konstbarbro

Aprilligt

Kategori: Djur och natur.

Lika omväxlande och oberäkneligt som aprilvädret är inte mitt liv utan det har varit en ganska stillsam men ändå trevlig påskvecka. Påsk har för mig ofta varit en ensam helg då mina vänner brukat åka till sina respektive hemorter och de som har familj vill vara med dem. När min mor levde samlades även vår familj hemma hos henne i huset på Vallmovägen för påskmiddag och gemenskap, men sen hon fick sin stroke och 4 år senare dog har den traditionen försvunnit.
 
Därför var det desto roligare i år när brorsdottern med familj bjöd oss alla på påsklördagsmiddag hemma hos dem. Vi var de samma 8 personer som brukar ses till jul men i år blev det även påskgemenskap. Jag hoppas så att det kan blir en ny tradition. 
Bilder från festligheterna har jag inte men här är det två grönsiskor som kalasar. 
 
Jag hade också turen att bli bjuden på lunch långfredagen hos en väninna jag inte så ofta träffar vintertid. På sommaren spelar vi båda golf så då ses vi lite oftare på banan. Hon bjöd på läcker lättrökt röding med ljuvlig grön sparris och kryddig äggröra till. Så fräscht. Sen vågade vi oss på en fågelskådningsutflykt i kylan med de isiga vindarna. Länge stannade vi inte men fick se en hel del fågel ändå.
 
Järnsparven nedan fann jag på min balkong dagen efter, inte alls svår att fånga in. Tur jag hann före katterna. Den såg rejält medtagen ut så jag lade den i en plastburk på en tygbit med inte helt stängt lock över. Jag provade att ge den några sesamfrön vilket var allt jag hade hemma, men den rörde sig inte.
Antagligen var den rejält nedkyld då temperaturen på natten gått ned till -10° så först värmde jag den mellan mina händer en stund. Ögonen var då helt slutna men här har de öppnats som synes. Jag lät den vila drygt en timme, tittade till den emellanåt. Sen gick jag ut och plockade lite naturmaterial i en korg, grankvistar, löv och frön för att den skulle få känna igen sig mer. När jag skulle flytta över den dit flög den upp. Jag hade stängt in katterna i ett rum!! Som tur fick jag snabbt fatt i den då den flög in under ett skåp i köket. 
 
Den fick vila i sin nya korg tills temperaturen ute var över 0. Då bar jag ut korgen på balkongen, tog bort tallriken som låg över och svisch, flög den ut till friheten i träden många meter bort. Alltså till synes helt återställd. Lycka att kunna hjälpa till :). Men alla fåglar har haft det tufft denna mycket kyliga påskvecka med återkommande snöfall.
 
Så här såg det ut på dymmelonsdagen...
och dagen efter virvlade det också för fullt.
Jaja, april är april. Det kommer man aldrig ifrån. Inte heller besvikelsen att det är så!
 
Först idag har solen lyckats värma lite längre stunder men 2-3° plusgrader är inte mycket att hurra för. Våren är i alla fall på gång hur mycket än vintern försöker hålla sig kvar.
 
Förra lördagen den 8 april åkte jag ut med en väninna till Klabböle där det en tid har uppehållit sig en lappuggla enligt de fantastiskt fina bilder FB-gruppen "Fåglar i Västerbotten" har visat. Nu ville vi se den med egna ögon och gled sakta runt i byn utan att ha en aning om var den höll till just denna dag. Som tur var såg vi andra intresserade i bil och frågade oss fram. De pekade bara ut mot åkern och där gick den att se genom kikarögat.
Vi gick längre bort ned mot en åker för att ta lite bilder men..... Ser ni den bakifrån framför ladan sittandes på ett av de två träden närmast? Inte helt lätt att se men stjärten med dess vita kant syns och lite gråaktigt ovan. Vi mötte en betydligt proffsigare fotograf (jo, han jobbade på lokaltidningen) med ett långt teleobjektiv. 
 
Det är ändå roligt att försöka med min egen kamera och här syns den lite mer från sidan.
Nja, jag föreslår att ni googlar för att få se betydligt bättre bilder på den sällsynta gästen. Jag såg den i alla fall helt tydligt genom tubkikaren och den var sååå fin.
 
Landskapet i Klabböle tog jag också en bild på.
Visst skulle jag kunna investera i en bra systemkamera med teleobjektiv men jag saknar nog energin att släpa på den och ge motiven den tid som behövs för att få till riktigt bra bilder. Jag trivs med min lilla kamera med i alla fall 21 x zoom och är hyfsat nöjd med bilderna i alla fall. Ja, vad gäller fåglar skulle det naturligtvis bli betydligt bättre men jag är inte redo att ge mig på det ännu. På den tiden det var analogt hade jag en systemkamera i nästan 20 år men när den digitala eran tog över ville jag ha små kameror lätta att ta med överallt.
 
Hoppas ni också har haft en fin påskhelg. I morgon ska jag försöka mig på en bridgetävling igen, denna gång med normala 24 brickor och en riktig fikapaus. Ändå gruvar jag lite.... Först skjutsar jag vännen till flyget och sen laddar jag för dryga tre timmars bridgespelande från kl 12.
 
Önskar er en fin vecka!
 
 

Fredagsmys

Kategori: Festligt

Snabbt fixar jag ett inlägg innan sängen kallar. Ikväll har jag haft besök av väninnan A som trevligt nog bjöd på middag hos mig som tack för en lunch jag bidrog till tidigare i år. Jag bistod med drink före med persikosmak och senare lite fryst chokladmandeltårta.
Kolla vilken läcker katt på tröja, eller läcker t-shirt med katt på :)! A är också en stor kattvän och har två lurviga perser i sitt hem med maken H.
 
Läcker fiskgratäng bjöd hon på ikväll med pressad potatis till. God, lättsmält mat som magen (och jag) gillar.
Lite fredagsmys att starta helgen med känns bra. Vi såg "På Spåret" tillsammans där jag faktiskt klarade Aten precis före Göran Hägglund :). Inte ofta det händer. Lysistrate kunde jag också men väninnan var mer bevandrad i ryska hockeyspelare, ett område där jag har noll kännedom.
 
Katterna gömmer sig tyvärr när jag får gäster för det mesta men kvällen innan myste de med mig i soffan då jag såg en väldigt bra film om judegettot i Warzawa. Ninas resa hette den, klart sevärd trots mer än två timmar i Svt2 ända till halv ett på natten då sluttexterna rullade ut.
Gott när de är sams, syskonen.
 
Ha en trevlig helg!
 
 

Julafton

Kategori: Festligt

En stor kommamåne blickar ned på mig från kvällshimlen nu när jag plötsligt får lite energi att skriva här. Serien Doctor Thorne har just slutat lyckligt för nästan alla medverkande och nästa program som intresserar mig börjar inte förrän om en halvtimme. Ute har kylan gripit tag ordentligt, -20,8° står det på termometern. Idag vid tolvtiden när jag tog en liten promenad efter snöfallet var det bara kring -12°, men med isvindar på kinden ville jag inte gå långt. Istället har jag sorterat årets papper bl.a. och känner mig så nöjd när nu lådan är tom redo för 2017 års dokument. Fast man har mer och mer på datorn så nog blir det papper ändå trots att jag är bra på att kasta det oviktiga.
 
Julaftonen bjöd på mycket mildare luft när jag körde till Grubbe och min brorsdotters familj vid tvåtiden. Vi samlas där 7-8 personer, i år bara 7 och har det gott tillsammans. Detta år var det exakt tjugo år sen min mor och brorsbarnens farmor dog just på julaftons morgon. Hon finns ständigt i mina tankar någon gång per dag. Jag minns henne med glädje och värme, tyckte så mycket om mamma, Hedvig Maria född 1908, en glad, livlig och aktiv kvinna ända tills hon vid 84 års ålder fick en stroke och blev halvt förlamad. De sista 4 åren bodde hon på Hemgården bunden/buren av rullstol som någon annan måste styra. Jag vill minnas hennes friska tid och det är också det jag gör för det mesta. Här ska jag sätta in en bild som jag scannar från något album men det får bli senare.
 
Istället får ni se mig denna julafton.
De säger att jag blir allt mer lik min mor men det ser inte jag. Mest släktingar som ser mig sällan som säger så, eller de som hör min röst i telefon och också känt min mor. Här har jag min nya julklänning inköpt på MQ några dagar innan. Enkel, rak och juligt röd i behaglig viskos. Mamma hade mer grått hår på äldre dagar men jag har ännu mitt blonda hår kvar även om det mörknat lite längst upp. Hon var också en lång kvinna, ca 173 cm medan jag bara mäter 165, alltså kvinnlig medellängd.
 
Så, åter till nuet. Vi bjöds på god glögg, superläckra hemgjorda biskvier och andra bakverk, småpratade lugnt tills det var dags att samlas till Kalle Ankas vänner kl 15.
När barnen var mindre visade de inte speciellt intresse för denna tecknade timme men nu när de är 10 resp 12 sitter de snällt med oss vuxna och kommenterar, skrattar och har kul.
 
Efter det börjar vi sakteliga förbereda middagen. Jag hade gjort grönkålschips som jag tog med, likaså gravlax med senapssås och goda tomater. Även brorssonen hade gravlax med, hemgjord sådan vilket förstås var godare. Vi hjälps åt att fylla julbordet med godsaker. 
I uterummet, det relativt nya, hade de dukat fint. Här är värdinnan A med sonen som sakta blir allt vuxnare.
 
Här är vi bänkade och låter oss väl smaka.
En nyhet var varm grönkålssallad med valnötter och västerbottensost. Den var jättegod, åtminstone var den min favorit. Efter alla sillar och lax smakar det så gott med grönsaker, tycker jag, och lider inte alls av att avstå från köttbullar, skinka och prinskorv. Några julsånger blev det också som passade bra som snapsvisa, t.ex. Hej tomtegubbar.. som visst just är en sådan och inte alls en barnsång som jag trodde i yngre dagar.
 
