konstbarbro

Snöskulpturer i Umeå

Kategori: Konst

Här kommer bilder på alla snöskulpturer som var med i årets tävling i Umeå. Ett antal stora kuber fulla av rejält packad snö ställdes ut längs Rådhusesplanaden förra veckan. På fredag kväll började de olika lagen forma till sina bidrag som sedan visas upp på lördagen. Jag gissar att de får jobba hårt hela natten, vissa mer än andra. I år var det flera minusgrader vilket gjorde snön behaglig att jobba med, men tyvärr kom plusgraderna redan på söndagkväll. På måndag och tisdag hade vi upp till +8° så igår när jag besökte Gamla Bibliotekscaféet fanns det bara kvar någon blöt snöfläck av de fina skulpturerna.
 
Här är de däremot nygjorda. Årets tema är Ålder, Visdom och Respekt. Den första från Rådhustorget räknat hade titeln "Simma lugnt".
Det är kanske inte helt lätt att se men det föreställer en trött sköldpadda som tar flythjälp av ett oljefat medan en människa slöar på dess rygg. Tolkningen är fri :).
 
Nästa skulptur med namnet "Oundvikligt" visar en ålderstrappa med bl.a. ett krypande spädbarn längst ner och en äldre person med käpp högre upp. Ugglan på toppen med utbredda vingar är väl symbolen för visdom. 
Skaparna putsade och putsade. Tänk dig vilket jobb att ur jättekuben av snö forma en så skir skulptur!
 
När solen lyser över verket blir det ännu finare. Denna titel var lång men hade med något av orden mind och making, så jag kallar den helt enkelt "Mindmaking"
Jag gillar den här och den fick också tredje pris.
 
Ett litet brobygge...
och stora troll vid en eld. Jag minns alltså inte titlarna.
Mot järnvägsstationen går vi och möter då ugglemor med ungar i solsken..
..med en skuggig baksida. Lite svårfotograferad var just denna.
De ulliga uggelungarna påminner mig om när jag fick hålla i en sådan, pärluggla var det. Klicka här om du vill se det.
 
Ett troll till mötte vi på vår snökonstvandring. 
Ett lite mera kungligt sådant vilande i sin tron. Jag har blurrat ansiktet på mannen bredvid för han har ju inte bett att få vara med på fotot.
 
Till sist kommer vi fram till Yoda som i sin StarWarsvisdom åker elmotorcykel. Titeln är "Go Green like me you must".
Laget Apelsin som vunnit de senaste åren har gjort denna. De vann i år också, både juryns och publikens pris.
 
Vi är nu framme vid Rådhusesplanadens slut och vår vackra järnvägsstationsbyggnad.
Vicke Lindstrands glasskulptur "Grön Eld" framför är så fin men har stympats lite vid senaste ombyggnationen av järnvägstorget. Kommunen har kritiserats mycket för det och har nu lovat att göra bättre.
 
Jag gick runt med några medlemmar i UMeGänget och efter konstvandringen sökte vi oss till Café Kakmonstret för en god fika. Ett mycket mysigt ställe med gott bröd som jag gärna rekommenderar. Ett kort besök i gallerian Utopia blev det också. Konstverket i taket gillar jag jättemycket.
Här kan man snacka om WW-bubbla!
Konstnärens namn har jag glömt men han kommer från Jakarta, läste jag. Han har inte bara knycklat ihop en folkvagn om nu det skulle gå utan använt vissa originaldelar och skapat andra. Läckert!! Väninnan som var med hade aldrig sett det fast hon besökt Utopia många gånger. Ja, det gäller att titta uppåt ibland :).
 
Jag myste sen hos vännen Östpåstan några timmar innan jag återvände till snöskulpturerna för några kvällsbilder. Nu hade skaparna slutat putsa på denna.
Trollen med sin eld ger en annan stämning i mörker.
Utan blixt blir himlens färg en helt annan.
Statyn på Rosén glimtar till i bakgrunden. Ids inte berätta mer om honom. Om intresse finns kan ni alltid googla :).
 
Det blev ett riktigt långt inlägg om lördagens trevligheter. Nu har som sagt allt det snöfina tinat bort. Isigt är det på gångbanorna här ute men traktorn har i alla fall sandat en gång extra eftersom det inatt faktiskt var minusgrader och nu är nere på noll ungefär.
 
Broddar på nu när jag ska gå en längre promenad. Tyvärr har solen gömt sig bakom molnen medans jag har suttit här med min blogg.
 
Önskar er en bra vecka!
 
 
 

En snöskulptur i alla fall

Kategori: Konst

Just det! Igår gick jag runt med Umegänget och tittade på årets snöskulpturer. En av dem hinner jag lägga upp här innan jag åker iväg på min årliga träffa med H o K till IKSU Spa på Umedalen.
Laget Apelsin som brukar vinna juryns pris har i år gjort en Yoda på mc. Jag vet ej än om den fick även årets jurypris men många beundrade den välgjorda skulpturen igår.
 
Ha det så gott!  Jag återkommer med fler skulpturer om några dagar.
 
 

Gunnels glas

Kategori: Konst

Äntligen har jag kommit fram till min barndomsväninna, Gunnel Sahlins, glasutställning på Västerbottens Museum.
Muséet på Gammlia som har denna fina symbol på tegelväggen. Vernissagen var söndag den 2 oktober och då var jag där med väninnan S och trängdes med massor av andra för att lyssna på invigningen, höra Gunnels eget tal om sin konstutövning och se allt vackert glas hon åstadkommit. Senare på kvällen var jag bjuden på mingel med vin och gott tilltugg för ett mindre sällskap men ändå ganska många av hennes vänner, släkt och bekanta. Jag är inte direkt bekväm i sådana sammanhang, många var runt Gunnel som jag kände bäst och jag försökte inte ens tränga in mig där då vi faktiskt hade setts på en lunch några dagar tidigare. Däremot satte jag mig med några av hennes syskon och syskonbarn vilket blev en jättetrevlig upplevelse. Så avslappnat och roligt att prata barndomsminnen och annat som dök upp.
 
Kameran hade jag inte med då utan jag gick dit i lugn och ro några dagar senare när eftermiddagssolens strålar letade sig in bland glasföremålen...
... och gav upphov till fina skuggor och speglingar. Till och med fotografen kan anas i det gröna :). 
 
Så här såg det ut när jag steg in i den stora utställningssalen.
Härliga färger och former på podier och en spännande vägg fylld av Gunnels processande när hon skapar sina alster m.m. kuriosa. Gå och se själv om du/ni befinner er i Umeå. Utställningen är kvar till i januari 2017. Om du inte kan det får du här lite mer information.
Vi är alltså barndomskamrater, föddes med två månaders mellanrum år 1954 i byn Grisbackaänget ca tre km utanför Umeå centrum. Ja, själva födseln skedde väl på Umeå BB, antar jag. Vi växte upp, lekte tillsammans, gick i samma klass första året i Grisbacka skola dit vi cyklade Ängsvägen några km. Sen förflyttades vi till Hissjö skola en mil bort längs väg 363 för klasserna 2 - 6. Då gällde skolbuss på morgonen och taxi hem på eftermiddagen tillsammans med elever från Tjälamark och Lantbruksskolan (numera Forslundagymnasiet).
Härligt lysande gröna färger i dessa vackra vaser. Jag skulle gärna ha en i mitt hem men med katter och kanske för övermöblerat skulle det nog inte fungera. En mindre vas av Gunnel har jag i säkerhet (för katterna) i mitt vitrinskåp. Den köpte jag 2004 ca när hon hade en mindre utställning på Presenta. När jag skulle sälja min lägenhet på Gustav Garvares gata stylade jag med den :).
 
Kolla in lekfullheten i dessa färgglada former ur serien Latin Love.
Nog ser man kopplingen till samba och andra danser, eller vad tycker ni?
Ränder gillar hon också.
Jag minns Gunnel som riktigt liten, kanske 5-8 år, med en svartvit randig jumper på sig som jag associerar en del av dessa vaser till. Vet inte om hon gör det :).
 
Högstadiet gick vi på Grubbeskolan, betydligt närmare hem, även då i samma klass alla tre år. Jag flyttade från byn redan 1968 och vi fick båda nya vänner. Första året i gymnasiet gick vi också tillsammans i humanistisk linje, men sen skildes våra vägar åt. I nästan 20 år hade vi ingen kontakt alls men hur det nu var kom det sig att jag hälsade på henne i Åfors där hon bodde och arbetade i atelje åt Kosta Boda.
Hon hade då lanserat serien Frutteria som fanns att köpa på Presenta här i stan. Det är inte de som syns på bilden ovan. Dessa kallas Puppis som lanserades kring 1986. Det var nog då jag hälsade på henne i den lilla röda stugan med kattlucka. Jag hade besökt en väninna som studerade i Borås och var på väg till Öland för att umgås med några väninnor från Skåne som bl.a var bra på fågelskådning. När jag planerade den resan kom jag på att Gunnel bodde på vägen emellan dessa orter och bokade in en träff.
 
