konstbarbro

Strandväg

Kategori: Umeå Stad

Det här är fortsättningen på utflykten förra söndagen. Efter gott fika gick vi ut på kajen bland solande människor och en bit österut. De här hängande sofforna byggdes ifjol och hade något med att tjejer skulle känna sig trygga i offentliga miljöer, tror jag. En del av Årstidernas park.
Fint, tycker jag. De blir säkert populära när värmen kommer. I bakgrunden Strandgatan med sina mestadels fina hus, men det ni ser längst till höger, den vita kuben, har nyligen tillkommit och den stör med sin modernitet bland de gamla sirliga trähusen. Där bor en stadens store son, grundare av Balticgruppen som äger en hel del fastigheter i stan, bl.a. en stor del av det nya kulturhuset. Kanske därför han fick bygglov att uppföra ett bostadshus helt i sin egen stil. Ja, alltså arkitektritat.
 
Till höger ser ni en del av ett insvept hus. Mer av det nedan till vänster. Det fina tegelhuset är Borgmästarvillan från 1892. 
Till vänster om dem det gamla varmbadhuset som skulle renoveras. Jag har läst i tidningen att det inre skulle rivas men det yttre skulle bevaras, dock målas om i sin ljusa originalfärg. Den har varit rödmålad länge. Så läser jag i tidningen en debattartikel av någon i föreningen för byggnadskultur, att utsidan är riven trots avsaknad av rivningslov. Jag och vännen kollar bakom de vita skynkena och visst stämmer det. Bara stengrunden finns kvar. Tråkigt även om tanken är att bygga upp fasaden som den såg ut tidigare. Mannen i den vita kuben jag nämnde tidigare äger företaget, eller har upplåtit det till sönerna, som håller i rivning och uppbyggnad. Inte helt lätt att förstå, kanske, hur allt hänger ihop.
 
Vi bara gick förbi, vi, och reflekterade lite. Direkt till höger om huset ovan ligger Stadskyrkan lite upphöjd på en kulle.
Såå fin med vårsnö runt omkring.
 
En stund hos vännen östpåstan innan jag återvände hem till mina kära småttingar som väntade på mig högst upp på trappan.
Desirée lite avvaktande innan hon blir härligt kelig och Tusse lite mer osäker och funderande i sin blick. Han luktar alltid ordentligt på min hand som för att ta reda på var jag varit innan jag får klappa honom. Hon bryr sig inte om dofterna utan vill bara kela lite. Tusse vill alltid vara nära, lite för mycket när jag ska sova, annars är det så gott med närkontakt. Jag älskar dem så, mina små.
 
När jag hälsat och gett dem mat blir de så nöjda, antingen rusar de runt och busar så mattorna korvar sig eller så lägger de sig till ro som här.
Numera ger de sig också ut på små äventyr när lite av marken tinat fram. Den första krokusen vid solväggen slog ut i söndags.
Idag såg jag också några snödroppar titta upp, men med dessa kyliga nätter går det långsamt framåt. Längst ut till kusten, på Holmön t.ex., hade meteorologiskt vår uppmätts, men inte här i Umeå än så länge.
 
Trots det värmer solen skönt, bara man har lä, och vårkänslorna spirar. Lite fågelskådning hägrar men jag ska också våga mig på en bridgetävling med efterföljande tacos på lördag. Min allra första bridgetävling nu när jag har gått kurs i 5-6 månader, varje måndagkväll. Håll tummarna :)!! På lördag har de lovat regn och snöblandat så det blir helt okej att vara inomhus med andra kortspelare.
 
Önskar er en skön helg!
 
 

Snöskulpturer i Umeå

Kategori: Konst

Här kommer bilder på alla snöskulpturer som var med i årets tävling i Umeå. Ett antal stora kuber fulla av rejält packad snö ställdes ut längs Rådhusesplanaden förra veckan. På fredag kväll började de olika lagen forma till sina bidrag som sedan visas upp på lördagen. Jag gissar att de får jobba hårt hela natten, vissa mer än andra. I år var det flera minusgrader vilket gjorde snön behaglig att jobba med, men tyvärr kom plusgraderna redan på söndagkväll. På måndag och tisdag hade vi upp till +8° så igår när jag besökte Gamla Bibliotekscaféet fanns det bara kvar någon blöt snöfläck av de fina skulpturerna.
 
Här är de däremot nygjorda. Årets tema är Ålder, Visdom och Respekt. Den första från Rådhustorget räknat hade titeln "Simma lugnt".
Det är kanske inte helt lätt att se men det föreställer en trött sköldpadda som tar flythjälp av ett oljefat medan en människa slöar på dess rygg. Tolkningen är fri :).
 
Nästa skulptur med namnet "Oundvikligt" visar en ålderstrappa med bl.a. ett krypande spädbarn längst ner och en äldre person med käpp högre upp. Ugglan på toppen med utbredda vingar är väl symbolen för visdom. 
Skaparna putsade och putsade. Tänk dig vilket jobb att ur jättekuben av snö forma en så skir skulptur!
 
När solen lyser över verket blir det ännu finare. Denna titel var lång men hade med något av orden mind och making, så jag kallar den helt enkelt "Mindmaking"
Jag gillar den här och den fick också tredje pris.
 
Ett litet brobygge...
och stora troll vid en eld. Jag minns alltså inte titlarna.
Mot järnvägsstationen går vi och möter då ugglemor med ungar i solsken..
..med en skuggig baksida. Lite svårfotograferad var just denna.
De ulliga uggelungarna påminner mig om när jag fick hålla i en sådan, pärluggla var det. Klicka här om du vill se det.
 
Ett troll till mötte vi på vår snökonstvandring. 
Ett lite mera kungligt sådant vilande i sin tron. Jag har blurrat ansiktet på mannen bredvid för han har ju inte bett att få vara med på fotot.
 
Till sist kommer vi fram till Yoda som i sin StarWarsvisdom åker elmotorcykel. Titeln är "Go Green like me you must".
Laget Apelsin som vunnit de senaste åren har gjort denna. De vann i år också, både juryns och publikens pris.
 
Vi är nu framme vid Rådhusesplanadens slut och vår vackra järnvägsstationsbyggnad.
Vicke Lindstrands glasskulptur "Grön Eld" framför är så fin men har stympats lite vid senaste ombyggnationen av järnvägstorget. Kommunen har kritiserats mycket för det och har nu lovat att göra bättre.
 
Jag gick runt med några medlemmar i UMeGänget och efter konstvandringen sökte vi oss till Café Kakmonstret för en god fika. Ett mycket mysigt ställe med gott bröd som jag gärna rekommenderar. Ett kort besök i gallerian Utopia blev det också. Konstverket i taket gillar jag jättemycket.
Här kan man snacka om WW-bubbla!
Konstnärens namn har jag glömt men han kommer från Jakarta, läste jag. Han har inte bara knycklat ihop en folkvagn om nu det skulle gå utan använt vissa originaldelar och skapat andra. Läckert!! Väninnan som var med hade aldrig sett det fast hon besökt Utopia många gånger. Ja, det gäller att titta uppåt ibland :).
 
Jag myste sen hos vännen Östpåstan några timmar innan jag återvände till snöskulpturerna för några kvällsbilder. Nu hade skaparna slutat putsa på denna.
Trollen med sin eld ger en annan stämning i mörker.
Utan blixt blir himlens färg en helt annan.
Statyn på Rosén glimtar till i bakgrunden. Ids inte berätta mer om honom. Om intresse finns kan ni alltid googla :).
 
Det blev ett riktigt långt inlägg om lördagens trevligheter. Nu har som sagt allt det snöfina tinat bort. Isigt är det på gångbanorna här ute men traktorn har i alla fall sandat en gång extra eftersom det inatt faktiskt var minusgrader och nu är nere på noll ungefär.
 
Broddar på nu när jag ska gå en längre promenad. Tyvärr har solen gömt sig bakom molnen medans jag har suttit här med min blogg.
 
Önskar er en bra vecka!
 