Någon brådska blir det inte nu när inte tomten kommer. Lite höll familjefadern och morbrodern deras på för att försöka lura barnen att tomten var i faggorna, ringde på dörren och bultade på altanfönstret, men inte går de på sånt idag. Lite kul är det i alla fall. Lilla A delade ut klapparna och pilade snabbt mellan oss alla med färgglada paket. Helt utmattad blev L av att få så mycket.
Eller var det bara spel.... :)?
 
Jag skulle vara nöjd med 2-3 klappar men helt utan vill jag inte vara. Så barnslig är jag fortfarande att det är roligast att få.
Klart att det är roligt att ge också när det man ger blir riktigt uppskattat men det är ju lite ansträngning varje år att komma på gåvor, gå i affärer och slå in paketen. Kära besvär, eller hur?
 
Fadern med tomteluva var lite ledsen ett tag att han inte fick några paket men så småningom växte julklappshögen där också.
Så även han blev nöjd. Paketöppningen är alltid ett kaos men lite lugnare än vanligt, tror jag, som trivdes denna afton i gemenskap. Jag som inte har en egen familj varje dag även om katter och särbo fyller tiden och ger litegrann familjekänsla.
 
Glad är jag att vi ses till jul och firar våra födelsedagar ihop. Såsom varande faster och gammelfaster får jag vara med. Resten av julhelgen blev lugn. Min vän och hans son kom och hälsade på en av dagarna och sen var det dags för släktmiddagen jag redan nämnt. 
Himlafint var det och med bara lite vitt på marken fanns julstämningen nära. Till nyår fastnade detta lilla pärlemormoln på bild.
Om det är ett sådant vet jag inte säkert, men kanske.
 
Jag försöker ta det lugnt nu efter allt firande men ändå piper och susar det i öronen dagligen. Jag är så less på min tinnitus som aldrig ger sig. Det gamla susandet består och nya ljud gör sig hörda emellanåt samtidigt som öronen slår lock med jämna mellanrum. Jag har en tro på att när stressen minskar ska tinnitus också lugna ner sig men jag börjar tvivla. Visst finns tystare stunder men när ljudet då kommer igen med förnyad styrka är det lätt att ge upp hoppet. Nåja, än finns tron på kroppens (och själens?) självläkande förmåga.
 
En liten katt som inte vill gå ut i kylan får avsluta mitt inlägg.
Nu kl 22.30 är det -21,7°. Hurv! Men redan om några dagar ska det bli varmare att vara ute.
 
En god fortsättning på det nya året önskar jag er. 
 
 

Snart nyår

Kategori: Festligt

Årsslutet närmar sig och det känns bara bra då 2016 har varit ett ovanligt tufft år. Inte för mig personligen utan i världen i stort. Ett nytt år innebär en ny början med hopp om att det ska inträffa mer positivt i år. Lite naivt hoppfull är bara bra att vara, tror jag.
 
Som vanligt håller jag mig till de små nära tingen i mina inlägg. Ett exotiskt julbord besökte vi i Umegänget den 17/12. Nio personer kom till restaurang Örnen på Ön här i Umeå.
Det matstället har jag aldrig besökt tidigare men en annons om julbord med många vegetariska rätter lockade mig att anordna en aktivitet för kamratklubben. Ägaren berättade att det var mat från 20 olika länder, inte bara grönt utan även några kött- och fiskrätter fanns med, bl.a skinka från känguru. Det smakar ju inte jag men de andra sa att det var hyfsat gott.
Spenatpajaktigt till vänster och getostbollar till höger. Mycket färger på julbordet och härliga smaker för mig med flera.
De vanliga julborden består oftast mest av kött, lax och sill. Det gröna glöms helt bort om det inte är någon röra, såsom mimosasallad eller rödbetsgegga. Ja, just på bilden av varmrätterna är det ju inte mycket av den gröna färgen men som helhet fanns där mycket för en vegetarian att smaka. Gott var det och trevligt hade vi som vanligt. I morgon blir det att stråla samman igen men då med lite mer traditionell mat, tror jag. Eftersom det är knytis känner jag inte till vad som kommer att hamna på bordet.
 
Roligt med julens fester men de kommer så tätt att jag inte hinner vila emellan. I onsdags hade jag min årliga efterjulsläktmiddag för 8 personer och det var mycket jobb. Jag bjöd på glögg med tillbehör, bl.a. västerbottensostkakor och crostini med philadelphiaost och druva. Till varmrätt hade jag lagat en lasagne med räkor och kräftstjärtar, spenat och morot m.m, ett recept jag funnit i tidningen Mersmak. Den smakade okej men det var helt tokiga doseringsanvisningar så det blev mycket mat över. Jag har kollat receptet och jag hade skrivit av rätt men hälften av lasagneplattorna hade räckt. Inte underligt att det blev lite kaotiskt när min kastrull inte riktigt räckte till så jag fick hälla sås hit och dit.
 
Till efterrätt en riktigt god saffranskladdkaka med lingongrädde. Det blir en favorit som jag kommer att göra fler gånger. Efter maten spelade vi ett nytt sällskapsspel som jag köpt nu i december, Place heter det. 
Årets amaryllis som finast. Nu är den andra stjälken snart utblommad men jag fick en ny av min brorsdotter, en vit som ännu inte slagit ut. Härligt! 
 
Åter till spelet som är ett frågespel om olika platser i världen, bl.a huvudstäder och filmer, var de utspelar sig. Riktigt roligt tror jag att de flesta tyckte, kanske inte barnen men de satt i alla fall med.
 
En annan jag bjuder på mat är denne lille akrobat som jag zoomade in i torsdags morse.
Skön stil, inte sant!
 
Idag har jag besökt en väninna som bor ca 2 mil bort vid en sjö. Hon bjöd på en läcker lunch med en massa godsaker och en frisk promenad på isiga vägar hann vi också med. Jag hade broddar. Precis när vi öppnade dörren såg jag en liten vit vessla (hermelin?) med halva svansen svart som pilade runt några trädgårdsmöbler vid väggen. Jättefin! Då hade väninnan just påtalat att det var ont om djurliv i omgivningen så hon blev ganska snopen. Varken hon eller jag har tidigare mött en sådan i verkliga livet. Jättekul, men någon kamera hade jag inte med.
 
Strax börjar På Spåret som jag tycker är roligt att följa med i. Vanligtvis är vännen med mig i soffan men i kväll valde han sitt eget hem och då blir det genast svårare att hänga med i svängarna. Vi ska ses i morgon istället och fira in nyåret tillsammans med UMeGänget där han egentligen inte är medlem, men till midsommar och nyår vill jag ha honom med. Självklart, eller hur?
 
Ett Gott Nytt År till er alla!
 
 
 
 

Julhälsning

Kategori: Festligt

Det måste man ju ta sig tid till. Det blir samma bild som jag visade på Facebook för mina vänner där, men jag hoppas det går bra ändå.
Som ni förstår rymdes inte jag och Desirée på bilden nu när tomtarna ville vara med.
 
Ha en skön julhelg!
 

Tomtespring

Kategori: Festligt

Nu ska ni få en lätt överdos av tomtar så här alldeles i början av december. I söndags på självaste första advent anordnades för andra året i rad ett "Tomtespring" (min översättning) eller "Santa Run" som det annonserades om. Jag tycker det blir lite löjligt med alla engelska ord, som t.ex. Umeå Christmas Market istället för Umeå julmarknad, Black Friday, Sale m.m. 
Här pågår uppvärmning inne på gallerian Utopia. Inte så mycket rörelse som ni ser utan mest skanderande av peppande ramsor om att sprida glädje på stan samt lite dans senare.
 
Vårt Umegäng som träffades på prisbelönta restaurang Garaget på lördagskvällen, åt gott och hade trevligt skulle egentligen ha en utflykt till Hamptjärnsstugan dagen efter, men av olika anledningar var det så få som ville följa med att aktiviteten ställdes in. Det var snålblåst ute så lika bra var det, tyckte jag, och tog bussen ned till stan med kameran i högsta hugg för att föreviga tomtarna.
Mycket stjärnor var det inne på gallerian och mer julbelysning syns när man tittar upp mot taket.
Jag åkte rulltrappan upp till våning två, tog lite bilder, sen åkte jag ner, tog några bilder på vägen ner och till sist var jag nere bland alla röda.
Starten var vid gamla stadsbiblioteket som numera inrymmer turistbyrån och Systembolaget m.m.. Ett gäng glada renar, inte så röda, men tomtiga ändå, var redo.
Anar ni lilla svarta släden tomten har runt magen längst till höger på bild?
Starten går. Några små är med här också. Annars hade de ett eget tomtespring på 500 meter en timme tidigare. Det stora loppet är på 4 km. De börjar Rådhusesplanaden mot järnvägsstationen.
Visst lyser de upp den grå novemberdagen som ändå innehöll lite sol? Där framme svängde de och kom nästan samma väg tillbaka. Då hade jag hunnit koppla om kameran till att frysa rörelse men just dessa tog det väldigt lugnt så den inställningen gjorde nog ingen nytta.
Tjusigt skägg!
 
Någon ville ha en större utmaning och tog extra tyngder med sig.
Jag går på yoga varje torsdag och vi delar lokal med betydligt tyngre träning, hård dunkadunka musik, boxningshandskar och just kettlebells som killen bär. Just den gula väger 16 kg såg jag ikväll, så om det är likadana bär han alltså 32 kg extra. Inte illa! 
 
Sista anhalten sen löparna sprungit broarna över Umeälven till Teg och tillbaka var Renmarkstorget där det var målgång. Snögubben välkomnade de tävlande.
Speakern hejade fram löpare från Kina som troligtvis var dessa unga tomtenissar.
Glada kämpar de på. Sista tomtebilden i detta rödvita inlägg är av ett helt annat material, nämligen plast!
Mycket snö har vi inte även om det är lite vitt på gräsmattorna, men inne på gågatan finns varma slingor under stenplattorna så där har den redan smält bort. Jag önskar mer snö innan kylan kommer. Just nu ser jag några enstaka småflingor passera gatlyktan ute. Det lilla lär nog inte åstadkomma en skön vinterkänsla.
 
