konstbarbro

Trädgårdsmässan, Umeå

Kategori: Resor och utflykter

Förra gången jag besökte stadens trädgårdsmässa för ca 4 år sen var jag inte alls imponerad men mässan i lördags var riktigt rolig att besöka. Stort, varierat och spännande utbud att gå runt och inspireras av. Vi var fem från UMeGänget som träffades vid 12-tiden utanför Nolia. Lång var kön men det gick fort, en ständig ström av in- och utgående besökare.
De flesta hade något i händerna, t.ex. kärlekspelargoner från Smultronstället som här, när de gick från mässan. Pelargonernas röda färg var egentligen mycket vackrare, mörkt mättad röd, men just varmrött klarar inte mina kameror av att återge rätt. Det har jag märkt många gånger. 
 
Mycket läckra var citronträden i stor kruka fulla av gröna och gula citroner i olika storlekar som bars ut ur Nolia av hoppfulla köpare, säkert med uppvärmda uterum som väntade. 399 kr kostade den växten på Granngården. Tänk om jag hade haft ett uterum, då hade jag också köpt en sådan eller varför inte ett olivträd.
Den här lilla doftviolen med arrangemang hade jag verkligen tänkt köpa. Den var mycket prisvärd och växten är en perenn. Ändå äger jag ingen sådan just nu. Varför då? Ja, jag vet inte riktigt, bangade i sista minuten av någon underlig anledning. Man är sån ibland, visst :)?
 
Blå Eld är en härlig butik som finns i Tavelsjö. De har massor av fina dekorationer för trädgård, balkong och uterum. Klicka här om du vill se ett av mina besök där.
Visst är hon och den vacker? Eller varför inte roliga pinnar med keramikfigurer som man inte alls behöver men kan bli väldigt glad av :).
Annat kan bara bli för mycket. Här är det Ica Maxi som övermöblerat sin utställningsplats. Allt har nog med grillning att göra men...
Lite vackrare är detta arrangemang med ett hjärta av kärlekspelargoner.
Fint, men jag associerar lite till begravning, faktiskt.
 
Fler vill ha-objekt fanns lite överallt. Tänk om jag hade en trädgård där sådana här möbler skulle passa.
Snygga, ja, men kanske inte så sköna om jag tänker efter.
 
Det fanns olika dekorerade balkonginredningar vi kunde få rösta på för att vinna trädgårdsböcker. Den roligaste var "farfars balkong" full av nostalgi.
Kul var att tidningen VK var från 1948 men på bordet låg en mobiltelefon???
 
Lite exotiska ringblommor!
Det var visst "brudens balkong" den fanns på, bara att välja efter tycke och smak :).
 
Och sen en barnvagn full av blomster.
Vad porträttfotona gjorde där uppfattade jag däremot inte. Fin fåtölj till höger.
 
Som avslutning amaryllis, en blomma jag förknippar med jul. Men det är klart, den är lika vacker nu.
Och så riktiga tantblomman tagetes, som många avskyr. Jag tycker de är helt okej. Min bror kommer alltid med olika sorter till stugan där de trivs i strandad båt och rabatt. Sen är de visst också nyttiga i samplantering med grönsaker då de håller borta de otrevliga nematoderna.
 
Jag önskar er alla en fin Valborgsmässoafton. Hoppas regnet håller sig borta när vi ska ut och besöka majbrasorna. En glimt av sol ute just nu ger hopp.
 

Fototriss - Öppen

Kategori: Konst

Trissutmaningen är tillbaka med det härligt mångtolkningsbara temat "Öppen". Helena vill också att vi uppmärksammar Cancerfondens arbete, kanske blir månadsgivare eller lägger in en bild på alladrabbas.se. I min familj har vi också drabbats men det berättar jag om en annan gång.
 
Idag (läs lördag) har jag varit på Trädgårdsmässa och väljer därför tre bilder därifrån. Mer om mässan kommer i ett senare inlägg då jag har fler bilder att visa.
 
