konstbarbro

Snöskulpturtävling

Kategori: Konst

I lördags hölls den årliga snöskulpturtävlingen på Rådhusesplanaden i Umeå. Årets tema var "Umeå 2050". De åtta deltagande lagen kämpade med att ur var sin jättesnökub forma en skulptur. I år var snön lätt att jobba med; jag hörde en kommentar om att det var som att såga i maräng. Tidigare år har det varit betydligt värre då snökuben pga variation i temperaturen veckan innan varit stenhård och full av is. I år sjönk termometern till behagliga 0° fredagen då arbetet skulle påbörjas.

Vi var åtta från New Friends som samlades vid Rådhustorget för att vandra Rådhusesplanaden upp mot den gamla järnvägsstationen och på vägen titta på alla fina snöskulpturer. Den första hade titeln "Älven" och den visade jag från en annan vinkel i mitt förra blogginlägg, men här ser man inte människan som på andra sidan håller mot.

Läckert att ur en kub få fram så runda, nästan rörliga former.

Publikens favorit var "Maskinerna är våra vänner" och en bättre bild av den fanns också på min fototriss.

Vi hade tur för solen sken när vi gick där med alla andra stadsflanerare och luften var härligt mild. Längst bort järnvägsstationen och framför anas den fina glasskulpturen (ej förgänglig som de i snö) Grön eld.

Juryns första pris gick till detta fina konstverk som jag också gav min röst. Den kallas Time Tunnel och fick också publikens andrapris.

Lagmedlemmarna med exotiska namn putsade in i det sista. Undrar om de går på Designhögskolan?

Statyn/bysten av herr Rosén, en betydande chefredaktör och politiker i staden, har fått en vacker snökrans kring halsen. Till höger ser ni att det står Hotell Aveny på en fasad. Det hotellet hette förr Blå Aveny och var en av de arbetsplatser som krävde mycket av mig när jag arbetade som personalchef inom Blå Aveny-koncernen 1988-92.

En tuff tid och en del riktigt otäcka minnen från det stället. Tacka vet jag Hotell & Rest Dragonen där jag före det och före min utbildning arbetade som hotellchef i några år. Visst var det tidvis tufft där också för mina mer mjuka sidor som nog var tvungen att härdas en hel del för att stå ut. Men jag hade också roligt och fick vänner på den arbetsplatsen.

Man kan aldrig vara neutral och inte är det så lätt att beskriva ärligt, men inom mig dras magen ihop av obehag när jag tänker på Blå (aveny) men jag känner värme när jag tänker på Dragonen.

Ett av lagen, Apelsin kallar de sig, har deltagit i tävlingen hela sju år och de är väldigt skickliga. Min bild ger inte helt rättvisa åt deras skulptur som har ett fint latinskt namn men ska föreställa ett löv, konstnärligt fritt, förstås.

Jag valde mellan denna och tidstunneln när jag skulle rösta på den bästa, men som jag skrev vann tunneln. Tänk om de kunde uppföra dessa vackra skapelser permanent, i marmor eller brons eller annat beständigt material, för de är så läckra.

Nästa snöskulptur har jag glömt namnet på men fick tips att en av figurerna påminner om Wall-E, en animerad filmfigur som visst ska städa upp på jorden.

Längs ner till höger ser ni Umeås symbol för kulturhuvudstadsåret som infaller år 2014.

Det var fler som använde sig av den symbolen, som synes. Här ska det föreställa att en flitig bäver gnagt fram den. Det är fritt fram för allas tolkningar för inte är det helt lätt att förstå kopplingen till Umeås framtid. Kanske om man spånar fritt och det överlåter jag åt er, mina läsare:).

Lite kul är att se hur huset på andra sidan esplanaden speglar sig i avenyhotellets fönster.

Det sista snökonstverket är en öppen figur som likt en fotokuliss inbjuder människor att ta plats och kika ut genom olika fönster för att föreställa olika personligheter. Här en viking.

