konstbarbro

Sista kontrollen

Kategori: Miljö, friluftsliv

I veckan har vi avslutat Skogsluffen, den orientering jag och min kompis S deltar i för tredje året nu. Vi går runt i egen takt och letar 100 kontroller på fyra olika kartor/områden under tiden 15 maj till 30 september. De sista kontrollerna i Nydalaområdet blir verkligen en pärs, åtminstone några av dem krävde ganska mycket av benmuskler och lungfunktion :), men vi klarade det!!

Fikapauser är en viktig del av vistelsen i skogen och här sitter jag och njuter.

Nu har vi åtminstone hittat tre kontroller även om två av dem gjorde lite motstånd. Vid en av dem fann vi massor av fina trattkantareller och det känns förstås som en belöning.

Närbild på te i muggen jag fått av L och macka gjord på det goda brödet från Nisses konditori som jag nämnde förra Fototrissen.

Efter ytterligare två kontroller fikar vi igen innan vi tar oss an den sista kontrollen som kallas surdraget. Vad i hela friden är ett surdrag? Jag föreställde mig myrmark men då borde det väl kallas så. Trötta var vi efter att ha dragit cyklarna uppför många backar och vandrat just på myrmark vilket kräver extra lyft i stegen men kontrollen måste ju tas, den 100:e och sista för i år.

Från stigen över diket uppför sluttningen in bland ormbunkar och andra höga växter och marken blir allt blötare men inte alls som på en myr. Denna läckra och för mig mycket ovanliga lav eller svamp kommer i min väg och måste bara förevigas.

Jag inser att jag kommit rätt då marken ser ut så här.

Tankarna far till mangroveträsk eller träskmarkerna i Florida där alligatorer trivs!! Det gäller att se upp var man sätter fötterna vilken min kompis får erfara.

Se hennes förskräckelse:)!

Om nu förra bilden är fejk så är denna äkta då hon just drar upp stöveln som är på väg att sugas ned i leran. Hon får upp den precis innan rödleran hinner börja rinna ned i skaftet. Slörrp!

Jag är beredd att komma till undsättning men då jag inser att det går bra för henne måste kameran fram men då är jag förstås lite nervös så bilden blir inte bättre än så här.

Fast vi har hittat surdraget är det inte lätt att finna kontrollen men till slut står den där och våra orienteringskort är därmed fulltecknade.

Vi har då fyra andelar var som deltar i utlottningen av olika priser, varav högsta vinsten är en cykel. Ifjol vann vi ingenting men första året vann jag en stekpanna och min kompis en keps så vi hoppas på tur även i år:).

Höstfint

Kategori: Djur och natur.

God Morgon. Normalt är jag inte uppe så här tidigt men min kära Tusse oroade mig genom att inte komma hem som han brukar efter en nattlig sejour i omgivningarna. Jag släppte ut dem tio över två och då var det +8,2° ute. Desirée kom in efter ca en timme som hon brukar och vi somnade om. Tusse brukar visa sig ytterligare någon timme senare, men när klockan närmade sig halv sju och ingen katt dykt upp blev jag orolig. Det var då bara +3,5° och solen höll på att färga molnen orange. Lite för kyligt för min kattpojke, tyckte jag, så jag klev upp och klädde på mig. Precis som jag skulle gå ut och ropa efter honom så dök han upp, kall i pälsen men annars vid gott mod.

Här ligger han och höstvilar en solig eftermiddag.

Då fick jag lite tid att blogga istället. Fåglarna är pigga den här morgonstunden också och de flesta är talgoxar och blåmesar, men så dyker det upp någon liten fågel jag inte direkt känner igen. Fram med kikaren men innan jag fått in skärpan så är de oftast borta. Då var det lättare att iaktta denna annorlunda and i Nydalasjön för någon vecka sen. Den simmar med änderna, den ser ut precis som en gräsand i storlek och form men färgerna stämmer inte alls.

Den är vacker ändå men "one of a kind", kanske någon slags mutation. Någon som vet?

Alltid finns det vackra och roliga saker att fotografera och här kommer en björk med vingar:).

Söt, inte sant, men dessa små björktickevingar orkar knappast lyfta björkstammen. Istället tror jag att de lever på den och växer sig större medan björken mår allt sämre.

En annan liten svampfamilj mötte mig på vägen till Coop Forum häromdagen.

Mor, far, storasyster och lillebror trivs gott i det långa saftiga höstgräset.

Själv har jag fått brev och foto av mitt lilla fadderbarn Fetiya från Etiopien. Det gläder mig alltid. Hon är så söt där hon står i för stora gröna kläder (att växa i för de ser nya ut) och ser ut att klappa i händerna men så allvarlig. Jag ser fram emot att få en bild där hon vågar le mot kameran (och mig). Hon har gått i skola något år och lärt sig vårt alfabet som hon med tunn färgpenna plitat ner till mig tillsammans med en blek liten blomma. Roligt, då kan hon snart skriva några ord också. Hittills har det varit pappa Nuri som skrivit breven.

I den årliga rapporten står att hon vuxit 3 cm på ett år och gått upp 1 kg så nu är hon 1m lång och väger 20 kg. Nog låter det lite för en sju och ett halvt åring men det går i alla fall åt rätt håll. Dessutom vet väl inte jag vad normal längd och vikt är för sjuåringar. Måste fråga mina syskonbarn.

Ett litet hallon hänger kvar på riset men nu är bären snart ett höstminne blott.