Först öppen i betydelsen redo att ta emot, i detta fall vatten, då denna söta figur (groda?) faktiskt är en vattenkanna :).
Inbjudande som en öppen famn tycker jag den här fåtöljen är. Vill gärna sjunka ner i den en stund, men kanske inte titta på den för länge. Prickarna börjar röra på sig...
En öppen porslinsfågel som bjuder in andra fåglar på frömåltid, gissar jag. En fågelholk kan det väl knappast vara?
Söt, inte alltför dyr, men funktionen tvivlar jag lite på. Nåväl, öppen är den i alla fall :).
 
Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.

Puerto Mogan

Kategori: Resor och utflykter

Vår sista semesterdag tog vi bussen över bergen till Puerto de Mogán, som enligt reklamen kallas Gran Canarias Venedig. I resekatalogen hade jag fastnat för den orten och ville boka resan dit, men vännen ville inte och det är jag tacksam för idag. En dag räckte. Inget fel på den dagen men en hel vecka hade jag nog inte stått ut. Vi hann bara kliva av bussen så sköljde marknadsstånden över oss i mängd. Jag hade turen att finna ett fint smycke i musselskal redan i början, men snabbt blev jag less för de slutade aldrig. Vi gick och gick och gick bland alla varor som bjöds ut till oss turister. 
 
Det pratades om en gammal stadsdel men den fann vi aldrig, eller så kanske vi redan var där utan att veta om det :). Till slut kom där en strandservering så vi fick slå oss ned och svalka med lite färskpressad apelsinjuice eller annan lika läskande dryck. Så här såg Puerto Mogans strand ut därifrån.
Det ser väl hyfsat trevligt ut men ack så trångt, bara en liten trekant till strand jämfört med den kilometerlånga vid Playa del Ingles.
 
Deras marina är fin men det är väl alltid marinor?
Här är de små fiskebåtarna till skillnad från de större, mer lyxiga båtarna nedan.
Visst är det vackert och det var inga problem att finna sådana vyer, men åt andra hållet såg vi bara marknadsstånd ända ut på piren.
 
Fiskerestaurangerna var berömda för sin goda mat, enligt guideboken, så vi valde en där det var fullt :). Efter en stunds väntan blev det äntligen ett bord ledigt på baksidan. Snabbt slog vi oss ned och lika snabbt kom det bröd och tre kalla såser på bordet.
Det var röd och grön mojosås samt aioli, den vita. Jättegoda att doppa brödet i. Jag kommer inte ihåg vad fiskrätten hette som vi beställde, men den skulle innehålla lite av varje, fisk och skaldjur.
Inte var den direkt vacker men mycket var det med vanlig kokt potatis till. Skålen var superhet så det lät "frääs" när vännens finger nuddade vid den.
 
Jätteräkor inlindade i vit fisk, kanske flundra, med rökt lax i mitten samt några musslor därtill. Jätteräkor ska man ju inte äta då de förstör miljön när de odlas, har jag läst. Jag upplevde att alla räkor där nere var jättestora så det var inte lätt att välja bort dem. Kanske de har egna som inte förstör för miljön. Man kan ju alltid hoppas :)
 
Färsk fisk var ett signum för restaurangen, nära låg fiskebåtarna och disken där de förvarades i is.
När vi mätta och belåtna gick vidare hittade vi faktiskt en mysigare del av Puerto Mogan, där jag gärna hade suttit ned en stund, men då var det lite för sent.
 
På stora ö-turen träffade jag ett norsk par som bodde i Puerto Rico. Dem stötte jag på nu igen och de berättade att det var så "koscheli" att åka buss en väg och färja tillbaka. 
Jag undrar hur det skulle vara med genomskinlig glasbotten, säkert läckert men också lite läbbigt, tror jag:)?
.

