konstbarbro

Nordmalings kust

Kategori: Resor och utflykter

Jag fortsätter med besöket från juni hos väninnan som har stuga vid havet i Nordmaling. Inget supersommarväder men kanske ganska vanligt junivarierat. Här kan man se att det ljusnar lite lätt till höger.
Lite mer av tomten nedan.
Så härligt med havsluft och havsutsikt. Fågelliv var det också.
Två svärtor fick jag ändå hyfsat skarpa fast de flesta var långt borta (se nedan) och ingen tubkikare hade jag med. 
Stugan är en blandning av småstugor som fogats samman till en spännande helhet.
En halvsval junidag var det skönt att fika gott i inglasade uterummet.
 
Fåglarna har också en jättefin holk/byggnad.
Undrar var man kan köpa sådana? Månne hackspetten skulle kunna låta den vara ifred? De andra ger den sig på fast jag låtit sätta fast stålplattor runt ingångarna.
 
På andra sidan sundet ser man den stora vindkraftparken som uppförts på Nordmalingsberget.
När jag satt och spanade ut över havet såg jag plötsligt en stor fisk visa sig på ytan. Tre vita streck på sidan (gälarna) glimtade till och jag ropade upphetsat på A som var i köket. När hon kom var den förstås osynlig igen men plötsligt ser vi en fågel landa och stå liksom på vattnet en stund. Det var förstås på fiskens rygg den stod men ingen har kunnat förklara vad det var jag såg. Så stora fiskar brukar inte finnas där, möjligtvis några sälar. Men de har inga gälar att visa upp och den var större än en säl, tyckte jag. Så typiskt att A inte såg precis samma sak som jag, för nog tvivlade hon lite fast hon också såg fågeln landa.
 
Efter några droppar regn höll det upp igen och vi tog en promenad på klipporna i närheten.
Där fick jag också bra fotoavstånd till en storskrake.
En riktigt härlig dagsutflykt med väninnan. Vi har känt varandra länge, sen början på 80-talet, då vi möttes via gemensamma vänner ute på stan. Vi träffades då främst på NK, Nya Konditoriet i Umeå, för att lördagsfika med massor av andra umebor. Trångt och trivsamt, minst fyra personer var vi jämt vid bordet som man ofta fick köa för.
 
När vi båda drabbats av sjukdom och blivit s.k. dagslediga på 90-talet stötte vi ihop igen och började umgås så sakteliga. Först fika på NK som tidigare (men bara vi två och inte på lördagar), sen luncher på stan och numera även hemma hos varandra. Jag ska nämligen dit på glöggkalas på fredag. Trevligt!
 
Vi har haft riktigt milt två dagar, ca +5°, med regn den mesta tiden, så snön har i stort sett försvunnit. Enstaka smutsiga, ihopskottade snöhögsrester finns kvar men gång/cykelbanor och vägar är bara vilket är skönt. Det är jobbigt när det finns isfläckar kvar och sen snöar lite på dem. Då blir det farligt halkigt. En granne har redan halkat och brutit armen i vårt bostadsområde, ungefär som jag gjorde 2008, men då i februari. Hon har fått låna min varma jättehandske som jag köpte till mig själv för att täcka gipset och värma fingrarna som var bara.
 
Hoppas vi får se solen i morgon som de lovat. Jag har verkligen solabstinens så mörkt som det nu är. Hur har ni det?
 
 

Levar Hotell

Kategori: Resor och utflykter

Nu har gråväderstider återvänt i och med att snön regnar bort. Redan vid tvåtiden måste man tända lamporna inomhus. Då kan det vara skönt att återvända till en utflykt jag gjorde i somras, närmare bestämt den 16 juni. Med min väninna A som har rötterna i området åkte vi mot Nordmaling för att äta lunch på anrika Levar Hotell.
Jag tror mig ha varit där en gång för länge sen men jag minns ett helt annat hus som dessutom var gult, så något stämmer inte. Däremot har jag läst en bok skriven av en äldre kvinna om sitt liv och hon hade bl.a. arbetat på Levar Hotell. Tänk om jag kanske gjorde mig en inre bild av hotellet då och så tror man sig minnas att ha besökt platsen. Tror ni på det :)?
 