Jag hoppade bara över en skulptur som var lite slarvigt utförd, de övriga höll otroligt god klass. Det är verkligen ett härligt vinternöje att gå runt och beundra lagens skicklighet och kreativitet.

Sen vandrade vi kompisar vidare till mysiga bokcafé Pilgatan där vi satt på stolar märkta med författarnamn och diskuterade konst, litteratur, sport (inte för okunniga mig) och en massa annat trevligt samtidigt som vi intog gott (och billigt) fika.

Fototriss - Stopp

Kategori: Konst

Veckans fototrisstema Stopp inspirerade mig inte alls. Där var länge tomt på idéer i mitt huvud förutom tanken på olika stoppskyltar. Efter att ha rådfrågat mina vänner breddades temat något men fortfarande kände jag hur svårt det var att förmedla ordet på bild. Då valde jag istället att utgå från dagens fotoskörd.

Det är alltid roligt att få visa sina senast tagna bilder och idag har det varit snöskulpturtävling i Umeå så med lite tänjande av begreppet kanske det kan illustreras så här.

Denna skulptur heter Älven och visst ser ni hur människan jobbar hårt för att sätta stopp för vågorna?

Jag tror snöstatyn nedan kallas "Vi är vän med maskinerna" och ska väl föreställa en robot som amma/nanny. Där säger jag -Stopp(a) den utvecklingen! :) 

Temat för årets snöskulpturer är nämligen Umeå 2050, alltså framtiden, vilket de deltagande lagen har tolkat på olika kreativa sätt.

Lite gulligt är att på baksidan av denna ganska skräckinjagande robot (inte skulle jag vilja lämna min baby till den) finns en liten nyckel så roboten är av den gammaldags mekaniska sorten som måste skruvas upp.

Här ser ni lilla nyckeln och hålet i ryggen där man ska stopp(a) in den för att få liv i roboten.

Så med lite god vilja åstadkom jag ändå en dagsfärsk triss:). Fler fototrissare med samma tema hittar ni här.

Mera vinterbilder hemifrån

Kategori: Min närmiljö

Tänk att jag inte ledsnar på denna vinters skönhet. Jag känner fortfarande förundran när jag tittar ut och allt är gnistrande vackert. Igår morse, t.ex, gjorde solen från den klarblå himlen och lite nyfallen dunfjädersnö mig helt hänförd. Måste ut och fota igen, fast kallt var det, lite beroende på att jag hade så bråttom att jag inte tog på mig täckbyxorna.

Ser ni skatan som solar längst upp i storbjörkens topp?

Man ser att det är snö och inte frost eftersom grenen är bar på undersidan.

Undrar vad eskimåerna kallar denna snö? Jag såg en film nyligen där en alaskabo rabblade upp flera ord för olika sorters snö, nanouk eller något sådant.

Ja, nu har jag varit på TV och jag är jättenöjd med inslaget där vi var några NF-vänner som åt middag tillsammans. De hade klippt ihop det så bra, bättre än jag kunnat föreställa mig. Som när jag lät Erland lukta på den färska kvisten dragon som jag tagit med hemifrån, det såg så fint ut. Eget beröm luktar illa, viskar en liten röst från fordom inuti, men det struntar jag i. Jag berömmer ju egentligen inte mig själv utan filmfolket som lyckades framställa oss alla tre i bra dager. 

Även bilderna från dansen såg härliga ut. Själv syntes jag inte på dansbanan i Täfteå men mina vänner dansade flitigt på dansgolvet. Jag syntes inte av det enkla skälet att jag faktiskt aldrig besökte danslogen i somras. Där lurades de lite i programmet men vad gör det. Jag gillar i alla fall att dansa.

Vinterbuskar i februarisol.

Igår kväll startade ugglekursen. Vi fördes ner i universitetets KBC-hus källare genom kulvertar fulla av stora och många rör och sladdar långt bort till ett djurmuseum. Det var ett rum fullt med uppstoppade fåglar och andra djur samt burkar innehållande diverse insekter och annat mindre trevligt. En riktigt gammal samling, en del av ugglorna hade stoppats upp redan på 1860-talet.