Dopp i havet

Kategori: Resor och utflykter

Det blev bara ett dopp i havet på vår resa till Gran Canaria då Atlanten sades vara kall och det blåste för mycket flera av dagarna. Men det måste ju testas. Visst var hotellpoolen skön att simma lugnt i men inget går upp mot äkta vågor i havet. Jag hade fått ett tips om att det var lugnast nära pirerna så vi sökte oss dit. Andra badande visade att det var möjligt och inte alls för kallt.
Jag fick gå i själv för vännen ville inte ens känna på vattentemperaturen. Jag måste medge att det var ganska så kallt när jag sakta gick allt längre ut. Men efter några simtag bland vågorna blev det snabbt jätteskönt och där hade jag kunnat ligga hur länge som helst, kändes det som.
Här är jag bland vågorna, den lilla figuren närmast. Det gällde att parera eller följa med i vågorna för att inte bli helt översköljd. Det gick bra ganska länge, men så plötsligt var jag under vågens vatten och kom upp med en rejält salt smak i munnen. Då var det dags att gå upp på land, sätta på sig torra kläder och promenera hem till hotellet. 
 
Vi lämnade dricks till städerskan vissa dagar och då fanns det en liten svan på toaletten :).
Nästan synd att rulla ut den men det gjorde vi förstås ändå. 
 
Mera fåglar men lite mer levande sådana:). I nuet den 24 april har jag varit ute på fågelskådning med väninnan S. Vi besökte först Bergöbron och senare Degernäslimpan som den kallas, skådeplatsen. På det första stället hade vi turen att Umeås meste ornitolog Christer Olsson dök upp med en skolklass. Han såg rovfåglar överallt. Alla hann vi inte få i kikarsiktet men en brun kärrhök, en äldre havsörn och en ormvråk samt sittande tornfalkar lyckades vi få syn på. Det är betydligt fler än vad vi skulle ha klarat av på egen hand.
 
Tyvärr blåste det så hårt att fikastunderna inte blev någon njutning utan avklarades snabbt för att slippa frysa. I Degernäs växte massor av söta tussilago på slänten. Vi upptäckte även en stenfalk. Nej, inte själva den här gången heller utan det var en bredvidskådare som pekade ut den. Men svanarna, änderna, gässen, måsarna, tofsviporna m. har jag inga problem att identifiera. Massor av storspovar flög också förbi, gled graciöst nedåt och landade på åkern. Deras drillande ger mig sådan lyckokänsla och hopp om snar sommartid :).
 
Ha en fin fortsättning på veckan!

Vårdag

Kategori: Katter

Fototriss har uppehåll denna vecka då Helena har drabbats av lunginflammation. Så tråkigt för henne, hoppas hon blir frisk snart! Jag gör istället en alldeles egen triss med lite vårbilder.
 
Gårdagskvällens bankett med 90 gäster borde tröttat ut mig men här sitter jag nu kl 06 en söndagsmorgon och kan inte sova. Tinnitus är lite extra intensiv då ljudnivån var väldigt hög, som ni kanske förstår. Annars var det jättetrevligt, god mat och intressanta samtal med bordsgrannarna, lite roliga tal och dans till orkester efteråt. Helt utan öronproppar för jag ville delta i samtal och inte ha två orange plastploppar stickande ut ur öronen när jag nu klätt mig så fin i turkos långklänning. Så lite lida pin blev det och kommer nog att vara ett tag men det måste jag tyvärr stå ut med.
 
Fina vårdagar har vi nu och vid solväggen kan man njuta lite extra.
Krokusarna är så fina med sin matta av vita blomster.
Desirée kan inte koppla av helt då det passerar människor med hundar då och då på gång/cykelbanan alldeles bredvid. Här är det nog bara en människa utan hund för annars hade hon snabbt rusat iväg uppför kattrappan, men koll har hon.
Ute är ljuset så vackert morgonmjukt med himmel som sakta täcks av blågrå moln men ändå tror jag på fint väder idag. Vi i UMeGänget har en utflykt till Nydala inplanerad och jag hoppas kunna vara med där. Men jag känner av lite yrsel också nu, ska kanske försöka sova ett tag till.
 
Önskar er också en fin vårsöndag.
 

