konstbarbro

Släktmiddag

Kategori: Nära och kära

Eftersom jag inte har någon egen familj slipper jag varje år stöka på med julmat. Som kompensation för det bjuder jag istället på en vanlig festmiddag i mellandagarna för mina syskonbarn med familjer. I år blev vi inte så många då den yngsta drabbades av magsjuka timmarna före de skulle komma hit och någon måste förstås stanna hemma med henne.

Jag är stressad till tusen på dagen och tror ibland jag nästan ska bryta ihop men sen när de kommer in genom dörren flyter allt på jättebra och det blir roligare för varje år att träffas. Det gäller att komma ihåg att ta foton till bloggen men det glömde jag de första rätterna. Jag bjöd på trattkantarellsoppa med ostkumminkringlor till huvudrätt och så här ser soppterrinen ut dagen efter:).

Det är mammas och pappas bröllopsservis som jag ärvt och den är så fin, från 1938 då de gifte sig i mitten på mars om jag minns rätt mammas ord. Jag var förstås inte född då :) utan kom till jorden 16,5 år senare, sladdis som jag är.

När efterrätten kom på bordet hann jag fotografera och  här är det brorssonen Jan med fru Lisa som karvar sig igenom glassbomben som var krämig på utsidan men frusen inuti.

Tror nog den dög ändå. Vi funderade på om man skulle ha vaniljglassen på insidan och hallonsorbet på utsidan eftersom den senare innehåller mer vatten. Ja, jag lär nog inte göra om denna efterrätt så snart. Sist jag gjorde en glassbomb var på 80-talet då vi vänner ofta bjöd varandra på tre- eller fyrarättersmiddagar efter nya recept i AlltomMat som jag inte prenumerar på idag, men då gjorde jag det många år.

Efter middagen valde den yngste mobilspel och senare tecknat på TV. Här kommer jag och stör mitt i :), vilket syns på hans min.

När lillasyster är med blir det mera lek och bus men hon var tvungen att stå över denna gång.

Storkorsordet lockade många och en hel del rutor blev ifyllda.

Jag är ingen korsordslösare numera. När jag var tonåring brukade jag och pappa lösa VK-korsordet tillsammans. Det enda jag minns är ami som visst skulle vara något som värmde halsen. Ami på franska betyder ju vän men i korsordsvärlden var det halsduk. Numera löser jag hellre Sudoku men tillsammans med andra är korsord kul.

En vacker mörkröd glittrande ros fick jag som gåva. Så svårt det är att få rätt rödfärg när jag fotograferar den, vet inte om det är kamerans eller mitt eget fel.

Denna färg är också vacker men i verkligheten är den mycket mörkare röd.

Min torsdag bjuder alltså på disk och bortplockning. Dessutom har jag varit på Willys och köpt alkoholfri champagne (cider) till morgondagens nyårsfest. Min uppgift är att ta betalt och ordna champagen till tolvslaget åt alla 21 New Friends som ska delta i festligheterna. All dryck är inte inköpt på Willys förstås:).

Det ska bli jättekul att få klä upp sig och vara med på en riktig nyårsfest. Mitt liv var så ensamt innan jag fann vännerna i NewFriends. I många år spenderade jag nyårsafton ensam framför TV:n pga min sjukdom då jag helt enkelt inte orkade med den sociala samvaron och därför drog mig undan. Men sen tre år tillbaka går det allt bättre att umgås och ha trevligt så länge ljudnivån är måttlig.

En fantastiskt nyårsafton önskar jag er och Ett Gott Nytt År 2011.

Julefrid

Kategori: Nära och kära

Nu har min känsla av frid infunnit sig. Hittills har jag känt en viss stress men samtidigt haft väldigt roligt också. Friden kommer när jag känner att jag helt enkelt har hunnit med. På onsdag ska jag bjuda hem mina syskonbarn med respektive och barn, vi blir totalt 9 personer. På tisdag kommer nog stresskänslan tillbaka, men just nu är jag så nöjd.

Jag har nämligen förberett efterrätten, en glassbomb. Hoppas dom inte läser det här, men jag talar ju inte om vad som är i den. Den var delvis svår att göra men jag tror den blir god trots att jag inte alls höll mig till receptet utan provade lite eget. Med goda ingredienser brukar det bli bra.

Efter det satte jag mig framför TV:n och såg mysprogrammet Stjärnorna på slottet i repris från igår. Vilken vacker omgivning de vistas i med en egen kock som fixar maten och så att få en helt egen dag att berätta om sitt liv utan att känna att man tar för stor plats. Inte bara trevligt, en hel del svåra minnen kom också upp i ljuset för herr Ekborg, men medkänslan hos de andra måste ha värmt. Till det programmet te med laxmacka och annat gott samt vilande, delvis busande katter i närheten.

Julafton firade jag på Grubbe och detta är utsikten från vårt köksfönster när vi intog go'fikat som Lisa hade ordnat. Jättegott och mycket att välja på, men jag var lite försiktig med tanke på förra fredagens utsvävningar.