Som blåbären i skogen, vackra är de än men nu ganska vattniga och smaklösa. Istället är det numera trattkantarelltid och de frodas i år som i fjol. Jag plockade i söndags, i måndags och vi hittar säkert idag också när vi ska ut på vår sista orienteringsrunda för i år. De plockade ligger utspridda på tidningar här och var i rummet i väntan på att torka ordentligt innan jag stoppar ned dem i täta burkar. Där kan de sen vila flera år utan att förlora i smak.

Ett annat roligt brev jag fått är erbjudandet från NaturaMed att följa med till Gardasjön i vår. Tackat ja har jag redan, kattvakt och andra detaljer får jag ordna sen. Min orienterarkompis har fått samma erbjudande så vi får följas åt. Det ska bli jättekul. Jag skulle vilja resa till värmen nu också för jag undrar hur jag ska orka stå ut hela långa kalla och mörka vintern, men man får väl ta en dag i taget.

En som nog gör så och fortfarande är vacker är min ros Henry som blommar fast nätterna är kyligare om än inte med frosttemperaturer. Jo, en frostnatt har vi haft då det var -2° som kallast, men det var en dryg vecka sen. Å andra sidan var det då jag tog bilden:).

Med detta småsurr önskar jag er en fortsatt fin vecka. Tror jag ska ta en tupplur till innan klockan ringer för jag hade väldigt svårt att somna i natt. Diskussioner är roliga men jag blir för uppvarvad, märker jag, och tankarna surrar runt i kroppen så jag inte kommer till ro.

Fototriss - Fönster

Kategori: Konst

Innan jag cyklar ner till den sista Bondens Egen Marknad för i år kollar jag fototrissens tema för kommande vecka. Bilder på fönster vill  Helena ha så då får kameran följa med till staden. En Kvarkenmacka med strömming och ColeSlaw i mjukt tunnbröd måste man bara ha och lite minipizzor från Hagabröd men sen tar vi en liten promenad till Umeå Stadskyrka för att leta fina fönster.

Detta fönster på kyrkans fasad är det första jag ser som tilltalar mig.

Det kanske är ännu vackrare inifrån men det glömmer jag att leta efter. Istället ser jag detta lilla runda fönster direkt vi stiger in i entrén om man höjer blicken lite.

Fönstret är alltså runt men perspektivet förskjuts mot ovalt när man fotograferar underifrån.

Bilden på dessa änglafönster tas bakom koret. Nära står jag och tittar nästan rakt uppåt för att få med så mycket som möjligt.

Kameran trasslar och slår av sig själv ideligen och i kyrkan ska det strax hållas dop så jag nöjer mig med dessa bilder och går sen ut i den kyliga, men tidvis soliga höstdagen. Rödbetor, getost i aska och purjolök köper jag med mig hem samt ett härligt frukt/valnötsbröd från Nisses som redan efter första smakbiten blir en klar favorit:).

Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.

Skogsdungen

Kategori: Djur och natur.

Rädda en skogsdunge skriver Mikael Wikner i sin nya krönika i tisdagens Västerbottens Kuriren och det är precis vad jag vill försöka göra. För någon vecka sen mötte jag en stavpromenerande kvinna i skogen bakom vår huslänga som berättade att "de" tänkt bygga ett seniorboende i vår skogsdunge. Jag var ute med lilla Desirée på promenad i denna härliga skog och trodde inte mina öron.
- Var har du hört det, undrade jag tvivlande?
- Det har jag läst i Västerbottens Folkblad, svarar hon lugnt.

Detta måste undersökas, tänkte jag, och bad att få se min grannes tidning. Hon läser nämligen VF till skillnad från mig som har VK som morgontidning. Mycket riktigt, en liten notis i vänsterspalten berättade om att Bostaden planerar att bygga ett seniorboende i anslutning till Västra Ersboda centrum i skogsdungen vid Vasslevägen. Vasslevägen??? hade jag aldrig hört talas om så jag blev ganska lugn då jag trodde gatan hette Snipgränd. Tji fick jag! Då jag konsulterade telefonkatalogens kartor visade det sig att bara halva gatan heter Snipgränd, resten är Vasslevägen. 

Min puls steg och upprörda känslor kom till ytan men eftersom det var lördag kunde jag inte göra något. Jag pratade med min granne som försökte lugna mig att det inte var någon fara ännu. Sant, beslutsprocessen tar väl lite tid men vem kan styra över sina känslor? Så småningom lugnade jag mig och insåg att hela skogen inte skulle tas i anspråk utan att delen närmast oss boende i de gula husen på Glassgränd skulle lämnas.

Men ändå vill jag försöka påverka de styrande att lämna hela skogen kvar. Den lilla fyrkanten av gammal skog som avgränsas av Snipgränd/Vasslevägen, cykelbanan vid Västra Ersboda centrum mot kyrkan, Glassgränds ljus/mörkrosa radhusområde samt de gula husen där jag bor. 

Det är riktigt gammal skog med höga granar och tallar, smala slingrande björkar som strävar mot ljuset, ormbunkar, svampar (inte så många ätliga), fina mossor och lavar m.m. Jag har funnit skägglav på en del träd och det indikerar att luften är mycket ren. Jag tror att gammal skog kan fungera som en lunga för hela bostadsområdet.

Den halva av skogen som planeras att bebyggas är mycket promenadvänlig med stigar kors och tvärs, rötter, stubbar och ris som ger  lite trollskogskänsla. Där leker barn, där rastas hundar, där vandrar barn och unga till och från skola och dagis. Även äldre motionerar i skogen, med eller utan stavar.

Denna bild tog jag med blixt och då blir ljuset varmare, som när solen lyser vilket den inte gjorde den dag jag fotograferade.