Jätteroligt var det att ses efter så många år. Jag fick bl.a. följa med in i glashyttan och se på en del av hennes arbete. Efter det har vi hållit kontakten även om det ibland gått många år emellan besöken.
Jag gillar speglingar och hur solen lyser upp glaset.
I söndags var jag där med min systerdotter. Då var det helmulet utanför vilket fick glasets färg att anta en annan ton, men även det var fint.
Den här vasen, t.ex. lyste på annat sätt, men det får ni iaktta själva om ni vill för jag hade ingen kamera med sist. På väg dit fick jag förresten dela A:s Pokemonletande på Gammliaområdet. Kul!
 
En bild till bjuder jag på. Många foton tog jag men det får räcka så här.
Även mattan har hon designat liksom en del textil åt Katja of Sweden. Jag träffade en annan barndomskompis från byn, I, och hon berättade att hon utan att veta om det hade porslin från Ikea som visade sig vara designat av Gunnel.
 
Vår by, Grisbackaänget var lång med hus på båda sidor om 70-vägen mot Tavelsjö o Vindeln. I början från stan räknat bodde Gunnel med sin stora familj (sju syskon är de). De hade en liten pool utomhus och gymnastiksal i källaren. Gissa om det var kul att besöka henne! Några gårdar längre fram bodde I, sen B också i vår ålder men jag bodde på andra sidan vägen ännu längre bort där vår bondgård låg på den plats Bilfrakt finns idag. Jag tror att Gunnel och de andra också tyckte det var roligt att besöka oss, ladugården med djuren, bagarstugan varifrån det doftade gott emellanåt och vindarna med sina spännande skrymslen. Lite Bullerbykänsla hade vi allt, speciellt nu när man tittar på det med vuxen blick när många år gått.
 
Jag hoppas att vi snart får ses igen, diskutera barndomsminnen, konst och annat i våra respektive liv. Gå och se Gunnels utställning om du har möjlighet, man blir glad av den. På muséet visas också Britta Nordströms fina film om Gunnel, "Jag skulle vilja vara en pion".
 
Veckan börjar grått men förhoppningsvis lyckas solen tränga igenom snart. Ikväll ska vi ha vår årliga födelsedagsmiddag, jag och en annan barndomsväninna, C, som jag känt sen första klass. 
 
 

Stig Lindberg-vandring

Kategori: Konst

Umeå har äntligen insett att Stig Lindberg som föddes i Umeå 1916 är värd att fästa uppmärksamheten på nu när det är 100 år sen hans födelse. Vi missade det när vi firade Kulturhuvudstadsåret 2014 (nästan, en mindre utställning ordnades visst privat). Jag valde att delta i en stadsvandring för att titta på hans konst och få veta lite mer om hans tid här i Umeå innan han flyttade söderut och så småningom kom till Gustavsberg där han började sin offentliga konstbana.
 
Vi samlades på Väven, massor av intresserade och nyfikna, för att sen vandra vidare till Mimerskolan där Stig gått i realskola.
Där huserar numera Elite Hotell Mimer som öppnade så sent som i år. Den pampiga byggnaden färdigställdes år 1900 och har hyst många av Umeås elever genom tiderna, bl.a. har Lars Widding skrivit om den. Stig Lindberg var visst ingen flitig elev utan visade mer kreativitet och var visst också lite av en lustigkurre, berättade guiden. Det gick ju väldigt bra för honom ändå, vet vi ju idag :).
 
Vandringen fortsatte mot gamla Stadsbiblioteket öst på stan där det i entrén finns detta konstverk av Stig L, uppfört 1962....
...vars titel är Folkvisan. Jag minns den här väggen så tydligt från mina unga år då jag besökte biblioteket ofta och läste alla barnböcker jag kunde komma över. Det var lite jobbigt att jag blev begränsad och inte fick låna fler än 7 böcker per gång. De läste jag ut på nolltid så snabbt var jag tillbaka. Idag huserar företaget Deloitte där.
 
Tillbaka till centrum gick vi. Trots byggnationerna som just nu pågår på torget kunde vi komma hyfsat nära den här frisen som syns på väggen till gamla Domushuset. Den är också uppförd 1962.
Fönstren under tillhörde då Domusrestaurangen så symbolerna ovan föreställer ett glas, några gafflar m.m lite mer svårdefinierat åt restauranghållet. Tyvärr hänger julbelysningen kvar året om som ni ser. När Domus lades ner blev det en galleria i huset som först kallades Victoriagallerian, numera MVG, vilket betyder mer Victoriagallerian!! Det är sällan man tittar upp på väggen fast man/jag passerar där så ofta, men nu kanske jag har frisen i tankarna någon gång när jag flanerar på gågatan. Jag tycker den är så fin och verkligen pryder fasaden.
 
På Renmarkstorget ståtar ett större konstverk, en kopparskulptur utan titel uppförd 1976. 
Förutom Stig L:s signatur står där också E.Ö vilken är medkonstnären som var specialist på ärgad plåt, berättade guiden. Från början var jag inte så förtjust i denna och fler Umemedborgare än mig klagade på färgen, men numera gillar jag den. Det är en fontän men kommunen snålar tydligen med vattnet så små strålar som det är. Det påtalade guiden också att det var ovanligt med höga vattenflöden, tråkigt nog. Tydligt känner man igen en fisk däruppe till höger och det visade sig att Stig Lindberg i unga år arbetat i fiskaffären en bit bort (längesen den slog igen nu).
 
I huset till vänster kallat centrumhuset fanns en innergård med en fin fontänskulptur av Stig men den monterades ned, flyttades i delat tillstånd, en del kom bort, resten uppfördes i Stadshuset. Det skrevs arga insändare om att skulpturen förstörts och nu är den nedmonterad i ett förråd, det som är kvar. Tyvärr, för den var fin och stod i Umeås första galleria fast det ordet inte användes då på 60-talet. Där fanns bl.a. Bäcklunds som sålde lite av varje, bl.a. köpte jag (eg. mina föräldrar) en Barbiedocka till mig 1965. Den har jag ännu kvar :).
 
På stadsvandringen fick jag lära mig något nytt, att i den lokalen också funnits ett till konstverk av Stig Lindberg, tavlor som sträckt sig upp vid trappan till Ringbaren, en mötesplats för många unga, ja, säkert alla möjliga umebor då. Det visade sig att det konstverket finns kvar på Hotell Scandic Plaza, höghuset ni ser i förra bilden.
Härligt sprakande färgglatt! Där avslutade guiden sin visning men nere på Väven fanns en tillfällig utställning av Stig Lindbergs mest kända alster i porslin m.m. Berså är väl den mest kända servisen, gissar jag. Tyvärr hade de plockat bort dem när jag kom med kameran några dagar senare.
 
Idag, tisdag, har vi tänkt gå en golfrunda. Bara +4° än och ingen sol fast de lovat en sådan. Det blir till att klä sig varmt. Har jag berättat att jag äntligen har lyckats sänka mitt handicap, från det högsta 54 som jag haft i flera år till 52? Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att komma ner till 36 vilket är mitt mål. Nu tvivlar jag skarpt att jag någonsin kommer dit men gläds desto mer över de två jag ändå lyckats med :).
 
Jag önskar er en fin oktobervecka!
 
 

Shopping o konst i Wien

Kategori: Konst

Idag har det stormat så träden viker sig men bara regnat pyttelite. Ändå är det riktigt ruggigt ute när temperaturen innan kalla vindar bara är +10-12°. Då känns det bra att återvända till Wien där vi hade en ledig eftermiddag att spendera som vi ville. Efter det goda fikat flanerade vi runt i centrum och fönstershoppade mest men gick också in i några speciellt lockande affärer.
Det här var faktiskt redan på väg till caféet, en av flera affärer med pärlor i massor. Speciellt koraller och den blå lapis lazuli lockade vårt habegär men priserna avskräckte en hel del.
Jag köpte så billigt korallhalsband i Sardinien har jag nu förstått efteråt då jag hört priserna, både här i Umeå på en guldsmedsaffär och i butiken ovan. Synd, för jag skulle ha haft mig ett par örhängen också. Väninnan föll i alla fall för ett vackert brett armband med fina bärnstensplattor. Just detsamma som jag gillade men hon var först och två likadana fanns inte.
 
Ett annat anrikt café vi hört talas om var Café Demel som också visade sig ha en liten butik i anslutning.
Mycket frestande vackert gott var uppdukat. Tur att vi var mätta efter våra läckra bakelser från Café Central, men något lite blev ändå inköpt. Det ser ut som spettekaka ovan?? Någon som vet om det också är en österrikisk specialitet?
Vad väljer ni? Som ni ser är golvet fint och likaså taket var en skönhet.
Såå vackert!
 
Vi vandrade vidare längs gågator. Så skönt att gå där bilarna inte tar plats.
Ännu en stark kvinna till höger. Kupolen längst fram är så fin att den får en egen bild.
Kanske gatan heter Kohlmarkt. Tror det!
 
