konstbarbro

Den blomstertid..

Kategori: Blommor

..är det väl kanske inte vad man normalt brukar kalla februari. Men det är då sen julblommorna försvunnit som jag vill pynta och lysa upp mitt hem med färgglada tulpaner och annat.
Sen experimenterar jag med att fotografera i olika ljus för att få den bästa bilden. Märkligt nog lyckas ingen av de digitalkameror jag har haft (4 st sen 2008) återge den röda färgen helt rätt. Dessa tulpaner är dock rosa med helt okej färgåtergivning.
 
Försöker jag med blixt blir det något annat.
Lite konstnärlig kan jag tycka.
 
På Alla Hjärtans Dag fick jag en underbart vacker rosbukett av min manlige vän, 10 passionsmörkröda rosor. Den färgen är stört omöjlig att få på bild. Här är de närmast sanningen av de foton jag tog.
När de var mindre utslagna tog jag bilder av en mot vit bakgrund. Se hur färger varierar.
Det skulle bara ha varit några vattendroppar också för ännu bättre resultat. Man lär sig :). 
 
Lite mer utsprungen. Inte alls mörkt röd som ni ser. Dela gärna med er av egna erfarenheter av kamerarött.
En helt fantastiskt fin bukett, som sagt. Nu, 13 dagar senare, står sju av dem kvar och en har till och med skjutit skott med en ny knopp. Har någon av er varit med om det? Inte jag i alla fall.
Jag funderar på om det går att spara den i vatten så att den utvecklar rötter som jag sen kan plantera ut när varmare väder stundar. Hmm?
 
Jag avslutar mina blomsterbilder med en liten tulpankisse.
Inte vill hon gå ut ännu fast gräset har tinat fram på många ställen. Det blir ju blött om tassarna och gruset är vasst och isen är halkig och grannens katt är lite otäck och... matte tvingar ändå ut mig på en kort promenad varje dag. Mycket skönare att sitta inne över varmt element och lukta på blommorna!
 
Inte har jag haft tid att blogga på länge, känner jag, då dagarna liksom har rusat förbi. Lite roligt som att luncha sushi med min systerdotter och kolla vårkläder på Indiska (köpte inget än) igår samt fika med UMeGänget i tisdags och äta hotellfrukost samt besöka loppis i lördags har det varit. Jag ska berätta mer om mina två häftiga loppisfynd senare. Men den mesta tiden har jag arbetat, upplever jag.
 
Jag har sett över kostnaderna och gjort en budget åt en nära anhörig. Många telefonsamtal och en hel del räknande hit och dit samt upprördhet över ett försäkringsbolags nonchalans. Man lär sig hur girigt de tyvärr tänker. Fast jag tidigare har jobbat med siffror och papper samt varit van att kontakta myndigheter och olika företag så är det jättejobbigt för min en gång för länge sen utbrända hjärna att ta itu med sådant igen.
 
Enkla saker går bra men när jag ska tänka till är det som om hela huvudet har stelnat. Ni vet, en muskel man inte använder blir ju ganska stel och svag. Nu är väl inte hjärnan någon muskel men runtomkring i skallen finns de och de hjälper till med att spänna sig, mer eller mindre obehagligt. Nu börjar jag bli färdig i alla fall, bara enstaka detaljer att lösa innan hela den uppgiften är avklarad. Så skönt!
En kvällsbild på det med söt kommamåne och en starkt lysande stjärna. Jag gissar på Venus eller kanske Jupiter. Någon av dem är det säkert. Den 20 feb kl 17.38 tog jag bilden. Allt ljusare blir dagarna och det känns även inuti, hur hoppet om vår spirar försiktigt i mag- och hjärtetrakten.
 
Idag har jag planterat om nästan alla mina krukväxter så nu är även de redo för kommande växt-och blomperiod. Så, nu både började och slutade jag med blomster :). Ute blåser det och gråtråkig är himlen men ett yogapass lockar mig ut i eftermiddag.
 
Ha en skön fortsättning på veckan. Må solen snart lysa på oss igen!
 
 

Fototriss m.m.

Kategori: Miljö, friluftsliv

I onsdags var jag och väninnan på en liten utflykt till havet som jag tänkt blogga om sen dess. Nu upptäcker jag att några av bilderna passar till en del 2 av Fototrisstemat "Se upp" så jag börjar med en triss och fortsätter sen med ett vanligt blogginlägg. Lite fusk men vad gör man inte för att få ihop det :).
 