Vi fick lära oss 10 olika ugglearter genom att se på dem uppstoppade samt lyssna på lätet hos sju eller åtta av dem. Inte helt lätt, men pärluggla tror jag att jag ska lyckas känna igen både utseendemässigt och lätet. De kommande kursträffarna ska vi tillbringa utomhus, letandes ugglor att mest lyssna på men förhoppningsvis också kunna se lite av. Spännande!

Och så vänder jag hemåt igen. Längst till vänster är min ingång och fönstren på övervåningen är mina.

Idag har jag ätit lunch på stan med en väninna. Vi testade ett nytt ställe, "Taco Direct" i UP2-gallerian, som var riktigt trevligt med både god mat (lite spicy) och fönsterbord med utsikt över Renmarkstorget. Väl hemkommen känner jag mig rosslig i halsen och tittar i spegeln. Alldeles för rött! Kan vara en förkylning på ingående men har jag tur ger den vika efter att jag tagit en blåbärstablett (nytt tips från min systerdotter) eller ätit vitlök (gammal beprövad kur).

Annars blir det att bädda ner sig med näsdukar och en god bok. Som tur är har jag hunnit handla och fylla matförråden för kylskåpet var oroväckande tomt i morse. Helgen är ganska obokad, bara en snöskulpturpromenad på lördag och den ska jag väl klara av, förkyld eller inte.

Jag önskar er alla en fin vinterhelg. De har lovat mildare fr. o. m. i morgon och det ser jag fram emot. Katterna också:).

Hamptjärnsstugan

Kategori: Resor och utflykter

Gårdagens NF-utflykt till Hamptjärnsstugan blev inte så välbesökt, bara 4 medlemmar var vi men då räckte det också med en bil, som tur var. Solen visade sig tyvärr inte så molnen gjorde dagen gråare och snön blåare på bilderna men temperaturen var skön, bara - 8,5°.

En av många grillstugor.

Efter en kort promenad (700 m) från parkeringen till stugan (inte den ovan) gick vi ytterligare några steg upp på berget för att se på utsikten över staden. Inte helt lätt att identifiera höghus och master men Mariehems vattentorn och Stadskyrkan var enkel.

H, S och R

Att stå stilla en längre stund ger kalla fötter så vi styrde kosan inomhus där en skön eld värmde.

Målet för färden var förstås de goda våfflor som tillagas och serveras av ideellt arbetande inom Friluftsfrämjandet för bara 30 kronor inklusive te eller kaffe.

Där var många som ville samma sak så vi fick vänta en stund på våfflorna, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Har ni hört den förut:)?

Jag ser glad ut fast jag inte fått min våffla än men se hur nöjd S ser ut som redan fått sin.

En som verkligen tar sig an ätandet med njutning är R, här i dubbel upplaga, före och efter våffeltuggan:).

Visst ser det gott ut?

Efter denna orgie i våffelätande måste vi röra oss lite mer. Vi valde då att gå nerför pulkabacken.

Jag i rött/mörkblått och herrarna i svart, jeansblått och skogsgrönt. Stugan i bakgrunden har funnits sen jag var en liten flicka som med mina kusiner eller kompisar åkte skidor från hembyn Grisbackaänget, ca 3 km genom skogen.

Vi gick ned till bergets fot där det är enklast att lämna sina längdskidor för att sen gå uppför backen som är ganska brant.

Som ni ser är damernas färg röd:). S har ett jättesött litet reflexdjur på ryggen, tror det är en långbent mus men säker är jag inte.

Kraftledningen har inte funnits så länge. Den fanns inte när jag var liten, ej heller när jag var ung utan är ett senare påfund.

Sen återvände vi till stadens centrum, närmare bestämt kajen där vi alltid träffas inför våra utflykter. Undrar hur vår träffpunkt påverkas av det nya kulturhusbygget som ska vara klart 2014 men troligtvis påbörjas ganska snart?

