konstbarbro

Snö mot det blå

Kategori: Djur och natur.

Sakta dalar snöflingorna ned mot marken. Många dagar är det sen vi såg solen så därför vill jag bidra med lite bilder jag tog sist vi såg den blå himlen. Jag körde ut till stugan där mina syskonbarn varit bara någon dag tidigare och skottat av snön från taket.

Ser ni, himlen är svagt ljusblå! Ändå bättre syns det på denna bild på de stora tallarna.

Jag vet att det är tallar, annars ser de ju lite granlika ut nu när snön tynger ned grenarna. Telefon- eller elledningarna är täckta av snö och lite roliga formationer blir det.

Roligast är denna som jag fann närmare Smedsholmen. Här har vinden haft kul:)!

Åt andra hållet ser man ut över den större Piparbölesjön.

Jag längtar tills när februarisolen värmer och isarna känns säkra för då kan man glida ut på skidor över sjön och bara njuta av att vara.

Men nu är det bara att gilla läget, gilla det vita som tar över. Nog hade det varit läckert med en ren eller en röd tomte i skogen men inget bröt av den vita synen.

Igår gjorde jag något jag inte gjort på många många år, nämligen besökte simhallen på Haga. En fribiljett lockade mig dit, en till tog med väninnan S och vi hade jättetrevligt. Vi provade på de olika träningsredskapen, kämpade upp lite flås och sen simmade vi lugnt i bassängen med bara lite larm från badande skolbarn längre bort.

Nu ska jag titta in hos Umeå-gruppen för att se dess vara eller inte vara efter den senaste tidens turbulens. Nästan som en dokusåpa, vem grälar med vem just idag:). Jag ler men egentligen är det inte alls roligt. Sidan började så bra men urartade ett tag och nu när grundaren försöker få ordning igen blir det oroligt i leden. Jag hoppas FB-sidan återfår sin charm med gamla Umeå-minnen som det var tänkt.

Fototriss - Less is more

Kategori: Konst

Dags att trissa igen och Helena fortsätter med uttrycken. Idag är det "Less is More" vilket inspirerar mig betydligt mer än förra veckans utmaning som jag fann väldigt svår. Stor hjälp fick jag också av att titta in på "Less is more-gruppen" på Flickr. Eftersom vi här i norr har gott om den vita varan snö så gick jag ut på Ersbodaängarna igår för att leta motiv.

Helt lätt var det inte att finna den rena ytan som jag ville ha för att förmedla rätt känsla men efter lite beskärning fick jag till dessa tre motiv. Först en ensam fjäder (troligtvis kaja eller kanske korp) övergiven i snön.

Den myckna snön i sig gör ju mjuka former längs promenadstråken. Dessa fann jag spännande.

Dagen var gråmulen och som ni ser räckte inte ljuset till. Så här mörkt var det inte men blev efter bearbetning.

Den sista bilden, målet, visar att det ännu är långt till fotbollssäsongen.

Vilket kanske är tur så föreningen hinner reparera näten:).

Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.

Kalas

Kategori: Nära och kära

Idag har jag haft besök av en kusin, en långpromenerande sådan. I min dagbok ser jag att hon också var här för nästan exakt 4 år sen (däremellan har vi nog träffats på andra ställen). Märkligt hur ofta det händer att saker och ting upprepar sig på samma dag eller näraliggande datum. Jag ser det pga att jag har en 5-årsdagbok som jag skriver i några rader varje dag och nu är jag på år 5.

I söndags fyllde min brorson år (att det upprepar sig är ju helt naturligt:)) och vi hälsade på i deras nyrenoverade hus på Backen. Här är han och hans fru i deras fina kök.

Det var tidigare min brors hem (hans finns inte med oss längre sen 2005) där jag varit många gånger så trots sitt nya skick känner jag mig ganska hemma i huset.

