konstbarbro

Ringmärkning Sundshålet

Kategori: Djur och natur.

Torsdagen den 15 maj var det dags för årets sista guidade fågelskådning anordnad av VOF m.fl. Som tidigare år fick vi vara med på ringmärkning. En karavan av bilar svängde in från Stöcke över Botniabanan ut mot Sundshålet, ett våtmarksområde där många fåglar vistas. Vägen var betydligt bättre än tidigare år, inga leriga vattenhål att krångla sig över. Dessutom hade det avverkats otroliga mängder träd och sly. Ja, en hel del såg ut att ha fallit i den hårda stormen. Guiden och ornitologen D berättade att många fåglar återkommer till samma plats för att häcka men jag undrar vad de små flygarna tycker om att så många träd försvunnit.
 
D hade redan hämtat flera fåglar som fastnat i näten de satt upp. Först ut ur lilla hinken var en lövsångare.
Så fin liten skönsångare som för mig signalerar att sommaren verkligen är här. Först kommer bofinken redan i slutet på mars och sjunger av herrans lust. Då är det vår! Sen hör man Västerbottens landskapsdjur, storspoven, drilla och då närmar sig sommarkänslan men när sångarna är här. Ja, då är det på riktigt!
 
Rödhaken drillar också fint. Det är det senaste lätet jag lärt mig. 
När vi orienterar på höstarna hör vi alltid ett knäppande från buskarna som kantar stigarna vi går på. Till slut fick jag syn på den och kunde identifiera rödhaken, men fågelssången blev jag inte säker på förrän nu i vår. Sakta lär jag mig allt fler vanliga fågelläten. Men ibland sjunger de sånt jag aldrig hört förut och då kan det vara vanliga talgoxar i vårt bostadsområde som varierar sig. Just den arten har visst många olika sångstrofer, har jag hört sägas.
 
Sen kommer en arg liten vän. Bilden är tyvärr lite suddig men nog ser man att han inte gillar sin belägenhet.
En grönfink är det och den är ganska mycket större än lövsångaren vilket syns på vågen.
Filmburken som används vid vägning var nästan för liten för finken som bara fick huvudet i burken, inte hela kroppen som de andra. Här ser ni hela ringmärkningsverktygslådan ( ett korsordsord ??) med ringar i alla storlekar. Vi fick känna på de minsta och de vägde nästan ingenting vilket förstås är tur då de sitter kvar hela fågellivet. 
 
Bättre bilder än så här blev det inte på grönfinken.
Den ligger i en deltagares hand för att sekunden efter fladdra till och i frihet flyga iväg. Grönfinkar har vi på Ersboda hela vintern. Jag gillar deras glada kvitter som ofta avslutas med ett bergfinklikt ......ja, vad ska man kalla det ljudet? Kväkande drill står det i min fågelbok.
 
Sen fick vi se lite mer ovanliga fåglar, en sävsparv som blev alltför suddig på bild och så denna med gråbrunmurrig fjäderdräkt men ändå så vacker. En järnsparv.
Min förra kamera hade fått ett elektroniskt fel och jag fick några timmar innan denna utflykt en motsvarande kamera på garantin som jag inte hunnit ladda ordentligt. Jag tog någon bild och sen signalerade den att batteriet var slut eller nästan slut. Så fick den vila en stund och sen lyckades jag ta en bild till. Autofokus stämde inte riktigt så därför är bilderna inte så skarpa som jag önskat. Om jag nu ska skylla ifrån mig :).
 
Vingarna kontrolleras också och längden mäts.
Sen blåser han på småfåglarnas mage för att kolla både kön och fettförekomst.
 
Ornitologerna gick ut för att vittja näten en gång till och kom tillbaka med bl.a. denne lille grönsiskehanne.
På långt håll har jag aldrig tänkt på att grönfinken är så mycket större än siskan, men nära syns det tydligt.
 