En del av stadens kultur är statyn "Standing man" som ser så levande ut på Rådhustorget.

Någon har förbarmat sig och gett honom en grön mössa som värmer. Tveksamt om det behövs, men det känns faktiskt bättre inuti mig att han inte behöver frysa så. Jag tycker nämligen också synd om den nakna jättefina kvinnostatyn i Hagaparkens damm vintertid och vill ge henne lite kläder. Är jag ensam om det, är det knäppt?? Jag bara tycker så, jag gör det inte:).

Efter fotograferandet av mannen mötte jag M, som varit en aktiv kvinna i vår förening men som inte längre är med. Jag hoppas hon återkommer för hon gillar friluftsliv precis som jag och ju fler vi är som vill vara utomhus desto roligare.

Fototriss - Så här ser det ut där jag är idag.

Kategori: Min närmiljö

Ett återkommande årstidstema hos fototriss är att vi ska visa bilder från där vi befinner oss just nu. Idag är det dags för årets vinterbilder. Först tänkte jag åka ned på stan och fotografera för det såg så fint ut ute, strålande sol och bara - 14 (vi har den senaste veckan haft -20 eller kallare). Men när jag kom ut blåste en tunn isande vind mot mina bara kinder och jag valde att ta bilder närmare bostaden.

Jag fotograferar bakgården från min balkong som är inglasad men jag drar undan fönstret. Kallt!

Områdets snöhög växer sakta och hallonriset krossas därunder, tyvärr. Intressant är djurspåret som slingrar sig över snön, tassarna är större än en katts och en hund springer väl inte så??  De brukar hoppa och skutta och rumstera om i snön om de släpps fria är min erfarenhet. En teori är att det kan vara en räv, men skulle den sökt sig in i bostadsområdet? En gåta!

Väl påklädd unnar jag mig en promenad och finner att februarisolen belyser skogens stammar och skapar fina skuggor på snön.

En liten kvartersskog är inte dumt att ha:).

På gång/cykelbron över Ystarvägen tar jag nästa bild för att visa var i Umeå vi befinner oss.

Promenadvägen leder mig vidare ut på ängarna där solen värmer mitt ansikte så gott det går med en frisk motvind samtidigt. Men då är trissen redan avslutad.

Andras bidrag på temat hittar ni här.

PPM-funderingar

Kategori: Min närmiljö

Nu arbetar jag mig ned genom pappershögarna där jag lagt sådant som är jobbigt och går att låta vara ett tag. Bl.a. att byta en PPM-fond. Min hjärna som så gärna(!) arbetade med papper och siffror förr i tiden är så rostig numera när det gäller större tankearbete. Jag spänner alla muskler kring skallen så jag får kraftigt huvudtryck utifrån och det blir som en alltför trång hjälm med taggar inåt mot tinningarna. Så obehagligt och jag vill helst fly och göra något enklare.

Jag var emot denna premiepensionreform och nya myndighet från första början. Mycket bättre att proffs har hand om placeringen av våra pensionpengar än att vi amatörer ska ha det ansvaret. För några år sen skrev tidningarna att de som inget gjort utan låtit pensionspengarna stå kvar hos 7:e AP-fonden hade fått det bästa utfallet. Hur det är idag vet jag inte.

Själv har jag klarat mig ganska bra med mina fyra fonder ser jag i det senaste röda kuvertet. Den genomsnittliga pensionsspararen har haft en värdeförbättring på 12 % men jag har lyckats med 19%. Yippee! Eller överdriver jag glädjen nu, kanske:)?

Nu vill jag alltså byta ut den fond som gått sämst och då måste jag välja bland en massa olika på
www.ppm.nu . Jag vill ha en fond med etisk miljömässig inriktning i och för sig. Då kanske det blir lättare att välja. Jag har kollat in sidan en gång och gruvar för att ta en titt till.