En innergård fick oss att gå in och där fanns ett alldeles underbart litet galleri för konstglas. Helt underbart vackra glasskulpturer fick oss att häpna. 
Kanske inte fotot ger den rättvisa, men vi njöt.
En av konstnärerna hette Andrej Jakab och jag tror att dessa är hans. Vi var först alldeles ensamma i galleriet men efter en stund kom ägaren. Han sa vänligt att vi inte fick fotografera verken, men då hade vi redan tagit några bilder. Vilken tur :).
Vill ha, vill ha men ingen av dessa stora skulpturer skulle passa i min enkla våning så det är lika bra att jag inte köpte någon. Dessutom gissar jag att de inte alls är i min prisklass.
 
Det var dags att söka oss något att äta och likaså att vandra hemåt så vi tog fram kartan och valde närmaste vägen. Vi passerade Statsoperan som vi tidigare åkt buss förbi.
En jättestor illrosa kanin i plast kontrasterar ganska rejält mot den gamla fina byggnaden. Undrar vad den har för funktion?
Reklam för Dinner Club? Ingen aning.
 
Några kvarter bort stod en vacker kruka som också ville komma med på bild.
Fin mosaik men även där är djur lite malplacerade. Visst ser ni att det är sköldpaddor som bär upp den? Huset den står vid har en läcker guldboll på taket.
Och ja, jag har glömt vad det är för hus, kanske konsertlokal, kanske bibliotek, kanske museum? När vi gått över gatan som vi ju redan gjort var vi alldeles bredvid matmarknaden Naschmarkt vilket passade bra med tanke på lunchmiddagshungern som givit sig tillkänna.
 
Mer om det i nästa Wieninlägg. 
 

Utställningen, tredje och sista delen

Kategori: Konst

"The world was flat" heter utställningen som innehåller en mängd varierande verk av många olika konstnärer i samtiden. Världen var platt,  nu är den rund och den kommer att bli ett hologram, sägs det i programmet. En fjärde dimension ska vi försöka föreställa oss och det är inte tiden, som många föreslår. Enligt guiden är det ungefär att se insidan av en människa också, alltså samtidigt med utsidan?? Ja, det kanske vore kul!
 
Bordet med tingen i förra inlägget ingick också och även denna fina möbel med kartor i.
Däremot begrep jag inte hur ljusbordet skulle användas och ingen av vännerna som var med heller. Mattan på golvet med sitt speciella kubtrappemönster känner jag igen från framsidan av min fysikbok på högstadiet. Den kallas Neckers kub och går åt olika håll beroende från vilken vinkel man betraktar den. Lite spännande att gå på de trapporna om man nu hade kunnat det :).
Konstnären heter Rometti Costales och verket består av keramikplattor och vulkanstenar. Betrakta och förundras!
 
Rolig är Jeppe Heins "Roterande spegelobjekt" som jag fotograferar länge vid.
Jag och M från gänget och nedan jag och S som ni säkert känner igen från fler blogginlägg.
Häftig är också detta konstverk som ska föreställa kartor över två städer, Mexico city och Paris utskurna ur  6 månader gamla philodendronblad.
Det här är Paris, tror jag. Konstnären heter Benoit Pype. Jag har haft en philodendron när jag bodde på Teg för massor av år sen. Då, på 70-talet, var det så modernt att möblera med gröna växter och det har ju kommit tillbaka numera. Men idag har jag mera tantblommor, sådana som blommar :). Och så några kaktusar också.
 
Nästa konstverk vet jag inget om men tyckte det var fint.
Jag lyckas inte hitta igen det i programmet, möjligtvis kan det vara något som är lånat från Berlins medicinhistoriska muséum och är resonatorer, vad nu det är?
 
En fin mobil av flygande frön inte helt lätt att fotografera, av Francois Bucher/Lina Lopez
Fin att titta på i alla fall.
 
Vi avslutade med att sätta på oss VR-glasögon och glida omkring i en virtuell verklighet. Där var det kö så vi som ville kolla fick vänta ett tag. Det var roligt att se på andra som gick planlöst omkring med en apparat för ögonen. Här är det jag som gör det. Konstverket heter "Fantom" av Daniel Steegman Managrané.
Man kom in i en djungelliknande värld men inte alls grön utan vit/silverfärgade träd och växter utan någon fast kropp. Ingen botten fanns heller utan där var bara djup åt alla håll. Jag kände mig lite yr efter en stund.
Väninnan famlar men har ganska kul, ser det ut som. Barnen verkade ha lättast för att röra sig i världen utan fasta föremål och det är nog inte så konstigt då de är minst fästa vid materien, tror jag.
 
Ännu en spännande utställning på Bildmuséet. Nu har jag varit på flera sådana där vi betraktare får delta och ha roligt. Nästan så att jag längtar efter en vanlig med färgstarka stora oljemålningar att försjunka i. Då måste jag nog fara till Louisiana där jag aldrig har varit eller besöka något mer traditionellt museum.
 
En stilla vecka då molnen täcker solen, då enstaka plusgrader tinar snön samtidigt som det har fallit en hel del nya flingor. Ett impulsbesök på nya IKEA som invigdes på Söderslätt utanför Umeå den 26 februari blev det i måndags då en väninna ville ha sällskap dit. Vi åt deras brunch för bara 69 kr, 49 om man ville bli medlem i IKEA family. Det iddes inte jag då det blir ytterligare ett kort att hålla reda på. Mer än värmeljus köpte jag inte. Väldigt billiga förstås. Nu återstår att se om de är bättre än andra jag har prövat.
 
Hoppas solen kommer åter i morgon som de lovat. Ha en trevlig vecka!
 
 

Fortsättning Bildmuséets utställningar

Kategori: Konst

Idag är jag riktigt på benen igen och har varit ända in till centrum, träffat UMeGänget och ätit lunch med dem. Vi hade brunch på restaurang Invito på programmet men där var det fullt med folk. Vi sju fann inget bord trots att de försäkrat oss att vi inte behövde boka bord om vi var färre än tio. Miss! Vi funderade och upptäckte att flera av oss inte besökt Utopias Foodcourt där det finns fyra olika restauranger att välja bland och ändå kan vi alla sitta tillsammans. Vi fann ett bord lugnt och bra till nära en grönskande vägg. Alla fann mat de gillade. De flesta av oss valde den nyaste restaurangen Sassou. Namnet ihopsatt av orden sallad och soup, fast där fattas ett s..?
 
De hade i alla fall jättegoda soppor - jag smakade både broccoli- och skogssvampsoppan i små portioner samt sallad från buffén. Även lax i mangosås var jättegod och sjögrässalladen med bulgur i. En ny bekantskap i matväg som jag gillade med härligt gnissel i tugget :). Däremot fann jag inte den veganska oumph något vidare, en parfymig smak jag gärna avstår ifrån.
 
Bild från längesen då solen sken.
Denna dagen är gråmolnig med ca 1 plusgrad. En liten promenad i skogen min (!) där Tusse följde med riktigt långt har jag också hunnit med. Men nu åter till utställningarna vi besökte söndagen innan jag blev sjuk.
 
På våning fyra en ovanlig installation så till vida att det var tillåtet att röra alla ting i rummet och även att ändra placeringen.
Vår guide delvis kapad längst till vänster till och med uppmuntrade oss att göra så. På papperen stod skrivet med enligt mig alldeles för liten stil olika tankar som antagligen var menade att tala till oss som individer, men speciellt engagerande var det inte så vi gick fort vidare ner till våning tre där många konstnärers verk var representerade.
Först möttes vi av detta långa bord fullt med mekaniska instrument obegripliga för de flesta av oss, gissar jag. Enligt beskrivningen handlar det om navigering och astronomi, men guiden sa att endast ett föremål på bordet gick att använda, de övriga hade manipulerats med någon detalj så de såg riktiga ut men inte fungerade. Konstnären heter Manuela Ribedeneira och verket "Konsten att navigera: Objekt av tydlighet och tvivel"
 
Här kommer flera exempel på vad som fanns där.
Gytter av något slag. Ganska vackert, tycker jag.
 
En liten glob som reflekterar... och en fin träfigur nedan.
Samt lite roliga färgnågonting där färgen rör sig beroende på hur man betraktar föremålen.
Likaså mackapären från förra inlägget anas i bakgrunden. Vilket av föremålen som var ett riktigt navigeringsinstrument missade jag tyvärr att fråga guiden om.
 
Härnäst kommer Hermann von Helmholtz (1821-1894) med Sfymograf enligt Marey, ett instrument som användes som pulsmätare på 1800-talet.
Så fin och levande avbildning av handen, inte sant? Många verk återstår att visa så det blir fler inlägg framöver.
 