Ökenvandring

Kategori: Resor och utflykter

När jag ser filmer från Sahara och andra öknar fascineras jag av skönheten i de rena linjerna, sandfärgat mot blå himmel. Jag har varit en gång på Fuerteventura, 1987, och då besökt sanddynerna på Playa Esmeralda, där jag fick uppleva skönheten på nära håll. Men nu på vår resa i februari hade jag ju de ökenliknande dynerna på Mas Palomas alldeles i närheten så dit måste jag bara:).
Här fick jag till en riktig ökenkänsla, eller hur? Annars var det ju fullt med spår av små (mer eller mindre) människofötter överallt i sanden för fler än jag ville vandra där.
 
Vi började med att gå strandpromenaden så långt det bara gick mot Mas Palomas. 
Tidig förmiddag, ca +23° i skuggan, men ändå svalt nog för en vandring. Det hade blåst rejält två dagar innan så sanden hade väl virvlat iväg lite för mycket och behövde fixas till.
En traktor ser man nog knappast i den riktiga öknen :). Jag ville ju inte heller ha en traktor i hasorna så vi vandrade iväg en bit till innan jag tog av mig sandalerna och vandrade barfota ut i sanden. 
Det ser inte långt ut men det är ganska jobbigt att gå i lös sand och det tog mig 20 minuter att nå stranden. Vännen avstod och valde fastare underlag. Här fotograferar vi varandra :).
Vackert åt alla håll. Gissa om jag fotograferade mycket! Jag valde att gå på sanddynekammarna för det mesta då jag inte vågade gå ned i dalarna av rädsla för att inte ta mig upp. Ibland måste jag upp på en kam och då var det lite småläbbigt. Ett steg och massor av sand rasade mot mig, även jag gled tillbaka. Bara att ta fart och vara snabbare än sandflödet neråt så gick det.
Se så olika färgerna på sanden blir beroende på åt vilket håll jag fotograferar.
Så fantastiska mjuka former som uppstår. Man vill bara gosa ner sig :). Neej, förståndigare än så är jag och går långsamt vidare, tittar bara tillbaka mot Playa del Ingles emellanåt, men nu ser jag inte vännen mer.
För det mesta var det bara skönt att gå där men lite höjdrädsla kände jag när jag måste passera på en smal kam med branter långt ned åt båda håll. Då blev det liksom att hålla andan lite.
Där fanns enstaka andra vandrare men bara på långt håll. Vid stranden finns nakenbadet men jag hade tagit riktning så jag inte skulle hamna just där. Ändå såg jag en naken man komma vandrande mot mitt håll och spände mig av obehag ett tag. Inte ville jag möta honom på en smal sandbergskam. Han kände nog likadant för han valde en annan väg, som tur :).
 
Jag kom till slut ned till platt mark. Måste säga det var ganska skönt. Mot mig vällde tusentals förmiddagspigga vandrare. Senare hade det säkert blivit för hett att gå barfota i sanden men nu var det jätteskönt.
Många strandvandrare är det!
 
Jag strosade sen längs vattenbrynet tillbaka mot Playa del Ingles tills jag mötte vännen som kom från andra hållet.
Mina fötter blev så mjuka och fina av barfotavandring, peeling i sand och sköljning i salt vatten. 
 
En behaglig och ofarlig ökenupplevelse som jag gärna gör om.

Skidtur igen

Kategori: Miljö, friluftsliv

Jag hade förberett ett inlägg om ökenvandring i Mas Palomas men så kom jag på att jag glömt förra veckans skidutflykt med väninnorna. Snart kommer jag inte att vilja se snöbilder mer, åtminstone inte på ett halvår, så det är väl bäst att börja med det aktuellaste inlägget.
 
Jag och Sofie åkte till Bräntberget för att åka längdskidor ute på Mariehemsängarna. Slalombacken var i jättefint skick men endast en skoter kämpade sig uppför. Själv gav jag mina slalomskidor till returmarknaden för 7 år sen.
'
Längst ner i backen hade samlats ett större sällskap med funktionshindrade och deras assistenter. De körde sen om oss där vi skidade långsamt åtskilliga gånger på skoter med släp. De såg så lyckliga ut när de svepte runt i spåren. En härlig vårvinterdag den 11 april 2013 för oss daglediga.
Första backen var benen så darriga fast jag yogar varje vecka för att stärka muskler och balans, men sen gick det bra då det mest var flacka ängar, endast små kullar att glida nerför. Nästan! 
 
