konstbarbro

Efterjulmiddag

Kategori: Festligt

Även juldagen bjöd på en fin soluppgång.
Några dagar senare bjöd jag mina släktingar på middag hemma hos mig.
Jag vid mitt juldukade bord med fiskreceptet uppslaget. Dagen var stressig, ända sen kl 10 hade jag varit igång, bara gått ut kort till soprummet två gånger. Ett njutbart bad hann jag också med men mer än 20 minuter låg jag nog inte där. Normalt brukar jag ha förberett maten men i år gjorde jag allt samma dag då min hjärna varit planeringstrött. Inte bra kände jag då stressen nästan blev olidlig. Ändå kan man le och vara trevlig.
 
Min systerdotter kom lite tidigare och hann hjälpa mig med att tända ljusen i alla fall.
God Höga Kustenglögg, alkoholfri, men för en del med lite spets, bjöd jag på samt tilltugg med olika röror. I år en med matjesill i och en med röd rom samt philadelphiaostkex med gurka till barnen. Här slappar männen i släkten och låter sig väl smaka av mina godsaker.
Jag var mest i köket från början och kämpade med min fisk- och skaldjursgryta med saffran. Något fel var det på receptet då det blev alldeles för mycket. 
Jag var först tvungen att låna en extra kastrull av min granne men sen kom jag på att jag äger en alldeles oanvänd wok som jag säkert fått av någon bokklubb. I den rymdes hela grytan med musslor och allt. Den blev jättegod och alla tog om minst en gång. Ändå blev det fyra portioner över så visst var receptet något överdimensionerat. Men då har jag istället rester i frysen:).
 
Jag lånade kameran åt barnen men de lekte bara med den så inga bilder gick att använda. Lite för kul att busa med varandra och ta närbilder, tydligen. Min nyckelringstavla roade också.
Sorry A, men det här är den sista! Inte många av er som har kvar en fast telefon som min, eller hur? Jag gillar att sitta still när jag pratar i telefon och den strålar inte alls. En bärbar DECT-telefon lär avge mycket strålning har jag läst och jag är känslig för sådan så jag behåller min kära Respons så länge den fungerar.
 
Till efterrätt bjöd jag på mjuk pepparkaka med kolasås och lingon och även den mottogs bra. Roligt när folk trivs och gillar maten min, men så här stressad vill jag inte känna mig igen. Jag var alldeles övertrött när jag gick till sängs för att inte tala om nästa dag då yrseln fanns med mig. Får se om jag hinner komma på någon lösning innan det är dags om ett år igen.
 
Idag, onsdag, är jag nästan återställd, bara lite extra tinnitustjut. Jag har just varit på middag hos en väninna på Östra Ersboda där jag bjöds på god laxlasagne och kladdkaka. Jag fick också sällskap när jag promenerade hem i stormen. Oj, vad det blåser ute och har gjort sen i natt då det ven i tallen utanför mitt fönster. Nästan så man blir ängslig över att den ska blåsa omkull. +1° är det nu vilket ska hålla i sig över nyårsnatten också. Då behöver vi i alla fall inte frysa. Konstig vinter utan snö, längtar den!
 
Jag läste mitt julbloggande från ifjol och jag har skrivit nästan samma saker. Nu är det nog dags att hitta nya saker att skriva om. Jag funderar på att återgå till mina tavlor, det som jag började med när jag påbörjade min blogg för sju år sen. Vi får se!
 
Gott Nytt År igen!
 
 
 

Fototriss - Nära

Kategori: Nära och kära

Dagen har fyllts av besök på Forslunda julmarknad med UMeGänget och i övrigt stilla aktiviteter då det var julfest igår. Tänkte först strunta i trissen men temat "Nära" kräver inga större utsvävningar/utflykter. Jag fick bara tänka till lite.
 
Det är lätt att koppla ordet nära till kära så en sådan triss får det bli. Mina kära tomtar som ligger i varsin kartong i förrådet den största delen av året får äntligen komma ut och vara nära varandra.
Vännen och jag träffades i eftermiddag för att se på reprisen av "På spåret" tillsammans. Lite fotnära blev det då.
Det är jag som gillar motivsockar :). Vi började med lite korsordslösande då teven var avslagen.
 
De käraste jag har är inte så ofta nära men här lyckades jag få dem på bild innan de särade på sig.
Tyvärr hann Desirée vakna av min närvaro. De börjar då slicka varandra så sött och kärleksfullt. Efter en stunds rengöring börjar de istället att slåss lite lätt eller stannar upp och tittar ilsket på varandra innan de går åt var sitt håll. Det är så lustigt att detta goa alltid slutar med småbråk. Mysko!
 
Fler närafoton hittar du hos Fototriss.
 
 

Jul igen

Kategori: Festligt

Tur att julen varar ett tag men innan nyår vill jag i alla fall hinna blogga om julaftonen. Ifjol beskrev jag så detaljerat det årets julafton att jag nu nöjer mig med några få bilder. Vi var på Grubbe som vanligt hos min brorsdotter med familj och det var en vackert snövit men kylig afton när vi samlades en timme före Kalle.
 
Minstingen börjar bli stor men än är klappar något väldigt spännande som man måste kolla in.
Efter lite tjat på mamma och pappa fick hon så småningom också öppna ett paket i förväg. Där låg det allra sötaste lilla mjukisdjur med namnet Yahoo, tror jag, för vi associerade till Yohio, han som sjunger i japansk utstyrsel.
 
Efter Kalletimmen hjälps vi åt att fixa julbordet som vi avnjuter i lugnt samspråk. Lite foton vill man också ta. Här är värdparet.
Efter maten är det viss otålighet hos barnen som här trängs i fåtöljen. Där ser ni också A:s nya gosedjur i hennes famn.
Tomtedramatiken har jag redan beskrivit i mitt förra inlägg, se här.
 
Klapparna delas ut och på bordet växer paketberget. Det är ändå måttligt då det är bara vi vuxnas paket som befinner sig där. Vid min sida G-I, mor och svärmor till värdparet, som också är med alla år.
Min brorson måste också få vara med på bild med oss andra.
Jag är nöjd med årets outfit för jag gillar ju rött som jag säkert nämnt tidigare. Bekvämt men också ganska fint med mina grafiskt mönstrade byxor. Sista dagen före julafton var jag ned på stan och kollade in en snygg röd spetsklänning som jag noterat tidigare men nu fanns bara stora storlekar kvar så det fick bli något jag haft tidigare, men inte just på julaftonen.
 
När jag åkte hem senare på kvällen var det hela -17° och resten av helgen blev kylig som utlovat med klimax i söndags då det var kallare än -20. Just den dagen bjöd jag släkten på efterjulmiddag som jag brukar. Det blev kantarell-,spenat- och västerbottensostpaj, alltså allt i ett med sallad till, sen vit chokladpannacotta med hallon/blåbär och mandelflarn.
Barnen var inte så förtjusta i paj även om L åt en liten bit men A vägrade. De fick lite smörgås istället så de blev nöjda.
 
Jag började med Höga Kustenglögg som fick mycket uppskattning av alla, även barnen ville smaka mer. Jag köpte den på Gammlia julmarknad och den var härligt kryddig och inte alls för söt. Till det lite småtilltugg, smördegsbollar med västerbottensost (igen, vad gjorde man utan den?) och kummin samt rågchips med romröra. 
 