Så skönt att ha återfått lite energi nu i alla fall. Febern blev värre i tisdags då en förkylning med rinnsnuva tog vid. Två dagar då jag bara hasade omkring i morgonrock och sov mesta tiden. På torsdagen steg jag i alla fall upp, duschade och rörde mig långsamt kring huset - till soprummet och ut med katterna, sen in och vila igen. Vännen skjutsade mig till Willys så att jag kunde handla lite, med betoning på lite. Eftersom jag fick magsjuka har aptiten varit lite på sparlåga så en del av maten har inte blivit uppäten innan bästföredatum. Jag slänger inte utan kollar hur fräsch den är. Det mesta går att äta upp om det tillagas, märker jag. Och katterna hjälper mig med fil och turkisk yoghurt. Det gillar dom!
 
Nu längtar jag efter solen igen. Ändå har det mulna vädret varit skönt när man ändå måstat hålla sig inomhus och mest vilat. Men solstrålarna ger sån härlig energi. Bara vänta och se för marssolen kan vara riktigt go'.
 
Ha en skön fortsättning på helgen!
 
 

Lysande utställning på Bildmuséet

Kategori: Konst

Ja, det kan ni tolka lite som ni vill men faktum är att den första utställningen vi guidades runt hette just Lumière (franska för ljus) av konstnären Julio le Parc (född 1928). En äldre man alltså som experimenterat med ljus mot olika material ända sen 60-talet, och nu fått ny betydelse i och med den digitala teknikens möjligheter. Konsten ska interagera med besökaren.
 
Det första verket är ändå rofyllt och stilla. Fint med djupverkan man kan tolka som man vill. Jag ser insidan av ett hyreshus med lägenheter och rum på olika plan. Vad ser du?
Rummet vi gick in i var alldeles mörkt frånsett de lysande konstverken som ändrade utseende beroende på hur vi rörde oss i rummet. Guiden berättade att utan besökare är det alldeles mörkt och stilla, om jag förstod det rätt, men med våra rörelser och vår andning satte vi igång aktiviteter, rörelse och belysning.
 
Här är vi bara tre i rummet. Ni anar min väninna som en silhuett mot ljuset som kommer in utifrån.
Hon försöker fotografera några ljusreflexer som hela tiden rör sig. Inte lätt.
Verken består av glas, metall, trä och genomskinlig plast som hängs i tunna metalltrådar mot reflekterande ytor, läser jag i broschyren.
En till från våning 6 i Bildmuséet på Konstnärligt Campus i Umeå. Därefter gick vi ned en våning där samme konstnär visade fler verk. Hans första separatutställning i Skandinavien läser jag också.
Cd-skivor tror jag det är som hänger här vid entrén till rummet. Sen går vi in i mörkret igen där man bl.a. kan lägga sig på en stor svart fyrkantig bädd i mitten av rummet och titta upp mot taket.
Rörelse förstås vilket inte framgår här. Så himla spännande var det egentligen inte men jag fotograferar ändå.
Plexiglasskivor hänger en bit in i rummet. En mor försöker fota sitt barn och jag passar på att få in lite mänskligt liv i bilden nedan också.
Blixt går inte att använda för då blir det bara platta, grå plastskivor. Lite mer spänning ger ljusreflexerna i mörkret.
 
Här är det nog metall som är underlaget.
Jag rekommenderar er att gå dit och spana in verken. Utställningen är kvar till den 17 april i år.
 
När vi är i grupp och blir guidade blir det oftast en ganska snabb vandring bland de olika utställningarna. Dessutom envisas jag alltid med att fotografera så jag har något att visa här:). Om man är ensam eller några få och tar sig tid blir kanske konstupplevelsen bättre. Vi har ändå alltid trevligt i UMEGänget (8 pers i söndags). Efter konsten passade vi på att fika gott i caféet/restaurangen längst ned i byggnaden med utsikt över snöig umeälv.
 
De övriga två utställningarna är inte så svartvita som de ovan men dem berättar jag om senare. Idag har jag slagit lite golfbollar igen samt handlat några klädesplagg på H&M här på Ersboda. Jag läser i tidningen att de ska döpa om handelsområdet Mariedal/Ersboda till Stora Birk. Hmm!! Ja, Birk betyder tydligen både björk och handelsplats så idén är väl bra men jag undrar hur lång tid det tar innan det nya namnet känns naturligt. Blir det verkligen bättre med ett namnbyte?
 
Det beror säkert på att IKEA:s nya handelsområde på Söderslätt ska kallas Avion Shopping (invigs 17/3) och då vill affärsidkarna här i norr också ha ett klatschigt namn. Själva IKEA öppnar ju redan på fredag. Då ska jag inte dit men om några veckor kanske jag åker över Tegsbron och handlar lite värmeljus :).
 
 
 
 

En liten brud

Kategori: Katter

Hon har fått vänta ett tag men nu är det dags att visa bruden min. Ja, tavlan alltså :).
Som ni förstår är jag en amatörkonstnär, mestadels självlärd även om jag har gått en del kurser på olika studieförbund under 90-talet. Den här tavlan målade jag 1998 i olja. Jag tycker att hon blev ganska fin, är speciellt nöjd med spetsen på slöjan. Hon ser harmonisk ut trots kaoset som omger henne, tycker jag. Lite jordiska växter och en turkos spegelliknande sak är med. Vad den står för vet jag inte idag. Kanske jag hade en tanke om det då men det är inte säkert alls. Ofta målade jag bara ur mitt undermedvetna. 
 
Hon ser lite inåtvänd ut, som om hon grubblar på något eller kanske väntar hon bara på brudgummen sin. Vad tror du som läser detta?
 
I höstas sålde jag faktiskt en tavla över Internet. Jag blev så glad att någon hade hittat min blogg och gillat min konst. Jag har haft min blogg sen 2009 och har bara sålt en tavla den vägen tidigare. Då åt en avlägsen bekant. När jag målade som mest hade jag några separatutställningar och deltog även i grupputställningar. Då sålde jag i alla fall ca 20 tavlor och så har jag väl gett bort ungefär lika många till vänner och släkt. Klicka på länken "Mitt konstgalleri" till höger om du vill se mer av mina tavlor.
 
Mina kära katter sover mest den här tiden. De gillar lammskinnet.
Syskonen blir lite less på varandra; speciellt brodern är besvärlig med den mindre systern men här vilar de ovanligt nog tillsammans. Nedan ännu lite närmare.
Gomyskissarna mina. Jag har trampat upp en gång till lilla skogen bakom och så bär jag dem, en och en långt ut (nja, en bit i alla fall). Där sätter jag ned dem så de får springa tillbaka hem och på det viset få lite motion de dagar det varit ganska milt. De är hela 10 år, mina små, vilket motsvarar ca 58 människoår enligt ett beräkningssätt jag hittat på nätet. Än så länge är de yngre än mig men inte så länge till.
 
Ha en skön fortsättning på veckan, kära läsare!
 
 

Lite snö och kallt

Kategori: Katter

Så har det varit länge, sen i torsdags då temperaturen sjönk till -25 och stannade där bortsett från några grader varmare mitt på dagen. Utom just idag då det bara varit ca -8° helt plötsligt. Så typiskt att jag inte hann blogga innan men de här bilderna tog jag just de riktigt kyliga dagarna.
 
När solen var framme blev det vackert på de gamla rosgrenarna nere hos grannen.
En uppburrad blåmes frös en stund innan den fortsatte sitt ätande på talgbollar och jordnötter.
Idag såg jag en stor (tillika uppburrad) koltrast mumsandes på grannens aroniabär. Tyvärr hann jag inte ut med kameran innan den var borta.
 
Katterna har tråkigt, ligger mest och sover eller som här slöar på fönsterbrädan efter att de spanat ut ett tag.
Lite piggare nedan.
Jag har nu sakta börjat plocka bort julpyntet men ute- och fönsterbelysning får finnas kvar till och med onsdag i alla fall. Det är så fint med alla ljus i mörkret att det är riktigt tråkigt när de försvinner.
 
Kallsnön glittrade så fint en kväll att jag sprang in efter kameran.
Lite glittrar det väl på bilden också men i verkligheten var det mycket finare.
 
Snöflingorna som sakta dalat ned gör riktiga små konstverk på de torra blomstren.
Flingorna i sig är också konstverk.
Med bättre makroobjektiv kan man komma mycket närmare så att kristallerna framträder i all sin skönhet men det lyckas jag inte med min kamera med. 
 
Ett eget konstverk vill jag också visa. När jag målade då lät jag det bara komma, det som ville, ur mitt undermedvetna. Sen när jag tittade på motivet kunde olika bilder framträda och då jobbade jag lite mera med dem för att framhäva, som här med handen och flickan.
"Svarta handen" har jag kallat målningen som väcker en del minnen hos mig från då jag bara var nio år. Kanske du upplever något helt annat, så även om jag egentligen vill berätta så väljer jag att inte göra det just nu för att inte störa er läsare i er egen tolkning.
 
Vi vill ha mer snö häruppe, de flesta av oss, gissar jag och just nu fladdrar små flingor i vinden men de är så få att jag inte har något större hopp om att snötäcket på marken ska tätna och växa. Det vet jag inte förrän i morgon då ljuset har återvänt.
 