Vi besökte Ljumvikens Havsbad i Holmsund där isen vilade en bit ut i alla fall. Där satt några pimplare så fisken måste Se upp!
Vi höll oss ganska nära strandkanten för säkerhets skull. Ändå fanns det helt plötsligt öppet vatten så även vi måste Se upp!
För att inte bli våta. Någon större drunkningsrisk fanns inte då det troligen var ganska grunt.
 
När min kompis tog några bilder av mig lyckades jag faktiskt utan att ha planerat det se upp en stund:).
Det blir mitt andra bidrag till trissen som har samma tema några veckor då Helena som ordnar fotoutmaningarna är på semester.
 
De andras bidrag ser ni här.
 
Och så fortsätter jag att bildberätta lite mer om utflykten. Väninnan vinkade hej istället för att se upp.
Temperatur kring noll och inte så farlig vind vilket gjorde att det var riktigt skönt att vistas ute. Däremot var det ordentligt halt, speciellt på parkeringsplatsen där min bil bara gled efter att jag hade svängt in på den. Som tur var hastigheten långsam och endast en annan bil stod parkerad där, så allt gick bra.
Här ser man rastplatser som väntar på picknicksutflyktsbesökare. Så skönt är det inte ännu att man vill slå sig ned utomhus med matsäck, men snart:). Solen höll sig tyvärr bakom slöjmolnen så den riktiga värmen infann sig inte, det lilla den nu värmer så här års.
 
Istället tog vi bilen till Nisses någon kilometer bort när vi promenerat färdigt, för att avnjuta en semla.
Detta var dagen efter fettisdag som tur var. Annars hade nog semmelköparkön ringlat sig långt utanför ytterdörren och fiket säkert varit fullt. Nu var det bara alldeles lagom med folk på kondiset.
Fina S som tyvärr blev sjuk efter vår utflykt (hon sa redan innan att hon kände sig krasslig så det var inte den friska havsluften som förstörde). Jättegoda är deras semlor. Jag åt bara en men hade säkert klarat en till.
Här ser ni mina nya glasögon som jag är så nöjd med. Min omgivning brukar av någon anledning inte lägga märke till när jag byter glasögon men dessa som är i en glad färg jämfört med det brunguldiga jag brukar ha och dessutom i modern pilotform trodde jag att de skulle märka.
 
Tji fick jag! Inte en har nämnt ett ord om bytet innan jag själv har påpekat det. Då påstår (!) de minsann att de lagt märke till det och så får jag lite beröm, men ingen än har spontant sagt något. Nja, jag är väl inte ledsen för det. Huvudsaken är att jag trivs med glasögonen och det gör jag.
 
Idag har jag varit på en härlig hotellfrukost med två väninnor på Plaza Hotell. Jättegoda våfflor avslutade vi med. Sen blev det en liten loppisrunda, först till Pingströrelsens butik på Teg där det kryllade av folk och sen till mindre Bobbys på Grisbacka. Jättetrevligt och två fynd gjorde jag, en stor ytterkruka i keramik och en sockerskål i Hackefors porslin, bröllopsporslinet från mina föräldrar som de fick i present 1938.
 
Jag önskar er alla en trevlig fortsättning på helgen. Jag får snart besök och vi ska se Melodifestivalen tillsammans.
 
 

Utställningen Woods, Bildmuséet

Kategori: Konst

Nu kommer fortsättningen på vårt besök på Bildmuséet för några veckor sen. Efter de roliga interaktiva utställningarna kom vi ner till bröderna Campanas mer rogivande utställning kallad Woods. De är från Brasilien och experimenterar med alla typer av material, gärna skrot, som de designar konst av. 
 
Ett exempel är denna mjuka stol bestående av ett material som påminner om sittunderlag eller det man gör flipflops av.
Härligt varm, skön och färggrann sittmöbel för många om man nu vill sitta med ryggarna mot varandra. I bakgrunden ser vi en av bröderna Campanas berätta om sin konst. Till höger ser vi Woods, en härlig skog att gå omkring och filosofera i. 
Som min systerdotter gör här.
 