Anrikt är det verkligen, ända sen 1635 har hotellet funnits. Inredningen är fin och mysigt vilosam.
Fast vi hade inte tid att slå oss ned där utan det blev lunchbuffé direkt, hungriga som vi var.
Mycket gott grönt till mig och goda hemgjorda pannkakor som A har lagt för sig.
Det blev nog efterrätten det, ser jag, eftersom hon dricker kaffe till (eller te). 
 
Efter maten vilade vi en stund i hallen som också har läcker inredning.
Även toaletten var så tjusig att jag ville fotografera den...
..och ta en selfie bland kristallkronor.
Lockigt är håret då jag är nypermanentad sen bara drygt en vecka. Jag gör det bara en gång per år för att inte nöta så hårt på mitt spikraka, tunna, blonda hår.
 
Utomhus fanns det några fina små hus, kanske personalen bor där, eller ägarna?
Solen kom försiktigt fram men speciellt varmt var det inte. Fint ändå.
 
Vi stannade till i Nordmalings centrum där väninnan skulle köpa gott fikabröd på Näslunds konditori. Medan hon gjorde det gick jag runt lite och fann den fina kyrkan med sin läckra klockstapel.
Färden gick vidare ut mot havet, men innan vi kom dit ville A visa sin farmoders hus där hon hälsat på som liten.
Det var helt dolt från vägen av jättegranar och som ni ser är det forna så vackra huset på väg att växas över av syrener och annat grönt. Ingen bor där idag men det ägs av hennes släktingar. Jag föreslog att de skulle släppa lös Ernst Kirschsteiger att fixa till det.
 
En stor men lite mindre fin ladugård hörde också till.
En härlig gård och tomt men miljoner mygg kom farandes och jagade bort oss. Resten av turen får jag berätta om senare. 
 
En fin soluppgång vaknade jag till igår, den 16 november vid åttatiden.
Sen blev det mulet och snöblandat regn ungefär som idag.
 
Men mer är väl inte att vänta av november som är en månad bara att stå ut med tills julpyntningen och alla adventsljus lyser upp. Tills dess, ha det så gott!
 
 

Skottaren

Kategori: Min närmiljö

Igår var jag så redo att blogga men då gick det inte att komma in på internet under hela kvällen. Fel på servern, sa de när jag ringde supporten. Lite väl ofta det felet dyker upp numera, tyvärr. De hävdade att det är vår bostadsrättsförening som måste investera i en ny server. Då så, får väl se vad styrelsen beslutar.
 
Snön ska tydligen snart regna bort, enligt SMHI, så vi får passa på att vila i det vita mjuka vi nu har ett kort tag till. När jag tittade ut genom fönstret såg jag grannskapets sötaste skottare.
Lille Karl, 2 år ungefär, kämpar på. Och tar ett ordentligt tag..
... för att hiva iväg snön.
Jag har frågat föräldrarna om lov att publicera bilderna, bara så ni vet :).
 
Lite snökonst kanske kan passa. Lyktstolpens snömössa såg ut så här för några dagar sen när det snöat nästan oupphörligt flera dagar i sträck.
Någon dag senare satte sig de dunlätta flingorna något.
Ett helt nytt stuk på mössan. På innergården har vi en som mer liknar Daniel Boones pälsmössa.
Vet ej varför jag kom att tänka just på honom. Jag hade ett sällskapsspel i unga år med ett kort av honom just med den här typen av mössa med svans och i lördags var jag med mina vänner på spelafton hemma hos L - om nu den kopplingen kan fungera? I bakgrunden ser vi i alla fall att silverpilen har många löv kvar.
 