Årets första hela vecka är nu här och jag önskar er fina dagar!
 
 
 

Vietnamesisk konst, fortsättning

Kategori: Konst

Ute är det -24° och mörkret har sänkt sig över trakten. Fast jag vet att dagarna sakta blir allt längre känner jag nu uppgivenhet och otålighet över bristen på ljus i tillvaron. Jag har gått en kortare promenad, ca 20 minuter, så pass välklädd att jag bara frös lite om näsa och kinder. Lite luft måste man bara ha i dagsljus. Eftersom det nu är snö ute, även om tunt, så blir det riktigt ljust när solen till och med visar sig en stund. 
 
Nu åter till utställningen med vietnamesisk samtida konst jag började blogga om här. En mysko stol drog uppmärksamheten till sig.
Ingen av herrarna ville nog sätta sig i den för att blir klippt eller rakad. Verket heter "The vacant chair" av Bang Nhat Linh och stolen är gjord av flygplansdelar. Om man tittade in i spegeln såg det ut så här.
Var kom den här mannen ifrån ??
 
Andra häftiga upplevelser fick man av verket "Utan undertext" som är en videoinstallation av Nguyen Trinh Thi.
Verket är en reflektion över konstnärens position i det vietnamesiska samhället. Det är 19 konstnärer som lugnt och stilla äter varsin matbit. När de ätit klart säger de sitt namn och berättar vad de just ätit upp. Mycket effektfullt och levande. När jag fotograferade från sidan ser man att de inte finns på plats utan bara är en projicering.
Verket ska förmedla känslan av det stilla motståndet mot landets övervakning och censur. Så snyggt tekniskt ufört. Den här mannen tappade en bit av sin tofu på marken och till och med det fixade projektorn.
Se den lilla vita pricken mellan hans fötter! Nästan så man ville gå dit och plocka upp biten.
 
Några guldfärgade skulpturer med kapade fingrar fanns också. Nedan är en av dem. 
En bronsskulptur med namnet "Uppmätta sakers rätta avstånd" av Nguyen UuDam. I programmet står det att "Staters suveränitet och gränser omskapas ständigt, beroende på vems händer som sträcks ut".
 
Efter vår rundvandring med guide tog vi en paus för att fika och diskutera våra upplevelser m.m. Det var en fin oktoberdag vilket syntes på Arkitekthögskolans gavel där studenterna solade.
Känns som så länge sedan!
 
Några av oss gick tillbaka till utställningen och tittade runt lite mer. Vackra små bord lockade.
På nära håll såg man att det var konstverk med budskap och djup. Alla olika.
Mina fötter får också vara med. De vietnamesiska tecknen förstår jag inte men bilderna talar om strider och annat som känns oroligt inuti. Verket heter "16 kafébords berättelser" av Nguyen The Son. Alla verkar har samma förnamn??
 
Som helhet en mycket intressant och givande utställning. Jag återvände till en av konstnärernas systrar som enligt guiden blivit avbildad på ett skämmigt sätt, vilket berörde mig.
Hon var välutbildad, hade fått en position i samhället som professor, tror jag det var, men konstnären/brorsan hade avbildat henne med ena handen innanför sin klädsel och den andra hållande några papper vilket också symboliserade något dåligt. Jag tolkade direkt att han var avundsjuk på sin systers yrkesposition, att hon lyckats bra och därför ville nedvärdera henne. Detta utifrån egna erfarenheter. Därför ville jag fotograferas bredvid henne som för att säga "Heja tjejen, du har gjort det bra och behöver inte alls skämmas".
 
Så kan konst påverka en :). Innan vi skiljdes åt tittade vi ut över Umeälven som stilla flyter utanför vårt Konstnärliga Campus. Vi ser centrums tre broar, närmast Kyrkbron som byggdes 1975 trots massor av protester från olika håll, sen Tegsbron från 1949 och längst bort den fina Gamla bron med sina valv och bågar ända från 1864. Idag är det en gång/cykelbro.
När jag vrider kameran lite till höger ser vi ut över staden. Träden i Döbelns parks döljer det mesta, men man kan se..
...Stadskyrkans torn i mitten, till höger och vänster de fula vita höghushotellen vi fått de senaste åren och ännu en gul lyftkran som visar att det fortfarande byggs för fullt i Umeås centrum.
 
Så, nu känns det som att jag gjort lite nytta idag i alla fall. Då kanske jag kan återvända till boken som just nu börjat bli lite spännande. Det är en Wallanderbok av Henning Mankell. Så vanlig och så många som läst dem, men för mig är det den första deckare jag läser sen 1992 ungefär. Jag hade då en utrensning av böcker i mitt hem, en hel del såldes till vänner för en ringa penning, en hel del gavs bort till dem och till Myrorna, bl.a i stort sett alla deckare jag ägt och läst. Fråga mig inte varför, det bara blev så.
 
Under många år klarade jag inte av spänning eller det minsta våld i böcker och på tv. Konflikter försökte jag också undvika, men det första program som lockade mig att bära ned tv:n från vinden där den stått i ca fyra år var just första omgången av Robinson. Där förekom det ju lite av den varan. Men Morden i Midsomer började jag inte se förrän 2007 och fortfarande vill jag undvika serier innehållande mycket våld, även om det inte alltid går då jag idag gillar spänning som jag gjorde innan jag blev sjuk 1993-1994.
 
Nu önskar jag er en trevlig januarihelg! Kanske finns det någon bra konstutställning ni kan se :)!
 
 
 

Nytt År

Kategori: Konst

Så är då 2016 här och det känns bara bra än så länge. Nyårsaftonen blev jättetrevlig med middag hos vänner här i mitt bostadsområde, på lagom gångavstånd. Jag och min vän ordnade förrätten, en hummercocktail med avocado bl.a., värdparet bjöd på kyckling med olika läckerheter till och ytterligare ett par hade lagat chokladkaka med lingonmousse till efterrätt. Lite klurigheter höll vi också på med och kvällen gick fort tills det var dags för nyårsskål med bubbel och kramar samt fyrverkerigluttande genom fönstren, delvis ute på balkongen. Vi mådde så gott på plats att ingen av oss iddes ta oss ned till centrum för att se fyrverkerierna där. Och inga bilder har jag.
 
Det tar mig osökt in på en oljemålning jag gjorde för ca 20 år sen. En av flera liknande.
Full av rörelse och färger precis som ett fyrverkeri, eller är den kopplingen långsökt? Jag har gett tavlan namnet "Magma" som ju är lite mer trögflytande, farligt hett och okontrollerbart men ändå kraftfullt framåtsträvande.
 
På den tiden jag hade utställningar sålde jag ca 5 olika målningar i den här stilen. De var väldigt roliga att måla, bara vräka på med pensel och färg. Speciellt tjock är inte färgen, bara härligt flödande. Jag gissar att motivet är lättplacerat jämfört med en del andra av mina målningar som kanske kräver mer av betraktaren. Den ovan är i alla fall till salu. Jag har haft den på min vägg i många år men nu kan jag nog tänka mig att avstå från den.
 
Äntligen har vintern kommit, till hela Sverige verkar det som. Ute är det nu -13° och ett tunt vitt snötäcke. Hela dagen har det småvirvlat lätta, luftiga snöflingor som inte behöver skottas bort från entréer. Att sopa räcker bra om man inte nöjer sig med att bara trampa ned det lilla som är.
 
Jag har idag varit på besök hos min systerdotter, som fyller år, med pojkvän, ätit tårta och spelat roliga spel. Carcassone är ett av dem. För första gången vann moster med ynka två poäng före tvåan. Roligt!
 
Jag hoppas kunna ta lite fina snöbilder men väderleksrapporten innehöll bara moln och fortsatt småsnöande så det kanske blir svårt.
 
Ha en trevlig trettondagshelg!
 
 
 

Mien meo mieng - vietnamesisk konst

Kategori: Konst

Jag har just haft besök av vännen med son från Uppsala på litet julfika. Allt är förberett för morgondagen. Jag har sån tur att jag bara åker iväg med mina julklappar till dukat bord och gemenskap. Ja, jag bidrar med gravlax och sås samt hjälper till lite på plats, men slipper alla andra besvär. Några dagar senare bjuder jag min släkt på efterjulmiddag hos mig men det är då. Just nu njuter jag av ledigheten och stillheten som börjar kännas i kroppen när solen sakta går ned denna en av årets mörkaste dagar som faktiskt blev ovanligt ljus med blå himmel och eftertolvsol.
 
Redan i slutet av oktober var jag på Bildmuséet med några ur Umegänget för att se samtida vietnamesisk konst. Här kommer lite bilder från det besöket. MIEN MEO MIENG kan översättas med förvrängningarnas land vilket kort betyder att det inte är helt lätt för konstnärer att uttrycka sin åsikt i Vietnam.
 