Fin adventsgran har vi i alla fall fått på vår gårdsplan. Så här såg det ut förra veckan när den var på gång.
Lite juligt har jag också fått inomhus efter tre dagars pyntande, byte av gardiner, dukar m.m. plus den städning som krävs samtidigt. Skönt att jag nästan är färdig :).
 
Ha en trevlig helg! Vi ska gå på Gammlia julmarknad på lördag och må gott bland all härlig julstämning.
 
 

Skånebesök

Kategori: Festligt

Nu är det dags att börja titta bakåt och ta itu med bilder från olika händelser i sommar jag inte hunnit att blogga om. Först vill jag bara berätta om vilka underbara septemberdagar vi äntligen fick. Speciellt idag och även igår kom sommarvärmen åter helt plötsligt. Fina soliga dagar var det hela förra veckan men då med kyliga vindar, men idag var det jätteskönt, på golfrundan och på min altan senare med god bok och kattsällskap.
 
Jag har varit lite avundsjuk på skåningarna och de andra söderut som haft supersommarvärme kring 25° medan vi fått nöja oss med 10 grader mindre. Det får mig osökt in på lördag den 27 augusti då jag fick besök av min kära väninna I med sin man F från Kävlinge i Skåne. 
Här är de på restaurang Garaget där vi träffades för en trevlig middag. Jag och I möttes i Provence 1984 då vi båda samt också I:s väninna A deltog i en Temaresa där vi vandrade i vackra Provence. Jag åkte på semester ensam det året, var i dålig form då jag bar på en besvärlig förkylning sen flera veckor men mötet med dessa jämnåriga kvinnor räddade resan för mig (de flesta andra var mycket äldre). Vi började umgås och träffades ömsom i Österlen, på Öland eller gjorde olika fjällvandringar norröver. Jättekul i flera år, men när F dök upp i hennes liv och så småningom barnen K och C slutade våra resor tillsammans.
 
Nu är det dottern som fört oss samman igen då hon valt att studera här uppe. Nu har vi setts tre gånger på några år efter det långa uppehållet sen 1990-91. Så roligt att ses och alltid trevligt, lättpratade som de är och positiva till det mesta. Garaget är en bra restaurang med god mat men den här gången var servicen lite si och så, tyvärr. De unga servitriserna pratade så infernaliskt fort att det var mycket svårt att höra vad de sa.
 
Vi valde olika fiskrätter, bl.a. fjällröding från Malgomaj. Mina vänner undrade var det låg och servitrisen klämmer fram att det är vid Tavelsjö !!! För er som inte är härifrån kan jag berätta att Tavelsjö är en liten by ca två mil från Umeå, medan Malgomaj ligger i närheten av Vilhelmina som är 40 mil inåt landet. Jag protesterade förstås, men då svarade tjejen att hon inte var härifrån och egentligen inte brydde sig heller. Hon var inte otrevlig men svaret var verkligen inte sympatiskt. Det fanns ett exempel till men det får räcka så här.
 
Huvudrätten var jättegod, vinet likaså och även efterrätten där vi alla tre valde olika. 
Jag gillar choklad och den här var verkligen chokladig, med bara lite hallonsås till.
Nästan i mastigaste laget... nehej då, inte alls :). Till det fick vi efter rekommendation av en kunnig servitris (som de andra till slut kallade på när vi bad om vintips) ett jättegott cremant, bubbelvin från Frankrike med lätt sötma och en speciell konjaksarom faktiskt om än bara 10% alkoholhalt. Jag brukar inte tycka om konjak men så här var det gott.
 
Nu till något helt annat. En liten lövsångare i grannens fuskäppelträd.
Jag hade tänkt ta med lite om årets kräftfester också men jag känner att inspirationen tryter så jag avslutar med en vacker himmel från den 28 augusti.
Så snyggt med molnen i solfjädersformat. Lite har jag förstärkt värmen i färgerna men bara lite.
 
Redan i morgon ska temperaturen återgå till mer normalt för årstiden men två dagars sensommar har vi i alla fall fått. Orientering är det som står på programmet i morgon och sen planeringscafé för UMeGänget senare på em/kvällen.
 
Ha en skön vecka!
 
 

Tisdagstrevligt

Kategori: Festligt

Är ni lite övervänt nu när jag inte skrivit på ett tag? Ska försöka göra två inlägg på en gång om jag orkar och hinner den stund jag är hemma. Ute blåser det rejält och är bara +15°, så trist i juli, men än har det i alla fall inte börjat regna.
 
Förra tisdagen däremot var det riktigt fint väder när jag fick besök av en väninna som brukar komma till stugan en gång per år. Då gör vi det rejält och börjar dagen med en god lunch med lite bubbel till.
Jag bjöd på kallvarm sallad med varmrökt lax och räkor bl.a. Det blev lite extra godsaker i den eftersom min frys hade pajat och en del varor var delvis tinade. Efter lite strul och hjälp av grannen bl.a. löste det sig till det bästa. Tusse ser oberörd ut men hoppas förstås få smaka räka el lax :).
Jag hoppas på lite mer sol men det var hyfsat varmt ändå. Så skönt av vi vågade oss på årets första dopp efter lunchen.
A tyckte det var skönt även om det kändes väldigt kallt just när man steg i.
Ca 20° är det fortfarande i vattnet trots mestadels regn och kalla vindar. Tre gånger har jag badat hittills i år men jag hoppas på betydligt mer om bara sommarvärmen vill komma igen.
 
Lite senare var det dags att testa en ny drink, Amarula Frozen berries. Vi har en minimixer som jag aldrig använt förut men den fungerade hyfsat. Jordgubbar, hallon och is blev någorlunda krossade i alla fall. Amarula använde jag inte men en liknande likör.
Mynta från rabatten kom också till användning. Den blev alltså jättegod!
 
Sola och vila en skön eftermiddag när solen sakta försvinner bakom tallarna.
Katterna vill också vara med.
De är lite ängsliga att stora grannkatten Sixten ska komma men kan ändå njuta av tillvaron emellanåt.
 
Middagen hade A funderat ut så vi testade ett nytt recept på en matig och fräsch linssoppa med mycket smak i. Jättegott. Då var vi tvungna att flytta bordet för att få lite sol.
Det ser hemskt ut runt omkring för det är årets projekt, att få undan all gammved som legat under en presenning sen 70-talet, gissar jag. Ja, all ved är inte så gammal förstås men den som ligger längst ned och är delvis murknad är inte lätt att få bort. Spikar kan det finnas också. Jag har haft hjälp av Senioruthyrningen att såga och stapla veden mot friggeboden vår. Vi väntar på ett vedförråd som jag beställde redan i början av maj, men ännu inte kommit. Då ska det bli en skyddad eftermiddagsplats att sitta på, har jag tänkt.
Men än är det långt dit. Suck, alltid tar saker mycket längre tid än vad man räknat med. Det dåliga vädret gör att jag jobbar tungt och mer än vad jag borde med tanke på hälsan. I värmen tar man det lugnare och unnar sig vilostunder på solstol mycket mer. Men jag får muskler i alla fall :).
 
Hoppas att ni ändå har det bra i sommar !
 
 

Mer festligt

Kategori: Festligt

Sakta betar jag av det jag inte hunnit blogga om tidigare. Ute lyser solen och visst längtar jag ut, men någon timme till gör det bara skönare.
 
Vännen min, min karl, min särbo eller vad jag nu ska kalla honom, min partner sen snart 5 år, Å, fyllde år för ca två veckor sen. Inget jämnt för det var ifjol då han reste utomlands med sonen sin. I år skulle vi fira med hans andre sons familj som bor i Holmsund utanför Umeå. De kom och hämtade oss med finbil, en stor svart Buick från 1973.
Å bor i gamla fina kvarter öst på stan. Huset ni ser till höger kallas Wilhelm Peterson-Berger-huset då den kände kompositören har bott där. Huset på andra sidan hitåt sett är kvarteret Ripan som är kulturminnesskyddat. Där har författaren Lars Widding bott.  Å bor mittemellan i Hantverksföreningens hus som bara är rödmålat precis som de andra och därför passar in. Här kliver vi in och får åka ståndsmässigt till restaurangen.
 
Jag trivs:)!
Till restaurang Shanghai inte alls långt därifrån bär det av men vi skjutsas lite hit och dit så inte Å ska veta. Han låtsas förstå för att någon av oss ska försäga oss, men det sker inte.
 
Där bjuds rikligt med mat från buffé och som vanligt plockar jag på mig alldeles för mycket på en gång. Så här ser tallrik nr 2 ut då jag mer valt det jag verkligen ville ha.
Tänk om jag någon gång skulle komma ihåg att först granska buffén och sen ta för mig på tallriken!
 
Vi hade jättetrevligt och alla åt gott och mycket. Tyvärr var där lite för många småbarn som ledsna skrek och grinade. Mina känsliga tinnitusöron mår inte så bra av det. Det var behagligare att åka med på cruising runt i stan med finbilen deras. Det är roligt att glida runt med amerikansk rock på låg volym (för min skull) i sin egen stad.
 
Senare på kvällen tog jag bussen hem från Vasaplan där det såg ut såhär.
Det vackra gamla trähuset kallat Blå huset fick stå kvar när resten av kvarteret revs eller byggdes om. Hotell Comfort Winn är det höga längst bort. Fortfarande finns en lyftkran kvar då de bygger lägenheter längst upp.
Jag längtar tills lyftkranarna lämnar centrum men tvivlar på att de någonsin gör det då det verkar finnas en gränslös önskan att bygga på och förtäta i vår växande lilla stad som jag hörde ligger på tolfte plats i Sverige, vad avser invånarantalet.
 
Veckan har bjudit på sol och fint men också en mycket otrevligt upplevelse då min storebror har huggit bort 6-7 jättefina småtallar på stugan. Jag tyckte så mycket om dem för de gav lite insynsskydd mot vägen, skyddar också mot vägdamm och gör skogstomten finare. Det är inte första gången han hugger bort träd jag vill ha kvar fast han har egen skog, egen tomt där hemma i Ö-vikstrakten och bara besöker stugan några enstaka gånger per år. Visst borde han ha pratat med mig innan? Så hade jag kanske haft en chans att hejda honom, men jag tror att han ville göra mig illa för att, ja, för att? Jag är så ledsen och det tar ju många år innan det växer upp nya små. Jag hade inte tänkt att de skulle bli stora jättetallar utan skulle gallra dem när de blev för stora, men...
 