De hade hittat en hona också så vi fick jämföra dem.
Ser ni att skärpan hamnar på händerna istället för på fåglarna som självklart är huvudmotivet. Det kanske är jag som inte har lärt mig kameran. Mannen med svarta jackan full av kikarmärken är just ägaren av Swefo där jag köpt både kamera Samsung, vanlig kikare Pentax och min tubkikare Opticron som jag är så nöjd med. Så nu blev det lite reklam också :).
 
Sist ut ur de tygklädda hinkarna är också störst. En koltrast!
Den var förstås alldeles för stor för filmburken så den fick vägas hängande i en påse. När den skulle släppas fri lades den som de andra på rygg i en frivillig deltagares hand. Där låg den kvar. Koltrasten begrep inte alls att den var fri att flyga iväg så E som bar den fick gå iväg och till slut sätta ned den på marken. Då hoppade trasten iväg. Stackarn, han var nog chockad eftersom han inte flög fritt direkt, men fri var han ju om än med en ny ring på benet.
 
En mycket givande fågelkväll med många olika arter. Fjolårets ringmärkningsafton gav nästan inga fåglar alls i näten att visa upp. Däremot fick vi en belöning när vi flyttat oss till en skådarbrygga längre bort, klicka här. Dit gick vi också i år, vi tre som delade bil, på spångar över våtmark till Västerfjärdens blanka vatten. Först såg det ut att vara relativt tomt på fåglar, men lite scanning med tubkikaren gav bra resultat. Fyra grönbenor så nära, en rödbena ännu närmare vadandes i vattenbrynet. Längre bort bland en massa kanadagäss landade en stor flock ljungpipare också så vi blev väldigt nöjda.
 
Två fågelskådningstillfällen återstod, ledda av ornitologen Christer Olsson. På söndagsmorgonen då de gick till Stora Tuvan sov jag men tisdagen efter var jag med. Då lade sig dimman tung över Degernässlätten så vi såg knappt några fåglar alls. En lysande gulärla var kvällens behållning. Efter det var jag iväg med en kompis till Lillskärsudden en fin kväll med låga solstrålar. Även där en gulärla, en grönbena och ny för i år en stenskvätta. Långt därborta en massa sjöfåglar som inte gick att identifiera säkert. Ejdrarna kände jag igen. Dem skulle jag vilja se på mycket närmare håll.
 
Och ikväll blir det fest :), 50-årskalas på Fabriken. Synd att det inte är bättre väder. Där har det tidigare år funnits en aggressiv häckande tärna som ofta attackerat förbipasserande cyklister, men det var längesen.
 
 
 

Tågresan

Kategori: Resor och utflykter

När jag var i Stockholm i slutet på april flög jag ned med Norwegian men bestämde att hem skulle jag åka tåg och testa den nya Botniabanan mellan Sundsvall och Umeå. Ja, jag åkte ju tåg ända från Stockholm så klart men inte på nya banor. Sist jag åkte tåg var julen 1995 då jag besökte Dalarna för en hälsovecka på Masesgården. Då mådde jag inte bra och tågresan var en fruktansvärd plåga, minns jag, men nu har jag tillfrisknat betydligt och har mitt vanliga skydd runt omkring. Då upplevde jag mig verkligen skyddslös och ingenstans hade jag att ta vägen med min sårighet. Huva (ruskar på mig), inte minnas sånt.
 
Så nu kommer lite fula bilder men inte desto mindre roligt att minnas. Väninnan följde med till Slussen och sen tog jag tunnelbanan två stationer till Centralen där jag bara gick framåt tills jag kom till själva Centralstationens mitt. På vägen köpte jag mig en pocketbok "Hundar, hus och hjärtats längtan" av Lucy Dillon, en författare jag tidigare läst och tyckt om. Alldeles lagom lättläst som reslitteratur. Jag valde mellan den och uppföljaren till "En man som heter Ove" men tänkte att det kanske inte var helt lämpligt att sitta på tåget och gapskratta för sig själv. Visst har ni läst den? Om inte - gör det snarast. Man blir glad och mår bra av den även om det alltid finns saker att reta sig på:).
 