Sen Kalle Anka med vänner förstås. Jag tror det är vi vuxna som har roligast, barnen tappar ganska snart intresset för de ser ju tecknat hela året om. Själv upptäcker jag nya detaljer mest varje år, t.ex Tomtens Verkstad är oerhört detaljrik och kul att se om och om igen.

Skönt mysa hos mor en stund med napp/tutte som bara får ge tröst korta stunder numera. Avvänjning på gång.

Under granen vilade paketen. Det närmaste tilldrog sig stor uppmärksamhet.

Lilla Agnes kallade det för en julklapp med snabel. Vad det var? Mjukishästhuvud på pinne med gnäggljud, vad kallas det??

Efter den goda julmaten där jag gillar lax, sill och sallad mest kom så de kraftiga knackningarna på dörren.

Mörk och suddig bild men den förmedlar rätt stämning, tycker jag.

Finns det några snälla barn här? frågar han med myndig stämma och minst ett barn svarar, kanske någon vuxen också:) av bara farten. Vi är ju alla barn innerst inne.

Lilla A, 4 år, avvaktar försiktigt, men blir efterhand allt tuffare.

Här ser det ut som att tomten inte riktigt vill släppa ifrån sig paketet.

En som verkligen blir glad över sina gåvor är Lukas.

Glad blev också jag som fick både fina, nyttiga och goda julgåvor. Efter att paketen var öppnade drog vi ut i garaget som blivit chillroom med både lavalampa, darttavla och massor av härliga LP-skivor från förr. Där utmanade familjefadern oss på Dart som jag aldrig tidigare provat. Länge låg jag sist men till slut träffade jag 1:an och hamnade då bara näst sist:).

En helt underbart trevlig julafton med den rätta julkänslan som inte minst snön och kylan gjort sitt till för. Den avslutades med bilfärd till Ersboda och mina kära katter som fick lite extra springgodis när jag kom hem.

Då får jag önska alla en God Fortsättning på helgerna! 

God Jul

Kategori: Min närmiljö

Solen är på väg att gå ned så snön gnistrar inte längre i guld på förrådstaket. Skator, blåmesar och talgoxar är de enda som rör sig utomhus. Själv sitter jag här med rullar i mitt hår, lilla Desirée vilar vid elementet men Tusse har lagt sig tillrätta i dokumentfacket på datorbordets hylla och har alltså uppsikt över mig:).

Han försöker se oberörd ut men nog har han koll.

Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig denna julafton som jag som vanligt firar på Grubbe hos min brorsdotter med familj och släkt. Inte har jag idats köpa något nytt i år utan det får bli en röd repris från tidigare aftnar. Rött ska det vara, det är en färg jag gillar skarpt och enligt färganalysen på 80-talet ska jag visst klä i den också:).

Igår tände jag ljus på graven vid Backens Kyrkogård. Som jag gissade fick jag plumsa i överknähög snö och sopa fram lyktan. Den hade knäckts från sitt skaft men fungerade ändå när jag packade ihop snö under den. Såg andra smartare ljuständare som hade snöskovel med sig.

På väg hem stannade jag till vid Plantagen och köpte orkidéjord. De har ett fint ljusnät runt sin flaggstång.

Så nu har min Dendrobium (tror jag den hette) fått ny jord vilket gör att jag snart förväntar mig nya blommor. Den blommade så vackert och länge efter att jag köpt den för drygt ett år sen men har stått utan många månader. Nu  när en ny grön stängel har dykt upp så väcks mitt hopp.

Och så en bild på min vackra julkrubba.

Jag är uppvuxen i en måttligt religiös familj (mamma mer kyrklig än pappa fast båda hade tro) och har gått i söndagsskola från två till tolv års ålder i byn Grisbackaänget. Därefter konfirmerade jag mig och sen dök det upp så mycket annat roligt och intressant att det religiösa kom i skymundan.

Hotell- och restaurangbranschen månar inte heller om den delen, men sen jag blev arbetslös och även sjukskriven kom min barnatro tillbaka. Jag ser gärna på gudstjänst på TV, tycker om de fina gamla psalmerna, speciellt de som sjungs första advent. Jag går inte i kyrkan, är inte med i någon församling, dels beroende på min ljudkänslighet och tinnitus men också på att jag faktiskt inte känner mig hemma där. En kompis kallade mig privatreligiös eftersom jag inte försöker pracka på någon annan min tro.

Men nu fick ni ändå veta lite om den:). En julkrubba är en fint sätt att minnas julevangeliet, tycker jag. Med det önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!

Årets kortaste dag

Kategori: Min närmiljö

Nu har vi äntligen nått till årets kortaste dag, vintersolståndet, och då lättar det liksom inom en. Vi har nått toppen på uppförsbacken och efter en kortare raksträcka börjar det sakteliga vända neråt igen och bli allt lättare att leva. Så känner i alla fall jag. En nåd var att dagen bjöd på sol efter minst fyra snödagar med låga moln. Trots kylan måste jag bara ut och fotografera.