Senare anslöt sig ytterligare en väninna som bor nära. Här kommer A med betydligt bättre kondition kämpande uppför seg backe.
Vi andra bilburna hade lämnat våra ryggsäckar i bilen. A fick uppgiften att föreviga oss två damer som inte så ofta står på skidor.
Bilden är tagen med Sofies mobil. Jag ser så lång ut men många centimeter är det inte som skiljer oss åt egentligen, måste varit lite lutning.
 
Vi åkte två varv, A minst tre, men stannade lite då och då. Här är det gräsänder vid lilla bäcken som lockar vår uppmärksamhet.
Ibland har de grönt huvud men här är det vackert blålila. Någon mat hade vi tyvärr inte med oss till dem.
 
En till paus måste man ju också ha, om inte så för att äta en apelsin i sol och snö.
Apelsinen håller jag i :). Det var verkligen jätteskönt ute men efter två varv ville benen inte mer så vi återvände till Bräntbergsbacken där det nu var lite mer aktivitet.
Utflykten avslutades med fika och intressant prat om allt möjligt vid raststugorna där vi placerade oss så vi fick så mycket sol som möjligt på ansikten och händer, de enda kroppsdelar som inte var täckta av kläder.
 
I veckan börjar fågelskådningen men tyvärr har de lovat regn på torsdagkväll när första samlingen äger rum. Hoppas de har fel! Det blir en liten promenad till älven idag i alla fall där jag tror det ska finnas lite sjöfågel att skåda medan vi fikar vår medhavda lunch.
 
Ha en fortsatt skön vecka!
 
 

Fototriss - Skyltar

Kategori: Umeå Stad

Helena som håller i utmaningen Fototriss ger oss denna vecka temat Skyltar. Det är ett tema hon gillar så vi har haft det några gånger förut. Idag har jag varit upptagen med skrivande för hands så jag tittar i mitt arkiv. Dessa tre skyltar fotograferade jag när jag letade byggnader för en fototriss några veckor sen.
 
Först ut är Sagateatern som för mig sen ungdomstiden varit Sagabiografen med röda sammetssäten och mysiga godisbutiken Frukthörnan mittemot. För ett antal år sen (vad fort man glömmer tid) lades biografen ned men fick leva vidare som teater.
Ute på Umeälven står denna flotte med skyltande segel ännu stadigt förankrad i isen, men snart så..
Det är Lions som varje år placerar ut en flotte mitt på älven för att människor ska gissa när älven blir isfri så att flotten kan passera under Kyrkbron. Gissa Uman river ( på svenska, inte river på engelska:)) heter tävlingen som tjänar in pengar via Lions till behövande.
 
Min tredje skylt hittade jag på entrén till Televerkets gamla byggnad som jag i byggnadstrissen visade baksidan på. Här står att huset byggdes av Riksbanken så jag undrar om också de huserat här?
Fler bidrag på temat "Skyltar" hitta ni hos Fototriss.

Fortsättning på Ö-turen

Kategori: Resor och utflykter

Efter den goda lunchen åkte vi vidare mot Teror, en större ort, inte bara en liten bergsby som de andra vi passerat. Här närmar vi oss Teror. Bilden tagen från bussen.
Där hade en gång i tiden, år 1481, Jungfru Maria uppenbarat sig i en pinjetall. Efter detta vallfärdade troende hit för att tillbe henne och orten blev viktigt för katolska pilgrimer.
 