I god tid kom jag till perrongen där tåget väntade.
Någon enstaka resenär var före mig men sakta fylldes perrongen av resande. Jag hade förbokat plats i vagn 4 där både husdjur och plats för rullstolsburna erbjöds. Många tyckte jag skulle valt tyst vagn, men det lät alldeles för tråkigt. Lite folkliv ville jag ha.
Länge stod vi och stirrade på denna dörr, flera var vi som försökte öppna men inte förrän ca 10 minuter innan avgångstid öppnades dörrarna. Lite väl sent men alla hann på och tåget avgick enligt tidtabell.
 
Jag fick fönsterplats och ingen bredvid så jag kunde breda ut mig med bok och medhavd Ramlösa, frukt m.m. Och kameran redo förstås. När tåget gick långsamt i början hann jag föreviga lite Stockholmshus.
Lite sjösjukekänsla ger väl speglingarna i fönstren. Snart gick det allt fortare och då klarade jag faktiskt inte av att titta ut, men när slätterna i Upplandsbygden bredde ut sig gick det bättre.
Fin kyrka står still därborta men suddigheten nära gör att ni anar farten. Tåget avgick 12.22 och nu var den 13.09.
 
Jag läser, äter min förbeställda vegetariska varmrätt med Loka till. Tortellini med spenat- och ricottaost var riktigt gott och mikrovågsugnshett. Man fick värma själv i barvagnen. Mamma med barn i säten bakom spelar spel och upprepar samma mening om och om igen. Mitt tålamod sätts på prov men jag har ju valt det själv. En annan mor med riktigt liten baby försöker trösta då och då. Mitt hjärta tycker synd om dem båda, men snart blir det lugnt. Dags för en selfie genom tågfönstret kl 14.38.
Bekvämt är det verkligen men efter ett tag blir det lite långtråkigt. Te ingick i lunchen och jag köper till en god bulle som jag avnjuter en stund. I Hudiksvall går mamman med spelbarnen av, likaså den unge mannen i vit keps ni ser som legat lutad över bordet ända sen Stockholm. Obekvämt, tycker jag, men han är ju ung.
Innan tåget stannat i Hudiksvall tar jag den här bilden. Inget speciellt, bara lite hus och ännu inte helt utslagna löv. Stationen är fin.
Det är ofta gamla järnvägsstationer, mycket spännande byggnader, inte minst i Vännäs tre mil från Umeå. En vacker träbyggnad som jag tror var till salu för en tid sedan. Mer vet jag inte nu.
 
I Sundsvall är jag rätt så less att sitta på min plats. En liten promenad till toaletten eller till baren åt andra hållet där jag köper lite choklad. Drygt tre timmar av resan har gått och ungefär lika lång tid har jag kvar. Jag försöker sova men det går inget vidare. Några mil norr om Sundsvall märker man att våren inte nått lika långt, det spirande gröna på träden syns inte längre.
 
En ny mamma med sin lille son sätter sig mittemot. Han har en docka som pratar, sjunger, upprepar meningar om och om igen med väldig hurtighet och Barbro blir irriterad... men säger ingenting. Barnet håller nog med mig för han kastar hela tiden dockan i golvet, men modern plockar oförtröttligt upp eländet om och om igen. Till slut sliter sig den lille och går i gången, men då kommer en konduktör och säger till att det kan vara farligt för vagnen kränger emellanåt. Barnet hinner i alla fall flörta lite med mig och ler så fint när jag säger ett glatt hej. Och så var dockan tyst ett tag!!! Lycka!
 
Jag måste i alla fall tycka att de gör det bra, mödrarna (och fäderna också om det funnits några) som försöker hålla sina barn nöjda en lång tågresa. Skönt var det också för mig att stiga av vid Umeå Central kl 18.46, helt enligt tidtabell och bli hämtad i bil av min vän. En kul erfarenhet men 6 timmar och 23 minuter är lite för långt jämfört med flygets totaltid från dörr till Centralen på ca 3 timmar. När Botniabanan byggdes utlovades en restid till Stockholm på 5,5 timmar, men det finns lite flaskhalsar på vägen där tåget inte kan köras med full hastighet, bl.a. Ådalsbanan som det skrivits om i tidningarna.
 