 
 

En snöskulptur i alla fall

Kategori: Konst

Just det! Igår gick jag runt med Umegänget och tittade på årets snöskulpturer. En av dem hinner jag lägga upp här innan jag åker iväg på min årliga träffa med H o K till IKSU Spa på Umedalen.
Laget Apelsin som brukar vinna juryns pris har i år gjort en Yoda på mc. Jag vet ej än om den fick även årets jurypris men många beundrade den välgjorda skulpturen igår.
 
Ha det så gott!  Jag återkommer med fler skulpturer om några dagar.
 
 

Snöstad med barnaljus

Kategori: Umeå Stad

Fredagen den trettonde kan vara otursdag men för mig igår var det bara trevligt, speciellt på kvällen då jag skulle träffa min systerdotter på stan. Vi har haft ett ruggigt snöoväder i flera dagar men när det är över och vägarna har hunnit plogas så blir det riktigt vackert.
Här är Kungsgatan in mot centrum ca kl 17. Det kan vara lite svårt för cyklisterna att hitta när skyltarna ser ut som nedan, eller hur?
Närmast gaveln av Mimerskolan som den hette förr men numera Elite Hotel Mimer. Det blågröna som anas längre bort är Umeås nya simhall med det tråkiga namnet Navet. 
Jag tittar in till Vänortsparken med sin mysiga belysning.
Snötyngda grenar i närbild.
Lite glitter kan anas och bakom dem ljusen som vi ska titta närmare på senare. Ute är det bara -4°, men det känns kallt efter att vi haft plusgrader några dagar.
 
Så här såg det ut vid en annan ingång till parken.
Jag går inte in där utan vandrar vidare in mot centrum där torget byggs om för fullt innanför fula gallergrindar. Inte fotar jag det utan tittar till höger istället.
En bland många översnöade fordon men den här var lite extra fin även om den lutar mot tråkiga avfallskärl.
 
Jag är på väg för att träffa systerdottern som jag nämnt och vi sammanstrålar utanför Sushi House dit vi går in och bestället Mammas special. Jättegott var det. Så härligt när wasabin stiger ända upp i hjässan och rensar alla bihålor eller vad den nu gör :). A bjuder för vi låtsas att det är hennes födelsedag som egentligen inföll veckan innan. Då borde förstås jag ha bjudit men så blev det inte.
 
Sen går vi ut på Renmarkstorget där fortfarande storgranen ståtar med julbelysning.
Precis till höger har Stig Lindbergs skulptur Fisken blivit vackert täckt av snön.
Vi beger oss tillbaka till Vänortsparken där barnens alla ljusburkar tändes kl 18. Ja, de tände nog dem tidigare men nu var den officiella invigningen och alla (speciellt föräldrar med barn som ville visa just sin burk) höll sig utanför ringen.
Visst är det vackert? Enligt lokaltidningen är det 4 200 burkar i år. Egentligen skulle de ha tänts redan i november, den 18 tror jag det är en Barnens egen dag, men i fjol regnade det då för fullt och arrangemanget sköts upp. Det blev en fin inramning med den nyfallna snön, tycker jag.
Här syns ingen snö utan bara en massa folk men åt andra hållet, mot stadskyrkan, ser ni den.
Efter den ljusa upplevelsen tog vi oss till hennes lägenhet där det bjöds på smarriga tårtor/kakor och grönt Roiboste. Jättegott och en ny smak på teet för mig som bara smakat rött Roibos tidigare. Då gav jag henne presenterna också som i år var rätt så många då jag handlat porslin och glas från Fyrklövern.
 
Nu har kylan kommit också när himlen är vackert blå mot allt det vita. Jag vill fota mycket mer. Men det har jag ju gjort så ofta förut så jag hejdar mig. Ha en trevlig helg!
 
 

Tomtespring

Kategori: Festligt

Nu ska ni få en lätt överdos av tomtar så här alldeles i början av december. I söndags på självaste första advent anordnades för andra året i rad ett "Tomtespring" (min översättning) eller "Santa Run" som det annonserades om. Jag tycker det blir lite löjligt med alla engelska ord, som t.ex. Umeå Christmas Market istället för Umeå julmarknad, Black Friday, Sale m.m. 
Här pågår uppvärmning inne på gallerian Utopia. Inte så mycket rörelse som ni ser utan mest skanderande av peppande ramsor om att sprida glädje på stan samt lite dans senare.
 
Vårt Umegäng som träffades på prisbelönta restaurang Garaget på lördagskvällen, åt gott och hade trevligt skulle egentligen ha en utflykt till Hamptjärnsstugan dagen efter, men av olika anledningar var det så få som ville följa med att aktiviteten ställdes in. Det var snålblåst ute så lika bra var det, tyckte jag, och tog bussen ned till stan med kameran i högsta hugg för att föreviga tomtarna.
Mycket stjärnor var det inne på gallerian och mer julbelysning syns när man tittar upp mot taket.
Jag åkte rulltrappan upp till våning två, tog lite bilder, sen åkte jag ner, tog några bilder på vägen ner och till sist var jag nere bland alla röda.
Starten var vid gamla stadsbiblioteket som numera inrymmer turistbyrån och Systembolaget m.m.. Ett gäng glada renar, inte så röda, men tomtiga ändå, var redo.
Anar ni lilla svarta släden tomten har runt magen längst till höger på bild?
Starten går. Några små är med här också. Annars hade de ett eget tomtespring på 500 meter en timme tidigare. Det stora loppet är på 4 km. De börjar Rådhusesplanaden mot järnvägsstationen.
Visst lyser de upp den grå novemberdagen som ändå innehöll lite sol? Där framme svängde de och kom nästan samma väg tillbaka. Då hade jag hunnit koppla om kameran till att frysa rörelse men just dessa tog det väldigt lugnt så den inställningen gjorde nog ingen nytta.
Tjusigt skägg!
 
Någon ville ha en större utmaning och tog extra tyngder med sig.
Jag går på yoga varje torsdag och vi delar lokal med betydligt tyngre träning, hård dunkadunka musik, boxningshandskar och just kettlebells som killen bär. Just den gula väger 16 kg såg jag ikväll, så om det är likadana bär han alltså 32 kg extra. Inte illa! 
 
Sista anhalten sen löparna sprungit broarna över Umeälven till Teg och tillbaka var Renmarkstorget där det var målgång. Snögubben välkomnade de tävlande.
Speakern hejade fram löpare från Kina som troligtvis var dessa unga tomtenissar.
Glada kämpar de på. Sista tomtebilden i detta rödvita inlägg är av ett helt annat material, nämligen plast!
Mycket snö har vi inte även om det är lite vitt på gräsmattorna, men inne på gågatan finns varma slingor under stenplattorna så där har den redan smält bort. Jag önskar mer snö innan kylan kommer. Just nu ser jag några enstaka småflingor passera gatlyktan ute. Det lilla lär nog inte åstadkomma en skön vinterkänsla.
 
Fin adventsgran har vi i alla fall fått på vår gårdsplan. Så här såg det ut förra veckan när den var på gång.
Lite juligt har jag också fått inomhus efter tre dagars pyntande, byte av gardiner, dukar m.m. plus den städning som krävs samtidigt. Skönt att jag nästan är färdig :).
 
Ha en trevlig helg! Vi ska gå på Gammlia julmarknad på lördag och må gott bland all härlig julstämning.
 
 

Stig Lindberg-vandring

Kategori: Konst

Umeå har äntligen insett att Stig Lindberg som föddes i Umeå 1916 är värd att fästa uppmärksamheten på nu när det är 100 år sen hans födelse. Vi missade det när vi firade Kulturhuvudstadsåret 2014 (nästan, en mindre utställning ordnades visst privat). Jag valde att delta i en stadsvandring för att titta på hans konst och få veta lite mer om hans tid här i Umeå innan han flyttade söderut och så småningom kom till Gustavsberg där han började sin offentliga konstbana.
 
Vi samlades på Väven, massor av intresserade och nyfikna, för att sen vandra vidare till Mimerskolan där Stig gått i realskola.
Där huserar numera Elite Hotell Mimer som öppnade så sent som i år. Den pampiga byggnaden färdigställdes år 1900 och har hyst många av Umeås elever genom tiderna, bl.a. har Lars Widding skrivit om den. Stig Lindberg var visst ingen flitig elev utan visade mer kreativitet och var visst också lite av en lustigkurre, berättade guiden. Det gick ju väldigt bra för honom ändå, vet vi ju idag :).
 