Kanske inte mycket att klaga på men jag skulle vilja ha någon att fråga till råds. Och inte en fondväljarfirma som tar betalt, utan en vanlig kunnig person som kan ge tips. Just nu kom jag på en väninna som gillar att handla med aktier, kanske ska jag ta och ringa upp henne:).

Bara en snöhög bakom vår gårdslänga.

Men här är samma snöhög med min härliga granne L med sitt lilla barnbarn A. Illustrerande hur mycket trevligare det är med människor i sin närhet:).

Materien kan verkligen ta över ens liv, ju mer man har, desto mer måste man sköta om, märker jag. Ändå drömmer jag ibland om ett hus med många rum och en stor trädgård. Knäppt, eller hur? Inte blir det mindre att göra då. Men jag tror att om jag får uppleva/förverkliga den drömmen med någon jag tycker om i några år, 10 eller mer så kanske det sen blir lättare att flytta till något mindre. Och så sakteliga göra sig av med det materiella mer och mer tills det är dags att lämna världen och tiden. 

Ensam räcker det nog med den bostad jag har idag har jag kommit fram till efter noggrannt tänkande på de olika alternativen. Ändå är det rätt så roligt att åka runt och titta på olika hus, drömma sig bort ett tag och sen slå sig ned i sin fåtölj här på Glassgränd och vara nöjd med det jag har.

Till och med på mina promenader ser jag radhus här på Ersboda som ser lockande ut, alltid hörntomter så trädgården blir större och med skog eller annan natur bakom tomten. Den friheten behöver jag, vill inte vara inklämd på alla sidor av andras hus och tomter.

Lite frostig utsikt!

Två av bilderna är nya och de andra är från vackerperioden i slutet på januari då frosten förskönade all natur. Jag har faktiskt kommit igång med att sortera bland alla mina tusentals bilder. Augusti 2009 är jag framme vid nu och visst frestas jag av att visa en del av de ljuvliga sensommarbilderna från stugvistelsen men det är nog att plåga sig i onödan.

Först måste vi klara av februarikylan och förhoppningsvis få njuta av solvärmen på ren marssnö. Sen kommer april med smutsiga snöhögar och gråslask som en ljuvlig föraning om våren. Då kan jag börja visa gröna bilder, inte tjuvstarta redan nu:).

Jag önskar er alla en fin helg. NF-vännerna förlustar sig nu på Lottas men jag valde hemmets lugna vrå ikväll. På söndag ser jag fram emot att träffa dem då vi ska ha en utflykt till Hamptjärnsstugan. Hoppas kylan ger vika och solen strålar allt den kan på oss då:).

TV-glimt

Kategori: Min närmiljö

Igår syntes jag på TV de sista sekunderna av programmet "Dansbanan i Täfteå" då de visade vad som ska komma i nästa veckas program. Min vän Erland (nu skriver jag inte bara E, han blir ändå känd via programmet) bjuder mig och Erik på middag hemma hos sig.  Igår såg vi hur han öppnade dörren och där stod Erik och bakom skymtade jag. Inte utan att jag blir lite nervös :) men ändå känns det jättekul. De filmade i alla fall i tre timmar, från det att vi kom tills middagen var uppäten och vi avslutade med lite...nej, det ska jag inte avslöja, blir roligare så.

Man vet aldrig var denna väg/stig kan leda, TV-programmet, alltså. Ibland är det svårt att hitta bilder till texten:).

Annars är det en inomhusvecka pga kylan som biter sig fast till min och mina katters förtvivlan. De får en massa överskottsenergi av att bara vara inne. Desirée kan sova mycket men Tusse blir otrevlig och ger sig på sin syster. Jag måste avleda ibland för att skälla på honom fungerar inte alls. Med lite torkad kattmynta på en större pälsleksak blir de var för sig lyckliggjorda då kattmynta faktiskt är afrodisiaka för katter. De slickar och kelar med leksaken och glömmer bort att bråka med varandra en liten stund i alla fall. Skönt!