Idag är det en riktig ruskvädersdag med bara +5°, iskalla vindar och regn. Lite skillnad från förra veckan då vi fick njuta av flera dagar med minst +25° och strålande sol. De dagarna tog jag tillvara med bl.a. golf, stugbesök, trädgårdsarbete och vila på altanen med glass :).
 
Hoppas veckans väder blir bättre! Jag tror de lovat sol redan i morgon men mer majvanliga temperaturer.
 
 
 
 

Fototriss - Ätbart

Kategori: Festligt

Lite ätbart ska vi bjuda på i veckans triss. Lite blandat blir det från mig, lätt och gott men inget man blir mätt på någon längre stund.
 
Dagen igår bjöd på underbart försommarväder och jag åkte till stugan för att räfsa och byggstäda lite. En frukt hade jag med.
Av någon underlig anledning åt jag aldrig upp den utan den följde med i ryggsäcken hem.
 
Varför då? Jo, jag fick besök av brorsdottern A med barnen L och A som bjöd på färska munkar inköpta i staden då de varit ned för att titta på några evenemang i årets Kulturnatta. Här är det lilla A som visar att den verkligen är ätbar :).
Vi doppade våra fötter försiktigt i vattnet sittande på bryggan. Det var kallt men badtermometern visade på nästan 18°. Ska man tro det??
 
På eftermiddagen åkte jag ned till Kulturnatta för att höra på Mikael Wiehes uppträdande. Före det hann även jag med något ätbart på Rådhustorget i Umeå
Årets första kulglass med smak av brownie och blåbär. Mmm!
 
Andras bidrag till temat hittar ni hos Fototriss.
 
 

Värmdöpromenad, fortsättning

Kategori: Resor och utflykter

Efter det goda lunchfikat på Café Tornhuset promenerade vi vidare förbi Gustavsbergs porslinsmuseum. En liten antikbutik lockade systrarna, men vi stannade på utsidan denna soliga dag.
Kassarna innehöll redan växter och mer vill man väl inte bära på, säger jag som inte bar något alls mer än kameran :). Den trasslade lite då och då, elektroniken, och nu har jag fått mig en motsvarande på försäkringen som jag turligt nog hade tecknat. Nästan likadan är den, men moderniserad med touch skärm och annat som jag inte behöver.
 
Vi fortsatter längs vattnet och där såg jag lite fåglar som lockade mig att försöka fotografera dem. Det gick väl sisådär som ni ser nedan.
Skäggdoppingar som gömmer sig i vassen.
 
Vi kom fram till ett vackert stenhus, till synes alldeles tomt.
E berättade att det där var planerat att byggas ett seniorboende men att byggnationen hade stannat av. Synd, tyckte båda systrarna som gärna ville flytta in där senare.
Så vackert hus, så vacker omgivning med grönskande tomt ända ner mot vattnet. Ja, inte hade det varit helt fel att bo så på ålderns höst, fast jag vill ju hålla mig i Umeåtrakten, som det känns nu i alla fall.
 
På vägen tillbaka mer fåglar, lite vanligare som just höll på att bli matade av vänliga förbipasserande.
Ibland säger de att skrattmåsarna håller på att minska i antal, men inte märks det här. Eller här hemma för igår såg jag tusentals (eller nja, hundratals i alla fall) på en åker i Degernäs. Det var nästan allt vi såg i fågelväg för dimman låg tung över nejden. En ståtlig lysande gulärla var kvällens höjdpunkt och en vadande grönbena riktigt nära.
 
Åter till Stockholms utkanter. Gustavsberg som varit en riktig bruksort hade förstås arbetarbostäder. Så här fina är de idag.
En gata med likadana hus på båda sidor omgivna av mer eller mindre välskötta trädgårdar. Jag bor gärna så :).  Alltid kul att gå omkring och titta på hus och drömma om förbättrat eget boende, även om jag är ganska nöjd med hur jag bor idag.
 