Vandringen fortsatte mot gamla Stadsbiblioteket öst på stan där det i entrén finns detta konstverk av Stig L, uppfört 1962....
...vars titel är Folkvisan. Jag minns den här väggen så tydligt från mina unga år då jag besökte biblioteket ofta och läste alla barnböcker jag kunde komma över. Det var lite jobbigt att jag blev begränsad och inte fick låna fler än 7 böcker per gång. De läste jag ut på nolltid så snabbt var jag tillbaka. Idag huserar företaget Deloitte där.
 
Tillbaka till centrum gick vi. Trots byggnationerna som just nu pågår på torget kunde vi komma hyfsat nära den här frisen som syns på väggen till gamla Domushuset. Den är också uppförd 1962.
Fönstren under tillhörde då Domusrestaurangen så symbolerna ovan föreställer ett glas, några gafflar m.m lite mer svårdefinierat åt restauranghållet. Tyvärr hänger julbelysningen kvar året om som ni ser. När Domus lades ner blev det en galleria i huset som först kallades Victoriagallerian, numera MVG, vilket betyder mer Victoriagallerian!! Det är sällan man tittar upp på väggen fast man/jag passerar där så ofta, men nu kanske jag har frisen i tankarna någon gång när jag flanerar på gågatan. Jag tycker den är så fin och verkligen pryder fasaden.
 
På Renmarkstorget ståtar ett större konstverk, en kopparskulptur utan titel uppförd 1976. 
Förutom Stig L:s signatur står där också E.Ö vilken är medkonstnären som var specialist på ärgad plåt, berättade guiden. Från början var jag inte så förtjust i denna och fler Umemedborgare än mig klagade på färgen, men numera gillar jag den. Det är en fontän men kommunen snålar tydligen med vattnet så små strålar som det är. Det påtalade guiden också att det var ovanligt med höga vattenflöden, tråkigt nog. Tydligt känner man igen en fisk däruppe till höger och det visade sig att Stig Lindberg i unga år arbetat i fiskaffären en bit bort (längesen den slog igen nu).
 
I huset till vänster kallat centrumhuset fanns en innergård med en fin fontänskulptur av Stig men den monterades ned, flyttades i delat tillstånd, en del kom bort, resten uppfördes i Stadshuset. Det skrevs arga insändare om att skulpturen förstörts och nu är den nedmonterad i ett förråd, det som är kvar. Tyvärr, för den var fin och stod i Umeås första galleria fast det ordet inte användes då på 60-talet. Där fanns bl.a. Bäcklunds som sålde lite av varje, bl.a. köpte jag (eg. mina föräldrar) en Barbiedocka till mig 1965. Den har jag ännu kvar :).
 
På stadsvandringen fick jag lära mig något nytt, att i den lokalen också funnits ett till konstverk av Stig Lindberg, tavlor som sträckt sig upp vid trappan till Ringbaren, en mötesplats för många unga, ja, säkert alla möjliga umebor då. Det visade sig att det konstverket finns kvar på Hotell Scandic Plaza, höghuset ni ser i förra bilden.
Härligt sprakande färgglatt! Där avslutade guiden sin visning men nere på Väven fanns en tillfällig utställning av Stig Lindbergs mest kända alster i porslin m.m. Berså är väl den mest kända servisen, gissar jag. Tyvärr hade de plockat bort dem när jag kom med kameran några dagar senare.
 
Idag, tisdag, har vi tänkt gå en golfrunda. Bara +4° än och ingen sol fast de lovat en sådan. Det blir till att klä sig varmt. Har jag berättat att jag äntligen har lyckats sänka mitt handicap, från det högsta 54 som jag haft i flera år till 52? Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att komma ner till 36 vilket är mitt mål. Nu tvivlar jag skarpt att jag någonsin kommer dit men gläds desto mer över de två jag ändå lyckats med :).
 
Jag önskar er en fin oktobervecka!
 
 

Höststad

Kategori: Umeå Stad

I väntan på mer spännande inlägg som en Stig Lindberg-vandring i Umeå och en glasutställning av Gunnel Sahlin så visar jag en lövad stad. På väg mot Vänortsparken lyser lönnarna fint så här års.
Stadskyrkan anas till vänster. Lite närmare lyser löven ännu mer.
Det är vännen min som promenerar till höger. Vi är på väg för att fotografera (jag) Stig Lindbergs konst i staden, men den visar jag inte än.
 
Kan inte låta bli att visa en bild på ännu mer lönnmatta.
Efter att ha fotat på Domushuset, Renmarkstorget och inne på Plaza vänder vi åter.
Jag blev så fascinerad av höstlöven som ni förstår.
Mot himlen!
 
Vilka härliga höstdagar vi bjuds på i år. Jag bara njuter av det vackra färgspelet i naturen. Däremellan jobbar jag hårt med att täcka växterna med täckbark och stubbfräs samt fylla på komposten med allt som dött, inte bara mitt eget utan sånt som andra boende kastar i naturområdet bakom när de inte ids gå till containern på Snipgränd dit allt trädgårdsavfall ska lämnas. Jag plockar bort alla plastsnören som annars riskerar att hamna i husdjurens magar och känner mig lite nyttig en stund. Annars är det ju bara härligt att vara ute i den friska höstluften med katterna som sällskap.
 
Ha en fin fortsättning på veckan.
 
 
 
 
 

Stadsvandring i Umeå

Kategori: Umeå Stad

Lite lokalt kan jag också berätta om, inte bara Wienresan som räcker att blogga om många gånger till. I lördags anordnades en stadsvandring som guidades både av en konstnär, Johannes S., och en universitetslektor Katrin H-S. Solen sken och har så gjort sen dess så nu är sommaren här på riktigt.
 
På väg dit längs Rådhusesplanaden fotograferade jag en fin plantering.
Snart byts både tulpaner och penséer ut mot andra sommarblommor. Vilket jobb, men det blir fint för oss boende och besökare att vara ikring.
 
Jag närmar mig mötesplatsen.
Vi träffades vid Grön Eld, skulpturen som det debatteras flitigt om numera, hur den blivit förstörd av betongplattan runtom efter ombyggnaden av Järnvägstorget. 
Enligt guiden var det meningen att glasskulpturen skulle spegla sig i den svarta (!) stenen, men så blev det ju inte utan bara hemskt fult, tycker jag och många med mig.
 
Grön Eld av Vicke Lindstrand var väldigt populär och omtyckt när den placerades framför järnvägsstationen 1970, 9 m hög, då världens högsta skulptur av glas. Vacker är den fortfarande även om omgivningen inte ger den rättvisa.
Nu har i alla fall konstansvariga vaknat till liv efter att massor av insändare och debatter i sociala medier klagat på hur torget blev. De erkänner att det inte blev så bra och ska nu undersöka hur området kan förbättras. Den fina Sara Lidman-tunneln i närheten fick allt fokus och den blev verkligen lyckad. Jag har bloggat om den tidigare, klicka här om du vill veta mer om den.
 
En lite äldre kvinna som sa sig ha arbetat som guide nämnde att vi inte skulle säga tunnel utan kalla den Saras Tankegång. Smart och roligt namn, tyckte jag, men vår nuvarande guide uppskattade inte inlägget utan sa ganska surt att folk får väl kalla den vad dom vill och nu är det tunnel vi pratar om. Ungefär så. Trist reaktion!
 
Vi gick Rådhusesplanaden tillbaka mot Rådhustorget som snart ska byggas om det också. Suck!
Till vänster ser ni gamla Stadsbiblioteket som nog är saknat av många trots att även det nya är hyfsat bra om än inte lika omtyckt än. Nu håller Systembolaget, Turistinformationen m.fl. på att flytta in i lokalerna som blev tomma för något år sen.
 
Jag zoomar in bilden lite mer.
Då ser ni till vänster det nya kvarteret med gallerian Utopia och Comfort Hotel Winn närmast. Lite har väl det vita glasade schabraket krympt Rådhuset. Vi får se vad det nya torget gör med stämningen och platsen. Än har de inte börjat men snart blir även det en byggarbetsplats.
 