Om jag ändå någon gång ryar på honom så ser han på mig med stora (stor svart pupill) ledsna ögon och går iväg i skam. Sen är han på sin vakt mot mig tills vi försonas igen, vilket kräver en hel del gosande och lirkande med godis innan jag är förlåten. Oftast måste Tusse också få bitas lite och borra en klo i min hand (inte så det blöder) så vi är kvitt. Förnuftssnack med en katt fungerar inte:).

Själv dammsuger jag, ska tvätta en eller två maskiner samt tvingar mig ut på kyliga promenader.  Kylan går att klä sig mot men det blåser dessutom och då vill inte jag vara ute någon längre stund. Idag faller det lite lätt snö och det är skönt för att den nya rena vita täcker den fula gula.

I min tubkikare har jag än så länge bara sett en skata i en björk och det var ju inte så fascinerande. Lite roligare var det att fotografera detta gäng på vår gård.

Undrar vilka godsaker som bjöds där borta?

Som ni kanske märker har jag inte så lätt att skriva idag för det händer alldeles för lite, men jag vill ändå försöka åstadkomma några inlägg per vecka. Och det gick ju :)!



Fototriss - Konst eller Konstigt

Kategori: Konst

Ett riktigt kul ämne i veckans fotoutmaning men kylan utomhus gör att jag väljer att leta bilder i arkivet. Annars såg jag ett perfekt motiv igår kväll när jag tyvärr inte hade kameran med. Det hade lämnats ett fingeravtryck från en jätte på en husvägg i centrala Umeå, troligtvis av någon konstutövare men ändå härligt konstigt:).

I november var vi på besök i Umedalens Skulpturpark och där fann jag två motiv till dagens tema, en märklig sten och ett märkligt hus. Inte märkliga utan naturligtvis konstiga:).

En len sten med dalmatinerprickar gjord av glasfiber. Konst eller konstigt? Lite märkligt är det också att det döda materialet avger värme så snön har tinat bort närmast.

Där finns också ett helt hus byggt av drickesbackar, mycket läckert. Så här ser det ut inuti.

Lite luftigt kanske!

Mitt sista motiv är hämtat från en skogsvandring vid Holmsjön, någon mil utanför Umeå. Där har en stugägare valt att dekorera skogens naturliga konstverk och gjort den lite mer konstig, eller hur?

Men ganska söt:).

Nåväl, detta är mitt bidrag. Vad tycker ni, konst eller konstigt?

Fler bidrag på samma tema hittar ni hos Fototriss.

Snöborgen

Kategori: Konst

Bättre sent än aldrig men nu kommer några bilder på snöborgen som invigdes på kajen för ca två veckor sen. Reidar Rova heter initiativtagaren och säkert också byggaren även om där nog var många som hjälpte till att färdigställa verket. Jag tyckte det var så snopet att den invigdes precis när plusgraderna intog vår stad men borgen stod pall och nu har minusgradersvintern tagit greppet igen.

Lite folktomt var det en onsdag 15.30, bara en mor med sitt rutschkaneåkande rosaoverallklädda barn förutom mig.

Vid älvkanten ligger ett monster, en drake som det också går att åka kana på.

Herr Rova har stora planer för kommande år, då han ev tänker skapa en iskyrka där par kan vigas, alltså konkurrera med ishotellet i Jukkasjärvi. Vi får väl se om de kyliga vintrarna fortsätter eller om de mildare med mer slaskväder återkommer. Själv föredrar jag riktiga vintrar, alltså en sådan som vi har nu, även om snön inte behöver komma så tidigt som i början av november och sen ligga kvar. Det känns som att vintern varat i evighet och inte kommer ge sig än på ett tag.

Det gäller att hitta på roliga saker. Igår besökte jag fotobutiken Swefo Väst på stan och fick låna med mig en tubkikare med stativ ner till Strandpromenaden vid älven för att kolla kvaliteten. En väninna följde med för annars hade jag nog vält ekipaget, lite besvärligt var det att få upp stativet. 