Vi bjöds på god smörgåstårta från Ullas på Västerslätt och smarriga bakverk som L skapat. Även småfåglarna hade fått extra gott denna dag. Här har de mumsat på utkastad sockerkaka.

Jag hade hoppats på att få se lite mer ovanliga fåglar men bara talgoxar och en liten blåmes kom nära fönstret. I ett stort träd längre bort såg jag många domherrar men de var bortom mitt kamerazooms förmåga.

Lite mer vanlig fågelmat får denna tätting.

J fick en för mig helt ny produkt som födelsedagspresent. En bastumössa, har ni hört talas om sådant? Med glimten i ögonen provade han sin present.

Jättecharmig, tycker jag! J alltså :). Man ska tydligen lägga mössan i kallt vatten och sen ta på den när man svettats tillräckligt i bastun så får man en skön upplevelse.

Även L ville prova mössan.

Lite stor men fin också han. Fast jag tycker att L är finast utan mössa nu när han klippt ny helfräsch frisyr.

Lilla A visar upp sin vindruvering.

Lite husesyn på övervåningen blev det sen. Den är ännu inte helt klar, men ett härligt lek- och pysselrum finns där. Vi hann också med några partier fotbollsspel i källaren. Det spelet togs hem av min 13 år äldre bror från Belgien när jag var ca 11 år, alltså 1965 el -66. Han reste runt i Europa och tävlade i motorcross och kom oftast hem med roliga saker. Idag finns fotbollsspel att köpa här, i lite nättare utförande, men då hade vi aldrig sett dess like.

Det rymdes i vårt stora bondekök och jag tränade upp mig så jag klarade av broderns kompisar till slut men B, brorsan, lyckades jag aldrig slå. Roligt var det och är fortfarande fast jag i söndags inte lyckades få till bollsnärten så det small i målet. Övning krävs:)!

Fototriss - Ränderna går aldrig ur

Kategori: Allmänt

Äntligen har Fototrissutmaningarna kommit igång igen efter juluppehållet, men vilket tufft ämne vi får börja med. Ett av många uttryck som tydligen blir ett återkommande tema, nämligen "Ränderna går aldrig ur". Längesen man använde och hörde det i dagligt tal även om det är bekant.

Min första tanke var konkret, en zebra, men var finner man en sån på våra kyliga norra breddgrader? Sen gick tankarna till olika människor som beter sig på ett visst yrkesmässigt vis fast många år gått sen de slutat sina arbeten. Även det i princip omöjligt att fånga på bild med kort varsel.

Så jag tog med mig kameran denna molniga och tidvis lätt snöflingedalande dag för spontana infall. Så här blev det:

Denna lilla elefants ränder går aldrig ur då den är symbol för ett företag som säljer färg.

Så fort ränderna bleknar och är på väg att gå ur fylls nog färgen på igen.

Vi besökte idag en ram- och konstaffär där jag fotograferade häftiga ramar i rader, men de får inte vara med här då jag i dörren bredvid fann denna nyhet: en badtunna i  nytt utförande.

De ränderna ligger i karet och går alltså aldrig ur :).

Här är det en man som går och går.

En riktigt kändis, Herr Gårman, som går på ränder som aldrig går ur, inte heller han kommer någonvart:).

Lite krystat, kanske, men vad gör man när inspirationen tryter? Det ska bli väldigt spännande att se andras bidrag som ni finner här.

Lunch på Bokcafé

Kategori: Resor och utflykter

Öst på stan ligger Bokcafé Pilgatan som varje vardag erbjuder goda vegetariska soppor till ett mycket bra lunchpris. Igår besökte jag och min väninna S caféet för att avnjuta en god lunch i mysig kulturell miljö.

Förutom soppan, som igår var Rias gula soppa (tror det var morötter och kålrot bl.a. som gav färgen) har de jättegott hembakt bröd, ost, frukt och en liten mörk delikat chokladbit till te eller kaffe.

Så här ser caféet ut utifrån. Den bilden blev lite mörk då vi satt kvar till närmare tre.