Vi avslutade vandringen på Renmarkstorget som har blivit uteserveringarnas torg och snart även ska vara matvagnarnas torg fick jag veta. Efter det gick vi fyra från UMeGänget till Kulturbageriet för att fika. Vi räknade ut att de flesta ville sitta utomhus så därför skulle det vara gott om plats på innetorget för oss. Det var det under glastaket som förbinder Stora Hotellet.
Inte så vackert kanske men väldigt mysigt att sitta uteinne. Även om solen värmer gott var det i lördags lite svalt i skuggan utomhus. Nu däremot, sen igår, är det ordentligt sommarvarmt så man gärna går barbent, barärmat och barfota! I alla fall så köpte jag mig en läcker räksallad och avslutade med te och jordnötschokladgobit. 
 
På väg därifrån efter trevligt umgänge och intressant guidning tog jag ytterligare några stadsbilder. Rådhusparken håller de på att bygga om, ska blir klar i höst, tror jag. Dessa spetsiga träd har jag inte sett förut så de är nog nyplanterade längs Storgatan på väg mot Handelsbankens fina hus.
90 ° vridning till vänster så ser man baksidan, eller kanske det är framsidan mot älven, av Rådhuset där restaurang Rex huserar numera.
Kul med lite sommarstad. 
 
I fredags golfade jag för första gången i år. Nej, det gick inte alls bra. Jag är väldigt dålig på att träna, vill bara spela direkt på banorna som då hade provisoriska teen och greener. Men första gången!! Hoppas det går bättre i morgon då vi är tre som ska gå en runda. Orienterade gjorde vi i söndags tills väninnan oturligt nog fick punktering på sin cykel. Jo, området I20 är sånt att det passar att cykla mellan kontrollerna ibland, man bara går en bit in i skogen till kontrollerna. 
 
Igår var jag också i stugan och jobbade på så att jag blev heltrött. Dessutom oljade jag in altanen på kvällen vilket var superjobbigt. Idag, däremot, tar jag det lugnt, suck! Det mest ansträngande är just nu att få ihop det här inlägget, faktiskt :). Men nu är också det snart klart och jag får sätta mig ute i skuggan med en kopp te och en pocketbok. Det är nästan + 28° i skuggan på min altan med bara svaga vindar och en tydlig doft av olja.
 
Hoppas ni har det lika gott i sommarvärmen!
 
 

Mer festligt

Kategori: Festligt

Sakta betar jag av det jag inte hunnit blogga om tidigare. Ute lyser solen och visst längtar jag ut, men någon timme till gör det bara skönare.
 
Vännen min, min karl, min särbo eller vad jag nu ska kalla honom, min partner sen snart 5 år, Å, fyllde år för ca två veckor sen. Inget jämnt för det var ifjol då han reste utomlands med sonen sin. I år skulle vi fira med hans andre sons familj som bor i Holmsund utanför Umeå. De kom och hämtade oss med finbil, en stor svart Buick från 1973.
Å bor i gamla fina kvarter öst på stan. Huset ni ser till höger kallas Wilhelm Peterson-Berger-huset då den kände kompositören har bott där. Huset på andra sidan hitåt sett är kvarteret Ripan som är kulturminnesskyddat. Där har författaren Lars Widding bott.  Å bor mittemellan i Hantverksföreningens hus som bara är rödmålat precis som de andra och därför passar in. Här kliver vi in och får åka ståndsmässigt till restaurangen.
 
Jag trivs:)!
Till restaurang Shanghai inte alls långt därifrån bär det av men vi skjutsas lite hit och dit så inte Å ska veta. Han låtsas förstå för att någon av oss ska försäga oss, men det sker inte.
 
Där bjuds rikligt med mat från buffé och som vanligt plockar jag på mig alldeles för mycket på en gång. Så här ser tallrik nr 2 ut då jag mer valt det jag verkligen ville ha.
Tänk om jag någon gång skulle komma ihåg att först granska buffén och sen ta för mig på tallriken!
 
Vi hade jättetrevligt och alla åt gott och mycket. Tyvärr var där lite för många småbarn som ledsna skrek och grinade. Mina känsliga tinnitusöron mår inte så bra av det. Det var behagligare att åka med på cruising runt i stan med finbilen deras. Det är roligt att glida runt med amerikansk rock på låg volym (för min skull) i sin egen stad.
 
Senare på kvällen tog jag bussen hem från Vasaplan där det såg ut såhär.
Det vackra gamla trähuset kallat Blå huset fick stå kvar när resten av kvarteret revs eller byggdes om. Hotell Comfort Winn är det höga längst bort. Fortfarande finns en lyftkran kvar då de bygger lägenheter längst upp.
Jag längtar tills lyftkranarna lämnar centrum men tvivlar på att de någonsin gör det då det verkar finnas en gränslös önskan att bygga på och förtäta i vår växande lilla stad som jag hörde ligger på tolfte plats i Sverige, vad avser invånarantalet.
 
Veckan har bjudit på sol och fint men också en mycket otrevligt upplevelse då min storebror har huggit bort 6-7 jättefina småtallar på stugan. Jag tyckte så mycket om dem för de gav lite insynsskydd mot vägen, skyddar också mot vägdamm och gör skogstomten finare. Det är inte första gången han hugger bort träd jag vill ha kvar fast han har egen skog, egen tomt där hemma i Ö-vikstrakten och bara besöker stugan några enstaka gånger per år. Visst borde han ha pratat med mig innan? Så hade jag kanske haft en chans att hejda honom, men jag tror att han ville göra mig illa för att, ja, för att? Jag är så ledsen och det tar ju många år innan det växer upp nya små. Jag hade inte tänkt att de skulle bli stora jättetallar utan skulle gallra dem när de blev för stora, men...
 
Så nu delar jag med mig av lite tråkigheter också. Men snart ska jag ut på resa, det blir gott.
 
Ha en skön helg!
 
 
 

Promenad till Teg

Kategori: Umeå Stad

Inatt kom det lite snö som sen övergick till regn ett tag. Nu är det 1,5 plusgrad. En tunn isskorpa täckte gångbanan som dock knäcktes när man gick på den, så det var ingen risk för halka här. Det är/var nog tuffare på vägarna är jag rädd. Jag ska fortsätta visa bilder från förra veckans promenad till Teg då det var en fin kall vinterdag. 
 
De tre första bilderna var med i förra inlägget, Fototriss, då jag just skulle gå ut på Gamla Bron. Långt nedanför på den frusna Umeälven låg detta cykelvrak.
Lite snökonst blir det av den i alla fall tills den sjunker ned i vattnet och blir till rostigt skrot, som det tyvärr finns alldeles för mycket av på botten av älven.
Strandpromenaden är fin att gå på alla årstider men just då var jag på väg till Teg för att hälsa på min kusin som bor på Bryggargatan.
 
Den har fått sitt namn av gamla bryggeriet som på min tid hette Tillbryggeriet. Om det har hetat något annat vet jag inte. Numera är bryggeriet nedlagt sedan länge och huset innehåller idag fina(dyra) bostadsrätter.
Det är i alla fall roligt att fasaden har fått vara kvar. När jag läste på P-linjen var vi på studiebesök där och fick inblick i bryggerihanteringen. Jag minns de vackra stora kopparbehållarna och att det slamrade som tusan där de rengjorde returflaskorna.
 
Mot centrumsidan ser vi nu höghusen bre ut sig.
Det gamla Thulehuset med klockan på är helt okej, tycker jag och Scandic Hotell Plaza har man väl vant sig vid, men det vita blanka schabraket sen 2014 som innehåller hotell U&Me och ingår i kulturhuset Väven tycker jag inte pryder sin plats. De borde ha fortsatt med de sandbruna nyanserna åtminstone för att bättre smälta in i omgivningen. Men det är väl bara att gilla läget för staden kommer att få fler och fler höghus har de styrande bestämt.
 