Även jag vill delta i bild.
Halmen är lokal, inte från Brasilien men stålstommarna som byggts upp efter konstnärens ritning gissar jag är det. Tänk att det finns tekniker på plats som bygger upp utställningar som sen konstnärerna kommer efter, besiktigar och godkänner innan vernissagen. Som amatörkonstnär får man minsann spika eller hänga upp sina tavlor i fiskelinor alldeles själv:). Men så får nog alla konstnärer börja.
 
Lite vila efter all konstnäring. Kala väggar och ett litet prång med bänk passar perfekt.
Så fin rosa kofta från Odd Molly har hon mitt kära syskonbarn A.
Vila med utsikt förgyller. Var för sig tittar vi ned på nya Konsthögskolan på Konstnärligt Campus där även Arkitekthögskola, Designhögskola och just Bildmuseum där vi är finns lokaliserat vid Umeälven.
Dåligt väder ute gör konstupplevelsen nästan ännu bättre :).
 
Även trapphusen har helt kala väggar som jag sakta vant mig vid.
Det kanske är någon mening med att man koncentrerar konsten till utställningslokalerna men först ville jag ha något att titta på istället för dessa trista kala väggar och branta trappor. Lite önskar jag fortfarande det. Däremot finns det stora fönster ut mot älven som ger fantastiskt fin utsikt, speciellt när det är blå himmel till skillnad från denna dag.
Vi kommer så småningom ner till muséets butik och ser ut över Öbackas bostäder samt stora klädnypan en bit bort. Ytterligare en trappa ned finns restaurangen Hansson och Hammar där vi tar en stunds fikapaus innan vi promenerar hem så nöjda med vår konstupplevelse.
 
 
 
 
 
 
 

Fototriss - Se upp!

Kategori: Djur och natur.

Med utropstecken efter blir temat en uppmaning av det starkare slaget men struntar man i det, då tolkningen är fri, kanske mina bilder passar bättre. De är en vecka gamla då jag saknar energi att ge mig ut på en fotoutflykt denna gråmulna dag. Inte helt grå då vi faktiskt fått ett nytt tunt kritvitt snötäcke över grusade isgångar inatt.
 
Jag börjar med min kära katt Tusse som satt på bordet och såg så söt ut. Jag bad nog inte honom att Se upp men det gjorde han ändå för direkt på mig tittar han inte.
Vad han ser på är okänt. Hade han tittat ut hade det troligtvis varit en fågel på besök men inte nu.
 
De små talgoxarna får nog Se upp ofta när de besöker våra fågelmatningar nu i vinter.
Katter, stora fåglar som kajor och skator kan störa och hota. En dag såg jag faktiskt en duvhök försöka få sig ett skrovmål bland talgbollarna. Eller så bara en människa som plötsligt svischar in på sin entré utan att tänka på att där pågår måltider för våra bevingade vänner. Mina förklaringar börjar likna bildfrågan i "Så ska det låta" men även där brukar det mesta godkännas liksom i fototrissarna :).
 
Bättre blir det inte nu när jag visar ett fint hus Östpåstan och ber er att se upp på taket för det var faktiskt det jag gjorde...
..och tyckte att den vita snön på taket gjorde sig så bra mot de gröna skorstenarna. Senare i veckan fick nog förbipasserande se upp då det tinade för fullt och rasade is och snö från taken. Men i lördags när jag tog bilden låg snön snällt kvar.
 
Fler och säkert mycket bättre bidrag på temat Se upp hittar ni här
 
.

Snöskulpturer 2015

Kategori: Konst

Ifjol blev det ingen snöskulpturtävling av olika orsaker men i år gick det bättre. Däremot blev de inte långlivade då storm, plusgrader och kanske vandaler förstörde skulpturerna så igår var bara trasiga snöhögar kvar när jag gick förbi. Temat i år var "Tiden börjar på nytt" vilket nog anspelar på att Umeås Kulturhuvudstadsår nu är över. Åtta lag har tolkat temat på olika kreativa sätt.
 
Tur då att vi var ute i lördags och förevigade dem. Den som låg närmast torget var inte helt färdig när vi passerade och titeln "Mosterställning" gav ingen ledtråd.
Men sen har jag fått berättat för mig att det är det numera insomnade Apberget (umebor vet vad jag menar) som avbildats med talartribunen längst upp. De två männen som kramas betyder säkert något men vad har inte jag kommit på. Däremot var tydligen skylten felplacerad så titeln är okänd. Här är i alla fall skulpturen nästan klar.
 