Denna mjukt vackra snöformation hänger på staketet mot grannen precis utanför min ytterdörr. Jag tycker att snön liknar fårskinn och är glad att jag hann med innan allt rasar ihop i en tråkig snöhög.

Solen når aldrig ned till min altan så här års men ute på cykelbanan finns den. Det sägs att eskimåerna har massor med ord för snö och jag börjar förstå dem efter att ha iakttagit de senaste dagarnas nedfall, dunsnö, lapphandskar, pudersnö, en variant med små små kulor mindre än pärlsocker förutom vanlig snö (vad nu det är:)). Och nu också fårskinnsnö. Och då har jag inte nämnt den snö som faller i varmare temperaturer.

Folk trängs, stressar och handlar det sista dessa dagar. Själv har jag bara hämtat ut ett paket på OKQ8. Jag passade på att köpa ett glasspaket där också efter rekommentation från en granne som tyckte det var olidligt på stormarknaden. Dessa små gårdsinnevånare får illustrera julhandlandet i sista minuten.

Solen finns där precis vid takkanten och skickar en härlig ljuspelare rakt upp. Kanske den kan anas, kanske inte. När man tittar intensivt på något länge blir man osäker på vad det är man ser.

Jag skyndar mig iväg med kameran för att fånga den låga solen. På vägen ännu fler snöstaketformer, strax utanför Ersbodakyrkan.

En bit bort, vid en öppen altandörr, utspelar sig ett familjedrama (jag gissar). En ljus röst i en tonårings kropp skriker ut sin frustration och förtvivlan samtidigt som personen går fram och tillbaka över snön. Inomhus står troligtvis en äldre person med mera bastonad stämma som försöker lugna. Jag håller för örat som vätter åt deras håll och går så fort som möjligt iväg samtidigt som jag känner medlidande. Jag tycker synd om henne/honom som upplever sig vara tvungen att skrika så gällt och högt. Det lönar sig ju aldrig, den andre hör oftast inte orden  utan bara skriket som ju gör ont i även en icke-inblandad förbipasserande. Fast det kanske är när orden inte räcker till som man behöver skrika för att förmedla sin känsla. Huuh, jag ryser över familjegräl. 

Jag är nämligen uppvuxen i en familj där åtminstone två av medlemmarna ofta höjde sina röster, jag var inte en av dem. Det är så skönt att nu få fira jul i ett sammanhang där man kan vara trevliga mot varandra, där det finns en vilja att lyssna, bry sig lagom mycket och må gott tillsammans under julen.

Ute på slätten hann jag upp solen och fann denna massiva rök på Mariedalsidan som jag gissar beror på kylan och inte är ett resultat av eld.

Längst till vänster syns vattentornet på Mariehem. Dit hade jag faktiskt tänkt flytta men istället hamnade jag här vilket jag alls inte ångrar.

Inte kallare än -15° mitt på dagen men det blåser så jag vänder om och promenerar fort hem till min varma lya. Ett brinnande träd får mig att stanna på viadukten över Ystarvägen.

Där ser vi även ljuspelaren som sträcker sig rakt upp mot himlen. Lite religiöst behöver vi väl denna tid, inte bara julmat och julklappar, eller hur?

Apropå mat, en vän undrade varför jag inte skrivit något om julbordet i fredags. Hmm, jag har faktiskt inte mått så bra för jag åt alldeles för mycket och av sånt som jag borde undvika viss av tidigare erfarenhet. Men det var ju så gott, så otroligt gott, det godaste julbord jag ätit även om jag saknade lite grönt.

De hade lagt upp småbitar av laxpaté, lax tartar, rökt röding m.m. och jag tog nog för många av dessa småbitar. Och efterrätterna, mmm, bärmousse, chokladmousse, pannacotta i små byttor så jag tog alla tre..... Jag fick inte magsjuka utan gallbesvär med smärta och illamående dagen efter för att inte tala om natten efter ....stön!

Idag, onsdag, har jag ätit min första normalstora lunchportion, en delvis varm sallad, och jag mår hyfsat. Inte lika bra som innan julbordet, tyvärr, men...så kan det gå:(.

Ute sjunker temperaturen, är snart nere på -20º och kallare än så har de lovat. I morgon tänker jag åka till familjegraven och tända julljuset, gissar jag får plumsa i snön för de har knappast trampat upp en stig just till förfädernas grav. Jag får se om lyktan syns ovan snön eller om den också begravts. Osmakligt eller lite kul:)??