Efter ätandet var det dags för spel, både memory och ishockeyspel togs fram.
Först måste man sätta ihop spelet som stått oanvänt länge i förrådet. Även pusslet försökte de sig på en stund.
Men det var ordentligt svårt, detta pussel som jag köpt på Willys för en billig peng. Jag valde ett motiv med massor av detaljer så det inte skulle bli så svårt som de med stora fält av himmel och hav. Men detaljerna återkom på många ställen och det var inte alls lätt. Roligt ändå!
Lilla A hade en jättefin tröja, så passande hos en kattvän som jag.
Så söta de är båda två!
 
Igår blev det istället en väldigt lugn dag då jag i sällskap av katterna fortsatte att pussla.
Bra att få hjälp med letandet. Sen hann jag också med en skön promenad i solskenet och diska/städa undan efter söndagens middag. Vännen som haft sin son hos sig nästan en vecka kom förbi med det som var kvar av DN:s söndagskorsord. Mera hjärngympa är bra men jag kände mig lite mosig. 
 
Lite vila behövs nog emellanåt. Därför är det skönt att nu är pusslet färdigt så jag kan tänka på annat ett tag.
Läckert guldigt, inte sant? Idag har vi handlat till morgondagens middag. Vi ska vara här hos mig då jag är kattvakt till en grannes katt. Kanske åker vi ned till stan och minglar med andra firare till storfyrverkeriet.
 
Jag önskar er alla ett Gott slut på det gamla året och förstås ett Gott Nytt År efter det! 
 
 
 

Tomtekoll

Kategori: Festligt

Tiden går fort eller så är jag ovanligt ineffektiv för jag har inte hunnit skriva något här sen före julaftonen. Nu borde jag men känner mig så inninordenstrött att det bara får bli helt kort.
 
Barnen har börjat lista ut att det inte finns någon riktigt tomte men helt säkra kan man ju inte vara. Det knackades lite här och var men ofta var det morbror J som skojade med barnens förväntan. Till slut såg de i alla fall en person med skägg och lykta utanför altanen.
Pappan ropade, barnen kom och tittade, sonen tvärvände sen och rusade till garaget där han mötte sin mor med avslöjande skägg och lykta, dock inte på sig, men i närheten. Hon nekade förstås och vi andra hade roligt åt diskussionerna med barn som inte riktigt kunde vara säkra men ändå nog förstod att det inte stämde, det där med tomten. Jag har i alla fall njutit av alla år som vi har haft besök av olika tomtar med säck och lykta i detta hem där jag deltagit i julfirande sen 2006.
 
Hur som helst blev alla glada när säcken med klappar hämtats in och började delas ut tillsammans med alla andra paket under granen av lilla A. med stor frenesi.
Mer om julfirandet kommer senare när min energi förhoppningsvis återvänt. Nu måste jag bara ut och få mig lite dagsljus och frisk luft även om kylan är svår, hela -17° just nu. Till i morgon utlovas tråkigt nog plusgrader och regn.
 
God fortsättning!
 
 

Firande i Skeppsvik

Kategori: Festligt

Gårdagens kyliga höstdag fyllde jag med att tvätta en maskin, diska undan överfylld diskbänk, sortera och fixa lite papper. Sen åkte jag till stugan och plockade undan några växter och krukor m.m. i den kalla nordanvinden. Jag hade tänkt försöka lasera lite men hejdade mig och det var tur för efter någon timme kom en skur. Inte stor men våt ändå.
 
Sommarblommorna är fortfarande fina och jag satte dem bredvid varandra i blomsterbåten där de får värma sig tillsammans tills frosten tar dem. Inatt var det -2° så den kanske redan knäckt dem. Fast här på Ersboda ser det ganska oförstört ut.
 
En bild på presentbordet  sen fredagen den 5 börjar jag med.
Röda rosor är så vackra, choklad så ljuvligt gott, ett lyxigt spa-kit likaså samt presentkort m.m. Så roligt att se fram emot kommande inköp när tråkiga vintermörkret börjar ta över.
 
Idag är det en lika vacker och kyligt blåsig dag, men nu tar jag itu med annat innejobb. T.ex. att blogga om när mina släktingar tog mig till Skeppsvik för 60-årsfirande. Jag hade kalas på stugan på fredagen, fick vila med surströmmingsfest (inte min) på lördagen och på söndag den 7 september var det då dags att träffa mina nära och kära.
Här samlas några av dem, syskonbarn, respektive och syskonbarnbarn en bit framför Skeppsviks fina herrgård.
 
Lite bus och lek hanns också med.
Jag tog dem med på en promenad ut på klipporna för lite fördrink med tilltugg. Det var längesen jag var där och jag var inte helt säker på stigen men chansade och det gick bra. Dessa fina flugsvampar lyste upp en i övrigt molnig himmel...
..men innan vi kommit fram sprack molnen upp och den ljusblå himlen visade sig med ljuvliga solstrålar över oss alla. Sen var det dags för lite bubbel. Rosa gillar jag. Förväntansfull brorson i bakgrunden.
Vi hjälptes åt med att servera, med och utan styrka.
Blå glas till blåslingad liten tjej, inte helt nöjd ser det ut som, men det stämde inte alls :). Hon hjälpte mig senare så glatt att sätta upp min tipspromenad.
Skål då! Så roligt att bli firad, hurrad och sjungen för:).
 
Tipspromenaden bestod av Barbro-kunskap. Med bilder från min barn- och ungdomstid och frågor som nästan aldrig hörde till bilden testades deras kunskaper.
Det mesta var nog lätt men en och annan klurig fråga hade jag lyckats få med. Under tiden nöjde jag mig med att njuta av utsikten.
Lite skeppsdelar kan anas, men någon kunskap om ortens skeppsverksamhet har jag tyvärr inte.
De var tre lag men ett visst samarbete kan anas så här i slutet av de tolv frågorna. Alla hade nämligen 14 rätt av 18 möjliga och det får man säga är ett gott resultat. Jag är nog inte så hemlig av mig :).
 
En självutlösarbild av oss alla innan vi vandrade tillbaka till herrgården.
Härligt att vi fick en så vackervädersdag. Tänk om det hade regnat, blåst eller varit kyligt som idag. Nej, bästa tänkbara väder fick jag på min kalashelg.
 
De bjöd mig på herrgårdsbuffén som var jättegod. Mycket gott från fisksidan, en läcker rotsaksgratäng och annat välsmakande som asvlutades med en gobit, en Tobleronetryffel.
 
Trevligt hade vi som synes.
En fin bild på L också, bara otur med glaset i förgrunden.
När alla hade fått samma poäng på tipsfrågorna slängde jag ur mig en snabb utslagsfråga bara på skoj. Vilket år är jag född? Hihi! Det blev alldeles tyst ett tag men till slut hann J först med 1954, mitt kära födelseår. Jag har fått en CD med minnen från det året, musik, radioinslag m.m. som jag ska lyssna på och kanske känna lite nostalgi. Naturligtvis minns jag inget från det år jag föddes då jag bara hann bli ca 4 månader innan det slog om till 1955 men en del finns nog som minnen från mina barnaår.
 
Jag pratade lite med chefen på Skeppsviks Herrgård om en gemensam vän som tråkigt nog gått bort alldeles för tidigt. Vi tre arbetade nämligen samtidigt på Hotell & Restaurang Dragonen på första halvan av 80-talet. Jag minns redan då S:s goda mat som nu erbjuds både på Droskan och här ute i Skeppsvik. Efter maten tittade vi runt lite i omgivningarna. Här samlas kvinnorna vid en skrinda.
Eller tjejerna kanske är bättre. Männen fann en fotboll och spelade lite. A från kvinnosidan visade sig ha stor talang. Själv är jag urusel på att träffa en boll med fötterna. Det går bättre med klubba :).
 