Soligt med blå himmel gjorde fotona rättvisa. Konstverken i skugga blir inte lika bra.
Med den här otäckingen kanske det inte gör något. "Rise and shine" heter verket och nu är den bara på väg att stiga upp, skina får den göra senare :). Vackra rådhuset i bakgrunden.
 
Lite sol fick den också senare när vi var på väg tillbaka. 
En zombie ska det föreställa och det är helt begripligt. Vi fortsatte att följa Rådhusesplanaden uppåt mot Järnvägsstationen, den gamla, och stötte på det vinnande bidraget. 
 
En magnifik drake vid namn Ouroboros. Den vann både juryns och publikens pris läste jag i VK.
Den är tydligen så glupsk att den till och med kan äta upp sin egen svans.
Laget "Apelsinerna" har varit med flera år och även vunnit många gånger tidigare.
 
På andra plats kom skulpturen "Vakna".
Snyggt grovskulpterad man, påminner om gamla tiders träsnidande. På andra sidan snöväggen är det däremot en annan gestalt.
Undrar vad den väl påbyltade personen ska föreställa?
 
Och på tredje plats kom "Lust for life", två kopulerande sköldpaddor.
Inte direkt min favorit även om de lyckats få fram ansiktena/huvudena bra. Däremot har de gett sköldpaddorna en massa extra ben så att de mer ser ut att föreställa stora insekter. Men det är väl en petitess. Som ni ser pågick arbetet fortfarande då de tävlande fick hålla på till kl 13 men publiken tilläts titta på tävlingsresultaten redan från kl 11. Jag tycker att det var bättre förut då de skulle vara färdiga redan kl 11, alltså för oss i publiken.
 
En som hellre borde fått ett pris enligt min åsikt var dessa lekande lakar.
Fina men svårfotograferade.
 
Eller varför inte denna jättesöta, jättestora kaninnos?
Den borde blivit barnens favorit i alla fall.
 
Längst upp mot Järnvägstorget fanns denna moderliga snöstaty med öppning stor nog för både liten och ihopkrupen stor. Bilden blir finare med den lille.
Ansiktet är mer åt Buddhahållet, tycker jag, men brösten och skötet är tydligt kvinnliga. Å andra sidan kanske en Buddhastaty kan vara kvinnlig också. Jag fick nämligen veta av en bekant vars son var med och skulpterade att skylten hamnat på fel ställe. Mosterställning som jag nämnde med den första skulpturen i detta inlägg hörde till den här, men det skulle egentligen vara Moderställning. Då blir också temat begripligt att med mödrar går livet vidare och tiden börjar på nytt :).
 
Det är alltid roligt att gå runt och titta på dessa snöskapelser, bara synd att de inte fick stå kvar längre. Men vädret rår vi inte på. Idag har jag tagit en tur till stugan för att se om snön låg kvar på taket efter alla plusgradersdagar. Det gjorde den men det droppade för fullt.
 
Jag hade köpt med mig en snöskyffel och ställde mig på en stege för att skotta ned snön från uterumstaket. Lite mer än hälften fick jag ned innan jag ledsnade och inte nådde längre. Istället tog jag en promenad med lite soldis, massor av fågelkvitter och härligt ren luft. Så skönt!  Efter det lite matshopping och en mysig eftermiddagsfilm på ettan med en ung Maggie Smith, den fantastiskt duktiga skådespelerskan.
 
Ha en skön fortsättning på veckan!
 
 

Fototriss - Träd

Kategori: Djur och natur.

En härligt solig dag som gjord för att vara utomhus och leta fina motiv till veckans trisstema, nämligen träd. Dessutom finns det i centrum fina snöskulpturer som jag ska blogga om senare i veckan men nu koncentrerar jag mig på träden. Min manlige vän bor Östpåstan och där står denna ståtliga gran/tall ?? i alla fall ett barrträd på grannens tomt.
Huset som byggdes 1867 är ett av de få som överlevde den stora stadsbranden 1888. Där har kompositören Wilhelm Peterson-Berger bott i tio år när han levde. Nu är det till salu för den "ringa" summan av 11,5 miljoner. Intresserad?
 