Ooj, så långt man kunde se, men nej, inga fåglar i sikte än. Älven har inga öppna stråk som vi kunde se därifrån, däremot finns visst ett gäng gräsänder längre ner, enligt väninnan som brukar promenera i trakterna. Här en bild på Gamla Bron över Umeälven.

Vi såg tydligt ända bort till andra strandkantens buskage så nog duger den. Idag har jag faktiskt köpt just den kikaren som råkade vara nedsatt med 2 000:-. Inte den billigaste och långt ifrån den dyraste men ändå räknar jag den som en investering. Ett nytt stativhuvud behövdes men jag kan använda mitt gamla kamerastativ från 2002, som jag nyttjat väldigt sällan. Hoppas jag får mer användning för det nu framöver när vårfåglarna börjar dyka upp i mars, april.

Om två veckor startar en studiecirkel om ugglor och då ska jag vara med. Det ser jag fram emot. I morgon ska jag packa upp mina nyförvärv och inviga utrustningen med att titta ut över skogen på baksidan. Har jag tur kanske domherre eller större hackspett visar sig, men annars får väl talgoxarna duga.

Denna vecka är Umeå i ropet på Svt1, i tisdags handlade det om danslogen i Täfteå och ikväll kom Antikrundan på besök. Jag såg tre bekanta i vimlet, alltid lika roligt:).

Ha en trevlig helg! Det blir nog rätt lugnt för min del, kanske något biobesök på lördag.

Katt i kruka

Kategori: Katter

En stor dag för mig då jag har varit ute på årets/säsongens första skidtur, 3,2 km-spåret på Gammlia, med en mer skidvan väninna från Haga. Sen jag fick dessa avlagda skidor från en annan väninnas då 15-åriga dotter har jag bara långsamt glidit fram på släta snötäckta sjöisar men idag var första gången sen 80-talet som jag åkte ett riktigt spår med, visserligen små, men ändå höjdskillnader.

Absolut jättekul att klara det utan att ramla även om jag precis när jag fått på mig skidorna fick en mycket stark balanssvacka och höll på att trilla baklänges. Hur ramlar man bakåt när man har skidor på? Nog tur att jag höll mig kvar på fötter.

Jag tog inte kameran med då jag ville koncentrera mig på skidåkningen men nu är landskapet åter nästan lika vackert som innan de varma dagarna då snön föll av skogens alla träd. En bild från då istället.

Detta är Ersbodaängarna och inte alls Gammliaskogen men vackra är de båda i frostig vinterskrud. Temperatur blott enstaka minus sen solen snabbt värmt upp morgonens 11 minusgrader.

Jag kom hem full av entusiasm att ta ut katterna denna ljuvliga februaridag men inte var de speciellt intresserade. Snön på marken kyler väl tassarna lika mycket som tidigare fast solen har höjts sig någon meter över hustaken. En liten språngmarsch runt knuten fick jag i alla fall med dem på. Däremot fann Desirée att solen värmde gott på insidan av fönstren. Hon fick visst vårkänslor och gav sig på allt grönt på fönsterbrädorna till mattes stora förskräckelse.

Till slut lämnade hon köket där jag satt och läste min tidning eller kanske löste dagens Sudoku och det blev lugnt. När jag efter en stund kom in i arbetsrummet hade hon funnit en bra plats, i Monsterans kruka:).

Ikväll ska jag hoppa över caféträffen på Mekka och istället besöka en väninna på Haga (inte samma som i morse). Hon ska bjuda på fika och tillsammans ska vi se det nya TV-programmet "Dansbanan i Täfteå". Kanske vår gemensamma vän E är med i kvällens program eller så kommer han med senare i någon av de fem entimmesavsnitt som ska visas kommande veckor. Kanske någon av er kommer ihåg att även jag blivit filmad. Naturligtvis har jag inte stora förhoppningar om att just det kommer med, men det är klart att jag ska kolla alla program och inte ge upp förrän allt är visat. Tänk om...lilla jag på rikstv:).