Fototriss-Glitter

Kategori: Allmänt

Årets sista fotoutmaning har temat Glitter, en repris från förra året. Jag minns att det var svårt att hitta lämpliga motiv då men i år är det lättare eftersom andras bidrag inspirerade mig med sin idérikedom. Snön faller idag oavbrutet och vinden gör sitt till men flingorna är lätta och sköra som dun. De glittrar lite av julgransljus och annat lysande, men det blev inte bra på bild. Jag klär mig ordentligt och tar en promenad till Coop Forum där det är snudd på bilkaos på parkeringen. Så skönt att kunna gå dit och lämna bilen i garaget.

Det första jag hittar är en julstjärna som beströtts med guldglitter.

Jag smyger lite med kameran, känns lite kufiskt med alla storhandlande runt omkring.

På barnens skoavdelning hittar jag dessa söta skor som glittrar så fint.

Jag vågade inte fotografera just där det var mycket folk runt varorna så det blev till att vända åter och titta in på Myrorna istället. Där fann jag ytterligare ett par glitterskor.

Inte riktigt min stil men någon annan kanske gillar dem. Priset är väl helt okej?

Fler motiv på temat Glitter hittar ni på Fototriss.

Viktoriabesök

Kategori: Resor och utflykter

Nu fungerar blogg.se:s hemsida igen så jag kan komma in här och fortsätta skriva på min blogg. Igår var det stopp. Kanske ovädret påverkar även datakommunikation, andra kommunikationsmedel hade ju tufft igår. Flyget ställdes in delvis läste jag i tidningen.

I staden finns en nygammal restaurang som numera heter Viktoria och i onsdags gjorde jag och min väninna ett invigningsbesök. Restaurangen ligger i det vackra Blå huset på Vasaplan där lokalbussarna huserar.

Redan i början på åttiotalet startades i samma lokal en gourmetrestaurang som fick namnet Viktor. En god vän till mig fick arbete som hovmästare/restaurangchef och han bjöd mig med sällskap på en sjurätters middag. En fin restaurang, med betoning på fin, alltså ganska stelt med jättebestick och jättevinglas (de är vanligare idag, men då nya för oss), men min vän värmde lokalen med sitt trevliga sätt och gjorde allt för att vi skulle trivas.

Rätt på rätt bars in och vi åt och åt. Konstigt är att jag minns det sämsta mest, nämligen kalvbräss som såg ut som liten hjärna!! Men man måste ju smaka. Resten var alltså gott men miljön för stel för oss ovana 27-28-åringar; man var väl rädd att göra bort sig, kanske:). I alla fall minns jag också att jag efter besöket hade kramp i svalget. Jag hade kanske spänt mig när jag svalde alla tuggor från sju mer eller mindre ovanliga rätter:). En speciellt upplevelse.

Ingången då och ingången nu är på gaveln.

Numera serverar de också lunch och stället är välbesökt, som synes.

Tillbaka till dåtid. Viktor fick i alla fall gott renommé och lyckades även bli mer folkligt genom en pianobar och en del som just kallades bistro Viktoria där enklare/billigare rätter serverades. De hade bl.a. en härlig ostbuffé som jag och mina kompisar gärna provade på. Där trivdes vi för det var inte alls stelt som på Viktor. Tyvärr lades dåvarande Viktoria
alltför tidigt ner, liksom trevliga restaurang Gastro på Universum. Umebor, minns ni den?

Därefter har rest K A Svenssons huserat i lokalerna, ett trivsamt ställe med 50-60-talsstil, och sen eventuellt någon annan restaurang också som jag nu glömt namnet på. För några år sen återuppstod Viktor och nu har den än en gång ändrat lite på sin stil och kallas alltså Viktoria.

Tillbaka till nutiden. Man kommer in i en liten men välkomnande hall och sen är det bara att gå en trappa upp.

Där var fullt med folk och en alldeles för hög pratvolym så fort in med öronpropparna. Vi fick vänta ca en kvart på att få ett bord i baren och efter ungefär en halvtimme började lunchfolket droppa av så ljudvolymen sjönk till behagliga decibel för min känsliga hörsel.

Dagens rätt var fiskgryta och den smakade fantastiskt gott. Både lax och en vit fisk samt enstaka räkor i den ljuvliga såsen som nog innehöll hummer, gissar jag.

Numera är det så populärt att servera i stora djuptallrikar och till just denna rätt passade det bra, med tanke på såsen som vi skedade i oss eller sörplade upp med gott bröd till. Allt var gott, även den oansenliga salladen som alltså inte såg mycket ut för världen, men med en helt perfekt dressing blev den mycket välsmakande.

Fina gröna lampor lyste upp baravdelningen där man antingen satt högt upp vid ett ovalt gemensamhetsbord eller hukade vid låga bord runt väggarna.

Lunchen avslutades med te, kaffe och kaka och sen mådde vi så bra, vilket får illustreras av denna fina bild på min kära väninna som jag faktiskt tror var den som följde med på sjurättersmiddagen för över 25 år sen också.