Mina andra träd fann jag på promenad i stadsdelen Haga. Först dessa grandiosa vinterträd i Hagaparken som jag gissar är lindar men säker är jag förstås inte förrän jag får se löven.
Almar, askar ja, vad kan det mer vara, poppel??
 
Sen vek jag in på Villavägen med sina fina småhus från 50-talet och där valde jag storbjörken.
Det blir mitt trädbidrag från ett soligt Umeå med några få plusgrader och ganska stark vind. Nu ikväll har minusgraderna tagit över och det gillar jag för då slipper vi gråslasket ett tag till.
 
Andras bidrag till temat Träd hittar ni hos Fototriss.
 
 

Bus på Bildmuséet

Kategori: Konst

En utställning jag besökt fyra gånger med olika personer är Rafael Lozano - Hemmers Draft of shadows där man kan delta med sin lekfulla sida. Den har pågått sen i mitten av november och finns kvar till i april för den som vill se och uppleva den på närmre håll än i min blogg. Först i lördags hade jag kameran med och många bilder blev det. Roligt hade vi, jag och min systerdotter.
 
Vi sågs i muséets shop och där var det en annan konstnär, Geir Tore Holm från Norge som skapat detta ..Ja, nästan otäcka verk kallat Funghetta. Det är en lampa. Någon som vill ha den hemma??
Verket som ska föreställa flådda renkroppar associerade jag direkt med grisar. Men om man tittar till är det alltså renkroppar utan huvud, inte riktiga förstås, det vore alltför äckligt, tycker i alla fall jag. I bakgrunden ser man huset som rymmer Arkitekthögskolan på Konstnärligt Campus i Umeå.
 
Därifrån tog vi hissen upp till sjätte våningen till det mysiga ljudet av många olika hjärtslag. 
När en besökare håller två metallhandtag fångar apparaten upp den personens hjärtslag och plötsligt börjar rummets alla 100 lampor blinka i takt med ens eget hjärta. En häftig upplevelse! När man sen släpper handtagen finns ens hjärtrytm kvar i en av lamporna i rummet med 99 andra lampor som består av de senaste besökarnas hjärtrytm. Ett ungt par provade efter oss och hennes hjärta dunkade snabbt jämfört med hans lugnare takt. Betyder det att hon är mer förälskad? Även små barn har mycket snabbare hjärtrytm än oss vuxna, märkte vi.
 
En våning ner finner vi spegeln med rök som jag visat tidigare. Här kommer ytterligare bilder därifrån.
Jag gillar rökslingornas former. Ingen av bilderna blev perfekt vad avser skärpa men är roliga att visa ändå.
Min systerdotter försöker undkomma röken men si, det gick inte! Lite spooky!
Och så jag igen.
Smoke gets in your eyes, minns ni den sången från 50-60-talet? Jag upptäckte den först 1974 då filmen "Sista natten med gänget" var populär. Jag köpte skivan med alla härliga låtar. Sen spelade vi den på alla fester i flera år, tror jag. Många av killarna från Esso Motor Hotel som var med var några år äldre, 5-9 år ungefär. Några av dem mindes låtarna från sina raggarfärder och diggade för fullt. Minnen:)!
 
Sen blev A tuff och tyckte det var nog. Storebror ser dig! Eller kanske hellre storasyster.
Nu är ni ganska less på rökiga bilder, gissar jag så då byter vi rum till skuggleken. Samma konstnär har gjort denna installation med strålkastare som fångar upp alla besökares skuggor och samtidigt på något mystiskt vis radiofrekvenser beroende på var man befinner sig i rummet eller storleken på skuggan. Inget som jag förstår hur det går till. 
Det betyder att radiokanalerna hörs i varandra. Här är min skugga aeronautiskt, vad nu det är, en speciell frekvens och A fångar upp P3 med musik passande för hennes generation.
Nu är stora skuggjag Radio Umeå, 102,3 som spelar riktigt bra musik från 60-70-talet mest, betraktad av mindre/yngre/kortare besökare i rummet.
 
Här börjar jag krympa och systerdottern växa. Visst ser jag lite rädd ut?
Men som tillräckligt liten blir jag istället busig..
..och försöker nypa storskuggeA i benet.
 
Gå dit ni också som kan och har barnasinnet kvar. Lek, busa och ha trevligt i vårt fina Bildmuseum. Fler bilder från andra konstnärers utställningar visar jag senare. Då är det lite mer seriöst men bara lite :).