Så nu delar jag med mig av lite tråkigheter också. Men snart ska jag ut på resa, det blir gott.
 
Ha en skön helg!
 
 
 

Återseende

Kategori: Festligt

För drygt två veckor sen, den 15 april, fick jag återse en vän jag inte träffat på 8 år. Jag skriver inte gammal vän för egentligen känner vi knappt varandra, men den 24 maj 2008, då vi båda var lite tilltufsade möttes vi. Då var vi båda med i singelklubben New Friends (men från olika städer) som anordnade en Sverigeträff här i Umeå på Officersmässen. Jag hade varit med i föreningen ca ett halvår men inte lärt känna någon, av naturliga skäl då jag bara deltagit i enstaka träffar. När programmet för vintermånaderna kom hade jag prickat för massor av aktiviteter jag ville vara med på. Istället bröt jag armen och blev gipsad 6 veckor så stillhet var att föredra.
 
Men festen ville jag absolut gå på. Hade inte varit på fest (förutom lugna familjeträffar) sen 1992, inte dans heller men kände att nu var det dags. Jättefina lokaler, massor med folk, en hiskelig volym när alla pratade på och jag försökte smälta in, så fort jag såg ett känt ansikte gick jag dit och hängde på ev samtal. Ganska stelt var det för mig och jag slappnade nog inte av förrän vi satt till bords och jag fick en trevlig kvinna från Sundsvall att prata med. Mannen på andra sidan sa inte mycket, satt mest och gnuggade en fläck på sin kostym. 
 
Det är alltid roligt att bryta av med en bild fast den inte hör hit.
Igår, den 1 maj, kom dessa söta minikrokusar.
 
I alla fall, på andra sidan bordet ganska långt till höger satt en man som log så vackert mot mig. Jag log väl tillbaka ett tag, men sen blev jag osäker på om det var mig han tittade på så jag låtsades om annat. Men lite nyfiken blev jag. Vi presenterades per ort, oftast större grupper, men han var den enda från sin stad, Västerås, och hade kört motorcykel upp till oss. Tufft! 
 
Kvällen gick, borden bröts och folk samlades i bar, på dansgolv och i mindre grupper. Jag hade inte speciellt roligt, funderade faktiskt på att gå hem, men gjorde inte det som tur var. Han log fortfarande mot mig, den här långe mannen som såg alldeles för ung ut. Inte kunde han väl vara intresserad av mig, då 53 år?? Oftast stod han bland folk, pratade med många kvinnor, men tillfället kom då han satt alldeles ensam på en soffa i baren. Jag bara gick dit och satte mig bredvid, sa hej. - Så du kom ändå, sa han, och log glatt. 
 
Sen var kvällen räddad, vi pratade på, mest han som visade sin Iphone som han köpt i USA och som här var i stort sett helt okänd, i alla fall för mig. Vi dansade också en hel del. Det var så roligt att dansa, något jag inte gjort på 16 år. Bara att upptäcka att jag kunde följa!
 
Så mycket mer blev det inte, vi sågs en gång till då jag åkte ned till Sigtuna över en dag. En härlig dag då solen sken och det var 30° varmt. Då jag lämnade Umeå på morgonen var det bara +8°. Jag fick åka nercabbad sportbil, vi fikade och åt ute, tittade på båtar och änder, solade en stund i parken och hade mycket trevligt. Jag hade ju förälskat mig lite, men insåg rätt snart att vi inte alls passade ihop som par, så olika som vi var. Som vänner har vi däremot haft kontakt, första året lite på telefon, sen bara via Facebook.
 
Nu kom han alltså på besök till Umeå för att heja på sonen som spelar fotboll och skulle möta ett Umeålag. Jag hämtade honom ( och tre andra okända) på flyget och sen sågs vi på Restaurang Invito för att äta middag. Här är nu P som jag endast träffat tre gånger i mitt liv men ändå känner att han är en god vän.
För oss båda har det blivit betydligt bättre än det var 2008 då vi sågs sist. Jag har min vän och särbo Å sen fem år tillbaka. P träffade sin nuvarande fru redan 2009 och de har ett gott liv tillsammans vilket inte minst syns på alla bilder på FB :).
 
Vi hade så trevligt och åt gott på den italienska restaurangen på Renmarkstorget, bara några steg från Plaza där han och alla andra supportrar bodde under helgen. Vi fick extra bra service av den litauiska servitrisen vars dialekt ingen av oss kände igen. Hon avslöjade först bara att hon hade en norsk pojkvän så vi tänkte att hon påverkats av det norska, men så enkelt var det inte.
 
Efter ett glas prosecco åt vi olika förrätter. Jag fick faktiskt bara en liten smakbit bestående av en fantastiskt god mozzarellaost med några cocktailtomater och grönt till vilket passade mig bra då jag ville spara mig till fiskvarmrätten. 
Rimmad skrei med tillbehör. Jag kan inte påstå att det är speciellt vackert då allt staplas på hög i stor djuptallrik, men gott var det. 
 
Till efterrätt beställde jag en Tiramisu.
God den också. Vi kom även i samspråk med bordsgrannarna då man där sitter ganska tätt. En man i min ålder, övre medelåldern?, och hans son som kanske inte haft så mycket att prata om då det visade sig att de lyssnat en hel del på vår konversation. Han var väl inte helt nykter heller eftersom han avslöjade att de hade konstaterat att vi inte var ett par och att jag bodde med mina två katter !! Inte gjorde det något utan vi pratade med dem en stund också innan vi tog en kort promenad i den relativt folktomma staden. 
 
Superkallt var det den kvällen, bara någon enstaka plusgrad och isande vindar, vilket kanske anas på P med täckjackehuvan på när han här poserar bredvid skulpturen Standing Man på Rådhustorget.
Så lugnt ute på gatorna var det nog inte kvällen därpå då 100-talet supportrar från VSK hade intagit stan, men då var inte jag med :).
 
Nyaste gallerian Utopia ger fina färger till kvällsbilden. 
Sen sa vi hejdå och jag tog bussen hem till katterna. På söndag efter matchen som VSK vann skjutsade jag åter P och de tre andra till flyget. Ett kärt och mycket roligt återseende var till ända.
 
Jag vet inte om jag har lyckats förmedla det men det var mötet med P 2008 som gav mig livslusten åter. Denna lilla känsla som väcktes då fick mig att ta flyget till Stockholm, jag som inte rest vare sig med tåg eller flyg sen 1995. Senare det året vågade jag mig på en utlandsresa med en väninna. Vi började orientera, skogsluffa, som vi gör varje sommar sen dess. Jag blev mer aktiv i singelklubben som idag är en vänskapsklubb då även vi icke singlar får vara med. Jag lärde känna trevlig människor där och vågade så småningom föreslå egna programpunkter som lockade folk. Mitt liv blev åter mer normalt och det sjuka tog inte kraft i tillvaron lika mycket som tidigare.
 
Det tackar jag P för och han var ändå bara sig själv, en positiv och trevlig kille på tillfälligt besök. Jag hoppas att även jag gjorde lite skillnad i hans liv. 
 
Ute lyser nu solen med bara små ulliga moln på himlen. Än är kullen utanför beigegrå med fläckar av vintergrus men häggens knoppar lyser allt grönare, likaså gräset på soliga ställen och i rabatten spirar små gröna bladtoppar. En underbar tid är här och nu ska jag ut och rensa lite i den lilla trädgård jag har.
 
En härlig vårvecka önskar jag er alla!
 

 

Hunger & Törst

Kategori: Festligt

Så heter restaurangen som jag besökte för första gången förra onsdagskvällen tillsammans med tre väninnor. Lustigt namn, tycker jag, men det är visst i ropet nu för vi har även "Kniv o Gaffel", Open/Close (som jag faktiskt inte vet var det ligger, kan ju googla förstås) och Runt Hörnet. Tacka vet jag trivselnamn som Harriets :).
 
Jag tog i alla fall bussen ner till staden. Så här såg det ut på Vasslevägen, som är en bussgata mellan bostadsområdet Snipgränd (gula hus på ena sidan, gröna på den andra, riktigt påskigt :), vid 17-tiden den 16 mars.
När jag kom till centrum gick jag Vasagatan ner mot Umeälven. Ett fint hus ville bli fotograferat.
Där, i källaren, låg det ett jättemysigt wienercafé på 80-talet, som tyvärr inte klarade konkurrensen så länge. Till höger ligger Hantverkshuset som jag kallar det då det hette så i mina unga år. Det nya namnet är Aschanska Villan som också var namnet på restaurangen ett tag.
När jag går runt hörnet (!) hittar jag ingången till den nuvarande restaurangen, Hunger & Törst.
Lite diskret, ingen meny utanför, men det är själva konceptet. De har en fast meny som förändras varje vecka så du som gäst kan inte välja vad du vill ha. 
 
Trappan ned har jag gått många gånger då vi har haft och varit med på stora fester där. Ett tag ingick Hantverkshusets festverksamhet också i Blå Aveny-koncernen där jag arbetade på huvudkontoret.
Men då såg det inte alls ut så här frånsett den vitrappade väggen som väl alltid funnits.
 
A och C väntade redan på mig och väninnan B som kom sist. 
I bakgrunden en målning av Umeå-konstnären Bill Olsson. Jag gick runt lite och fotograferade innan det kom fler gäster. En liten sitthörna att vänta i.
I högra fönstret kan ni ana roliga insekter i metall. Läckra runda soffor fanns det några av.
Sådana hade vi på Dragonen, i dansrestaurangen, med hiskelig rosalila bubblig sammet, minns jag.
 
Tomt ännu men så småningom kom fler sällskap och fyllde borden, dock inte alla denna kväll.
Vi beställde ett glas Cava medan vi väntade på maten och efter en stund kom också en "amuse bouche" som tilltugg. Den bjöd de på. 
Det var en potatispannacotta med portvinsgelé ovan och sotad purjolök på ena sidan. Roligt men smakmässigt inte så märkvärdig.
 