Jag skjutsades hem efter en trevlig eftermiddag och fyllde då på presentbordet med ytterligare några ting fast det hade de inte alls behövt då jag var så nöjd med att slippa ordna kalas och istället bli bjuden ut på middag:).
Mera vin, ett presentkort till och jättefina kort, bl.a ett som lilla A gjort till mig med teckningar och bilder av Rapunzel med långa håret. Nu några veckor senare har jag fått fler kort, några böcker och god choklad som man aldrig kan få för mycket av. Men... jag ska nog försöka att inte äta riktigt så mycket som jag gjort nu ett tag :).
 
Nu ser bordet ut som vanligt förresten. Igår tog jag in några blommor undan frosten som jag vill ska få leva ett tag till och då var det bra med plats på just detta bord.
 
Jag har börjat bli lite stel i högerhanden, tyvärr. Det känns nu när jag skrivit ett tag. När jag skulle ta på mig en ring visade det sig att fingret blivit för stort. Ringen gick inte över knogen. Borde jag vara orolig?? Den är svår att knyta, inte lika mjuk som vänster hand, kanske lite svullen men i så fall väldigt lite. Förra måndagen var jag på 60-årskontroll, drack sockerlösning, tog blodprov och fick svara på frågeformulär med miljoner frågor om kost m.m.
 
I morgon ska jag få svar på proverna och då kanske jag kan fråga om handen. Sen ska jag spela golf lite mer välklädd än tidigare denna säsong så inte nordanvindarna plågar för mycket. Ha en fortsatt trevlig vecka!
 
 
 

Bemärkelsedag

Kategori: Festligt

Ett härligt gammalt ord man inte ofta hör idag. Storebror fyllde 75 år i fredags men för att vi alla skulle kunna samlas valde vi att hälsa på honom på lördagen. Tre bilar mer eller mindre fullsatta körde då söderut mot Örnsköldsvik och vidare för att fira sin bror, morbror, farbror och morfarsbror samt några till konstellationer som blir för besvärliga att beskriva.  
 
Vid entrén till vår grannstad syntes symbolen för Umeå Kulturhuvudstad 2014.
Örnsköldsvik firar kanske med oss. Jag åker bil med brorsonen och hans fru. Vid lunchtid kommer vi fram och blir varmt mottagna av brodern J-E med särbo L. Här är hon i köket med J
L hade förberett lunch men lite återstod att göra.
Gott ser det ut och gott var det. Värdparet bjuder till bords.
Ljuvlig kantarellsås med egenplockade gula kantareller, krämig potatisgratäng, mör tjälknöl och även säkert goda älgfärsbiffar som inte jag smakar. Däremot vågade jag mig på att ta några tunna skivor av tjälknölen fast jag egentligen inte äter kött. Det var väl gott men nog gillar jag sallad, sås och gratäng mycket mycket mer. Jag har blivit en riktig grönsaksmänniska :).
 
Efter lunch med "Ja må han leva.." och "Hipp hurra" var det dags för presentöppning. En tavla såg det ut som. Jag gissar att brodern trodde jag målat en olja till honom som jag gjort tidigare och var väl måttligt förväntansfull.
Men det var det inte:). Vi hade alla 10 gått ihop om ett fotografi som J-E  länge velat ha av mig som har originalet i min ägo.
Nu blev det istället så att vi anlitade en proffsfotograf att avbilda orginalet som är ett svartvitt handkolorerat flygfotografi från 1954, mitt födelseår. Det är alltså vårt barndomshem på Grisbackaänget där det idag bara är tråkiga industribyggnader. Jag tror nog att J-E blev riktigt glad även om han inte strålar på bild :).
 
Solen sken utanför och jag bara måste gå ut och föreviga hans hus, ranchen kallad.
Det ligger en dryg mil söder om Örnsköldsvik högt ovanför E4:an. Utsikten är jättefin om man nu bortser från europavägen. Från huset fönster ser man inte den.
En liten bagarstuga tillhör också gården. Om den används vet jag inte. Huset bredvid är vedbod och förråd.
De har nästan mer snö än vad vi har här uppe i Umeå-trakten och den natten hade de haft -25° ute vilket höll på att ställa till problem då L ställt tårtorna i uterummet. Det var inte meningen att de skulle frysa, men de var jättegoda ändå. Inte märkte vi något, vi som smakade av dem båda och njöt till te eller kaffe.
 
Liksom jag är brodern uppvuxen med katter och själv har han nu tre stycken. Den yngste som turligt nog blev räddad av honom då slarviga grannar (inte de nuvarande) inte hade koll heter Tiger.
Lite ängslig över uppmärksamheten hukar han under en stol men så småningom fick vi klappa. Här är det lilla A, yngst i familjen med sina 7 år, som är närmast.
Så sööt! Jag vill också ha en kattunge, men det skulle nog inte gå.
 
De äldre katterna gömde sig i källaren men Ferdinand gick att locka fram med maten jag hade med mig.
Morka till höger däremot lät mig inte komma nära. Henne hade jag verkligen velat kela med då hon faktiskt var min katt i drygt ett år. Hon är mamma till mina katter och även till F i förgrunden som tillhörde en annan kull samma år. Men sånt glömmer ju katter. 
 
En liten familjebild, jag, syrran som är 10 år äldre och hennes dotter, min systerdotter längst till höger.
I-M håller fast vid sin analoga kamera och tar ännu pappersbilder. 
 
Sen måste vi ju också försöka oss på en riktig familjebild när vi för en gångs skull är samlade. Lätt är det inte att få 11-12 personer att se bra ut samtidigt. Först tog jag några bilder där den här blev bäst.
Nästan alla ser glada ut i alla fall.
 
Jag vill förstås också vara med och då blev det till att anlita självutlösaren. På 10 sekunder skyndade jag mig att ta plats och då blev det så här.
Det får väl duga, eller hur?
 
J skulle iväg på fest samma kväll och min chaufför m fru skulle hälsa på egna vänner i trakten så det blev för mig att tidigt åka hem med J:s familj i röd bil. Brodern tog farväl i dörren till sitt fina gula hus.
Jag är inte säker men jag tror det är minst 20 år sen jag var där sist. Då levde vår mor och det var sommar och grönt. Man kanske kan hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång :).
 
På hemvägen var det först lite dramatiskt då vi skulle ut på E4:an. Innan hela familjen var bältad var det lite bök för oss tre i baksätet och uppmärksamheten kanske inte var på topp efter alla festligheter och godsaker, så J svängde helt sonika ut på fel körfält och det var mitträcken. Första gången jag sa till hörde han mig nog inte men andra gången jag påpekade det var han väldigt snabb att reagera och backade direkt tillbaka till säkerheten. Några gula lyktor var på väg mot oss i hög hastighet men riktigt  nära var de inte, som tur var. Jag fick lite rysningar när jag kom hem när jag tänkte på vad som kunde hänt men just då var det lugnt.
 
Helskinnade efter en trevlig dag kom vi alla hem. För mig till en lugn kväll med Stjärnor på slottet och katter som ville ha lite service efter att ha varit ensamma hela dagen.
 
 
 
 

Julfirande

Kategori: Nära och kära

Det har blivit så att vi varje år samlas på Grubbe för att fira jul tillsammans, syskonbarnen med familjer, jag som är faster och gammelfaster samt syskonbarnbarnens farmor. I år saknas deras farfar som gick bort i höstas. Det kändes att någon fattades i gemenskapen. Förr om åren, före 2005 när min bror levde, firade vi alltid i hans hus på Backen där brorsonen med fru numera huserar men nu är det Grubbe som gäller :).
 