Huset innehöll i min ungdom Norrländska Fotocentralens butik och postorder. Det ägdes av just Sofies morfar och vi båda sommarjobbade där 1969-70 med att packa kataloger och skicka foton. Jätteroligt hade vi:)! Men det var länge länge sen.

Idag möts vi av en lokal full av intressanta detaljer, en av de mysigaste caféerna i vår stad fast det ligger en bit utanför det egentliga centrumet (centrat?), vilket kanske gör att vi ändå får plats att äta vår lunch.

Strax före ett är alla bord i det större rummet upptagna men i barnrummet finner vi ett ledigt bord. Där finns bl.a denna söta tapet.

Jag läser att Alfons Åberg fyller 40 år i år och där är han ju, uppe i högra hörnet strax ovanför den arga Mymlan eller vad är det hon heter? Hjälp mig?

Soppan är god, brödet likaså men den lilla bebisen som hör till familjen vid bordet bredvid är missnöjd och skriker allt högre. Mina axlar dras upp, jag spänner mig, funderar om jag ska stoppa i öronpropparna men då kommer jag inte att höra vad min kompis säger heller. Jag hoppas det går över, men skrikandet fortsätter trots föräldrarnas engagemang och jag börjar oroa mig för de besvär som kommer efter när jag utsätts för höga ljud. Efter en alltför lång stund ger vi upp och flyttar ut när vi ser att bord blivit lediga.

Vi slappnar av och ljuset från de stora skyltfönstren lyser upp tillvaron igen:). Efter att vi lämnat barnrummet slutade bebisen helt och hållet att skrika. Var det oss den irriterade sig på??

Inredningen är charmig med olika gamla soffor och bord.

På väggarna har nyss invigts en utställning av Sara Danielsson som kallas Kokbokskonst och jag gissar att det är bilder i alla fall delvis från Susanne Jonssons nya kokbok som ni ser nederst i högra hörnet.

Här beundras fotografierna av min väninna. Och nedan blir hon riktigt engagerad som synes.

Inte så konstigt med dessa vackra matbilder så snyggt komponerade.

Om ni har sett att det blänker små metallskyltar på soffryggar och stolar beror det på att författare har fått köpa sig en egen stol som märks med deras namn. Här en riktig kändis.

Jag satt på Jonas Karlsons stol. Visst är det han som skrivit "Hundraåringen som...."?

Vi avslutar lunchen med rättvisemärkt te resp kaffe och delar en bit kladdkaka. Sen är det dags att botanisera bland alla prylar och godsaker som erbjuds till försäljning. Jag köpte mig en påse ekologisk nougat och S letade present till en släktings födelsedag. Hon funderar på denna T-shirt med fint porträtt av Sara Lidman.

Nya böcker och gamla böcker längre in där antikvariatet Mingus tar vid. Längst in ett härligt rum fullt av gamla LP- och CD-skivor.

Ett café fyllt av kultur som man kan stanna länge länge i, men världen utanför kräver att vi återvänder. Jag skulle hinna med lite ärenden innan kvällens tjejträff med väninnor som jag känt sen 1974.

Tisdagsbrått

Kategori: Katter

Det får bli ett kort snabbinlägg i dag också. Mer hinns inte med innan jag ska in till staden och besöka min atelje som förra veckan förblev obesökt. Jag vill komma igång med målandet och till det krävs visst lite ansträngning.

Annars skulle jag nog helst vilja göra som katten min. Kura ihop sig i något mjukt och glida iväg i drömmar.

Desirée vilar på lammskinnet jag fick i julklapp. Hon brydde sig först inte alls om det i några veckor. Sen fann jag henne klösande och bitande på pälsen men nu har hon alltså kommit till ro och finner skinnet behagligt mjukt att vila i.

Det blå benet som stör i fotot är min uppställda strykbräda som jag nyttjat flitigt då jag bytt från julgardiner till vintervanliga.