Vi möttes av ett stort kapat pekfinger.
Det visade sig att det fanns många variationer på dem.
Gruppen som ville ha visning samlades vid detta finger gjort av mjuk mosaik av vattenbuffelhorn med nagel av kohud. Guiden lät oss sitta en stund på det. På andra platser användes skulpturen som soffa, berättade hon, men ville inte att vi skulle pröva det mer på muséet. Tran Tuan heter konstnären som berättat att många under vietnamkriget lät kapa sina pekfingrar (som ju är avtryckarfingret) som protest och för att inte kunna bära vapen. I Vietnam kallas det Amerikakriget.
 
Ett lyft pekfinger ser konstnären också som en fredsymbol som riktar uppmärksamheten mot krigens offer.
Dessa skulpturfinger fanns i fyra olika utföranden med spännande materialval. Här kommer det sista i kohud och koppar. 
De låg på olika våningsplan och efter det första gick vi ned en trappa för att möta en liten pojke som ilsket ger oss fingret.
Eller lockar han oss till sig?? Konstnären heter Vu Hong Nonh och pojken som påminner om en buddha är faktiskt gjord av tvål. 
Guiden inbjöd oss att tvätta oss med tvålen för det var meningen att skulpturen skulle förflyktigas så småningom. Tvagningen påminde om en ritual i buddhistiska tempel. Jag läser ur programmet jag fick med hem. Låg höstsol lyste in genom fönstret denna finna oktoberdag i Bildmuséet vid Umeälven.
 
Sen leddes vi vidare till verket "Vi föll aldrig" av Nguyen Tran Nam som har avbildat sin familj i glasfiber med rundade bottnar likt leksaken många av oss har haft. Den som aldrig faller utan bara gungar lite och reser sig igen.
Pappan närmast som var hantverkare klarade utvecklingen bra men mamman längst till höger som arbetat i jordbruket lyckades inte anpassa sig till nyare tider.
 
Konstnären själv ser rakt på oss här nedan.
Studerande lillebror bakom.
 
E prövade att sätta figuren i gungning innan guiden upplyste oss om att vi inte skulle göra det då tidigare besökare hade lyckats få en av figurerna att faktiskt falla, oturligt nog.
I samma rum fanns en samling foton som vid första anblicken såg ut att föreställa olika vackra väderupplevelser. Vid närmare granskning visade det sig vara bilder av krig, bomber som detonerade och andra krevader. Då kändes det ordentligt otäckt i magtrakten.
Verket heter "Heliggjorda moln" och konstnären är Nguyen Phuong Linh. Fotografierna är uppförda på porslin.
 
Vanliga oljemålningar fanns också. Här är en smått surrealistisk bild som jag inte tänker förklara.
Verket heter "Skatt".
 
Jag har fler bilder från utställningen som jag återkommer med efter jul. Nu några bilder från igår, årets mörkaste dag som liksom idag bjöd på sol.
Med broddar på tog jag en skön eftermiddagspromenad. Luften bjöd på några plusgrader och vinden var obefintlig. Jag hann få en bild av solen också.
Klockan var då bara 12.34, alltså på nedåtgång. Jag tror att solen räknas som uppe en timme till.
 
Mina kära katter som jag nu nästan måste tvinga ut skyndar sig upp på kattrappan till säkerheten så fort de anar en människa med eller utan hund. De bara låtsas vara rädda, tror jag, för att slippa frysa om tassarna någon längre stund.
Inte var det någon som kom :).
 
Så kära läsare är det dags att önska er alla en fin julhelg.
Helt lätt var det inte att få tomteluvan att sitta kvar :).
 
 

Fototriss - Uppåt

Kategori: Konst

Dagen började dimmigt med massor av fukt och har sen varit gråmulet tråkig. Jag har varit lat och inte gått ut med kameran idag, tyvärr. Det får bli lite arkivbilder till trissen istället.
 
Vid IKSU:s klättervägg tittar man uppåt eller strävar klättrande uppåt väggarna.
Jag och väninnan provade och det var roligt men mer än en gång blev det inte :).
 
Umedalens skulpturpark bjuder på många spännande konstverk och detta kanske kan passa för temat.
Själv kan han inte stiga upp men inuti honom växer trädet uppåt mot högre höjder.
 
Så här ser hela konstverket ut.
Uppåt växer träden inom bokstavsfigurerna i brons. Jag vet inte vad verket heter men jag får en känsla av att konstnären ger oss uppmaningen "-Väx upp ! ". Vad tror du?
 
Lite uppåt i alla fall från mig :). Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.
 
 

van Gogh-muséet

Kategori: Konst

I fredags kom min bror med sin väninna till stugan för att bo där två nätter. Då tog jag med katterna hem. Annars brukar de bara stanna en natt vilket gör det enklare att lämna katterna. Men med tanke på vädret igår, hur mycket regn som helst och bara 14 ° så är jag glad att jag valde att ha dem hos mig. De är lite skygga för andra och skulle säkert bara ha kurat under något av husen istället för att söka sig in i värmen.
 
Lite vackra trädblommor. Är det körsbär från Amsterdam?
I alla fall, då det regnar än, är jag kvar i mitt ordinarie hem där datorn finns. Det betyder att jag hinner blogga mer om resan till Amsterdam. Vi är nu inne på fjärde dagen, den 22 april 2015,  då  vi ska besöka van Gogh-muséet. Det är mulet ute och ganska svalt så det passar bra med innevistelse. Vad vi inte hade räknat med var att det skulle ta hiskeligt lång tid att komma in i byggnaden. En lång kö avskräckte oss inte då kön till bussen när vi skulle till Keukenhof gick så pass snabbt, men den här stod nästan stilla. Vi frös, kände oss så uppgivna, men ville ju ändå in. Bakom och framför oss stod amerikaner så vi kunde i alla fall förstå vad som sades runt omkring oss. 
 
Det var dåligt organiserat med fyra olika köer även om vi började som en. Vi hade köpt entrébiljett i förväg men för att komma in direkt skulle man ha köpt en med tidsangivelse förstod vi efter ett tag. Även de som inte köpt biljett släpptes in före oss ibland. Då blir man riktigt frustrerad. Till slut, efter mer än två timmar i ruggigt väder (men bara några droppar regn) fick vi gå in genom dörrarna till det fräscha, relativt nybyggda van Gogh-muséet. Vid det laget var jag tät i näsa och öron men det gick över efter någon timme inomhus.
Hans vackra blå irisar känner ni väl igen? Men kanske inte nästa tavla jag lyckades ta ett kort på...
Något religiöst motiv, kanske inte så vanligt, även om penselstrecken är så typiskt honom, den käre Vincent v G.
 
Det var nämligen så att man inte fick fotografera tavlorna, upptäckte vi för sent, när en vakt kom och påpekade det. Vi var många med kamerorna framme så det var inte så genant att bli tillrättavisad. Blixt använder man ju aldrig på muséum, men här var det helt förbjudet att ta bilder. Utom på dessa gigantiska väggaffischer. Tre sådana fanns det och här är den första.
Ett mycket känt motiv från Arles där van Gogh bodde ett tag. Jag har tyckt om hans tavlor sen jag var tonåring och hade bl.a. den här som affisch på väggen i unga dagar, även sen jag flyttat hemifrån när jag fyllt 20 år.
 
Mer av hans målningar får ni inte se för nu blir det fikapaus för vår del. Vi var ju lite hungriga efter all tid i kön.
En liten, men god, macka med skaldjursröra och cappuccino till blev det i den fräscha restaurangen med sitt alldeles speciella golv, säkert med hänvisning till konstnären själv.
Psykedeliskt mönster man lätt kan bli sjösjuk av. Då var det roligare att titta uppåt på den här läckra lampan.
Som en stor spindel hängde den där över ett stort runt bord där vi inte satte oss. Utomhus pågår bygget av den nya entrén vilken förhoppningsvis möjliggör effektivare och bättre insläpp. Hurv!
 
Redo för en ny runda går vi ut i trapphuset.
Och väl högst uppe ser det ut så här nedåt.
Folkmyller men trevligt ändå. Man kunde i ganska lugn och ro iaktta de fina tavlorna. Inte så mycket av van Gogh som man hade önskat men bra ändå. Man fick se vilka konstnärer och annat han var influerad av, man fick se konst av hans vänner och en massa familjehistoria. Intressant det också, men....
 
Som tur var upptäckte vi till sist en avdelning som vi missat. Där fanns alla tavlor vi längtat efter :). Väninnan var modigare än mig och tjyvtog några fler tavelmotiv. 
Den här med sitt vackra landskap tycker jag så mycket om. Just bredvid denna satt en kvinnlig vakt. Jag gick fram till henne och undrade varför man inte fick ta bilder. Det var inte alls för att skydda målningarna som vi trodde utan helt enkelt beroende på effektivitet. Det blev folkstockningar när alla skulle fota allt, först tavlan, sen lilla infotavlan bredvid och för att få flöde i det välbesökta muséet förbjöd de helt enkelt allt fotograferande.
 