Skogen är vacker, viktig och välgörande, tre v som i värd att få stå kvar orörd:). Massor av olika fåglar som större hackspett, koltrast, rödhake, grönfinkar och många många fler trivs förstås i gammskogen, ekorrar hoppar mellan träden, en vinter såg jag till och med en liten iller (el liknande, vit vessleaktig) så djurlivet är rikt även förutan hundar och katter.

Denna fina skogsdunge vid Vasslevägen är absolut bevarandevärd. En sådan skog tar lång tid att återskapa men kan förstöras på bara kort tid om de beslutande inte tänker efter ordentligt. Ett seniorboende där skulle få utsikt mot kyrkan över en sopsorteringsplats och åt andra sidan det som återstår av skogsdungen sen träden huggits ned. Hur man än gör blir det ganska mörkt och skuggigt åt det hållet.

Däremot finns det en skogsdunge på andra sidan Ystarvägen som inte alls är av samma dignitet och mycket bättre passar till nedhuggning och seniorboende. Det är relativt ny skog igenvuxen av sly så där är det svårt att vandra (har aldrig sett någon göra det) även om fåglarna också trivs där.

På andra sidan cykelbanan finns Ersboda Hälsocentral vilket kan ses som en fördel för ett seniorboende. Jag tänkte först på dungen närmast hälsocentralen men den är nog för liten. Denna till vänster om cykelbanan från centrum räknat måste däremot passa utmärkt.

Skogen är tillräckligt stor för att träd kan bevaras mot ängarna och ändå får huset/husen en fin utsikt åt flera håll. Läget blir ljust och luftigt utan höga, gamla träd som skuggar. Det bara fördelar, speciellt jämfört med det läge som nu utreds/detaljplaneras.

Jag försökte ringa till Åsa Ögren på Byggnadsnämnden men lyckades inte nå henne först. Istället har jag pratat med många olika handläggare som bekräftar att ett detaljplanearbete pågår för dungen vid Vasslevägen. Det är Bostaden som har önskat bygga men kommunen måste ange mark. Det första förslaget var tydligen skogsdungen vid Hälsocentralen men då den var för liten så man måste ta en del av gräsmattan i anspråk protesterade Parkavdelningen och man valde då vår skogsdunge.
 
Då verkar man ha missat den skogsdunge jag föreslår för den är betydligt större. Till slut fick jag tag på Åsa Ögren som lyssnade på mina åsikter. Hon föreslog att socialdemokratiska föreningen skulle ordna med ett möte för boende i närheten där man kunde diskutera byggplanerna. Det lät positivt men när det kom ett blad från dem stod inget om något möte, däremot nämndes bygget av seniorboende nära Västra Ersboda centrum i mycket positiva ordalag.

Det är det väl bara de väljer att hugga ner rätt skogsdunge och låta den fina gamla skogen vara kvar vid Vasslevägen till glädje för både unga och gamla människor samt djurlivet och inte minst luftkvalitén. Pigga seniorer har säkert inget emot att gå de få stegen på gång/cykelbron över Ystarvägen till centrum och sen vidare få njuta av naturen och den friska luften i Vasslevägens vackra skogsdunge.

 De seniorer som är mindre pigga uppskattar säkert att det istället alldeles bredvid boendet finns asfalterade gångvägar där de kan gå med rullatorer och andra hjälpmedel och få njuta av friheten över Ersbodaängarna. Jag upprepar att det finns bara fördelar med att välja Ystardungen, som jag kallar denna plats, för ett nytt seniorboende och låta Vassledungen vara kvar orörd. 

Med detta inlägg hoppas jag kunna påverka beslutsprocessen. Möten är egentligen inget för mig då jag blir för nervös av att prata i grupp men jag hoppas det finns andra boende som är bättre på sådan påverkan. Jag skriver hellre och visar bilder som här:).

Mariehemsdammen m.m.

Kategori: Djur och natur.

Jag börjar med m.m. för nu har artikeln publicerats i VK om den mystiska luftfarkost vi såg förförra söndagen som jag lovat hålla tyst om. Tyvärr hittar jag inte artikeln på vk.se så jag kan inte länka till den men mer om detta finns alltså i dagens (21/9) Västerbottens Kuriren.

Det var denna märkliga humlesurrande manick som fångade vår uppmärksamhet där vi stod på kajen och väntade in våra vänner.

Den kallas visst hexacopter men han som styr den, Peter Eriksson, Airphoto, har gjort om maskinen till en fjärrstyrd kamera som kan fotografera upp till 120 meters höjd. Det var alltså inget ufo om ni nu trodde det:).

Här ser ni den komma flygande in över det hus som håller på att rivas inför bygget av det nya kulturhuset på kajen.

Till höger det vackra Stora Hotellet som var en del av min arbetsplats en gång i tiden. Vi hade även studentfesten där våren 1973 då jag gick ut treårig humanistisk linje från Östra gymnasiet och bara var 18 år. Längesen, suck!

Längesen var det också jag var ute på fågelskådning. Därför tog jag en cykeltur bl.a. till Mariehemsdammen i söndags för att få skåda lite fågel på nära håll.

I det brunaktiga vattnet trängs massor av fåglar, mest måsar och änder men även en och annan mindre vanlig art. Jag hade tur som fick se den vackra, härligt färgstarka Mandarinanden igen. 

Fortfarande så exotisk även om det nu troligtvis finns två här i Umetrakten. Om det också finns någon hona är för mig okänt. De är brunspräckliga som de flesta andhonor, inte alls färgsprakande som hanen.