Mer fåglar nära.
Starar börjar bli allt ovanligare säger ornitogerna. Se vilken fin fjäderdräkt de har!
 
Sen 1976 ungefär har jag besökt min väninna som då bodde först på Ingarö, sen på Djurö och då passerat Gustavsberg många gånger. Det här roliga huset är det jag minns mest.
Visst är det ett fint bibliotek och kulturhus? Mycket finare än vårt vita skrytschabrak som byggs just nu.
 
Vi avslutade promenaden i Gustavsbergs centrum med att vänta på bussen hem och passa på att äta en glass.
På kvällen åkte jag och E in till staden där det var Kulturnatta. Vi besökte ett hembygdsområde där 1700-talet bjöds på i form av utklädda människor och mat. Maten lockade dock inte, även om den nog var bättre än det historieätarna (Tv-programmet) bjöds på, utan vi gick vidare för att se vad Franska institutet/ambassaden erbjöd. Jo, det fanns godsaker i de vackra rummen, men de ville ha 150 spänn för en liten plocktallrik och ett glas bubbel så vi avstod även där.
 
Jag mådde inte så bra men ganska nära fanns Historiska muséet med en restaurang Rosengården där vi slog oss ned och åt en jättegod röding med Västerbottensostpuré m.m. E:s dotter med väninna dök upp så vi fick middagssällskap. Det var jätteroligt att få träffa A igen. Sist jag hälsade på var hon bara 6 år, men idag lika söt och lika härligt pigg och glad.
 
Min infektion tvingade oss hem tidigare än önskat men en till kulturupplevelse fick vi. Från Kungsträdgården till Slussen åkte vi gratis veteranbuss, ni vet en sån bubblig variant med tråd att dra i när man ville stanna :). Trångt och gemytligt var det.
 
Hem och sova för mig. Väninnan stannade uppe och såg en thriller, men jag slocknade ändå. På morgonsidan fick jag besök av fina Tussen.
Lite bilder från hemresan tänkte jag också hinna med, men nu vill jag ut i fina vädret.
 
I måndags hade vi superväder helt plötsligt, med upp till 28 plusgrader i skuggan på min altan. Det blev premiär för att äta ute, hemgjorda räkmackor och te med god och lättsam litteratur till. Sen kom tisdagen med ruggväder och kallt igen, bara 10-12 grader, svala vindar och mulet. Burr, men idag lyser solen igen och jag har just ätit frukost ute på min balkong.
 
Ha en fin vecka! 
 
 
 

Fototriss - Tomt

Kategori:

Javisst blev det tomt i skallen när jag såg den kommande veckans trisstema. En timme senare åkte jag ut till min (vår) kära stuga för att förbereda lite inför sommarsäsongen och där stod kyl och frys, alldeles oifyllda. Alltså helt tomt!
Dem sätter jag inte igång än på några veckor (om nu inte sommarvärmen plötsligt kommer) utan jag börjar vädra lite sängkläder fulla av fukt, räfsa lite på tomten och titta i förrådet. Där stod de, alla tomma krukor som ska fyllas med blommande växter eller kryddor. Vackert är det inte, men tomt.
De största som ska innehålla tomatplantor m.m. står i ett annat förråd.
 
Solen sken så hett idag lördag, men vindarna var hårda och kalla. Man vill verkligen börja njuta av stugsäsongen men än är det tomt i både båt och på bryggan.
Ingen vill ro, ej heller bada än, ens känna på vattnet (förutom kniporna som samlas för att flirta och finna varandra; 4 par räknade jag till).
 
+15° varmt var det idag men vinden kylde nog ner några grader. I lä stekte solen så jag skyndade mig att smörja på min vinterbleka hud lite solskyddsfaktorer när jag satt ner vid härbret för att äta lunch och senare dricka te med gott till.
 
Fler bidrag på temat Tomt hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

Säsongstart

Kategori: Djur och natur.