Utom här där väninnan min står bredvid de vackra solrosorna som van Gogh är så känd för.
Den glömde jag att fota. Istället ville jag stå bredvid den store konstnären själv.
En liten dröm har jag i alla fall kvar att få utveckla mitt konstnärsskap, men just nu sen flera år ligger allt sådant nere.
 
I lobbyn pågick ett bildspel som var lite kul.
Inte så lätt att fånga de bilder man ville när motiven växlade hela tiden. Hans egna tavlor blandat med kopior i olika stilar.
Efter all denna konst tog vi ännu en paus i restaurangen och avslutade med att besöka den fina souvenirshopen. 
Jag kom hem med en vacker temugg målad som hans tavla Mandelblommor. Jättefin av kraftig kvalitet, skön att hålla i. Sen blev det en rolig kub med motiv av ytterligare tavlor samt en kylskåpsmagnet. En nyckelring med van Gogh-motiv hade jag redan köpt i blomsterparken Keukenhof.
 
Nöjda med dagen gick vi ut och över gatan till nästa museum.
De erbjöd en och en halv timmes visning med drinkar efteråt, men något sådant orkade jag inte med. Min pigga väninna hade nog gärna tagit en sådan tur, men fick ge sig. Efter en kvart ca gick vi ut och tog spårvagnen tillbaka till Singel, där blomstermarknaden just höll på att stänga.
 
En liten runda hann vi ta och köpte med oss några lökar hem på ovanliga sorter, dock inga kaktusar som här.
Visst minns ni att jag berättat om att blommorna som kom ur lökarna såg helt annorlunda ut än de bilder som följde med och som vi tagit för givet att lökarna skulle frambringa. Min väninna köpte en fin lilablå amaryllislök. Den blev röd- och vitrandig, mina blå tulpaner blev lila och fransiga, mina vit-röda/blå/lila blev enfärgat röda!!!
Så kan det gå:). Fina är de ändå.
 
Nu är det nog bara ett eller två inlägg kvar om Amsterdamresan. Det känns skönt. Man vill ju gå vidare i livet och inte ha gammalt hängande över sig. Men när man hade album att fylla kunde det minsann ta år innan korten hamnade där. Numera är det visst lite mer stressigt och krav på aktualitet, eller?
 
 
 

Loppisfynd

Kategori: Konst

För någon vecka sen besökte jag Bobbys loppis på Grisbacka där privatpersoner hyr plats och lämnar in det de vill bli av med. Riktigt roligt var det att vandra runt och känna igen mycket och få lite nostalgi. Eller att förfasa sig över en del och till slut hitta något litet att ta med hem.  Det var en lördag, jag lade märke till en del saker men det blev inte att jag köpte något.
 
Två mycket speciella vaser hade fått min uppmärksamhet och de lämnade inte mina tankar så jag bara måste åka tillbaka på söndagen och köpa med mig dem hem. Jag har väl sett Antikrundan då och då och bara fick för mig att de måste vara värda en del. Hur många tror ni inte tänker så:)?
 
Den här tyckte jag först var så ful men ändå härligt ovanlig. Till slut började jag gilla den och finner den idag riktigt läcker i sin svulstiga fruktblomform med skrikiga färger. Men bara nästan. Dubbla känslor!
Någon hade använt den som ytterkruka och innerkrukan i plast med en fyrkant oasis var kvar. Jag fick klippa sönder plasten för att få ut den och sen diska bort jordfläckarna inuti. Jag har aldrig sett något liknande, tror jag. Har någon av er läsare det? 
 
Nästa "fynd" som kostade hela 40 kr stod på en annan hylla och även den finner jag speciell. 
Lite påminner de om varandra, bl.a. ett korslagt märke under men ändå egentligen inte alls. Jag bläddrade på Google bland vaser och orkade med att kolla 22 sidor men hittade inget liknande. Sen hittade jag något som kallas Majolika, ett porslin som började produceras på Mallorca på 1500-talet. Så här står det i Wikipedia : "Majolika är tenn-(oftast även bly- ) glaserat lergods i starkeldsfärger som producerades sedan 1500-talet." När jag letade bland sådant porslin fann jag en del som påminde om mina loppisvaser men inget riktigt nära.
 
Jag ska fotografera och skicka in till någon antikexpert för att få veta mer. Lite roligt är det att fantisera om var och när de producerades. Sprickor inuti visar att de inte är alldeles nya, men vad vet jag om sånt:). En gång trodde jag att jag funnit ett fornfynd, stenar i ett speciellt mönster på botten av en stor grop. Jag ringde muséet och var så envis att de skickade ut en arkeolog. De sa att det jag funnit var gjort på 1900-talet. Några år senare pratade jag med en kvinna som bodde i närheten och det visade sig vara hennes barn som lagt ut stenarna, alltså knappt 10 år gammalt då !!!
 
En vas som jag köpte för att jag tyckte om den är denna lilla enblomsvas med en av de gamla AllaHjärtansrosorna i.
 Små söta elefanter i tenn (eller något liknande) nedtill.
 
Nu har meteorologerna bestämt att det är vår i våra trakter. Redan igår hade det varit 7 dygn i sträck med plusgrader och då räknas det som vår. Så här ser det ut där jag bor i Umeå-trakten.
Luften känns skön och fåglarna kvittrar vårlikt. En skata flög över mig med en stor rundad kvist i näbben. Bobyggardags! Men nog är det tråkigt att snön försvinner redan innan jag och väninnan hunnit med någon skidtur. Det kommer säkert mer snö så småningom men de närmaste 14 dagarna har de lovat plusgrader så skidor behöver man knappast längre.
 
En fin solnedgång fick vi idag strax före kl 17 och dagsljuset dröjer sig kvar allt längre.
Solen däremot visade sig inte alls idag förutom just däromkring jag tog bilden.
 
Efter många dagars siffer- och pappersarbete unnade jag mig en ledig eftermiddag. En gammal svartvit 50-talsrulle roade på TV:n och mina kära småttingar kom efter en stund och höll mig sällskap.
Så roligt att de håller sams ibland. Annars är det en hel del syskonbråk nu när de tillbringar så mycket tid inomhus tillsammans. Det blir dock allt roligare utomhus när gräset tinar fram även om marken ännu är kall och blöt.
 
Ha en bra fortsatt vecka vare sig ni har vår eller vinter kvar!
 

Utställningen Woods, Bildmuséet

Kategori: Konst

Nu kommer fortsättningen på vårt besök på Bildmuséet för några veckor sen. Efter de roliga interaktiva utställningarna kom vi ner till bröderna Campanas mer rogivande utställning kallad Woods. De är från Brasilien och experimenterar med alla typer av material, gärna skrot, som de designar konst av. 
 
Ett exempel är denna mjuka stol bestående av ett material som påminner om sittunderlag eller det man gör flipflops av.
Härligt varm, skön och färggrann sittmöbel för många om man nu vill sitta med ryggarna mot varandra. I bakgrunden ser vi en av bröderna Campanas berätta om sin konst. Till höger ser vi Woods, en härlig skog att gå omkring och filosofera i. 
Som min systerdotter gör här.
 
Även jag vill delta i bild.
Halmen är lokal, inte från Brasilien men stålstommarna som byggts upp efter konstnärens ritning gissar jag är det. Tänk att det finns tekniker på plats som bygger upp utställningar som sen konstnärerna kommer efter, besiktigar och godkänner innan vernissagen. Som amatörkonstnär får man minsann spika eller hänga upp sina tavlor i fiskelinor alldeles själv:). Men så får nog alla konstnärer börja.
 
Lite vila efter all konstnäring. Kala väggar och ett litet prång med bänk passar perfekt.
Så fin rosa kofta från Odd Molly har hon mitt kära syskonbarn A.
Vila med utsikt förgyller. Var för sig tittar vi ned på nya Konsthögskolan på Konstnärligt Campus där även Arkitekthögskola, Designhögskola och just Bildmuseum där vi är finns lokaliserat vid Umeälven.
Dåligt väder ute gör konstupplevelsen nästan ännu bättre :).
 
Även trapphusen har helt kala väggar som jag sakta vant mig vid.
Det kanske är någon mening med att man koncentrerar konsten till utställningslokalerna men först ville jag ha något att titta på istället för dessa trista kala väggar och branta trappor. Lite önskar jag fortfarande det. Däremot finns det stora fönster ut mot älven som ger fantastiskt fin utsikt, speciellt när det är blå himmel till skillnad från denna dag.
Vi kommer så småningom ner till muséets butik och ser ut över Öbackas bostäder samt stora klädnypan en bit bort. Ytterligare en trappa ned finns restaurangen Hansson och Hammar där vi tar en stunds fikapaus innan vi promenerar hem så nöjda med vår konstupplevelse.
 
 
 
 
 
 
 

Snöskulpturer 2015

Kategori: Konst

Ifjol blev det ingen snöskulpturtävling av olika orsaker men i år gick det bättre. Däremot blev de inte långlivade då storm, plusgrader och kanske vandaler förstörde skulpturerna så igår var bara trasiga snöhögar kvar när jag gick förbi. Temat i år var "Tiden börjar på nytt" vilket nog anspelar på att Umeås Kulturhuvudstadsår nu är över. Åtta lag har tolkat temat på olika kreativa sätt.
 