Guiden samlade oss under ett träd med vackra hängande rosa blommor. Där stod vi i skydd för ett lätt duggregn. Visst påminner den lite om en hortensia?
Efter att hon berättat bl.a. att pinjeträdet sen länge varit dött men att man på orten byggt upp en kyrka runt madonnan fick vi hela 20 minuter på oss att vandra runt på egen hand. Så inninordens stressigt!
Snabbt löste jag entré till kyrkan, 1,50 E, där vi möttes av denna fina tavla på madonnan.
Men den rätta madonnan att tillbe fanns en trappa upp. Jag hade förväntat mig en madonnaskulptur av pinjeträ så jag blev lite besviken när det glittrade runt henne på detta vis.
Mexikanskt guld och silver omgav henne. Ganska så pråligt, tycker jag, och inte speciellt fint men jag är ju bara en pragmatiskt nordbo. Vad förstår väl jag om gamla katolska traditioner :). Många var de som blivit bönhörda och givit tillbaka gåvor som tack. Dessa gåvor fanns i montrar längs väggarna, bl.a. denna med fina klädesplagg.
Berömda fotbollslag hade också lämnat troféer. Troligtvis hade vunnit efter att ha bett till madonnan.
 
Efter kyrkobesöket rusade jag iväg över torget där det enligt  guiden skulle finnas caféer som gärna lånade ut sin toalett till oss behövande turister.
Det var söndag och nästan folktomt samt trist väder. Annars hade jag gärna suttit ned en stund, köpt mig en cappuccino med något sött till och njutit av att bara vara. Men sånt ska visst inte bussturister hinna med.
Jag hann gå runt hörnet och titta mig omkring lite men ville också få en stund och titta på lokala souvenirer. En liten butik låg i närheten av kyrkan. Där fanns mycket fint. Jag provade ett vackert armband med små ljusgröna stenar men plötsligt gick bandet sönder och stenarna spreds över butiksgolvet. -"Det gör ingenting, sa vänlig expedit på bruten engelska, men shoppinglusten kom liksom av sig och jag bara gick direkt till bussen. Som tur var visade det sig då det var dags för avfärd.
 
Nästa stopp var en bananplantage och botanisk trädgård i Aruca, ägd av en markisinna. Härliga bananstockar fulla av frukt syntes överallt.
Men det är ingen frukt, upplyste oss vår guide. Bananer växer på örter, inte träd, och är egentligen ett bär. Så fick vi då veta det:)! Om jag kommer att använda ordet bär om bananer är däremot tveksamt. Sen visade hon också hur frukt, förlåt bärembryot ser ut.
Då växer de neråt som väl är det logiska men när solen börjar lysa och värma vänder bananerna uppåt som vi såg på bilden ovan. Det tar 15 månader för växten att växa upp och ge bananer som aldrig får mogna på träden utan plockas medan de är gröna.
 
Ett träd som dignade av frukt var detta, fullt av avokados.
Så avokado är egentligen en frukt då den växer på träd, men själv ser jag på den som en grönsak. Så oupplyst är jag, och många med mig, tror jag :).
 
Den botaniska trädgården var vackert lummig, som synes.
Där hade säkert varit skönt att lugnt vandra omkring.
 
Men efter föredraget om bananerna fick vi återigen bara 20 minuter på oss och leddes mot en byggnad där vi skulle få avsmaka många olika sorters likörer och annat gott.
Jag ångade iväg och köpte mig en cappuccino direkt, smakade sen på några av likörerna. En av dem var läcker, nämligen drakblodslikören, så den köpte jag med mig hem. Den kom från det sällsynta drakblodsträdets sav som är svagt ljusröd. På baksidan av huset stod ett sådant träd, så stort att jag inte fick med hela på bild.
Där spatserade en vacker påfågel med magnifika stjärtfjädrar.
Dess blå hals är också så fin. En helt underbart vacker färg, tycker jag.
 
Bara ånga vidare tillbaka till bussen. De röda blommorn som vi såg lite överallt växande på träd var faktiskt  julstjärnor.
Inte den vanliga sorten vi brukar ha i fönstren till jul om jag minns rätt men det finns säkert otaliga sorter av den blomman också.
 