Restaurangen erbjuder antingen femrätter eller trerätter ur samma meny. Vi valde trerätters och även dryckespaketet till. Förrätten med ett glas gott vitt vin bestod av pilgrimsmusslor, belugalinser, yuzucréme (en citrusfrukt) och honungskrasse.
De andra som är köttätare fick linserna ihop med märg så det såg ut som en frikadell ungefär. Visst ser det lustigt ut med så stor tallrik och så maten ihopföst i ena hörnet? Säkert trendigt!
 
Här är vi alla fyra. B och C som jag känt sen 1974 och A som kom med 1980 via en annan väninna.
Vi träffas inte ofta men ett par tre gånger per år brukar det bli i alla fall. Det är roligt och viktigt att hålla kontakten.
 
Nu har vi fått varmrätten, den ordinarie var vildand men jag och även C som inte var så förtjust i sånt fick torsk istället.
Till den vårrullar med syrlig risotto i och edamamepuré (ids inte slå upp vad det är). Det ser lite ut men smakade gott och mättade för stunden. Fisken var okej men jag har ätit godare. När den är så perfekt tillagad att den bara smälter i munnen älskar jag, fast jag sällan lyckas tillaga den så själv. Vi fick fortsätta med vitt vin, en ny sort, men köttätarna fick rött vin istället, som såg tunt ut.
 
Lite inredning innan desserten. De har utnyttjat fönstersmygarna bra, här med glänsande starkvaror bakom bardisken.
Några sådana smakade vi inte. Vi orkade inte mer helt enkelt för till efterrätten serverades också ett sött dessertvin av Amaronekaraktär, tror jag servitrisen sa.
Det är en chokladglaserad rulltårta med hasselnötscréme, hjortronskum och Västerbottensostglass. Allt var jättegott utom glassen med ostsmak. Nja, inte min favorit. Tänk vad snyggt det skulle varit om de hade dekorerat med några färska (från frysen) hjortron också. 
 
Dessertvinet var så gott att jag fotograferade flaskan i hopp om att köpa en hem till mig så småningom.
Det är inget starkvin utan bara 12,5%, däremot med sötma och god smak.
 
Vi hade så trevligt och pratade på i ca 3,5 timme innan vi skiljdes åt. En fick skjuts hem då hon bor där det är dåligt med allmänna kommunikationer och vi andra tre gick till våra respektive busshållsplatser.  Jag hoppas att vi får till en träff i sommar också hemma hos någon av oss.
 
Ikväll har jag en fd arbetskompis på middagsbesök. Jag ska bjuda på pasta Vongole som B här ovan är så förtjust i och som jag smakade i Rom 1992. Tyvärr fanns inga sådana musslor att finna i stadens fiskebutik och fiskdiskar jag besökt utan det får bli färska hjärtmusslor istället. Det ska vara som samma sa de som sålde.
 
En Glad Påsk önskar jag er alla!
 
 

Efterjulmiddag

Kategori: Festligt

Även juldagen bjöd på en fin soluppgång.
Några dagar senare bjöd jag mina släktingar på middag hemma hos mig.
Jag vid mitt juldukade bord med fiskreceptet uppslaget. Dagen var stressig, ända sen kl 10 hade jag varit igång, bara gått ut kort till soprummet två gånger. Ett njutbart bad hann jag också med men mer än 20 minuter låg jag nog inte där. Normalt brukar jag ha förberett maten men i år gjorde jag allt samma dag då min hjärna varit planeringstrött. Inte bra kände jag då stressen nästan blev olidlig. Ändå kan man le och vara trevlig.
 
Min systerdotter kom lite tidigare och hann hjälpa mig med att tända ljusen i alla fall.
God Höga Kustenglögg, alkoholfri, men för en del med lite spets, bjöd jag på samt tilltugg med olika röror. I år en med matjesill i och en med röd rom samt philadelphiaostkex med gurka till barnen. Här slappar männen i släkten och låter sig väl smaka av mina godsaker.
Jag var mest i köket från början och kämpade med min fisk- och skaldjursgryta med saffran. Något fel var det på receptet då det blev alldeles för mycket. 
Jag var först tvungen att låna en extra kastrull av min granne men sen kom jag på att jag äger en alldeles oanvänd wok som jag säkert fått av någon bokklubb. I den rymdes hela grytan med musslor och allt. Den blev jättegod och alla tog om minst en gång. Ändå blev det fyra portioner över så visst var receptet något överdimensionerat. Men då har jag istället rester i frysen:).
 
Jag lånade kameran åt barnen men de lekte bara med den så inga bilder gick att använda. Lite för kul att busa med varandra och ta närbilder, tydligen. Min nyckelringstavla roade också.
Sorry A, men det här är den sista! Inte många av er som har kvar en fast telefon som min, eller hur? Jag gillar att sitta still när jag pratar i telefon och den strålar inte alls. En bärbar DECT-telefon lär avge mycket strålning har jag läst och jag är känslig för sådan så jag behåller min kära Respons så länge den fungerar.
 
Till efterrätt bjöd jag på mjuk pepparkaka med kolasås och lingon och även den mottogs bra. Roligt när folk trivs och gillar maten min, men så här stressad vill jag inte känna mig igen. Jag var alldeles övertrött när jag gick till sängs för att inte tala om nästa dag då yrseln fanns med mig. Får se om jag hinner komma på någon lösning innan det är dags om ett år igen.
 
Idag, onsdag, är jag nästan återställd, bara lite extra tinnitustjut. Jag har just varit på middag hos en väninna på Östra Ersboda där jag bjöds på god laxlasagne och kladdkaka. Jag fick också sällskap när jag promenerade hem i stormen. Oj, vad det blåser ute och har gjort sen i natt då det ven i tallen utanför mitt fönster. Nästan så man blir ängslig över att den ska blåsa omkull. +1° är det nu vilket ska hålla i sig över nyårsnatten också. Då behöver vi i alla fall inte frysa. Konstig vinter utan snö, längtar den!
 
Jag läste mitt julbloggande från ifjol och jag har skrivit nästan samma saker. Nu är det nog dags att hitta nya saker att skriva om. Jag funderar på att återgå till mina tavlor, det som jag började med när jag påbörjade min blogg för sju år sen. Vi får se!
 
Gott Nytt År igen!
 
 
 

Jultrevligt

Kategori: Festligt

Tiden går så fort och snart är det nyårsafton. Innan dess vill jag hinna blogga om julaftonen 2015 som tillbringades på Grubbe med mina släktingar som vanligt. Årets julafton började med en fin soluppgång här på Glassgränd där jag bor med mina två katter.
Trots snöbrist lite frostvitt på taken i alla fall. Vid tvåtiden körde jag till min brorsdotter med familj där vi samlades för lite glögg och läcker saffranscheesecake innan det var dags för Kalle Anka som numera också lockar barnen. De kanske har anammat några vuxentraditioner nu och gillar det gemensamma. Tyvärr pajade kabeltv:n tillfälligt så vi missade Musse m.fl. på husvagnssemester men det löste sig då de har en vanligt TV på övervåningen med enbart en bordsantenn som lätt tog in ettan och resten av Kalleprogrammet.
Farmor G och barnbarnet L myser i soffan.
 
I år hade jag tänkt att fotografera lite detaljer kring julen men det var svårt då min kamera inte har någon riktigt bra makrofunktion. Här är i alla fall lite grandekorationer.
Ett gammalt änglaspel ger nostalgi.
De har byggt ett nytt uterum som invigdes med sin första julmiddag.
Golvklinkers återstår att lägga på men golvvärmen fungerade redan och det var härligt att sitta lite mer utomhus fast ändå inne förstås.
Värdparet närmast, sen några av oss andra.
 
Syskonen S, varav en inte bär det efternamnet längre, i köket med förberedelser.
Jag kallar dem ibland barnen men det måste jag nog sluta med då de passerat 40-årsstrecket:). Min brors barn alltså.
 
Och så en bild där jag är med :).
Alldeles lagom mycket julmat har vi, tycker jag, som väljer bort det köttiga. Brantevikssill var en ny, jättegod bekantskap.
 
Lilla A vill inte vara med på nätet längre men det sa hon först i söndags då jag redan förberett bilderna.
Hennes hår glänser så fint. Är det dumt av mig att ändå visa några bilder fast det inte är närbilder eller framifrån? Efter det här inlägget ska jag i alla fall respektera hennes beslut.
 
Barnen hade tjänat in några läckra högtalare på att sälja jultidningar. Det blev lite teknikstrul när de skulle demonstreras men till slut fick vi se färgflashar i rytm.
Tomten tror de inte längre på men vi vuxna blev ändå väldigt glada när det knackade på altandörren och en skäggprydd man kom in.
Mörkt och mystiskt! Jo, jag tror nog att barnen blev glada de också. Men nog frågade A menande om och om igen efter pappa. Några bra svar fick hon inte, men kul hade vi.
Så här såg granen ut innan julklappsutdelandet...
.. och så här såg det ut efter!
Där satt far insvept i filt och bastumössa, trött efter sin tomteutflykt eller??
Före detta kaos blev jag glad över första paketet som visade sig innehålla en önskad fårskinnsfäll.
Nyklippt sen två veckor men med tvåårgammal klänning för att inte tala om glitterstrumporna som är fulla av nagellackshejdade hål och maskor som inte syns.
 
Några pingismatcher i garaget/chillrummet hanns också med. Jag fick faktiskt vinna en över A som sen direkt tog revansch. Det är ett litet pingisbord och ganska svårt att hålla igen så man inte slår för hårt. Som vanligt en trevlig och gemytlig julafton. Nöjd och belåten åkte jag hem med mina gåvor (mycket choklad!!) efter kl 21 till mina väntande katter.
 
Resterande juldagar blev ganska lugna frånsett min efterjulmiddag för släkten som blev en mycket stressig dag innan de kom. Kanske blir det några bilder därifrån också.
 