Mandarinanden var lite skygg men jag hann i alla fall ta två bilder innan den försvann ur min åsyn. En annan liten baddare som var svårfotograferad var denna som mest befann sig under vattenytan.

Gissa vem:)?

Efter många försök fångade jag den pigga knipungen ovan ytan innan den dök igen.

Varje år har vi kniphonor i holkar vid Kullasjön som ruvar på ägg men jag har aldrig sett några ungar i sjön, märkligt nog. Kul då att få se dem här.

Måsungar är också ganska söta fast de inte har de vuxnas lysande vita fjäderdräkt.

En stillsam mås är kanske inte det mest vanliga i en damm där folk som passerar matar fåglarna men här ligger den och speglar sig i det smutsbruna vattnet.

I dammen finns också tama gäss som på vintern bor hos Signar, han med Täftelogen, ni vet, fast han inte bor i Täfteå utan i Åbyn granne med en bekant till mig faktiskt.

Jag antar att de är vingklippta på något sätt, annars hade de väl flugit sin kos som Nils Holgerssons gås, men nu förgyller de Mariehemsängarna för oss besökare hela sommaren tills det blir för kallt för dem att vistas ute. Då kommer Signar och hämtar hem dem igen som han gjort många år tidigare.

Visst är de fina?

En kompis till mig tyckte att det var otäckt att besöka dammen för hon upplevde sig vara förföljd av fåglarna om hon stannade upp. Det gick bra för mig att fotografera i lugn och ro då det var rätt så mycket folk i farten denna söndag men här kommer de i samlad trupp för att tigga mat av mig.

Det är lite märkligt för man upplever ju inte att de tittar rakt på en när de håller huvudet åt ett annat håll men se på den vita till vänster, visst är det mig den spanar in? De har ju ögonen på var sida om huvudet, inte rakt fram som vi människor.

Inte hade jag något att ge dem men som tur var fanns andra med torra brödkanter som de kastade ut så dessa förlorade snart intresset för mig.

En till art som jag inte direkt kände igen var dessa två  med vita magar som jag senare identifierade som bläsandshonor i min fågelbok.

Till höger spatserar en vanlig gräsandshona som ju är lite större.

En givande utflykt i höstsolens sken så jag fick mitt fågelbehov tillfredsställt. Inatt har det regnat så gräset är blött men solen visar sig emellanåt och det är nästan +16° ute i skuggan. När det har torkat upp lite mer ska jag ta med Desirée på en promenad till skogen. Tusse är nog där redan, han väntar minsann inte på mig och det tycker jag är ganska skönt, men lilla fröken vill minsann ha sällskap om hon ska gå längre sträckor.

Fototriss - Tro, hopp och kärlek

Kategori: Min närmiljö

Vilken utmaning, temat för veckans Fototriss, nämligen Tro, hopp och kärlek. Jag har funderat hela dagen på hur jag skulle gestalta det, ja, till och från i alla fall. Utom när vi var i skogen för att leta svamp och bär, då var jag bara där och njöt tillsammans med en lika plockintresserad väninna.

När jag var liten hade jag en silverbrosch som symboliserade veckans tema, men den hittade jag inte igen. Istället letade jag bland mitt glitter och fann dessa tre.

Korset som symboliserar tron fick jag när jag konfirmerade mig som trettonåring, ankaret står för hoppet och är en av de ca 250 nyckelringar jag har i min samling som jag påbörjade i tolvårsåldern och hjärtebroschen av nyare slag visar förstås på kärleken.

Detta oljetryck fanns i mitt hem som liten och nu hänger den hos mig som arv efter min mor. Jesus som älskar alla barnen får stå för alla tre, kristen tro, hopp om en godare värld och kärlek till hela mänskligheten.
 
Min tredje bild handlar om dagens aktivitet.

Jag trodde nog att jag skulle hitta bär och svamp idag, jag hoppades att Desirée skulle stå still när hon nosade på svampen (men så blev det inte:)), kärlek finns till både katt och kantareller i överflöd och lingon är väl inte så dumt det heller:).

Fler bidrag på samma svåra tema hittar ni hos Fototriss.

Mera hav

Kategori: Djur och natur.

Vi var tre som fortsatte söndagens utflykt genom att åka vidare mot Norrmjöle och en liten strand en bit från havsbadet.

Där växte vackra ax, av vilket sädesslag vet jag inte.

Om man gick en liten bit kom man till Norrmjöle fiskeläge vilket inte så många känner till.

Själv besökte jag fiskeläget hösten 1987 el 88 då jag gick en fotokurs för att lära mig ta diabilder. Jag minns att den dagen vi var där, den 29 november, lyste solen och det var tillräckligt varmt ute för att vi skulle sätta oss utomhus och fika. Tänk:)! Längesen vi hade en så fin novemberdag.

Inte ofta jag tittar på mina diabilder numera fast jag har sparat både projektor och filmduk utifall att. Jag fotograferade dia till 1993 sen övergick jag till vanliga papperskopior igen tills det 2008 var dags för den digitala eran.

Vinden friskade i och molnen tätnade så skummet blev emellanåt brunt mot stenarna.

På en ännu mindre strand närmare havsbadet växte dessa fina grästuvor.

Regndroppar började falla över oss, ganska stora var de, men vi hade nära till bilen och det var ändå dags för hemfärd. Vi åkte genom byn Degernäs och där såg vi ett tiotal tranor (och en svan) beta på åkrarna.

Lycka att få se dem så nära. Jag iddes inte rigga upp tubkikaren och det kanske hade skrämt dem också, utan zoomade bara allt jag kunde på kameran.

