konstbarbro

Trogir

Kategori: Resor och utflykter

Nu åter till Kroatienresan och utflykten till Trogir och Split den 19 oktober 2017. Trogir  var en helt okänd plats för de flesta av oss men blev en mycket trevlig ny bekantskap. Lika mysig som Dubrovnik, fast mycket mindre, och utan dess mängder av turister. Vi går in genom norra stadsporten. Den gamla staden ligger på en mindre ö mellan fastlandet och en större ö, läser jag på Wikipedia.
Ingen av de våra som jag minns. Guidad tur var det och vi följde vår guide Silvana tätt i hälarna. Äkta tvättsvampar dök upp till försäljning lite varstans.
Jag tänkte köpa med mig en men tiden liksom bara försvann så det blev inte av. 
Fina miljöer mötte vi och snabbt tog jag ett kort då promenaden höll ett högt tempo.
Blomstertrappa och nedan en vacker innergård.
Inte sätta sig och njuta fast man så lockades dit. Nehej, bara gå vidare och passera en läcker fiskdisk.
Ingen vidare bild genom plexiglaset men roliga fiskar däri.
 
Så kom vi då ut genom murarna till strandpromenaden.
Mycket båttrafik och många segelbåtar vilade i hamnen.
Solens strålar gassade skönt.
En bro jag gärna gått över för att se mer av Trogir.
Vatten lockar en alltid att fotografera men nu vänder jag åter blicken mot land. Vi stannade till vid en skola som dekorerats med kroatisk flaggslips.
Den svängda bänken närmast gillar jag också. På kartan står det angivet som ett palats, Lucic´.
 
I närheten låg ett kloster där de som bestämde sig att stanna aldrig fick komma ut igen.
Silvana berättade så bra men tror ni jag minns. Inget vanligt nunnekloster alltså utan dessa nunnor gick aldrig utanför sin byggnad så dem såg man aldrig vandra på gatorna. De hade säkert någon innergård där de odlade grönt, dessutom handarbetade de och skapade fina alster i olika material, tror jag mig komma ihåg. Sjukvård utövades också men då måste patienterna komma till dem.
 
Så var det då dags att gå in i gamla staden igen, genom den södra stadsporten.
Riktigt smala var en del gränder.
Här känner jag igen vår grupp. Vi kom ut till den allra finaste konsthörna.
Bara ett kort stopp då guiden i gröna tröjan och blå solglasögon berättade lite om konstnärerna.
Men ingen tid för närmare titt. De kanske hoppades att vi skulle återkomma och handla lite senare, eller så var det bara en fin miljö att visa upp.
 
Vi kom till en öppnare plats med kyrka och torg, St Johns square på engelska. Där bjöds på vacker kroatisk a capellasång av dessa fyra herrar.
Tyvärr blev ljudet förstärkt av stenväggarna så det gjorde ont i mina öron men av artighet ville jag inte hålla för öronen utan både led och njöt av sången. Efteråt kom de fram med sin cd men ingen av oss köpte. Jag såg hur ledsen en av dem blev och det gjorde ont i mig. Varför är man så snål? Jag tyckte sången var vacker men vi skulle vidare och ja... det bara blev så.
 
Vår guide betonade ofta att vi inte behövde köpa eller ge dricks. Det var som om turistKroatien inte ville vara som andra turistländer som ansågs så gåpåiga i försäljning m.m. Det är skönt att slippa, det håller jag med om, men här var de nästan lite för försynta upplevde jag emellanåt. Ett exempel till kommer i nästa inlägg då vi är i Split.
 
St Laurentius Kyrka var för stor och nära för att kunna fotas något vidare men kyrkoporten var pampig och rikt dekorerad.
Så många spännande detaljer att finna och fundera över. Väldigt vackert!
 
Efter vår runda fick vi ca en halvtimme att titta runt själva.
Tänk om vi kunnat slå oss ned just här, ser vi ut att tänka :).
Närbild på blomstren m.m. Jag hann i alla fall köpa mig ett stort glas färskpressad apelsinjuice för att få lite energi då det var länge till lunch.
 
