Barbro S

Fågelskådning i Sundshålet
Den senaste fågelskådningen jag var med på, förra torsdagen, åkte vi en hel rad med fågelintresserade skådare till Sundshålet där ringmärkning pågick. Vädret var fint, solen sken, vägen var inte lika lerig som sist och det gick hyfsat bra att parkera vår karavan.
 
När vi kom hade ornitologen Darius just hämtat en redan ringmärkt fågel i ett av näten. Sveriges vanligaste, nämligen lövsångaren.
Den är redo att sjunga sin sommarvackra sång för oss, ser det i alla fall ut som. Det är så härligt att få se dem nära, di små tättingarna. En liten pojke som var med fick hålla den i handflatan tills den flög iväg till friheten.
 
De av oss som hade rätt på fötterna, nämligen stövlar, fick följa med för att vittja näten. Jag tillhörde inte denna skara då jag varit optimist i fråga om skor.
Vi andra stannade nära vägen och kollade in de nät som fanns där men inga fåglar hade fastnat. Tydligen är de inte i farten när vädret är så fint. Det kvittrade högljutt runt omkring oss och jag spanade ivrigt bland träd och buskar tills jag insåg att det var en bandspelare med fågelsång för att locka olika arter till näten:).
 
Vi som ville se mer fågel åkte tillbaka någon km där det fanns en skådarbrygga vid Västerfjärden. Där simmade lite sjöfågel som vi kunde titta på, vigg, knipa,storskrake m.fl ganska vanliga arter, men betydligt roligare att titta på än måsarna som flög omkring.
Efter en stund upptäcktes en räv på jakt vilket var spännande att se i tubkikaren där den sprang omkring i kvällssolens sken.
 
Längre bort landade en grupp svanar. De lyser så vackert vitt mot det blå.
Några vadare fanns också, brushanar, grönbena och här i mitten en ovanlig dammsnäppa som jag aldrig sett förut.
Tur att det finns kunniga med som talar om vad man ser:).
 
Kvällens höjdpunkt var när Darius leende kom med en infångad fågel, bad de kunniga att hålla tyst så vi andra fick gissa vilken art det var. Inte någon liten fågel denna gång utan en betydligt större än tättingarna.
Folk gissade runt omkring men när någon började nämna vingljud kom jag på vad det var - en enkelbeckasin. När den flyger hörs ett speciellt durrande ljud som är lätt att känna igen, men jag har aldrig lyckats få syn på den mer än som en förbiflygande skugga.
 
Det var den enda fågeln som denna kväll blev ringmärkt. Vilken härlig upplevelse att få se en enkelbeckasin. Se vilken häftigt lång näbb den har.
En bild till :).
Varsamt märks den, vägs och noteras för kommande forskning. Sen bar ornitologen tillbaka fågeln där den fångats då han trodde att den kunde häcka i närheten och snabbt ville tillbaka till sitt bo.
 
En som ofta är med på våra skådningar är Doris, så lugn och fin att hon är lätt att ha med bland fåglarna.
 En stolt dam som synes, vars husse skådar fågel med stjärnkikare:).  
 
Nöjda vandrade vi den spångade vägen tillbaka över blöta marker.
Det blev inte skådat som vanligt detta år, flera träffar regnade bort och sen kom finvädret så fåglarna höll sig undan eller om de helt enkelt flyger vidare till fjällvärlden för att häcka tidigare. Men lite nyheter blev det ju :).
 
Idag har jag och väninnan skogsluffat för första gången i år. Vi tog cyklarna med till I20-skogen och fann relativt lätt 15 kontroller vilket är mycket på en dag. Två pauser i solen hanns också med bland skönsjungande bofink, löv- och gransångare bl. a. helt utan mygg. Jag var lite orolig att de redan skulle ha vaknat till liv nu när vi haft sommar flera dagar men vi slapp dem:).