Tur då att vi var ute i lördags och förevigade dem. Den som låg närmast torget var inte helt färdig när vi passerade och titeln "Mosterställning" gav ingen ledtråd.
Men sen har jag fått berättat för mig att det är det numera insomnade Apberget (umebor vet vad jag menar) som avbildats med talartribunen längst upp. De två männen som kramas betyder säkert något men vad har inte jag kommit på. Däremot var tydligen skylten felplacerad så titeln är okänd. Här är i alla fall skulpturen nästan klar.
 
Soligt med blå himmel gjorde fotona rättvisa. Konstverken i skugga blir inte lika bra.
Med den här otäckingen kanske det inte gör något. "Rise and shine" heter verket och nu är den bara på väg att stiga upp, skina får den göra senare :). Vackra rådhuset i bakgrunden.
 
Lite sol fick den också senare när vi var på väg tillbaka. 
En zombie ska det föreställa och det är helt begripligt. Vi fortsatte att följa Rådhusesplanaden uppåt mot Järnvägsstationen, den gamla, och stötte på det vinnande bidraget. 
 
En magnifik drake vid namn Ouroboros. Den vann både juryns och publikens pris läste jag i VK.
Den är tydligen så glupsk att den till och med kan äta upp sin egen svans.
Laget "Apelsinerna" har varit med flera år och även vunnit många gånger tidigare.
 
På andra plats kom skulpturen "Vakna".
Snyggt grovskulpterad man, påminner om gamla tiders träsnidande. På andra sidan snöväggen är det däremot en annan gestalt.
Undrar vad den väl påbyltade personen ska föreställa?
 
Och på tredje plats kom "Lust for life", två kopulerande sköldpaddor.
Inte direkt min favorit även om de lyckats få fram ansiktena/huvudena bra. Däremot har de gett sköldpaddorna en massa extra ben så att de mer ser ut att föreställa stora insekter. Men det är väl en petitess. Som ni ser pågick arbetet fortfarande då de tävlande fick hålla på till kl 13 men publiken tilläts titta på tävlingsresultaten redan från kl 11. Jag tycker att det var bättre förut då de skulle vara färdiga redan kl 11, alltså för oss i publiken.
 
En som hellre borde fått ett pris enligt min åsikt var dessa lekande lakar.
Fina men svårfotograferade.
 
Eller varför inte denna jättesöta, jättestora kaninnos?
Den borde blivit barnens favorit i alla fall.
 
Längst upp mot Järnvägstorget fanns denna moderliga snöstaty med öppning stor nog för både liten och ihopkrupen stor. Bilden blir finare med den lille.
Ansiktet är mer åt Buddhahållet, tycker jag, men brösten och skötet är tydligt kvinnliga. Å andra sidan kanske en Buddhastaty kan vara kvinnlig också. Jag fick nämligen veta av en bekant vars son var med och skulpterade att skylten hamnat på fel ställe. Mosterställning som jag nämnde med den första skulpturen i detta inlägg hörde till den här, men det skulle egentligen vara Moderställning. Då blir också temat begripligt att med mödrar går livet vidare och tiden börjar på nytt :).
 
Det är alltid roligt att gå runt och titta på dessa snöskapelser, bara synd att de inte fick stå kvar längre. Men vädret rår vi inte på. Idag har jag tagit en tur till stugan för att se om snön låg kvar på taket efter alla plusgradersdagar. Det gjorde den men det droppade för fullt.
 
Jag hade köpt med mig en snöskyffel och ställde mig på en stege för att skotta ned snön från uterumstaket. Lite mer än hälften fick jag ned innan jag ledsnade och inte nådde längre. Istället tog jag en promenad med lite soldis, massor av fågelkvitter och härligt ren luft. Så skönt!  Efter det lite matshopping och en mysig eftermiddagsfilm på ettan med en ung Maggie Smith, den fantastiskt duktiga skådespelerskan.
 
Ha en skön fortsättning på veckan!
 
 

Bus på Bildmuséet

Kategori: Konst

En utställning jag besökt fyra gånger med olika personer är Rafael Lozano - Hemmers Draft of shadows där man kan delta med sin lekfulla sida. Den har pågått sen i mitten av november och finns kvar till i april för den som vill se och uppleva den på närmre håll än i min blogg. Först i lördags hade jag kameran med och många bilder blev det. Roligt hade vi, jag och min systerdotter.
 
Vi sågs i muséets shop och där var det en annan konstnär, Geir Tore Holm från Norge som skapat detta ..Ja, nästan otäcka verk kallat Funghetta. Det är en lampa. Någon som vill ha den hemma??
Verket som ska föreställa flådda renkroppar associerade jag direkt med grisar. Men om man tittar till är det alltså renkroppar utan huvud, inte riktiga förstås, det vore alltför äckligt, tycker i alla fall jag. I bakgrunden ser man huset som rymmer Arkitekthögskolan på Konstnärligt Campus i Umeå.
 
Därifrån tog vi hissen upp till sjätte våningen till det mysiga ljudet av många olika hjärtslag. 
När en besökare håller två metallhandtag fångar apparaten upp den personens hjärtslag och plötsligt börjar rummets alla 100 lampor blinka i takt med ens eget hjärta. En häftig upplevelse! När man sen släpper handtagen finns ens hjärtrytm kvar i en av lamporna i rummet med 99 andra lampor som består av de senaste besökarnas hjärtrytm. Ett ungt par provade efter oss och hennes hjärta dunkade snabbt jämfört med hans lugnare takt. Betyder det att hon är mer förälskad? Även små barn har mycket snabbare hjärtrytm än oss vuxna, märkte vi.
 
En våning ner finner vi spegeln med rök som jag visat tidigare. Här kommer ytterligare bilder därifrån.
Jag gillar rökslingornas former. Ingen av bilderna blev perfekt vad avser skärpa men är roliga att visa ändå.
Min systerdotter försöker undkomma röken men si, det gick inte! Lite spooky!
Och så jag igen.
Smoke gets in your eyes, minns ni den sången från 50-60-talet? Jag upptäckte den först 1974 då filmen "Sista natten med gänget" var populär. Jag köpte skivan med alla härliga låtar. Sen spelade vi den på alla fester i flera år, tror jag. Många av killarna från Esso Motor Hotel som var med var några år äldre, 5-9 år ungefär. Några av dem mindes låtarna från sina raggarfärder och diggade för fullt. Minnen:)!
 
Sen blev A tuff och tyckte det var nog. Storebror ser dig! Eller kanske hellre storasyster.
Nu är ni ganska less på rökiga bilder, gissar jag så då byter vi rum till skuggleken. Samma konstnär har gjort denna installation med strålkastare som fångar upp alla besökares skuggor och samtidigt på något mystiskt vis radiofrekvenser beroende på var man befinner sig i rummet eller storleken på skuggan. Inget som jag förstår hur det går till. 
Det betyder att radiokanalerna hörs i varandra. Här är min skugga aeronautiskt, vad nu det är, en speciell frekvens och A fångar upp P3 med musik passande för hennes generation.
Nu är stora skuggjag Radio Umeå, 102,3 som spelar riktigt bra musik från 60-70-talet mest, betraktad av mindre/yngre/kortare besökare i rummet.
 
Här börjar jag krympa och systerdottern växa. Visst ser jag lite rädd ut?
Men som tillräckligt liten blir jag istället busig..
..och försöker nypa storskuggeA i benet.
 
Gå dit ni också som kan och har barnasinnet kvar. Lek, busa och ha trevligt i vårt fina Bildmuseum. Fler bilder från andra konstnärers utställningar visar jag senare. Då är det lite mer seriöst men bara lite :).
 
 
 
 

Fototriss - B som i...

Kategori: Konst

Ett kul ämne denna vecka i fototrissen, nämligen B som i ... och så får man själv välja tema bara det börjar på b. Idag har jag med min systerdotter besökt just B som i Bildmuséet på Konstnärligt campus i Umeå.
Snöoväder är det utomhus som synes och då är det skönt att ha roliga aktiviteter inomhus. De har flera interaktiva utställningar på gång som man själv är lite medskapande i, vilket är stimulerande och kul.
 
Här kommer B som i Barbro :). Jag kunde inte låta bli, men det kanske inte är alldeles lätt att känna igen mig. Konstnären Rafael Lozano - Hemmer, lekfull och konstnärligt tekniskt skicklig gör så att ens ögon ryker och röken fyller spegelbilden.
Längst ned till höger ser ni mina orökiga ögon. Mysko!
 
Lite kul med skuggor och radiofrekvenser hade vi också och här gör min systerdotter en B som i Bakåtböj inför min gigantiska fotografskugga.
Mer från detta trevliga besök blir det senare i veckan då vi tog massor av bilder.
 
Andras bidrag på Fototrisstemat hittar ni här.