Vi träffas vid tvåtiden och får ett glas glögg med nötter och russin. I år fanns en alkoholfri som hette Kullaglögg, vilket är ett passande namn då vi alla (nästan) delar stugan i Kulla :). Sen bjuds på go'fika, hembakt av just brorsonens fru, alltid lika goda och spännande bakverk. Klapparna sprids ut under granen och när Kalle närmar sig bänkar vi oss framför TV:n. Jag tror att vi vuxna är mer förtjusta i de filmerna än barnen.
 
Jo, jag hann med att spela TV-spel med L som är 9 år innan fikat. Det var andra gången i mitt liv som jag försöker framföra ett fordon meddelst knappar och rörelser av liten apparat vars namn jag inte kommer på. Joystick är det inte....Riktigt roligt men inte mycket vore kvar av vare sig förare eller motorcykel/vespa om det vore verklighet:).
 
Efter alla tecknade kortfilmer börjar vi förbereda middagen. Jag lägger upp min medhavda gravlax i tunna skivor, skär sen tomater och gurka i mindre bitar, kokar grönkål och hjälper till där det behövs.  En match ishockeyspel hinns också med. Jag får äran att möta segraren av tidigare turnering och lyckas göra första målet. Hihi, då darrar motståndaren men med rätt vinnarskalle så slår han raskt in fyra mål och jag får se mig besegrad. Som ni hör odlar jag mitt barnasinne för det tror jag är bra och nyttigt så man inte rostar i förtid.
 
Vid femtiden är det dags att samlas i köket för det stora skickandet av juliga godsaker runt bordet.
L närmast hade med hembakt tunnbröd som hon fått av en granne. De bor också granne med själva bagarstugan som visst är fullbokad varje helg. Tunnbrödet var jättegott, riktigt härligt tunt som jag gillar. Barnen spanar redan nu efter tomten ser det ut som.
 
Nu har resten av oss bänkat sig för julmiddagen.
Värdparet till höger med lilla A emellan och så L, jag och G-I. Vi har inget överdådigt julbord men allt som behövs finns med och dessutom det gröna som jag mår så gott av. Rödkålssallad med getost, grönkål som var ny för i år men säkert återkommer då den smakade jättebra m.m.
 
I år har mammas och pappas gamla bröllopsservis sen 1938 plockats fram och får än en gång pryda ett julbord. Hela min barndom, uppväxt och ända tills min mor fick sin stroke 1992 användes det porslinet vid alla festliga tillfällen. Roligt att den kommer till heders igen. Ett utryck från min mor, Hedvig Maria, som gick bort just en julafton för många år sen. 1996 var det. Efter det har den stått i mina skåp tills jag kom på att ge den vidare till A.
 
Mätta och belåtna, disken bortplockad och med barnen allt mer otåliga samlas vi i vardagsrummet efter att barnafadern varit borta en stund. Han hinner komma igen innan tomten dyker upp till vår stora förtjusning. Ifjol sprang han bara förbi och lämnade säcken vid brevlådan, men i år får vi närkontakt med jultomten i sitt härliga skägg.
Det behövs ingen mask när skägget är så yvigt :). Han småpratar trevligt med oss alla och delar ut klappar till barnen. L i rutig skjorta tar just emot sin...
...och här är det A som får ett paket.
Hon glittrar så fint denna afton, lilla A som i år fyllt 7.
 
När tomten går vidare på sin klapprunda tar barnen över som julklappsutdelare och paketen fördelas i en rasande fart. Högarna växer framför oss alla, mest hos L och A, förstås.
L:s hög inspekteras först innan A pustar ut vid sin.
J gör tummen upp, är nöjd med sin del i det hela :).
 
Sen blir det lite action helt plötsligt och jag är med bakom kameran :).
Undrar vad som pågår?
 
Tillbaka i soffan får också jag ta emot paket.
Som ni förstår gillar jag rött i alla nyanser. Klänningen som jag skickat efter på nätet var lite mörkare röd på bilden men jag gillar den ändå jättemycket. Tyget är viscos med lite elasta, en mycket skön kvalité.
Ser ni så paketen och min klädsel matchar? Nyklippt är jag också men frissan vågade inte helt klippa nacken så kort som jag ville fast jag hade ett foto med från förra gången när jag var så nöjd. J i bakgrunden bläddrar fundersam bland sin gåvor. 
 
När alla fått sina paket startar det lilla kaoset när vi samtidigt öppnar våra paket,  visar upp och tackar till höger och vänster medan julpapper, kartonger och snören brer ut sig i rummet.
Så småningom lugnar det ned sig och L:s klapp nr 1 packas upp, sätts ihop och luften fylls av en surrande minihelikopter som rusar runt och krockar med det mesta men ändå håller ihop:). Roligt har vi!
 
L hjälper A att få ut monsterdockan ur sin förpackning. Tydligen är den ett svar på den perfekta Barbie, alltså en tuff, mörkare motsats som blivit populär.
Själv gav jag henne ett Pippi Långstrumppussel, en tjej som nog är en bättre förebild för A enligt min uppfattning som kan anses gammaldags, eller?
 
Vaniljpannacotta med lingon bjöds till efterrätt och den smakade gudomligt fräsch denna 2013 års julafton. Trots att jag trivdes så bra åkte jag hem strax efter nio för att ta hand om mina kära katter som varit ensamma så länge. Lite smågodis till dem och de förlät mig direkt:).
 
All snö från dagen innan hade regnat bort och regnet fortsätter än idag, så inte blev julen vit direkt. Plusgraderna gillas av katterna i alla fall, men inte regn som nu. Tur att någon gillar eländet med alldeles för varm vinter.
 
 
 
 

Fototriss - Minne

Kategori: Nära och kära

Ett bra tema denna vecka för oss som är lite lata eller inte har tid eller möjlighet att ta nya bilder. Temat "Minne" inbjuder till att leta i bildarkivet istället. Jag hittar några bilder från i somras som jag inte tidigare visat på bloggen.
 
Ett minne från i slutet på augusti när syskonbarnbarnen kom på besök i stugan med sina föräldrar. Vädret var fortfarande somrigt men inbjöd inte till bad. Istället blev det fiske för de små med håv och lockande brödbitar. Vi har massor av mört som simmar runt vår brygga, kanske pga att vi ofta matar dem :) och snabbt fick de en fisk i håven.
 
De, skriver jag, men det är visst noga med vem som gjort vad i syskonskaran. Det var storebror L som fångat fisken och lillasyster A var därför lite missnöjd att inte hon skulle få kasta i den igen. Men här håller hon i alla fall  håven och petar nästan på den infångade mörten.
Lite coolt oberörd lyckas hon se ut, som om det kvittade egentligen.
 
L, däremot, håller stolt fram sin egenfångade fisk.
Fisken har simmat runt i plastbaljan och är inte alls död även om det ser ut så.
 
Så kastas den iväg till friheten i sjön och alla mörtkompisar. Visst ser ni fisken i luften?
En kort stund i stilla chock innan den spritter till och simmar iväg för att berätta vad den varit med om.
 
Ett härligt minne från en fin sommar 2013 för gammelfaster (jag). Det låter väldigt gammalt, men jag är ju faster till deras mamma och då blir det väl så det heter. Tur nog kallar de mig bara Barbro:).
 
Fler bidrag på temat "Minne" hittar ni hos Fototriss.
 