Det är mycket nu. Allt roligt börjar på en gång. Fågelskådningen, golfen, orientering och trädgårdsjobbet, så jag hinner inte så mycket mer. Bara ett kort inlägg med några bilder innan jag åker ut med en väninna på årets andra golfrunda.
 
En fin ringduva hälsade på i vår lilla skog. Lät mig komma nära nog för en bra bild :).
I tisdags var det fågelskådning med den lokalt kände ornitologen Christer Olsson som guide. Vi besökte Storavan och fick bl.a. se en helt ny art för mig, en bläsgås, samt en massa andra roliga bekantskaper från fågelvärlden. Systerdottern var med mig och även hon blev nöjd med brushanar som visade sina vita, bruna eller svarta kragar, vitkindade gäss, vigg, bläsand och storskrakhona med fin punkfrisyr.
 
Ikväll är det dags igen och då blir det ringmärkning vid Sundshålet. Jätteroligt att få se småfåglarna nära även om jag tycker lite synd om dem som får ring på benet, men proffsen är försiktiga och kan sin sak så jag blir allt lugnare.
 
Igår var jag och väninnan på säsongens första orienteringsrunda, i Gammliaskogen, där vi tog 13 relativt lätta kontroller. Vi går så lugnt, men visst blir det en del klivande och klättrande bland stock och stenar, så jag var ordentligt trött när jag kom hem. Jag ar faktiskt fortfarande trött och det gör mig lite ängslig inför golfrundan, men det är skönt att vara ute.
 
En fin fullmåne till det. Det blir nog sista fullmånen som syns så tydligt nu när sommarnattljuset breder ut sig.
Sen blir man så förvånad i augusti när den plötsligt syns igen på himlen.
 
Ha en skön veckohelg, kära läsare. Nu ska jag iväg och hämta en ny kamera på garanti för den förra hade elektronikfel som inte gick att reparera.
 

Fototriss - Blommor

Kategori: Djur och natur.

Blommor vill Helena se i vår fototrissutmaning kommande vecka. Hon vill fira att det snart är Mors Dag. Det är egentligen en tävling med vinster från CoolStuff, men jag deltar inte i den. Här i norr är det inte direkt den blomstertid men de som finns räcker till tre bilder.
 
Den enda blomma jag har planterat ute i krukor i år är penséer, som nog haft det lite tufft när vi förra veckan hade -6-7° några nätter (jag tog in dem) men de är ju tåliga.
De kan ibland ha lite lustiga ansiktsuttryck, men just den här ser bara ut som en blomma, tycker jag :).
 
I rabatten blommar en ogräsliknande växt med så vackra blå blommor. Min kära ormöga som sprider sig oroväckande lätt.
Den förtjänar ett vackrare namn, tycker jag. Inget ormögsliknande över dessa, eller hur? Kanske det ormliknande är hur de sprider sig med revor under jord. Jag ska rensa bland dem, men först får de blomma fint.
 
Mitt tredje bidrag är dessa små påsklijor som jag någon gång fått i present och sen planterat ut i lilla gräsplätten min där de återkommer varje år tidig vår.
De är blöta och hukar lite då det har regnat hårt mest hela natten.
 
Jag sänder en tanke till min kära mor Hedvig Maria som dog på julafton 1996 hela 88 år gammal (men ung och fräsch i sinnet) som jag faktiskt saknar än. Själv blev jag aldrig mor men väl faster och moster samt inte minst matte till två fina katter :).
 
Fler bidrag på temat finner ni hos Fototriss.
 
 
 

Lördag på Värmdö

Kategori: Resor och utflykter

Tillbaka till min Stockholmshelg. En god natts sömn, fräsch frukost med väninnan och hennes katt när solen sken in genom balkongfönstret med utsikt över en liten skog. Hon bor väldigt fint i Hemmesta ute på Värmdö på andra våningen med egen ingång precis som jag här i Umeå. Bostadsområdet med tvåvåningshus omgivet av skog påminner om mitt bostadsområde en del fast vi har gula trähus och de har röda tegelhus. Däremot bor det nog mer folk där för skogen korsades av stora vältrampade stigar och var mer parklik, dvs inte så skräpigt med nedfallna träd, kastade julgranar och hallonris som vi har här, på både gott och ont.
 