Bussen väntade och tog oss snabbt tillbaka till våra respektive hotell vid kusten.
När jag bokade turen uppgavs att vi skulle vara tillbaka vid 17-tiden men redan  kl 16 klev jag av vid hotell Koka ca 300 m från vårt eget hotell. Turen var fantastisk men tänk om vi fått strosa omkring i lugn och ro vid varje stopp. Två timmar längre tur hade gjort upplevelsen så mycket bättre. Och så kanske lite bättre väder:), men jag är så nöjd att fått se lite mer av ön Gran Canaria.
 
 
 

Fototriss - Gissa temat

Kategori: Katter

Helena som ger oss olika trissteman varje vecka har nu valt en riktig utmaning, ett uppdrag där vi får gissa varandras teman.Utifrån de bilder jag tog igår har jag valt att åskådliggöra ett ord som tema: en maträtt som finns på vissa asiatiska restauranger.
 
Den som ger ledtrådar till detta är min kära katt, Desirée, som älskar att göra så här när hon mår riktigt gott. Det är aktiviteten tillsammans med en tidsaspekt som ger ordet. Ett e kanske spökar om ni är kinkiga men det hoppas jag ni klarar er utan eller med:). Nu börjar hon.
Grannens bro har varma sköna bräder och solen värmer i lä på välkomstmattan så katten fortsätter sitt sköna värv.
Mysigt, eller hur?
 
Nu har hon gjort en. Vad gör hon och när gör hon det och visst kan man äta det?
Hoppas jag är begriplig så ni förstår vad jag är ute efter :). Efter några kommentarer skriver jag det rätta svaret. Lycka till!
 
Fler bidrag på "Gissa Temat" hittar ni hos Fototriss.
 

Tining

Kategori: Katter

Jag tycker den här snöfiguren är så kul att jag vill visa den. Nu har det ju sakta tinat mest varje dag i solen och sen frusit mest varje natt. Fortfarande finns ett skal av denna varelse kvar ute på innergården. Den fotades igår. En zombiehund liknar det, eller hur? 
Zombies som är så populära på film numera. Detta blir mitt stillbildsbidrag till samma ämne. Morgondagens utlovade aprilsnöoväder lär förstöra den fina (nåja) skulpturen, men nu är den i alla fall förevigad:).
 
Betydligt mysigare är min lilla solkatt som njuter på varm bro i lä där isvinden inte kommer åt.
I morse hade vi besök vid kattrappan av en ny liten kisse med rött halsband. Hon var så intresserad av mina två som i säkerhet uppe på balkongen morrade hotfullt men samtidigt var så nyfikna på vår nye granne. Det visade sig nämligen att den söta svartvita ungkatten bor bara några ingångar bort så de kommer att mötas igen. Jag hoppas ju att de ska bli vänner men katter är sällan sådana, har jag märkt. Möjligtvis kan de komma att tolerera varandras närvaro utan att behöva slåss. Vi får väl se vad som händer när våren kommer närmare och utevistelse blir ett måste för alla fyrbenta vänner.
 
I morgon har de lovat snö. Oturligt nog för jag och mina vänner i UMeGänget som tänkt ha en trevlig solig promenad på Mariehemsängarna. Promenad kan det ju bli i alla fall och dessutom en trevlig fikastund men sol får vi klara oss utan.
 
Hoppas även ni får och har en trevlig helg!

Gran Canaria Stora Ö-turen

Kategori: Resor och utflykter

Tillbaka till den 13 februari 2013 då jag följde med på den stora ö-turen runt Gran Canaria. Precis 8.50 utanför hotell Koka hämtades vi upp av bussen som skulle ta oss upp i bergen på slingriga vägar.
Långt därnere byar och gröna dalar medan vår buss klättrar uppåt vid lodrätta berggsidor och tutar hårt vid varje kurva för att förvarna eventuella mötande trafikanter.
Vår norska guide sa glatt åt oss att blunda om vi var rädda. "Det göör chaufföörn" la hon hurtigt till varpå alla skrattade. Utom möjligtvis de riktigt rädda. Jag kände mig i alla fall helt trygg med chaufförens kompetens och njöt av utsikten över Arteara och Fataga-dalen mot St Bartolome.
 