Hur som helst är det jättekul att få se en dokumentärserie i SVT1 med lokal anknytning. Hoppas den blir bra.

Fototriss- Tunna

Kategori: Konst

Veckans ämne för trissen är Tunna och jag väljer att använda mig av adjektivet, inte substantivet tunna. Sådana motiv är svåra att finna denna årstid, tror jag. I måndags fick jag en fin blomsterbukett av en besökande väninna och de blombladen är nog det tunnaste jag kan komma på. Nu är buketten lite vissen men så här ser tulpanerna ut idag.

Tunn, skir och vitblankrosa.

Lite mera hopsamlad är den gula.

Till sist en vit med tunntunntunna, ljusgenomsläppliga blomblad. Nu blev jag osäker, heter det möjligtvis kronblad?

Fler bidrag på temat Tunna hittar ni hos Fototriss.

Vårkänslor..

Kategori: Katter

..har jag inte direkt, men jag fick en så fin bukett vårfärgade tulpaner som jag vill dela med mig av. Detta hände i måndags då jag bjöd en ny väninna på ett slags Afternoon Tea så blommorna har hunnit vissna lite men så här ser de fräschaste ut.

Underbara färger.

Två av dem gick av men fick då egen vas på köksbordet. De andra förgyller vardagsrummet.

Blommor gör mig lite gladare denna jobbiga vecka. Förutom egna trista erfarenheter så fick också lilla katten ett epilepsianfall. Sist det hände var i somras för 7 månader sen och detta anfall, nr fyra i ordningen, var det lindrigaste hittills. Det är väldigt otäckt ändå.

Man tycker så synd om henne och även om hon återhämtar sig ganska fort måste hon skyddas från sin storebror som instinktivt vill ge sig på henne för att hon är svag. Uttrycket "Survival of the fittest" har väl myntats av Darwin vilket betyder att naturens arter gör sig av med de svagaste individerna.

En del människor påminner om djuren de också när de inte vill se svaghet och förnekar alternativt nedvärderar/förlöjligar andras svaga sidor. Som tur är finns också de goda människorna som kan lyssna och visa medkänsla.

Eftersom jag självklart älskar båda mina katter så tillåter jag inte Tusse att vara elak. Anfallet kom onsdag kväll/natt och nu börjar de kunna umgås mer normalt igen. Storebror är ofta en "bully". Det finns inget bra svenskt ord för det, översittare kanske men det engelska är bättre, tycker jag. Lillasyster, hon är mindre i längd och kilon, men det skiljer bara en timme mellan dem, fräser ifrån rätt så bra. Ibland är det faktiskt hon som hoppar på honom också men det slutar alltid med att hon måste ge sig.

Här är Desirée någon dag innan kramperna.

Åh, vad jag känner igen det, lillasyster som jag är. Hur tuff jag än är mot mina äldre (och faktiskt också större) syskon så får jag alltid alltid alltid ge mig i direkt konfrontation. Morr!!!  Just idag har jag gjort det igen, trots att jag borde veta bättre. Morr igen!! Så ... nu kan jag skratta lite åt det:).

Ha en trevlig helg, mina tystlåtna läsare. Jag skulle bli så glad av kommentarer. Själv ska jag försöka mig på bowling. Sist gick det så dåligt men jag hoppas det går bättre i morgon.

Ordlös tisdag

Kategori: Katter

Ordlös onsdag finns det en fotoutmaning som heter som jag visserligen aldrig har deltagit i, men nu lånar jag namnet till rubriken. Jag har noll inspiration att skriva något just nu. Kanske har jag tappat lusten att blogga, kanske jag bara är trött men orden sviker mig idag. 

En bild på en mysig katt, Tusse som spanar längst ner på kattrappan, bjuder jag på.

Önskar er en skön vecka och mig lite mer energi :).