Vi var sju UMEGängare som såg Simon och ekarna på bio i lördags efter att vi fikat en stund på Café Station. Det verkade som om alla gillade filmen men jag var inte helt såld. Lite för tung där i slutet, speciellt musikmässigt. Jag märkte hur jag slappnade av när jag kom ut från bion. Vackert filmat och berörande, javisst, men också lite plottrig då så mycket skulle finnas med från boken. Historien skulle ha vunnit på att begränsas, tycker i alla fall jag.

Jag läste boken på 80-talet och var helt förälskad i alla Marianne Fredrikssons böcker då. Men nu vet jag inte och så ska det väl också vara, att man förändras, menar jag, och tycker om olika saker över tid.

En katt till. Lilla blyga Tusse i baljan! Fast han egentligen inte alls är liten, men kanske ändå lite blyg när det kommer besök:).

Tur att det finns lite kattbilder att tillgå när jag inte fotograferat på ett tag. Nu måste jag rusa till bussen.

Ut med julen, Hagadamen och en räv!

Kategori: Djur och natur.

Både vemodigt och skönt att börja städa bort julsakerna men det känns helt rätt nu dagen före tjugondag Knut. Allt går inte som på räls så visst får jag lite spel ibland när det onnes. Irritationen och ilskan kommer inte ut på vanligt sätt utan det börjar susa extra mycket i huvudet (tinnitus) och så får jag en vallning som  ju hör till min kvinnoålder och blir alldeles argvarm :).

Fina julkrubbans figurer ska ned i sin kartong och jag beundrar dem en sista gång.

Här är bara Maria med Jesusbarnet kvar samt åsnan och lillängeln som egentligen inte hör dit men ändå passar så bra, tycker jag. Jag letade många år efter en julkrubba innan jag fann dessa välgjorda figurer hos Fyrklövern som jag blev helt betagen i.

Mina girlanger har hängt utomhus på min gran och när jag hade plockat ned och skulle trassla ut dem kände jag en omisskänlig doft att kattpiss:(. Jag älskar katter men inte denna doft som var så stark att jag misstänker att en okastrerad katt varit på besök vid granen.

Det blev till att tvätta först med såpa men det räckte inte och sen med starkare tvättmedel innan doften försvann. Nu hänger de rena och silverglittrande i mitt badrum.

Innan jag började bortplockningen firade jag med att bjuda en väninna på jullunch och riktigt frossa i rött och tomtar för att hålla januarideppen på avstånd. Här är A med vitt torrt Chablisvin i sitt tomteglas:).

Tomteparet i bakgrunden kommer också från Fyrklövern, nästan så jag gör reklam:).

Jag bjöd på Barbros morotsoppa med räkor efter smakbiten smördegsrullar med trattkantarellstuvning till det mousserande före. Soppan är inte mitt recept utan det är en annan Barbro som fått namnge den.

Faktiskt så god att jag bjudit på den flera gånger.

Sent igårkväll efter att jag sett tredje delen av den jättebra serien Brottsplats Edinburgh ville katterna ut. Normalt släpper jag inte ut dem så sent men när de nu visade intresse för frisk luft öppnade jag inglasningen och gick sen iväg för att borsta tänderna. Desirée kom snabbt inspringande då hon nog fann kylan för svår, -6° ca, men Tusse hade stoppat ut huvudet och var på väg ut.

Då uppfattade jag en rörelse på gångbanan, tänkte det var en stor katt, och skyndade mig att hejda Tusse för jag vill gärna undvika kattbråk. Men det var en räv på utflykt i bostadsområdet som nosade sig fram bland andra fyrbenta släktingars lämningar (tror jag, det såg ut så). Jag blev så häpen att jag lutade mig ut och upprepade -En räv, en räääv! Lite dumt för det hörde den förstås och tittade rakt upp på mig en stund innan den raskt flydde ner i diket och vidare in i skogen.  Men så spännande:)!