Som ni ser satt vi kvar länge tills lokalen tömdes. Vår lunch gick på 95:-. Betydligt dyrare är affärslunchen som avnjuts vid dukade bord och innehåller två rätter. Tror den går på 295:-.

Sen dags för shopping, många små ärenden för var och en av oss. Rådhusesplanaden bjöd på en vacker vy denna dag.

Esplanaden går från Rådhuset mot den gamla järnvägsstationen med den vackra statyn Grön Eld strax före. I och med Botniabanans tillkomst finns nu den nya stationen på Umeå Östra (se gärna tidigare blogginlägg om det) men det ska även finnas en i centrum. Om de använder det gamla huset eller om det byggs något nytt vet jag faktiskt inte.

Igår var en insnöad dag och fredagen börjar likadant, men ikväll ska jag faktiskt ut och roa mig med NF-vänner. Vi ska äta julbord på Hotell Vännäs, en massa god mat och så underhållning i form av Ståupp och dans senare.

Jag önskar alla mina läsare en trevlig helg med skön förejulstämning.

Lucia och stjärnor

Kategori: Konst

I lördags besökte jag Forslunda julmarknad tillsammans med New Friends (sju denna dag också) några km utanför stan. Jag iddes inte ta med kameran då kylan skulle bitit i fingertopparna i -14°, men när jag kom hem förevigade jag en del av det fina jag köpt.

En målad sopborste har jag önskat mig länge och just detta motiv är nog inte så vanligt.

Dessutom inhandlade jag fina pärlörhängen, sockar i allehanda kulörer, en julklapp (hemligt) och en vacker stjärna i slipat glas att hänga i mitt fönster.

Kamerablixten ändrade färgen från smaragdgrön till den ovan, även om den här också är vacker. För två år sen köpte jag en liten blå ängel av samma hantverkare/designer som ännu pryder sin plats i mitt hem.

Efter att ha gått runt bland försäljarna i flera hallar och även utomhus tills det blev för kallt uppsökte vi caféet i en av skolsalarna. En affisch med insekter, skalbaggar och liknande såg jag direkt när jag kom in, men jag undvek att titta på den för att få behålla aptiten. Jättegod mjukkaka med ost och sen rinnig kladdkaka med grädde till téet, mmm. Vi diskuterade bl.a. sällskapsspel. Jag har faktiskt önskat mig några sådana i julklapp för att dels har jag redan det mesta i mitt hushåll (utom kanske en man:)) och dels lockar stillsamma inomhusnöjen denna bistra vintertid.

Inatt var det så svårt att sova av olika orsaker men det gjorde att jag var vaken vid sju och lyckades komma ihåg att slå på TV:n lagom till Luciafirandet. Jag brukar glömma det. Ute visade termometern på -20,7°. Det var så fint och stämningsfullt med ljus och skönsång i vacker kyrka. Jag experimenterade lite och lyckades få några bilder från TV:n, inte bra, men lite speciella.

Stackars Lucia som är tvungen att stå helt stilla i nästan en timme. Lite avlösning fick hon nog när trion Sonja, Shirley och Sanna sjöng några fina sånger. Darin kom sen och gav sig på Helga Natt med sin ljusa röst. Jag är så van att lyssna på starka mörka mansröster som framför den på klassiskt vis så jag hade lite svårt för Darins version men helt tokigt var det inte.

Här tågar lucian och tärnorna ut från kyrkan och den bilden blev mörk, men jag gillar att experimentera lite idag. Det kunde nästan varit ett korsstygnsbroderi, eller hur?

Medan programmet pågick gnistrade en stjärna i öster så klar på himmelen och jag såg flera månar runt den. Saturnus har månar, Jupiter likaså, annars brukar det vara Venus som lyser starkast. Är det någon som vet vilken det är, skriv gärna en kommentar?

Man kan ana de små ljusprickarna runt den större stjärnan trots oskarp bild som jag tagit med hög ISO. Jag gillar att använda den funktionen när mörkret egentligen kräver blixt för det blir en speciellt mjukhet i bilderna.

Som avslutning denna superkorta dag visar jag en konstbild från morgonens experimentlusta.

De ville faktiskt ut på balkongen en stund trots minus 20 grader.

Nu är julkrubban på plats och likaså resten av julpyntet men jag är trött som en trasa efter gårdagens utmaningar. Ska ta mig en tupplur och sen lite te eller kanske te först men då blir jag väl pigg istället...? Djupa funderingar:).

Fototriss-Rund

Kategori: Katter

Denna vecka blir utmaningen att finna runda former att visa på bild. Det finns hur mycket som helst som är runt runt(!) omkring en, cirkelrunt eller klotrunt. Rund är en form som förknippas med mjukt och mjukare än dessa får man väl leta efter. Levande nästanrunt som följande två bilder visar. Om man bortser från öronen som sticker ut kan Desirée väl räknas som rund där hon sover i elementsängen?