Så har jag då kommit över till Tegssidan där jag faktiskt bodde i 13 år från 1975 till maj 1988, på Domarvägen 29, och arbetade i 6 år (på Esso Motor Hotel och ANA-maskin). Där känner jag mig ändå ganska hemma. Så här ser framsidan (eller baksidan?) ut på bryggerihuset.
Vid det här laget var fingrarna ganska stelfrusna av allt fotograferande så det var skönt att gå in på Charlies kiosk en stund för att värma sig och välja en liten present till kusinen min. Jag fann först ingenting och köpte då två trisslotter men vid kassan stod den allra sötaste lilla chokladros inslagen i rött glanspapper. Den fick det bli och lotterna behöll jag själv. Den ena gav 60 kr så jag gick inte back. Jo, det gjorde jag för senare löste jag in den till två lotter till och då vann jag ingenting.
 
Min kära kusin bjöd på riktigt jättegott hembakt fika med bl.a rullrån och struvor som jag bara älskar men aldrig ger mig på att försöka göra själv. Efter några trevliga timmars umgänge följde hon med mig en bit in mot stan. Då hade temperaturen sjunkit till -22° och kylan bet i kinderna för lite blåste det också.
Skönt med lite sällskap av K.
 
En sista vy över staden får det bli.
Så här i skymning blir höghusen ganska fina. I alla fall Thulehuset där det lyser av flitiga lampor. Det är bara kontor och annan yrkesverksamhet i den byggnaden. Kul med den röda speglingen från Scandic. Den stämmer liksom inte med fasaden ovan vattnet.
 
Ute har nu molnen glidit iväg och himlen är klar så jag gissar att minusgraderna återkommer. Hoppas också för jag vill ha snö och vinterkänsla kvar någon månad till minst.
 
Ikväll ska jag träffa väninnan S och äta halloumispett på lokal, i morgon blir det att hålla i en golfklubba igen för att slå lite på en helt annan typ av lokal och på torsdag är jag bjuden till en tredje väninna, på Mariedal, så veckan ser ut att bli rolig.
 
Ha en trevlig fortsättning på veckan ni också!
 
 

Fototriss - Så här ser det ut där jag är

Kategori: Miljö, friluftsliv

Dags för årstidstemat hos Fototriss som vill se hur vi trissare runt om i Sverige och världen har det i vinter. Jag tog en promenad till min kusin på Teg, andra sidan Umeälven, en vacker dag denna vecka. Bara -15° när jag gick dit men hela -22° när jag promenerade tillbaka med sällskap av henne en bit. Nu idag har vi bara -8° härligt nog.
 
Broparken vid Gamla Bron har byggts om för några år sen och är riktigt fin. 
De gamla trähusen vid Storgatan får vara kvar och pryder sin plats. Jag vrider kameran lite till höger för nästa vy.
Von Ahnska magasinet närmast som jag inte vet vad det används till idag och bakom det Umeås första höghus, Thulehuset, byggt 1958 vid Tegsbrons fäste. 
 
Sen vrider jag kameran ännu lite mer åt höger och börjar min vandring över Gamla Bron, som uppfördes 1864, över till stadsdelen Teg för ett gofika hos min duktiga kakbakande kusin.
Så låg sol än men igår kände jag att solen fått extra styrka och höjd vilket hejdade mitt januarideppande.
 
Hittills idag har molnen dominerat men jag ser att det är på gång att spricka upp nu. Tror jag ska få vännen med på en utflykt till havet, så fler vinterbilder kommer nog snart i min blogg :).
 
Andra trissare visar hur det ser ut hos dem om du klickar här.
 
 
 
 

Vietnamesisk konst, fortsättning

Kategori: Konst

Ute är det -24° och mörkret har sänkt sig över trakten. Fast jag vet att dagarna sakta blir allt längre känner jag nu uppgivenhet och otålighet över bristen på ljus i tillvaron. Jag har gått en kortare promenad, ca 20 minuter, så pass välklädd att jag bara frös lite om näsa och kinder. Lite luft måste man bara ha i dagsljus. Eftersom det nu är snö ute, även om tunt, så blir det riktigt ljust när solen till och med visar sig en stund. 
 
Nu åter till utställningen med vietnamesisk samtida konst jag började blogga om här. En mysko stol drog uppmärksamheten till sig.
Ingen av herrarna ville nog sätta sig i den för att blir klippt eller rakad. Verket heter "The vacant chair" av Bang Nhat Linh och stolen är gjord av flygplansdelar. Om man tittade in i spegeln såg det ut så här.
Var kom den här mannen ifrån ??
 
Andra häftiga upplevelser fick man av verket "Utan undertext" som är en videoinstallation av Nguyen Trinh Thi.
Verket är en reflektion över konstnärens position i det vietnamesiska samhället. Det är 19 konstnärer som lugnt och stilla äter varsin matbit. När de ätit klart säger de sitt namn och berättar vad de just ätit upp. Mycket effektfullt och levande. När jag fotograferade från sidan ser man att de inte finns på plats utan bara är en projicering.
Verket ska förmedla känslan av det stilla motståndet mot landets övervakning och censur. Så snyggt tekniskt ufört. Den här mannen tappade en bit av sin tofu på marken och till och med det fixade projektorn.
Se den lilla vita pricken mellan hans fötter! Nästan så man ville gå dit och plocka upp biten.
 
Några guldfärgade skulpturer med kapade fingrar fanns också. Nedan är en av dem. 
En bronsskulptur med namnet "Uppmätta sakers rätta avstånd" av Nguyen UuDam. I programmet står det att "Staters suveränitet och gränser omskapas ständigt, beroende på vems händer som sträcks ut".
 
Efter vår rundvandring med guide tog vi en paus för att fika och diskutera våra upplevelser m.m. Det var en fin oktoberdag vilket syntes på Arkitekthögskolans gavel där studenterna solade.
Känns som så länge sedan!
 
Några av oss gick tillbaka till utställningen och tittade runt lite mer. Vackra små bord lockade.
På nära håll såg man att det var konstverk med budskap och djup. Alla olika.
Mina fötter får också vara med. De vietnamesiska tecknen förstår jag inte men bilderna talar om strider och annat som känns oroligt inuti. Verket heter "16 kafébords berättelser" av Nguyen The Son. Alla verkar har samma förnamn??
 
Som helhet en mycket intressant och givande utställning. Jag återvände till en av konstnärernas systrar som enligt guiden blivit avbildad på ett skämmigt sätt, vilket berörde mig.
Hon var välutbildad, hade fått en position i samhället som professor, tror jag det var, men konstnären/brorsan hade avbildat henne med ena handen innanför sin klädsel och den andra hållande några papper vilket också symboliserade något dåligt. Jag tolkade direkt att han var avundsjuk på sin systers yrkesposition, att hon lyckats bra och därför ville nedvärdera henne. Detta utifrån egna erfarenheter. Därför ville jag fotograferas bredvid henne som för att säga "Heja tjejen, du har gjort det bra och behöver inte alls skämmas".
 
Så kan konst påverka en :). Innan vi skiljdes åt tittade vi ut över Umeälven som stilla flyter utanför vårt Konstnärliga Campus. Vi ser centrums tre broar, närmast Kyrkbron som byggdes 1975 trots massor av protester från olika håll, sen Tegsbron från 1949 och längst bort den fina Gamla bron med sina valv och bågar ända från 1864. Idag är det en gång/cykelbro.
När jag vrider kameran lite till höger ser vi ut över staden. Träden i Döbelns parks döljer det mesta, men man kan se..
...Stadskyrkans torn i mitten, till höger och vänster de fula vita höghushotellen vi fått de senaste åren och ännu en gul lyftkran som visar att det fortfarande byggs för fullt i Umeås centrum.
 
Så, nu känns det som att jag gjort lite nytta idag i alla fall. Då kanske jag kan återvända till boken som just nu börjat bli lite spännande. Det är en Wallanderbok av Henning Mankell. Så vanlig och så många som läst dem, men för mig är det den första deckare jag läser sen 1992 ungefär. Jag hade då en utrensning av böcker i mitt hem, en hel del såldes till vänner för en ringa penning, en hel del gavs bort till dem och till Myrorna, bl.a i stort sett alla deckare jag ägt och läst. Fråga mig inte varför, det bara blev så.
 