Sen blev jag rädd för en räv är ju farlig för katterna, antar jag, om de inte kan fly upp i träd eller liknande, så inatt fick de inte gå ut alls. Märkligt nog ville de inte det heller. Annars brukar Tusse ta en tur vid tre-fyratiden om det inte är för kallt eller snöoväder. Så inatt har jag sovit gott när jag nu väl kunde somna efter att upphetsningen lagt sig.

I söndags besökte jag Haga där jag bodde för snart sju år sen. Genom den stadsdelen rinner en liten bäck.

Den kallas Djupbäcken fast den inte alls är djup mer än när snösmältning och hällregn råder.

Mitt mål med denna kamerapromenad var Damen som året runt förskönar Hagadammen med sin närvaro.

Konstnären heter Arvi Tynys och verket har namnet Sittande kvinna. När skulpturen gjordes har jag inte lyckats få fram, före 1959 i alla fall då den finska konstnären dog.

Jag är så glad att snön gett henne lite skydd så hon slipper frysa, både mössa och sjal runt axlarna har hon fått.

Om sommaren simmar gräsänder och knipor runt henne och hon får se de små ungarna växa upp från dunbollar till små kopior av sina föräldrar. Bänkar och fina blomsterplanteringar finns också i omgivningarna i lilla parken mittemot OKQ8. Det är bättre att minnas henne som Hagadamen så kan man glömma otäckingen med det motsatta könet som nog är betydligt mer känd i landet.

Jag bodde där då, när han var i ropet, och fick faktiskt besök av polisen i min lägenhet på Gustav Garvares gata 9 B. De gjorde förfrågningar hos alla som bodde i trakterna men tyvärr hade jag inget att bidra med då jag på den tiden aldrig var uppe på nätterna och såg vad som eventuellt försigick utomhus. Min utsikt var annars bra från tredje våningen ut över Sandaparken med sitt dagis och gatorna runt omkring men inga katter fanns då som kunde väcka mig på nätterna.

Det var allt från idag. Nu ska jag iväg och äta lunch med min käraste. I morgon händer mer, bl.a. blir det bio och fika med UMEGänget. Hoppas att ni får en lika trevlig helg!

Vita mönster

Kategori: Djur och natur.

Det händer ganska mycket men det är inte så mycket att skriva om, tycker jag. En del är för privat, annat är för vardagligt ointressant men bilder har jag ändå:).

I helgen har jag spelat bowling med UMEGänget och sen ätit stoor pizza på Restaurang Mix på Mariedal. Jag blev själv förvånad att jag fick i mig hela men det är klart att två serier bowling tar på krafterna:). Jag blev sist som sist (vi bowlade) fast jag hittade ett tillräckligt lätt klot. Egentligen nästan för lätt men hellre det än tvärtom.

Fotona, fotonen??, äh, bilderna tog jag på en promenad på Ersbodaängarna i fredags. Snön som är allt annat än vit i det svaga januariljuset uppvisar olika mönster eller som här spår från en ensam vandrare.

Jag fantiserar om att det är en räv eller annat vilt djur men troligast är kanske ändå att det är en hund som fått gå fritt.

Mera fantasi kan behövas om man ska kunna lista ut vad som kan dölja sig under detta snötäcke.

Ett jättestort fågelhuvud med lång näbb eller vad tror du?

Vinden gör också fina mönster på snötäcket.

Lätta linjer eller som på nästa bild, stora vågor.

Här kan fantasin få ännu mera inspiration om man känner för det, snödjur, monster, smurfar eller:)? 

De skriver i tidningen om särbegåvade barn och jag var nog ett sådant i mina tidiga skolår. I alla fall hade jag väldigt lätt för att lära mig läsa, matematik, språk m.m. upp till nian. Hemma brydde sig ingen om det utan nästan tvärtom då det i bondefamilj var nästan fult att vara för duktig. Man skulle inte förhäva sig eller vara märkvärdig utan det viktiga var att göra rätt för sig. 