Katt nr 2 är längre och tar normalt större plats när han sover, men visst måste jag ha en gammal bild på honom någonstans som kan passa in på temat? Jag bläddrar igenom nästan 2 års bilder innan jag får ge mig. Sen går jag in i sovrummet och då ligger Tusse som en boll i samma kattsäng som på bilden ovan.

Jag hämtar kameran och då höjer han sitt huvud och tittar på mig.-Nä, ligg som du gjorde nyss, säger jag åt honom, och då gör han det!!! Ibland ska man ha tur:).

Då jag bara har två katter blir mitt tredje motiv en liten julprydnad, en glitterboll som fanns i en julgrupp jag gjorde ifjol, men bilden togs igår.

Detta kunde kanske vara en satellitbild på den röda planeten:), som Mars kallas?

Så blir mitt bidrag till veckans Fototrisstema. Fler uppslag på samma tema hittar ni här.

Tomtar och...

Kategori: Allmänt

nej, inte troll utan Nobelpristagaren Mario Vargas Losa som jag just sett ett bra TV-program om. För en gångs skull har jag läst en bok av en författare som senare får Nobelpriset. Jag har till och med pocketboken kvar som jag köpte i slutet på 80-talet. Den kom ut 1987 på Månpocket.

Jag minns inte mycket om bokens innehåll, bara att den var bra men ganska krävande. Kanske jag borde läsa om den, mer än tjugo år sen sist, men när jag nu öppnar den är bokstäverna så små på 550 tättskrivna sidor, och jag måste erkänna att jag inte direkt lockas att börja läsa. Håller ju på med Torgny Lindgrens Minnen om jag nu ska skylla på något:).

TV-programmet gav i alla fall en väldigt sympatisk bild av författaren som samlar på små prydnadssaker i form av flodhästar och varje år vistas i Lima, Peru flera månader för att få ro av utsikten över havet och kunna skriva. Läcker skrivlya:).

Han pratade också en del om Macchu Picchu, en plats som jag länge velat besöka. När jag mådde sämre trodde jag att det var kört, att jag aldrig skulle orka ta mig dit. Men eftersom jag sakta men säkert tillfrisknar både fysiskt och psykiskt känner jag att det kanske ändå är möjligt. En ordnad resa med guide så jag bara har att följa med och ta emot intryck och upplevelser.

I nuet är det istället julpyntande som gäller. Idag har alla tomtar kommit på plats så nu är jag snart klar, fattas bara julkrubban och några dukar. Det brukar ofta dyka upp något när man tror sig vara klar så säker kan man inte vara. Detta söta tomtepar är i alla fall nya för i år, hela 65 cm långa med stabila träskor att stå på.

Jag var lite orolig om katterna skulle låta dem vara men det har gått bra än så länge. Kartongerna var mycket mer lockande än dessa små varelser utan doft. De såg lite misstänksamt på dem, nosade runt och tappade sen intresset.

Ute i skogen har de slutat såga ner träden och röjer nu för fullt så snart kan man promenera på stigen igen. Det ser jag fram emot för den lilla skogen är en riktig oas med ren luft. Som jag tidigare nämnt har jag sett skägglav på träden vilket just betyder frånvaro av luftföroreningar.

Det har inte varit så hiskeligt kallt de senaste dagarna men nu lovar de bistrare tider igen så snart ser rutorna på balkongen ut så här ännu en tid.

Ganska vackert blir det på morgonen och på kvällen blir utsikten en annan mot grannens balkong.

Tänk, snart är den mörkaste tiden över. Åh, jag är så trött av bristen på dagsljus och ser verkligen fram emot att det vänder den 22 december och sen sakta blir allt ljusare.

Trevlig helg önskar jag er. För min del blir det nog julmarknad på Forslunda på lördag och sen är jag bjuden på middag söndag eftermiddag till helt rätt plats denna tid på året, nämligen Tomtebo:).


Gammlia Julmarknad

Kategori: Resor och utflykter

Ju äldre jag blir desto roligare blir det med traditioner, märker jag, och en relativt ny för min del är att besöka julmarknader. Jag tror det var första gången ifjol som jag ordentligt besökte Gammlia julmarknad. Jag har väl svept förbi någon gång emellanåt tidigare, men ifjol då regnet krävde paraplyer av oss besökare gick jag där länge med en väninna som bl.a. gillade att prova hattar.

I år var omgivningen så mycket finare då snön bäddat in allt vackert vitt vilket verkligen ökade julstämningen.  Mitt sällskap i söndags bestod av män och kvinnor från singelföreningen New Friends, en lagom stor grupp på sju personer.

Här på väg bort från värsta trängseln. För er som inte är bekanta med Umeå så är Gammlia ett hembygds- och friluftsområde med massor av gamla byggnader, flera muséer, caféer och en vacker damm som denna dag var frusen, annars brukar där finnas sjöfåglar av olika arter.

Ett av de många fina husen.

Mycket folk var där på marknaden och massor av varor bjöds ut till försäljning.