Idag har jag besökt en barndomsväninna och hennes mer än 90-åriga mor för att tillsammans minnas vår barndomsby Grisbackaänget (jag o G). Modern kom inflyttande dit med sin man på 40-talet som nygift. Det var jättetrevligt och så roligt att berikas av deras minnen som inte jag har.
Modern bor nu i Håkmark, en by ca en halvmil längre inåt landet.
Under en kort promenad strax före solnedgången tog jag några bilder av vårt fina vinterlandskap.
Det är en mycket större by än man anar när man kör stora vägen 363 mot Hissjö, Tavelsjö och Vindeln. Här har jag vikt av upp mot skogen där tidigare fanns både affär och skola, numera bara bygdegården som används om jag uppfattade det rätt. Däremot har det byggts många nya villor på senare år.
 
Mer spännande än så har jag inte att berätta idag. Storpolitiken kommenterar många andra så mycket bättre. Bara att vänta, se och hoppas att det inte blir så hemskt som man kan befara. I nybörjarkursen i bridge som jag deltagit i några gånger har vi ett bud som heter NT, no trumph betyder det, vilket jag också hade önskat, men så blev det inte!
 
Ha en trevlig helg och njut av snön så länge den nu ligger kvar för sen blir det mest mörker därute där snön tidigare lyste upp.
 
 

Höstvinter

Kategori:

Det bara snöar och snöar och har så gjort ända sen i tisdags kväll den 1 november. Jag blev faktiskt glad över den vita snön som gör världen så mycket ljusare. Dessutom hade jag precis hunnit med alla förberedelser; vinterdäcken sattes på dagen innan hos HB-Däck, jag fixade till på stugan och hämtade hem en del saker så sent som tisdag förmiddag, vinterkläder och skor hann jag ta fram (och bära ned sommardito till klädkammaren nere) samt att rabatterna hade fått ett skyddande täcke av både löv och granris. Så jag var helt redo :)!
 
Dunlätta flingor dalar ned utanför mitt fönster och gården blir allt vitare. Den 3 november tog jag detta foto..
..på vår innergård som då bara hade ett tunt snötäcke. Den kvällen var det däremot halt så bussarna, i alla fall den jag skulle med, var försenade. Som tur var hade jag tagit till lite tid och hann till mitt yogapass ändå. Sen dess har det stilla småsnöat eller storsnöat med lapphandskar blåsande nästan vertikalt mest hela tiden. Lite mer vitt igår som synes.
Barnen blir förtjust och kommer runt omkring ifrån för att glida nerför backarna. Det är verkligen ovanligt med så här mycket snö redan. Normalt har vi alltid några snöfall i slutet av oktober eller senare men den snön brukar tina bort inom några dagar.
Nu ligger den kvar och fylls på till synes oändligt. Gärna går inte katten ut men här måste Tusse kolla avloppet för jag antar att det låter lite kul där nere.
 
Tidig vinter möter höst.
Lite fint, visst?
Paradisäpplen verkar ratas av sidensvansar och andra fåglar. Märkligt, för visst är de ätliga?
 
Min ros har blommat länge men nu är det nog slut med det.
Lite mer vanlig syn är frökapslar med snö. De vissnar ju aldrig.
Önskar jag kunde renodla bakgrunden för en lugnare bild på huvudmotivet men tyvärr kan jag inte det med mitt nuvarande redigeringsprogram Picasa som jag för övrigt är väldigt nöjd med.
 
Påven talar på tv:n och nu kommer vacker körsång och förgyller morgonen. Lillkatten (Desirée) rusar runt och småmorrar mysigt medan mattor och lekmöss far åt alla håll. Jag bara måste ta lite bilder från nuet också. Visst ser ni hur det snöar?
Lite närmare min björkspirea täckt av mjuk snö.
Det orange som anas högst upp är förstås en pumpa. Fler har jag vid dörren tillsammans med en fin lykta. Ändå kom bara ett monster och hälsade på förra helgen, en ung flicka med storebror som skydd en bit bort. Lite besviken är jag som ändå laddat med godis. Jag tycker att vi har allt fler barn i området men ändå minskar besöken från tidigare års Halloween. 
Den här helgen då vi minns våra kära bortgångna och tänder ljus på gravarna är jag glad att jag slipper "bus eller godis" barn men förra helgen t.o.m den 31 oktober som är rätta Halloweendagen var de välkomna. Nu måste jag äta upp godiset själv, rackarns! 
 
En fin helg önskar jag er alla!