De hade städdag i området och vi gick ut med katten Tussen som sällskap.
Inte bara tegel, förråden har träväggar som synes.
 
Hennes katt är hela 15 år och trivs säkert jättebra i naturen runt husen. 
Längre bort pågår knattefotboll, tror jag. De unga med föräldrar vandrade i horder genom skogen på förmiddagen.
 
Vi var de enda boende (ja, jag var bara besökande) som var ute och plockade skräp just då.
Mycket hjälp fick inte E av mig, jag bara pekade på skräpet och fotograferade. Forsythian blommar fint.
 
Bland träden hittade vi en svart plastsäck som vi sen hjälptes åt att fylla. Tussen bevakar det hela.
Solen värmde allt mer och det var skönt att vara ute. Vi tog sen bussen tillsammans med E:s syster till Värmdö Marknad där Plantagen låg. Efter lite plantinhandling och för min del en glass, 88:an, promenerade vi i vacker omgivning i trakterna.
En ny promenadväg även för systrarna W. Jag har faktiskt glömt ortsnamnen, något med Farsta... var det i alla fall. Vitsipporna blommar fint bland jätteekarna.
Här är vi, som på 70-talet och en bit in på 80 var bästa väninnor när E tidvis bodde i Umeå.
Hon kom från stora staden och lärde mig, en bonddotter från landet, en del om världen. Bl.a införde hon kräftfester, som var helt nytt för mig och många fler häruppe. Vi reste också en del tillsammans till soligare länder, vilket var härligt, roligt och även spännande (men inte alltid kul :)).
 
Men nu har vi alltså inte setts sen 1995, bara haft sporadisk telefonkontakt. Extra roligt att ses då, bara rackarns otur att jag fick en infektion som knäckte mig en del trots tablettkurering. Det var i alla fall härligt att vara ute i vårsolens sköna värme och med vattnet nära mår man riktigt bra. Vi närmade oss Gustavsberg och jag gissar att de fina tegelhusen hör till den numera nedlagda porslinsfabriken.
Så här kommer fler vattenbilder:). En läckert grönmålad båt!
..och en snygg blåvit.
Jag vill inte äga en båt då jag gissar att det är dyrt och mycket arbete med den, men det vore roligt att få följa med ut på böljan den blå vackra sommardagar då vinden inte är för stark.
 
Här blommar forsythian ännu vackrare än längre ut mot skärgården där E bor.
Visst är det vackert, med nästan spegelblankt vatten?
Så småningom kommer vi till målet för vandringen, ett av de berömda Delselius kaféer, nämligen det som heter Tornhuset. Visserligen sken solen och många satt ute, men det vågade inte jag som var krasslig utan vi valde platser inomhus.
Här sitter jag och väntar på min gratinerade surdegsmacka med mozzarella och tomat.
 
Ute såg det ut så här.
Härligt, eller hur, men vindarna var lite svala även där.
 
Lite fler bilder från lördagspromenaden kommer senare. Idag blir det café Victoria med väninnan A som varit i Turkiet en vecka och senare möte med snickaren på stugan. Men först en liten promenad med katterna. Det är ännu kyligt ute då vi nattetid har hela sex-sju minusgrader, men solen kämpar på så det blir allt behagligare. 
 
 
 

Fototriss - Så här ser det ut där jag är

Kategori: Min närmiljö

Nu är det dags för trissens årstidstema igen. Tre bilder från där jag är har jag tagit i min närmiljö idag, som tur är på förmiddagen innan hagel- och regnskurar kom att avlösa varandra med enstaka solglimtar däremellan.
 
Lilla Desirée ville vara med men då dök grannkatten Zorro upp. Som vanligt kommer han alldeles för ivrigt skuttande så hon tar sin tillflykt till kattrappan.
Som ni ser har det gröna inte riktigt kommit än även om det finns fläckvis.
 