 
 

Julafton på Grubbe

Kategori: Nära och kära

Även detta år var jag bjuden till min brorsdotter med familj på Grubbevägen. Vi var 8 personer samlade, en lagom stor grupp. Då hinner alla komma till tals med alla. Så upplever jag det, trivsel och harmoni. En fin gran väntade i vardagsrummet och sakta fylldes golvet under den av allt fler paket.
Kalle Anka-timmen gick bra att avnjuta trots klippen i tomteverkstadsfilmen. Hade det inte varit så många skriverier om det är det inte säkert att man hade noterat att det försvunnit något. Jag upplevde istället att filmen var skarpare och ännu mer detaljerad men det kan bero på att den visades i ännu bättre kvalitet, HDMi eller vad det nu kallas.
 
Vi bjöds på uppträdande av barnen, en jättefin duett där de små sjöng "Jingle Bells".
En lång text på engelska - jag blev imponerad och så glad av att både se och höra dem. Jättefint!
 
En stund i garaget hanns också med innan middagen. Där händer det saker varje år; för två år sen kastade vi pil, ifjol spelade vi ishockeyspel och detta år var det dags för pingpong på litet bordtennisbord. Deras garage är jättespännande och innehåller det mesta förutom en bil som får stå på uppfarten:).
Bästa bilden blev den suddigaste, tyvärr, men här är det match mellan brorssonen och brorsdottersonen, mitt syskonbarnbarn. Långstavade släktband:)!  Jag fick också prova på att spela senare på kvällen. Med tanke på att jag inte spelat pingis sen 70-talet då jag arbetade på Esso Motor Hotel på Teg, där det fanns motionsrum med bordtennisbord, så gick det riktigt bra. Fast jag vann inte över någon ändå:).
 
Efter lite förberedelser var det dags för julmiddagen.
Värdinnan ser över det sista. Här är värdfamiljen J och A samt jag, A:s faster framför dem och så mina syskonbarnbarn.
Jag hade gjort en god löjromssill efter recept i Västerbottens Kuriren men den kom helt i skymundan av Backensillen som brorssonen fått av sin granne. Den var jättegod men receptet är okänt.
 
Barnen blev allt ivrigare och började kolla genom fönstren om tomten var i faggorna. Ifjol var den tomte som besökte oss väldigt lik någon barnen kände igen, men då sa familjefadern att det bara var en medhjälpare. I år fick vi bara se honom därute när han lämnade en säck med klappar vid brevlådan och vinkade glatt. Tydligen hade han mycket att göra så han aldrig hann komma in till oss. Det var nog tur med tanke på att han var väldigt lik fjolårets halvt igenkända tomte. Men i år gick det bra:)!
L och A fick istället agera julklappsutdelare och träna på att läsa många olika handstilar.
 
Gissa vilka som fick flest paket? Inte så svårt kanske då de ser så nöjda ut.
Jag fick också många paket, många fler än förväntat och här var det meningen att jag skulle få vara med på bild men då dök dessa busungar upp:).
Jag ser väl inte ledsen ut för det där i bakgrunden.
 
Värdinnan, min brorsdotter A, så fin i ny klänning med vacker amaryllis i bakgrunden.
Jag var sen med att köpa mig en amaryllislök i år men nu är knoppen på väg att öppna sig. Till i morgon hinner den nog inte slå ut. Det är då jag bjuder mina släktingar på efterjulmiddag med en meny som inte alls har med jul att göra. Förutom glöggen då förstås.
 
Här kommer jag på bild i alla fall, med alla mina oöppnade paket:).
Det blev härligt röda badlakan, bad/duschcreme och oljor i olika dofter, en liten pappersrobot att förvara småsaker i som L gjort till mig, god choklad och lite annat smått och gott. Inte är det presenterna som gör julaftonen gemytlig men jag tycker det är roligt att få något i alla fall. För flera år sen försökte vi oss på att avstå från julgåvor och bara ge barnen men usch, så tråkigt det blev, så vi fortsatte som tidigare.
 
Idag har vi fått se blå himmel för första gången på väldigt lång tid. Det känns som att hela december har varit mulen med få eller många snöflingor virvlande i luften mest varje dag. Så mycket ljusare dagen blev av att molnen skingrades. Man kan ana det ljuvliga som komma skall, alltfler ljusa timmar.
 

Kalasdags

Kategori: Nära och kära

Många jag känner fyller år den här tiden och nu har det sista kalaset på en längre tid gått av stapeln. Det var lilla syskonbarnbarnet A som igår fyllde 6 år och plötsligt kändes det att hon tagit ett steg närmare vuxenvärlden (kanske är att ta i, men det minsta barnet var utbytt mot någon lite mognare:)). Samtidigt blev hennes pappa J även han ett år äldre.
 
Här är nästan hela familjen, även A som fyllde år för 8 dagar sen.
Lilla A bläddrar i min present, Elsa Beskows fina sagobok med vackra illustrationer och text på rim som även jag läste när jag var liten. Tomtebobarnen heter den. Kläder fick hon många som synes plus en massa andra roliga och fina saker.
 
Den fjärde medlemmen i familjen, L som fyller år redan i juni, försöker gömma sig bakom en pilatesboll:).
I förgrunden farmor G-I:s arm iklädd en ny, läcker blusärm. 
 
Det andra födelsedagsbarnet fick flera olika sorters drycker, bl.a. öl som blivit ett stort intresse då han är med i en grupp som försöker tillverka nya sorters lokala öl. 
Min nya kamera vägrade här att blixtra fast jag poppat upp blixten som man ska. Inte bra, men J i motljus ser ganska bra ut ändå:).
 
Här är det dags att ta första biten i födelsedagstårtan som var läckert rosa inuti, med smak av både hallon och jordgubb.
Storebror väntar ivrigt på sin tur. Mmm, tårtan var jättegod, det tycker även jag som fick vänta en stund till innan turen kom till mig att smaka:).
 
Förutom släkten som samlats dök det upp en vän till familjen med ytterligare presenter, bl.a en mindre kub än Kubrik's vanliga som fanns när jag var yngre. Denna var dock lika svår upplevde jag på den korta tid jag försökte få till färgerna. A däremot ser ut att gilla den.
På hemvägen tog jag den nya Norra Länken över slätten och genom skogen till Ersboda. Det sa bara svisch så var jag hemma igen, en mycket bra genväg som äntligen öppnats i lördags.

Trädklättring

Kategori: Nära och kära

Nu kommer bilderna från de små trädklättrarna som besökte mig på födelsedagen. Vår innergård är fantastiskt fin med en stor grön kulle och lummiga bollpilar lämpliga att klättra och klänga i.

Mina härlig syskonbarnbarn A som snart fyller 6 år och L som redan fyllt 8 i juni.
 
Jag skulle också velat kunna (alt. våga) klättra i träd som när jag var ung. Jag minns hur roligt det var, likaså att träden gav tröst och trygghet om man var ledsen eller arg på de stora som inget begrep:(. Men att hänga så som A gör här hade jag nog inte klarat då med mina klena armmuskler.

Tur att hennes pappa finns i närheten och kan assistera då det är för högt för att släppa taget och falla.

Storebror L klättrar på i en rasande fart, kastar sig ned och sen upp igen.

Tyvärr blev bilden suddig men inte så konstigt när det är så här livat i skymningen:).

Ett så här härligt klätterträd måste få en kram när man nu måste ge sig iväg fast man alls inte vill det för det är ju så jättekul att stanna hos bollpilens klättervänliga grenar.

Som gammelfaster blir man glad i hjärtat och magen av denna energi hos barnen. Sen var det bara att gå in och duka av, men först måste jag locka in katterna som inte är lika förtjust i folkvimmel hos mig. Disken lämnade jag till dagen efter.
 