Där svängde vi av på en mindre väg mot vårt första stopp, Sancta Lucia. Den orten har ett vänskapsutbyte med Luleå som varje år skickar en lucia till den här byn, enligt Apollos guide.
Snabbt ilade jag in till restaurangen och kom som nr 2 i kön, beställde ett glas färskpressad apelsinjuice och drack den stående njutandes av utsikten. Några foton och ett toalettbesök hanns också med men mer var det inte. Synd att det alltid ska stressas.
Det utlovades besök i någon av dessa små byar i beskrivningen av öturen men av det blev intet. Kanske lite beroende på vädret, det som nu ser så härligt ut.
 
I takt med att bussen strävade uppåt kom molnen allt närmare och omgav oss snart som en dimma vilket begränsade utsikten, som ni förstår. Gran Canarias högsta punkt Roque Nublo såg vi inget av på väg mot Cruz de Tejeda där besök på marknad hägrade.
 
Väl framme där vräkte regnet ner och temperaturen hade sjunkit till + 10° så det stoppet blev en stor besvikelse. Alla vällde ur bussarna fort in under markiserna där vi bjöds på ett glas honungsrom och fick smaka lokala godsaker.
Mmm, gott var det och jag lät mig väl smaka innan jag sen köpte med mig en påse brända mandlar hem. Jag hade gärna handlat mer men i trängseln gick det inte att titta runt i lugn och ro. Snabbt gick jag vidare men kom inte så långt som synes.
Visst ser ni att regnet stänker upp från asfalten? Mycket tråkigt för det var säkert både en fin marknad och en fin by. Guiden berättade att på Gran Canaria finns det fyra klimatzoner och vi befann oss nu i den nordligaste, påminnande om klimatet i Canada. Där växte fina pinjetallar, marken var täckt av deras barr och skägglavar hängde på träden så jag hade gärna stigit av och vandrat runt men vädret... Vilket tjat om detta väder, inte sant :)? Och så fick vi ju inte gå av som vi ville heller.
 
Där uppe kunde det också snöa ibland, berättade hon, och då blev kanarierna som tokiga och vallfärdade upp till snön, tog den med sig hem för att förevisa sina grannar och vänner. Ja, hur det gick till vet jag inte men så sa hon.
 
Sen var det dags för lunch i Valleseco på en mysig restaurang.
Det gick väldigt smidigt trots att vi kom två fyllda bussar dit på en gång. Vi hade i bussen fått välja på tre förrätter, tre varmrätter och tre desserter. Jag valde sallad, kycklingfilé (jo, jag äter kyckling ibland) och glass, allt smakade mycket gott. Det bjöds vin och vatten till också. Allt detta för bara 10 €.
 
Vi placerades runt små bord och jag hade turen att hamna bredvid två kvinnor som jag pratat lite med tidigare under turen. Dessutom ett trevligt norskt par. Jag såg att hon också brukade handla hos Yves Rocher, för hon hade på sig fleecejackan som jag också fått från dem när jag handlat:). Som ni förstår var vännen inte med då han tidigare åkt denna tur flera gånger samt inte gillar bussfärd bland höga berg.
Högt var det här också och långt där nedanför klättrade husen i de små byarna.
Lite hisnande, inte sant?
 
Lunchstoppet tog ganska precis en timme och under den tiden skingrades molnen betydligt, men inte helt. Vi fortsatte sen färden vilket jag kommer att berätta om senare.
 
Ute skiner solen och sakta tinar snön bort men alltför sakta då det fortfarande är minusgrader på nätterna. Åh, vad jag längtar våren med ljumma vindar och forsande dagsmeja. Ha en fin vecka nu kära läsare. Nu verkar jag ha fått tillbaka alla läsare. Det är en annan historia om hur de försvann och kom tillbaka, kanske jag berättar någon gång, kanske jag bara glömmer det och går vidare:).