Nästan för mycket. Jag kan bli stressad av att det finns så mycket fint att beskåda, så istället för att välja något att köpa avstår jag för jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Ibland är jag i köparflöde också så det varierar. Denna dag blev det bara två smycken, men så här i efterhand borde jag förstås ha köpt mer för det är ju fint hantverk som inte bjuds ut i vanliga affärer. Tur då att vi även nästa helg ska på julmarknad:), då på Forslunda.

Mest för de små bjöds också på tur med häst och vagn.

Så fin Pålle. Jag får sån lust att gå fram och krama honom/henne men det törs jag ju inte göra bland så mycket folk. Tänker förstås på min barndoms nordsvenska Dolla.

Fint julpynt gjort av halm bjuds det här.

Förutom allehanda ting fanns det också marknadsstånd för törstiga och hungriga.

Just här stannade vi inte utan vi passade på där det bjöds gratis dryck. Först en dutt svampsoppa med både trattkantareller och röd trumpetsvamp. Värmande men inte så smakrik, har ett godare recept hemma. Sen fick vi smaka älgörtsglögg och den var riktigt god, kanske en aning besk.

Älgört växer som ett ogräs vid vägkanter tillsammans med rallarrosen, men dessa var plockade på renare ställen, sa försäljaren. Jag tycker det är jättebra att vi förädlar och gör goda saker av allt som växer gratis i vårt avlånga land, sånt ska man gynna. Tror ni jag köpte av glöggen? Nä, det var i början och jag ville inte bära på en tung flaska och sen glömde jag bort det, sorry:).

När det blev kallt kunde man gå in i värmen till den ljuvliga doften av nybakad mjukkaka.

Här handlade många, men inte jag. Det ångrar jag i och för sig lite för kakorna är fantastiskt goda med bara lite smör på.

En fikapaus i muséet vid bogserbåten Egil gav nya krafter för att fortsätta flanerandet. Vi gick även in på Bildmuséet och skådade några utställningar, bl.a. en med massor av bildäck från staden Detroit. Fotografier därifrån, om däcken kom så långt ifrån vet jag inte, men tvivlar:).

Fika kan man inte leva länge på. Hungern gjorde sig påmind och L köpte sig en god Kvarkenmacka med strömming och Cole Slaw (kålsallad på svenska) i tunnbröd, men jag drogs till den långa kön där Suovas och kantarelltoast bjöds till försäljning. Gissa vad jag köpte? Ett glas varm lingondricka ingick och allt intogs på renskinn i en beigebrun tipi vid öppen eld. Mums!

Dessa rosa ljusinstallationer störde mitt julsinne men lite kul är de väl kanske ändå.

Lägg märke till den lilla reflexfiguren till vänster, de små brukar gilla rosa, flickor i alla fall. Hoppas det är en grabb, förresten. Någon måste protestera mot denna rosa inramning av småtjejer, eller hur? Det finns så många andra fina färger som passar båda könen, fattar inte varför just rosa fått sådant uppsving. Inte är väl småkillar lika omgivna av ljusblått som flickorna är av den rosa färgen?

En liten utvikning när marknadsbesöket för vår del närmade sig sitt slut.

Jag följde med L genom skogen som tack vare snön var sagoaktigt fin ner till Skogsbrynets höghus, byggda på 60-talet, Umeås första eller möjligtvis andra höghusområde. Där såg man tydligt att Nu tändas tusen juleljus i vår lilla stad. Det blev visst en sammanblandning av en psalm och en sång av Gunnar Viklund:).

I dessa höghus sålde jag lotter när jag var ung tonåring. Minnena är ljusa, de flesta var nog vänliga. De som hade smala hotfulla skyltar med Bettling förbjudet vid sina ringklockor skrämde en del, men vi ringde naturligtvis inte på de dörrarna.


Fototriss-Det här är jag

Kategori: Katter

Oj, oj, oj, hur gör man det? Visar med tre foton temat "Det här är jag". Okej, ett självporträtt fixade jag idag innan jag åkte buss ner på stan för lite shopping. Med hjälp av en pall och en tom julbelysningskartong på högkant (ostadigt!) kunde kameran ta denna bild av mig, en kvinna i sina bästa år (nåja, nåja, bästföredatum kanske är passerat:)) med finkappan jag köpte på D&D ifjol för halva priset. En modell det inte finns så många av, kappan alltså.

Jag står utanför min lägenhet som jag trivs bra i. En egen entré på markplan, där innanför hall och klädkammare och resten av trean en trappa upp. Området är väldokumenterat i min blogg, åtminstone naturen runt omkring.

Djur, natur, kultur och ett liv i dur är sånt jag gillar men inte direkt lyckas med, det sista alltså. Alltför mycket elände bor det här, men jag är en sån som försöker hitta guldkorn i tillvaron, pynta och göra dagarna ljusare även när mörker tränger sig på.