Idag är det grå tisdag med strilande regn men jag känner att jag mår riktigt bra av att få ta det lugnt mest inomhus och hinna med sånt som fått vänta. Igår gick jag en niohålsrunda med V, min kompis från nybörjarkursen.
 
Jag invigde nya klubban (födelsedagspresent) som var jättebra. Med den fick jag iväg bollen ännu lite längre men missade också ordentligt med några förargliga luftslag då hela kroppen vreds utan något som stoppade. Inte bra, nya muskler ger sig tillkänna idag med värk och spänningar. Jag miste i alla fall en boll men fann fyra andra:) på samma plats.
 
Ha en fortsatt skön vecka!

Kalas

Kategori: Nära och kära

Förra helgen bjöd också på litet släktkalas. Det var min brorsons fru som hade födelsedagskalas hemma i fina huset på Backen som de för inte så länge sen flyttat in i. Här är födelsedagsbarnet som bjuder på äkta champagne och snittar i det fräscha nyrenoverade köket.

Masse heter den goda drycken. Som tur var fick jag skjuts dit och blev sen hämtad så jag fick för en gångs skull smaka av bubblet. Jag brukar alltså oftast ha egen bil till släktträffarna.

Lisa förärades en likadan bastumössa som maken fick för ca en månad sen då det var hans tur att bli ett år äldre. Nu kan de båda sitta i bastun och beundra varandras huvudbonader:).

Presenten hon är på väg att öppna minns jag inte vad den innehöll men av mig fick hon fina kaffekoppar med fat och assietter.

Efter den eleganta inledningen bjöds vi på middag med kött för de flesta men portermarinerat quorn för mig och en vegetarian till med en sås helt ljuvligt god:). Efterrätten var smarrig tiramisu och läckert hembakat kaffebröd.

Barnen gillade mest det färgstarka som synes.

Rosa till flickan och turkosblå till killen precis  som det brukar vara. Inte arrangerat utan bara en slump, eller? Mina härliga syskonbarnbarn som växer upp alltför fort men än har de ett tag till tonåren så jag ska väl inte klaga:).

Jag känner mig som en ganska tråkig bloggare nu för jag har inte så mycket att berätta. Visst händer det saker men nu har jag en manvän (pojkvän känns lite fel när han passerat de 60:)) att prata med mest varje dag. Det var faktiskt en av de saker jag önskade mig med en relation; att ha någon att småprata med om allt som händer, det man ser i tidningen, på TV, på facebook m.m. och min önskan är nu uppfylld. Men det innebär också att bloggen lite mister sin dragningskraft, gissar jag, då jag liksom  inte behöver prata av mig här.

Fortfarande är det roligt att få visa sina bilder i alla fall. I helgen finns det snöskulpturer att fotografera och så invigs den samiska veckan. Jag kanske inte hinner med allt men man vet aldrig säkert:). Denna vecka har varit full av härlig takdropp och smältande gångbaneisar men nu ikväll är det minusgrader igen efter två dygns plusgradiga temperatur.

Ha en trevlig helg, kära läsare, så hörs vi senare.

Fototriss - Kärlek & Romantik

Kategori: Nära och kära

Oj oj, vilket ämne! Med anledning av den kommande Alla Hjärtans dag tycker Helena att vi ska "Lovebomba" med bilder om kärlek och romantik. Hon meddelar samtidigt att det är en tävling där man kan vinna priser från Coolstuff.

Ute är det nu bara-22, i morse var det närmare -31° (lördag) så dagen har inte inbjudit till att leta nya motiv. Som tur är hade jag i mitt arkiv hyfsat aktuella bilder tagna på Konditori Mekka i Umeå där UMEgänget, en vänskapsklubb, har samlats varje tisdag det senaste halvåret. Det var tidigare en singelklubb där B o R på bilderna nedan fann varandra. De är så fina och rara tillsammans. Jag tycker att de på dessa foton utstrålar både kärlek och romantik samt en massa härlig glädje:).

Skratt hör väl till kärleken.. och sen lite romantiskt mys med närhet.

Som tredje bild väljer jag en av mina tre kärlekar, nämligen Tusse i sin go'a bädd nere i klädkammaren.

Du får lägga huvudet lite på sned för att möta hans gröna, fina blick som för mig är så kärleksfull. Bilden är tagen uppifrån då det är trångt bland alla prylar som trängs under trappan. Han står för kärlek men kanske inte vad man menar med romantik. Romantiken i mitt liv finns inte med på dessa bilder, men den finns :).

Fler bidrag på temat finner ni hos Fototriss.

Kalas

Kategori: Nära och kära

Idag har jag haft besök av en kusin, en långpromenerande sådan. I min dagbok ser jag att hon också var här för nästan exakt 4 år sen (däremellan har vi nog träffats på andra ställen). Märkligt hur ofta det händer att saker och ting upprepar sig på samma dag eller näraliggande datum. Jag ser det pga att jag har en 5-årsdagbok som jag skriver i några rader varje dag och nu är jag på år 5.

I söndags fyllde min brorson år (att det upprepar sig är ju helt naturligt:)) och vi hälsade på i deras nyrenoverade hus på Backen. Här är han och hans fru i deras fina kök.

Det var tidigare min brors hem (hans finns inte med oss längre sen 2005) där jag varit många gånger så trots sitt nya skick känner jag mig ganska hemma i huset.

Vi bjöds på god smörgåstårta från Ullas på Västerslätt och smarriga bakverk som L skapat. Även småfåglarna hade fått extra gott denna dag. Här har de mumsat på utkastad sockerkaka.

Jag hade hoppats på att få se lite mer ovanliga fåglar men bara talgoxar och en liten blåmes kom nära fönstret. I ett stort träd längre bort såg jag många domherrar men de var bortom mitt kamerazooms förmåga.

Lite mer vanlig fågelmat får denna tätting.

J fick en för mig helt ny produkt som födelsedagspresent. En bastumössa, har ni hört talas om sådant? Med glimten i ögonen provade han sin present.

Jättecharmig, tycker jag! J alltså :). Man ska tydligen lägga mössan i kallt vatten och sen ta på den när man svettats tillräckligt i bastun så får man en skön upplevelse.

Även L ville prova mössan.

Lite stor men fin också han. Fast jag tycker att L är finast utan mössa nu när han klippt ny helfräsch frisyr.

Lilla A visar upp sin vindruvering.

Lite husesyn på övervåningen blev det sen. Den är ännu inte helt klar, men ett härligt lek- och pysselrum finns där. Vi hann också med några partier fotbollsspel i källaren. Det spelet togs hem av min 13 år äldre bror från Belgien när jag var ca 11 år, alltså 1965 el -66. Han reste runt i Europa och tävlade i motorcross och kom oftast hem med roliga saker. Idag finns fotbollsspel att köpa här, i lite nättare utförande, men då hade vi aldrig sett dess like.

Det rymdes i vårt stora bondekök och jag tränade upp mig så jag klarade av broderns kompisar till slut men B, brorsan, lyckades jag aldrig slå. Roligt var det och är fortfarande fast jag i söndags inte lyckades få till bollsnärten så det small i målet. Övning krävs:)!

Årsavslut

Kategori: Nära och kära

Inte lätt komma på bra rubriker när man som jag idag småbloggar om lite av varje, men helt klart är att vi närmar oss årets sista dag.

Igår gick min årliga släktmiddag av stapeln och det blev som alltid riktigt trevligt att träffas, äta gott (Smålandsglögg o alk.fritt alternativ med Västerbottensostskorpor och glöggtryffel, laxpaj till huvudrätt och sist hallonglass med bär och kiwi) och snacka loss. Några av oss hann också med en liten spelstund.