Idag har varit en riktigt fin höstdag, lite blåsigt men inget regn. Vind hör väl nästan till på hösten. Jag har varit ute i skogen med mina katter men tyvärr rök de ihop lite ruggigt ett tag, men ingen skada skedd. Det tråkiga är att det är den store grabben som ger sig på sin mindre syster. Det brukar räcka med att hon fräser ifrån men idag bråkade de ordentligt så matte blev riktigt rädd ett tag. Inte lätt skilja dem åt men till slut fick jag tag på Tusse och höll honom tills han lugnade sig.

Tänk om man kunnat fråga dem vad de bråkade om. Annars har vi haft det bara bra idag, varit mycket ute och småpysslat i trädgården, bl.a. planterat fina tulpanlökar som ska lysa upp nästa vår.

Septembersol i Kont

Kategori: Resor och utflykter

Efter många dagars regnande blev det igår en vacker solig dag med mestadels blå himmel, bara enstaka dimslöjor som dolde solen. Regnet återkom dock igår kväll och fortsätter med förnyad styrka idag. Vi fick i alla fall en härlig utflykt till naturreservatet Kont innan blåmolnen hopade sig.

När vi samlades på kajen halv tolv var där en mystisk tingest surrande högt uppe i luften. Jag tog åtskilliga mer eller mindre suddiga foton medan de andra spekulerade vad det kunde vara.

VK:s fotograf dök upp och vi blev informerade om vad det var. När jag berättade att jag hade en blogg ombads jag att tiga tills artikeln varit publicerad i Västerbottens Kuriren och det måste jag ju lova. Jag försökte med att min blogg kanske inte har så stor spridning men fotografen var orolig att jag skulle sabotera nyhetsvärdet och det fick mig att känna mig lite viktig:). Så därför får ni inte veta mer förrän om en dryg vecka.

Vi är 8 medlemmar ur singelföreningen New Friends i Umeå som samåker till Kont och går över klipporna till en härlig sol- och grillplats vi besökt förr. Vår förening upphör snart i sin nuvarande form men ska återuppstå i egen regi i december om allt går som det ska.
Det blåser från havet men just i den gläntan har vi lä.

Nja, helt lä är det inte för när vi gör upp eld ryker det så gruppen ovan surt lämnar sin plats. Synd för dem men vi njuter ändå fast vi också blir ganska inrökta tidvis. Ni vet hur det är, det ryker aldrig åt ett håll bara utan röken svänger hit och dit och lämnar ingen oberörd.

Här grillar jag sojakorv vilket jag tycker är jättegott numera. När jag nyss hade blivit vegetarian 1993 tyckte jag inte  om sojakorven för den smakade alldeles för likt vanlig varm korv. Någon köttsmak ville jag inte ha i munnen. Men sen några år tillbaka smakar den helt okej för mig.

Vågorna slår mot klipporna med det alldeles speciella ljudet till som gör havsnärheten så harmonisk.

Mysparet B och R njuter av stunden.

Utanför Kont passerar vackra segelbåtar och en och annan snabbgående motorbåt samt längst ut mot horisonten syntes Finlandsfärjan RG Line som mest ser ut som en godsbåt. De borde kunna ordna en finare färja för det kan vara roligt att åka över till grannstaden Vasa för shopping och nöjen som vi gjorde förr innan taxfreehandeln upphörde. Observera att det inte är det skattefria jag vill åt utan själva resan:). 

Bara en seglare fastnar på bild men visst har havet en vacker blåfärg denna dag?

Mera korvgrillning. Här är det Chorizokorvar på elden. Bra att H tog med ett grillgaller så det blir lite mindre sot. Sådan korv finns även av soja och den gillar jag också:).

Den måste dekoreras med senap och ketchup, eller hur?

När jag var liten hade vi en lokalt känd vegetarian, Å Sahlin, i vår by, Grisbackaänget, som gärna ville påverka sin omgivning. Jag minns att han försökte få mig att sluta äta korv genom att säga att senap var så onyttigt??!! Det gick jag alls inte på som 10-11-åring. Först nästan 30 år senare valde jag det vegetariska:).

Jag hade tagit med mig tubkikaren i hopp om att få se sjöfåglar på nära håll men de var alldeles för långt ut till havs. Här är det M som kikar.

Storskarv, måsar/trutar föstås, mest ungar och en rovfågel av något slag anades, men säkra kunde vi inte vara pga avståndet.

Vi lämnar Konts vackra klippor för en liten vandring mot Simphamn med sin fina strand. På vägen dit ser vi denna gigantiska myrstack full av myrig aktivitet.

H och M beundrar.
 
Även i Simphamn finns mysiga klippor att rasta vid så där blev det kaffe/te, smaka M:s goda pepparkakepaj och min egen banachokladmuffins innan vi tar den korta vägen tillbaka till våra parkerade bilar.

Några av oss kör vidare mot andra stränder men mer om det senare. Må det nu sluta regna så vi kan fortsätta ta kontroller i skogen. Vi får bara hålla på till den sista september och har 26 kontroller kvar vilket normalt blir fyra dagars orienterande om vädret är okej. Det borde vi väl hinna med. Men 10-dygnsrapporten är ingen rolig läsning på yr.no. Jag tror det var två soldagar och resten regn. Rrrruggigt:(!

Fototriss - Skugga

Kategori: Djur och natur.

Åh, så skönt att ha god tid på sig till trissen tänkte jag igår, men så såg jag temat "Skugga". Solen lyste med sin frånvaro, molnen var grå och skuggorna bara inte fanns. Jag fotograferade en på bryggan när jag besökte stugan igår för lite höststädning, men den skuggan blev trist och blek. Tur då att söndagen (idag) bjöd på blå himmel, sol och härliga skuggor att fotografera.