Föräldrarna uppskattade väl att det gick bra i skolan men någon stimulans fick jag inte alls. Inte heller från lärarna utan jag fick ofta sitta av tiden då jag var så mycket snabbare än de andra. Enligt artikeln kunde man bli aggressivt utagerande eller börja dagdrömma. Såsom varande snäll flicka valde jag förstås dagdrömmeriet. Jag minns alla tråkiga stunder då jag satt och tittade ut genom fönstret och lät tankarna vandra.

I gymnasiet blev jag alltmer slö och oengagerad vilket faktiskt fick som följd att betygen sjönk. Där råkade jag också på konkurrens från andra duktigare elever men det stimulerade mig inte utan då gav jag hellre upp. Det gick ändå hyfsat fast det skulle ha kunnat gå ännu bättre, tror jag, om jag fått stimulans och inspiration att lära mer tidigare under min skolgång då jag hade lusten och energin till det.

Här gör jag en lååång skugga på gångbanan.

Man kanske tycker att jag som vuxen skulle kunna göra något åt det nu när jag blivit medveten om problemet, men det är som att jag nu saknar kraft och motivation. Vill göra något men vet inte vad.  Tänk om det dök upp ett område som kunde väcka mitt engagemang, såå roligt det skulle vara.

Ärligt talat så börjar jag bli less på att blogga. Fotografera har jag alltid tyckt om sen jag fick min första kamera i nioårsåldern men mina omgivningar är väl ganska väldokumenterade nu efter snart fyra år med digitalkamera och tre år med min blogg. Igår, den 9 januari 2012, var det exakt tre år sen mitt första blogginlägg. Lite stolt kan jag kanske vara över att jag hållit på så länge och allt fler läsare har jag fått även om kommentarerna är få, nästan obefintliga utom från andra bloggare.

Jag behöver ett nytt intresse men jag kommer inte på något som jag vill veta mer om. I VK såg jag en annons om teckning nybörjare för seniorer på dagtid, kanske något för mig?

Fåglar fortsätter att fascinera även de mest vanliga. Oturligt nog vände skatan på huvudet just när bilden skapades fast den i sökaren hade så fin profil.

Nu ska jag tvätta håret innan jag åker till mitt kära syskonbarn som snart ska lämna staden då hon fått jobb och bostad i Uppsala.

För lite tid!

Kategori: Djur och natur.

Jag bara inte hinner göra något inlägg och ändå har jag tagit en massa fina vinterbilder att visa. Här kommer i alla fall en innan jag rusar vidare till nästa trevlighet.

Det är riktigt fint på Ersbodaängarna även denna vinter.

Ha det så trevligt tills vi ses igen. Det ska förhoppningsvis inte dröja så länge:).

Snön faller..

Kategori: Min närmiljö

...och vi med den, sjöng Ulf Lundell på 70-talet, men det är inte helt sant. Jag är fortfarande upprättstående trots tung blöt snö att skotta, sopa och styra bort på uppfart och kattrappa. Vackert blir det i alla fall så nu har jag några nytagna bilder. Först när det var som ljusast kring lunchtid fotade jag min björkspirea, med grenarna täckta av skir snöpäls.
 
Ute på gården står bollpilarna och där fann jag motiv nr 2 på väg till soprummet med mina kartonger.

Barnen älskar att klänga och klättra i de träden på kullen. Om jag bara vågade, men jag är ju så vuxen:).

Jag går in och stryker en julduk och några klädesplagg, blir arg på Haléns som tagit 55 kr i frakt när jag returnerade en tröja som knappt vägde mer än ett brevporto. Nja, kanske två men det blir inte 55!! Läser Bil & Bostad och drömmer om att flytta till ett hus, radhus eller liknande med liten tomt, men finner inget ställe med bra läge. Nästan jämt när jag tittar på mäklarnas annonser inser jag hur bra jag redan bor, men ibland önskar jag mer.