Ganska snart gick vi ut genom porten som vi kommit in genom för en dryg timme sen.
Fina Trogir, ännu en plats jag gärna återvänder till. Fort gick tiden och nu ser det ut att vara bråttom att hinna till bussen.
Våra vänner kollar klockan och går med stora steg till lilla bron över kanalen och sen förbi alla restaurangen och alla spännande prylar som bjöds ut i olika marknadsstånd till vår bussparkering. Vi sänkte farten lite när vi såg vår guide lugnt sitta och dricka kaffe vid ett bord med några ur gruppen. Vi hann och vår lilla buss åkte vidare mot Split.
 
Ute är det vitt på marken och grått på himlen, bara -4°. Det blir skönt med en promenad till frissan Sussie på Saxarna Kylgränd bara några hundra meter härifrån som ska klippa mig kort igen. Nu ryker alla permanentlockar som hängt med ovanligt länge sen det gjordes i juni. En gång om året permanentar jag mig för att mitt tunna hår då får lite volym och känns tjockare samt blir mer lättskött då jag helt slipper rullarna.
 
Ha en fortsatt trevlig vecka nu då vi går in i februari, en månad som förhoppningsvis ska bjuda på mer sol än gråmörka januari som strax är slut.
 
 

En ny släkting

Kategori: Nära och kära

Ett riktigt snöoväder har vi idag, nu nollgradigt jämfört med de senaste riktigt kyliga dagarna med som mest - 19° en natt. Snöflingor i olika storlekar virvlar på snedden utanför mitt fönster då det blåser ordentligt. Traktorn har just varit här och plogat våra gångbanor rena. Även jag har varit ute en gång på morgonen för att styra ut den tunga snön. Fler gånger lär det bli.
 
I måndags fick jag besök av min allra nyaste släkting då min systerdotter kom upp från Uppsala med sin dotter M, ännu inte fyllda 2 månader. Det var -17° ute så jag mötte dem vid bilen och vi hjälptes åt att bära in lilla M som sov så sött.
Vid min första glimt av henne tyckte jag att hon liknade sin far så mycket, även om jag aldrig känt honom som liten. När jag nu tittar på fotot ser jag det inte lika tydligt, men det går att ana :). Ganska snart kom Desirée upp och nosade kring denna för henne helt nya varelse. Hon har aldrig träffat en så liten förut. 
Det gick bra tills M vaknade och gav upp ett litet skrik. Då tvärvände katten och sprang ner till klädkammaren och gömde sig. Innan de gick lockade jag fram henne så de fick titta på varandra en stund.
 
Nu frossar jag i babybilder.
Här ser ni lite mer av henne, ännu inte helt vaken. Så småningom piggnade hon till och vi ordnade en liten bädd på golvet bredvid där vi satt och åt lunch.
Västerbottensostgratinerade kantarellcrepes bjöd jag  modern på, men A, min kära systerdotter, fick inte äta i lugn och ro. Det var hon så van vid numera så det gick bra ändå. Det var en liten som behövde mat först.
Så småningom flyttade vi in till soffan där det blev lite mer bekvämt. Efter amning var det förstås dags för vila och ev rapning.
 A ser så lycklig ut. Jag tror att hon gillar att vara mamma.
 
En liten lekstund på soffan.
M tittar intresserat på skallran Paddington, försökte, men lyckades inte greppa den än. Snart så!
 
Tusse kom uppför trappan och tittade intresserat på M.
Eftersom han satt på golvet såg han nog mest hennes händer som viftade. Jag var lite ängslig att han skulle tro det var en ny leksak och komma farandes, men han gick fram så lugnt, ställde sig med frambenen uppe på filten och tittade.
 
Så kom då min stund. Att få hålla i den lilla var inte helt lätt men till slut gick det riktigt bra.
Först ser hon lite förvånad ut att möta sin leende mormoster eller om ni föredrar gammelmoster. Men sen trivdes vi riktigt bra ihop båda två.
Ett ljuvligt leende från en knappt två månaders baby, min senaste lilla släkting, så otroligt söt. A sa att jag var den första som fått ett leende av henne förutom föräldrarna förstås :). 
 
Ute kom skymningen sakta men eftersom blåhimlen tittade fram en kort stund fanns ljuset kvar längre än jag upplevt tidigare i år. Här är klockan snart halv fyra.
Roligt moln till höger, ser ut som en droppe som är på väg att släppa. Dagens fina besök närmade sig sitt slut och lilla M somnade sött mot mammans axel.
Hon vaknade till lite när overallen togs på och när hon fästes i bilbarnstolen, men var ovanligt nöjd, sa A. Det var jag också att äntligen ha fått träffa henne jag längtat så efter. När A föddes var jag bara 28 år och ville gärna ha egna barn så jag engagerade mig mycket i min systers lilla flicka. Och nu är det hennes tur att föra släktet vidare för jag fick ju aldrig några egna barn. De bor långt söderut så vi kommer inte att träffas så ofta men då blir det desto roligare när det sker.
 