Min första bild är kattskugga på grus.

Den hann jag ta före elva innan det var dags för utflykt med New Friends till Kont som jag ska blogga om senare i veckan. Dit tog jag med min tubkikare med hopp om att få se lite sjöfågel. Några enstaka blev det, inte mycket att skryta med, men jag fick i alla fall en skuggbild av stativet mot klipporna.

M tittar i kikaren just då på några stora svarta fåglar vi gissade var skarvar långt ute mot horisonten.

Min tredje skugga tillverkas av L mot sanden vid Simphamn och kan ge en lite skrämmande känsla om man har fantasi.

Någonstans har hon tappat huvudet för det som sticker upp är mitt hopvikta stativ ur ryggsäcken och något annat oidentifierbart....

Fler bidrag på skuggtemat hittar ni hos Fototriss.

Födelsedag igen

Kategori: Katter

Jajamän, två födelsedagar på en vecka i min familj. Idag fyller nämligen mina två katter, Tusse och Desirée, 6 år och det är de lyckligt omedvetna om. Jag tänkte inte fira dem alls utan drog iväg till skogen trots strilande regn på bilfönstret och sen en rejäl skur när vi påbörjade vår vandring in i skogen bortanför Röbäck. Sen blev det bättre, bara enstaka droppar vätte våra regnhuvor när vi nästan tagit dagens sex kontroller och fikat två gånger på olika små bergsknallar.

Vi fick se en sparvuggla, min 100:e art i år. En sådan uggla har jag aldrig sett förut och den var så söt. Först tittade den nyfiket tillbaka på oss där den satt i tallegren men vår nyfikenhet var större så den blev lite blyg och gömde sig bakom stammen en stund. När vi hittade igen den flög den till tallen bredvid och satte sig med ryggen mot oss men var modigt kvar där tills vi gick vidare. Sparvugglan är den minsta ugglearten och en av de få som är aktiv på dagen. Vilken tur för oss!

När jag kom hem efter en lyckad orienteringstur kände jag att jag måste ge katterna lite extra när det nu ändå är deras födelsedag så de fick både räkor och räkrom. Och nu sover de båda sött i fåtöljen bredvid mig som sitter i soffan (ja, inte just nu förstås)

Mina älskade sexåringar, sötast i hela världen tycker jag:).

En lugn kväll med Doobidoo, som synes.

En hemmahosbild från mig. Tavlorna på väggen rakt fram målades den ena 1996 och den andra 2003. Numera målar jag inte alls, tyvärr. Det var faktiskt roligt att måla, men....
Orgeln till höger är ett arvegods från min mor och när jag var liten kunde jag spela några få låtar med ena handen. Nu kan jag nog bara "Gubben Noa", knappt det, också tyvärr.

Jag har köpt nybörjarböcker men det blir liksom inte att jag sätter mig ned för att lära mig spela på den gamla tramporgeln som har två tysta tangenter. Kanske denna vinter:).

Nu börjar en film som jag ska se om jag gillar. Ha en trevlig helg, alla ni som läser detta!

Skogspromenad

Kategori: Nära och kära

Idag är det lite roligare. Jag har burit sand och gjort en extra sandtoalett åt katten på baksidan samt hittat fem goda hallon att stoppa i munnen. En cykeltur i omgivningarna gav mig också både en regnjacka och ett tunnare pannband som går att använda nu innan vintern kräver varmare saker. Gav kanske är fel ord för visst fick jag betala för dem även om åtminstone jackan var ett reafynd.

I början av veckan fyllde jag år och det kändes bara bra. Än så länge skräms jag inte av att bli äldre utan känner mig ännu fräsch nog att orientera, cykla långt, vandra eller gå på fest och dansa trots hela 57 år:)). När jag var ung, ca 25 och däromkring, hade jag faktiskt ingen föreställning alls hur det skulle vara att bli så här gammal. Jag trodde väl att jag skulle bli som min mor och ha barn och barnbarn att sköta om, men så blev det inte.

Istället har jag syskonbarn och syskonbarnbarn som hälsar på mig, ger mig en skön solstol till födelsedagen och fina teckningar att sätta på väggen eller kylskåpet:). Efter inmundigande av tårta och andra godsaker ville barnen ut i skogen och då gick vi alla till områdets fina skogsdunge.

Först passade lilla Agnes med rosa vingar på att ta en godis i hallen. Bilden är suddig men så söt att jag vill ha med den ändå.

Här är hela familjen E redo för skogstur.

Nja, Agnes skor är nog inte så lämpliga så hon blev buren vissa bitar.

Min stig har jag inte hunnit röja än efter sommarvistelsen i stugan då slyet vuxit till sig ordentligt men jag hittar vägen som ger en riktigt djungelkänsla här när vi hoppar/går över diket.

I bakgrunden ser ni min balkong så ni kan ana hur härligt vilt jag har på baksidan av huset, till glädje för både mig och katterna. De gömmer sig nu någonstans i riset men vågar nog inte komma i närheten av livliga barn, tyvärr.

Först är skogen full av grenar efter vårens avverkning för att radhustomterna skulle få mera solljus men längre in blir den alltmer lättgången då höga träd skuggar så markväxtligheten blir gles och låg. Mörkret tätnar när vi närmas oss centrum och lille Lukas rusar iväg glatt ropande. Då hörs plötsligt en röst från skuggorna. - Vem vandrar i min skog? Vi vuxna svarar glatt och frågar sen vem som är där men inget svar utan bara tystnad från barnet som frågade.