Jag får önska er alla Ett Gott Nytt År! Gott slut-uttrycket är jag inte vän med så jag hoppar över det:).
 
 
 
 
 

Fototriss - Jul

Kategori: Festligt

En lite julig triss ska jag väl hinna med innan jag åker ned på stan för att träffa vännen och köpa sista julklappen. Utanför jobbar traktorn med att skrapa frusen blötsnö från gång- och cykelbanor men solen skiner och det är tråkigt nog plusgrader så det tunna vita kommer att försvinna.
 
Inomhus däremot lyser det av rött, guld, silver och glitter för jag gillar att julpynta. Inte så stilfullt direkt utan bara mycket härligt varmt juligt. Min gamla tramporgel med fyra trasiga tangenter får åskådliggöra det.
Jag har ärvt den av min mor som kunde spela på den. Jag däremot, kan bara klinka "Gubben Noa". Två fulsnygga loppisvaser som jag aldrig har sett någon annanstans har jag fyllt med tomtar. De skrek till mig att köpa dem för 35 resp 40 kronor och jag har letat på nätet för att se var de kommer ifrån men inte lyckats. Nu får de vara med i julpyntet.
 
På bordet min tomtesläde från Fyrklövern tillsammans med de fina rosorna jag fick av väninnan då jag bjöd henne på litet glöggkalas i torsdags.
Svårt få den perfekta skärpan utan blixt men med blixt blir det så kallt och för ljust, upplever jag. Jag kanske skulle ha väntat till mörkrets inbrott innan jag tog bilderna.
 
Svårt med skärpan är det också när man utomhus får fint julbesök. Den hittade min kokosnöt igår och idag var det till och med två av dem men bara en fastnade på bild.
Så fint tecknad den är, vår större mest vanliga hackspett.
 
Det blir min juliga triss och med det får jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
 
Andras bidrag till samma tema hittar ni här.
 
 

Julbord på Messen

Kategori: Festligt

Den 6 december träffades 9 personer från UMeGänget för att äta årets julbord. Vi hade valt restaurang Messen som just ligger i den gamla officersmässen på I20 som lades ned 1997. Först bjöds vi på ett glas glögg och sen visades vi in i Prinsessrummet som var så här fint.
Längst till vänster ser ni foton på prinsessorna från 50-60-talet. Vi kände inte igen alla men de flesta av Hagasessorna var med samt mamma Sibylla och några till.
 
Jag passade på att fotografera julbordet innan gästerna vällde in. Sill- och laxbordet hade dekorerats med en glad gris. 
Det kanske inte är så dumt, kommer jag på, för vid nästa bord skulle hen inte längre varit glad :).
 
Kött- och varmrätter på bordet bakom granen. Som vanligt saknar jag grönsaker. Kokt rödkål var det enda som fanns.
Härifrån tar jag ingenting utom rödkålen då och Janssons av varmrätterna. Sen fick jag tips att det fanns grönsaker bland de varma kötträtterna så jag gick dit och tog mig en jättegod palsternacka samt några brysselkål men de var råa och gick inte att äta, för mig i alla fall. Något fel är det när det inte går att fixa tillagade grönsaker, t.ex. grönkål, brysselkål, rotfrukter m.m. som visst hör julen till.
 
Sen jag började äta julbord igen för ca fem år sen har jag saknat det gröna varje år. Jag har ringt dagen innan och bett om grönt och nästan alltid blivit hänvisad till att säga till när jag kommer på julbordsdagen. När jag har gjort det på plats fungerar det inte. I år fick jag rå rödkål, ett halvt skivat äpple, en halv klyftad apelsin, några nötter och lite grovt bröd i krustader. Jag som bara ville ha en grönsallad och kanske några varma grönsaker som motvikt mot allt det feta och tunga i julmaten. Min mage klarar inte rå svårsmält kål m.m. så jag åt äpplet, apelsinen och nötterna, som vanligt besviken. Garaget, som vi besökte ifjol, hade ansträngt sig och gjort tillagade vegetariska varmrätter, gott men också det ganska så kraftigt. Jag önskar mer lättsmält grönt. Får se om jag bryr mig om julbord nästa år, men det är ju så festligt och så roligt att gå ut många tillsammans.
 
Godisbordet däremot frossade jag ifrån. 
Där fanns massor av gott :)!
 
I prinsessrummet fanns en pampig vacker spegel med mig framför och några av oss som anas däri.
Förrättstallriken blev full fast jag glömde sillen och tog den efteråt.
Gott hemgjort knäckebröd också. Inledningen på julbordet är alltid läcker med alla olika sorters lax, löj- eller sikrom och skagenröra med massor av fina räkor som jag är extra förtjust i.
 
Gamle kungen, Gustav den femte övervakade oss vid bordet.
När jag var liten var det Gustav den VI Adolf som var kungen. Honom gillade jag jättemycket minns jag, tror han utstrålade pappavärme vilket tilltalade en liten flicka som jag.
 
Min efterrättstallrik var välfylld. Vid bordet stod det bara små tallrikar men vi, jag och H, hämtade stora från varmrättsbordet.
Godast var faktiskt Ris à la Malta med hjortronsylt. 
 
De andra har små tallrikar men blev nog nöjda de också.
Den bästa gruppbilden får jag inte visa för två i gänget vill absolut inte vara med i min blogg eller på nätet överhuvudtaget. Åh, vad jag önskar att de kunde ändra sig för jag anger ju aldrig några namn och ansikten kan blurras bort, men det räcker inte heller vilket jag måste respektera.
 
För jag vill inte heller att någon annan ska publicera bilder på mig utan att fråga. Jag upptäckte faktiskt att det har VK.se gjort ifjol. Det finns bilder på mig när jag fågelskådar med mitt namn under. Jag är så gammal att jag tänkte väl bara att det skulle komma i papperstidningen, inte på nätet där jag sällan kollar tidningen. Men det gör egentligen ingenting när sammanhanget är trevligt.
 
Efter några timmar bröt vi upp och då upptäckte jag att rummets ingång vaktats av denne timide militär.
Han bara stod där helt tyst och stilla som en pust från en svunnen tid.
 
De andra gick hem men jag och väninnan S fortsatte fotografera omgivningen. I trapphuset hängde gamla vapen.
Dörren ut var väldigt svår att öppna. Vi kämpade som tusan och till sist fick vi upp dem.
Då upptäckte vi att vi tänkt gå ut på den mörka baksidan. Pust! Tur att ingen såg oss. Betydligt lättare var det att gå ut rätt väg. På väggen hängde lite info om byggnaden.
Bilden på huset blev inte bra men jag visar den ändå.
På tredje våningen fanns forna officersmässen, numera Messen, där vi avnjutit vårt julbord.
 
På gården en kanon som minner om förr.
Två i gänget har gjort lumpen här och kunde berätta en del. Alltid roligt att få veta mer om sånt man själv aldrig varit med om.
 
Jag unnade mig en lång promenad vilket var skönt efter allt man stoppat i sig. Ända hem till Ersboda gick jag inte utan tog 5:ans buss från Vallarestigen.
 
Ikväll blir det mer julbord har jag just fått veta. Umegänget ska träffas på Ersboda Folkets Hus för After Work innan jul. När jag ringde dit för att säga att jag inte äter kött fick jag höra att de skulle bjuda på en buffé med lite julkänsla. Däremot skulle det finnas gott om grönsaker på plats, lovade hon mig, bl.a. en grönkålspaj. Det låter jättegott :)! 
 
Jag önskar er en skön sista adventshelg. Ute är det nu ett tunt vitt täcke, blöta flingor singlar ned då det är en plusgrad, tyvärr. Men det blir i alla fall lite ljusare tills det tinar/regnar bort.
 
 
 

Kalas

Kategori: Festligt

Ja, alltså mitt när jag fyllde alldeles ojämnt för nästan en månad sen. Ikväll har jag varit på brorsdotterns kalas och fått se gamla superåttafilmer min bror tagit på 70-talet som förts över på dvd. Jätteroligt! Speciellt gott är det att få se min kära gamla pappa som jag miste redan när jag var 19 år. Jag minns hur mycket jag tyckte om honom och saknaden var stor.
 
Jag är sladdbarn och min far var hela 52 år när jag föddes. Äldre än 71 blev han inte utan gick bort i april 1974 efter en längre tids sjukdom. Jag tyckte om att få se honom frisk umgås med familjen på stugan som vi ännu har kvar. Nostalgi!
 
Dukat och klart inför kalaset!
Jag börjar alltid med bubbel, med eller utan alkohol i vardagsrummet med diverse små tilltugg. Då är det så rörigt med alla som kommer, paket som ska tas emot, ev. blommor som ska sättas i vas, servering och välkomstskål att det inte blir av att ta något kort.
 
Sen kokar jag kaffe/te och ställer fram mitt hembakta fika. Dumlekakor är alltid gott, ett säkert kort som också barnen gillar. Dessutom bananchokladmuffins, sega hallonrutor och bärtårta med egenplockade bär, förstås :).
 
Alla min syskonbarn med respektive och barn kom samt min egen vän/särbo Å.
Alla syns inte på denna bild men här kommer två till som min brorsdotter A skickat.
J, brorssonen, försöker se bister och respektvingivande ut, men man ser busglimten i ögonen :).
 
Oj, så skoj det var här.
Det är alltid roligt att träffas allihop men tiden går så fort. Efteråt undrar man vad vi egentligen pratade om, fast det är väl det som är att umgås med nära och kära.
 
Paret E är så fina tillsammans.
Mysiga, trevliga och ser bra ut gör dom också :).
 
Vi tog en liten promenad bakom husen.
Far och dotter gillar det gröna.
 
Och så en liten släktbild utanför lägenheten min innan de åker. Ja, tre har redan åkt.
Resväskan är lite kul. Den är min från 70- eller 80-tal, nu fylld med vykort, album m.m. från min mamma, brorsdotterns farmor som skötte henne mycket när hon var liten. Hon var nämligen bara tre år när hennes mamma gick bort i leukemi och min bror blev ensam med två små barn. Då var det tur med en duktig och kärleksfull farmor. I alla fall, det är jag som har samlat diverse minnen i resväskan med en förteckning på vilka hon hade kontakt med, släktförhållanden och annat som bara jag minns. 
 