Glädjen är stor när jag hittar ytterligare ett par. Bara lilla A som vann förra omgången ser lite tveksam ut. Memory var ett favoritspel när jag var liten och det är alltid roligt att upptäcka att minnet ännu hänger med:).

Idag har jag och vännen tagit en liten tur ut till havet där isen inte lagt sig denna plusgradiga vinter, men några isväxter har ändå naturen skapat.

Stugan stod kvar där den skulle, båten likaså och efter en kort kompletteringstur till Konsum i Holmsund (vi ska äta gratinerad hummer i morgon:)) åkte vi ut till båthamnen i Karlsborg där himlen började skifta i rosa vid tvåtiden.

Nu har jag ansträngt hjärnan med korsord så jag har faktiskt inte ordet till denna rödvita ring. Det är helt tomt i skallen när jag försöker komma på vad den kallas. Läbbigt! Men efter lite vila dyker säkert rätt begrepp upp i mitt medvetande, men då är nog denna blogg redan publicerad.

Det öppna vattnet lockar också sångsvanar som ännu stannar kvar här uppe med sina gråfjädrade ungar. De vita trekanterna bakom är också svanar men de dök visst unisont ner i vattnet precis när jag knäppte fotot.

Nu har det i alla fall blivit kallt ute, -8°, och katterna vilar fridfullt inomhus på var sin filt. Tvättmaskinen centrifugdundrar och middagen gjord av rester är snart klar. Ikväll myser jag framför På Spåret och sen Downton Abbeys julspecial med lite chokladgodis. Skönt få ta det lugnt ikväll så jag orkar med morgondagens alla trevligheter.

Nu önskar jag er alla, kära läsare, ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År.

Julspel

Kategori: Nära och kära

Solen lyser från blå himmel och det är 4,5 plusgrader ute annandag jul, en mycket ovanlig kombination i december men ändå ganska härligt:). Tyvärr blåser det massor men snart ska jag klä på mig för att ta en promenad och få lite låg sol på nosen om möjligt.

Vi hade ett traditionellt julfirande, syskonbarnen med familjer och jag som väl också hör till familjen såsom varande faster och gammelfaster. Tomten och annat får vänta med att bli bloggade om. Idag börjar jag från slutet med bilder från julspelet. Ifjol var det dart i garaget som också är inrett som "chillroom" men i år var det ishockeyspel som kampen handlade om.

Här är det familjemästarna J och J som kämpar om segern. Vilken som vann? J förstås:)! Äsch, jag tror det var min brorsson, mannen utan hjälm.

Jag fick tillfälle att möta dem båda...och förlorade så klart, men jag gav dem i alla fall en match med lite besvärligt försvar.

Jag upptäckte att jag är bättre på försvarsspel än på anfall. När jag hade pucken fick jag sällan iväg den dit jag ville, men någon gång blev det mål ändå. Kul är det:)!

L fick pingisracketar i julklapp och ville förstås testa dessa. Farfar ställde upp och bollade men L ville hela tiden ha hårdare bollar. Här fick han äntligen en att returnera.

Det ser ut som om pingisbollen hamnat tre gånger på bilder, två gullysande vid racketen och en vit längst till höger. Hittar ni dem? Eller de gula kanske bara är en lampa i fönstret??

A däremot lockades inte av spelen. Hon är ännu för liten men däremot styrde hon stolt sin rosa barnvagn med den nya talande dockan i.

Också ett spel förresten, ett rollspel eller skådespel kan man kalla det, fast egentligen är ju allt bara en lek, eller hur? Och att leka är roligt ...och viktigt för all slags utveckling.

Mer om julen senare när jag fått min promenad och vill vara inomhus igen.

Fototriss - Mysigt

Kategori: Nära och kära

En riktig myskväll har jag haft med min vän, lördagsmys istället för fredagsdito. Vilken tur då att Fototriss har temat mysigt veckan som kommer. Jag hade flera bilder att välja mellan; när vi klädde utomhusgranen tillsammans, när vi lagade god fiskgratäng eller när vi slappade i soffan framför TV4:as "Så mycket bättre" med efterrätten. Ja, jag fick ta fotot förstås.

Katterna är också med vilket förstås ökar mysfaktorn. Tusse äter lax från en tidigare lördagsmiddag och Desirée väntar på sin del. Visst är hon lite lik stortigern bredvid, färgmässigt alltså:)?

Att lösa korsord tillsammans är också ganska mysigt. Västerbottens-Kurirens korsord är hyfsat svåra men med gemensamma krafter brukar vi till slut lyckas lösa dem. 

Här vilar korsordet medan vi ser färdigt programmet på TV. En kopp te till efterrätten som är kladdkaka med jordgubbar och glass är också mysgott.

Till sist kan jag inte låta bli att visa en bild på myskatten nr 1, Tusse.

Att ha honom i knäet är ännu mysigare men det går ju inte att fotografera själv:).

Fler bidrag på temat Mysigt hittar ni hos Fototriss.

Fototriss - Så här ser det ut där jag är idag

Kategori: Nära och kära

Ett återkommande tema hos Fototriss är att förmedla årstidernas gång på de olika platser vi trissare befinner oss. Visst hade jag önskat mig en soligare dag att gå ut och fotografera men precis så här ser det ut där jag är idag (eg igår). Gårdagen var grå, mulen och tidvis regnig så jag tänkte vänta till idag men då söndagen är minst lika grå med ett ihållande fint strilregn nöjer jag mig med de bilder jag tog igår:).

Ett besök på kyrkogården hör helgen till och efter att vi tänt ljus på våra respektive gravar och stött på några bekanta vandrade vi runt lite på Backens Kyrkogård. Här är en av de äldre delarna med klocktornet och en bit av kyrkans gavel i bakgrunden.

Min syster har precis flyttat in i en ny lägenhet på Umedalen på JA Linders väg. Den ligger så fint och jag blev lite avundsjuk på hennes uteplats då den vetter mot lagom mycket skog och natur, likaså härligt långt från grannars insyn.

Klockan var strax efter två denna ljusbristens dag. Det var då skönt att vända blicken inåt, alltså mot vardagsrummet bakom där lilla Agnes påbörjat sitt måleri.

Hon har just fyllt fem år men då min syster inte kunde delta i firandet tidigare fick de helt enkelt komma hem till henne för att få sina presenter. Agnes fick denna fina målar- och pysselbok för små prinsessor samt klockan som pryder handleden. Den ska hon lära sig senare men armbandet var jättefint med små frukter på det rosa:). Jag skriver de för hennes mamma A fick också en försenad present.

Apropå prinsessboken så läste jag i en undersökning att män helst ville gifta sig med en prinsessa (Madeleine) medan kvinnor föredrog snickare (Matte eller den Arge). Skulle det fungera, tro:)??

Mitt bidrag kommer från Umeå i Västerbotten och vi har som synes sluppit snö än då temperaturen håller sig en bra bit över noll. Fler trissbidrag hittar ni här.

Skogspromenad

Kategori: Nära och kära

Idag är det lite roligare. Jag har burit sand och gjort en extra sandtoalett åt katten på baksidan samt hittat fem goda hallon att stoppa i munnen. En cykeltur i omgivningarna gav mig också både en regnjacka och ett tunnare pannband som går att använda nu innan vintern kräver varmare saker. Gav kanske är fel ord för visst fick jag betala för dem även om åtminstone jackan var ett reafynd.

I början av veckan fyllde jag år och det kändes bara bra. Än så länge skräms jag inte av att bli äldre utan känner mig ännu fräsch nog att orientera, cykla långt, vandra eller gå på fest och dansa trots hela 57 år:)). När jag var ung, ca 25 och däromkring, hade jag faktiskt ingen föreställning alls hur det skulle vara att bli så här gammal. Jag trodde väl att jag skulle bli som min mor och ha barn och barnbarn att sköta om, men så blev det inte.