Lite trollskogskänsla, en vit gestalt syns bland mörka träd. Med andra ord en härlig skog som stimulerar till lek och fantasi.

Bland nakna spretiga grenar två färgglada barn som lyses upp av kamerablixten.

Till sist familjefadern själv Jonas, mr Kultur på Campus, som tar självporträtt med mig och fru Anita i dunkla bakgrunden.

En gång hårdrockare alltid hårdrockare så håret ska vara långt vilket lille sonen vill efterlikna men inte hunnit än:).

En kul avslutning på en fin födelsedag. Oj, så många grattishälsningar man får på Facebook nuförtiden. Visst vet jag att programmet påminner alla men det är lika roligt ändå att bli gratulerad. Dessutom sms, telefonsamtal och roligast av allt är riktiga födelsedagskort i brevlådan som man förväntansfullt öppnar och sen sätter upp på kylskåpsdörren, de också:).

Rivning

Kategori: Katter

Varning, jag är arg och upprörd när jag skriver detta men jag ska putsa innan jag publicerar texten så den kanske inte blir så ilsken.

Jag kom som av mig, inget är roligt längre för bostadsrättsföreningens styrelse har skickat ut ett papper till alla med klagomål på lösspringande katter. Då väcks alla hemska minnen till liv från sommaren 2006 då jag flyttade hit med mina katter och blev påhoppad från en massa grannar (inte de närmaste som är hur bra som helst) för vad katter kunde göra, för vad andra katter gjort och lugna var de inte utan skrek, klagade högljutt och var allmänt osympatiska mot mig som just flyttat in. Det hör till saken att jag hade kollat upp innan med fyra olika boende att det var okej att ha katter lösa i området. Gissa om jag fick en otrevlig chock när andra boende började klaga.

Ett hemskt år var det och även om det aldrig slutat helt så har de flesta som klagade och skällde blivit trevliga. Det varit hanterbart så länge klagomålen kommer från en person i taget, kanske med ett år eller halvår mellan varje, men ett officiellt papper från styrelsen ger bränsle åt katthatarna i omgivningen och nu känns det som att de kommer att börja hoppa på mig igen. Vuxenmobbing kallas det.

Till detta passar kanske en bild av ett rivningsområde i centrala staden.

Om en katt gräver en grop i någons rabatt, skvätter lite jord på någons grusgång eller går över någons altan är väl ingenting att klaga på. I lagtexten nämns skador och avsevärda olägenheter men det är något helt annat. Självklart ersätter jag om någon av mina katter har förstört någons egendom men en grop i rabatten är löjligt. De gödslar jorden vilket bara är bra för växtligheten.  

Exempel på avsevärda olägenheter är kanske ett bostadsområde i Vindeln som hade 40 katter, men mina två som springer lösa (men alltid kan gå in när de vill då de både har trappa till inglasad balkong och kattlucka in till lägenheten) är bara bra för området då de tar sorkar och möss samt i viss mån håller katter från andra områden borta.

I sommar har mina katter varit på stugan i 9,5 veckor och nu när vi har varit hemma drygt två veckor kommer klagomålen. Snacka om låg toleransnivå. När mina katter inte är här kommer katter som bor i andra närliggande områden, det vet jag, men deras ägare nås aldrig av klagomålen utan jag får ta allt.

Jag vill bara fly och flytta härifrån men det gör man ju inte i ett nafs.

Här är ett fint gammalt hus som har flyttats undan rivivrarna, här på tillfällig plats, men ska snart få en bättre permanent tomt i närheten.

Vår bostadsrättsförening firar 30 år och har bjudit in oss boende på firande med smörgåstårta och andra trevligheter nästa torsdag men nu törs jag inte gå dit för alltid finns det någon som vill ge sig på mig. Jag avskyr att bli skälld på, som ni förstår.

Mina arbetsskador kommer till stor del från vrålande chef och andra anställda som inte kunde behärska sitt humör utan vräkte ur sig sin dynga på mig, personalchefen eller tidigare när jag blev konferensvärdinna på Dragonen som 26-åring. Många gav sig på mig då ingen riktig chef fanns i närheten. Rune, Björn, husfrun och värst  var köksmästaren Bosse förutom högste chefen som också kom och skrek med jämna mellanrum. De var inte lätta att tas med hur jag än ansträngde mig att göra rätt. De två första hade bara var sitt utbrott alldeles i början av min anställning, men de andra plågade mig i många år på olika sätt. Och jag var ingen slarver utan en mycket kompetent anställd, visserligen gjorde jag några få fel från början som ny men det hör väl till och bör accepteras. 

Lite otäck, inte sant!

Ni förstår att jag är lite i obalans då jag drar upp sådant men bloggen finns som en ventil också, inte bara för trevligheter som jag för det mesta berättar om, eller hur?

Jag vet också att jag tar en risk då jag tar upp kattfrågor i min blogg, för de som inte tolererar katter i sin omgivning är tyvärr alltför vanliga. Inte fanns de förr. När jag växte upp klagade ingen på katter, ingen krävde helt orörda rabatter och idag är ju katterna kastrerade, märkta och omhändertagna så otroligt bra, åtminstone mina. Inte får de springa vind för våg hela dagarna. Jag ser till dem med jämna mellanrum, är ute med dem, ropar in dem på kvällen så de sover inne. Visserligen vill de ut en stund på natten men nu på hösten allt mindre. Min lilla kattjej går dessutom på låda inne mest varje dag så jag förstår inte vad folk klagar på. Kan det finnas andra katter i bostadsområdet som jag inte har en aning om? Kanske jag inte ska ta åt mig så mycket ändå.