Under många år klarade jag inte av spänning eller det minsta våld i böcker och på tv. Konflikter försökte jag också undvika, men det första program som lockade mig att bära ned tv:n från vinden där den stått i ca fyra år var just första omgången av Robinson. Där förekom det ju lite av den varan. Men Morden i Midsomer började jag inte se förrän 2007 och fortfarande vill jag undvika serier innehållande mycket våld, även om det inte alltid går då jag idag gillar spänning som jag gjorde innan jag blev sjuk 1993-1994.
 
Nu önskar jag er en trevlig januarihelg! Kanske finns det någon bra konstutställning ni kan se :)!
 
 
 

Gammalt och nytt i staden

Kategori: Umeå Stad

Jag hann inte med något Fototriss i helgen då temat "Rak" hade krävt en del av mig. Jag scannade tänkbara alternativ i närheten och tog en titt i arkivet men fann ingenting direkt så då fick det vara. Istället visar jag nu lite bilder jag tog i Umeå stad för drygt fjorton dagar sen.
 
På stadbiblioteket har de invigt två nya konstverk. Här är det ena.
Enligt vad jag har läst är det en dricksfontän. Om man verkligen kan dricka friskt vatten ur den är jag däremot inte säker på och jag såg heller ingen försöka.
 
Mer bibliotek blir det inte utan vi gick ut på Strandvägen där det finns många gamla fina hus. Aschanska Villan är ett av dem.
Där har det nyligen öppnats en ny restaurang i källaren som tydligen heter "Hunger och törst" och ska ha fasta tre- eller femrättersmenyer som byts ofta. När jag var ung kallades huset Hantverkshuset och där i källarvalven har jag varit många gånger på trevliga fester.
 
Upp på Storgatan bar det av sedan med en vy över fina Stadskyrkan och en nedåtgående höstsol.
Vidare öst på stan mot Scharinska villan som nyligen renoverats men än inte tagits i bruk vad jag vet.
Huset var tidigare kårhus och även där har jag varit på studentfester på 80-talet. Lilla huset i bakgrunden som jag tycker är jättefint var tidigare vaktmästarbostad eller var det chaufförens bostad??
Idag bor visst ingen där utan det används på annat sätt. Fint med alla roströda lönnlöv som täcker marken.
 
Efter det passerade vi Ringstrandska villan som jag fotograferat tidigare i min blogg och kom snart fram till vännens lägenhet. Den här bilden är dock från korsordsmys hemma hos mig på Ersboda.
På så vis kommer jag in på lilla Tusse som nu bär blåkrage igen. Ett litet sår på ena frambenet som jag rengjorde för ca en vecka sen har utvecklats till en böld som nu spruckit. Idag har jag varit med honom till veterinären som gett honom antibiotika och klippt bort päls från såret. Resten måste jag fixa själv, hålla honom inne och rengöra såret med bakteriedödande salva 3-4 dagar. Tror ni den lilla katten begriper det. Nej, han springer fram och tillbaka och vill ut med jämna mellanrum, ca 3 minuter mellan varje "Nu vill jag ut!-jam" Kragen gör att han inte så lätt kommer ut genom luckan till balkongen där han faktiskt får vara, så jag måste öppna och se hans besvikelse att inte inglasningen är öppen så han kan springa ut i naturen här bakom.
 
Men syster Desirée får vara ute och det blir lite bök med att ordna öppet för den ena och stängt för den andra. Men det är bara några dagar.
 
I morse tog jag mod till mig och uppdaterade till Windows 10 och än så länge är jag faktiskt nöjd. Jag fick tillbaka hela skärmbilden (har haft en svart ram någon månad), texten är tydligare och även bildskärpan, upplever jag. Än så länge inga konstigheter, peppar, peppar. Detta roliga uttryck när man inte vill utmana ödet genom att vara för nöjd. Undrar var det kommer ifrån?
 
I helgen har jag pyntat advent det mesta i alla fall. Närmare Lucia tar jag fram resten, tomtar och sånt som är ännu juligare. Jag har också bakat, provat två nya recept, men det blev inte riktigt så bra som jag önskat. Ibland ska man nöja sig med gamla beprövade recept verkar det som, men det är alltid kul att prova nytt. Jag är i alla fall redo att bjuda på lite glöggkalas till några olika väninnor, om de har tid att hälsa på.
 
Önskar er en fin början på december. Bara Tusse blir frisk blir det nog bättre för mig också, hoppas jag :).
 
 
 

Fototriss - Rostigt

Kategori: Umeå Stad

Inte hade jag något rostigt nära, inte hade jag något i mitt arkiv som passade till veckans tema så det blev att ge sig ut och leta. Som tur var skulle jag ändå ner på stan och tillsammans med min vän gick jag runt och letade. Det var så svårt att finna något rostigt just idag, men till slut..
 
Det första vi stötte på var en liten ventil i ett gammalt hus.
Rostfärgade löv var det gott om och jag fotade några att ha i reserv, men det ordnade sig med bättre motiv till temat rostigt. Ett riktigt fult elskåp fullt av rost stod vid vackra gamla trähus på Kungsgatan i Umeå.
Betydligt fräschare var denna fint rostiga cykel som stod en liten bit bort mot stan till...
.. och gjorde reklam för Öppen Gemenskaps hantverksbutik.
 
Fler rostiga bidrag hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

Scharinska villan

Kategori: Umeå Stad

För snart två veckor sen nyinvigdes Scharinska villan i stan efter att den genomgått en omsorgsfull renovering av kunniga hantverkare i gammal teknik. Det var öppet hus för allmänheten och jag och min vän gick dit. Tråkigt nog tog jag ingen bild av utsidan men klickar ni ovan så ser ni huset i all dess mörkrosa glans och får en massa information om det på samma gång.
 
Massor med folk var det där och hade så varit för när vi skulle ta på skoskydd var de flesta nednötta och trasiga. Jag fick överta ett par hyfsat hela. I det första rummet finns den vackra och ursprungliga kristallkronan kvar.
Huset byggdes 1904-05 och är ritat av arkitekten Ragnar Östberg. 1977 gjordes en inventering av möblemang och andra inventarier som nu de allra flesta har försvunnit från huset utan förklaring. Det skrev de om i en artikel i lokaltidningen för bara en vecka sen. De hoppas att några vaknar till och vill lämna tillbaka det som "lånats".
 
I samma rum ett vackert burspråk där jag suttit några gånger när vi i P-linjen hade fester i villan på 80-talet.
Sen dess har byggnaden använts för musikevenemang av allehanda slag. Till slut blev renoveringsbehovet för stort och all verksamhet flyttades till andra hus. Nu funderar de på vilka som ska få använda villan, förhoppningsvis några som värnar om den fina inredningen och miljön så den inte blir så illa åtgången igen.
I nästa rum, den stora salen, är väggarna täckta av vacker mosaik som nu blivit som ny. De väggarna har jag också haft som bakgrund när jag fotograferat festande studentkompisar:). Nu några(!) år senare är jag ute på visning med vännen och mest bara andra pensionärer som vill minnas sin studietid, alla jazzkvällar och andra festliga tillfällen eller bara är nyfikna på det fina huset.
 
Här ser ni de söta blå skoskydden på min vän i mosaiksalens burspråk.
Han ville nog känna sig som ägare ett tag:). Taket i rummet är också jättefint.
Vi gick också trapporna upp till den övre våningen men där såg vi inte så mycket. När jag tittade ut genom fönstret fick jag syn på minivillan som i samma stil som den stora byggnaden var trädgårdsmästarens bostad.
Tyvärr används den bara som garage idag. Det är den alldeles för fin för, tycker jag, men så är det bara.
 
Efter visningen vandrade vi in mot centrum där mängder av shoppare och flanerare fyllde torget denna lönehelg. 
Gallerian Utopia invigde sin tredje och sista del och även där trängdes vi ett kort tag. Ovanpå gallerians tak håller tolv nya radhus på att färdigställas. De blir knappast billiga att bo i så det får man nog kalla en riktig gräddhylla.
Så stora fönster, det blir som små tv-apparater ovan där intresserade nedan kan iaktta delar av de boendes liv irl. Inte skulle då jag vilja bo där, men lite roligt är det att andra vill det.
 