Jag läser just nu Torgny Lindgrens senaste bok Minnen  där han verkligen filosoferar kring vad det är att leva och vad ett jag är. Inte blir jag klokare direkt men fascinerande är det hur han får till orden och meningarna och jag berörs. Jag berörs så starkt emellanåt att jag tror mig förstå något om mig själv. Intressant men också rätt så snurrigt hit och dit. Han gör det fantastiskt bra och det är underhållande att läsa. Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga med denna text, kanske att det är svårt att veta vem man är.

Nu är det nog bäst att återgå till mitt begripliga yttre:). Mina sambos och de som ger mig mest kärlek är dessa två.

En busig Tusse letar räkrester eller troligtvis färska vattendroppar i diskhon. Om jag någon gång av misstag skvätter lite vatten på honom hoppar han rakt upp i luften och försvinner förnärmat, men när han själv får bestämma är det inga problem att kliva ner bland dropparna.

Katt nr 2, Desirée, är ganska lugn under vintern, sover eller sitter mest i fönstren och spanar.

Visst kan hon ha sina rusningar men av någon outgrundlig anledning är det mest på natten då jag vill sova:(.

Katter har jag gillat sen jag var liten, deras fria, självständiga väsen tilltalar mig. Och naturligtvis det mjuka hos dem, en sidenmjuk päls och ett ljudligt kurrande när de kelar eller ligger i knät. Här är jag, en riktig kattmänniska. Till skillnad från dem gillar jag också fåglar. Fågelskådning är ett nyväckt intresse. Ja, jag vet att katter också gillar fåglar, men inte direkt på samma vis:).

Fler presentationer av oss Fototrissbloggare på temat Här är jag finner ni här.

Katt på sin vakt

Kategori: Katter

Inte visste jag att katter såg så bra på TV. Igår kväll satt jag framför TV:n och skulle se Tittarfilmfinalen på MittiNaturen. Tusse hade sovit i mitt knä en stund men som tur hoppade han ned precis innan programmet började. Annars hade matte fått hål i låren:).

Helt oförhappandes (kul ord) tvärrusade han in under soffan och jag hann uppfatta ett lodjurshuvud i TV-rutan som såg ut som om det kom mot oss. Tänk dig fyra tassar med fem utspärrade klor i varje som tar sats på halkigt parkettgolv så kanske du kan föreställa dig hur det lät. Svansen uppburrad till det dubbla och ögonen som två svarta hål. Jag kunde inte låta bli att skratta förstås, men han trodde verkligen att där var ett riktigt farligt lodjur.

När han väl lugnat sig gick han fram till TV:n, nosade runt och tittade stint på rutan men just då var det bara helt ointressanta människor så efter en stund la han sig att vila på mattan istället. Jag är van att de noterar en del TV-ljud, katter som fräser eller jamar, hundar som skäller, fågelkvitter förstås och även rovdjursljud kan få dem på sin vakt, men jag har aldrig tidigare sett någon av dem reagera så starkt på en bild eller filmsekvens.

Fast de kan tycka om att titta på TV, som synes. Här är det konståkning som intresserar Tusse.

Veckan har varit lugn, idag har jag äntligen fått upp julbelysningen på granen utomhus. Jag har gruvat lite och väntat på varmare väder men mindre kallt än idag,  -8°, lär det visst inte bli, så nu är det gjort.

Ett annat vackert träd i området, bara naturligt snödekorerat.

En ny trasmatta i vackert gröna färger har jag idag inhandlat hos EM på Grisbacka. Nu måste golvet rengöras ordentligt innan den placeras under köksbordet. Jag har också fått hem en absolut jättefin adventsljusstake med änglar från Fyrklövern med posten. Inte billig men jag gillar den väldigt mycket. Ja, den pryder verkligen sin plats. Lite för mycket för pyntet bredvid bleknade och såg så mediokert ut att jag fick ge ljusstaken egen space att glänsa på.

Jag skulle förstås ha tänt ljuset innan jag fotograferade men det kom jag ju inte på just då:).

Annars går dagarna sin gilla gång. Jag väcks alltför ofta av mina kära katter på nätterna så jag blir jättetrött och tar sovmorgon för länge, tyvärr. Jag märker att jag mår bäst om jag stiger upp ca halv nio eller före. Man vill ju ha så mycket ljus som möjligt. Unnar mig en eller flera promenader för att både få luft och motion. Likaså tvingar jag ut de små av samma skäl, fast deras utevistelse blir väldigt kort. Nu är de nästan innekatter.

De vackra snöhäng som prytt husen har nu vaktmästarna skrapat ned och skottat bort, men detta hann jag föreviga. Ser ut som ditspritsad grädde, ett s.k. gräddhäng:).

Mer har jag inte att berätta, en ganska händelselös vecka, som ni märker. I helgen ska jag besöka Gammlia julmarknad och få mera julstämning. Jag önskar er också en fin helg med skön advents- och spirande julstämning.