Några pilfinkar i häggen på baksidan får avsluta inlägget.
Idag blev det verkligen inte mycket gjort. Lite skottande och sopande av kattrappa och entré, en promenad till Coop för att hämta vev/solcellsradion jag beställt, en tupplur efter lunch och lite sitcoms att skratta åt. Jag unnar mig att ta det lugnt då jag har haft tre jobbiga nätter. Katterna har väckt mig ideligen och annat jobbigt har gjort att jag har haft svårt att somna. Sömnen har hela tiden störts och det tar på i längden. Sen saknar jag solen så otroligt. När jag diskade idag (jo, det gjorde jag ju också) blev det plötsligt ljusare ute. En liten öppning i gråmolnen lyste upp tillvaron för en kort, kort stund.
 
Nu har jag ju bloggat också och det känns alltid bra. Ha det gott, kära läsare!
 
 

Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Ute är det en riktigt grå dag med nästan nollgradigt och starka vindar som yr hit och dit i trädens grenar. Här inne är det mörkt så lamporna måste tändas fast klockan snart är halv elva på förmiddagen. Jag väljer att fortsätta blogga om vår dagsutflykt till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Enligt guiden tillhörde området det andra landsnamnet Herc...
 
Vi var ganska trötta efter en lång bussresa med bara ett stopp men valde ändå att följa med guiden till ett gammalt muslimskt hem som gjorts om till museum. När vi lämnat turiststråket med alla souvenirbutiker och restauranger blev det väldigt gråmurriga gränder.
In genom en oansenlig port till en fin innergård. Bišcevica Kuca, det sista ordet betyder huset, byggdes 1635.
Där växte ett dignande fruktträd och vi funderade på om det var persikor, nektariner eller??
Sharonfrukt visade det sig vara. Till höger ser man några med den mer mogna rödorange färgen. Faktiskt inte en frukt jag är speciellt förtjust i. Nektariner däremot gillar jag skarpt, hela sommaren äter jag massor av dem. Nu på vintern blir det apelsiner, clementiner och mandariner istället.
 
Inne i huset fick vi ta av oss skorna och gå uppför en smal brant trappa. Överallt låg det orientaliska (persiska?) mattor och borden var vackert snidade.
Även i taket vackert trä och en fin taklykta.
Vår guide, vars namn jag är så arg att jag inte lyckas komma på, visar här upp männens byxor.
Häftiga, inte sant? Det var inget om att Allah skulle kunna födas i dem som jag hört tidigare i mitt liv utan det fanns en annan, helt rimlig förklaring, till byxornas utseende, men inte kommer jag ihåg!!
 
Ut genom fönstren så fin utsikt.
Fin grönska som avspeglar sig i floden Neretva och härliga klippor att vila på eller fiska ifrån. När jag vände mig till vänster, såg man ända bort till tornet på den katolska kyrkan, byggt 1866, dit vi så småningom skulle återvända då bussen var parkerad i närheten.
Efter visning av det fina gamla huset skulle vi äntligen få äta lunch. Det var 28° varmt i skuggan och därför skönt att sitta utomhus skyddad från solen. Ja, nästan i alla fall.
Törstig var jag och drack flera småflaskor med mineralvatten förutom det vita vinet vi fick till vår lunch som inte var så märkvärdig att jag ens kommer ihåg vad vi åt. Gissar att jag fick någon fiskrätt. På den här resan var inte våra nyfunna väninnor med utan vi fick dela bord med ett par från Göteborg. Tycker om deras dialekt som låter så glad.
 
Utsikten var som en sagovy, och jag läser att hela gamla stan i Mostar är ett av Unescos Världsarv, inte bara den gamla bron. Visst kan man föreställa sig tappra riddare och sköna jungfrur långt därborta :)? Eller mera åt Tusen och en natt-hållet?
Jag vill naturligtvis bli förevigad på denna vackra plats.
Speciell kullrig stenbeläggning på gatorna, inte helt lätt att gå på fast jag hade sandaler. Med högklackat borde det vara helt omöjligt att inte vricka fötterna, tycker jag.
 