Har ni orkat läsa så här länge kan jag avsluta med en vackrare bild så inte ni behöver må dåligt i alla fall:).

Klockan är halv sju på morgonen dagen efter en trevlig kräftskiva med vänner. Solen lyser varmt på dekorationerna och luften är härligt sensommarklar. Det var de sista dagarna på stugan innan jag flyttade hem för säsongen  men nu önskar jag att jag kunde flytta dit igen.

Idag strilar regnet oavbrutet från grå himmel och kvällen mörknar tidigt så det skulle nog inte vara så trevligt att vistas i stugområdet som nu är ganska tomt förutom de som bor där åretrunt.

Fototriss - Skyltar

Kategori: Konst

Denna veckas fotoutmaning blir att leta skyltar i vår omgivning. Jag tog det lugnt och väntade tills idag söndag då lördagen var fylld med blåbärsplockning och surströmmingsfest, många trevligheter alltså:). Även idag var jag bjuden på kalas, fika hos L, en av kvinnorna i vårt matlagsgäng som nu ska bli fikalagsgäng kommande år.

På min cykeltur nerför Östra Kyrkogatan fann jag den första lite annorlunda skylten.

Där har nyligen öppnats ett café för hundar och förstås deras mattar och hussar. Stylade kan de också bli, hundarna alltså:).

Jag fortsatte mot B som bor i närheten där gårdagens fest hölls i hennes urmysiga garage. På en hylla i det garaget fann jag denna gulliga skylt.

Varning för katten! Egentligen måste det ju betyda "Se upp för lekande katt". Har ni sett en sådan skylt någonstans? Den var i alla fall ny för mig.

Hos inredningsintresserade B fann jag också den tredje bilden till min skylttriss, en välkomskanin:).

Ett kul tema så nu ska jag titta in hos andra trissare för att se deras bidrag som finns hos Fototriss.

Grönsaksstress

Kategori: Min närmiljö

Bondens ljuvliga marknad varje lördag ännu några veckor lockar mig till stora grönsaksinköp. Som tur är hinner jag inte gå dit varje lördag och shoppa loss, men förra veckan var jag där. Då kom jag hem med broccoli, gröna bönor (haricot verts på franska:)), sallad, rödbetor, morötter, mangold, tomater, sockerärtor samt getost och Hagabröds läckra minipizzor med sting i. Dessutom hann jag smaka på trattkantarellsoppan, nu utökad med rotselleri sen ifjol, en halv svamptoast och så favoriten Kvarkenmackan med stekt strömming, cole slaw, rödlök och tunnbröd virad som en strut runt. Mmm, jättegott alltihop.

Sen ska man ta hand om allt och hinna med att äta upp grönsakerna innan de blir dåliga. I veckan har jag därför ätit grönsaker så jag nästan ser grönt eller om det är rött :) men nu börjar jag kunna slappna av. Broccoli och mangold har jag förvällt och lagt i frysen det mesta men jag vill  förstås helst äta allt färskt, så gott och fräscht denna tid.

Små broccolibuketter redo för kastrullen.

Dessutom har jag små gula squash, dill och persilja ur egen odling för att inte tala om de kantareller som följer med i ryggsäcken varje gång vi orienterar. Märk väl, jag klagar inte, bara utgjuter mig lite om det gröna, röda och gula överflödet.

Blommar gör det allt mindre däremot men än finns det rosor i rabatten. När jag beskar min fina ros Henry W var jag lite klumpig så en fräsch blomma föll ned. Den fick då följa med in och dofta ljuvligt i sitt lilla glas.

Jag tror det var Lillbabs som lärde mig både att lägga värmeljus och/eller blommor i en skål med vatten. Jag arbetade då på Hotell Dragonen i början av 80-talet och var i receptionen när vår gäst Lillbabs kom ned och bad om en skål till sin dåvarande kärlek Kjell, tror jag han hette, norrmannen?? Hon var alltid så rar, en jättetrevlig gäst och jag blev inspirerad av hennes omsorg.

Nu har jag äntligen vaccinerat katterna mot kattsnuva och kattpest. De gillar inte alls att gå in i burarna men var ovanligt lugna i bilen, speciellt när jag fick motorstopp strax före Ersbodarondellen. Jag, däremot, blev jättestressad inte minst över lååångkön bakom men det fanns ju en fil till så varför flöt bilarna i kön inte förbi? Jag oroade mig mer för det och viftade frenetiskt åt dem att passera samtidigt som jag försökte starta om och om igen. Till slut gick det bra och med en morrande gas körde jag vidare till veterinär Göransson på Haga. 

Där fick katterna träffa tre små hundar som inte alls var avogt inställda till katter utan bara nosade lite försiktigt på burarna. Tusse och Desirée var så duktiga och klagade inte alls när veterinären gav sprutorna, en åt dem var, som ger dem skydd i två eller tre år till.

Därför visar jag nu en bild på en svamp!?!?

En vacker flugsvamp som poppat upp i katternas sandtoalett på stugan. Helt oinbjuden men fin är den att skåda.

Ha en trevlig helg vare sig ni stannar inne eller går på marknad eller till skogen. Älgjakten börjar på måndag så många vill säkert passa på att plocka bär och svamp innan skjutandet börjar.

Så tänker i alla fall jag och i morgon ska jag troligen ut och leta blått och rött i skogen om vädret tillåter. Sen blir det surströmmingsfest med vänner på Haga. Jag gillar fest men kanske inte den sura strömmingen utan för min del blir det nog bara sill. Klämma kan man göra ändå :).