I diket blommar i alla fall vitsipporna sen några dagar tillbaka.
Jag är så glad att vi har dem nära för vitsippor är inte vanligt här i norr, men jag gissar att de någon gång spridit sig från en rabatt och nu trivs bra när vi fått lite varmare vintrar/vårar.
 
Häggens löv har spirat i grönt länge men den senaste tidens nattkyla har stoppat upp så än är de inte helt utslagna.
Min kära katt nr 2, Tusse vilar på sin bädd på balkongen i bakgrunden.
 
Så ser det ut hos mig i stadsdelen Ersboda i Umeå. Andras bidrag ser ni hos Fototriss.
 
 
 

Stockholmsbesök, fortsättning

Kategori: Resor och utflykter

Spännande aprilväder igår på första maj, hagel stora som ...ja, vad, ca 5-7 mm i diameter, hittar inget lämpligt jämförelseobjekt. På nolltid blev världen vit igen.
Men innan kvällen var allt borta som tur är. Häggen närmast slår snart ut sina löv, men i Stockholm blommar den nog redan.
 
Här är andra grönskande träd vid Strandvägen.
Vi tittade in på Svenskt Tenn med vacker inredning att köpa för inte helt billig penning, men förstås av bra kvalitet. Sen fortsatte vi vår vandring vid storstadens vatten. Här vilar jag vid en bro där jag fick en helt ofrivillig hatt i smide :).
Lite blåsigt men solen värmde skönt. Vi gick mot Nordiska muséet, men bara förbi.
Väninnan S med fina påskliljor nedanför.
Färgglada tulpaner var det också gott om.
1992 var jag i Stockholm och verkligen njöt av den 17 maj då det redan var riktigt sommar, men att redan nu i slutet av april få se staden i försommarskrud är nästan lika bra. Jag tror det var då jag åkte ut till Fjäderholmarna och solade på klipporna två dagar i rad, arbetslös som jag då blivit.
 
Vi satte oss en stund på en soluppvärmd träbänk med utsikt över Vasamuséet.
Folk sitter redan på gräsmattorna men för mig kändes det tidigt. Då jag dessutom fick infektion i urinvägarna var det inte att tänka på. Jag började tyvärr må allt sämre ju längre vi var ute. Jag riktigt kände hur infektionen fick fäste och knäckte mig allt mer. Men med trevligt sällskap gick det att glömma bort emellanåt, som tur var.
 
Vi gick förbi Junibacken där Astrid Lindgren sitter staty. Måste hälsa.
Ett kul träd lockade mig.
Ännu ett fanns en bit bort men det hörde nog inte till Astrids domäner. Vad det ska föreställa vet jag däremot inte. Bollträd, kanske. Bollpilar har vi på vår innergård här på Glassgränd i Umeå men de är inte fullt så färgglada.
För några veckor sen hade Fototriss temat Vass. Då körde jag på egenskapen vass men nu kommer substantivet, i alla fall i förgrunden.
Samma väg tillbaka en bit, sen in mot Berzelii Park där träden blommade så vackert.
Fler soldyrkare på gräsmattan. Härligt ser det ut! I Kungsträdgården är körsbärsblommorna rosa, men de hade nu bleknat betydligt. Dessa vita, som jag också gissar är körsbär, blommade däremot fräscht vitt. Min lilla skuggmorell, som numera blott är ett minne sen föreningen högg ner det i höstas, blommade alltid vitt och fint.
 
Vi hoppade över promenaden till Gamla Stan och S lämnade mig utanför E:s arbetsplats. E som jag känt sen 1975 då hon kom som receptionistpraktikant till Esso Motot Hotel i Umeå, fick nu ta hand om sjuka mig. Vi hamnade till slut på Nacka närakut där jag fick lämna prov och träffa läkare efter några timmars väntan. Sen antibiotika och hem till E i Hemmesta ute på Värmdö för att äta middag (utan vin) och ta det lugnt. Det var skönt. Lite Alvedon för att hålla nere febern och borta värken också. Med allt det i mig och alla dagsintryck sov jag sen gott i hennes dotters rum i vacker smidessäng från IKEA.