Efter den sköna pausen var vi redo att gå på egen hand och småtitta i affärerna.
Jag var fascinerad av det orientaliska men väninnan S som varit i Iran många gånger var inte så imponerad. 
Ändå hade hon tålamod när jag tittade runt för att hitta presenter till mina tre kattvakter och vännen därhemma.
 
Vi närmade oss nu den fantastiska gamla bron, Stari Most, som helt återställts sen den bombades sönder under Balkankriget på 90-talet.
Fina teserviser som jag inte köpte med hem.
 
Väldigt brant var den, ursprungligen byggt 1558. Här lyckades jag fota bron nästan helt utan fotgängare på vår sida åtminstone.
Lite närmare folksamlingen nu.
En fin bild på väninnan vill jag också ha med.
Då hade vi passerat brons puckel och var på väg nedåt mot andra sidan floden. 
 
Stort utbud av lavendelvaror. 
Lila är en vacker färg. I bakgrunden syns ett inramat foto av hur det såg ut under kriget. Allt går att sälja, även om jag inte skulle vilja ha ett sådant foto på min vägg. Jag är nog alldeles för känslig.
 
Många minareter såg vi när vi gick över den gamla världsberömda bron.
Guiden berättade om ett mandomsprov som innebär att unga män hoppar från den  höga bron 25 meter ner till floden som bara är 3-4 m djup. Antingen skulle de hoppa rakt ned och då skulle plasket vara så litet som möjligt. Eller så skulle de dyka och då skulle plasket vara så stort som möjligt vilket innebar att många försökte landa på bröstet men istället gjorde magplask. Ont!!
 
Här ser vi en man som sitter på  broräcket och gör sig redo för att hoppa. Han hade säkert tidigare hoppat för han hade bandagerat den ena ankeln.
Massor av människor hade samlats på klippan nedanför, en bild av den fanns i förra inlägget, och även en drönare flög runt för att föreviga, gissar jag. Vi fick inte se något hopp då vi inte hade tid att vänta. Sen fick vi veta att mannen ville ha 35 Euro för att hoppa, men vi såg aldrig någon gå och samla in pengar. En liten skylt så hade de säkert snabbt fått ihop summan. Å andra sidan är jag glad att inte bidra till risken att mannen skadar sig på detta dumdristiga uppdrag.
 
Tiden gick fort och det var bara att strosa tillbaka mot bussen och den långa bussfärden hem till Makarska. Vi tittade in i den katolska kyrkan som byggdes upp på nytt efter kriget. Utanpå var den färdig, granne med ett fransiscanerkloster, men inuti var det en byggarbetsplats med damm, bullrande maskiner och betong. Skönt var det att gå ut genom de stora dörrarna för att åter få andas frisk luft.
En sista minuten shopping hann vi med när vi besökte ett café för att låna damrummet. Jag köpte bl.a. en liten flaska valnötsnaps som vi tidigare fått smaka på vår stadsvandring för flera dagar sen.
 
Dagen efter var det dags för utflykt till Trogir och sen Split, men det återkommer jag till. Inlägget ovan tog mig lång tid även fast jag valt och bearbetat de flesta bilderna i förrgår. Ute blåstsnöar det pyttesmå pärlsnöflingor och dagsljuset är ynkligt grådaskigt så det känns okej att sitta inne. Tvätt, disk och sen en promenad till soprummet med det sorterade är vad som återstår innan bridgespel ikväll.
 
Ha en trevlig januarivecka. Hoppas vi får se solen snart igen för mörkret tar nu på krafterna, känner jag.
 

Januarifärg

Kategori: Umeå Stad

Bara ett snabbinlägg innan jag fortsätter med utflykten till Mostar om några dagar. Himlen brann så vackert idag att jag bara måste ta en bild Östpåstan där jag befann mig.
Länsstyrelsen anas till vänster men himlen brinner mot Umeälven till. Ger hopp om ljusare tider och det behövs verkligen. Så less jag är på mörkret nu, men än måste man stå ut innan det riktigt märks att dagarna blivit längre.
 