De har haft den ett tag men trodde tydligen jag ville ha tillbaka den, men si det ville jag inte utan tyckte att den får följa med kommande generationer. Därför bar de iväg den igen.
 
Sen blev det tomt och jag var ensam med mina kära katter.
Lilla goa kissen har haft det jobbigt sen igår lunch. Hon började kräkas, eller det var mest kräkreflexer och ville till slut inte äta något, varken flytande eller fast. Jag kontaktade veterinär igår kväll men de bad mig avvakta över natten. Jag tvingade i henne vätska med en liten spruta men hon fortsatte hulka.
 
Idag tog jag katten till veterinären som sövde henne och hittade ett långt grässtrå (1 dm) som satt fast i strupen ända upp till näsan. Stackars liten, men nu är det borta. Jag kom hem med en groggy katt som sakta men säkert blev sig själv igen. Så glad jag blev när hon klarade av att äta torrfoder igen. Tårar i ögonen hade hon också. Inte vet jag om katter gråter eller om vätskan berodde på annat men visst blir man ledsen för hennes skull.
 
Det jobbiga är att jag ska resa bort nu några dagar och lämna dem ganska ensamma förutom kattvakterna som tittar till dem två ggr per dag. Jag hade velat få ta hand om henne så jag ser att hon är helt återställd innan jag far. Just nu ser jag att hon redan har piggnat till och hoppar som vanligt mellan möblerna så det kanske går bra. Bra aptit har hon också, likaså fungerar det på lådan. Ja, då ordnar det sig nog, men lite ängslig är jag allt. 
 
Bra minnas fina presentbordet. Den läckra chokladen är redan slut men champagnen är kvar.
Boken har jag snart läst ut. Rolig och lättläst är hon, Viveca Lärn.
 
Ha det så gott i veckan! Jag drar till Sardinien och hoppas på sol och värme.
 
 
 

Fler kräftfester

Kategori: Festligt

Vid tre tillfällen åt jag kräftor i augusti och naturligtvis har jag några bilder att visa på de två senare. Varje år sen ca 20 år tillbaka har jag och två väninnor sen Dragonen-tiden träffats på sensommaren för att äta kräftor m.m. Oftast är vi på min stuga men några gånger har vi varit hos K på Grubbe också.
Kräftgubben har varit med många gånger och börjar gå lite sönder, tyvärr, men funkar än. Välkomstdrinken tog vi på baksidan där solen värmde gott strax efter 17.
Rosa bubbel bjöd jag på, med goda oliver. K hade med läckra tilltugg också förutom förrätten som bestod av tortillasnittar med lax resp getost. Mycket smarrigt! De var så många att jag hade några kvar till kommande dagar också :).
 
Vädret den 14 augusti var fint med sol och ljumma vindar. Jag hade badat tidigare så jag iddes inte blöta mig igen när väninnorna kom, men K som gillar lilla Kullasjön hoppade i medan vi andra vilade på bryggan.
Skönt var det säkert men det hade vi också :).
Halv sju var det inte någon sol kvar på bryggan men en stund ute gick bra innan vi gick in i kära uterummet för att ta oss an de röda godingarna. Här har vi en äkta färsk svensk kräfta äntligen.
Visst är den söt, lilla smörgåsen till vänster? Innehåller självklart smör, eller ja, Norrmejeriers Norrgott i alla fall. Jag fann den på loppis för några år sen och gillar den skarpt. Skålen är min sen 70-talet. Inte tycker jag den är vacker men använder den ändå. Och 70-talsporslin är säkert i ropet numera.
Sen gick vi över till de mer svårknäckta klorna hos de kinesiska frysta, men de smakade gott de också. H bjöd sen på supergod creme brulée med knäckig yta. Vi gör alltid så att vi delar på uppgifterna. Enklare och mer spännande då vi inte vet vad som bjuds på. 
 
När väninnorna åkte hem efter 22 var det riktigt kolmörkt ute i skogen och jag började känna en svag längtan hem till vanliga lägenheten bland mer folk. Morgnarna däremot var hur sköna som helst.
Klockan var halv sju och älvorna hade inte riktigt dansat färdigt. Vi ser grannens mysiga fikaflotte som de ljudlöst kan åka omkring med då den går på el.
 
Det gick ändå bra att sova de kommande två nätterna och sen kom vännen min på besök för nästa kräftätning. Lite solning på bryggan och så kom änderna och ville få sin andra portion bröd för dagen.
Fantastiskt att hela familjen fick växa upp. Nu är det inte så lätt att se vem som är moder resp barn, eller hur?
Jo, hon längst bak som har koll på ungarna är lite större, men stor skillnad är det inte.
Slörpdags. Goda de här också inköpta hos Liedl för en billig penning. Krondillen doftar så gott och är lite vacker också, bakom mitt öra.
Rackarns, jag glömde sminka mig. Då ser man lite trött ut i ögonen, tycker jag. I alla fall jag som har vita, nästan genomskinliga strån. Ibland tycker jag det är lite fånigt att lägga ut bilder på sig själv så här, men som jag förklarat tidigare fungerar bloggen både som album och trivseldagbok. Från början lade jag inte alls ut bilder på mig själv på bloggen men sakta men säkert har modet och lusten att vara med på bild ökat. Jag tänker inte längre på hur offentlig man egentligen är här på nätet. Men jag anger aldrig namnet vid bilden i alla fall. 
 
Jag googlade på mitt eget namn en gång och då kom det upp bilder på mig, Barbro S..., men det var inte alls bilder på mig. Förstår inte hur kopplingen går till, ibland var det människor, ibland helt andra saker men min nuna fanns inte där. Så skönt:)!
Fullmåne över Glassgränd den 28 augusti.
 
Efter det sällskapet sov jag bara en enda natt till ensam på stugan med mina katter medan båda närmaste grannarna redan flyttat därifrån. Sen var det skönt att återkomma till bostadsområdet Ersboda även om jag alla fina dagar längtar tillbaka till stugan. Ja, inte nu i slutet av september. Nu har det gått över och jag trivs där jag är. T.ex. denna regniga dag då jag tagit det lugnt, småpysslat inomhus och sett en småmysig västern på ettan, med Katherine Hepburn och John Wayne. När de skjuter som mest stänger jag av ljudet. Bra knapp det där, mute!
Det blommar fortfarande fint på stugan när jag hälsar på för att sakta vintra, bära in möbler m.m. Denna trefärgade Verbena köpte jag billigt oblommande. Den tog tid på sig men blev till slut riktigt fin.
 
Snart bara ett gammalt inlägg kvar innan jag hunnit ifatt mig. Jag väntar på ett godkännande av en släkting innan jag vet om jag får använda ett foto. 
 
Ha en trevlig vecka!
 
 

Sommarfest

Kategori: Festligt

Som jag berättat många gånger är jag med i en vänskapsklubb som hittar på olika aktiviteter året om. I söndags vandrade vi t.ex. en del av Tavelsjöleden i härligt sensommarväder. Åtta personer gick åtta relativt lätta kilometer i varierande skogsmiljö. Två fikapauser hann vi med under dagen men inga bilder tog jag.
 
Från i somras då vi träffades i min stuga däremot finns det några bilder att visa. Det var lördag den 18 juli med ostadigt väder. Vi hade länge varit osäkra på om vi skulle ställa in men valde till sist att genomföra festen. Sådan tur hade vi att solen sken på oss där vi samlades på min brygga för lite bubbel med tilltugg.
Fräscha jordgubbar, läckra snacksoliver och lite annat retade aptiten inför kommande brunch som delvis bekostades av föreningen.
H demonstrerar hur man tar en selfie, R ler i mjugg. Halloumi med chili blev en höjdare. Det har jag provat förut och vet att det brukar gillas.
 
Efter den sköna inledningen påbörjade vi en kubbcup på baksidan av stugan. Med sin ojämna skogstomt är det en utmaning att ställa upp pjäserna men det gick.
Överlägsen vinnare i första omgången då vi spelade två mot två blev O med okänd partner. Jag tog massor av bilder men först när jag fick tips av L att ställa in "frys händelse" på kameran blev de bra. Själv blev jag utslagen fort i en mot enkampen, tyvärr. 
 
De andra fick gå en tipspromenad med Barbrokunskap (samma som när jag fyllde år fjol) medan jag dukade fram buffén. Vi intog brunchen som jag och två andra kvinnor förberett, bl.a varmrökt lax med romröra, grillad kyckling i bitar, färskpotatissallad, melonsallad, bönröra m.m. läckerheter, i uterummet då molnen tätnat. Sen var det inte mer än rätt att männen fick diska och torka efteråt.
 
Regnet började anas i luften så vi skyndade oss att avsluta kubbspelet. Då blev kanske lite oväntat H slutlig vinnare. Fast helt oväntat är det inte, H brukar vara skicklig.
Det blev till att bänka sig i uterummet igen för kaffe/te och go'fika. En annan H hade förberett frågor à la på spåret om Umeå där vi verkligen fick gnugga geniknölarna. Lite för svårt var det men en utmaning som några i alla fall lyckades knäcka delvis. Våra vinnare fick varsin stor chokladkaka som snart gick laget runt. 
 
En mycket trevlig dag i vänners sällskap. Resten av dagen vräkte regnet ner och så här såg det ut dagen därpå.
Min tilltufsade sommaräng eller ogräsodling som brodern kallar den.
Nu i höst har de grävt för bredband och allt detta är blott en bred sandsträng, bara enstaka växter i kanten finns kvar. Lite synd är det allt men en del som även jag kallar ogräs försvann och det är väl inte helt fel.
 
Trevligt besök blev det på morgonen också då denna stora hackspett hälsade på.
En härlig, lite ruggig, spillkråkeunge, så söt!
 
Lite fler fågelbilder, alldeles nytagna. Denna lilla vän satt på lyktstolpen utanför mitt fönster och lät sig villigt fotograferas.
När jag först såg den tänkte jag på pilfinkhona eller unge men nu är jag osäker. Säker är jag däremot på nästa art som i stort antal fyllde grandungen igår, stararna som inte är så vanliga längre.
Staren som här kalasar på mina röda vinbär. Det får de så gärna för jag har gott om dem och än finns de kvar.
 