Nu har jag ju fått en ateljéplats dessutom dit jag flyttat mitt staffli m.m. Så jag har verkligen inget att klaga på. Igår var jag där och packade upp allt men upptäckte tyvärr att jag glömt oljefärgerna hemma. De ligger i en skokartong som stod gömd på en hylla i klädkammaren. Min lust att måla var ändå så stor så jag tog lite gouachefärger och svepte lite med penseln över duken bara för att få känna hur det kändes. Skönt!! Det ska målas över sen:).

Men idag far jag ingenstans i snöovädret. Bara några steg ut på gården vid tretiden då det såg ut så här.

Lite småmysigt, eller hur? Strax därefter gled det in två polisbilar på gården men deras ärende har jag ingen aning om. Lite kan jag gissa då de varit här förut, men två??

Denna röda krabat åt vi glupskt upp i gratinerad form på nyårsaftonen. Nu när jag tittar på den tycker jag nästan synd om stackarn. Vilket öde!

God var den i alla fall:). Och snart är det helg igen, pust, men en glad sådan, för vi har ju ändå trevligt denna annars så gråmörka tid.

Trevligt trettondagsafton önskar jag er.

Snö och katter

Kategori: Katter

God fortsättning på det nya året!

Ibland måste man bara få ta sig ledigt och det har jag gjort vad avser fotograferandet nu några dagar.Vi hade en jättetrevlig nyårsfest med nya UmeGänget, 20 pers på Kylgränd, då jag inte alls tog några kort. Ja, jag hade faktiskt lämnat kameran hemma:).

Och idag snöar det för fullt och är så grått att dagsljuset försvinner snabbt. Så här ser det ut ungefär...

..men denna bild är tagen den 26 november ifjol och det var nog nästan lite mer snö då än vi har idag om jag jämför taken.

Temperaturen håller sig kring nollstrecket så det blir ganska tungt att skotta. Inte i morse då det faktiskt var kallsnö men nu när jag ska ut för tredje gången och rensa min entré. Jag mår bäst av att ta lite i taget och tycker det är ganska skönt att vara utomhus.

Det tycker inte mina katter som hållit sig inomhus hela dagen. För några dagar sen ville Tusse i alla fall kolla läget.

Tusse, inte Bambi, på is:).

Lilla damen föredrog fönstret från insidan av lägenheten...

..fast solen lyste på fönsterkarmen. Där uppe har Desirée koll på skator och småfåglar som passerar eller på matte som är ute och sopar eller surrar med en granne eller kollar posten.

Mest vanligt i vinter är nog vilande på filten.

Den här bilden tog jag utan blixt med hög ISO vilket gör den lite kornig men visst är färgerna varma och härliga?

Jag är egentligen lite trött på att blogga så ofta som jag gör lite beroende på jobbigt huvudtryck och siiiisande tinnitus. Kanske tar jag en paus, men dyker det upp något speciellt blir det nog roligt igen.

Konstbarbro håller på att väckas upp. Jag har nämligen gått med i en konstnärsgrupp som har en atelje tillsammans på Haga. Det är ca 10 kvinnor av vilka jag hittills bara träffat två som utgör gruppen Atelje Plikt. Ett namn som förpliktar eller:).

Idag har jag fått tillgång till ateljen och varit där med mitt staffli, en banankartong och en liten väska med mina målargrejor. Det ska bli roligt att packa upp det som varit nedpackat sen maj 2006 då jag flyttade hit på Ersboda och lämnade mitt målarrum i källaren på Haga. Och sen får jag se om jag finner inspirationen att börja om med skapandet i olja. De andra är proffsigare då de har gått konstskolor och någon är bildlärare så jag kommer kanske att få inspiration av dem. Jag som är den mesta amatören i gänget.

Det blir en ny spännande konstbörjan på det nya året 2012:).