Mina små längtar nog också. När jag bjöd på lite grönt kom de snabbt och försåg sig med ett grässtrå eller två.
Idag när det faktiskt var plusgrader tog jag ut dem på en liten promenad men snabbt ville de ändå in fast jag tyckte att det var så behaglig temperatur utomhus. 
 
Ha en skön vecka ni som läser detta! 
 
 

Julmånad

Kategori: Festligt

Lite fester och sammankomster hör julmånaden till och här kommer några bilder från dessa. Jag börjar med ett litet glöggkalas för mig och väninnan. Vi brukar bjuda varandra hem till sig varannat år. I år var det min tur.
Två bilder sammanfogade till en. Den ena tagen utan blixt, den andra med. Förutom årets Blossaglögg, den gula flaskan, så smakade vi en Luciaflaska med chokladsmak. Så mycket av den smaken kände jag inte, men en god glögg var det.
 
Julaftonen på Grubbe började som vanligt också med glögg och fika. Dessutom fick vi en jättegod chokladmousse som var gjord på Mascarponeost.
Med hallon och minimashmallows. Mums! Efter Kalletimmen gick vi till garaget/chillroom. Det brukar vi göra efter maten men i år blev det före.
Ett mycket spännande rum med plats för många aktiviteter.
Musik, spel och lek.
Trummor, gitarr och keyboard finns där. Nu var det brorsdottersonen som spelade Star Wars Theme på den sistnämnda medan lillasyster gymnastiserade.
 
Här gör vi ingenting men det är bara för att jag också vill vara med på bild.
Jag provade på en tramp/trappmaskin men de bilderna blev suddiga, tyvärr. Rörde mig kanske för snabbt :).
 
Efter middagen med flera nya gröna rätter som speciellt jag gillar var det dags för julklappsutdelning. L tog på sig en tomteluva och plötsligt förändrades både hans röst och gångstil.
Jag myser i soffan i min juleröda outfit och några klappar bredvid.
Rött är en av mina favoritfärger och i december frossar jag i de röda klädesplaggen och smyckena. Jag fick många fina (och goda) julklappar, bl.a. ett nytt duschdraperi och badrumsmatta i ton så nu är det rummet uppiffat.
 
Familjens nya medlemmar måste jag hälsa på. Ute på tomten bor de, dvärgvädurerna, som kaninerna kallas. I blixtens sken ser ni att det har börjat snöa så smått. En vacker och vit jul fick vi i år och vintern fortsätter att vara så vacker, precis som en vinter ska vara.
Hoppsan och Leia tror jag de heter, om jag nu uppfattade rätt. Här matas en av dem.
Några dagar senare är det dags för min bjudning. I år var vi färre än vanligt då brorssonen oturligt nog var tvungen att ploga gator då det snöat ymnigt. Hans fru hann inte hem från Halland och systerdottern har flyttat till Uppsala.
En läcker saffransdoftande fisksoppa bjöd jag på, med hembakade rågbaguetter till. Glögg med goda smördegssnurror m.m. tilltugg före och gofika efteråt, bl.a. med saffransbrownies dekorerade med grädde och hallonsylt. Mmm, det vattnas i munnen när jag skriver detta. Kanske har jag någon kvar??
 
En liten nyckelringskoll hör ofta till när de kommer på besök. 
Jag har samlat sen jag var 12 år och har nu drygt 300 från hela världen. En liten detalj. Ser ni så omodern jag är, med telefonhylla och telefon som sitter fast i väggen? Jag sitter still i min soffa när jag pratar i telefonen. Är lite elöverkänslig och gillar därför inte att prata länge i mobiltelefon, men jag har en för korta meddelanden.
 
En dags vila och sen var det dags för nyårsaftonens firande. 
Nja, vi tog det lugnt, jag och vännen som jag tidigare berättat. 
Räkbakelsen från Stora Coop var jättegod, smakade smörgåstårta. 
Så den kan jag tänka mig att köpa igen.
 
Sötast på nyårsaftonen var lilla Malva, 1 månad ung. Hon gillar också rött :).
Den här bilden fick jag idag skickad från min systerdotter i Uppsala. Åh, vad jag längtar efter att få träffa henne på riktigt. Idag fick jag ockå tre försenade julkort. Så roligt! Nu har januari börjat med snö och idag även sol, men kyligt -13,5° nu strax efter kl 14 och solen börjar gå ned.
 
Jag önskar er en God fortsättning på nya året.