Vi avslutade på café i Up2-gallerian där ett erbjudande om en MoccaCaramelLatte lockade mig.
Godis, ingen kaffesmak alls passar mig som tedrickare utmärkt. Lite suddig bild, tyvärr, men visst blir man lite sugen ändå?
 
Idag blåser det igen efter en hyfsat vindlugn förmiddag. Jag solade en stund vid väggen, såg årets första humla kalasa på krokusnektar och några nyvakna flugor fladdra förbi. +12-14° och västliga milda vindar var skönt. Katterna hittade en gräsfläck som var mycket lockande för dem båda, Desirée började men Tusse avslutade med en riktigt njutningsfull gräsrullning. Jag undrar vad det var som doftade så gott för dem?
 
Högerhanden värker när jag skriver idag. Handleden känns stel och jag vet inte varför. Jag har bara burit bort de skyddande grankvistarna från rabatterna och sopat lite grus. Tål jag inte mer än så? Snart är det i alla fall dags för yoga och det är välgörande för både kropp och själ, så jag hoppas värken snart går över.
 
Ha en fortsatt bra vecka och njut av våren som är på väg.
 
 
 

Lite av varje

Kategori: Festligt

Inget nytt har hänt på en vecka förutom att kylan har kommit tillbaka, speciellt på nätterna. Natten till torsdag var det hela -12° men sen tinar solen bort frosten varje dag. I solen är det skönt att vara. Det tycker även lilla Desirée som gärna stannar vid solväggen.
Krokusknopparna står stilla sen mitten av mars och väntar på totalvarmare dygn innan de vågar slå ut.
Snödropparna däremot har vågat. Den här bilden tog jag 17 mars.
Jag har i och för sig inget emot att det stannar upp för egentligen ska det vara vårvinter med mycket snö kvar än. I lördags morse var det fint igen efter att det plötsligt hade vräkt ned hagel och sen snö på fredag kväll.
Den tinade bort ganska snabbt, tyvärr. Idag har de lovat snö igen men jag tvivlar att det blir annat än blötsnö då vi nu har +5°.
 
Åter till lördagen den 21 då jag sist tog bilder. Vi var några i UMeGänget som träffades på Restaurang Invito för att äta brunch. Mycket gott på buffén och klart prisvärt. Sen gick jag hem till vännen och vilade magen en stund innan det var dags för nästa kalas.
 
Min kära väninna S fyllde nämligen jämnt och jag hälsade på hos henne. Ett glas mousserande var gott men jag var tvungen att vänta innan jag kunde ta något av det goda som också bjöds hos henne.
Här är vi, vänner sen hösten 1968 då vi båda bodde i stadsdelen Västerslätt hos våra föräldrar i varsin villa på Vallmo- resp Stråvägen. 
 
Vi bytte plats fotografen och jag. Här är nu mor o dotter så jättefina tillsammans (var för sig också).
Sakta närmade jag mig buffén och tog små bitar av smörgåstårta, tårta och go´bitar och ja, de gick ner och smakade mycket bra.
 
R, dottern, är danslärare och ville aktivera sin mor med hjälp av lite tunna tygbitar. Då kan det se ut så här.
Det mesta hamnade på golvet som synes. Roligt ändå! Sen gick det lite bättre. Härligt med lekfullhet i alla åldrar.
Och nu, med tungan rätt i mun, håret utsläppt och full av entusiasm ska det gå ännu bättre:).
Det gjorde det men jag lyckades inte få den perfekta bilden.
 
Efter kalaset promenerade jag lugnt ner till Gamla Bron som funnits ända sen 1863. Jag mindes tiden då jag bodde på Teg och vandrade/cyklade över den till/från stan mest varje dag.
Jag jobbade på Hotell & Restaurang Dragonen 1980 - 84, sen studerade på universitetet 1984 - 1988 men efter det flyttade jag till Haga på den här sidan Umeälven. Före 1980 arbetade jag på Tegssidan. Det var mitt första arbete som receptionist på ESSO Motor Hotel som gjorde att jag flyttade till Domarvägen i januari 1975.
 
Solen var på väg att gå ned vid 18-tiden och jag tog några bilder.
Lite is finns det kvar i älven än ett tag speciellt när nätterna är så kyliga. Men en bit ut såg jag ett par knipor simma så visst är våren på väg. 
 
Den här bilden på brosilhuetten blev jag riktigt nöjd med.
Jag gick lugnt till Vasaplan och tog bussen hem för en stilla kväll framför teven mätt och belåten med dagens umgänge och intryck. Mr Selfridge var trevlig att åter stifta bekantskap med. Jag gillar serier som inte är våldsamma, men ibland fastnar jag även framför sådana, såsom Jordskott och Fortitude som går nu. Jag kan inte slita mig från dem fast det är ett onödigt våldsamt mördande i mest varje avsnitt än så länge. Men ruskigt spännande!
 
Nu snöar det ute och det vita brer sakta ut sig på marken. Temperaturen har sjunkit några grader. Fint blir det. Jag ska nog börja påskpynta ikväll. Ja, jag hinner säkert klart för inte är det mycket pynt jämfört med julens alla lådor som packas upp till advent. Lite påskfärger är i alla fall roligt att omge sig med.
 
Ha en skön förpåskhelg!
 
  
 

Fototriss - Nostalgi

Kategori: Umeå Stad

Det blev en intensiv dag i dag full av trevligheter faktiskt. Turligt nog tog jag med kameran på stan och hann ta några bilder till veckans fototriss med temat Nostalgi också. Jag gick till Kungsgatan, till det som numera kallas de Västra Kvarteren där många fina trähus är bevarade med bara små butiker, ingen modern galleria alls.
 
Nostalgi känner jag när jag ser detta hus med Frukthörnan som butiken hette förr. Halva den gamla neonskylten finns kvar som synes och nu finns här en alldeles ljuvlig liten chokladdelikatessbutik, mycket frestande att besöka.
Då, på 60-70-talet handlade jag alltid här mitt biogodis i lösvikt för mittemot låg den fina Sagabiografen. Den finns delvis kvar men nu som teaterlokal som tyvärr är rivningshotad.
Lite svårfotograferad då så mycket nytt skulle störa nostalgiblicken. Även här är det fint med de gamla neonlysrören.
 
Längre västerut på Kungsgatan, på andra sidan E4:an som tyvärr ännu går igenom staden, hittar jag lilla närbutiken Bubblan som funnits jättelänge. Redan när min mamma arbetade på café i sin ungdom på 30-talet bodde hon i gårdshuset som fanns bakom butiken. 
Här har jag många gånger handlat glass och kolaremmar när jag t.ex. cyklat Broarna Runt (ca 3 mil) och velat unna mig något gott. Trots alla nya skyltar och flaggor känner jag ännu nostalgi när jag passerar den lilla affären som på den tiden mest var en liten kiosk fast en sådan man kunde gå in i.
 
Fler bidrag på nostalgitemat hittar ni hos Fototriss.
 
 

Genusfoto och samiskt gott.

Kategori: Miljö, friluftsliv

Lite bilder från förra söndagen då jag och några till ur UMeGänget träffades vid Västerbottens Museum. Det var sista dagen på den samiska veckan, därför renskinn på bänkarna utanför. De värmde gott, likaså leendena på fönstret bakom mig.
De är fjolårets kulturhuvudstadssymboler för Umeå och jag gillar att de får vara kvar lite här och var. Man blir glad av dem. 
 
Torsdagen innan hade jag sett TV-programmet "Alla är fotografer" där Henrik Schyffert och Johan Rheborg ger varandra fotoutmaningar. De hade fått kritik för att ha varit så genusomedvetna och diskuterade hur olika män och kvinnor visas på bild. Intressant, tyckte jag, och tog till mig deras synpunkter. Därför bad jag E att ställa sig i en typisk kvinnlig pose med korsade ben, sedesamt hållna händer och ett rart leende. Han är också fotograf så det gjorde han gärna.
Det roliga är att H som står bredvid och troligen inte alls är medveten om fotot verkligen står klassiskt manligt, bredbent, händerna bestämt bakom sig och med en bister min. Inte jag heller tänkte på att han var med på bilden när jag fotograferade. Det bara blev så!
 
