämta henne fast det är nära till bostaden.
 
Jag tyckte inte att dessa bilder förmedlade stillheten lika bra som de tre jag valde, därför fick inte katten vara med:).
 

Fototriss - Stillhet

Kategori: Djur och natur.

Nu ska vi fotografera stillhet till veckans fototriss. Inte helt lätt! Min första tanke var kyrkogårdar, där man kan finna stillhet bland alla fina gravar. Nästa tanke var höstmys med tända ljus, en varm pläd eller katt i knät men det är svårt att fotografera om man är ensam. Det fick bli en skogspromenad med katten istället i denna inte alls stilla höstdag då det blåser hårda vindar.
 
Det första jag fann var denna fina ticka som i all stillhet växer vidare på björkstammen som vilar bland löven.
Stammen som inte längre är del av ett levande träd men fortfarande kan ge kraft åt växter runt omkring i sin totala stillhet.
 
Även en stubbe utstrålar stillhet, tycker jag. Den kan ej längre ge liv åt stortallen som fällts av motorsågen för några år sen men är ändå en del av tillvaron. 
Ibland som viloplats för trött vandrare, ibland som spaningsplats för nyfiken katt och ofta boplats för myror och andra småkryp.
 
Jag håller mig kvar i nedåtblickandet och tittar ned på mina egna stillastående skor bland höstlöven i en stunds kontemplation (eller att katten helt enkelt vägrar följa med så det bara är att vänta).
Just idag står stillhet för sorg och vemod för mig. Varför det är så syns i mitt förra inlägg om ett älskat träd.
Annars kan stillheten vara så välgörande och skön i en hektisk tillvaro och så oerhört svår att uppnå då man drabbats av utbrändhetsskador. Hur stilla det än är runt omkring en pågår nästan alltid stresstinnitus och andra symptom som försvårar njutandet av lugna stunder.
 
Fler bidrag på temat Stillhet, kanske betydligt mer positiva, hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

Besviken!

Kategori: Min närmiljö

Så fel jag hade. Det blev alls ingen bra vecka. Javisst har det funnits goda stunder men det har överskuggats av chocken jag fick i måndags då de sågade ner mitt kära körsbärsträd som står precis vid min entré. Vroom! lät det och innan jag hann reagera och rusa nerför trappan hade han sågat av halva trädet.
Ingen hade förvarnat, ingen från styrelsen hade pratat med mig eller min granne. När jag upprörd ringde till bostadsrättsföreningens ordförande hävdade han att alla träd var föreningens. Ja, men jag tillhör väl också föreningen. Jag har vårdat detta träd och visst har det sett eländigt ut emellanåt men massor av sura körsbär har jag plockat och gjort saft och likör av. För två år sen dignade trädet av vackra mörkröda saftiga bär och jag har faktiskt ännu kvar en tvålitersbytta full av dem.
 
Så otroligt elakt av styrelsen att besluta ta bort "mitt" lilla träd. Ordföranden sa att det såg förjävligt ut. Det är en åsikt, men jag tycker det har varit så fint för jag har sett dess betydelse som insynsskydd, som hemvist för småfåglarna, som vindskydd och inte minst som givare av goda bär. En expert påstod att det var ruttet, men titta på snittytan ovan och på bilden nedan så ser ni att det visst var friskt det mesta.
Trädet hade två stammar och den ena har varit död länge men vi har låtit den stå kvar som stöd och skydd för den friska stammen. Skuggmorellen fick en ordentligt knäck i vintras när traktorn rev av en stor gren när den snöröjde. Det har jag berättat om tidigare i bloggen. Jag vårdade såret och i år har vi beskurit den så att inte traktorn skulle kunna riva med sig fler utskjutande grenar. Trädet såg helt naturligt eländigt ut i våras men sen har det kommit massor av friska blad vilket också syns på bilden ovan. Så där ser inte ett ruttet, murket träd ut helt enkelt. Jag upplever det som ett slags övergrepp och jag sörjer. Först var jag urförbannad och ringde som sagt till föreningens ordförande men sen sjunker känslan och blir till en ledsen uppgivenhet för det är inget jag kan göra åt längre. Det är bara för sent och det är så himla sorgligt. Jag är såå arg. 
 
För två år sen planterade jag en kaprifol bredvid som har fått klättra upp över stammarna, både den friska och den avsomnade. Den täckte barken som var delvis uppsprucken och gjorde entrén fin. Nu har kaprifolen plötsligt ingenting att klättra på.
 
40-årskalaset blev trevligt och mitt bildspel om hennes barn och ungdom uppskattat. Någon golfrunda blev det inte då vädret var för osäkert. Däremot fick vi en fantastiskt fin dag i skogen i onsdags då jag och väninnan plockade kantareller. Vi fann hyfsat, de gula åt jag upp direkt men trattisarna ligger nu på tidningar för att torka.
 
Det finns många entréer som ser mer eller mindre taskiga ut med ogräs som brer ut sig men det bryr sig ingen styrelse om. Jag som har en av de finare rabatterna nu i oktober ska drabbas av elände.
Inte ser den väl förjävlig ut? Lillrosen till höger har massor av klarröda knoppar som kanske hinner slå ut och nävorna blommar på, likaså ulleternellen, ringblomman och klätterrosen Henry Weasley samt min röda solhatt som inte syns bakom brevlådan. Nog känner jag mig besviken och illa behandlad på djupet. Jag vill ge igen...men det går ju inte. Alltså att jag går iväg och sågar ned någon styrelsemedlems träd. Nej, sådan styrka och förmåga har jag inte. Och förnuft nog att låta bli :).
 
Jag bara biter ihop tills det går över. Jag har tagit eftermiddagsvila i min soffa några dagar, en hel timma har jag slocknat från att normalt bara dvala 20-30 minuter. När jag vaknat från den är min käke så spänd av att jag bitit ihop.
 
Lilla blomsterbrunnen på baksidan är ganska fin den också med uppstammad syren som jag hoppas blommar nästa år och funkia som tagit plats.
Penningablad, primula och vackra irisar m.fl. finns där också men deras blomningstid är över.
 
Just nu ringde det på dörren och min kära granne L kom med en bit tårta. Hon är bara för rar och jag som inte ens kommit ihåg hennes födelsedag i år. Nu mår jag lite bättre, säkert bara för att jag fått berätta och lite utgjuta mig över det dåliga som drabbat mig, och ska sätta mig framför tv:n med go'tårtbit och te. 
 
Hoppas ni haft en bättre vecka och att helgen blir fin.