Istället har jag syskonbarn och syskonbarnbarn som hälsar på mig, ger mig en skön solstol till födelsedagen och fina teckningar att sätta på väggen eller kylskåpet:). Efter inmundigande av tårta och andra godsaker ville barnen ut i skogen och då gick vi alla till områdets fina skogsdunge.

Först passade lilla Agnes med rosa vingar på att ta en godis i hallen. Bilden är suddig men så söt att jag vill ha med den ändå.

Här är hela familjen E redo för skogstur.

Nja, Agnes skor är nog inte så lämpliga så hon blev buren vissa bitar.

Min stig har jag inte hunnit röja än efter sommarvistelsen i stugan då slyet vuxit till sig ordentligt men jag hittar vägen som ger en riktigt djungelkänsla här när vi hoppar/går över diket.

I bakgrunden ser ni min balkong så ni kan ana hur härligt vilt jag har på baksidan av huset, till glädje för både mig och katterna. De gömmer sig nu någonstans i riset men vågar nog inte komma i närheten av livliga barn, tyvärr.

Först är skogen full av grenar efter vårens avverkning för att radhustomterna skulle få mera solljus men längre in blir den alltmer lättgången då höga träd skuggar så markväxtligheten blir gles och låg. Mörkret tätnar när vi närmas oss centrum och lille Lukas rusar iväg glatt ropande. Då hörs plötsligt en röst från skuggorna. - Vem vandrar i min skog? Vi vuxna svarar glatt och frågar sen vem som är där men inget svar utan bara tystnad från barnet som frågade.

Lite trollskogskänsla, en vit gestalt syns bland mörka träd. Med andra ord en härlig skog som stimulerar till lek och fantasi.

Bland nakna spretiga grenar två färgglada barn som lyses upp av kamerablixten.

Till sist familjefadern själv Jonas, mr Kultur på Campus, som tar självporträtt med mig och fru Anita i dunkla bakgrunden.

En gång hårdrockare alltid hårdrockare så håret ska vara långt vilket lille sonen vill efterlikna men inte hunnit än:).

En kul avslutning på en fin födelsedag. Oj, så många grattishälsningar man får på Facebook nuförtiden. Visst vet jag att programmet påminner alla men det är lika roligt ändå att bli gratulerad. Dessutom sms, telefonsamtal och roligast av allt är riktiga födelsedagskort i brevlådan som man förväntansfullt öppnar och sen sätter upp på kylskåpsdörren, de också:).

Lite livat!

Kategori: Nära och kära

Jag hade tänkt ta det lugnt i torsdags och träffa en väninna på stan med lite mysfika men av det blev intet. På onsdagkväll svartnade nämligen TV:bilden med ett poff, bara en röd prick återstod några sekunder innan den också försvann och en stickande lukt av bränd plast el liknande uppstod. Fort dra ut sladden och upp med balkongdörren. Tanken kom också: -Tänk om den exploderar, min tolv år gamla tjocktv, som  det kallas idag då platt blivit norm, men inget mer hände.

Jag ringde en vän, fick tips att googla om bra TV, hittade ganska snabbt en sajt som testade apparater och rekommenderade två märken. Med den lappen promenerade jag dagen efter till Expertbutiken vid Coop Forum och där fanns den, min blivande televisionsapparat, en 40" Samsung, så jag slog till utan vidare betänketid.

Till detta passar ingen speciell bild så ni får se ett collage från förra helgen då mitt syskonbarnbarn utövade sin egen breakdance:).

Full fart på köksgolvet, livat är det!

Lite lugnare tar lillasyster det när brodern lämnat golvet fritt.

Hon ser ut att chilla, vilket är pappa J:s favorituttryck:).

Tillbaka till mina TV-bekymmer. En TV-bänk behövdes också så jag besökte möbelbutiken MIO men de som fanns där var för stora och saknade hjul, ett krav då jag inte visste var jag skulle ställa den i mitt nästan på gränsen till övermöblerade vardagsrum. I farten köpte jag mig en dyr men ljuvlig silkeskudde att sova nattsömn på, innan jag styrde kosan till Myrorna. Där stod den, min blivande TV-bänk för 195 ynka kronor, inte så vacker, kanske, men helt perfekt funktionsmässigt.

När jag baxat den ur bilen upptäckte jag att den var för tung att bära uppför trapporna. Tur man kan ringa en vän, inte bara i Postkodmiljonären:). Förutom detta hade jag hämtat flera paket på Posten, köpt kattsand och en ny klöspelare till mina sambos och ja, det var väl allt. Det kändes som att jag flängde fram och tillbaka hela dagen utan en enda paus, men jag hann nog få i mig lunch och middag, i alla fall, men något fika blev det aldrig.

Jag fortsätter med bilder från barnens lek och bus, illustrerande vedermödor men ändå roligt.

Så kom då jätteteven på kvällningen och jag började packa upp den. Inte ens det kunde jag själv fast försäljaren sagt att det skulle vara så lätt. Då ringde jag min fantastiske granne som hjälpt mig många gånger förut och vips stod LED-tv:n på plats på nygamla bänken. Installationen klarade jag själv och efter några misstag kunde jag se Mr Sunshine, en ny serie med Vänner-skådespelaren Matthew Perry, som jag gillar.

Bilden var lite konstig, speciellt ansikten, men jag orkade inte mer just då. Får väl hoppas att det går att fixa till. Jag blir alltid så stressad när jag slår upp instruktionsböcker och gruvar mig för att tvingas läsa igenom dem. Igår  kväll tyckte jag bilden var jättefin, man kanske vänjer sig?

Men jag hittar ingen avstängningsknapp. Miljömedvetna säger ju åt oss att inte ha TV:n och andra apparater på Standby och jag är alltid noga med att slå av min dator, men då måste det ju finnas en knapp att slå av strömmen på. Inte ska man tvingas dra ur sladden som jag nu gjort de två dagar jag ägt min nya TV.

Mycket om lite, inte sant:), och knappt några bilder heller. Men i morgon blir det ju Fototriss, ska ut och fotografera  till den istället för solen skiner och det ser knappt ut att blåsa.

Igår hade jag besök av min systerdotter som numera bor och arbetar i Västervik. Alltid jätteroligt att få träffa henne och tiden går alldeles för fort. After Work med New Friends skulle också hinnas med. Vi träffades på Teatercaféet, åt buffé och pratade på, ett litet gäng på 6 personer. Som alltid trevligt vare sig vi är få eller många.

Barnen en trappa upp.

På vägen ut fanns det plötsligt ett trappsteg som jag inte observerade så platt fall för mig, landade på knäna och tog för mig med händerna, den brutna inte helt fullt rörliga fick sig också en smäll. Skämmigt, tyckte jag, och tittade direkt upp på folket bredvid och utbrast -Jag är helt nykter:). Det var faktiskt inte sant då jag hade druckit en starköl till maten någon timme tidigare:).

Jag var nog påverkad på annat sätt då vi just hade pratat om min gamla chef och mitt jobb där jag fick mina stresskador. Jag reagerar alltid på det, på det ena eller andra sättet. Igår kväll gjorde det ont men idag känns det ganska okej.

Idag är vilodag, i morgon ska jag hinna med både NF-promenad och matlagsmiddag senare på eftermiddagen/kvällen. Även om det blir lite stressigt så är det alltid roligt att träffas. Hoppas ni också har en trevlig helg.