Tänk om jag skulle ha vågat ställa upp mig så för fotografering! Jag har ofta fått höra att jag har ett fint leende och därför ler jag gärna på bild för fin vill man ju vara. Men visst vore det roligt att våga utmana sin egen bild?
 
Vi promenerade i omgivningarna på Berghems gator och när tröttheten började kännas i benen tog vi en fikapaus på samekaféet vid Sävargården. Där såg jag en skylt att gahku bakades och såldes i bagarstugan. Dit gick jag sen när vi var mätta och belåtna.
Halva denna röda stuga består av bagarstugan där den samiska mjukkakan gräddades på hällen.
De är tjockare än vanlig mjukkaka och härligt seg så varhelst de säljs (inte alls vanligt) köper jag med mig hem.
Jag hade turen att vara först i kön och köpte fyra stycken. En kostade 25 kr och eftersom jag bara hade med en hundring kontant så fick det bli fyra av de varma, ljuvligt goda gahku. På väg från friluftsområdet Gammlia passerade jag en vagn där samiskt kött och fisk såldes. Kött äter jag ju inte men en fin bit Souvasgravad- och lättrökt lax köpte jag med mig hem till vännen. Han fick bjuda på te till de goda kakorna med lax och jo, gravlaxsås hade han också hemma.
 
Vi var trötta efter promenad och fika så någon utställning hanns inte med, men det var vernissage den dagen så vi hinner nog se den senare. Så soliga och fina som dagarna har varit senaste veckan vill man inte vara inomhus utan försöker hitta på aktiviteter ute. Idag blev det bara en lång promenad här på Ersboda och några korta solstunder med katterna vid husväggen. 
 
Katt på hett plåttak har ni kanske hört talas om (film med Elisabeth Taylor)? Här kommer nästan en sådan bild, grannens katt Zorro på papptak som solen tinat bort frosten på.
Min lilla katt Desirée på insidan av fönstret ställde sig upp som en kanin när hon såg honom, men han ignorerade hennes intresse.
 
Ha en skön vecka, kära läsare!
 
 
 

Fototriss - Se upp!

Kategori: Djur och natur.

Med utropstecken efter blir temat en uppmaning av det starkare slaget men struntar man i det, då tolkningen är fri, kanske mina bilder passar bättre. De är en vecka gamla då jag saknar energi att ge mig ut på en fotoutflykt denna gråmulna dag. Inte helt grå då vi faktiskt fått ett nytt tunt kritvitt snötäcke över grusade isgångar inatt.
 
Jag börjar med min kära katt Tusse som satt på bordet och såg så söt ut. Jag bad nog inte honom att Se upp men det gjorde han ändå för direkt på mig tittar han inte.
Vad han ser på är okänt. Hade han tittat ut hade det troligtvis varit en fågel på besök men inte nu.
 
De små talgoxarna får nog Se upp ofta när de besöker våra fågelmatningar nu i vinter.
Katter, stora fåglar som kajor och skator kan störa och hota. En dag såg jag faktiskt en duvhök försöka få sig ett skrovmål bland talgbollarna. Eller så bara en människa som plötsligt svischar in på sin entré utan att tänka på att där pågår måltider för våra bevingade vänner. Mina förklaringar börjar likna bildfrågan i "Så ska det låta" men även där brukar det mesta godkännas liksom i fototrissarna :).
 
Bättre blir det inte nu när jag visar ett fint hus Östpåstan och ber er att se upp på taket för det var faktiskt det jag gjorde...
..och tyckte att den vita snön på taket gjorde sig så bra mot de gröna skorstenarna. Senare i veckan fick nog förbipasserande se upp då det tinade för fullt och rasade is och snö från taken. Men i lördags när jag tog bilden låg snön snällt kvar.
 
Fler och säkert mycket bättre bidrag på temat Se upp hittar ni här
 
.

Snöskulpturer 2015

Kategori: Konst

Ifjol blev det ingen snöskulpturtävling av olika orsaker men i år gick det bättre. Däremot blev de inte långlivade då storm, plusgrader och kanske vandaler förstörde skulpturerna så igår var bara trasiga snöhögar kvar när jag gick förbi. Temat i år var "Tiden börjar på nytt" vilket nog anspelar på att Umeås Kulturhuvudstadsår nu är över. Åtta lag har tolkat temat på olika kreativa sätt.
 
Tur då att vi var ute i lördags och förevigade dem. Den som låg närmast torget var inte helt färdig när vi passerade och titeln "Mosterställning" gav ingen ledtråd.
Men sen har jag fått berättat för mig att det är det numera insomnade Apberget (umebor vet vad jag menar) som avbildats med talartribunen längst upp. De två männen som kramas betyder säkert något men vad har inte jag kommit på. Däremot var tydligen skylten felplacerad så titeln är okänd. Här är i alla fall skulpturen nästan klar.
 
Soligt med blå himmel gjorde fotona rättvisa. Konstverken i skugga blir inte lika bra.
Med den här otäckingen kanske det inte gör något. "Rise and shine" heter verket och nu är den bara på väg att stiga upp, skina får den göra senare :). Vackra rådhuset i bakgrunden.
 
Lite sol fick den också senare när vi var på väg tillbaka. 
En zombie ska det föreställa och det är helt begripligt. Vi fortsatte att följa Rådhusesplanaden uppåt mot Järnvägsstationen, den gamla, och stötte på det vinnande bidraget. 
 
En magnifik drake vid namn Ouroboros. Den vann både juryns och publikens pris läste jag i VK.
Den är tydligen så glupsk att den till och med kan äta upp sin egen svans.
Laget "Apelsinerna" har varit med flera år och även vunnit många gånger tidigare.
 
På andra plats kom skulpturen "Vakna".
Snyggt grovskulpterad man, påminner om gamla tiders träsnidande. På andra sidan snöväggen är det däremot en annan gestalt.
Undrar vad den väl påbyltade personen ska föreställa?
 
Och på tredje plats kom "Lust for life", två kopulerande sköldpaddor.
Inte direkt min favorit även om de lyckats få fram ansiktena/huvudena bra. Däremot har de gett sköldpaddorna en massa extra ben så att de mer ser ut att föreställa stora insekter. Men det är väl en petitess. Som ni ser pågick arbetet fortfarande då de tävlande fick hålla på till kl 13 men publiken tilläts titta på tävlingsresultaten redan från kl 11. Jag tycker att det var bättre förut då de skulle vara färdiga redan kl 11, alltså för oss i publiken.
 
En som hellre borde fått ett pris enligt min åsikt var dessa lekande lakar.
Fina men svårfotograferade.
 
Eller varför inte denna jättesöta, jättestora kaninnos?
Den borde blivit barnens favorit i alla fall.
 
Längst upp mot Järnvägstorget fanns denna moderliga snöstaty med öppning stor nog för både liten och ihopkrupen stor. Bilden blir finare med den lille.
Ansiktet är mer åt Buddhahållet, tycker jag, men brösten och skötet är tydligt kvinnliga. Å andra sidan kanske en Buddhastaty kan vara kvinnlig också. Jag fick nämligen veta av en bekant vars son var med och skulpterade att skylten hamnat på fel ställe. Mosterställning som jag nämnde med den första skulpturen i detta inlägg hörde till den här, men det skulle egentligen vara Moderställning. Då blir också temat begripligt att med mödrar går livet vidare och tiden börjar på nytt :).
 
Det är alltid roligt att gå runt och titta på dessa snöskapelser, bara synd att de inte fick stå kvar längre. Men vädret rår vi inte på. Idag har jag tagit en tur till stugan för att se om snön låg kvar på taket efter alla plusgradersdagar. Det gjorde den men det droppade för fullt.
 
Jag hade köpt med mig en snöskyffel och ställde mig på en stege för att skotta ned snön från uterumstaket. Lite mer än hälften fick jag ned innan jag ledsnade och inte nådde längre. Istället tog jag en promenad med lite soldis, massor av fågelkvitter och härligt ren luft. Så skönt!  Efter det lite matshopping och en mysig eftermiddagsfilm på ettan med en ung Maggie Smith, den fantastiskt duktiga skådespelerskan.
 
Ha en skön fortsättning på veckan!