Jag har faktiskt tänkt den tanken flera gånger i år att när jag var liten fick vi ju skydda våra vinbärsbuskar för alla fåglar som ville äta upp dem. Först i år, när jag har haft min buske i nästan nio år, kom fåglarna. Så roligt!
 
Snart ska jag ut och måla min kattrappa vit. Ut och ut, jag får hänga mig över balkongräcket för att nå så långt som möjligt. Varför har jag inte gjort detta när katterna bodde på stugan kan man ju undra, men det bara inte blev så i  år. Jag tittar ut på förrådet och ser när fukten dunstat från taket att det börjar bli varmt nog.
 
Härliga höstdagar har vi. Igår orienterade vi i Nydalaskogen, klättrade över stock och sten, kämpade oss över mjuk myrmark så benen fick verkligen jobba hårt. Armarna och ryggen ansträngde jag istället på stugan i tisdags då jag så sakteliga börjar bära in trädgårdsmöbler m.m. I måndags spelade jag golf. Visst borde jag ta det lugnare med tanke på min diagnos, men snart kommer vintern då passiviteten får bre ut sig och mina ansträngda muskler får vila.
 
Mina kära katter har fyllt tio år vilket enligt en beräkningsmetod motsvarar 58 människoår. 
På min grannes mer soliga entré låg de båda två så avslappnade när kalaset (mitt, inte deras:)) var avslutat i lördags, men innan jag hämtat kameran hade Tusse lämnat platsen. Kvar ligger kära Desirée och njuter.
 
Ha en skön fortsatt vecka!
 
 

Restaurang Älvtået i kulturlandskap

Kategori: Festligt

Efter en skön dag med trädgårdsarbete här hemma, ogräsrensning och gräsklipp i litet format, samt lite bärplock nära, så unnar jag mig en stund vid bloggen min ikväll. Det är dags att så småningom beta av de utflykter och fester jag inte hunnit visa tidigare. Utan inbördes ordning kommer de så sakteliga.
 
Jag börjar med den andra augusti då vi i UMeGänget hade en cykelutflykt till nya restaurang Älvtået. Den ligger så fint vid gamla Häradsvägen som går genom kulturlandskapet nedanför Grubbe/Västerhiske. Jag tog bilen då jag då bodde i stugan och en cykeltur på 1,5 mil kändes för lång. Dessutom skulle jag ju golfa efteråt så bilen behövdes. Jag parkerade vid en byggarbetsplats i närheten och promenerade ner till restaurangen.
Vackert är det med ängarna runt omkring. Det har länge funnits ett hot om att de skulle förstöra detta vackra stadsnära landskap med en motorväg men nu ska nog det hotet vara avvärjt, som tur är.
Huset där restaurangen nu byggts har funnits länge men matstället är alldeles nyöppnat i sommar. Jag var först på plats och fixade ett /två bord åt oss strax innan de andra sex anlände per cykel. Vi gick in och beställde diverse godsaker och slog oss ned utomhus.
Kära väninnan hade precis som många andra beställt rabarberkakan. Men jag var hungrig och tog en macka med lax. Här serveras en likadan men inte till mig utan till H som ni inte får se, tyvärr.
Lite kan ni ana hans närvaro här till vänster där ni ser mig och S skratta gott åt O som lånat kameran och fotar för fullt.
Härligt fräscha blomsterarrangemang omgav oss.
Sommarvärmen hade inte riktigt kommit efter den långa, kalla och blöta inledningen på sommaren men skyddade av husen mådde vi riktigt gott utan att frysa. Alldeles vindstilla var skönt den dagen, senare blev det nog för varmt.
 
En av gänget visste att ladan bredvid var riktigt gammal så jag måste förstås föreviga den på bild. I närheten fanns en informationstavla om bostället Gran där bl.a. landshövdingar bott, men tyvärr nämdes inget om hur gammal denna lada skulle vara så jag vet inte.
Jag gick ned till älven för jag hörde sjöfåglar låta men väl där såg jag inga andra än måsar. Däremot la jag märke till vilket högt vattenstånd Umeälven hade. Snösmältningen i fjällen kom igång så sent i år.
På vägen tillbaka till min bil njöt jag av det vackra landskapet som får förbli orört.
Svensk sommarbild, eller hur? Umeå fick sina stadsrättigheter 1622 av Gustav II Adolf men före det var tanken att staden skulle anläggas i Backenområdet dit denna lilla väg går. Så Häradsvägen har anor tillbaka till 1500-talet. Den tanken svindlar, för mig i alla fall. Här har jag cyklat massor av gånger i min ungdom bara för att få en cykeltur, eller för att hälsa på brorsan som då levde och bodde på Backen, just på Häradsvägen 12, faktiskt, men det var/är ett villaområde. Här trivs jag och många fler som promenerar, joggar, cyklar eller bara är. Positivt är denna trevliga nya restaurang som öppnat i år och säkert lockar fler att upptäcka så fint här är.
 
Molnen täcker nu himlen men jag hoppas det blir uppehåll ett tag till då vi i morgon har tänkt oss ut i skogen för att leta svamp. I går var vi på orientering i Nydalaområdet och fann tio kontroller relativt lätt även om vi fick klättra och kliva över stock och sten en hel del. Dessutom fann vi ett alldeles ljuvligt hallonställe som vi inte kunde låta vara :).
 
En trevlig fortsättning på veckan önskar jag er.
 
 
 
 
 

Juli slut

Kategori: Djur och natur.

Nu börjar den sista sommarmånaden vilket känns lite vemodigt, men än är mycket sommar kvar. Igår, den 31 juli, började med att jag optimistisk tog bilen till åkerbärsstället sen 1984. Så vått som det var igår har det aldrig varit och många var inte bären jag fann. Jag klafsade runt med stövlarna ett tag värjande mig för myggen då jag glömt myggmedlet hemma. 1 dl åkerbär blev den skörden. Jag åkte då vidare till ett gammalt ställe i Obbolatrakten där jag fann ytterligare 0,5 dl bär. Drygt fem mil och 1,5 dl åkerbär. Snacka om dyrbar skörd!
De doftar i alla fall underbart gott!
 
Solen tog sig fram mer och mer så jag gick en liten runda på tomten med kameran. Rosenskära är som jag sagt tidigare en riktig insektsmagnet.
En grön bakdel bara, men så här ser den ut i helfigur.
Vackra antenner, inte sant?
 
Som jag har kämpat med denna storvallmo som länge burit knopp men inget hände.
Knoppen såg bara så rolig ut efter regnen. Denna bild tog jag för mer än en vecka sen. När jag kom tillbaka till stugan i förrgår hade den slagit ut men också blivit illa tilltygad av häftiga regn.
När kronbladen faller bort blir den vacker igen.
 
Vid tretiden på eftermiddagen kom mina vänner B o C som jag känt sen 1974 då vi alla tre bodde på Teg och två av oss arbetade på Esso Motor Hotel, den tredje hade en syster som arbetade där.
Jag bjöd på Aperol Spritser och de bjöd på tilltugg, jättegoda smördegsrullar med pesto, små spett med melon, fetaost och mynta samt västerbottensostbräck. Åh, jag är hungrig nu när jag skriver detta och blir så sugen!! Solen sken och det var riktigt skönt ute, men de blå molnen hopade sig långsamt. Lagom till huvudrätten var det dags att sätta sig i uterummet då regnet blev riktigt häftigt och ovanligt långvarigt för att vara en skur.
Intressanta samtal om allt möjligt i drygt fem timmar. Efteråt undrar jag alltid vad vi har pratat om men roligt är det. 
 
Jag blev tydligen väldigt glad av att få servera vin till min pastasallad med varmrökt lax, squash och massor av andra goda grönsaker.
Vinet, Stoneleigh, har jag smakat en gång förut och det är riktigt gott, fruktigt med lång smak.
 
Regnet upphörde så småningom och vi tog en promenad längs stugvägen innan det var dags för efterrätt, blåbärssmulpaj med vit choklad och vaniljglass till. Ett nytt recept jag provade som smakade bra. En jättetrevlig kväll som helhet. Vi träffas inte ofta, 3-4 ggr/år kanske men det är så roligt att fortsätta hålla kontakten efter alla dessa år.
 
Kvällarna blir allt mörkare men igår dök den upp igen, jättelampan som man liksom glömt de ljusa sommarnätterna.
Lite blyg hukar den bakom tallarna. Ser ni dimman över sjön redan vid 22-tiden.Vattnet är varmare än luften så det ångar.
 
Augustimånen fascinerar mig, men på bild blir bara en ljus ring, inte det härliga ostlandskapet mina ögon ser.
Lite mysko i skogen blev det senare när mörkret tagit över och molnen strimmar himlen.
Så spännande är det på himlen ibland, igår efter att jag sett Hitchcockfilmen färdigt då klockan nästan var tolv.
 
Idag, den 1 augusti, tog jag det lugnt och pysslade i trädgården. Det gillar jag verkligen, rensa bland blommor, ta bort lite ogräs, kupa jord på potatisplantorna (3 st), alltså sköta om sina växter. Inget tungt grävande och bärande av jord som i början av sommaren utan mera finlir. Nu har blåbären mognat och i år är de massor. Jag rörde mig knappt när jag plockade min halvliter. Så lite plockar jag då och då, alltid för hands. Då hinner inte ryggen stelna och benen börja krypa när man står nedböjd. 
 
Jag fick besök av änderna som letade mat kring de fina röda näckrosorna.
Lite senare fick jag ett ryck och skrapade färg på fasaden, rensade några takrännor också så jag blev smutsig. Läge att ta ett bad igen :). En dryg vecka sen sist. Ca 19-20° i vattnet. Det låter inte varmt men det var jätteskönt och jag simmade länge.
 
Nu är jag hemma en stund som ni förstår då jag inte har dator på stugan. Snart dags att återvända till mitt smultronställe på jorden.
 
Ha en skön augustihelg!